Med anledning av propositionen 1975/76:65 om inriktningen av den ekonomiska politiken jämte motioner

FiU 1975/76:16

Finansutskottets betänkande 1975/76:16

med anledning av propositionen 1975/76:65 om inriktningen av den ekonomiska politiken jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1975/76:65 (finansdepartementet) har regeringen - efter föredragning av statsrådet Sträng - föreslagit riksdagen alt godkänna den inriktning av den ekonomiska politiken som förordats i propositionen.

Föredraganden framhåller att den aktiva ekonomiska politik som förts under 1974 och 1975 medfört att den inhemska efterfrågan i Sverige hållits väl uppe och motverkat effekterna av den internationella lågkonjunkturen. För den samlade produktionen förutses i år en viss uppgång och Sverige skulle därmed utgöra ett av de mycket få undantagen från det nedgångsmönster som i övrigt präglar OECD-länderna.

Den ekonomiska politiken har inneburit att sysselsättningen i vårt land kunnat hävdas under 1975. Som bidragande faktorer nämns införandet av investeringsstöd, lagerstöd och utbildningsstöd. Av stor betydelse anses även ha varit det sociala ansvar som företagen visat. De s. k. trygghetslagarna bedöms ha bidragit till företagens förändrade attityd.

När det gäller den ekonomiska utvecklingen för övrigt i Sverige under 1975 konstateras, att en i förhållande till omvärlden rimlig prisstabilitet har kunnat upprätthållas. Framsteg har också gjorts i fråga om inkomstfördelning och regional balans. Däremot har bytesbalansen utvecklats negativt.

För den fortsatta utvecklingen räknar man med att en mera allmän uppgång i den internationella konjunkturen är förestående. Osäkerhet råder dock om takten och styrkan i uppgången. Vidare påpekas att återhämtningen sker från ett läge med stor outnyttjad kapacitet. Efterfrågan på svenska exportprodukter beräknas dock successivt öka, och för 1976 som helhet förutses en volymmässig exportökning med 6 å 7 %.

Innan den internationella högkonjunkturen får effekt inträffar sannolikt en försvagning av produktion och sysselsättning inom den svenska exportindustrin. Orderingången från utlandsmarknaden har minskat kraftigt, framför allt för basindustrierna. Även för byggnadssektorn förutses en försvagning under vintern. Den ökning av igångsättningen inom bostadsbyggandet som man räknar med torde ge effekt på byggnadsvolym och sysselsättning först med viss eftersläpning.

Mot den sålunda skisserade bakgrunden anser regeringen att inriktningen av den ekonomiska politiken bör ligga fast, men att vissa ytterligare åtgärder är motiverade inom den ram som beslöts vid riksmötet 1975. Hit hör insatser ägnade att stödja näringslivets förmåga att hålla sysselsättningen uppe, in 1

Riksdagen 1975/76. 5 sami. Nr 16

FiU1975/76:16

vesteringsfrämjande insatser för såväl näringsliv som offentlig sektor samt särskilda åtgärder för att stödja ungdomar och nytillträdande på arbetsmarknaden.

Föredraganden pekar på att regeringen, som framgick av regeringsförklaringen vid riksmötets öppnande den 15 oktober, beslutat om ytterligare stimulansåtgärder med angiven inriktning inom en kostnadsram av upp till 2 miljarder kr. De aviserade åtgärderna ingår i regeringens beredskapsplan för konjunkturstimulerande åtgärder. Vissa av åtgärderna har beslutats av regeringen med stöd av den av riksdagen beviljade finansfullmakten (prop. 1975:1 bil. 1, FiU 1975:1, rskr 1975:30). Ytterligare åtgärder avses beslutas inom kort med stöd av riksdagens bemyndiganden. Vissa åtgärder kräver riksdagens beslut. Proposition i ämnet på tilläggsbudget I kommer att föreläggas riksdagen. En fullständig redovisning av de beslut regeringen fattat i konjunkturstimulerande syfte med stöd av finansfullmakten och andra liknande fullmakter intill utgången av 1975 avses bli lämnad i 1976 års finansplan.

Med hänsyn tagen till de aviserade stimulansåtgärderna beräknas tillväxten i den slutliga efterfrågan i svensk ekonomi 1976 komma att uppgå till omkring 3 %. Således förutses f. n. såväl privat som offentlig konsumtion öka med ca 3 %. Industrins investeringar beräknas, bl. a. mot bakgrund av insatta och föreslagna stödåtgärder, fortsätta att öka om än i långsammare takt än 1975. De offentliga investeringarna kommer att utgöra ett klart expansivt element. Härtill bidrar bl. a. en förutsedd kraftig ökning av daghems- och fritidshemsbyggandet. Bostadsbyggandet antas fortsätta att sjunka i volym.

Produktionsutvecklingen under 1976 väntas kraftigt påverkas av den exceptionellt starka omsvängningen i lagercykeln som nu förutses. Lageruppbyggnaden under 1974 och 1975 har möjliggjort att produktionen kunnat hållas uppe dessa år. När nu bl. a. exporten förväntas öka räknar man med att en del av exportefterfrågan tillgodoses från befintliga lager. Detta har uppskattats leda till en dämpning av lagerinvesteringarna som motsvarar en minskning av BNP med inemot 2 %. Den samlade produktionen förutses trots detta öka med 1 å 2 % under 1976, som framgår av följande tabell.

FiU 1975/76: 16 3

Försörjningsbalans 1975-1976

Procentuell volymförändring

1974-1975 1975-1976

Tilläde

BNP

0,5 å 1,0

1 ä 2

Import

-1

1 ä 2

Summa tillgång

0 å 0,5

1 ä 2

Efterfrågan

Bruttoinvesteringar

-2,5

0,5

Näringsliv

0,5

0,5

Industri

7,5

2 Statliga myndigheter och affärsverk

1,5

4 Kommuner

-A

4,5

Bostäder

-9

-6

Lagerförändring

700'

-3 000 å-4 000'

Privat konsumtion

3 Offentlig konsumtion

3 Export

-7 ä -8

6 å 7

Summa efterfrågan

0å0,5

1 å 2

1 Milj. kr., 1968 års priser.

Vid inriktningen av den ekonomiska politiken för 1976 kommer regeringen att fästa särskilt avseende vid sysselsättningspolitiken, prispolitiken och bytesbalansmålet.

Beredskapen för att sätta in ytterligare sysselsättningsskapande åtgärder, om utvecklingen skulle motivera det, är god. Regeringen kommer att redovisa de eventuella förslag som erfordras för att även fortsättningsvis hävda sysselsättningen i 1976 års finansplan.

Prisstegringstakten förutses dämpas till 7 å 8 % 1976. Föredraganden erinrar om att Sverige under flera år haft en prisstegringstakt sorn varit lägre än, eller, för 1975, är i nivå med övriga OECD-länders. Med vår öppna ekonomi är det svårt att avskärma sig från den internationella inflationen. Det är emellertid angeläget, såväl för de svenska konsumenterna som för vår exportindustris konkurrensförmåga, att vi med alla medel - utan att sätta sysselsättningen i fara - söker begränsa den alltför snabba prisutvecklingen som präglat de senaste två åren. Den ekonomiska politiken utformas med detta mål i sikte.

