Bet. 1974:SoU15

Socialutskottets betänkande i anledning av motioner om insyn, integritet och medinflytande inom sjukvården, m. m.

Typ: Betänkande
Datum: 1974-04-18
Källa: data.riksdagen.se

Socialutskottets betänkande nr 15 år 1974

SoU 1974:15

Nr 15

Motionsyrkandena

1) I motionen 1974:67 av herr Lövenborg (vpk) och fru Marklund (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om initiativ i syfte att inom företagshälsovården åstadkomma en med den offentliga sjukvården likställd praxis i fråga om patients rätt att ta del av sjukjournaler.

2) I motionen 1974:288 av fröken Sandell (s) yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att åtgärder vidtas för att fästa vederbörande myndighets uppmärksamhet på de i motionen påtalade förhållandena samt uttalar att huvudmännen måtte förbättra lokalförhållandena för såväl patienter som personal.

3) I motionen 1974:1011 av herrar Molin (fp) och Ullsten (fp) yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att frågan om förbättrad demokrati på vårdområdet görs till föremål för utredning.

4) I motionen 1974:1342 av herr Ullsten m. fl. (fp) yrkas att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t begära

a. en översyn av lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk värd i vissa fall i syfte att öka rättssäkerheten för patienten,

b. att Spri erhåller i uppdrag att stimulera huvudmännen till försöksverksamhet med regionala vårdombudsmän.

Insyn i sjukjournaler inom företagshälsovården

Motionen

I motionen 1974:67 påpekas att hos Luossavaara-Kirunavaara AB (LKAB) hade krav från fackföreningshåll framförts om att anställda inom bolaget skulle tillerkännas rätt att ta del av sina egna sjukjournaler inom företagshälsovården men att företagsläkaren inte medgivit detta och däri fått stöd av företaget. Motionärerna anför att patienter inom offentlig sjukvård har med vissa undantag rätt att ta del av sjukjoumaler och framhåller att samma rättighet bör också de patienter ha, som vårdas av privatläkare eller inom företagshälsovården. Motionärerna återger ett uttalande om att frågan om insyn i sjukjoumaler kommer att behandlas av medicinalansvarskommittén. De påpekar att denna utredning emellertid kommer att ta tid och att intet hindrar staten från att redan nu ge patienter inom företagshälsovården vid statsföretagen samma rätt att ta del av sjukjournaler som redan gäller inom den offentliga sjuk- och hälsovården.

1 Riksdagen 1974. 12 sami. Nr 15

SoU 1974:15

2 Journalföring

Enligt föreskrifter i 3 § allmän läkarinstruktion (1963:341) åligger det varje läkare — antingen han är i allmän tjänst eller enskilt utövar läkaryrket — att i sin verksamhet i öppen vård föra journal i den omfattning och på det sätt i övrigt som socialstyrelsen föreskriver.

I en kungörelse (Medicinalförfattningar, MF 1965:108) angående läkares skyldighet att föra journal i öppen vård har dåvarande medicinalstyrelsen meddelat närmare föreskrifter om journalföring i öppen vård. Journal skall — där inte särskilda omständigheter föranleder annat innehålla — (1) patientens namn och födelsetid, (2) datum för konsultationer, (3) uppgifter angående anamnes (anamnes = sjukdoms förhistoria), utförda undersökningar och deras resultat samt behandlingsåtgärder, i den mån de är erforderliga för bedömande av patientens hälsoeller sjukdomstillstånd, samt (4) uppgifter om utfärdade remisser och intyg som har samband med vården.

I fråga om journaler vid sjukhusvård gäller enligt föreskrifter i 31 § sjukvårdskungörelsen (1972:676) att överläkare åligger att se till att föreskrivna eller eljest behövliga journaler m. m. förs. Enligt 39 § sjukvårdskungörelsen får socialstyrelsen meddela föreskrifter om journaler m. m. och fastställa blanketter till de formulär som erfordras. Beträffande enskilda vårdhem gäller enligt 16 § stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem m. m. att vårdhemsläkare åligger att se till att av socialstyrelsen föreskriven journal förs vid hemmet och förvaras där. I ett cirkulär (MF 1970:46) om journalföring m. m. vid enskilda vårdhem har socialstyrelsen meddelat närmare bestämmelser om denna journalföring.

Socialstyrelsen har i ett cirkulär (MF 1973:90) om avfattande av läkarintyg, läkarutlåtande, journaler m.m. meddelat vissa ytterligare anvisningar angående journalföring m. m.

Handlingssekretess inom den av staten, landstingen och kommunerna bedrivna läkar- eller sjukhusvården

Enligt 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen äger svensk medborgare fri tillgång till allmänna handlingar, dvs. handlingar som finns hos statliga eller kommunala myndigheter. Genom en särskild lag (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar har vissa grupper av handlingar försetts med sekretesskydd. Beträffande handlingar inom sjukvården och socialvården finns sekretessregler i 14 § nämnda lag.

Utlämning till patient av handling som angår intagning, vård eller behandling på sjukhus eller hos läkare kan vägras om det finns grundad anledning anta att genom utlämnande av handlingen ändamålet med vården eller behandlingen skulle motverkas eller någons personliga säkerhet sättas i fara.

Prövningen av frågan huruvida viss handling skall utlämnas eller ej ankommer i första hand på den läkare som har handlingen i sin vård.

SoU 1974:15

3 Före t ags hälso vård ens o rganisation

Huvudmannaskapet för företagshälsovården kan ligga antingen helt hos ett eller flera företag — bl. a. i form av företagshälsovårdscentraler — eller helt hos landstingskommun eller också vara delat mellan företag och landstingskommun. Dessa organisationsmodeller - för vilka redogörelse lämnats i prop. 1971:23 angående vissa frågor om företagshälsovård m. m., varöver socialutskottet avgivit betänkandet SoU 1971:11 — har sin utgångspunkt i riktlinjer för företagshälsovård som antogs av SAF och LO år 1967.

Tidigare riksdagsbehandling

Under 1973 års höstriksdag ställdes till socialministern en fråga (nr 310, intagen i kammarens protokoll för den 16 november 1973) om socialministern ville medverka till att den som är patient hos privatpraktiserande läkare eller inom företagshälsovården får rätt att ta del av sin egen sjukjournal på samma villkor som gäller för den offentliga sjukvården.

I ett den 22 november 1973 avgivet svar anförde socialministern, statsrådet Aspling, bl. a. att frågeställningen skulle komma att behandlas av en utredning som han avsåg att inom kort tillsätta beträffande vissa ansvars- och rättssäkerhetsfrågor inom hälso- och sjukvården.

Medicinalansvarskommitténs uppdrag

Med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande i januari i år har chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, tillkallat sakkunniga (medicinalansvarskommittén) för att göra en allsidig översyn av reglerna för samhällets tillsyn över personalen inom hälso- och sjukvården.

I direktiven har som en fråga, som kommittén bör kunna ta upp, angivits frågan om rätten för patient inom den privata hälso- och sjukvården att ta del av sin sjukjournal.

Den personliga integriteten för patient inom den slutna sjukvården

Motionen

I motionen 1974:288 påpekas att det inom den slutna sjukvården fortfarande förekommer storavdelningar där sjuka personer vårdas i salar med upp till 20-talet patienter och där den personliga integriteten blir besvärande kringskuren. Motionären anför att tystnadsplikten för läkare och övrig vårdpersonal blir en illusion genom att förhållandena inom sjukhuset är sådana att vad som aldrig skulle yppas angående en patients status ute i samhällslivet kan på sjuksalen ofrivilligt utlämnas till allmän kännedom. Vidare anför motionären bl. a. att det är inte alls ovanligt att infordran av personliga data och medicinsk undersökning sker under den s. k. ronden på sjuksalen, därvid frågor om patientens livsföring, anhöriga

SoU 1974:15

eller tidigare sjukdomstillstånd utreds inför intresserat lyssnande medpatienter.

