Med anledning av propositionen 1975/76:184 om fortsatt valutareglering jämte motioner

FiU 1975/76: 36

Finansutskottets betänkande 1975/76: 36

med anledning av propositionen 1975/76:184 om fortsatt valutareglering jämte motioner

Propositionen

Regeringen har i propositionen 1975/76: 184 (finansdepartementet) dels föreslagit riksdagen att antaga i propositionen framlagt förslag till lag om tillämpning av valutalagen (1939: 350),

dels lämnat riksdagen tillfälle att yttra sig över i propositionen framlagt förslag till förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959: 264).

De i propositionen framlagda förslagen till lag och förordning är av följande lydelse:

1 Förslag lill Lag om tillämpning av valutalagen (1939: 350)

Härigenom föreskrives att 2 § första stycket 1, 2 och 4—9 samt 5 § 1 och 3 valutalagen (1939: 350) skall äga tillämpning under tiden den

1 juli 1976—den 30 juni 1977.

2 Förslag till Förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959: 264)

Härigenom föreskrives att valutaförordningen (1959: 264), som enligt förordning (1975: 207) gäller till utgången av juni 1976, skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1977.

I propositionen redogör föredraganden, statsrådet Sträng, för bakgrunden till förslaget om fortsatt valutareglering. Föredraganden framhåller att Sverige under såväl 1974 som 1975 noterade betydande underskott i bytesbalansen, vilka till största delen finansierats genom att svenska företag och kommuner har tagit upp lån i utlandet. Utlandslånen blev under år 1975 t. o. m. så stora att en ansenlig ökning av valutareserven kunde ske. Valutareservökningen får dock inte undanskymma det faktum att vår utlandsställning i grunden har undergått en betydande försvagning.

1 Riksdagen 1975/76. 5 sami. Nr 36

FiU 1975/76: 36

2 Den ekonomiska politiken måste inriktas på att återställa balans i utrikesbetalningarna. Valutaregleringen utgör därvid ett nödvändigt instrument för att kontrollera att kapitalrörelserna sker i överensstämmelse med denna politik.

Under senare år har valutamarknaderna utsatts för stora påfrestningar. Kurserna på flera viktiga valutor har fluktuerat starkt. Även med tanke härpå blir valutaregleringen nödvändig som komplement till övrig ekonomisk politik.

Samtliga remissinstanser godtar en fortsatt förlängning av valutaregleringen. I Svenska bankföreningens och PK-bankens remissyttranden uttalas att vissa liberaliseringar bör göras i valutaregleringens tilllämpning.

Föredraganden hänvisar till att det ankommer på riksbanken att utfärda tillämpningsbestämmelser för tillståndsgivningen.

Avslutningsvis förordas i propositionen att valutaregleringen förlängs för ytterligare ett år, dvs. för tiden den 1 juli 1976 till den 30 juni 1977.

Motionerna

Utskottet har i detta sammanhang behandlat följande under allmänna motionstiden väckta motioner

1975/76: 391 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen beslutar att anta följande

Förslag till

Lag om ändring i valutalagen (1939: 350)

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

la §

Svenska och utländska betalningsmedel, fordringar och värdepapper må icke utföras ur riket eller på annat sätt överföras till utlandet eller överlåtas på den som är bosatt i utlandet för investeringar i områden under kolonialt förtryck, i stater som utövar sådant kolonialt förtryck eller har fascistisk eller rasistisk regim.

För att utrikes investeringar eljest skall få äga rum fordras att den som skall göra investeringen nöjaktigt kan visa att investeringen icke är föranledd av strävan att sänka lönekostnader, icke medför sysselsättningsproblem i Sverige,

FiU 1975/76: 36

3 Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

icke är led i någon form av kapitalflykt eller skatteundanhållande eller följd av syften som i övrigt strider mot folkflertalets ekonomiska, sociala eller politiska intressen och rättigheter.

Den som ansöker om att få investera utomlands måste också kunna styrka att investeringen icke är till men för det mottagande landets ekonomi och arbetande befolkning eller utgör led i försök att vidmakthålla en regim som motsätter sig ekonomisk och social utveckling och utjämning.

