Med anledning av motion om förstärkt lekmannainflytande vid de militära förbanden
FöU 1975/76:9
Försvarsutskottets betänkande 1975/76:9
med anledning av motion om förstärkt lekmannainflytande vid de militära förbanden
I motionen 1975:333 av herr Björk i Gävle m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar uppdra åt regeringen att låta utreda frågan om formen för lekmannastyrelser vid de lokala militära förbanden.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från överbefälhavaren, 1972 års värnpliktsutredning och försvarsmaktens ledningsutredning.
Pågående utredning om lekmannainflytande inom försvaret
Frågan om lekmannastyrelser inom försvaret har tidigare aktualiserats genom en motion till 1973 års riksdag. Efter att ha inhämtat yttranden över motionen konstaterade försvarsutskottet i betänkandet FöU 1973:19 att tanken på styrelser i anslutning till staber och förband var principiellt ny och förvaltningsrättsligt komplicerad, detta i motsats till de centrala förvaltningarna och liknande organ. När det gäller försvarsförvaltningen förutsatte utskottet att frågan om lekmannastyrelser inom denna del av försvaret prövas från fall till fall i samband med att myndigheterna blir föremål för organisationsöversyn. Frågan om ett lekmannainflytande inom försvarsmaktens centrala staber borde enligt utskottets mening prövas i samband med en planerad översyn av stabsorganisationen.
Utskottets uppfattning delades av riksdagen som gav regeringen till känna vad utskottet hade anfört (rskr 1973:289).
Sedermera har, enligt beslut av regeringen den 20 september 1974, sex sakkunniga fått i uppdrag att se över det militära försvarets centrala och högre regionala ledningsorganisation m. m. De sakkunniga, som antagit benämningen försvarsmaktens ledningsutredning, skall därvid också pröva frågan om lekmannainflytande. Det ankommer enligt direktiven på dem att närmare belysa de praktiska förutsättningarna för och konsekvenserna av lekmannainflytande inom det militära försvarets centrala och regionala ledning i enlighet med vad försvarsutskottet har anfört.
Motionen
Enligt motionen 1975:333 diskuteras försvarspolitiken inte i den utsträckning som det borde ske, främst ute i de politiska partierna. En av orsakerna anges vara att försvarets uppläggning till sin natur är komplicerad, en annan att försvarsdebatten i alltför hög grad förts på en nivå som krävt mycket av detaljkunnande. Motionärerna anför vidare:
1 Riksdagen 1975/76. 10 sami. Nr 9
FöU 1975/76:9
2 På olika områden i samhället har under senare år kraven på ökad insyn och medbestämmande blivit allt starkare. Man har bl. a. strävat efter att på olika nivåer förstärka lekmannainflytandet. Ett motiv för att dessa strävanden också bör omfatta försvaret är att därigenom åstadkoms att fler får sätta sig in i de problem som finns ute på de enskilda förbanden. Dessutom skulle lekmannainflytande inom försvaret bidra till att fler fick anledning att ta del av de beslut m. m. som riksdagen och regeringen fattat.
I motionen erinras om det uppdrag som försvarsmaktens ledningsutredning har att utreda möjligheterna till lekmannainflytande i centrala staber och regionala organ. Det finns enligt motionärerna också anledning att överväga att vid de lokala förbanden ha en bestyrelse med uppgift att handlägga ekonomiska frågor, markfrågor m. m. och med ledamöter som lämpligen utses av landstinget. Motionärerna anser att ledningsutredningen bör få i uppdrag att utreda även denna fråga.
Det kommunala samråd som finns i dag har - framhåller motionärerna - fungerat väl. Det har emellertid varit begränsat till mer praktiska samarbetsfrågor. Utredningen bör enligt motionärerna pröva om det kommunala samrådet skall finnas kvar eller om man kan tillgodose dessa frågor inom ramen för valen av de personer som nomineras i bestyrelsen.
Remissyttrandena
Överbefälhavaren erinrar inledningsvis om sitt yttrande över den förut nämnda motionen till 1973 års riksdag, vilket finns redovisat i utskottets betänkande FöU 1973:19. Det var den gången fråga om införande av lekmannastyrelser inom hela försvarsmakten. Överbefälhavaren underströk i detta sammanhang bl. a. den åtskillnad som måste göras mellan myndigheter vars uppgifter är av operativ art och som redan i fred huvudsaklingen är krigsorganiserade och övriga myndigheter. Överbefälhavaren avstyrkte härvid bestämt tanken på en uppdelning av beslutsbefogenheterna vid myndigheter med främst operativa uppgifter och anförde beträffande myndigheter med förbandsproducerande uppgifter att inflytande- och insynsfrågorna redan är tillgodosedda.