Tillsyn över sjukvården

Enligt instruktion (1967:606) för socialstyrelsen (omtryckt 1970:736, ändrad senast 1972:639) åligger det socialstyrelsen att ha tillsyn över bl. a. den öppna och den slutna sjukvården. I sjukvårdskungörelsen (1972:676) är i 1 § föreskrivet att socialstyrelsen skall med lämpliga tidsmellanrum låta inspektera landstingens sjukvårdande verksamhet och att sådan inspektion dessutom skall göras när särskild anledning därtill förekommer.

Utformningen av vårdavdelningar på sjukhus

Enligt 8 § sjukvårdslagen (1962:242), som avser den av landsting och kommuner utanför landsting bedrivna sjukvården, må anläggning av sjukhus eller större till- eller ombyggnad av sjukhus inte påbörjas förrän ritningar godkänts i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer. I 3 § första stycket sjukvårdskungörelsen har det föreskrivits att nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader godkänner ritning för sjukhus. Innefattar ärendet medicinsk fråga av större principiell räckvidd skall nämnden enligt 3 § andra stycket med eget yttrande överlämna ärendet till socialstyrelsen för avgörande.

Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) lämnar nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader biträde med den byggnadstekniska granskningen m. m.

Nämndens och i förekommande fall socialstyrelsens granskning och godkännande av ritningar till sjukhus innefattar granskning och godkännande i fråga om antalet vårdplatser per patientrum och vårdavdelning.

Spri har utfärdat ett antal rekommendationer om vårdavdelningar på sjukhus och om utformningen av sådana.

Av tradition brukar vårdavdelningar på sjukhus omfatta 25—30 vårdplatser. Vid nybyggnader eller nyinredningar av vårdavdelningar gäller som en s. k. tumregel att ca 50 % av vårdplatserna förläggs till fyrapatientsrum, ca 30 % till tvåpatientsrum och ca 20 % till enpatientsrum. Nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader samt i förekommande fall socialstyrelsen kräver att på varje vårdavdelning skall bl. a. finnas ett behandlingsrum, där t. ex. läkaren och patienten kan vara ensamma vid undersökningar, samt ett samtalsrum, där patienten ostört kan samtala med t. ex. kurator, advokat. Behandlings- och samtalsrummen skall vara så utformade att patientens säng kan rullas in i rummen.

Stora vårdsalar finns fortfarande kvar i gamla sjukhusbyggnader, som emellertid successivt ändras genom ombyggnader eller ersätts med nybyggnader.

SoU 1974:15

5 Rutiner för inhämtande av uppgifter från patienterna m. m.

Det förutsätts att redan i samband med intagningen på ett sjukhus skall så långt möjligt inhämtas de uppgifter från patienten som behövs.

Några av dåvarande medicinalstyrelsen eller av socialstyrelsen utfärdade föreskrifter om hur läkarronder skall utföras finns inte. I fråga om utformningen av ronderna är det vanligen så att äldre läkares ronder bildar mönster för de yngre läkarnas ronder.

Det kan i detta sammanhang nämnas att i ett hösten 1973 för socialstyrelsens styrelse framlagt betänkande benämnt Hälso- och sjukvård inför 80-talet, förslag till ett principprogram, vilket utgör en sammanfattning och sammanvägning av inom socialstyrelsen bedrivna utredningar om vårdstrukturen, har under rubriken Vårdprogram diskuterats normerande handlingsprogram avseende behandlingen av olika sjukdomar. Det anges att normerande handlingsprogram skulle utgöra grund för ett rationellt medicinskt handlande samt motverka utökning av undersökningar för vilka den tillförda nyttan är låg men marginalkostnaden hög.

Tystnadsplikt m. m.

För läkare, tandläkare, sjuksköterskor/sjukskötare och barnmorskor m. fl. är tystnadsplikt föreskriven i de för dessa kategorier gällande av Kungl. Maj:t utfärdade instruktionerna respektive reglementena. Härutöver gäller för medicinalpersonal tystnadsplikt, vilken dåvarande medicinalstyrelsen föreskrivit i ett cirkulär (MF 1964:42) angående tystnadsplikt för medicinalpersonal m. fl. I sjukvårdslagen finns en bestämmelse om tystnadsplikt av allmän räckvidd inom sjukvården. Enligt 35 § må ledamot och suppleant i sjukvårdsstyrelse eller direktion ävensom den, som är anställd i den sjukvårdande verksamhet som avses i lagen, inte till obehörig yppa något om patients sjukdom eller personliga förhållanden i övrigt, om vilka han i nämnda egenskap erhållit kunskap.

I ett följande avsnitt i detta betänkande om patient- och personalinflytande inom vårdområdet lämnas kortfattade redogörelser för bl. a. ett studiematerial för sjukvårdspersonal Impuls, vari bl. a. behandlas relationerna mellan patienter och personal, samt för en aktualiserad fråga om organisation av det praktiska vårdarbetet på sjukhus enligt Team-nursingmetoden (vårdlag), vilken angivits främja bättre kontakter mellan patienter och vårdpersonal.

Medicinalansvarskommittén

I direktiven för medicinalansvarskommitténs utredningsarbete ges kommittén en vidsträckt befogenhet att ta upp rättssäkerhets- och integritetsfrågor för patienter inom hälso- och sjukvården.

1* Riksdagen 1974. 12 sami. Nr 15

SoU 1974:15

6 Demokrati på vårdområdet

Motionen

I motionen 1974:1011 anförs bl. a. att inom vårdområdet finns alltjämt vissa starkt auktoritära inslag, vilka avser såväl förhållandet mellan patienterna och vårdpersonalen som förhållandet mellan olika personalkategorier.

Motionärerna framhåller att en första åtgärd för att förbättra demokratin på vårdinrättningarna vore att inrätta någon typ av samarbetsorgan (samrådsnämnder, anstalt snämnder, kliniknämnder), i vilka företrädare för den ansvariga styrelsen, för personalgrupperna och för patienterna skulle ingå och vilka skulle få rätt att besluta om vissa interna miljö- och trivselfrågor för den egna vårdanstalten, men också ha rätt att föra fram förslag i vårdfrågor i allmänhet till styrelsen. Det anförs att denna typ av samarbetsorgan kan inrättas inom åldringsvården, arbetsvärden, nykterhetsvården, rehabiliteringsverksamheten, ungdomsvården samt vissa delar av sjukvården, där patienterna vistas på respektive anstalt under längre tid, men att den passar mindre väl inom andra delar av sjukvården — akutvården och vissa delar av mentalvården.

Motionärerna framhåller vidare att, för att minska klyftorna mellan olika personalkategorier inom främst sjukvården, ett närmare samarbete i det dagliga vårdarbetet bör komma till stånd genom att kroppsläkare, psykiater, terapeut, kurator, sjuksköterskor, sjukvårdsbiträden och i förekommande fall även sjukhuspräst bildar ett vårdlag, som sammanträffar så ofta som möjligt för att diskutera patientens tillstånd, reaktioner och uttalanden. Det anförs att ett sådant rutinsamarbete skulle leda till dels bättre samordnade vårdåtgärder, dels en förbättrad information till patienterna, bl. a. genom att det antal personer som patienterna kommer i daglig kontakt med minskar. Den sistnämnda aspekten anges vara särskilt betydelsefull i de vårdformer där patientens hälsotillstånd omöjliggör ett regelbundet deltagande i samrådsgrupper av föreslaget slag.