Beträffande bytesbalansen förutses för 1976 en mindre förbättring. I propositionen framhålls att vi under treårsperioden 1974-1976 kommer att få ett kumulerat underskott på ca 20 miljarder kr. Detta får i huvudsak finansieras genom ökad utlandsupplåning. Enbart räntorna på en sådan utlandsskuld innebär en ytterligare merbelastning på bytesbalansen på ca 2 miljarder kr. Härtill kommer de erforderliga amorteringarna. Detta utgångsläge understryker vikten av att den ekonomiska politiken utformas så att en jämvikt i vår utrikesbalans snarast uppnås. De långsiktiga krav detta

FiU 1975/76:16

ställer kommer att belysas i 1975 års långtidsutredning. Föredraganden avser att återkomma till dessa problem i samband med att utredningens resultat redovisas för riksdagen våren 1976.

Motionerna

Med anledning av propositionen har följande motioner väckts

1975/76:99 av herr Bohman m. fl. (m),

1975/76:100 av herr Fälldin m. fl. (c),

1975/76:101 av herr Hermansson m. fl. (vpk) samt

1975/76:102 av herr Helén m. fl. (fp).

I detta betänkande behandlar utskottet

motionen 99 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om att företagen ges generell rätt att utnyttja investeringsfonden för konjunkturutjämning fram till och med den 31 december 1976,

2. hos regeringen hemställer om åtgärder i syfte att skapa ett program mot inflationen samt åtgärder avsedda att återställa balansen i de utrikes betalningarna i enlighet med vad som i motionen anförts,

3. vad gäller riktlinjerna för den ekonomiska politiken i övrigt ger regeringen till känna vad i motionen anförts,

motionen 100 av herr Fälldin m. fl. (c) i vad avser följande till finansutskottet hänvisade moment vari hemställs att riksdagen beslutar

4. att hos regeringen anhålla om inkallande till en rundabordskonfcrens med deltagande av arbetsmarknadens parter, ekonomisk expertis och de politiska partierna i god tid före 1976/77 års avtalsrörelse,

5. att som sin mening uttala vad som i övrigt anförts i motionen beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken,

motionen 101 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att med avslag på propositionen 1975/76:65 om inriktningen av den ekonomiska politiken som sin mening ge regeringen till känna vad som förordas i motionen,

motionen 102 av herr Helén m. fl. (fp) i vad avser följande till finansutskottet hänvisade moment vari hemställs

1. att riksdagen med instämmande i 1975 års riksmötes uttalande (FiU 1975:1, s. 23, 3:e stycket) uttalar att regeringen i god tid före kommande avtalsrörelse tar initiativ till samråd mellan statsmakterna, arbetsmarknadens parter och ekonomisk expertis i enlighet med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande kommunernas ekonomiska situation.

FiU 1975/76:16

5. att riksdagen uttalar att regeringen i övrigt bör beakta vad i motionen anförs beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken.

r

I motionen 99 (m) görs en ingående analys av såväl den internationella ekonomiska utvecklingen som den svenska. Motionärerna pekar på att den ekonomiska utvecklingen under 1975 på avgörande punkter har avvikit från vad regeringen förutsåg i finansplanen i början av året. Bruttonationalprodukten antogs i finansplanen komma att öka med 2,5 procent, medan det i verkligheten knappast blir någon ökning alls. För den svenska ekonomin som helhet blir 1975 sålunda ännu ett förlorat år.

Beträffande prisutvecklingen erinras om att regeringen i finansplanen talade om prisstegringar på 7 ä 8 procent för 1975. Det står nu klart, att prisökningarna i stället kommer att uppgå till 10 å 11 procent.

Vidare understryks att bruttoinvesteringarna blir 2,5-3 procent mindre 1975 än förra året. Underskottet i bytesbalansen gentemot andra länder har mer än fördubblats mellan 1974 och 1975. Att den privata konsumtionen ökar förhållandevis snabbt beror på att vi lever på utländska lån och på tidigare ackumulerade resurser.

I motionen framhålls att orsaken till att regeringen nu lagt fram ett ekonomisk-politiskt stimulanspaket är att alla prognoser pekar på en betydande nedgång i sysselsättningen under den kommande vintern. Det finns emellertid en stor risk, att den föreslagna typen av åtgärder kommer alltför sent och att dessa föga kommer att påverka utvecklingen under konjunkturnedgången. Enligt den bedömning, som man från moderat håll tidigare gjort, borde stimulansåtgärder ha satts in långt tidigare. Motionärerna erinrar om att man i januari som främsta krav förde fram ett förslag till program mot inflationen. Detta var samtidigt avsett att stimulera sysselsättningen och att motverka nedgång i den svenska exporten. Alternativt begärdes en sänkning av mervärdeskatten.

Motionärerna menar att den ekonomiska politiken i ett mer kortsiktigt perspektiv måste inriktas på att hålla sysselsättningen uppe. En hög ekonomisk-politisk beredskap måste upprätthållas. I sammanhanget understryks att i enlighet med vad riksdagen tidigare beslutat är en temporär mervärdeskattesänkning ett betydelsefullt element i en konjunkturpolitisk beredskapsplan. I vilken utsträckning ytterligare stimulansåtgärder skall sättas in kan avgöras i januari, då bättre underlag finns för en bedömning av utvecklingen under 1976.

1 motionen erinras om att man från moderat håll i våras i samband med riksdagens behandling av kompletteringspropositionen föreslog ett generellt frisläpp av näringslivets investeringsfonder, men att förslaget avslogs med lottens hjälp. Mot bakgrund av att man i regeringspropositionen om inriktningen av den ekonomiska politiken räknar med en ökning av näringslivets investeringar om endast 2 procent för 1976 anser motionärerna att det finns anledning förnya kravet. Man yrkar sålunda att företagen skall

1* Riksdagen 1975/76. 5'sami. Nr 16

FiU1975/76:16

ges generell rätt att utnyttja investeringsfonden för konjunkturutjämning fram till och med den 31 december 1976.

Beträffande bytesbalansen framhålls att ett centralt mål för den ekonomiska politiken nu och i ett längre perspektiv är att återställa balansen i Sveriges utrikes betalningar. Det stora underskottet i bytesbalansen är ett utomordentligt allvarligt problem. Genom ökade investeringar måste i första hand den svenska exportindustrins och den importkonkurrerande industrins kapacitet byggas ut.

Ett annat viktigt mål är att stoppa prisstegringarna. Ett program mot inflationen måste utarbetas. Förutsättningar måste skapas för en lugn avtalsrörelse 1977. En stabiliseringspolitisk konferens bör därför sammankallas. För att förverkliga dessa mål måste vidare en sänkning av skattetrycket komma till stånd och ta sig uttryck i bl. a. en sänkning av de nuvarande, orimligt höga och kostnadsdrivande marginalskatterna. Inom ramen för ett program mot inflationen bör statsmakterna garantera en viss ökning av inkomsttagarnas köpkraft. I gengäld mäste parterna på arbetsmarknaden iakttaga restriktivitet i fråga om löneökningar och näringslivet stark återhållsamhet vad gäller prisökningar.

För att skapa utrymme för ökade investeringar och angelägna reformer, inte minst en skattesänkning, krävs besparingar, rationaliseringar och effektiviseringar inom den offentliga sektorn.

1 motionen 100 (c) konstateras att avmatlningen nu spritt sig till hela den

svenska ekonomin. De högt ställda förväntningarna i början av året på en

mer expansiv ekonomisk politik i de stora industriländerna infriades endast

delvis. I de ledande länderna i Europa, som mest påverkar den svenska

ekonomin, dröjer fortfarande uppsvinget.