Överbefälhavaren finner inte anledning ändra sitt tidigare ställningstagande, när det gäller lekmannastyrelser vid förbanden. Motionens syfte att ge möjligheter till ökad insyn kan enligt överbefälhavaren tillgodoses på annat sätt. Det kommunala samråd som redan förekommer kan breddas. Han pekar också på den försöksverksamhet med fördjupad företagsdemokrati som pågår inom försvarsmakten.
De frågor som motionärerna anser vara av den natur att de bör handläggas av bestyrelsen vid ett förband motiverar enligt överbefälhavaren i och för sig inte lekmannastyrelser på lokal nivå. Överbefälhavaren anför vidare:
En förbandschef är, vid handläggning av ekonomiska frågor, till stor del låst av order och handlingsregler från överordnade myndigheter. Förbandschefens uppgift blir därför huvudsaklingen att detaljplanera och genomföra
FöU 1975/76:9
beordrad verksamhet. Ett deltagande av lekmannastyreiser i denna detaljplanering och genomförande skulle kräva ett stort antal sammanträden och skulle i hög grad försvåra och fördröja verksamheten. Lekmannastyrelsen får trots detta inget reellt inflytande.
Beträffande markfrågor är den lokala chefens inflytande om möjligt ännu mindre då dessa frågor så gott som 100-procentigt handläggs av centrala och högre regionala myndigheter.
Dessutom Finns inom detta område i dag former utvecklade som väl tillgodoser kravet på medborgerligt inflytande. Exempelvis har försvarets fastighetsnämnd skapats för detta ändamål och skall enligt sina direktiv bl. a. beakta civila synpunkter från berörda markägare m. fl.
Överbefälhavaren förutsätter att krigsplanläggnings- och mobiliseringsfunktionerna med dess starka kopplingar fred-krig inte kan ligga inom en lekmannastyrelses kompetensområde. En eventuell styrelses insyn och befogenheter begränsas därmed till del av utbildnings-, personal- och forvaltningsfunktionen. Överbefälhavaren pekar också på den styrning som han själv, försvarsgrenscheferna och militärbefälhavarna utövar inom vissa sektorer. Därav följer att även organisatorisk utformning, personalförändringar m. m. måste ligga utanför en lokal styrelses kompetensområde.
Försvarsmaktens ledningsutredning är - förklarar överbefälhavaren slutligen - inte lämpligt forum för den i motionen föreslagna utredningen. Man bör emellertid enligt överbefälhavaren avvakta resultatet av nämnda utredning och - i den mån den leder till att lekmannastyrelser tillskapas på central nivå - erfarenheterna därav innan man på allvar prövar frågan om lekmannastyrelser på lokal nivå.
1972 års värnpliktsutredning anser det vara av stort intresse att frågan om formen för lekmannastyrelser vid de lokala militära förbanden blir utredd på sätt som föreslagits i motionen.
Av utredningstekniska skäl har försvarsmaktens ledningsutredning, som ännu inte hunnit så långt i sitt arbete, inte ansett sig kunna bedöma lämpligheten och angelägenhetsgraden av att även frågan om lekmannainflytande på den lokala nivån blir föremål för utredning. Utredningen anför vidare:
Om emellertid riksdagen finner det angeläget att frågan utreds anser ledningsutredningen för sin del att det ligger nära till hands att uppgiften åläggs utredningen. Därigenom kan den kompetens rörande dylika frågor som utredningen måste upparbeta som en följd av sina nuvarande uppgifter utnyttjas på ett rationellt sätt. Samtidigt säkerställs att eventuella samband mellan nivåerna i fråga om lekmannainflytande blir beaktade.
Ledningsutredningen har vissa synpunkter på uppdragets formulering m. m. Uppdraget bör enligt utredningen gälla frågan om lekmannainflytande, en formulering som ger möjligheter att pröva även andra former än en ren lekmannastyrelse. En utredning bör vidare omfatta hela den lokala nivån, alltså även militära skolor och andra lokala organ.
Med nuvarande arbetsplan kan ledningsutredningen inte börja en utredning om lekmannainflytande på lokal nivå förrän under år 1978.
Föll 1975/76:9
4 Utskottet
Lekmannastyrelser i anslutning till staber och förband förekommer inte. Försvarsmaktens ledningsutredning skall enligt sina direktiv belysa de praktiska förutsättningarna för och konsekvenserna av lekmannainflytande inom det militära försvarets centrala och regionala ledning.