2 a §

Förordnande enligt denna lag Förordnande enligt denna lag

skall av riksbanken ianspråktagas skall av riksbanken ianspråktagas

för att främja penning- och valu- för att främja penning- och valutapolitiken. Därvid får industri- tapolitiken. Därvid skall industri och

sysselsättningspolitiska strä- och sysselsättningspolitiska strävanden beaktas. Hänsyn av sist- vanden beaktas. Framställning

nämnda slag får dock föranleda skall avslås om den strider mot de

avslag på framställning endast då arbetandes intressen,

denna på grund av beloppets stor- Generellt förbud mot investe lek

eller andra faktorer skulle ringar utomlands kan förordnas

åsamka landets intressen utomor- för viss tid.

dentlig skada.

2b §

Före behandlingen i valutastyrelsen av ansökan om tillstånd för företag att företaga direktinvestering utomlands bör yttrande inhämtas från de i företaget företrädda fackliga organisationerna, vilka skola äga vetorätt.

1975/76: 452 av herr Granstedt m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar hemställa hos regeringen att förslag till sådana ändringar i valutalagstiftningen snarast förelägges riksdagen, som gör det möjligt att förbjuda investeringar i utlandet vilka kan

a) bidra till att stärka en regim som utövar rasistiskt eller annat förtryck av folkgrupper,

b) innebära ett otillbörligt utnyttjande av ett lågt löneläge eller andra bristfälliga arbetsvillkor,

c) innebära långsiktigt skadliga effekter på värdlandets ekonomi.

2f Riksdagen 1975/76. 5 sami. Nr 36

FiU 1975/76: 36

1975/76: 932 av herr Granstedt m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att uttala att regeringen bör arbeta för förändringar av reglerna för den finansiella stödfonden inom OECD med sikte på att uppnå följande: 1.

Samma röststyrka för alla medlemsländer.

2. Begränsning av fondens möjligheter att ställa villkor på låntagarländernas ekonomiska politik.

3. Möjligheter till medlemskap också för u-länderna.

1975/76: 938 av herr Pettersson i Lund m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i valutalagen (1939: 350)

Härmed förordnas att en ny paragraf skall införas, benämnd 6 b §, av nedan angiven lydelse:

6 b §

Ansökan om tillstånd för direkta investeringar utomlands skall, i vad gäller företag som omfattas av lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, vara åtföljd av yttrande från personalrepresentanterna i företagets styrelse. Endast om valutastyrelsen är enig därom skall sådan ansökan ändock kunna tas upp till prövning.

1975/76: 2127 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari — med hänvisning till vad som anförts i motionen 1975/76: 2126 — hemställs att riksdagen begär uppsägning av Sveriges anslutning till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga.

I motionen 391 av herr Hermansson m. fl. (vpk) konstateras att den svenska industrin sedan 1965 sysselsätter allt färre i Sverige — men allt fler utomlands. År 1974 arbetade totalt 325 000 personer i svenska företag utomlands. Sysselsättningsökningen i de producerande svenska dotterbolagen utomlands beräknas för perioden 1970—1975 till minst 75 000 personer. De svenska kapitalisternas ökade kapitalexport är på samma gång ett angrepp på arbetarklassens löner och sysselsättning i Sverige, ett sätt att utnyttja lägre löner i andra stater och ett led i den imperialistiska strategin att fördjupa u-ländernas beroende. Mot denna bakgrund finner motionärerna skäl föreligga för att ett generellt förbud mot kapitalexport skall kunna utfärdas.

Kapitalexport bör endast kunna ske till progressiva u-länder som begär detta — och då äganderätten är avsedd att övergå till den mottagande parten. Man kräver vidare att godkännande av fackföreningarna

FiU 1975/76: 36

på företagen till kapitalexport alltid skall inhämtas. Kapitalexportörerna måste också själva kunna visa att den av dem begärda kapitalexporten icke medför sysselsättningsproblem i Sverige, att den icke har som mål att sänka företagets lönekostnader och därigenom är riktad mot den fackliga rörelsen, att den icke är led i någon form av kapitalflykt från Sverige, att den icke är skatteundanhållande eller föranledd av annan mot svenska folkflertalets intresse stridande anledning.