Härjämte framhåller motionärerna att på högre nivå bör vidare finnas en för hela kliniken (eller motsvarande) gemensam nämnd med beslutanderätt i vissa organisatoriska frågor och med rätt att yttra sig i de frågor rörande patientvård som inte är av rent medicinsk karaktär. Det anförs att nämnden bör sammansättas av representanter för de olika personalkategorierna med klinikchefen som ordförande.

I motionen betonas vidare angelägenheten av att patienterna får en fullständig och adekvat information om sin situation och om regler av olika slag inom respektive vårdanstalt samt anges krav på en patientombudsman eller vårdombudsman och understryks vikten av att vården utformas så, att patienternas integritet så långt möjligt skyddas.

SoU 1974:15

7 Allmänt om utredningsarbetet m. m. pä det företagsdemokratiska området På

det företagsdemokratiska området pågår sedan åtskilliga år tillbaka en omfattande försöks- och forskningsverksamhet m. m. Parterna på arbetsmarknaden har i huvudsak själva organiserat och svarat för detta arbete.

Betydelsefulla organ för samverkan mellan parterna på arbetsmarknaden i detta arbete är (1) det i anslutning till företagsnämndsavtalen emellan SAF och LO och mellan SAF och TCO inrättade Utvecklingsrådet för samarbetsfrågor, (2) statsförvaltningens centrala samarbetsråd för personalfrågor, (3) centrala rådet för samarbetsfrågor på det landstingskommunala arbetsområdet, samt (4) centrala rådet för samarbetsfrågor på det primärkommunala arbetsområdet.

Här bör även nämnas den med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1968 tillkallade företagsdemokratidelegationen (Fi 1969:64) för frågor rörande försöksverksamhet med fördjupad företagsdemokrati i de statliga aktiebolagen och den med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1969 tillkallade delegationen (Fi 1970:67) för förvaltningsdemokrati (DEFF), med uppgift att utreda frågor om försöksverksamhet med fördjupad företagsdemokrati inom statsförvaltningen.

I socialutskottets betänkande SoU 1971:37 har på s. 5-7 lämnats närmare uppgifter om nu nämnda organs sammansättning och uppdrag m. m.

Innan en kortfattad redovisning lämnas för försöksverksamhet m. m. med former för personal- och patientinflytande på olika vårdområden får utskottet erinra om att Kungl. Maj:t - enligt lagen (1972:271) om närvarorätt vid sammanträde med kommunal eller landstingskommunal nämnd — kan medge kommunal eller landstingskommunal nämnd att besluta att företrädare för de anställda hos kommunen eller landstingskommunen får närvara vid nämndens sammanträden och delta i överläggningarna men ej i besluten. Här får även nämnas att på grund av medgivanden i annat sammanhang får personal vid ungdomsvårdsskolor delta i eller närvara vid skolstyrelsernas sammanträden. Det bör inledningsvis framhållas att en utveckling pågår varigenom underkommittéer av företagsnämnderna — samrådsgrupper — inrättas vid olika arbetsenheter inom olika slag av vårdinstitutioner.

Försöksverksamhet m. m. med vårddemokrati på det statliga vårdområdet Vid

vissa kliniker vid karolinska sjukhuset finns kliniknämnder med uppgift att vara organ för samråd och information i sådana former att personalen inom ramen för klinikens resurser kan påverka arbetsbetingelserna och arbetsmiljön. Kliniknämnd består av klinikchefen som självskriven ordförande samt sex representanter för de LO-, SACO- respektive TCO-anslutna personalorganisationerna. För närvarande övervägs frågan

SoU 1974:15

om överflyttande av vissa beslutsbefogenheter till kliniknämnderna. Vid karolinska sjukhuset bedrivs även försöksverksamhet med en planeringsnämnd för frågor om sjukhusets fortsatta utbyggande, en peisonalnämnd för frågor om personaltjänsten och dess utformning samt en utbildningsnämnd. Närmare uppgifter om här nämnd försöksverksamhet vid karolinska sjukhuset har lämnats i betänkandet SoU 1971:37 s. 9—10. Under år 1973 har bildats en budgetgrupp bestående av företrädare för sjukhusledningen och personalen för samråd i budget- och petitafrågor.

Något organ med patientrepresentation finns inte vid karolinska sjukhuset.

Vid vårdanstalterna för alkoholmissbrukare och vid ungdomsvårdsskolorna deltar patienter/elever tillsammans med representanter för olika kategorier personal vid institutionerna i behandlingskollegier, där behandlingsplan för patienternas/elevernas vård inom institutionen och eftervård görs upp. Vidare förekommer vid vårdanstalterna för alkoholmissbrukare och vid ungdomsvårdsskolorna ej närmare reglerade former för kontakter mellan ledning, anställda och patienter/elever såsom s. k. storfora m. m.

Kriminalvårdsstyrelsen har i en skrivelse i mars 1971 utfärdat närmare regler för samårdsverksamhet vid fängvårdsanstalterna. Det anges att samrådsverksamheten avser bl. a. att främja en organiserad rådplägning mellan anstaltsledning, personal och intagna i syfte att förbättra förhållandena på anstalten och att på ett bättre sätt tillvarata behandlingsresurserna. Som olika slag av samrådsorgan anges anstaltsråd för anstalt, avdelningsråd för avdelnings- eller paviljongindelade anstalter samt arbetsråd. I de olika organen skall ingå företrädare för anstaltsledningen, de anställda och de intagna.

Försöksverksamhet m. m. med vårddemokrati på det landstingskommunala vårdområdet

Vid de olika landstingens sjukhus m. fl. institutioner förekommer - förutom försöksverksamhet med underkommittéer av företagsnämnderna på bl. a. kliniknivå - försöksverksamhet med avdelningsmöten, projektgrupper, självstyrande grupper m. m.

1 fjol avgav Spri i rapporten (Spri rapport 22/73) Samråd och medin fly tande, ett demokratiseringsförsök inom Gävleborgs läns landsting, en redovisning för en försöksverksamhet med förändrade former för samråd och medinflytande för vårdavdelningspersonal, som Gävleborgs landsting i samarbete med Spri bedrivit vid de medicinska och kirurgiska klinikerna vid Bollnäs lasarett samt medicinska kliniken vid Söderhamns lasarett under åren 1971 — 1973. Formerna för samverkan hade i huvudsak utgjorts av avdelningsmöten, klinikmöten och föreståndarmöten.

Avdelningsmötena utgjorde sammankomster, vari med avdelningsföreståndaren som sammankallande och ordförande all avdelningspersonal

SoU 1974:15

(10—15 personer) samlats för att dels diskutera vardagliga problem, dels ta upp frågor som klinikföreståndaren velat ha avdelningens åsikt om. Klinikföreståndaren har haft att vidarebefordra förslag och rekommendationer till rätt instans.

Klinikmötena utgjorde sammankomster, vari med klinikföreståndaren som sammankallande och ordförande 2—3 representanter från varje avdelning inom kliniken, överläkaren samt någon underläkare samlats för att behandla frågor berörande kliniken.

Föreståndarmötena var sammankomster med sjukvårdsföreståndaren och samtliga klinikföreståndare.

