Med anledning av motioner om ändring i byggnadslagen (1947:385), m. m.

CU 1975/76:17

Civilutskottets betänkande 1975/76:17

med anledning av motioner om ändring i byggnadslagen (1947:385), m. m.

Motionerna

Utskottet har i detta sammanhang behandlat motionerna 1975/76:

663 av herr Björck i Nässjö m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen i skrivelse till regeringen ger till känna vad som i motionen anförts om tillämpningen av 136 S byggnadslagen rörande gränsen mellan skatter och avgifter,

1974 av herrar Östrand (s) och Lindberg (s) vari föreslås att riksdagen antar lag om ändring i byggnadslagen (1947:385), varigenom stadgas att utvidgning av skogsindustriell verksamhet skall prövas enligt 136 a § byggnadslagen under i paragrafen generellt angivna förutsättningar.

Utskottet

Prövning vid utvidgning av skogsindustriell verksamhet

Enligt 136 a § byggnadslagen (BL) fjärde stycket i dess gällande lydelse kan regeringen i enskilda fall besluta att bl. a. viss skogsindustri inte får utvidga sin verksamhet så att råvaruförbrukningen ökar. Några särskilda grunder för hur regeringen skall utnyttja denna sin befogenhet att förbehålla sig prövningsrätten har inte angetts. 1 motionen 1975/76:1974 (s) föreslås att förutsättningarna för prövningsskyldigheten skall anges i lagtexten - på motsvarande sätt som föreslogs av civilutskottets majoritet i betänkandet CU 1975/76:8.

Utskottet konstaterar inledningsvis att bland dem som i princip godtar denna lagstiftning enighet rått om att inte endast nyanläggning utan även utvidgning av här aktuell verksamhet skall tillståndsprövas i vissa fall.

Nyanläggning, dvs. uppförandet av en helt ny industrianläggning, skall enligt andra stycket alltid prövas när det gäller de uppräknade industrityperna. Beträffande sågverk gäller den inskränkningen att endast anläggning med en årlig produktionskapacitet om 5 000 m3 sågade trävaror eller mer generellt skall prövas. Enligt femte stycket kan regeringen genom beslut i enskilda fall förbehålla sig prövningsrätt även beträffande andra anläggningar och sålunda också beträffande sågverk med en kapacitet under den angivna gränsen.

Utvidgning av skogsindustriell anläggning, sett som en ökad förbrukning av träfiberråvara, kan innebära två typer av åtgärder. Det kan vara att anläggningen byggs ut eller tekniskt förbättras - en kapacitetsutbyggnad. Det

1 Riksdagen 1975/76. 19 sami. Nr 17

CU 1975/76:17

kan också bestå i ett annat utnyttjande av oförändrade tekniska förutsättningar såsom rationellare hantering, skiftgång, m. m.

Utvidgning av en befintlig anläggning av den typ som enligt andra stycket kräver tillstånd för nyanläggning skall enligt nu gällande fjärde stycke prövas endast om regeringen genom särskilt beslut förbehåller sig prövningsrätten i ett enskilt fall. Därav följer bl. a. att krav inte ställs på ansökan om tillstånd. Regeringen kan enligt femte stycket förbehålla sig prövningsrätt vid utvidgning av annan anläggning än de typer som räknats upp i andra stycket.

Motionsförslaget innebär att vid utvidgning av en skogsindustriell anläggning av den typ som räknas upp i andra stycket skall i lagtexten anges i vilka fall prövning generellt skall ske. Av en sådan lösning skulle bl. a. följa att i dessa fall skyldighet föreligger att söka tillstånd för att få överskrida en viss årsförbrukning. Vid en utvidgning som inte för upp förbrukningen till en sålunda angiven nivå skulle regeringens förbehållsrätt kvarstå.