Även i motionen 452 av herr Granstedt m. fl. (c) krävs att bl. a. utlandsinvesteringarnas effekter i mottagarlandet skall bedömas vid tillståndsgivning. Motionärerna framhåller att det finns flera exempel på hur svenska investeringar i utlandet måste sägas stå i konflikt med den politik Sverige står för i t. ex. FN. De svenska investeringarna i Sydafrikanska republiken medför sålunda att svenska företag tvingas tilllämpa rasåtskillnadspolitiken och därmed bidra till att konservera det rådande systemet. Samma synpunkter kan anföras beträffande andra diktaturregimer som i Brasilien och Chile.

Det måste därför skapas möjligheter att förhindra investeringar som kan förväntas bidra till att stärka en regim som tillämpar rasism eller kolonialt förtryck eller på annat sätt utövar förtryck av folkgrupper. Vidare måste sådana svenska utlandsinvesteringar kunna förhindras som kan förväntas utnyttja ett orimligt lågt löneläge och andra otillfredsställande arbetsvillkor eller som kan få långsiktigt skadliga effekter på värdlandets ekonomi.

Denna kontroll, anser motionärerna, kan anförtros åt regeringen, åt riksbanken eller åt ett organ särskilt inrättat för ändamålet. De politiska partierna och arbetsmarknadens parter bör få medverka i eller ha insyn i prövningen. De anställda i de investerande företagen bör tillerkännas vetorätt mot alla investeringar i utlandet.

I motionen 938 av herr Pettersson i Lund m. fl. (s) krävs likaså en skärpning av valutalagstiftningen vad beträffar direktinvesteringar utomlands. Motionärerna framhåller att det inom riksbanken är en särskild valutastyrelse som bl. a. prövar utförsel av pengar ur landet. När det gäller utlandsinvesteringar så utökas valutastyrelsen med fyra personer — en från LO, en från TCO och en från vartdera industri- och arbetsmarknadsdepartementet. På denna nivå har alltså de anställdas inflytande förstärkts. Problemet är bara att valutastyrelsen enligt gällande lagstiftning inte kan vägra en utlandsinvestering på den grunden att den skulle ha en klart negativ sysselsättningseffekt för de anställda inom en koncern eller för en ort. Endast om sysselsättningseffekten skulle vara sådan att den skulle ”åsamka landets intressen utomordentlig skada” kan ett avslag göras på grund av sysselsättningsskäl.

I och med att lagen om styrelserepresentation infördes har de anställda numera i varje fall en viss insyn i besluten om utlandsinvesteringar.

FiU 1975/76: 36

6 Mot bakgrund av utlandsinvesteringarnas stora betydelse från sysselsättningssynpunkt och med hänsyn till att någon sådan prövning inte kan ske i riksbankens valutastyrelse föreslår motionärerna att valutalagen kompletteras med en bestämmelse som säger att ansökan om utlandsinvestering från företag, på vilka lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar är tillämplig, skall vara försedd med yttrande från samtliga närvarande löntagarrepresentanter i företagets styrelse för att kunna tas upp till behandling i valutastyrelsen. Utan att sådant yttrande är bifogat skall ansökan kunna tas upp till behandling endast om valutastyrelsen är helt enig om detta.

I motionen 932 av herr Granstedt m. fl. (c) framhålls att motiven för den finansiella stödfonden inom OECD — att genom finansiellt stöd motverka en protektionistisk utveckling hos de industrialiserade länderna — i och för sig är mycket lovvärda. Avtalet om fonden är emellertid utformat så att det ger anledning till mycket allvarliga betänkligheter. Motionärerna vänder sig bl. a. mot att de länder som allra hårdast drabbats av de höjda oljepriserna ställs utanför. Genom att röststyrkan i fonden är proportionell till ländernas kvoter får USA ett för stort inflytande över besluten. Lånevillkoren är så utformade att om Sverige skulle behöva låna i fonden måste vi också acceptera dess förmynderskap, när det gäller vår ekonomiska politik.

Mot den bakgrunden anser motionärerna att Sverige inom fonden bör arbeta på att åstadkomma erforderliga förändringar i fondens uppbyggnad och regler. Dessa förändringar bör syfta till samma röststyrka för alla medlemmar, möjlighet till medlemskap även för u-länderna samt begränsning av fondens möjligheter att ställa villkor på låntagarländernas ekonomiska politik.