I samråd mellan Landstingsförbundet och Hermods har utarbetats ett studiematerial kallat Impuls, utbildning för bättre vårdmiljö, för användning på sjukhusen och i den reguljära vårdyrkesutbildningen. Det är avsett att alla som anställs inom vårdområdet skall få tillfälle att studera materialet. I studiematerialet som är avsett att studeras i studiecirkelform behandlas olika frågor som är av betydelse för att skapa en god social vårdmiljö.

I diskussionerna om demokrati på sjukhus har frågan om mer aktiva arbetsformer för sjukvårdspersonalen — och därvid i första hand för undersköterskor och sjukvårdsbiträden — behandlats. Bl. a. mot denna bakgrund har en diskussion börjat om att organisera arbetet på vårdavdelningar i vårdlag (gruppvård).

Salsystemet är den äldsta formen av arbetsorganisation på vårdavdelning och innebär att en eller två personer tillsammans sköter patienterna på en eller två salar. Detta var vanligt på den tiden när man hade stora salar, få personalkategorier och så gott som allt arbete utfördes inom avdelningen. På 1940- och 1950-talen började man få fler personalkategorier som var mer specialiserade samtidigt som det rådde brist på personal, i synnerhet med utbildning. Det ansågs då mer rationellt att varje yrkeskategori utförde sina specialuppgifter på hela avdelningen och man fick då rondsystemet. En nackdel med detta system är att patienten ”liksom kommer bort”. Patienten konfronteras med många människor men kontakterna är kortvariga och ytliga.

Under senare år har man velat rätta till en del av de missförhållanden som rondsystemet förde med sig och har därför börjat pröva att arbeta i grupper (vårdlag). Förebild har varit den s. k. team-nursing-metoden, som används bl. a. i England, USA och Norge.

Team-nursing-metoden innebär att vårdavdelningspersonalen är uppdelad i flera mindre arbetslag. Medlemmarna i vart och ett svarar tillsammans för vård av vissa bestämda patienter och därmed sammanhängande arbetsuppgifter. Ledaren för varje arbetslag är en legitimerad sjuksköterska. Laget består för övrigt av undersköterska och sjukvårdsbiträden. Avdelningssköterskan, som är arbetsledare på en vårdavdelning, organiserar arbetslagen, tilldelar dem patienter att ansvara för etc. Lagledaren fastställer sina patienters behov av primärvård och fördelar sedan inom laget de uppgifter som skall utföras. Systemet innebär således

SoU 1974:15

en viss decentralisering av auktoritet och ledaruppgifter. Avdelningssköterskan samordnar alla lag på vårdavdelningen och är ansvarig inför överläkare och avdelningsläkare för att de medicinska vårduppgifterna blir utförda. För att metoden skall rubriceras som team-nursing-metod skall den inkludera en daglig lagkonferens, som planeras av avdelningssköterskan. Varje lag får då tillfälle att tillsammans en kort stund diskutera patienternas vårdbehov och möjligheterna att tillgodose dem, redovisa sina iakttagelser till lagledaren, värdera sina tidigare vidtagna vårdåtgärder etc. Lagledaren i sin tur tar inte bara emot informationer utan har även tillfälle till att ge alla nödvändiga upplysningar till arbetslaget. En resumé går sedan till avdelningssköterskan, som vidarebefordrar uppgifter som är relevanta för det medicinska arbetet till läkaren.

Visst utredningsarbete om gruppvård omfattande bl. a. team-nursingmetoden pågår inom Spri. Spri har anvisat visst anslag för försöksverksamhet på området inom sjukvårdsorganisationen i Göteborgs kommun.

Samverkan med patienterna är på det landstingskommunala vårdområdet inte institutionaliserad. På sina håll finns emellertid inom den psykiatriska vården och inom långtidsvården patientföreningar med vilka den lokala institutionsledningen samverkar i vissa avseenden.

Försöksverksamhet m. m. med vårddemokrati på det primärkommunala vårdområdet

Som exempel på samverkan med patienter m. fl. i mera organiserade former inom det primärkommunala vårdområdet kan nämnas initiativ som tagits i Göteborgs och Malmö kommuner.

Vid ålderdomshem och andra institutioner m. m. tillhörande Göteborgs socialförvaltning har inrättats sam rådsgrupper bestående av sex ledamöter, varav en utses av styrelsen för socialförvaltningen, två av pensionärerna etc. inom sig, två av de anställda och en av vederbörande avdelningschef. Samrådsgrupp har att behandla och avge förslag rörande samtliga förhållanden vid hemmet eller institutionen med undantag för behandling och vård i enskilda fall samt anställdas lönefrågor.

Vid institutioner tillhörande Malmö socialförvaltning har skapats former för patientinflytande genom att ”storfora” regelbundet anordnas. Dessa fora utser ”rådstuga” med 5—7 ledamöter som har till uppgift att avge förslag beträffande förhållandena vid institutionen.

När det gäller den öppna åldringsvården kan nämnas att Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet år 1969 rekommenderat primärkommunerna och landstingen att för frågor om samplanering och samordning av primärkommunernas öppna åldringsvård och landstingens öppna och slutna långtidssjukvård inrätta regionala och lokala samrådsorgan. Det framhölls som önskvärt att de lokala organen skulle upprätthålla kontakt med lokala pensionärsorganisationer och patientföreningar.

SoU 1974:15

11 Medicinalansvarskommittén

Medicinalansvarskommittén skall enligt direktiven bl. a. överväga vilka åtgärder — förutom redan vidtagna — sorn kan vidtas för att förbättra kontakterna mellan de för vården ansvariga och patienterna. Olika patientorganisationer skall därvid beredas tillfälle att föra fram sina synpunkter.

Tidigare riksdagsbehandling

I en motion till 1971 års riksdag togs upp frågor om tillskapande av sådana organ för personal- och patientinflytande som behandlas i motionen 1974:1011. I sitt av riksdagen i denna del godkända betänkande SoU 1971:37 föreslog socialutskottet avslag på motionen. Utskottet anförde bl. a. följande.

Mot bakgrund av att landstingen och primärkommunerna är huvudmän för större delen av vårdområdet måste enligt utskottets mening utvecklingen mot ökad personal- och patientinflytande främst bygga på initiativ av dessa huvudmän eller personalorganisationerna. Utvecklingen mot ökat sådant inflytande förutsätter aktivitet av personalen och dess organisationer samt i mån av möjlighet av patienterna. Den utveckling mot korta vårdtider som skett inom den slutna sjukvården och det förhållandet att många patienter på grund av sin sjukdom kan vara förhindrade att göra en aktiv insats innebär självfallet problem i sammanhanget. Utskottet vill emellertid betona angelägenheten av att olika vägar prövas att finna lämpliga former för personal- och patientinflytande.

Sorn framgår av den lämnade redogörelsen skall försöksverksamhet av den karaktär som förordas i motionen 1971:98 komma till stånd vid statliga vårdinstitutioner. Med hänsyn härtill samt vill vad som nyss anförts om att det i övrigt främst bör ankomma på huvudmännen själva att ta initiativ till sådan verksamhet avstyrker utskottet motionen 1971:98. Med det sagda får också vad som anförts i motionen 1971:742 i denna del anses besvarat.

