Socialutskottets betänkande i anledning av motion om åtgärder för att minska skadeverkningarna av buller i restauranger m. fl. lokaler
Socialutskottets betänkande nr 2 år 1974
SoU 1974:2
Nr 2
Socialutskottets betänkande i anledning av motion om åtgärder för att minska skadeverkningarna av buller i restauranger m. fl. lokaler.
Motionen
I motionen 1974:109 av herr Börjesson i Falköping (c) yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om att bestämmelserna beträffande bullernivån inom restauranger, diskotek och liknande lokaler kompletteras med regler syftande till att skydda de personer som vistas inom lokalerna från skador som åsamkas av alltför hög bullernivå.
Motionären framhåller att gällande bestämmelser i hälsovårds- och arbetarskyddslagstiftningen främst syftar till att skydda dem som bor i närheten av eller arbetar inom restauranger m. m. mot bullerskador. Enligt motionären är det otillfredsställande att bestämmelserna inte också omfattar dem som vistas inom exempelvis diskotek där bullernivån i regel torde överskrida den allmänt tillåtna. Med hänsyn till att antalet danslokaler och diskotek ökat kraftigt anser motionären att det finns anledning att uppmärksamma de skadeverkningar som en alltför hög bullernivå kan åsamka dem, främst ungdomar, som besöker dessa lokaler. Eftersom ungdomar knappast själva kan bedöma riskerna för bullerskador bör det åläggas innehavarna av lokalerna att hålla bullret på en sådan nivå att risker för skadeverkningar ej kan föreligga. Även hälsovårdsnämnd bör enligt motionären ha befogenhet att ingripa när det gäller störande och skadligt buller inom danslokaler. Motionären anser att generella bestämmelser om högsta tillåtna bullernivå snarast bör utfärdas och efterlevnaden av reglerna kontrolleras av vederbörande tillsynsmyndigheter.
Gällande regler
Enligt 23 § hälsovårdsstadgan (1958:663) skall samlingslokal, varmed avses lokal där ett större antal människor tillfälligt brukar samlas såsom bl. a. teater och danslokal, vara så anordnad och inredd samt så skötas att sanitär olägenhet ej uppstår för dem som uppehåller sig i lokalen. Som sanitär olägenhet anses bl. a. störande ljud. Hur intensiv en menlig inverkan skall vara för att sanitär olägenhet skall föreligga har överlämnats åt rättstillämpningen. I lokal hälsovårdsordning kan meddelas de föreskrifter som finnes erforderliga utöver hälsovårdsstadgan. Det åligger hälsovårdsnämnd att övervaka efterlevnaden av stadgan i kommunen samt länsstyrelsen att vaka över hälsovården i länet. Högsta tillsynen över den allmänna hälsovården inom landet i här aktuellt hänseende tillkom -
1 Riksdagen 1974. 12 sami. Nr 2
SoU 1974:2
mer socialstyrelsen. Den som har att utöva tillsyn över allmänna hälsovården skall enligt 82 § hälsovårdsstadgan äga tillträde till lokaler, bostäder m. m. och rätt att där företa undersökning till vilken hans tjänsteåligganden ger anledning. Härvid kan polishandräckning påkallas om tillträde vägras utan godtagbart stöd. Enligt 70 § hälsovårdsstadgan kan hälsovårdsnämnd för särskilda fall meddela de föreskrifter som utöver stadgan erfordras till förebyggande eller undanröjande av sanitär olägenhet. Hälsovårdsnämnd kan också meddela bl. a. föreläggande att vidta åtgärd för undanröjande av bristfällighet hos byggnad eller annan egendom eller förbud att använda lokal för avsett ändamål intill dess förekommande bristfällighet undanröjts.
För anordnande av offentlig danstillställning fordras enligt 12 § allmänna ordningsstadgan (1956:617) tillstånd av polismyndighet. Vid handläggning av ärende enligt ordningsstadgan skall polismyndighet samråda med annan myndighet.