När det gäller att väga de båda metoderna för att konstatera en prövningsskyldighet mot varandra - regeringsbeslut från fall till fall respektive i lagtexten angivna förutsättningar - har utskottet gjort följande bedömningar. Det är till en början naturligt att riksdagen i fall som dessa där det är möjligt att ange en övre gräns för den fria förbrukningen också direkt tar ställning till denna och därmed till skyldigheten att underkasta sig en tillståndsprövning. Det är vidare av vikt - med hänsyn till såväl hushållningssyftet som allmänna rättvisekrav - att denna prövningsskyldighet kan utövas likformigt. Enligt nu gällande lydelse av paragrafen har regeringen att, i de fall där industrins ägare inte gör förfrågan, via statsmyndigheterna söka upplysning om tillämnade ökningar av råvaruförbrukningen och på grundval av dessa besluta om den skall förbehålla sig prövningsrätt eller inte. Om förutsättningarna för prövningsskyldighet anges uttryckligen knyts därtill också en skyldighet för den som driver verksamheten att själv söka ett eventuellt behövligt tillstånd. Utskottet har liksom motionärerna förutsatt att önskemål om en ordning som lägger initiativet och efterforskningsplikten på regeringen inte gärna kan motiveras med de möjligheter att undgå prövning som då slumpmässigt kan öppna sig för vissa företagare. I ett sådant fall skulle alternativet snarast vara att helt avstå från tillståndsprövning och därmed direkt ge uttryck för uppfattningen att den inte tillgodoser något behov. Det förhållandet att prövningsskyldigheten kombineras med ansvarsregler - i första hand böter - kan inte heller gärna åberopas som ett skäl mot den i motionen föreslagna principiella ordningen. Tas dessa regler bort blir prövningssystemet också verkningslöst. Utskottet har med hänsyn till dessa överväganden anslutit sig till motionärernas hemställan.

Vid denna bedömning har utskottet att ta ställning till den närmare utformningen av reglerna om när generell prövningsskyldighet skall föreligga vid ökning av förbrukningen av träfiberråvara.

Utskottsmajoriteten har tidigare föreslagit vissa gränser för den ökade råvaruförbrukning som inte generellt skall vara prövningspliktig. Utskottet

CU 1975/76:17

har också kunnat konstatera att mot dessa gränser i och för sig inte riktats några direkta invändningar. Det har t. ex. förutsatts att regeringen vid sina bedömningar i enskilda fall även enligt nu gällande ordning skulle tillämpa motsvarande gränser. Utskottet har i detta sammanhang inte haft anledning att frångå sina tidigare bedömningar. Generell prövningsplikt bör alltså föreligga när en verksamhet av den typ som krävt tillstånd för nyanläggning ökar sin årsförbrukning av träfiberråvara så att den kommer att överstiga en viss nivå. Denna nivå skall utgöras av den högsta av årsförbrukningarna under åren 1973, 1974 eller 1975 - eller en efter prövning enligt 136 a § BL tillåten årsförbrukning. Prövningsskyldighet skall dock inte föreligga i vissa fall även om denna nivå överskrids. Undantag skall göras i samtliga fall då ökningen inte uppgår till 10 000 m3 rundvirke eller motsvarande mått. Undantag skall också göras för ökningar upp till 20 000 m3 rundvirke som är mindre än en procent av den till jämförelse valda förbrukningen.

De motsvarande regler som tidigare föreslagits hänförde sig till det enskilda driftsstället. 1 detta sammanhang övervägdes dock inom utskottet möjligheterna att vid ökning som inte beror på utbyggnad av kapaciteten behandla en sammanhållen grupp av företag som en enhet och därigenom möjliggöra överföringar av tillgänglig träfiberråvara mellan olika driftsställen. Sådana överväganden bör ta hänsyn till att prövningens huvudsyfte är att begränsa råvaruförbrukningen, till att det finns uppenbara intressen av att i samband med prövningen kunna anlägga även regionalpolitiska synpunkter samt till att kontrollmöjligheterna inte undanröjs. Enligt utskottets mening skulle dessa syften i rimlig mån kunna tillgodoses om man i nämnda ökningsfall som en enhet behandlar sådana särskilt registrerade driftsställen som vid lagändringens ikraftträdande är förvaltningsmässigt sammanhållna, t. ex. tillhör samma bolag eller ingår i en koncernbildning. Regeringen bör ha att bedöma de närmare förutsättningarna för sådan registrering.