översyn av lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall

Motionen

1 motionen 1974:1342 påpekas att lagstiftningen om beredande av sluten psykiatrisk vård bör inrymma ett flexibelt system, där patientens rätt att snabbt och utan formella hinder få en adekvat vård sätts i centrum samtidigt som reglerna utformas så, att garantier ges för den enskildes rättssäkerhet. Motionärerna anför bl. a. att de nuvarande bestämmelserna, som kan leda till att även orutinerade läkare utfärdar vårdintyg, tillfredsställer inte de rättssäkerhetskrav som bör sättas samt att beslut om tvångsåtgärder med anledning av vårdbehov bör i princip inte kunna fattas utan medverkan av jurister, åtminstone när fråga är om långvarig frihetsförlust. Motionärerna framhåller att vid den begärda översynen bör också granskas om de nya möjligheterna att få rättshjälp i

SoU 1974:15

form av offentligt biträde fått en tillfredsställande tillämpning på vårdområdet.

Lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall

I lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (ändrad senast 1971:638) regleras möjligheterna att bereda psykiskt sjuka vård mot deras vilja. Förutsättningarna för att någon skall kunna beredas vård enligt lagen är att han lider av psykisk sjukdom och att sluten psykiatrisk vård är oundgängligen påkallad med hänsyn till sjukdomens art och grad och till att vissa särskilda omständigheter, s. k. specialindikationer, föreligger (1 §). Det finns fem specialindikationer, som tas upp i 1 § a—e.

Med psykisk sjukdom jämställs i lagen psykisk abnormitet, som inte är psykisk sjukdom eller utgörs av hämning i förståndsutvecklingen (1 § andra stycket).

Intagning på sjukhus med stöd av 1966 års lag får ske efter ansökan eller efter förordnande av domstol. Lagen innehåller utförliga regler om vem som får göra ansökan om intagning.

Ansökan skall vara skriftlig. Vårdintyg av läkare skall bifogas (5 §). Utförliga regler finns angående behörigheten att utfärda vårdintyg.

Vårdbehovet skall alltid prövas av två av varandra oberoende läkare, den som utfärdar vårdintyget och överläkaren vid sjukhuset. Överläkaren beslutar om intagning på sjukhuset (8 §), och vårdbehovsprövning skall göras av överläkaren i regel inom tio dagar efter intagningen (9 §).

Den som är intagen på sjukhus med stöd av lagen får hindras att lämna sjukhuset och får i övrigt underkastas det tvång som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vården eller för att skydda honom själv eller omgivningen (13 §).

När förutsättningar för intagning mot patientens vilja inte längre föreligger skall han omedelbart utskrivas från sjukhuset (16 §). I regel beslutar överläkaren om utskrivning. Han har emellertid rätt att hänskjuta frågan till en lokal utskrivningsnämnd (17 §).

Ansökan om utskrivning får göras av patienten själv, hans make eller annan som stadigvarande sammanbodde med honom vid tiden för intagningen eller av hans barn, får, mor, syskon, förmyndare eller gode man (18 §).

Patient får utskrivas på försök, om särskilda skäl föreligger och det inte medför fara för annans personliga säkerhet eller för hans eget liv.

Beslut om intagning får överklagas till utskrivningsnämnden.

Utskrivningsnämnds beslut i intagnings- och utskrivningsfrågor kan överklagas till en central nämnd, psykiatriska nämnden (22 §).

Tillämpningsföreskrifter till lagen har meddelats i kungörelsen (1966:585) ang. tillämpningen av lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

SoU 1974:15

13 Viss framställning av Sveriges läkarförbund

Sveriges läkarförbund har i en framställning i december 1972, vilken handlagts inom socialdepartementet, hemställt om en översyn av lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV) och därvid hemställt att vissa förslag som framlagts i en bifogad skrivelse av september 1972 av Svenska psykiatriska föreningen måtte vinna beaktande.

Genom beslut i mars 1973 inom socialdepartementet har nämnda handlingar överlämnats till socialstyrelsen för att beaktas av en inom styrelsen tillsatt arbetsgrupp för översyn av LSPV vid dess fullgörande av sitt uppdrag.

Socialstyrelsens arbetsgrupp för översyn av LSPV

Socialstyrelsens arbetsgrupp för översyn av LSPV avses göra en förutsättningslös översyn av LSPV. Arbetsgruppen består av socialstyrelsens lagbyråchef, ordförande, tre tjänstemän inom socialstyrelsen samt två sjukhusläkare.

Vårdombudsmän

Motionen

I motionen 1974:1342 anförs att i takt med vårdsamhällets expansion uppkommer allt större behov av organ dit patienter kan vända sig med synpunkter på och eventuella klagomål över den vård de erhållit.

Motionärerna påpekar att medicinalväsendets ansvarsnämnd inte ensam fyller det behov som finns. Härvid anges att dels är många av de klagomål över vården, som patienterna framställer, inte av den karaktären att någon enskild person kan lastas för fel eller försummelse, dels avser klagomålen ofta frågor som inte är av det omfånget att de normalt bör ligga på en central instans.

Motionärerna påpekar vidare att det på sjukhusen visserligen finns kuratorer som kan hjälpa patienterna men att det, då kuratorerna tillhör sjukhuspersonalen, kan kännas besvärande för patienter att vända sig till kuratorerna med klagomål som avser åtgärder av annan sjukhuspersonal. Härjämte framhålls att framställningar till socialstyrelsen och riksdagens ombudsmän om förhållanden som patienten är missnöjd med kräver initiativ som patienten kan ha svårt att ta och som den aktuella sjukdomen kan omöjliggöra.

Den för patienten smidigaste lösningen, framhåller motionärerna, är att patienten på nära håll har tillgång till ett från sjukhuset obundet organ, som kan ta emot hans klagomål, göra erforderliga utredningar och därefter ta upp saken med vederbörande ansvariga befattningshavare m. fl. på sjukhusen. Ett sådant organ skulle även vara till fördel från den synpunkten att där skulle samlas information om sjukhusens service sedd från patientens synpunkt. Försök med vårdombudsman inom flera

SoU 1974:15

sjukvårdsregioner bör mot denna bakgrund inledas, och sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) bör uppmanas stimulera till sådan verksamhet.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid 1971, 1972 och 1973 års riksdagar har väckts motioner om vårdombudsmän i huvudsak likartade med motionen 1974:1342. Motionerna som varit remitterade till socialutskottet har behandlats i betänkandena SoU 1971:37, 1972:3 och 1973:10.

Utskottet har i samband med behandlingen av motionerna lämnat närmare redogörelser för dels organ med kurativa och övervakande uppgifter inom sjukvården, såsom kuratorerna, justitieombudsmännen, justitiekanslem, socialstyrelsen och länsläkarorganisationen (SoU 1971:37 s. 14—15), dels initiativ med kontaktman (patientombudsman) hos Stockholms läns landsting och med patientombudsman (mottagare av patientobservationer) vid Mölndals lasarett (SoU 1972:3 s. 8-9), dels visst utredningsarbete hos Malmöhus läns landsting och ett av Landstingsförbundet utarbetat förslag till patientbroschyr (SoU 1973:10 s. 12—13).

Utskottet har i 1971 och 1972 års betänkanden föreslagit avslag på motionerna, vilket godkänts av riksdagen. Utskottet har därvid bl. a. påpekat att även om det genom vårdens organisation och lagstiftningen skapats garantier för patientens integritet och för insyn och kontroll i vårdverksamheten, kunde patienten likväl uppleva brister inom sjukvården. Många gånger torde patientens oro kunna återföras till att han är dåligt informerad om sina rättigheter, om sin sjukdom och om de behandlingar han får för denna, har utskottet vidare anfört. Om patienten vore mera medveten om sina rättigheter som patient och bättre informerad om den behandling han skall genomgå fanns det, har utskottet påpekat, anledning räkna med att han skulle känna sig mindre utlämnad och mindre orolig.

