Med anledning av motion om värnpliktigs tjänstledighet i samband med eget barns födelse

FöU 1975/76:21

Försvarsutskottets betänkande 1975/76: 21

med anledning av motion om värnpliktigs tjänstledighet i samband med eget barns födelse

I motionen 1975/76:1165 av herr Lidgård (m) hemställs att riksdagen måtte besluta att hos regeringen hemställa om ändringar av reglerna om värnpliktigs tjänstledighet i samband med eget barns födelse.

Utskottet

Anstånd med värnpliktstjänstgöring beviljas med stöd av föreskrifter i kungörelsen om värnpliktigas tjänstgöring m. m. (1969:380). Enligt 22 § kan anstånd med att börja tjänstgöring eller att fullgöra påbörjad tjänstgöring beviljas värnpliktig som visar att tjänstgöringen skulle medföra avsevärt avbräck i påbörjade studier eller vålla väsentlig olägenhet i hans arbete eller bereda honom eller nära anhörig till honom väsentliga svårigheter.

Ansökning om anstånd med värnpliktsutbildning i samband med eget barns födelse prövas individuellt och med hänsyn till medicinska, sociala och ekonomiska förhållanden. När det inte är att vänta några komplikationer vid förlossningen inriktas prövningen på vilka möjligheter som finns att ordna en god vård för familjens övriga barn.

Önskemålet att fadern skall vara närvarande vid förlossningen avses i första hand bli tillgodosett genom tjänstledighet. Sådan beviljas med stöd av föreskrifter i tjänstereglementet för försvarsmakten (kap. 11 mom. 25) och får inte utan viktiga skäl vägras för eget barns födelse. Ledighet i samband med eget barns födelse för att sköta annat barn som är yngre än tio år och som står under den värnpliktiges vård får beviljas under högst tio dagar. 1 annat fall får ledighet i samband med eget barns födelse inte utan synnerliga skäl omfatta mer än fem dagar (mom. 27).

Motionären framhåller att det gällande systemet innebär att värnpliktig som inte beviljas anstånd och tjänstgör på annan plats än hemorten inte kan delta i s. k. psykoprofylaktisk metod inför förlossningen. Systemet ger heller inga garantier för att värnpliktig hinner resa hem från förbandet till förlossningen och komma i tid.

Frågan om anstånd med värnpliktsutbildning vid eget barns födelse behandlades senast vid början av det nu pågående riksmötet. Riksdagen tog då ställning till en motion med hemställan att riksdagen till regeringen uttalar att anstånd med repetitionsutbildning bör medges i samband med eget barns födelse om inte särskilda skäl talar däremot. Försvarsutskottet (FöU 1975/76:6) anförde bl. a. följande:

1 Riksdagen 1975/76. 10 sami. Nr 21

FöU 1975/76:21

2 Som motionärerna påpekar kan möjligheten till tjänstledighet i vissa fall vara otillräcklig för att fadern med säkerhet skall kunna vara med vid förlossningen. Enligt utskottets mening bör det därför under fredsförhållanden vara huvudregel att anstånd beviljas den som har ett starkt önskemål att få vara med vid eget barns födelse och som avses tjänstgöra på sådan plats att han annars har små möjligheter att hinna i tid till förlossningen. Utskottet anser det alltså vara motiverat med en generös prövning i de fall då nämnda villkor är uppfyllda. En individuell bedömning krävs alltjämt och utskottet är inte berett att förorda att riksdagen uttalar sig i enlighet med motionärernas förslag. Motionen bör därför avslås.

Ansökan om anstånd med värnpliktstjänstgöring prövas i sista instans av värnpliktsnämnden. Nämnden har under hösten 1975 inhämtat yttranden från försvarsgrenscheferna angående deras principiella syn rörande anstånd i samband med eget barns födelse och beträffande tillämpningen av bestämmelserna om tjänstledighet i sådana fall. Vid sammanträde den 7 januari 1976 beslöt nämnden att vid sin prövning av hithörande ärenden bedöma anståndsfrågan enligt de riktlinjer som försvarsutskottet har angett i FöU 1975/76:6.

Värnpliktsnämndens beslut om praxis i ärenden där eget barns födelse åberopas som skäl föranstånd med repetitionsutbildning torde bli vägledande för de myndigheter som beslutar i lägre instans. Det är sannolikt att fler värnpliktiga kommer att beviljas anstånd och därigenom inte behöver söka tjänstledighet. Valet mellan anstånd och tjänstledighet måste i det aktuella fallet också bli beroende av längden på den avsedda tjänstgöringen.

Såvitt gäller tjänstledighet vill utskottet erinra om att det pågår en översyn av bestämmelserna i Tjänstereglemente för försvarsmakten.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet inte att riksdagen bör besluta i enlighet med motionen 1165.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975/76:1165.

Stockholm den 17 februari 1976

På försvarsutskottets vägnar BENGT GUSTAVSSON

Närvarande: herrar Gustavsson i Eskilstuna (s). Gustafsson i Stenkyrka (c). Gustavsson i Ängelholm (s), Karl Bengtsson i Varberg (fp). Brännström (s), Gustavsson i Nässjö (s), Olsson i Asarum (s), Gernandt (c), Hedberg (s), Björk i Gävle (c), fru Ekelund (c) och herr Danell (m).

GOT A B 51324 Stockholm 1976