I anslutning till här behandlade frågor har inom utskottet övervägts möjligheterna att ytterligare precisera prövningsskyldighetens omfattning. Om nämnda gränser för en generell prövningsplikt vid utvidgning anges i lagtexten skapas förutsättningar för att avstå även från prövningsmöjlighet efter regeringens beslut i vissa fall. Enligt utskottets mening bör på rent principiella grunder förbehållsmöjligheten helt kunna avstås då ökningen inte leder till en förbrukning som generellt skall prövas. Detta gäller i vart fall i den mån ökningen inte beror på nyanläggning eller kapacitetsutbyggnad utan endast är en följd av ändrat utnyttjande av befintliga anläggningar.

Om man sålunda finner sig kunna avstå från förbehållsmöjligheten när det gäller vissa utvidgningar som beror på ändrade produktionsmetoder uppstår naturligen frågan om inte förbehållsmöjligheten kan avstås också vid nyanläggning av sågverk under den angivna kapacitetsgränsen och vid kapacitetsutbyggnad som inte leder till en generellt prövningspliktig förbrukning. Dessa överväganden beror närmast på den effekt dessa regler skulle få om fria etableringar skulle kombineras med fria utvidgningar. Ett sågverk

1* Riksdagen 1975 / 76. 19 sami. Nr 17

Cl) 1975/76:17

med en kapacitet under 5 000 m3 sågade trävaror som nyanläggs kan ur hushållningssynpunkt generellt accepteras i detta sammanhang. Skulle fråga uppstå om utbyggnad av ett sådant sågverk, byggt utan att behöva tillstånd, får det enligt de förordade reglerna en jämförelsenivå om 0 m3 rundvirke eller motsvarande. Tillståndstvång skulle därmed föreligga när årsförbrukningen når 10 000 m3 rundvirke, vilket grovt sett motsvarar 5 000 m3 sågade trävaror. Ett avstående av förbehållsmöjligheterna i också dessa fall skulle därmed inte ens i kombinationsfallen få oacceptabla konsekvenser. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att förbehållsmöjligheten avstås även vid såväl nybyggnad av sågverk som vid utvidgning av en skogsindustrien anläggning under angivna kapacitets- respektive förbrukningsgränser.

Utskottet har övervägt men inte funnit skäl föreslå att någon föreskrift meddelas om en särskild anmälningsskyldighet beträffande planerad utvidgning av sågverk.

Med angivna ställningstaganden aktualiseras även behovet av särskilda övergångsbestämmelser. De fall som närmast är aktuella är de nyanläggningar som påbörjats utan att tillståndsplikt förelegat enligt uttryckliga regler eller förbehållsbeslut men som inte färdigställts i sådan tid att de kan redovisa en reell jämförelsenivå för något av åren 1973-1975.1 dessa fall skulle prövningsplikt inträda då råvaruförbrukningen når 10 000 m3 eller denna kvantitet utöver den högre nivå som kan ha nåtts under en del av året 1975. Förbrukningen torde emellertid av ekonomiska faktorer i realiteten ha bundits till en produktionskapacitet inte alltför mycket underskridande den för vilken anläggningen dimensionerats. 1 dessa fall bör självfallet ett pågående anläggningsarbete, ett påbörjande av driften eller pågående drift inte hindras på grund av de nu föreslagna bestämmelserna. Behovet att i avsaknad av jämförelsenivå för ett visst tidigare år få en sådan nivå fastlagd på annat sätt leder dock till att en ansökan om tillstånd bör utgöra förutsättning för att driften får påbörjas respektive fortsätta efter viss dag. Denna dag bör bestämmas så att lämpligt rådrum ges efter lagändringens ikraftträdande. Ett sådant tillstånd enligt här föreslagna regler avser sålunda inte den redan påbörjade eller gjorda nyanläggningen eller påbörjandet av verksamheten. Det kommer att avse den ökning av årsförbrukningen över den jämförelsenivå som enligt det föreslagna tredje stycket kräver tillstånd - sålunda lägst 10 000 m3 rundvirke eller motsvarande.