Utskottet har ansett, att mot denna bakgrund bl. a. frågan om inrättande av en vårdombudsmannainstitution i väsentlig mån borde ses som en fråga om behovet av ökad information till sjukhuspatienten. Utskottet har därför betonat vikten av ökad information och kontakt inom sjukvården och ansett åtgärder för att öka information om bl. a. patientens rättigheter bättre ägnade att konkret stärka patientens ställning än inrättande av en vårdombudsmannainstitution.

Vid utskottets behandling av 1973 års motion förelåg uppgift om att socialministern avsåg att inom en nära framtid tillkalla en utredning för en allsidig översyn av bl. a. reglerna om medicinalväsendets ansvarsnämnds sammansättning och verksamhet. Utskottet föreslog i sitt år 1973 avgivna, av riksdagen i denna del godkända betänkande att riksdagen skulle ge Kungl. Maj:t till känna att utskottet ansåg att i samband med utformningen av direktiven för utredningen aktualiserades också frågorna om formerna för information och kommunikation på sjukvårdsområdet och att bland de spörsmål, som det kunde finnas

SoU1974:15

anledning att belysa, var frågan om vilka intresse- och lojalitetskonflikter som kunde uppstå vid olika lösningar beträffande huvudmannaskapet för den typ av institutioner som vård- och patientombudsmän utgjorde. Utskottet framhöll att utredningens ställningstaganden i nämnda avseende främst måste bli av principiell natur, då de åtgärder som föreslogs i berörda motioner för att vidga kontaktvägarna på sjukvårdsområdet måste prövas under hänsynstagande till skiftande lokala förhållanden och med beaktande av erfarenheter och önskemål som fanns hos sjukvårdshuvudmannen. Utskottet påpekade att det ankom därför främst på denne att ta initiativ på området.

Medicinalansvarskommittén

I direktiven för medicinalansvarskommittén har efter en redovisning av vissa åtgärder, som vidtagits för att förbättra informationen för patienterna m. m., anförts att kommittén bör överväga vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas för att förbättra kontakterna mellan de för vården ansvariga och patienterna och att olika patientorganisationer bör därvid beredas tillfälle att föra fram sina synpunkter. Det anges att kommittén bör sträva efter lösningar som knyter an till den sjukvårdspolitiska målsättningen att decentralisera sjukvården och till strävandena att förbättra närservicen och kontinuiteten inom hälso- och sjukvården. Vidare anges att kommittén därvid bör söka finna lösningar som kan genomföras genom vederbörande sjukvårdshuvudmans försorg och som är utformade på ett sådant sätt att de mänskliga kontakterna mellan patienten och de för sjukvården ansvariga underlättas och att kontinuiteten i kontakterna mellan patient och läkare upprätthålls.

Direktiven innehåller vidare bl. a. ett allmänt bemyndigande för kommittén att ta upp andra frågor, bl. a. rättssäkerhets- och integritetsfrågor, som aktualiseras under arbetets gång och som faller inom ramen för utredningen.

SoU1974:15

16 Utskottet

I betänkandet behandlas frågor om insyn, integritet, medinflytande och rättssäkerhet för den enskilde inom sjukvården, m. m.

Rätt att ta del av sjukjournal inom företagshälsovården

I motionen 1974:67 av herr Lövenborg och fru Marklund begärs att patient inom företagshälsovården — i likhet med vad som gäller inom den av samhället bedrivna sjukvården — skall ha rätt att ta del av sin sjukjournal.

Patient inom den av samhället bedrivna sjukvården har i princip rätt att ta del av alla handlingar om honom. Begränsning i denna rätt kan ske endast med stöd av lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar. Sådan begränsning beträffande viss handling kan göras, då det finns grundad anledning anta att genom utlämnande av handlingen ändamålet med vården eller behandlingen skulle motverkas eller någons personliga säkerhet sättas i fara. Då företagshälsovård är organiserad så att huvudmannaskapet ligger hos landstingskommun, har patient inom företagshälsovården rätt att ta del av sin sjukjournal i enlighet med det anförda. Om huvudmannaskapet inte ligger hos ett samhällsorgan krävs medgivande av vederbörande läkare för att patienten skall få ta del av journalen.

Den som drabbas av en sjukdom känner ofta oro beträffande vad sjukdomen innebär och vilka följder den kan få för honom. Information om sjukdomen och om den behandling som ges för denna är många ganger ägnad att minska denna oro. Utskottet vill mot denna bakgrund understryka betydelsen av öppenhet i relationerna mellan patienten och hans läkare, en öppenhet som så långt det är möjligt bör gälla även innehållet i sjukjournalerna. Med hänvisning även till de strävanden som finns att åstadkomma en bättre arbetsmiljö och bättre relationer på arbetsplatserna är det enligt utskottets mening angeläget att även företagen verkar för öppenhet när det gäller sjukjournaler som förs inom den av dem drivna företagshälsovården. Härutöver är det emellertid enligt utskottets mening viktigt att frågan prövas om vilken laglig rätt som en patient inom företagshälsovården och inom den privata hälso- och sjukvården i övrigt bör ha att ta del av sin sjukjournal. En sådan prövning ankommer på den i januari i år av chefen för socialdepartementet tillkallade medicinalansvarskommittén. Med hänsyn härtill erfordrar motionen 1974:67 inte någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker motionen.

Den personliga integriteten för patient inom den slutna sjukvården.

I motionen 1974:288 av fröken Sandell påpekas att det fortfarande förekommer storavdelningar inom den slutna sjukvården, där patienter vårdas i salar med upp till ett tjugotal patienter och där den personliga integriteten blir besvärande kringskuren. Motionären anför bl. a. att vad

SoU 1974:15

som aldrig skulle yppas angående en patients förhållanden ute i samhällslivet på sjuksalen ofrivilligt kan utlämnas till allmän kännedom och att det inte alls är ovanligt att infordran av personliga data och medicinsk undersökning sker under ronden på sjuksalen, därvid frågor om patientens livsföring, anhöriga eller tidigare sjukdomstillstånd utreds inför medpatienter. Motionären begär att vederbörande myndighets uppmärksamhet skall fästas på de i motionen påtalade förhållandena och att riksdagen skall uttala att huvudmännen måtte förbättra lokalförhållandena för såväl patienter som personal.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader eller i vissa fall socialstyrelsen skall granska och godkänna ritningar till sjukhus därvid även frågorna om antalet vårdplatser per patientrum och vårdavdelning prövas. Vid nybyggnader eller ombyggnader av vårdavdelningar krävs att på vårdavdelning skall finnas bl. a. behandlingsrum, där patienten och läkaren kan vara ostörda vid undersökningar, och samtalsrum, där patienten i enrum kan samtala med t. ex. kurator eller advokat. En s. k. tumregel beträffande fördelningen av vårdplatserna är att ca 50 % av vårdplatserna förläggs till fyrapatientsrum, ca 30 % till tvåpatientsrum och ca 20 % till enpatientsrum.

