Med anledning av motion om avskaffande av odemokratiska och auktoritära inslag i värn pliktsutbildningen, m. m., såvitt gäller yrkandet om en utredning i ämnet

FöU 1975/76:12

Försvarsutskottets betänkande 1975/76:12

med anledning av motion om avskaffande av odemokratiska och auktoritära inslag i värn pliktsutbildningen, m. m., såvitt gäller yrkandet om en utredning i ämnet

Motionen 1975:1181 av herr Måbrink m. fl. (vpk) har utskottet behandlat i betänkandet FöU 1975:18 utom såvitt gäller yrkande 1. Motionärerna hemställer i detta yrkande att riksdagen beslutar anhålla att regeringen tillsätter en utredning som skyndsamt framlägger förslag, som innebär genomgripande förändringar av de värnpliktigas förhållanden med syfte att avskaffa de odemokratiska och auktoritära inslagen i värnpliktsutbildningen.

Försök med fördjupad företagsdemokrati inom försvaret

Inom försvaret pågår försök med fördjupad företagsdemokrati enligt föreskrifter som har meddelats av överbefälhavaren den 18 april 1972. Försöksverksamheten omfattar såväl anställda som värnpliktiga och har från början bedrivits vid ett begränsat antal myndigheter. Beträffande värnpliktiga har försöksverksamheten enligt beslut den 23 maj 1975 utvidgats att gälla alla förband och skolor m. m. inom försvarsmakten, där värnpliktiga fullgör grundutbildning. För de anställda har försöksverksamheten på motsvarande sätt breddats genom beslut den 4 juli 1975.

När det gäller de värnpliktiga har försöken i första hand berört kompaniassistent, kompaniets och/eller plutonens timme samt kompaninämnd, förbandsnämnd och värnpliktiga i garnisons samarbetsnämnd. De nya föreskrifter som utfärdats den 23 maj 1975 innebär i huvudsak följande.

Kompaniassistenten företräder den värnpliktiga personalen inom ett kompani. Flan skall inte - som tidigare - utses av kompanichefen utan väljas av de värnpliktiga som han skall representera. Denna ordning har enligt särskild order tillämpats redan fr. o. m. den 4 november 1974. Kompaniassistenten får fullgöra vissa delar av sina arbetsuppgifter som kompaniassistent på tjänstetid enligt kompanichefens bestämmande.

Avsikten med kompaniets och leiler pltitonens timme är att på tjänstetid få kompaniets eller plutonens personal samlad för dubbelriktad information, frågor samt diskussion. Den skall vara regelbundet återkommande. Kompaniets timme planeras av kompanichef i samråd med kompaniassistent, i förekommande fall med beaktande av förslag från kompaninämnd. Plutonens timme planeras på motsvarande sätt av plutonchef i samråd med plutonens förtroendeman, om sådan finns.

Kompaninämnden är ett forum för samråd och information. Nämnden kan behandla frågor inom kompanichefs ansvarsområde som berör de värn -

1 Riksdagen 1075/76. 10 sami. Nr 12

FöU 1975/76:12

pliktigas verksamhet vid kompaniet. Frågor som inte ligger inom kompanichefs ansvarsområde kan nämnden med eget yttrande hänskjuta till förbandsnämnden. Kompaninämnden får inte behandla frågor som rör enskilda eller enskildas förhållanden.

Kompaninämnden är inte obligatorisk. Det ankommer således på förbands- eller skolchef att efter samråd med förbandsnämnden bestämma om en sådan nämnd skall finnas vid kompaniet. I kompaninämnden ingår som självskrivna ledamöter kompanichef (tillika ordförande), kompaniadjutant, kompaniassistent och värnpliktig representant i förbandsnämnden. Representationen i övrigt skall vara avpassad så att de värnpliktiga inom nämnden är i majoritet.

1 fråga om förbandsnämnden gäller fortfarande föreskrifterna den 18 april 1972. Förbandsnämnden skall genom ömsesidigt informationsutbyte och ökat inflytande för de värnpliktiga inom förbandet verka för större effektivitet, främja personalens intresse och trivsel samt bidra till ett gott förhållande mellan anställda och värnpliktiga. Nämnden beslutar om användning av medel för personalvårdande ändamål som ställts till nämndens förfogande. Den skall utse ledamot och ersättare i skyddskommitté, samarbetsnämnd och biblioteksnämnd. Liksom kompaninämnden får förbandsnämnden inte ta upp frågor som rör enskildas förhållanden.