Vidare har i arbetarskyddslagen (1949:1) meddelats bestämmelser som syftar till att skydda anställda mot skador. I 10 § stadgas sålunda bl. a. att lämpliga åtgärder såvitt möjligt skall vidtas för att hindra att arbetstagare skadas genom att utsättas för buller eller liknande olägenhet. Enligt 26 § arbetarskyddskungörelsen (1949:208) gäller vidare att vid arbete, där arbetstagare under längre tid är utsatt för ihållande eller med kortare tidsintervaller regelbundet återkommande buller, lämpliga skyddsåtgärder skall såvitt möjligt vara vidtagna. Enligt 40 § arbetarskyddslagen skall på varje arbetsställe där minst fem arbetstagare regelbundet sysselsätts utses ett eller flera skyddsombud. Om arbetsförhållandena påkallar det skall skyddsombud utses även på annat arbetsställe. Skyddsombudet har att företräda arbetstagarna i skyddsfrågor och skall verka för tillfredsställande skyddsförhållanden och därvid bl. a. vaka över sundhet och säkerhet. Tillsynen över efterlevnaden av arbetarskyddslagen och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen utövas av arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen. Den som har att utöva sådan tillsyn äger tillträde till arbetsställe och rätt att där företa undersökning, varvid polishandräckning kan begäras.
Till ledning vid tillämpningen av 10 § arbetarskyddslagen och bl. a. 26 § arbetarskyddskungörelsen har arbetarskyddsstyrelsen i samråd med arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanter utfärdat anvisningar (arbetarskyddsstyrelsens meddelanden 72:11) beträffande ljud- och ljusstyrka i lokaler där ett antal människor brukar tillfälligt samlas såsom restaurang, serveringslokal, danslokal, diskotek, klubblokal, ungdomsgård och liknande. Anvisningarna skall beaktas även vid planering och inredning av sådana lokaler.
I anvisningarna anförs bl. a. följande.
Ett kontinuerligt buller (av bredbandig karaktär) under mer än 5 timmar dagligen innebär risk för hörselskada om bullrets ljudstyrka — ljudnivå — överstiger 85 dB (A). Ljudnivån ensam är inte avgörande för när denna risk föreligger, utan risken beror även på den tid (exponeringstid) man utsätts för bullret och på bullrets karaktär, dvs. vilken
SoU 1974:2
frekvenssammansättning bullret har. En undersökning av bullrets frekvenser är nödvändig för att fastställa lämpliga bullerdämpande åtgärder på arbetsplatsen.
Genom undersökningar på restauranger, diskotek o. d. har konstaterats, att ljudet främst till följd av dansmusiken kan ha sådan styrka och frekvenssammansättning, att det medför risk för hörselskada. Undersökningarna har gällt dels ljudnivåer och frekvenssammansättning, dels den tid som personal och besökande utsatts för ljudet. För personalen är starkt ljud ett yrkeshygieniskt problem, varför en högsta tillåten ljudnivå bör bestämmas med hänsyn till personalens exponeringstid. Undersökningarna har gett vid handen att i lokaler av denna typ kan 90 dB (A) från yrkeshygienisk synpunkt anses vara maximalt tillåtet värde på ljudnivån där personal uppehåller sig. Vissa avvikelser härifrån kan dock tillåtas, om exponeringstiden för personal är särskilt kort. Om ljudnivån hålls under ovannämnda gräns blir även gäster m. fl. i regel skyddade för skadligt ljud.
Starkt ljud är ej endast direkt skadligt för hörseln utan har även en irriterande och störande verkan, som kan medföra ökad trötthet och stress.
I anvisningarna framhålls vidare att ljudnivån i regel skall understiga 85 dB (A) och att den ej får överstiga 90 dB (A), mätt på visst närmare angivet sätt. Om den genomsnittliga exponeringstiden för personalen ej överstiger tre timmar i veckan kan emellertid undantag få göras från det angivna värdet på ljudnivån.
Tidigare riksdagsbehandling
Som svar på en enkel fråga av herr Börjesson i Falköping (motionären) om ökade möjligheter för hälsovårdsnämnderna att ingripa mot störande och skadligt buller inom diskotek och liknande lokaler framhöll chefen för socialdepartementet den 12 april 1973 (prot. 68 s. 13) — efter en redogörelse för arbetarskyddsstyrelsens anvisningar — bl. a. att för att komma till rätta med problemet inte i första hand ökade möjligheter för hälsovårdsnämnderna behövs utan man bör sträva efter att ge ökad information om skadeverkningarna, vilket arbetarskyddsstyrelsen gjort genom sina anvisningar. Socialministern anförde vidare att om det finns klara belägg för att sanitär olägenhet föreligger hälsovårdsnämnd självfallet har möjlighet att ta upp frågan för direkta åtgärder.