■

Inom hela landet är efterfrågan fortfarande hög. Fortsätter den svaga exportutvecklingen kan det dock verka hämmande på industriinvesteringarna. Motionärerna anser att åtskilliga faktorer talar för att den internationella konjunkturuppgången kommer att dröja relativt långt in på 1976. De positiva verkningarna på den svenska ekonomin blir i så fall mycket måttliga under 1976, något som inte kan undgå att påverka produktion och sysselsättning. Sannolikt blir därför även 1976 ett ekonomiskt svagt år. Möjligheterna att kompensera ett fortsatt exportbortfall begränsas dessutom av två viktiga faktorer: det stora underskottet i utrikesaffärerna och riskerna för fortsatt rekordinflation.

Den ekonomiska politiken har under sommaren och hösten utformats i enlighet med de riktlinjer, som riksdagen antog i slutet av maj på grundval av motioner från oppositionspartierna och den reviderade finansplanen. Ytterligare stimulansåtgärder är nu nödvändiga inom de ramar, som tidigare har dragits upp. Det stimulanspaket som regeringen har lagt fram ansluter sig till den konjunkturpolitiska beredskapsplan, som riksdagen antog i början av året på förslag av centern och folkpartiet. Insatsernas storlek bedöms

FiU 1975/76:16

som väl avvägda till den sysselsättningsutveckling som för närvarande kan förutses. Fortsatt hög beredskap är emellertid samtidigt nödvändig för att kunna sätta in ytterligare åtgärder med kort varsel.

Tyngdpunkten i den ekonomiska politiken måste alltjämt läggas på att skapa förutsättningar för industri och övrigt näringsliv att fullfölja sina planerade investeringar. Därvid måste inte enbart exportföretagens investeringar ägnas uppmärksamhet. De importkonkurrerande hemmamarknadsföretagens utveckling har i detta sammanhang lika stor betydelse. Till denna företagsgrupp hör ett stort antal mindre och medelstora företag för vilka bl. a. kreditförsörjningen måste ordnas på delvis annat sätt än för storföretagen inom exportsektorn.

De oförändrat höga oljepriserna innebär att alla investeringar som medverkar till att begränsa energianvändningen har en positiv verkan på bytesbalansen. Vid sidan av kapacitetsutbyggnaden inom näringslivet måste därför sådana investeringar ges företräde.

Mera omfattande stimulansåtgärder för att öka den privata konsumtionen bör anstå med tanke på bl. a. obalansen i utrikeshandeln. Den i början av året beslutade skatteomläggningen kommer att ge ett betydande tillskott av köpkraft i början av 1976. Beredskapen måste emellertid hållas hög även för konsumtionsstimulerande insatser längre fram.

Den i internationell jämförelse ogynnsamma prisutvecklingen i Sverige utgör ett tecken på att orsakerna till prisstegringarna i ökad utsträckning kan sökas inom landet. Den från tidigare perioder välkända kapplöpningen mellan priser och löner har återkommit. Skattesystemets utformning spelar också en viktig roll i sammanhanget. Löner och andra avtalsbundna inkomster är genom de träffade avtalen nu i stort sett bestämda fram till början av 1977. Möjligheterna att vidta ytterligare prisstabiliserande åtgärder är därmed mycket begränsade. Ett program för bekämpning av inflationen måste i stället främst inriktas på att säkerställa att den kommande avtalsrörelsen kan genomföras inom ramen för det tillgängliga samhällsekonomiska utrymmet. Åtgärder bör också vidtas för att mildra verkningarna av prishöjningarna för särskilt utsatta grupper.

Förberedelserna inför nästa avtalsrörelse bör ske inom ramen för en rundabordskonferens. Regeringen bör i god tid före 1976/77 års avtalsrörelse inbjuda arbetsmarknadens parter, de politiska partierna och ekonomisk expertis till en sådan konferens. Överläggningarna bör koncentreras till bl. a. följande frågor:

- En reformering av skattesystemet, som motverkar att rent nominella lönehöjningar slår igenom i ökat skattetryck förden enskilde. Omläggningen måste ske i sådana former, att priserna inte drivs upp genom samtidiga höjningar av arbetsgivaravgifterna.

- En reformering av företagsbeskattningen för att skapa en fastare grund för en fortsatt solidarisk lönepolitik. Den samlade skattebördan måste på ett bättre sätt fördelas efter företagens bärkraft.

FiU 1975/76:16

- En fortsatt utbyggnad av prisövervakningen och insatserna för att öka konsumenternas prismedvetenhet.

- En analys av strukturomvandlingens verkningar på prisbildningen och när det gäller tendenser till ökad monopolbildning inom ekonomin.

- En grundligare information om inflationsmekanismen i syfte att öka ansvarstagandet hos olika parter.

I motionen 101 (vpk) framhålls att tre drag varit särskilt framträdande i Sveriges ekonomiska utveckling under den senaste tioårsperioden. Koncentrationen av ägande och kapital har fortgått i ökad takt, inflationen har tillväxt i styrka samtidigt som den ekonomiska tillväxten dämpats. Motionärerna påpekar att dessa ekonomiska tendenser inte är isolerade svenska företeelser utan återfinns i alla kapitalistiska stater.

Motionärerna framhåller att regeringens politik inte är inriktad på att angripa krisernas verkliga upphov - kapitalets makt över samhällets produktion. Tvärtom används varje konjunkturnedgång för att ytterligare gynna kapitalisterna via statskassan. De åtgärder som regeringen aviserade i regeringsförklaringen den 15 oktober 1975 visar skarpt denna omfördelningspolitik. Det s. k. ”åtgärdspaketet” beräknas kosta statskassan 2,3 miljarder kronor - varav 1,4 miljarder kronor direkt går till det privata näringslivet. Detta i form av bidrag till energibesparande åtgärder 25 milj. kr., extra avdrag för maskininvesteringar om 10 % vilket motsvarar avdrag för nära 1 800 milj. kr., vilket i sin tur är liktydigt med en skattelindring om 900 milj. kr., vidare lagerstöd 225 milj. kr. och dispens från energiskatt 250 milj. kr. Dessutom kommer andra åtgärder att indirekt stödja kapitalisterna.

Motionärerna anser att åtgärder som har en offensiv, framåtsyftande karaktär måste vidtas, åtgärder som banar väg för en samhällsomvandling som avskaffar kapitalets makt. Det krävs offensiva statliga insatser för industriutbyggnad och för en förbättrad social service. Det krävs en kraftig utbyggnad av barnstugeverksamheten. Det krävs förbättrade och billigare kollektiva kommunikationsmedel. Det krävs en förkortad arbetstid för att dämpa utslagningen av de arbetande - 7 timmars arbetsdag bör genomföras under 1976. Det behövs kraftiga förbättringar på miljöområdet såväl inom arbetsmiljön som inom den s. k. yttre miljön. Arbetshets och utslagning bör bekämpas genom en kampanj mot monotona arbeten och stress i arbetslivet.

Ett specialprogram måste utarbetas för att bekämpa arbetslösheten bland ungdomen och kvinnorna. Företagen måste ha skyldighet att antaga anvisade arbetssökande. Den sociala servicen måste utvecklas så att kvinnorna har möjlighet att arbeta utom hemmen. Lika lön för lika arbete måste genomföras. Könsrollsmönstren i yrkesvalet måste bekämpas. Arbetsmarknadsmyndigheterna måste skapa kontakt med de ungdomar som går vid sidan av förmedlingen. Ett medvetet skapande av nya arbetsplatser måste ersätta den nuvarande arbetsmarknadspolitikens socialpolitiska prägel. Arbetslösa kvinnor och ungdomar bör anslutas till socialförsäkringssystemet.

FiU1975/76:16

9 Investeringsstyrning och etableringskontroll är nödvändiga instrument för att komplettera en medveten statlig industrisatsning. Vidare bör utrikeshandelns ensidiga inriktning på de kapitalistiska staterna brytas till förmån för ökad handel med socialistiska stater och u-länder.