Trots de normer, som i enlighet med det sagda uppställts i fråga om antalet vårdplatser per patientrum inom den slutna sjukvården, finns på vissa håll fortfarande sjukhusbyggnader med sjuksalar som rymmer ett avsevärt större antal patienter än fyra. Efter hand som äldre sjukhusbyggnader ersätts med modernare sådana, försvinner dessa sjuksalar, vilkas användning bL a. är ägnad att medföra särskilt påtagliga olägenheter av den karaktär som anges av motionären. Det är emellertid inte under några omständigheter tillfredsställande att en patients personliga integritet åsidosätts på sätt som påtalas i motionen. Enligt de rutiner som i allmänhet tillämpas skall därför redan i samband med intagningen så långt möjligt de uppgifter inhämtas från patienten som behövs. Läkare och andra befattningshavare har vidare långtgående skyldigheter som en följd av de regler om tystnadsplikt som gäller för dem. Självfallet blir möjligheterna för befattningshavarna att strikt iakttaga sina skyldigheter i detta avseende större efter hand som behandlings- och samtalsrum inrättas i enlighet med det inledningsvis sagda.

Det anförda hindrar inte att det kan finnas skäl att ytterligare överväga den problematik, som tagits upp av motionären. Med hänsyn till att medicinalansvarskommittén har en vidsträckt befogenhet att ta upp integritetsfrågor för patienter inom sjukvården påkallar emellertid motionen inte något riksdagens initiativ.

Personal- och patientinflytande inom vårdområdet

I motionen 1974:1011 av herrar Molin och Ullsten begärs att frågan om förbättrad demokrati på vårdområdet skall utredas. För att demokratin på vårdinrättningarna skall förbättras bör enligt motionärerna för det första inrättas samrådsnämnder o. d., som skall bestå av företrädare

SoU 1974:15

för vårdinrättningarnas styrelser, för personalgrupperna och för patienterna och sorn skall ha rätt att besluta i vissa interna miljö- och trivselfrågor m. m. För att få till stånd ett-närmare samarbete i det dagliga vårdarbetet inom sjukvården bör kroppsläkare, psykiater, terapeut, kurator, sjuksköterskor, sjukvårdsbiträden och sjukhuspräst bilda vårdlag, som så ofta som möjligt skall diskutera patientens tillstånd, reaktioner och uttalanden. Vidare bör för klinik eller motsvarande enhet finnas en nämnd, som skall bestå av representanter för de olika personalkategorierna - med klinikchefen eller hans motsvarighet som ordförande — och som skall ha beslutanderätt i vissa organisatoriska frågor och ha rätt att yttra sig i de frågor rörande patientvård som inte är av rent medicinsk karaktär.

Frågan om ett ökat medinflytande från personalens sida inom vårdområdet liksom inom arbetslivet i övrigt är sedan några år tillbaka föremål för en omfattande utrednings- och försöksverksamhet. Utskottet hänvisar i detta hänseende till uppgifter som lämnas på s. 7—10 i detta betänkande. Av de där lämnade uppgifterna må nämnas följande. Underkommittéer av företagsnämnderna — s. k. samrådsgrupper — har inrättats vid arbetsenheter inom olika slag av vårdinstitutioner. Härutöver har bedrivits och bedrivs försöksverksamhet med olika slag av organ, där personalgrupperna har en bred representation. Sålunda bedrivs vid karolinska sjukhuset försöksverksamhet med bl. a. kliniknämnder. Gävleborgs läns landsting har i samarbete med sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) bedrivit en försöksverksamhet med förändrade former för samråd och medinflytande för vårdavdelningspersonal — avseende bl. a. avdelningsmöten och klinikmöten — vid vissa sjukhuskliniker inom landstinget. Frågan om att organisera arbetet på vårdavdelningar i vårdlag (gruppvård) har väckt intresse. Vid denna organisationsform uppdelas vårdavdelningspersonalen i flera arbetslag, som vart och ett svarar för vården av vissa bestämda patienter och därmed sammanhängande arbetsuppgifter. Visst utredningsarbete om gruppvård pågår inom Spri, som också har anvisat medel för viss försöksverksamhet på området.

Några institutionella former för ökade kontakter mellan patienter och personer som är ansvariga för vårdinstitutionerna eller som arbetar inom dessa finns inte när det gäller sjukvården. Inom vårdområden där vårdtiderna är långa — såsom inom den psykiatriska vården och inom vården för långvarigt kroppssjuka — finns emellertid på sina håll patientföreningar med vilka den lokala institutionsledningen samverkar i vissa avseenden. Vid vårdanstalterna för alkoholmissbrukare och vid ungdomsvårdsskolorna får de intagna delta i behandlingskollegierna. Vid dessa institutioner förekommer vidare s. k. storfora såsom en ej närmare reglerad form för kontakt mellan institutionsledning, anställda och patienter respektive elever. För fångvårdsanstalterna har kriminalvårdsstyrelsen utfärdat anvisningar om inrättande av samrådsorgan i form av anstaltsråd, avdelningsråd och arbetsråd, i vilka skall ingå företrädare för anstaltsledningen, de anställda och de intagna. Som exempel på samverkan med patienter i mera organiserade former inom ålderdomshems -

SoU 1974:15

vården, som utgör den dominerande delen av den primärkommunala vårdverksamheten, kan nämnas verksamhet med samrådsgrupper i Göteborg samt med s. k. storfora och ”rådstuga” i Malmö.

När det gäller frågan om patientinflytande inom sjukvården bör det nämnas att den i januari i år tillkallade medicinalansvarskommittén skall överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att förbättra kontakterna mellan de för vården ansvariga och patienterna och att olika patientorganisationer därvid skall beredas tillfälle att föra fram sina synpunkter.

Utskottet vill understryka det angelägna i att former för ökat personal- och patientinflytande utvecklas inom vårdområdet. Då landstingen och primärkommunerna är huvudmän för större delen av vårdområdet måste enligt utskottets mening utvecklingen mot ökat personal- och patientinflytande främst bygga på initiativ av dessa huvudmän. Utvecklingen mot ökat personalinflytande förutsätter också aktivitet av personalen och dess organisationer. Problem när det gäller patientinflytande inom sjukvården är den utveckling mot korta vårdtider som skett och det förhållandet att många patienter på grund av sin sjukdom kan vara förhindrade att göra en aktiv insats. Detta måste beaktas när det gäller att finna lämpliga former för patientinflytande.

Med hänsyn till det nu anförda, till den omfattande försöksverksamhet m. m. som redan pågår när det gäller att utveckla personalinflytandet på vårdområdet samt till medicinalansvarskommitténs uppdrag anser utskottet det inte motiverat att en sådan utredning tillsätts som förordas av motionärerna. Utskottet avstyrker därför motionen 1974:1011.

Översyn av lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall

I motionen 1974:1342 av herr Ullsten m. fl. begärs en översyn av lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall i syfte att öka rättssäkerheten för patienten. Motionärerna knyter an till en skrivelse av Svenska psykiatriska föreningen, vilken Sveriges läkarförbund med skrivelse i december 1972 överlämnat till Kungl. Maj:t och i vilken aktualiserats olika rättssäkerhetsfrågor i samband med psykiatrisk vård. I motionen påpekas bl. a. att det förhållandet att även orutinerade läkare kan utfärda vårdintyg inte tillfredsställer de rättssäkerhetskrav som bör sättas samt att beslut om tvångsåtgärder med anledning av vårdbehov i princip inte bör kunna fattas utan medverkan av jurister, åtminstone när fråga är om långvarig frihetsförlust.

De av motionärerna nämnda handlingarna, vilka inkom till socialdepartementet i december 1972, överlämnades i mars förra året till socialstyrelsen för att beaktas av en inom socialstyrelsen tillsatt arbetsgrupp för översyn av lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. I arbetsgruppen ingår fyra befattningshavare hos socialstyrelsen — bl. a. jurister och läkare — samt två sjukhusläkare. Arbetsgruppen skall göra en förutsättningslös översyn av lagen. Förslag i anledning av översynen kommer att överlämnas till Kungl. Maj:t.