I motionen föreslås att riksdagen skall uppdra åt regeringen att låta utreda frågan om formen för lekmannastyrelser vid de lokala militära förbanden. Motionärerna hävdar att en ordning med en sådan styrelse per förband, med ledamöter utsedda av landstinget, skulle bidra till att öka försvarskunnande och försvarsintresse inom de politiska partierna.
Överbefälhavaren motsätter sig av anförda skäl att en lekmannastyrelse vid förband ges beslutsbefogenheter för sådana frågor som anges i motionen. Försvarsmaktens ledningsutredning anser sig inte kunna påbörja en utredning i ämnet förrän under år 1978.
Utskottet delar uppfattningen att man behöver öka kunskaper och intresse när det gäller vårt lands säkerhets- och försvarspolitik.
Försvarsutskottet har till uppgift att bereda bl. a. ärenden om militärt försvar - planeringsfrågor med 20-årigt perspektiv liksom ärenden av mera kortsiktig natur och med större detaljeringsgrad. För att öka kännedomen om alla förhållanden av betydelse för värnpliktsutbildningen upprätthåller utskottet sedan hösten 1974 en särskild kontakt med fredsförband i ledamöters och suppleanters hemorter.
Den ökning av kunskaperna om försvaret som ter sig möjlig genom införande av lekmannainflytande vid militära förband skulle i första hand gälla förhållanden rörande värnpliktsutbildningen, från ekonomisk planering till markfrågor och interna ordningsföreskrifter. Vid förband som har integrerats med försvarsområdesstab skulle fältet bli vidare och sträcka sig till förvaltning m. m. på den s. k. lägre regionala nivån. Om man går in för att söka öka kunnande och intresse på denna väg vore det emellertid - även för politiker som inte verkar på riksplanet - av största betydelse att det också lämnas information i övergripande frågor. Orienteringar om säkerhetpolitisk bakgrund, försvarspolitisk planering och samverkan inom totalförsvaret borde därför förekomma.
Liksom när det gäller lekmannainflytande inom försvarsmaktens centrala och regionala staber är utskottet positivt till att man prövar möjligheterna till breddning och fördjupning av det samråd som redan förekommer mellan förband och kommuner. En förstärkning i denna riktning vore till stor del att se som kvalificerad försvarsupplysning för lokalt engagerade politiker i en tid med ökande ansvar för kommuner och landsting inom totalförsvarets ram. Utskottet vill här särskilt erinra om den kommunala skyddsrumsplaneringen, beslutad under riksmötet 1975, om tankarna på ett kommunanknutet civilförsvar och om de aktuella strävandena efter ökad integration mellan å ena sidan försvarets sjukvård i fred och krig samt å andra sidan landstingens allmänna civila medicinalväsende.
FöU 1975/76:9
5 Lekmannainflytande genom styrelserepresentation är ett vanligt inslag i den svenska förvaltningen och betingas av en strävan att möjliggöra insyn, medinflytande och medbestämmande. Man vill på det sättet också tillföra administrationen erfarenhet från olika samhällsområden. Som utskottet tidigare har anfört (FöU 1973:19 s. 6) bör ett vidgat lekmannainflytande inom försvaret kunna bidra till att öka försvarsviljan och skapa ökad förståelse för försvarets problem.
Det militära försvaret har i flera avseenden en sådan särart att man inte utan vidare kan tillämpa ett system med medinflytande för lekmän. Under fredsförhållanden bör det dock enligt utskottets mening inte vara uteslutet att i viss utsträckning ge rum för ett lekmannainflytande. Detta gäller även den lokala nivån, dvs. vid utbildningsförband, skolor m. m. Utskottet vill mot denna bakgrund förorda att frågan om lekmannainflytande inom försvarsmakten utreds även såvitt gäller den lokala nivån. Utskottet anser att detta uppdrag kan anförtros försvarsmaktens ledningsutredning.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet med anledning av motionen 1975:333 har anfört om en utredning av formerna för lekmannainflytande på den lokala nivån inom det militära försvaret.
Stockholm den 18 november 1975
På försvarsutskottets vägnar PER PETERSSON
Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Ängelholm (s), fru Sundström (s), herrar Brännström (s), Gustavsson i Nässjö (s), Gernandt (c), Hedberg (s). Björk i Gävle (c), Andreasson i Östra Ljungby (c), Petersson i Röstånga (fp), Kindbom (c). Svartberg (s) och fru Ekelund (c).
GOTAB 75 10084 S Stockholm 1975