Motionärerna pläderar avslutningsvis för en rad åtgärder ägnade att bekämpa inflationen och inkomstomfördelningen till kapitalets förmån. Som viktiga åtgärder nämns:

1. Kraftiga ingrepp mot monopolistisk prissättning

2. Skärpt kontroll över och åtgärder mot de multinationella företagens prispolitik

3. Prisstopp på alla nödvändighetsvaror

4. Slut på gåvopolitiken till företagen

5. Slopad mervärdeskatt på mat och skärpt kapitalbeskattning

6. Förändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun, så att kommunernas ekonomiska läge förbättras

7. Hyresstopp

8. Åtgärder och förbud mot markspekulation

9. Lågräntepolitik

10. Ingrepp mot märkesvaruraseri och fördyrande reklamjippon.

I motionen 102 (fp) konstateras inledningsvis att regeringen underskattat både djupet och varaktigheten i den internationella konjunkturavmattningen. Hela det svenska näringslivet berörs nu av den svaga utlandskonjunkturen. Produktionen kommer i år sannolikt inte att öka alls och vi bör också räkna med att 1976 blir ett lågkonjunkturår.

Lågkonjunkturens nackdelar har dock i stort sett kunnat undvikas genom att regering och riksdag successivt vidtagit motåtgärder. I enlighet med de riktlinjer som riksdagen antog i våras på grund av regeringens kompletteringsproposition och motioner från oppositionen har bl. a. igångsättningen inom byggsektorn ökat och statliga beställningar tidigarelagts. De åtgärder som nu föreslås i propositionen 1975/76:25 är i stor utsträckning en expediering av den beredskapsplan som föreslogs från folkpartiet och centern och som riksdagen ställde sig bakom. Motionärerna har mot den bakgrunden inga invändningar mot vad som föreslås i propositionen, endast kompletteringar på några punkter.

Utvecklingen av bytesbalansen medför att sysselsättningsskapande åtgärder i första hand måste inriktas på att bygga ut vår exportkapacitet, stärka hemmakonkurrerande industri och stimulera konsumtion med litet importinnehåll. Efterfrågan på varor och-tjänster får dock ej tillåtas sjunka.

När det gäller hushållens efterfrågan finnér motionärerna att denna hållits väl uppe under året. Under de närmaste månaderna får köpkraften tillskott genom utbetalning av överskjutande skatt och genom skatteomläggningen den 1 januari. Effekten av dessa tillskott bör avvaktas innan frågan om ytterligare stimulans kan bedömas.

FiU 1975/76: 16

10 Beträffande den offentliga konsumtionen pekas i motionen på att kostnadsstegringarna för kommunernas vidkommande har blivit större än som beräknades när överenskommelserna om begränsning av kommunalskattehöjningarna m. m. ingicks. De faktorer, som inte då kunde förutses, måste tas in i bilden vid de s. k. kontrollstationsöverläggningar som skall hållas under nästa år. Kommuner och landsting måste ges förutsättningar att öka sin verksamhet under lågkonjunkturer.

Motionärerna pläderar för en omläggning av statens utbetalning av kommunalskattemedel, antingen genom att större förskott betalas ut eller genom att slutlikviden tidigareläggs. En sådan omläggning skulle vid själva omläggningstillfället ge en engångsförstärkning av finanserna men även därefter ha den positiva effekten att eftersläpningen på inkomstsidan blev mindre. En annan åtgärd som bör prövas är att låta kommunerna få sin del av skatten på ersättningarna från försäkrings- och arbetslöshetskassor.

I motionen konstateras att den oroväckande höga inflationen har drabbat också vårt land och lett till en motsvarande höjning av lönenivån. De stigande lönekostnaderna har i sin tur börjat slå igenom i priserna och därmed ytterligare drivit på prisstegringstakten. Man kräver att regeringen i god tid före kommande avtalsrörelse redovisar sin syn på förutsättningar och villkor för en politik som kan hålla tillbaka prisstegringar och underlättar realinkomstförbättringar inom ramen för samhällsekonomisk balans. Man erinrar om att finansutskottet i våras uttalade att ett forum för samråd och information beträffande konjunkturläge, den allmänna ekonomiska situationen, de fördelningspolitiska målen och lönepolitiska frågor under beaktande av den samhällsekonomiska balansen är av stor betydelse om förberedelse och genomförande sker i god tid före en kommande avtalsrörelse (FiU 1975:1). Förberedelser för ett sådant samråd bör snarast komma till stånd. En given förutsättning för ett meningsfullt utbyte av sådant samråd är att riktlinjer för den skattereform som skall gälla från 1977 då är kända. Överläggningarna bör vidare koncentreras till frågor som säkerställer realinkomstförbättringar. Frågan om en reformering av företagsbeskattningen bör därför också ingå i överläggningarna.

Utskottet

Det svenska konjunktur mönstret har på senare tid markant avvikit från flertalet övriga OECD-länders. 1 de stora industriländerna har produktion och sysselsättning gått starkt tillbaka 1975 och världshandeln har kommit att visa en osedvanligt svag utveckling. Under första halvåret 1975 beräknas volymen ha minskat med mer än 13 % och för helåret förutses en minskning med 7 å 8 %. Den svaga utvecklingen på våra viktigaste exportmarknader har lett till att den ekonomiska politiken fått inriktas på att stimulera den inhemska efterfrågan. Härigenom har sysselsättningen hållits väl uppe. Antalet sysselsatta har t. o. m. visat en nästan konstant ökning i Sverige under

FiU 1975/76:16

de två år som arbetslösheten i övriga OECD-området varit den högsta efter andra världskriget. Den genomsnittliga arbetslösheten beräknas för 1975 uppgå till 1,7 å 1,8 96 av arbetskraften. Motsvarande siffra för 1974 var 2 96. Antalet lediga platser uppgick vid månadsskiftet oktober/november till närmare 34 000 och understeg därmed endast obetydligt antalet vid arbetsförmedlingen anmälda arbetslösa.

Den kraftiga konjunkturnedgången i vår omvärld har inte bara varit osedvanligt djup utan också tenderat att bli mer utdragen än flertalet konjunkturbedömare väntade sig. När utskottet därför tidigare i år haft att ta ställning till riktlinjerna för den ekonomiska politiken, har osäkerheten angående exportutvecklingen kanske varit det mest utmärkande i konjunkturbedömningen. Från utskottets sida varnades i början av året (FiU 1975:1 s. 12) för att exportmarknaderna skulle kunna visa sig kärvare än vad finansdepartementet och konjunkturinstitutet antog. I finansplanen räknade man således med en ökning av exporten med 3 % för 1975 och i den reviderade finansplanen var motsvarande tal 1,3 96. I den nu framlagda propositionen förutses exporten innevarande år i stället minska med 7 ä 8 96 i volym.

Inriktningen av den ekonomiska politiken under sommaren och hösten har utformats i enlighet med de riktlinjer som riksdagen antog i slutet av maj vid sin behandling av den reviderade finansplanen och de i anslutning till densamma väckta partimotionerna. Bl. a. har de ekonomisk-politiska överenskommelser som träffades under våren 1975 bidragit till att hushållens efterfrågan legat på hög nivå. Industriinvesteringarna har ökat tillfredsställande under senare år och konjunkturinstitutet räknar i sin senaste prognos för 1975 med en uppgång av 7,5 96. Detta torde bl. a. vara ett resultat av att investeringsfonderna släppts fria och att arbetsmiljöfonderna och de särskilda investeringsfonderna fått tas i anspråk. Kreditpolitiken har likaledes utformats på ett sätt som gynnat industriinvesteringarna.