1 förbandsnämnden ingår som självskrivna ledamöter förbandschef (tilllika ordförande), personal vårdsbefäl, konsulent (personalvårdsassistent) och kompaniassistent. Dessutom ingår fyra av myndigheten i samråd med personalorganisationerna utsedda befäl inom utbildningsverksamheten vid förbandet och en värnpliktig från varje kompani (motsvarande). Antalet befäl avpassas så att de värnpliktiga inom nämnden är i majoritet.

På en garnisonsort skall en värnpliktig från varje förband och större skola ingå i garnisonens samarbetsnämnd. Denne utses av de värnpliktiga i förbands- eller skolnämnd.

Försöksverksamheten beräknas pågå till den 1 april 1977.

Motionen

Hittillsvarande reformer i demokratiseringssyfte inom det militära försvaret är enligt motionen 1975:1181 i allt väsentligt endast skenreformer, som inte innebär några väsentliga förändringar av maktförhållandena och

t

av de värnpliktigas rättigheter. Motionärerna tar som ett för den auktoritära militärapparaten ganska avslöjande exempel valen av kompaniassistenter. De anför:

De värnpliktiga utser genom val den kamrat de anser bäst kan föra deras talan. Kompanichefen skall därefter godkänna den av de värnpliktiga som erhållit det högsta röstetalet. I de flesta fall har då kompanichefen åsidosatt demokratins spelregler och i stället utsett någon som fått lägre röstetal. Anledningen har i regel varit att den av de värnpliktiga valde haft en socialistisk uppfattning.

FöU 1975/76:12

3 Motionärerna anser att en utredning bör få i uppdrag att lägga fram förslag som innebär en genomgripande förändring av de värnpliktigas förhållanden och som syftar till att avskaffa de odemokratiska och auktoritära inslagen när det gäller värnpliktsutbildningen. Det skall inte finnas några begränsningar för de värnpliktiga när det gäller att i tal och skrift sprida sina politiska uppfattningar om förhållandena i allmänhet och om förhållandena inom försvaret, att sprida propaganda inom förläggningarna - flygblad, tidningar osv., att inom förläggningarna på fritiden hålla politiska, fackliga eller andra möten eller att verka som politiska organisationer inne på förläggningarna. Den politiska organisationen skall ha rätt att framträda öppet.

Motionärerna vänder sig särskilt mot det militära rättsväsendet. Förseelser som inte bestraffas i det civila bestraffas enligt motionärerna i det militära. Straffen är - framhåller de - godtyckliga och i förhållande till förseelsernas art ofta betydande. De anser att det militära rättssystemet helt måste revideras och göras så likt det civila som möjligt. Bl. a. skall befälen fråntas all form av bestraffningsrätt och registrering av militära förseelser avskaffas.

I övrigt föreslår motionärerna att befälens utrikes- och försvarspolitiska genomgångar skall utgå helt och ersättas med muntlig information från de politiska partierna och deras ungdomsförbund, att de värnpliktiga får utse skyddsombud med rätt att avbryta eller förhindra farliga arbetsmoment och att alla säkerhetsbestämmelser revideras, så att de garanterar de värnpliktiga ordentligt skydd.

Utskottet

Det är inte första gången som riksdagen har att ta ställning till de frågor som aktualiseras i motionen 1975:1181, såvitt nu är i fråga. Motionärernas yrkande att s. k. odemokratiska och auktoritära inslag i värnpliktsutbildningen skall avskaffas skulle därför i och för sig inte kräva någon mera ingående behandling. Det finns emellertid enligt utskottets mening anledning att på några punkter redovisa sakläget för att skingra eventuella missförstånd.

Utskottet skall börja med att i korthet erinra om sina tidigare ställningstaganden vid behandlingen av motioner om företagsdemokrati och medinflytande inom försvaret. Liksom i den nu aktuella motionen har det närmast varit fråga om de värnpliktigas rättigheter och skyldigheter.

