Socialutskottets betänkande i anledning av motion om kostnadsfri rådgivning och hjälp åt efterlevande vid dödsfall
Socialutskottets betänkande nr 22 år 1974
SoU 1974:22
Nr 22
Socialutskottets betänkande i anledning av motion om kostnadsfri rådgivning och hjälp åt efterlevande vid dödsfall.
Motionen
I motionen 1974:1317 av herr förste vice talmannen Bengtson m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att bestämmelser utfärdas om att i varje församling en person skall finnas som är skyldig att kostnadsfritt lämna råd och hjälp åt efterlevande efter inträffat dödsfall.
I motionen påpekas att olika problem uppstår för de efterlevande vid dödsfall, såsom bl. a. frågor om dödsattest, den avlidnes pension m. m., olika praktiska arrangemang m. m. i samband med begravning, bouppteckning samt arvskifte. Motionärerna anför att en begravningsentreprenör givetvis ger alla råd och ombesörjer praktiskt taget allt i samband med dödsfall, men att detta medför avsevärda kostnader och att många anser sig inte ha råd att anlita begravningsentreprenör.
För att efterlevande skall kunna få råd och hjälp i den svåra situation som alltid uppkommer efter ett dödsfall borde, anför motionärerna vidare, i varje församling finnas en person som har skyldighet att lämna råd och hjälp vid sådana tillfällen. Det påpekas att en broschyr som innehåller råd givetvis kan utarbetas, men därutöver bör en därtill av det allmänna utsedd person ha skyldighet att utan kostnad bistå med råd och hjälp.
Kurativ service
Enligt 6 § lagen (1956:2) om socialhjälp har socialnämnd bl. a. (1) att göra sig väl förtrogen med den enskildes behov av omvårdnad och verka för att detta blir tillgodosett, (2) att bestämma, i vilket fall, i vilken omfattning och under vilka former socialhjälp skall meddelas och (3) att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar i frågor, som äger samband med nämndens verksamhet, samt, där så lämpligen kan ske, lämna annat bistånd i personliga angelägenheter. Om i kommun inrättats social centralnämnd och i förekommande fall sociala distriktsnämnder som avses i lagen (1970:296) om social centralnämnd m. m. gäller vad ovan sagts om socialnämnd, social centralnämnd och sociala distriktsnämnder.
Den ovan som den tredje i ordningen nämnda uppgiften innebär att socialnämnd har att utöva även en individuell rådgivande verksamhet.
Rådgivningen skall i princip omfatta hela socialvården och angränsande områden samt kunna anlitas av alla, oavsett om behov av
1 Riksdagen 1974. 12 sami. Nr 22
SoU 1974:22
ekonomisk hjälp föreligger eller ej. Här ifrågavarande uppgift innesluter inte bara rådgivning utan även hjälp med praktiska angelägenheter av mera personlig natur.
1 7 § socialhjälpslagen är föreskrivet att socialnämnd — respektive social centralnämnd och social distriktsnämnd — bör samarbeta med myndigheter, institutioner, föreningar och andra, vilkas verksamhet berör nämndens.
Sistnämnda bestämmelse är ett uttryck för att full effektivitet i socialvårdsarbetet i vidsträckt mening fordrar ett fortlöpande samarbete med andra myndigheter inom eller med nära ankytning till socialvårdens verksamhetsområde. Den hjälpsökande allmänheten skall inte behöva vända sig till flera myndigheter, vilka samtidigt eller i tur och ordning, oberoende av varandra, verkställer utredningar, varav väsentliga delar avser samma förhållanden.
1 detta sammanhang bör även nämnas den information till allmänheten som ges i den s. k. socialkatalogen, vilken delas ut till alla hushåll. En första socialkatalog gavs ut våren 1970. En ny socialkatalog har under innevarande år utgivits av socialdepartementet. Socialkatalogen ger en allmän information om sociala rättigheter och förmåner, därvid beskrivs vad som i allmänhet gäller. Uppgifter ges även om de myndigheter eller de organ dit man kan vända sig för att få närmare upplysningar i olika slag av frågor. I socialkatalogen finns särskilda uppslagsord för bl. a. arv, bouppteckning, dödsfall, juridisk hjälp, kurator, pension och testamente.
Rättshjälp
Per den 1 juli 1973 genomfördes en reform beträffande rättshjälpen i och med att rättshjälpslagen (1972:429, omtryckt 1973:247) trädde i kraft. Till rättshjälpslagen anknyter bl. a. rättshjälpskungörelsen (1973: 248). Rättshjälpsreformen innebär att rättshjälp får lämnas i rättslig angelägenhet oberoende av om denna behandlas vid domstol eller annan myndighet (allmän rättshjälp). Rättshjälpen kan också avse rådgivning eller biträde i angelägenhet som inte är föremål för behandling vid myndighet.
Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser. De viktigaste kostnaderna som ersätts är kostnader för biträde, för inställelse vid domstol eller annan myndighet och för utredning. Den rättssökande skall efter förmåga bidra till kostnaderna för allmän rättshjälp. Kostnadsbidraget beräknas i första hand efter årsinkomst och försörjningsbörda enligt vissa schabloner. Vissa begränsningar i tillämpningsområdet för den allmänna rättshjälpen finns. Sålunda är bl. a. personer i de högsta inkomstlägena uteslutna.
Kortare rådgivning och därmed jämförlig åtgärd i rättslig angelägenhet kan erhållas hos advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå mot en fast avgift, som uppgår till 1/125 av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, avrundat till närmast lägre tiotal kronor.
SoU 1974:22
3 Allmän rättshjälp och rådgivning i ärende om förrättande av bouppteckning i anledning av dödsfall omfattas dock inte av förmånssystemet.
Socialutredningen
Den med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1967 tillkallade socialutredningen (S 1969:29), som har i uppdrag att göra en allmän översyn av den sociala vårdlagstiftningen, skall bl. a. undersöka förutsättningarna för att i lämplig form och i anslutning till den kommunala nämndorganisationen skapa socialcentra i kommunerna, dit allmänheten kan vända sig för vård, hjälp, service, råd och upplysning.
I direktiven för socialutredningen nämns inledningsvis att den kurativa verksamheten hos socialnämnderna trätt i förgrunden. Det framhålls att genom en aktiv uppsökande vård skapas ökade förutsättningar för den ekonomiska och personliga trygghet, som samhällets vittförgrenade anordningar på det sociala området syftar till. Bristande kännedom om dessa eller bristande initiativ får i dagens samhälle inte vara orsaken till att någon lider nöd eller inte får vård och behandling.
Socialutredningen beräknas komma att under innevarande halvår avge ett principbetänkande.
Utskottet
I motionen 1974:1317 av herr förste vice talmannen Bengtson m. fl. påpekas att en rad problem uppstår för de efterlevande vid dödsfall såsom bl. a. frågor om dödsattest, om den avlidnes pension m. m., om olika praktiska arrangemang m. m. i samband med begravning, om bouppteckning och om arvskifte. Motionärerna anför att en begravningsentreprenör givetvis ger alla råd och ombesörjer praktiskt taget allt i samband med dödsfall men att detta medför avsevärda kostnader och att många anser sig inte ha råd att anlita begravningsentreprenör. Mot denna bakgrund begär motionärerna bestämmelser om att det i varje församling skall finnas en person med uppgift att kostnadsfritt lämna råd och hjälp åt efterlevande efter inträffat dödsfall.
Det samhällsorgan till vilket den enskilde kan vända sig vid behov av råd och upplysningar i angivna avseenden är socialnämnden eller — i kommun där socialnämnden ersatts med social centralnämnd och i förekommande fall med social distriktsnämnd — dessa nämnder. Socialnämnd har enligt lagen (1956:2) om socialhjälp i uppgift att bl. a. tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar i frågor som äger samband med nämndens verksamhet samt, där så lämpligen kan ske, lämna annat bistånd i personliga angelägenheter. Socialnämnd är vidare ålagd att samarbeta med myndigheter, institutioner, föreningar och andra, vilkas arbetsområden berör nämndens, vilket bl. a. innebär att genom förmedling av socialnämnden kan biträde av andra samhällsorgan m. fl. erhållas i frågor som faller utanför socialnämndens kompetens.
SoU 1974:22
4 Behöver den enskilde hjälp av advokat i mål eller ärende hos domstol eller annan myndighet eller behöver han rådfråga advokat eller biträde av advokat i angelägenhet som inte är föremål för behandling vid myndighet kan han beroende på inkomstförhållandena m. m. få sådan hjälp till begränsad kostnad enligt bestämmelser i lagstiftningen om rättshjälp. Ärende om förrättande av bouppteckning omfattas dock inte av förmånssystemet. Ett hjälpmedel för den enskilde när det gäller att få reda på vad som gäller i olika avseenden och vart han kan vända sig för att få ytterligare information är socialkatalogen, av vilken socialdepartementet utgivit en ny utgåva innevarande år.
Slutligen får utskottet erinra om att närstående till den som avlidit kan få råd och upplysningar i olika frågor som uppkommer i samband med dödsfallet hos företrädare för den församling eller det samfund den avlidne tillhört.
Med hänsyn till vad utskottet sålunda anfört påkallar motionen 1974:1317 inte någon åtgärd av riksdagen. Utskottet avstyrker därför motionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1974:1317.
Stockholm den 17 maj 1974 På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON
Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c), Dahlberg (s), Larsson i Öskevik (c), fru Skantz (s), herrar Johnsson i Blentarp (s), Andreasson i Östra Ljungby (c), Nordberg (s), Åkerlind (m)*, Nilsson i Växjö (s), fröken Andersson (c)*, fru Marklund (vpk), herrar Leuchovius (m), Alftin (s) och fru Fraenkel (fp).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 74 7487 S Stockholm 1974