I motionen 2127 av herr Hermansson m. fl. (vpk) krävs att riksdagen begär uppsägning av Sveriges anslutning till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga. Motiveringen för detta krav återfinns i motionen 2126, som behandlar åtgärder mot utländskt inflytande över svenska företag. I denna motion sägs bl. a. att utländska företags etablering i Sverige skall prövas av den svenska regeringen. Den svenska regeringens praxis har dock varit att mycket liberalt lämna tillstånd, bl. a. beroende på Sveriges anslutning till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga, som förordar friast möjliga kapitalflöde mellan länder.

Utskottet

Det år som gått sedan riksdagen senast behandlade frågan om fortsatt valutareglering har kännetecknats av fortsatt starka svängningar i kursrelationerna mellan viktiga valutor. Under den senaste tiden har

FiU 1975/76: 36

exempelvis pundets ställning försvagats kraftigt, och den franska francen har utsatts för sådant tryck att den franska regeringen nödgats lämna den s. k. valutaormen, dvs. det västeuropeiska valutasamarbetet.

Den svenska kronkursen har under året legat fast, trots att underskottet i bytesbalansen varit betydande. Det är därför i första hand utlandsupplåningen som förklarar kronans stabilitet.

Utskottet har vid flera tillfällen understrukit det angelägna i att balansen i utrikesbetalningarna återställs. I samband med utskottets behandling av årets finansplan (FiU 1975/76: 20) uttalade utskottet sitt stöd för det av regeringen uppställda målet, vilket innebär att balansen i våra utrikes betalningar successivt skall återställas fram till 1980. Den ekonomiska politiken måste framgent utformas med hänsyn till detta mål, och valutareglering är ett medel som kan behövas i detta sammanhang. De remissinstanser som yttrat sig i denna fråga har inte heller motsatt sig en förlängning av valutaregleringen. Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund propositionens förslag om fortsatt tillämpning av vissa delar av valutalagen under tiden den 1 juli 1976—den 30 juni 1977.

Utskottet har i detta sammanhang behandlat vissa motioner med anknytning till valutalagstiftningen.

Såväl i motionen 391 av herr Hermansson m. fl. (vpk) som i 938 av herr Pettersson i Lund m. fl. (s) ställs krav på ökade möjligheter för de anställda att delta i beslut angående utlandsinvesteringar. I motionen 391 krävs att man före behandlingen i valutastyrelsen av ansökan om tillstånd för företag att göra direktinvestering utomlands inhämtar yttrande från de i företaget företrädda fackliga organisationerna. Motionärerna vill ge de fackliga organisationerna vetorätt i denna fråga. I motionen 938 vill motionärerna inte gå fullt lika långt. Man anser dock att valutalagen bör kompletteras med en bestämmelse som säger att ansökan om utlandsinvestering från företag, på vilka lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar är tillämplig, skall vara försedd med yttrande från samtliga närvarande löntagarrepresentanter i företagets styrelse för att kunna tas upp till behandling i valutastyrelsen. Om sådant yttrande inte är bifogat skall ansökan kunna tas upp till behandling endast om valutastyrelsen är helt enig om detta. Motionärerna vill dock ej ge de anställdas representanter vetorätt på sätt som yrkas i motionen 391.

Utskottet behandlade i sitt av riksdagen godkända betänkande FiU 1975: 20 motionsyrkanden av tämligen likartad karaktär. Utskottet påpekade därvid att lagstiftningen på valutaområdet ändrades år 1974, och härigenom gavs valutastyrelsen formellt stöd för att under vissa förutsättningar beakta även sysselsättningssynpunkter. Valutastyrelsen byggdes samtidigt ut från sju till elva ledamöter vid prövning av ären -

FiU 1975/76: 36

den angående direktinvesteringar i utlandet. Av de tillkommande ledamöterna representeras LO och TCO av vardera en.

Enligt vad utskottet erfarit har man från den utökade valutastyrelsens sida regelmässigt inhämtat synpunkter från personalen i berörda företag. Utskottet finner det mot den bakgrunden ej vara påkallat att lagstifta i denna fråga på sätt som föreslås i motionen 938. Utskottet kan således ej tillstyrka bifall till motionen 938, ej heller till motionen 391 såvitt nu är i fråga.

Utskottet avstyrker samtidigt bifall till yrkandet i motionen 2127 av herr Hermansson m. fl. (vpk) i vilken hemställs att riksdagen begär uppsägning av Sveriges anslutning till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga. Ej heller kan utskottet ställa sig bakom det förslag till ändring av paragraf 2 a i valutalagen som framförs i motionen 391.