När det gäller elen ekonomiska utvecklingen för 1976 torde man kunna räkna med en fortsatt snabb ökning av såväl den privata som den offentliga konsumtionen. Det höjda barnbidraget, skatteomläggningen vid årsskiftet tillsammans med de lönehöjningar som enligt gällande avtal samtidigt äger rum talar för att hushållens efterfrågan kommer att ligga kvar på relativt hög nivå.

Investeringsbilden är något splittrad, men totalt räknar man i propositionen med en viss uppgång. Den offentliga sektorns investeringar beräknas öka mest. Även industrins investeringar förutses fortsätta att stiga men i betydligt långsammare takt än tidigare. Det förslag som regeringen framlagt om investeringsavdrag vid beskattningen i kombination med investeringsbidrag bedömer utskottet verksamt komma att bidra till att stimulera dessa investeringar. Förslaget är utformat i enlighet med utskottets uttalande i sitt av riksdagen godkända betänkande FiU 1975:1 (s. 18). Bostadsinvesteringarna fortsätter däremot att sjunka. Även lagerinvesteringarna förutses minska. Mot denna bakgrund är det, som framhålls såväl i propositionen

FiU 1975/76:16

som i motionerna 99, 101 och 102, angeläget att skapa förutsättningar för industri och övrigt näringsliv att fullfölja sina planerade investeringar.

Största osäkerheten vidlåder fortfarande framtidsutsikterna för exportindustrin. I propositionen räknar man med en exportökning med 6-7 %, och lika stor blir ökningen enligt konjunkturinstitutet. Landsorganisationen räknar däremot med en fortsatt exportminskning på ett par procentenheter. Enligt utskottets mening finns det anledning räkna med att exportmarknaderna förblir relativt kärva ytterligare en tid. Även om tecknen på en omsvängning i den internationella konjunkturen blivit fler och tydligare bör erinras om att omsvängningen i de stora industriländerna sker från en nivå med exceptionellt lågt kapacitetsutnyttjande. Mot bakgrund av vårt stora kvardröjande bytesbalansunderskott utgör osäkerheten om exportutvecklingen ett mycket besvärande osäkerhetselement.

Vad beträffar prisutvecklingen tyder konjunkturinstitutets prognoser på att prisstegringen under loppet av 1976 visserligen kan förväntas avta men fortfarande ligga på en i ett längre perspektiv oacceptabelt hög nivå - 7 å 8 %. Mellan genomsnittslägena för kalenderåren 1975 och 1976 uppskattas höjningen till ca 9 %. Enligt utskottets bedömning föreligger risk för att prisstegringen kan bli ännu större.

I propositionen framhålls att de mål.för den ekonomiska politiken som statsmakterna vid skilda tillfällen ställt sig bakom bör ligga fast. Föredraganden anger emellertid att regeringen vid inriktningen av den ekonomiska politiken kommer att fästa särskilt avseende vid sysselsättningspolitiken, prispolitiken och bytesbalansmålet. Utskottet vill i sammanhanget understryka vikten av att snabbt dämpa prisstegringarna och nå balans i utrikesbetalningarna. Detta utgör i ett längre perspektiv grundläggande förutsättningar för att upprätthålla det centrala målet för den ekonomiska politiken - full sysselsättning.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att de konjunkturstimulerande åtgärder som regeringen föreslagit i propositionen 1975/76:25 framför allt tar sikte på att hävda sysselsättningen under innevarande vinter. De ligger därmed i linje med vad som anförs i motionerna.

Kreditpolitikens utformning har under senaste tid kraftigt påverkats av bytesbalansens utveckling, det statliga budgetutfallet och investeringsfondernas utnyttjande. Behovet av att finansiera i första hand industrins kapacitetsutbyggnad samtidigt som bytesbalansen visat ett betydande underskott har lett till en relativt omfattande upplåning utomlands. Under första halvåret 1975 gav bytesbalansen ett underskott om 3,5 miljarder kr. Till följd av utlandsupplåningen ökade dock valutareserven undersamma period med närmare 2,8 miljarder kr. Under tredje kvartalet fortsatte valutainströmningen och valutareserven var i slutet av oktober närmare 4 miljarder kr. större än vid årets början. Riksbankens tillstånd för utländsk upplåning uppgick under årets första sex månader till sammanlagt ca 9 miljarder kr.

FiU 1975/76:16

13 Under andra halvåret har emellertid tillståndsgivningen legat påen väsentligt lägre nivå, ca 300 milj. kr. per månad.

Den starka valutaställningen har möjliggjort en uppmjukning av kreditpolitiken. I slutet av augusti sänktes diskontot från 7 till 6 % och samtidigt upphävdes utlåningstaket för affärsbankerna. Omläggningen av kreditpolitiken underlättades av att liknande åtgärder genomförts i flertalet andra industriländer under tredje kvartalet i år. Räntorna har således sänkts i samtliga större industriländer, med undantag för Storbritannien och Canada.

I samband med att uppmjukningen offentliggjordes uppmanade riksbanken bankerna att fortsätta att tillgodose i första hand industrins kapitalbehov.

För att förhindra en alltför likvid marknad höjdes affärsbankernas likviditetskvoter med 2 procentenheter från 1 september. Likviditetskvoten för de tre största affärsbankerna höjdes med ytterligare 2 procentenheter fr. o. m. november, samtidigt som den rekommenderade likviditetskvoten för bl. a. sparbankerna höjdes med 1 procentenhet. Vidare sänktes kassakvoten för affärsbankerna från 5 till 2 % i början av november. Sänkningen av kassakvoten avsåg att möjliggöra en friare fördelning av bankernas likvida tillgångar. Höjningen av likviditetskvoterna vidtogs för att förhindra en ickeönskvärd expansion av kreditgivningen. Höjningen nödvändiggjordes av den starka tillväxt i likvida medel som uppstått till följd av valutareservens ökning, statens budgetunderskott och frisläppen av investeringsfonderna.

Underskottet i bytesbalansen kan förutses bli en väsentlig styrfaktor för kreditpolitiken även under 1976. Enligt finansdepartementets beräkningar minskar underskottet endast marginellt, eller från ca 8,6 miljarder kr. innevarande år till ungefär 7,2 miljarder kr. 1976. Den utländska upplåningen måste därför bli omfattande även under det kommande året. I propositionen uppskattas, som redan nämnts, det sammanlagda underskottet i bytesbalansen för perioden 1974-1976 till ca 20 miljarderkr. Detta underskott finansieras i huvudsak genom ökad upplåning i jfulandet. Enbart räntorna på denna upplåning beräknas till ca 2 miljarderkr. per år. Härtill kommer amorteringarna.

Detta innebär att den av riksdagen godkända inriktningen av kreditpolitiken bör ligga fast (FiU 1975:1, rskr 1975:30). Näringslivets kreditbehov måste således även framgent prioriteras och det resursutrymme som skapas på kreditmarknaden genom utlandsupplåningen måste utnyttjas för en utbyggnad av vår produktionskapacitet. Endast härigenom kan den fulla sysselsättningen i ett längre tidsperspektiv säkras.