I en äldre anläggning kan verksamheten ha utvidgats genom tidigare inte tillståndskrävande åtgärder så att anläggningens kapacitet vid den härigenom föreslagna lagändringens ikraftträdande överstiger jämförelsenivån med mer än 10 000 m3 eller motsvarande enligt undantagsregeln. Inte heller i dessa fall kan det bli aktuellt att hindra ett rimligt utnyttjande av den redan utbyggda kapaciteten. På motsvarande sätt som beträffande nyanläggning bör emellertid en ny jämförelsenivå läggas fast vid en tillståndsprövning - en prövning gällande en övre gräns för den ökade förbrukningen.

För det fall att förbehållsbeslut meddelats enligt nu gällande lag är prov -

CU 1975/76:17

ningsskyldigheten fastlagd. Eftersom de grundläggande förutsättningarna för tillståndsprövningen som sådan inte föreslås ändrade behövs i denna del inga särskilda övergångsregler.

De föreslagna ändringarna bör träda i kraft vid månadsskifte så snart efter en författningspublicering som möjligt. Enligt utskottets bedömning kan denna tid bestämmas till den 1 juni 1976. Vid sådant förhållande bör i övergångsbestämmelserna den 30 juni 1976 anges som den dag efter vilken driften inte får påbörjas eller fortsättas utan att ansökan om prövning gjorts.

Det anförda har föranlett även vissa redaktionella ändringar i 136 a §. Också ansvarsbestämmelserna i 147 § bör redaktionellt ändras för att få bättre begreppsmässig överensstämmelse och tillföras regler för utvidgningsfallen - i princip enligt utskottets tidigare överväganden (CU 1975/76:8).

Utskottet har självfallet förutsatt att utredningen i ärendena enligt allmänna principer anpassas efter deras svårighetsgrad och relativa betydelse så att onödig administrativ omgång inte uppkommer.

Sammanfattningsvis innebär utskottets förslag i huvudsak följande:

- I enlighet med yrkandet i motionen 1975/76:1974 (s) införs i lagtexten kvantitetsgränser för den ökning av förbrukningen av träfiberråvara som kräver tillståndsprövning.

- Gränserna anges i enlighet med utskottets förslag i betänkandet CU 1975/76:8.

- Regeringen ges inte någon förbehållsrätt för nyanläggning av mindre sågverk eller utvidgning av angiven skogsindustri till en förbrukning under den som generellt skall prövas.

- Möjlighet ges för företag inom befintliga förvaltningsenheter att utan tillstånd men i princip inom den samlade jämförelsenivån överföra träfiberråvara mellan olika driftsenheter då det sker utan samband med kapacitetsutbyggnad.

- Tidigare föreslagen anmälningsplikt för planerad utvidgning skall inte föreligga.

- De föreslagna reglerna skall inte hindra fullföljandet av påbörjad nyanläggning eller utvidgning för vilken tillstånd nu inte krävs. För fortsatt produktion krävs dock ansökan före viss dag, så att en produktionsnivå kan läggas fast.

Avgift sorn villkor för tillstånd

I motionen 1975/76:663 (m) föreslås riksdagen ge regeringen till känna vad i motionen anförts om tillämpningen av 136 a 8 BL rörande gränsen mellan skatter och avgifter. Motionärerna anser, med utgångspunkt i beslut i ett enskilt fall, att en avgift som relateras till produktionsvolymer och inte till vissa skadeeffekter framstår som en produktionsskatt. Deras mening är att grunderna för beslutet är ytterst betänkliga ur såväl konstitutionell som näringspolitisk synvinkel.