I motionerna 391 av herr Hermansson m. fl. (vpk) och 452 av herr Granstedt m. fl. (c) framförs tämligen likartade krav vad gäller förbud mot investeringar i länder som utövar kolonialt förtryck eller i länder med reaktionära diktaturregimer.

Denna fråga har vid ett flertal tillfällen debatterats i riksdagen. I sitt svar den 9 mars 1976 på en interpellation av herr Hermansson om skärpta restriktioner mot kapitalexport anförde finansminister Sträng följande:

Vad gäller frågan om förbud mot kapitalexport till stater som har fascistisk regim vill jag erinra om att Sverige traditionellt har hävdat uppfattningen att vi bör ta del i internationella ekonomiska sanktioner mot visst land eller vissa länder endast när FN:s säkerhetsråd har beslutat om sådana sanktioner. I enlighet härmed har sanktioner genom särskild lagstiftning beslutats i ett fall, nämligen år 1969 i fråga om Rhodesia. Oberoende av internationella aktioner är det emellertid angeläget att av solidaritet med förtryckta folk motverka investeringar i vissa länder. Den svenska regeringen har vid flera tillfällen framhållit att svenska företag bör avhålla sig från att investera i länder som exempelvis Sydafrika.

Utskottet delar den av finansministern framförda uppfattningen och avstyrker således ändring av valutalagstiftningen på sätt som föreslås i motionen 391, såvitt nu är i fråga, och motionen 452.

I motionen 932 av herr Granstedt m. fl. (c) yrkas att riksdagen beslutar att uttala att regeringen bör arbeta för förändringar av reglerna för den finansiella stödfonden inom OECD med sikte på att uppnå följande: 1.

Samma röststyrka för alla medlemsländer.

2. Begränsning av fondens möjligheter att ställa villkor på låntagarländernas ekonomiska politik.

3. Möjligheter till medlemskap också för u-länderna.

Utskottet vill erinra om att den finansiella stödfonden inom OECD skall fungera under två år. Fonden har ej inrättats såsom ett permanent

FiU 1975/76: 36

biståndsorgan avsett att överföra resurser från rika till fattiga länder. Som utskottet framhöll i sitt betänkande 1975/76: 11 har särskilda åtgärder för u-länderna vidtagits bl. a. inom internationella valutafonden. Stödfonden har i första hand skapats för att som en sista lånemöjlighet för OECD:s medlemmar motverka risken för protektionistiska åtgärder och hjälpa till att överbrygga kortvariga perioder med betalningsbalansunderskott. Utskottet vill påminna om att den fördelning av röststyrkan som kännetecknar stödfonden har sin motsvarighet i en rad andra internationella organ. Med tanke på den relativt korta tid som fonden är avsedd att verka och den stabila majoritet inom OECD som står bakom de principer som fonden byggts upp efter bedömer utskottet dessutom möjligheterna att åstadkomma större förändringar av fondstadgarna

som mycket små. Motionen 932 bör därför enligt utskottets mening

ej leda till någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 391,

2. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 938,

3. att riksdagen antar det i propositionen 1975/76: 184 framlagda förslaget till lag om tillämpning av valutalagen (1939: 350),

4. att riksdagen lämnar utan erinran det i propositionen 1975/76: 184 framlagda förslaget till förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959: 264),

5. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 452,

6. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 932,

7. att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2127.

Stockholm den 27 april 1976

På finansutskottets vägnar NILS G. ÅSLING

Närvarande: herrar Åsling (c), Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Kristiansson (c), Löfgren (fp), Larsson i Karlskoga (s), Fågelsbo (c), Jansson (s), Söderström (m), Hermansson (vpk), af Ugglas (m), Bergman i Nyköping (s) och Mundebo (fp).

Reservation

av herr Hermansson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet behandlade” och på s. 8 slutar med ”motionen 391” bort ha följande lydelse:

FiU 1975/76: 36

10 Utskottet finner argumenteringen i motion 391 övertygande. En skärpt restriktivitet måste visas mot utlandsinvesteringar. Eftersom utlandsinvesteringar eller s. k. flyttning av företag och produktion utomlands ofta används som tillhygge mot de arbetandes intressekrav är det enligt utskottet en riktig tanke som framförs i motion 391 att de lokala fackliga organisationerna bör ges vetorätt. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till motionen 391. Motionen 938 får därmed anses besvarad.