I motionen 99 yrkas att företagen skall ges generell rätt att utnyttja investeringsfonden för konjunkturutjämning under hela år 1976. Ett motsvarande yrkande om förlängning av den fria dispositionsrätten till den 1 juli 1976 avslogs av 1975 års riksmöte (FiU 1975:25 s. 21, rskr 1975:236). F. n. gäller att dessa fonder enligt regeringens eller, efter regeringens förordnande, arbetsmarknadsstyrelsens beslut kan utnyttjas t. o. m utgången av mars 1976. Utskottet förordar liksom i våras att den extra investerings -

FiU 1975/76:16

stimulans som fondfrisläppen innebär t. v. begränsas till innevarande vinter i syfte att överbrygga den internationella lågkonjunkturen. Mot den bakgrunden anser utskottet att riksdagen ej nu bör förorda fondfrisläpp för en längre period än t. o. m. mars 1976, varför yrkandet 1 i motionen 99 avstyrks.

I ett kortare perspektiv är det också betydelsefullt att stödja sysselsättningen genom att tillgodose företagens kapitalbehov för lagerinvesteringar. Det är därför angeläget att den lättnad som präglar kreditmarknaden sedan slutet av augusti utnyttjas för att styra kreditströmmarna till näringslivet och att därvid särskilt de mindre och medelstora företagens kreditbehov kan tillgodoses. Utskottet förutsätter att regering och riksbank beaktar betydelsen härav.

Utskottet övergår därmed till att behandla finanspolitikens inriktning under innevarande budgetår. I statsbudgeten för 1975/76 beräknades inkomsterna på totalbudgeten till 84,9 miljarder kr. och utgifterna till 95,5 miljarder kr., vilket gav ett underskott på 10,6 miljarder kr. Till grund för inkomstberäkningen låg bl. a. ett antagande om att inkomst av tjänst skulle öka med 12 % mellan 1974 och 1975 och med 8 % mellan 1975 och 1976. Som sedermera visat sig medförde årets avtalsrörelse en betydligt kraftigare stegring av den totala lönesumman. Denna stegring uppskattas nu i konjunkturinstitutets höstrapport till 17,4 resp. 10,7 %. På basis härav har riksrevisionsverket i sin senaste budgetprognos för 1975/76 (nr 3) räknat upp skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse med 1,8 miljarder kr. i förhållande till statsbudgeten. Totalt uppskattar verket att statsinkomsterna blir 2,4 miljarder större. Även utgifterna visar en ökning i prognosen - med ca 1 miljard. Härvid har hänsyn inte tagits till regeringens förslag om tilläggsbudget I (prop. 1975/76:25). 1 propositionen begärs anslag på sammanlagt ca 1,5 miljarder. Om dessa anslag beviljas av riksdagen och fullt ut utnyttjas under innevarande budgetår skulle man alltså kunna vänta sig att budgetunderskottet blir ungefär så stort som angavs i statsbudgeten, dvs. ca 10,5 miljarder. Ytterligare utgifter på tilläggsbudget och förändringar på inkomstsidan under resten av budgetåret kan emellertid komma att modifiera denna bild.

Det aktuella budgetläget kan sammanfattas sålunda. Den nominella inkomststegringen för 1975 och 1976 blir starkare än tidigare beräknat. Skatteintäkterna förbudgetåret 1975/76 kan därmed beräknas bli ett par miljarder större än de som upptagits i statsbudgeten. Å andra sidan har budgetens utgiftssida expanderat ungefär lika mycket - främst till följd av de av regeringen föreslagna stimulansåtgärderna. Budgetunderskottet kvarligger därmed på en i stort sett oförändrad nivå.

Som framhålls såväl i propositionen 65 som i motionerna 99, 100 och 102 ingår de nu föreslagna stimulansåtgärderna i den konjunkturpolitiska beredskapsplan som regeringen på riksdagens begäran utarbetat. Någon mera preciserad beräkning av de föreslagna åtgärdernas expansiva effekt låter sig

FiU 1975/76:16

ej göra. I stort sett har de, såvitt utskottet kan bedöma, återfört finanspolitiken under innevarande budgetår till den expansionsnivå som återspeglades i den i maj sammanställda statsbudgeten (FiU 1975:29, rskr 1975:249). Insatsernas storlek och inriktning är enligt utskottets uppfattning väl avvägd. Att i nuvarande läge föra en ännu expansivare finanspolitik är med hänsyn till utrikesbalansen och prisstegringsriskerna ej tillrådligt. Detta sätter snäva gränser för riksdagens beslut om ytterligare statsutgifter. Skulle sådana beslut få större dimensioner och gå utöver vad som erfordras för energibesparande åtgärder krävs enligt utskottets mening att riksdagen samtidigt beslutar om kompenserande finansiering eller att kreditpolitiken skärps. Det är endast om sysselsättningsläget skulle försämras, som en mer expansiv finanspolitik ter sig befogad. Kravet på en fortsatt hög beredskap för att i ett sådant läge snabbt kunna sätta in erforderliga åtgärder kvarstår. Den konjunkturpolitiska beredskapsplanen bör därför enligt utskottets mening byggas ut och förstärkas.

Staten svarar numera endast för en knapp tredjedel av den offentliga sektorns efterfrågan på varor och tjänster. Kommunernas och landstingens efterfrågan är mer än dubbelt så stor - 56 miljarder kr. 1975 mot 26 miljarder för statens. Generellt sett är det från konjunkturpolitiska synpunkter angeläget att kommuner och landsting ges möjligheter att upprätthålla eller helst öka sin verksamhet under perioder då sysselsättningen tenderar att minska inom andra sektorer av ekonomin.

Den kommunala ekonomin har kommit att bli allt mer sammanvävd med den statliga. Hela denna problematik bearbetas sedan 1972 av den kommunalekonomiska utredningen. Särskilda överenskommelser om fortsatt begränsning av kommunalskatternas höjning och utbyggnad av den kommunala barnomsorgen har under innevarande år träffats mellan regeringen och kommunförbunden. Utskottet vill med instämmande i vad som anförs i motionen 102 understryka vikten av att kommunernas ekonomiska situation underkastas en allsidig prövning i samband med de s. k. kontrollstationsöverläggningar som förutsetts i dessa överenskommelser.

I Sverige liksom i andra länder har prisstegringen accentuerats under de senaste åren. Under 1960-talet höll sig uppgången i konsumentprisindex i genomsnitt vid 4 % per år. Under de fyra första åren av 1970-talet var motsvarande tal ca 7 %. 1 år och nästa år räknar konjunkturinstitutet med genomsnittliga prisstegringar på 10 resp. 9 %. Detta betyder att de totala stegringarna av löner och andra inkomster på senare tid överstigit det samhällsekonomiska utrymme som förelegat. Detta har lett till en stark kostnadsstegring inom bl. a. svensk exportindustri. Den svenska exportens marknadsandelar vad gäller färdigvaror beräknas i år bli väsentligt lägre än 1974.

De allra flesta människor förlorar på en fortsatt inflation. Genom penningvärdets fall sjunker realvärdet av nominella inkomster och besparingar. Våra möjligheter att genom en konkurrenskraftig export lösa bytesbalansproblemet minskar. Det blir svårare att realisera sysselsättningsmålet.

FiU 1975/76: 16

16 Mot denna bakgrund framstår det enligt utskottets mening som utomordentligt angeläget att en kraftinsats görs för att bromsa inflationen i vårt land. Detta krav ges också hög prioritet såväl i propositionen som i motionerna.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om uttalandet i sitt av riksdagen godkända betänkande FiU 1975:1 (s. 23):

Att skapa ett forum för samråd och information beträffande konjunkturläge, den allmänna ekonomiska situationen, de fördelningspolitiska målen och lönepolitiska frågor under beaktande av den samhällsekonomiska balansen är enligt utskottets mening av stor betydelse om förberedelse och

genomförande sker i god tid före en kommande avtalsrörelse. De

lämpliga formerna härför får avgöras från fall till fall. Erfarenheterna från de överläggningar med motsvarande syfte som ägt rum under det senaste året är härvid av värde. Utskottet vill understryka betydelsen av att de avtalsslutande parternas förhandlingsfrihet ej får beskäras i sammanhanget.