CU 1975/76:17

6 Riksdagen har (KU 1975:12, s. 32,46-47,189-193) behandlat motsvarande fråga i samband med konstitutionsutskottets granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Konstitutionsutskottet fann då inte anledning att göra något särskilt uttalande angående ärendet i fråga. I särskilt yttrande (m) hävdades ståndpunkter av motsvarande karaktär som i den nu behandlade motionen.

Civilutskottet har inte anledning att ta upp till granskning regeringens handläggning av visst ärende.

Enligt utskottets mening torde det knappast kunna ifrågasättas vare sig att 136 a § BL ger möjlighet för regeringen att föreskriva villkor för tillgodoseende av allmänna intressen eller att sådant villkor kan utformas som åläggande för sökanden att betala visst belopp. Ett sådant villkor är närmast att jämställa med åläggande att utföra åtgärder för att tillgodose allmänna intressen som annars inte skulle kunna kompenseras. Några närmare regler som täcker skiftande omständigheter kan knappast ställas upp av riksdagen. Möjligen kan dock detta allmänna kompensationssyfte fördunklas genom användning av ordet ”avgift” samt genom att beloppets storlek formellt knyts till produkten och inte till verksamheten som sådan. Enligt utskottets mening finns inte anledning till ett föreslaget riksdagens uttalande.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1974 antar utskottets som bilaga härtill fogade förslag till lag om ändring i byggnadslagen (1947:385),

2. att riksdagen avslår motionen 1975/76:663.

Stockholm den 1 april 1976

På civilutskottets vägnar ELVY OLSSON

Närvarande: fru Olsson i Hölö (c), herrar Bergman i Göteborg (s). Petersson i Nybro (s), Lindkvist (s). Åkerfeldt (c). Strömberg i Botkyrka (fp), Mattsson i Skee (c). Adolfsson (m), Häll (s). Olof Johansson i Stockholm (c), Claeson (vpk). Persson i Karlstad (s). Danell (m). Håkansson i Trelleborg (s) och Andersson i Gamleby (s).

CU 1975/76:17

7 Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i byggnadslagen (1947:385)

Härigenom föreskrives att 136 a och 147 §§ byggnadslagen (1947:385)’ skall ha nedan angivna lydelse.

136 a §2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tillkomsten och lokaliseringen av industriell eller liknande verksamhet, som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi, med träfiberråvara eller med landets samlade mark- och vattentillgångar, skall prövas av regeringen i den omfattning som nedan säges.

Nyanläggning av följande slag av verksamhet skall prövas, nämligen

1. järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk,

2. sågverk med en årlig produktionskapacitet om 5 000 m3 sågade trävaror eller mer, massafabrik, pappersbruk, samt fabrik för tillverkning av fiberskivor, spånskivor eller plywood,

3. fabrik för framställning av oorganiska eller organiska kemikalier eller av petrokemiska produkter i övrigt,

4. fabrik för raffinering av råoljor,

5. atomkraftanläggning,

6. anläggning för upparbetning av atombränsle,

7. ångkraftanläggning och annan anläggning för eldning med fossilt bränsle med tillförd effekt överstigande 500 megawatt,

8. fabrik för framställning av gödselmedel,

9. cementfabrik.

Utvidgning av verksamhet vid sågverk eller annan anläggning som anges i andra stycket 2 skall prövas om förbrukningen per kalenderår av träfiberråvara kommer att öka i förhållande till det av åren 1973, 1974 eller 1975 när förbrukningen var högst eller i förhållande till den förbrukning som har tillåtits enligt denna paragraf. Prövningsskyldighet föreligger ej om ökningen mätt i rundvirke eller motsvarande mängd annan träfberrävara

•Lagen omtryckt 1972:775 2Senaste lydelse 1975:1321

CU 1975/76:17

8 Nuvarande lydelse

Finner regeringen för visst fall att verksamhet som avses i andra stycket ej är av den-betydelse som i första stycket säges, kan regeringen medgiva undantag från prövningsskyldigheten.