SoU 1974:15

20 Med hänsyn till att arbete med översyn av lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall sålunda pågår påkallar motionen 1974:1342 i här aktuell del inte någon åtgärd av riksdagen.

Försöksverksamhet med regionala vårdombudsmän

I motionen 1974:1342 av herr Ullsten m. fl. begärs också att Spri skall uppmanas att stimulera sjukvårdshuvudmännen till försöksverksamhet med regionala vårdombudsmän. Dessa skulle ha till uppgift att undersöka klagomål som framförs av patienter och ta upp ärendena med de ansvariga befattningshavarna på sjukhusen. Vårdombudsmännen skulle vara obundna i förhållande till sjukhusen.

Likartade motioner om försöksverksamhet med regionala vårdombudsmän har behandlats av utskottet vid riksdagarna 1971, 1972 och 1973. Utskottet har därvid ansett att frågan om inrättande av en vårdombudsmannainstitution i väsentlig mån borde ses som en fråga om behov av ökad information till sjukhuspatienten om hans rättigheter som patient och om den behandling han skall genomgå m. m. Utskottet har därför betonat vikten av ökad information och kontakt inom sjukvården och framhållit att åtgärder för att öka information om bl. a. patientens rättigheter vara bättre ägnade att konkret stärka patientens ställning än inrättande av en vårdombudsmannainstitution. I fjol framhöll utskottet att åtgärder för att vidga kontaktvägarna på sjukvårdsområdet måste prövas under hänsynstagande till skiftande lokala förhållanden och med beaktande av de erfarenheter som fanns hos sjukvårdshuvudmännen, varför det främst ankom på dem att ta initiativ på området. Utskottet uttalade emellertid också att det kunde finnas anledning för den utredning som skulle tillsättas för att göra en allsidig översyn av bl. a. reglerna om medicinalväsendets ansvarsnämnds sammansättning och verksamhet att belysa de intresse- och lojalitetskonflikter som kunde uppstå vid olika lösningar beträffande huvudmannaskapet för den typ av institutioner som bl. a. vårdombudsmän utgjorde. Den åsyftade utredningen är den ovan nämnda medicinalansvarskommittén.

I direktiven till kommittén erinras om att vissa åtgärder för att förbättra informationen för patienterna vidtagits. Det har emellertid uppdragits åt kommittén att överväga vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas för att förbättra kontakterna mellan de för vården ansvariga och patienterna, därvid olika patientorganisationer bör beredas tillfälle att föra fram sina synpunkter. Kommittén skall i detta arbete bl. a. sträva efter lösningar som knyter an till den sjukvårdspolitiska målsättningen att decentralisera sjukvården. Kommittén skall söka finna lösningar som kan genomföras genom vederbörande sjukvårdshuvudmans försorg och som är utformade på ett sådant sätt att de mänskliga kontakterna mellan patienten och de för sjukvården ansvariga underlättas och att kontinuiteten i kontakterna mellan patient och läkare upprätthålls. Det bör även framhållas att kommittén har ett allmänt bemyndigande att ta upp rättssäkerhets- och integritetsfrågor som aktualiseras under arbetets gång

SoU 1974:15

och sorn faller inom ramen för utredningen.

Då det enligt utskottets mening ankommer på sjukvårdshuvudmännen att ta initiativ när det gäller att utvidga kontaktvägarna på sjukvårdsområdet och då vissa frågor beträffande en vårdombudsmannainstitution kan förutsättas bli belysta av medicinalansvarskommittén bör motionen 1974:1342 i här aktuell del inte föranleda någon åtgärd av riksdagen. Utskottet hemställer

1. beträffande rätt att ta del av sjukjournal inom företagshälsovården att riksdagen avslår motionen 1974:67,

2. beträffande den personliga integriteten för patient inom den slutna sjukvården att riksdagen avslår motionen 1974:288,

3. beträffande personal- och patientinflytande inom vårdområdet att riksdagen avslår motionen 1974:1011,

4. beträffande översyn av lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall att riksdagen avslår motionen 1974:1342 i motsvarande del,

5. beträffande försöksverksamhet med regionala vårdombudsmän att riksdagen avslår motionen 1974:1342 i motsvarande del.

Stockholm den 18 april 1974

På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c), Svensson i Kungälv (s), Carlshamré(m)* Larsson i Öskevik (c), Romanus (fp), Johnsson i Blentarp (s), Nordberg (s), Åkerlind (m), Nilsson i Växjö (s), fröken Andersson (c), herr Signell (s)*, fru Wigenfeldt (c), fru Lagergren (s) och herr Hagberg i Borlänge (vpk).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

beträffande rätt att ta del av sjukjournal inom företagshälsovården av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 16 som börjar med ”Den som” och slutar med ”avstyrker motionen” bort ha följande lydelse:

Den som (=utskottet) i sjukjournalerna. Öppenhet

beträffande sjukjournaler är även av betydelse för arbetet med att åstadkomma bättre arbetsmiljö och bättre relationer på arbetsplatserna.

Chefen för socialdepartementet har i januari i år tillkallat medicinalansvarskommittén, som bl. a. skall behandla frågan om rätten för en

SoU 1974:15

patient inom den privata hälso- och sjukvården att ta del av sin sjukjournal. Då kommitténs uppdrag är omfattande torde kommitténs arbete bli tidskrävande. Utredningsarbetet bör dock inte utgöra hinder för att patienterna inom den av företagen drivna företagshälsovården redan nu tillerkänns samma rätt att ta del av sina sjukjournaler som gäller inom den offentliga hälso- och sjukvården. Utskottet tillstyrker därför motionen 1974:67.

dets att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande rätt att ta del av sjukjournal inom företagshälsovården att riksdagen med bifall till motionen 1974:67 hos Kungl. Maj:t hemställer om initiativ i syfte att inom företagshälsovården åstadkomma en med den offentliga sjukvården likställd praxis i fråga om patients rätt att ta del av sjukjournaler,

Särskilt yttrande

beträffande rätt att ta del av sjukjournal inom företagshälsovården (punkt 1 i hemställan) av herr Romanus (fp) som anfört:

1 november 1973 frågade jag socialministern om han ville medverka till att den som är patient hos privatpraktiserande läkare eller inom företagshälsovården får rätt att ta del av sin egen sjukjournal på samma villkor som gäller för den offentliga sjukvården. Socialministern svarade att frågan skulle behandlas av den utredning som sedermera tillsatts (medicinalansvarskommittén). Vid överläggningen framförde jag kravet att de statliga företagen skulle ges direktiv att iaktta samma öppenhet som den offentliga sjukvården, utan att avvakta utredningen.

Socialutskottet uttalar nu: ”Med hänvisning även till de strävanden som finns att åstadkomma en bättre arbetsmiljö och bättre relationer på arbetsplatserna är det enligt utskottets mening angeläget att även företagen verkar för öppenhet när det gäller sjukjournaler som förs inom den av dem drivna företagshälsovården.”

Man får hoppas att såväl enskilda som andra företag följer socialutskottets uppmaning att verka för öppenhet beträffande sjukjournalerna inom företagshälsovården. När det gäller de statliga företagen bör man kunna utgå från att regeringen, med anledning av utskottets uttalande, utan dröjsmål ser till att de tillämpar samma principer beträffande journalernas tillgänglighet, som gäller för den offentliga sjukvården.

GOTAB 74 7332 S Stockholm 1974