Dessa synpunkter äger enligt utskottet ailtjämt giltighet. Samtidigt är utskottet medvetet om att löner och andra avtalsbundna inkomster nu genom träffade avtal i stort sett är bestämda fram till början av 1977. Som framhålls i motionen 100 är möjligheterna att i nuläget vidta ytterligare prisstabiliserande åtgärder mycket begränsade. Ett program för inflationens bekämpande måste inriktas på att säkerställa att den kommande avtalsrörelsen kan genomföras inom ramen för det tillgängliga samhällsekonomiska utrymmet. Likartade förslag framförs i motionerna 99 och 102.

Gällande tvååriga avtalsperiod utgår i början av 1977 och avtalsförhandlingarna för en ny period inleds redan hösten 1976. Vid bedömningen av löneanspråken spelar självfallet beskattningens verkningar en stor roll. En möjlighet att bedöma dessa frågor samtidigt och jämväl göra en samlad bedömning av det samhällsekonomiska och statsfinansiella utrymmet för perioden efter 1976 framstår som befogad.

Mot denna bakgrund förordar utskottet att riksdagen begär att regeringen i god tid före nästa avtalsrörelse tar initiativet till överläggningar om ett program mot inflationen och om åtgärder för att förbättra bytesbalansen. Formerna för de erforderliga överläggningarna ankommer det på regeringen att ta närmare ställning till. För att möjliggöra en samlad politisk bedömning är det angeläget att de principiella huvuddragen av ett sådant program och formerna för överläggningarna presenteras för riksdagen senast i samband med den reviderade finansplanen för år 1976.1 detta forum för samråd bör företrädare för regeringen, riksbanken och de politiska partierna delta. Vidare bör enligt utskottets mening företrädare för arbetsmarknadens parter beredas tillfälle att medverka. Viktiga frågor att ta upp är bl. a. skattesystemets roll i inflationssammanhanget, det samhällsekonomiska utrymmet för löneutveckling och privat konsumtion, näringslivets och offentliga myndigheters och företags prispolitik, behovet av priskontroll och prisövervakning samt åtgärder för att förstärka konsumenternas prismedvetenhet.

FiU 1975/76:16

17 Vad utskottet i det föregående anfört beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken innebär att utskottet avstyrker motionen 101.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna 1975/76:99, 1975/76:100 och 1975/76:102, samtliga såvitt nu är i fråga, samt med avslag på motionen 1975/76:101 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken,

2. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:99, 1975/76:100 och 1975/76:102, samtliga såvitt nu är i fråga, begär att regeringen inför 1976/77 års avtalsrörelse tar initiativet till överläggningar om ett program mot inflationen och om åtgärder för att förbättra bytesbalansen i enlighet med vad utskottet förordat,

3. att riksdagen avslår motionen 1975/76:99 såvitt avser generell rätt att utnyttja investeringsfonden för konjunkturutjämning från den 1 april till och med den 31 december 1976.

Stockholm den 3 december 1975

På fmansutskottets vägnar NILS G. ÅSLING

Närvarande', herrar Åsling (c). Ekström (s), Burenstam Linder (m), Kristiansson (c). Löfgren (fp). Larsson i Karlskoga (s). Fågelsbo (c). Jansson (s). Söderström (m). Pettersson i Malmö (s), fru Söder (c), herrar Hermansson (vpk), Wirtén (fp). Bergman i Nyköping (s) och fru Ström (s).

Reservationer

Reservation 1) beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken och överläggningar om ett program mot inflationen m. m. av herr Hermansson (vpk) som anser att

dels utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Ekonomins utveckling ger, oavsett om man ser på lång eller kort sikt. tillbaka eller framåt, internationellt eller nationellt, tydliga belägg för att kapitalismens kris fördjupas. Produktionen kräver samordning och planering, den kräver en medveten hushållning med naturresurser, den kräver att arbetsförhållandena förmänskligas, så att utslagningen av arbetskraft stoppas. Detta är den kapitalistiska hushållningen inte förmögen. Den har skapat oerhörda produktionsresurser, likväl kvarstår en oerhörd massfattigdom i världen. Många fabriker står outnyttjade eller utnyttjas bara delvis, samtidigt som det finns

FiU 1975/76:16

många arbetslösa och stora behov av nyttigheter. Många mals sönder i en allt intensivare arbetstakt samtidigt som arbetslösheten tenderar att växa. Naturtillgångar hotas av ödeläggelse, men slöseriet fortsätter.

Den ekonomiska utvecklingen och politiken i Sverige måste sättas in i ett sådant perspektiv. Det står då klart att det förhållandet att konjunkturen här tycks vara något år ur fas med konjunkturförloppet i de flesta andra stater inte får tillmätas överdriven betydelse. Tillväxttakten i den svenska ekonomin är i avtagande. Arbetslöshet och nedläggningsvarsel tenderar att öka. Inflationstakten blir alltmer uppdriven. De senaste åren har en betydande inkomstomfördelning till kapitalägarnas förmån ägt rum.

Inga tecken tyder på att den stagnerande utvecklingstakten håller på att brytas. Tvärtom finns anledning att även framledes räkna med en avtagande tillväxttakt och hög inflation. Den stora skuldsättningen utomlands-20 miljarder kronor beräknas behöva återbetalas till utlandet i räntor och amorteringar fram till 1980-kommer i detta lägeatt bli ett betydande problem. Denna skuldsättning är inte bara ett problem för framtiden - den är ett uttryck för att den svenska ekonomin inte fungerat tillfredsställande under de senaste åren. Krisen har delvis kunnat döljas genom inteckning i framtiden.

De riktlinjer som anges i propositionen -och som de tre borgerliga partimotionerna i huvudsak ansluter sig till - vilar inte på en riktig analys av det ekonomiska läget och utvecklingstendenserna och blir därför bara välklingande fraser. De praktiska åtgärder som föreslås eller förespråkas är inte ägnade att bryta den allvarliga utvecklingstrenden. De har något av en ”väntan på Godot” i sig, de avvaktar en högkonjunktur (som kommer att avlösas av en ny lågkonjunktur) internationellt och för den svenska ekonomin. De syftar inte till att styra kapitalägarnas verksamhet, bara att stimulera den. De syftar inte till ökad planmässighet utan till fortsatt profitstyrning av ekonomin. Däremot går de uttryckligen ut på att begränsa lönekrav och att överföra inkomster till kapitalägarna.

Som visas i motionen 101 (vpk) innebär det ”åtgärdspaket” som regeringen föreslagit en ytterligare skärpning av inkomstomfördelningen till kapitalägarna. Av 2,3 miljarder kronor kommer ca 1,4 miljarder kronoratt direkt gå till kapitalägarna. En stor del av resterande belopp kommer slutligen också att hamna hos dessa.

I de borgerliga partimotionerna finns en stark motsättning i resonemangen. Å ena sidan vill man främja den privata konsumtionen och efterfrågan, å andra sidan vill man hålla nere lönerna. Vad som är klart är att man inte vill höja de lönarbetandes privata konsumtion.

Utskottet noterar att motion 99 från moderata samlingspartiet inte stannar härvid. Man kräver minskade statsutgifter för att skapa utrymme för investeringar, något som för tankarna till den borgerliga ekonomiska politik som bedrevs innan genombrottet förden s. k. keynesianska revolutionen. En sådan grundlinje för den ekonomiska politiken dödförklarades av det faktiska eko-- nomisk-historiska utvecklingsförloppet försnart 50 år sedan.