Med anledning av motioner om medinflytande för värnpliktiga lämnade utskottet i betänkandet FöU 1971:19 en uttömmande redogörelse för de former för samråd och medinflytande som har utvecklats inom försvarsmakten. Utskottet konstaterade (s. 7) att man inom det militära försvaret kommit ganska långt när det gäller samråd och medinflytande. Det finns emellertid - konstaterade utskottet - även i fred en gräns för hur långt man bör gå på den vägen.

I en motion till 1972 års riksdag förde herr Måbrink och fru Ryding (båda

FöU 1975/76:12

vpk) fram synpunkter som i allt väsentligt stämmer överens med tankegångarna i den nu aktuella motionen. Deras motion gav utskottet anledning att i betänkandet 1972:4 erinra om sina tidigare uttalanden. Utskottet anförde därutöver bl. a. följande (s. 1):

Som utskottet ser saken är det med nödvändighet så att det militära försvaret under krigstid och i viss mån vid krigsliknande övningar måste bygga på en befälsföring som avsevärt skiljer sig från förhållandena i fred. Under fredsutbildningen bör det däremot vara möjligt att ganska långt anpassa kraven på disciplin och umgängesformer till vad som gäller på en välordnad civil arbetsplats. Militärtjänsten är emellertid en lagstadgad skyldighet och kan därför inte ens i fred helt jämställas med en verksamhet som bygger på anställningsförhållande.

Vid samma riksdag förde de båda motionärerna i en annan motion bl. a. fram yrkandet att de militära cheferna skulle fråntas sin bestraffningsrätt. Motionen hänvisades till justitieutskottet, som också hade att behandla propositionen 1972:138 med förslag angående ändrad lagstiftning om militära straff och disciplinmedel m. m. Utskottet får anledning att återkomma härtill i det följande.

Utskottet övergår så till att i korthet ange på vilka punkter förhållandena har ändrats.

- När det gäller val av kompaniassistent har kompanichefen inte - som motionärerna uppger - avgörandet i sin hand. Kompaniassistenten utses av de värnpliktiga som han skall representera utan inblandning utifrån. Denna ordning har, som framgår av den förut lämnade redogörelsen för pågående försök med fördjupad företagsdemokrati inom försvaret, tillämpats sedan den 4 november 1974.

- De demokratiska rättigheter som anges i motionen har utskottet tidigare haft anledning att uttala sig om. Utskottet framhöll i betänkandet FöU 1972:4 att det inte borde möta några hinder att man inom försvaret prövar formerna för mötesfrihet, organisationsfrihet, yttrandefrihet och rätt att sprida skrifter. Några generella begränsningar i mötesfriheten och rätten att sprida skrifter inom försvaret finns inte. Rätten att sprida skrifter är grundlagsskyddad.

- Kravet att de värnpliktiga skall få utse skyddsombud med rätt att avbryta eller förhindra farliga arbetsmoment har inte kunnat tillgodoses. Fr. o. m. den 1 november 1974 tillämpas emellertid på försök vissa av överbefälhavaren meddelade bestämmelser som till stor del motsvarar motionärernas krav. De värnpliktiga skyddsassistenter som skall finnas för skyddsområden där värnpliktiga regelmässigt har sin verksamhet har i princip samma ställning som skyddsombuden med undantag för att de inte har rätt att avbryta eller förhindra en övning.

Utskottet skall härefter något beröra vad som sägs i motionen om det militära rättsväsendet. Motionärerna anser att det militära rättssystemet helt måste revideras och göras så likt det civila som möjligt. Bl. a. skall befälen

FöU 1975/76:12

fråntas all form av bestraffningsrätt och registrering av militära förseelser avskaffas.

Det är bara några år sedan lagstiftningen på området ändrades (prop. 1972:138, JuU 1972:28, rskr 1972:344). De reformer som då genomfördes var i linje med den grundsyn som kan spåras i motionen. Arreststraffet avskaffades, liksom återstående stadganden om dödsstraff i vissa lägen. I stället infördes en ny strafform - fritidsstraff - som innebär förbud för den som är förlagd inom kasernområde e. d. att på fritid vistas utom området eller del därav. Vidare skall tillrättavisning i större utsträckning användas i stället för disciplinstraff, varjämte bestraffningsberättigad militär befattningshavare har fått ökade möjligheter att avskriva militära mål.