Urvidgning av sådan verksamhet som anges i andra stycket skall prövas om regeringen i visst fall beslutar härom.

Nyanläggning eller utvidgning, som gäller verksamhet som avses i första stycket, skall i annat fall än som anges i andra och fjärde styckena prövas om regeringen i visst fall beslutar härom.

Föreslagen lydelse

ej uppgår till 10 OOO m3 eller, utan att uppgå till 20 OOO m3, är mindre än en procent av den till jämförelse valda förbrukningen. Prövningsskyldighet föreligger ej heller för utvidgning av verksamhet som sker utan samband med utbyggnad av anläggning, om denna den 1 juni 1976 ingår i en förvaltningsenhet som efter ansökan registrerats hos regeringen, och om förbrukningen av träfiberråvara inom den registrerade förvaltningsenheten ej ökar mer än i föregående punkt säges.

Finner regeringen för visst fall att verksamhet som avses i andra eller tredje stycket ej är av den betydelse som i första stycket säges, kan regeringen medgiva undantag från prövningsskyldigheten.

Nyanläggning eller utvidgning, som gäller verksamhet som avses i törsta stycket, skall i annat fall än som anges i andra och tredje styckena prövas om regeringen i visst fall beslutar härom. Vad nu sagts gäller dock ej nyanläggning av sågverk med en årlig produktionskapacitet som är mindre än 5 OOO m3 sågade trävaror eller utvidgning av verksamhet vid sågverk eller annan anläggning som anges i andra stycket 2 för vilken prövningsskyldighet enligt tredje stycket ej föreligger.

Tillstånd enligt första stycket får meddelas endast om kommunen tillstyrker detta.

CU 1975/76:17

9 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Tillstånd kan förenas med villkor för tillgodoseende av allmänna intressen och göras beroende av att saken inom viss tid fullföljes genom ansökan till koncessionsnämnden för miljöskydd i den ordning som föreskrives i miljöskyddslagen (1969:387).

147 S1

Den som företager nybyggnad eller annan åtgärd i strid mot förbud som meddelats i denna lag eller med stöd av lagen dömes till böter. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, må till fängelse i högst sex månader

dömas.

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. påbörjar verksamhet, vilken enligt 136 a Sandra stycket skall prövas av regeringen, utan att regeringen har meddelat tillstånd till verksamheten eller medgivit undantag från prövningsskyldigheten,

2. påbörjar, utvidgar eller fortsätter verksamhet utan tillstånd av regeringen, sedan regeringen med stöd av 136 a § fjärde eller femte stycket har beslutat pröva verksamheten, eller 3.

åsidosätter villkor eller föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 136 a §, så att allmän eller enskild rätt kan kränkas.

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. påbörjar nyanläggning, vilken enligt 136 a § andra stycket skall prövas av regeringen, utan att regeringen har meddelat tillstånd till verksamheten eller medgivit undantag från prövningsskyldigheten,

2. under ett kalenderår förbrukar sådan kvantitet träfiberråvara att prövningsskyldighet enligt 136 a § tredje stycket föreligger utan att regeringen har meddelat tillstånd till ökningen eller medgivit undantag från prövningsskyldigheten.

3. påbörjar, utvidgar eller fortsätter verksamhet utan tillstånd av regeringen, sedan regeringen med stöd av 136 a § femte stycket har beslutat pröva verksamheten, eller

4. åsidosätter villkor eller föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 136 a §, så att allmän eller enskild rätt kan kränkas.

1. Denna lag träder i kratt den 1 juni 1976.

2. Bestämmelserna i 136 a vj tredje stycket äger ej tillämpning på sådan ökning av förbrukningen av träfiberråvara som sker för att möjliggöra pro -

'Senaste lydelse 1975:1321

CU 1975/76:17

duktion som före den 1 januari 1976 har tillåtits enligt 136 a 8 i dess tidigare lydelse.