FiU 1975/76:16

19 De borgerliga partimotionerna innehåller mycket få konkreta förslag. De borgerliga partiernas linje gentemot inflationen utgår ifrån att lönerna är prisstegringarnas orsak. Ett program för inflationens bekämpande måste främst inriktas på att säkerställa att den kommande avtalsrörelsen kan genomföras inom ramen för det tillgängliga samhällsekonomiska utrymmet framhålls det i motion 100(c). Likartade tankar framförs i motionerna 99(m)och 102 (fp). Utskottet vill skarpt invända mot detta synsätt.Det är kapitalägarna, icke de lönarbetande, som bestämmer varornas priser. Lönestegringar är till största delen försvarskamp. Real lönestegringarna har i allmänhet varit lägre än produktivitetsstegringarna inom t. ex. svensk industri. De senaste åren har - som nämnts - en betydande inkomstomfördelning till kapitalets förmån ägt rum.

Tanken att statlig ekonomisk politik skulle styra lönekraven måste tillbakavisas. De anställda och deras fackliga organisationer måste bedriva en självständig lönekamp - för ökade löner på profiternas bekostnad - utan statlig inblandning. Statlig inkomstpolitik är ett hot mot de fackliga organisationernas självständighet. Den motiveras i detta fall av behovet att öka ”investeringsutrymmet’' det vill säga att under de konkreta kapitalistiska förhållandena sträva till ytterligare inkomstomfördelning till kapitalets förmån.

Också tanken på att den ekonomiska politiken skulle fastläggas vid en rundabordskonferens måste avvisas. Det är finansutskottets och riksdagens uppgift att bestämma den ekonomiska politiken i landet. Finansutskottet kan till sig kalla såväl experter som representanter för intresseorganisationer för att höra deras uppfattningar om det ekonomiska läget. Överenskommelser i korporativt sammansatta organ strider mot parlamentarismens idé och måste ses som ett försök att ytterligare knyta upp ledningarna förde anställdas organisationer till den statliga ekonomiska politiken.

Medan såväl de borgerliga motionerna som propositionen lider brist på konkreta förslag till en ekonomisk politik som kan bryta de stagnations- och inflationstendenser som gör sig alltmer gällande, finns en rad konkreta och riktiga krav ställda i motion 101. Utskottet delar motionärernas uppfattning såväl när det gäller förslag till åtgärder för att häva stagnationen och arbetslösheten bland kvinnor och ungdom som när det gäller riktlinjer för kamp mot inflationen. Dessa förslag utgör en god grund för en offensiv ekonomisk politik i de lönarbetandes intressen under de närmaste åren.

Utskottet avstyrker således bifall till propositionen 1975/76:65 och motionerna 1975/76:99,100 och 102 och förordar bifall till motion 1975/76:101.

dels utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:101 och med avslag på regeringens förslag och motionerna 1975/76:99, 1975/76:100 och 1975/76:102, samtliga såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken.

FiU 1975/76:16

2. att riksdagen avslår motionerna 1975/76:99, 1975/76:100 och 1975/76:102 såvitt avser överläggningar om ett program mot inflationen m. m.

Reservation 2) beträffande generell rätt alt utnyttja investeringsfonden för konjunkturutjämningfrån den 1 april t. o. m. den31 december 1976 av herrar Burenstam Linder(m)och Söderström (m)som anseratt

dels den del av utskottets yttrande som pås, 13 börjar med ”1 motionen 99” och på s. 14 slutar med ”99 avstyrks” bort ha följande lydelse:

I motionen nr 99 yrkas, att företagen skall ges generell rätt att utnyttja investeringsfonden för konjunkturutjämning under hela år 1976. Utskottet har tidigare i år - i sitt utlåtande över den reviderade finansplanen och med anledning därav väckta motioner (FiU 1975:25) - ställt sig positivt till ett generellt fondfrisläpp. I ovannämnda utlåtande yrkades dock ett frisläpp blott fram till utgången av mars 1976. Vid riksdagens behandling av utlåtandet FiU 1975:25 avslogs utskottets yrkande med lottens hjälp. Det är fortfarande utskottets uppfattning att ett generellt fondfrisläpp hade varit motiverat.

Den konjunkturutveckling som nu enligt tillgängliga prognoser kan förutses under 1976 innebär för Sveriges vidkommande en väsentlig försvagning jämfört med 1975. Den ekonomiska tillväxten kan förväntas bli obetydlig. Sysselsättningen torde under våren försämras och arbetslösheten öka betydligt. Någon ökning av bruttoinvesteringarna kommer knappast att ske och industriinvesteringarna kommeratt öka väsentligt mindreän under 1975. Det finns mot denna bakgrund starka sysselsättningspolitiska motiv för ytterligare åtgärder ägnade att stimulera investeringarna. Den säkrare prognos om en nedgång i konjunkturen som nu kan göras, jämförd med läget i samband med utskottets behandling av den reviderade finansplanen, motiverar vidare, att sådana stimulansåtgärder skall avse hela 1976. Enligt utskottets mening bör mot denna bakgrund yrkandet i motion nr 99 bifallas.

Utskottet vill framhålla, att ökade investeringar är ett medel att på sikt komma till rätta med kostnadsutvecklingen inom vår ekonomi och därmed med inflationen. Genom ökad produktionskapacitet och ökad produktivitet ökar förutsättningarna för en stabilare prisutveckling.

Nödvändigheten att stimulera näringslivets investeringar är inte blott kortsiktigt, konjunkturpolitiskt betingad. Ökade investeringar och därmed en utbyggd industriell kapacitet ären förutsättning föratt balansen i de svenska utrikesbetalningarna skall kunna återställas, något som inte minst understrukits i den nyligen offentliggjorda långtidsutredningen. Denna förutsätter i samtliga sina alternativa beräkningar en väsentlig ökning av investeringarna 1975-80 jämfört med 1970-75. Särskilt viktig är en kapacitetsuppbyggnad inom exportindustrin och den importkonkurrerande industrin. Att återställa ba -

FiU 1975/76:16

lansen i våra utrikes betalningar förutsätter dock en hög investeringsaktivitet inom hela näringslivet.

Utskottet vill inte göra gällande, att den nödvändiga ökningen av investeringar åstadkommes blott genom ett generellt investeringsfondfrisläpp. Troligen kommer det att visa sig nödvändigt att vidtaga en rad ytterligare åtgärder. Den investeringsökning som kan förväntas åstadkommas genom ett generellt fondfrisläpp torde på kort sikt vara begränsad. Utöver de direkta effekterna av ett generellt fondfrisläpp vill utskottet emellertid peka på de psykologiska verkningarna av en sådan åtgärd. Den skulle kunna tolkas som ett tecken på en näringspolitisk omorientering och på en mer positiv inställning till företagandets villkor. För ett näringsliv, som år från år belastats med nya pålagor, är det inte minst viktigt att söka skapa en ökad tilltro till företagandets framtid.

Åtgärder ägnade att öka näringslivets investeringar fyller alltså ett trefaldigt syfte:

1. de medverkar till att minska arbetslösheten under första hälften av 1976;

2. de är ägnade att medverka till en dämpning av inflationen och

3. de är nödvändiga för att säkerställa balansen i de utrikes betalningarna.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:99, såvitt nu är i fråga, hos regeringen begär att företagen ges generell rätt att utnyttja investeringsfonden för konjunkturutjämning fram till och med den 31 december 1976.