En fråga av central betydelse i detta sammanhang är vilka straffsanktioner som behövs för att den militära verksamheten skall fungera i fred och i krig. Justitieutskottet uttalade härom (s. 16) bl. a. följande:

Utskottet vill till en början understryka den skillnad som föreligger mellan den militära verksamheten och annan samhällsverksamhet. För att upprätthålla erforderlig militär disciplin och för att över huvud taget säkra fullgörandet av de tjänsteplikter som ankommer på försvarsmaktens personal torde det vara ofrånkomligt med en särskild militär straffordning. En sådan särlagstiftning bör emellertid inte avvika från allmän lag i vidare mån än som är nödvändigt med hänsyn till dess ändamål att säkerställa försvarsmaktens effektivitet.

Som förut nämnts yrkade herr Måbrink och fru Ryding (båda vpk) vid detta tillfälle att den bestraffningsrätt som tillkommer militära chefer skulle upphävas. Justitieutskottet hänvisade på denna punkt till ämbetsansvarskommitténs överväganden i betänkandet Ämbetsansvaret (SOU 1969:20). Justitieutskottet förutsatte att frågan om formerna för utövandet av den militära bestraffningsrätten skulle komma att prövas vid behandlingen av problematiken rörande ämbetsansvaroch disciplinärt ansvar i offentlig tjänst.

Frågan om ämbetsansvaret har under riksmötet 1975 varit föremål för behandling av riksdagen, som efter förslag i propositionen 1975:78 beslutat om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, m. m. (JuU 1975:22, rskr 1975:212). Den militära sektorn berörs endast i ringa mån av den nya lagstiftningen. Justitieministern uttalade i propositionen (s. 174) bl. a. följande:

Inom den militära sektorn är utrymmet begränsat för en tillämpning av den privaträttsliga grundsyn som har anlagts vid utformningen av det nya ansvarssystemet för den civila sektorn. Detta följer redan därav att det stora flertalet krigsmän tjänstgör till följd av värnplikt och inte på grund av tjänsteavtal. Vidare är det för att trygga försvarsmaktens effektivitet av särskild vikt att upprätthålla befattningshavarnas lydnadsplikt. Kommittén anser att det i och för sig finns anledning överväga om inte förenklingar i det militära ansvarssystemet kan genomföras utan att man åsidosätter de intressen som reglerna är avsedda att skydda. Det omfattande utredningsarbete som måste föregå en så genomgripande reform ligger emellertid enligt kommitténs mening utanför ramen för dess uppdrag.

FöU 1975/76:12

1 likhet med ämbetsansvarskommittén ansåg justitieministern att en reform av det militära ansvarssystemet i dess helhet vore alltför genomgripande för att kunna genomföras i detta sammanhang. I propositionen föreslogs därför endast smärre justeringar i det militära ansvarssystemet för att anpassa det till de nya reglerna för den civila sektorn.

Det pågår inom försvaret en rad aktiviteter med sikte bl. a. på att minska de värnpliktigas problem. Utskottet har i betänkandet FöU 1975/76:11 lämnat en redogörelse för strävandena att anpassa försvaret till den politiska och sociala utvecklingen i vårt land. Här skall blott erinras om den översyn som pågår av bestämmelserna i Tjänstereglemente för försvarsmakten och om den nyligen tillsatta utredningen för översyn av frågan om medinflytande inom utbildningen i det militära försvaret.

Med hänvisning till vad som har anförts i det föregående hemställer utskottet att

riksdagen avslår motionen 1975:1181, yrkande 1.

Stockholm den 19 november 1975

På försvarsutskottets vägnar PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s), Gustafsson i Stenkyrka (c), Gustavsson i Ängelholm (s), fru Sundström (s), herrar Karl Bengtsson i Varberg (fp), Brännström (s), Gustavsson i Nässjö (s), herr andre vice talmannen Virgin (m), herrar Olsson i Asarum (s). Gernandt (c). Björk i Gävle (c). Svartberg (s) och fru Ekelund (c).

GOTAB 75 10087 S Stockholm 1975