Utskottet
Enligt hälsovårdsstadgan skall samlingslokal vara så anordnad och inredd samt så skötas att sanitär olägenhet ej uppstår för dem som uppehåller sig i lokalen. Som sanitär olägenhet anses bl. a. störande ljud. Tillsynen över efterlevnaden av hälsovårdsstadgans bestämmelser utövas i kommun av hälsovårdsnämnd, som äger meddela föreskrifter till förebyggande eller undanröjande av sanitär olägenhet samt beslut om förelägganden eller förbud. På regionalt plan utövar länsstyrelserna tillsyn över den allmänna hälsovården. Högsta tillsynsmyndighet i förevarande
SoU 1974:2
hänseende är socialstyrelsen. Tillsynsmyndighet äger rätt att få tillträde till lokaler och där företa nödiga undersökningar.
För anordnande av offentlig danstillställning erfordras tillstånd av polismyndighet, vilken vid handläggning av bl. a. ärende rörande sådant tillstånd skall samråda med andra myndigheter.
Bestämmelser som avser att skydda arbetstagares hälsa finns i arbetarskyddslagen, vari bl. a. stadgas att lämpliga åtgärder såvitt möjligt skall vidtas för att hindra att arbetstagare skadas genom att utsättas för buller eller liknande olägenhet. Även i arbetarskyddskungörelsen har meddelats bestämmelser till skydd mot bullerskador. På arbetsplatserna företräds arbetstagarna i skyddsfrågor av skyddsombuden. Tillsynen över efterlevnaden av arbetarskyddslagstiftningen ankommer på yrkesinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen, vilken utfärdat anvisningar angående bl. a. ljudstyrka i samlingslokaler. Enligt anvisningarna skall ljudnivån i regel understiga 85 decibel och får med visst undantag ej överstiga 90 decibel.
I motionen 1974:109 framhålls att det är otillfredställande att gällande regler inte tar hänsyn till de bullerskador som kan drabba publiken, främst ungdomar, på restauranger, diskotek och liknande lokaler. Enligt motionären kan det inte begäras att ungdomar själva skall beakta risken för bullerskador och han anser därför att lokalinnehavarna skall åläggas att tillse att bullret ej har en sådan nivå att risker för skadeverkningar föreligger samt att generella bestämmelser om högsta tillåtna bullernivå bör utfärdas. Yrkandet går ut på att gällande bestämmelser skall kompletteras med regler, syftande till att skydda personer som vistas inom restauranger och diskotek m. m. mot bullerskador.
Undersökningar har visat att ljud från dansmusik kan ha sådan styrka och frekvenssammansättning att det kan medföra risk för hörselskador. I enlighet med vad som framförts av motionären finns det därför anledning att uppmärksamma riskerna för skadeverkningar hos dem som arbetar i eller eljest vistas i diskotek och andra danslokaler.
Som framgår av vad ovan anförts har hälsovårdsnämnd möjlighet att ingripa mot sanitär olägenhet inom samlingslokaler. Hur intensiv en menlig inverkan av exempelvis buller bör vara för att sanitär olägenhet skall anses föreligga har överlämnats åt rättstillämpningen.
Chefen för socialdepartementet framhöll i april 1973 som svar på en enkel fråga om åtgärder mot buller inom diskotek att vad som i första hand erfordras för att komma till rätta med det påtalade problemet inte är ökade befogenheter för hälsovårdsnämnderna utan ökad information om skadeverkningarna. Enligt departementschefen hade detta tillgodosetts genom de av arbetarskyddsstyrelsen utfärdade anvisningarna. Utskottet delar denna uppfattning och vill tillägga att om ljudnivån från dansmusiken hålls under den i anvisningarna föreskrivna nivån även gästerna i danslokalerna i regel skyddas från skadligt ljud. Motionen påkallar enligt utskottets bedömning inte någon riksdagens åtgärd.
SoU 1974:2
5 Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1974:109.
Stockholm den 5 mars 1974
På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i Kungälv (s), Dahlberg (s), Larsson i Öskevik (c), Romanus (fp), Johnsson i Blentarp (s), Åkerlind (m), Nilsson i Växjö (s), Signell (s), fru Wigenfeldt (c), herrar Bengtsson i Göteborg (c)*, Larsson i Karlskoga (s)*, fru Troedsson (m)*, herrar Karlehagen (c) och Hagberg i Borlänge (vpk)*.
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 74 7028 S Stockholm 1974