Yrkandet om vidgade möjligheter till restriktivitet mot kapitalexport, som ligger i förslaget till ändring av paragraf 2 a i valutalagen, finner utskottet väl motiverat. Därav torde följa att det blir nödvändigt att Sverige säger upp sin anslutning till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga, vilket yrkas i motionen 2127. Denna stadga måste ses som ett skydd för de multinationella bolagens intressen. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till förslaget till ändring av paragraf 2 a i valutalagen som framförs i motion 391 och tillstyrker också bifall till det ovan berörda yrkandet i motionen 2127 att Sverige säger upp sin anslutning till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga.

dels den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet delar” och slutar med ”motionen 452” bort ha följande lydelse:

Till detta genmälde hr Hermansson i samma debatt:

Finansministerns uppfattning att det oberoende av internationella aktioner är angeläget att av solidaritet med förtryckta folk motverka investeringar i vissa länder är ett uttalande i rätt riktning. Men det gäller ju inte bara att motverka, och det räcker inte med proklamationer. Investeringar i länder med fascistisk eller rasistisk regim — såsom Sydafrika, Brasilien, Chile, Spanien — bör under nuvarande förhållanden förbjudas. Det skulle vara solidaritet i handling.

Utskottet delar den av hr Hermansson framförda uppfattningen och tillstyrker således den ändring av valutalagstiftningen som föreslås i motionen 391, såvitt nu är i fråga, och torde därigenom tillgodose vad som anförs i motionen 452.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Utskottet vill” och på s. 9 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner för sin del kraven i motionen 932 i och för sig rimliga. Dock menar utskottet att Sverige icke borde ha anslutits till OECD:s stödfond och att när den två-årsperiod under vilken OECD:s stödfond skall fungera är tilländalupen bör Sverige icke ansluta sig till en dylik till de rika kapitalistiska staterna begränsad fond.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 391 och med anledning av motionen 1975/76: 452 antar följande

FiU 1975/76: 36

11 Förslag till

Lag om ändring i valutalagen (1939: 350)

Nuvarande lydelse

1 a

2 Förordnande enligt denna lag skall av riksbanken ianspråktagas för att främja penning- och valutapolitiken. Därvid får industrioch sysselsättningspolitiska strävanden beaktas. Hänsyn av sistnämnda slag får dock föranleda avslag på framställning endast då denna på grund av beloppets storlek eller andra faktorer skulle åsamka landets intressen utomordentlig skada.

Motionärernas förslag §

Svenska och utländska betalningsmedel, fordringar och värdepapper må icke utföras ur riket eller på annat sätt överföras till utlandet eller överlåtas på den som är bosatt i utlandet för investeringar i områden under kolonialt förtryck, i stater som utövar sådant kolonialt förtryck eller har fascistisk eller rasistisk regim.

För att utrikes investeringar eljest skall få äga rum fordras att den som skall göra investeringen nöjaktigt kan visa att investeringen icke är föranledd av strävan att sänka lönekostnader, icke medför sysselsättningsproblem i Sverige, icke är led i någon form av kapitalflykt eller skatteundanhållande eller följd av syften som i övrigt strider mot folkflertalets ekonomiska, sociala eller politiska intressen och rättigheter.

Den som ansöker om att få investera utomlands måste också kunna styrka att investeringen icke är till men för det mottagande landets ekonomi och arbetande befolkning eller utgör led i försök att vidmakthålla en regim som motsätter sig ekonomisk och social utveckling och utjämning.

a §

Förordnande enligt denna lag skall av riksbanken ianspråktagas för att främja penning- och valutapolitiken. Därvid skall industrioch sysselsättningspolitiska strävanden beaktas. Framställning skall avslås om den strider mot de arbetandes intressen.

Generellt förbud mot investeringar utomlands kan förordnas för viss tid.

FiU 1975/76: 36

12 Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

2b §

Före behandlingen i valutastyrelsen av ansökan om tillstånd för företag att företaga direktinvestering utomlands bör yttrande inhämtas från de i företaget företrädda fackliga organisationerna, vilka skola äga vetorätt.

dels utskottets hemställan under 5 bort utgå;

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 2127 begär att regeringen säger upp Sveriges anslutning till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760045