3. Har nyanläggning som avses i 136 a § andra stycket 2 eller utbyggnad som omfattas av 136 a § tredje stycket påbörjats före ikraftträdandet av denna lag utan att prövningsskyldighet förelegat får förbrukningen av träfiberråvara påbörjas eller ökas utan hinder av bestämmelserna i tredje stycket. För att verksamheten skall få fortgå efter den 30 juni 1976 erfordras dockan tillstånd sökts senast nämnda dag.

Reservationer

1. beträffande prövning vid utvidgning av skogsindustriell verksamhet av herrar Åkerfeldt (c), Strömberg i Botkyrka (fp). Mattsson i Skee (c). Adolfsson (m), Olof Johansson i Stockholm (c) och Danell (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 1 börjar med "Enligt 136 a 8” och på s. 5 slutar med "läggas fast” bort ha följande lydelse:

Riksdagen har så sent som i december 1975 tagit ställning i den fråga som åter aktualiserats genom den i januari 1976 väckta motionen 1975/76:1974. Varken i motionen eller under utskottsbehandlingen i övrigt har anförts några nya omständigheter som kan anses böra leda till att frågan bedöms på nytt. Inte heller hittillsvarande beslutspraxis ger ännu underlag för några säkra bedömningar. Med hänsyn till det anförda avstyrks motionen.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen avslår motionen 1975/76:1974,

2. beträffande avgift som villkor för tillstånd av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "riksdagens uttalande" bort ha följande lydelse:

Den möjlighet regeringen i dag har att knyta villkor till ett tillståndsbeslut enligt 136 a 8 BL är - som framgår av motionen - begränsad till miljöskyddsvillkor samt till villkor enligt allmänna intressen. Villkoren kan innebära att en sökande för att få utföra arbeten för vilka krävs tillstånd antingen kan åläggas att betala penningbelopp eller utföra åtgärder för att tillgodose allmänna intressen.

Utskottet som i detta sammanhang inte går in på frågan om lagrummets lämplighet som sådant vill emellertid som sin uppfattning hävda att ett samband mellan de belopp som sökandena eventuellt åläggs att betala samt den skada det allmänna åsamkas måste finnas för att pålagan skall kunna betraktas som en avgift. I annat fall framstår den som en skatt och skall som sådan beslutas av riksdagen. Det är alltså viktigt att gränsen mellan

CU 1975/76: 17

skatter och avgifter klart upprätthålls och att foretag inte belastas med kostnader som är godtyckligt relaterade till eventuellt ingrepp i befintlig miljö.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motionen 1975/76:663 (m) som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:663 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

beträffande tillståndsprövning vid utvidgning av skogsindustri av herr Andersson i Gamleby (s) som anför:

Utskottet har - formellt riktigt - i princip begränsat sig till att väga en ansökningsplikt mot ett system där regeringen får underrättelser via statsmyndigheterna och därefter fattar förbehållsbeslut i enskilda fall. Bakom detta döljer sig emellertid, enligt vad som framkommit under utskottsbehandlingen, även djupare intressemotsättningar. Den åsiktsgrupp som utskottsmajoriteten representerar har tagit ett starkt intryck av argumenten för att genom strikta men ändock rimliga hushållningskrav bevara en reell handlingsfrihet för riksdagen inför ett kommande definitivt avgörande. Reservanternas mening får uppfattas som ett utflöde av skogsindustrins önskemål om handlingsfrihet för sin del - önskemål som förts fram med hänvisning till frivilliga åtaganden inom denna grupp. 1 realiteten kan detta utskottsbetänkande sålunda anses spegla också tankegångar som fördes fram i det tidigare betänkandet CU 1975/76:8 med reservationer. Det kan med hänsyn till allmänpolitiska bedömningar vara förklarligt, om än inte försvarbart, att vissa reservanter söker dölja en låg ambitionsgrad beträffande hushållningskraven bakom en hänvisning till att frågan prövats för några månader sedan.

GOTAB 51442 Stockholm 1976