Med anledning av motion om ändring av bestämmelserna för vapenfri tjänst

FöU 1975/76:25

Försvarsutskottets betänkande 1975/76:25

med anledning av motion om ändring av bestämmelserna för vapenfri tjänst

I motionen 1975/76:1163 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen uttalar sig för ändring av lagen om vapenfri tjänst (SFS 1966:413), kungörelsen med vissa bestämmelser om vapenfria tjänstepliktiga samt instruktionen för vapenfrinämnden innebärande:

a) att den nuvarande formuleringen i 1 § vapenfrilagen ”djup samvetsnöd” slopas,

b) att de vapenfrias tjänstgöringsmöjligheter, angivna i lagen 2 §, utökas och kompletteras enligt synpunkterna i motionen,

c) att påföljden fängelse för brott mot lagen slopas,

d) att sammansättningen av vapenfrinämnden ändras eller nämnden utökas så att även företrädare för icke-religiösa vägrare får plats i den,

e) att tjänstgöringstiden för vapenfria tjänstepliktiga bestäms bli lika lång som för vanliga värnpliktiga.

Utskottet

Motionärerna lämnar synpunkter på lagen om vapenfri tjänst och dess tillämpning samt föreslår att riksdagen skall uttala sig för vissa ändringar av gällande regler rörande vapenfri tjänst.

Frågan om en översyn av vapenfrilagen behandlades av 1973 års riksdag med anledning av motioner i ämnet. I sitt betänkande (FöU 1973:7) redovisade försvarsutskottet gällande bestämmelser, tidigare riksdagsbehandling och statistiska uppgifter. Utskottet ansåg det vara lämpligt med en granskning av erfarenheterna av vapenfrilagen och dess tillämpning. Riksdagen följde utskottet (rskr 1973:37).

Chefen för försvarsdepartementet tillkallade i september 1973 sex sakkunniga för att se över lagen om vapenfri tjänst och sanktionerna vid vägran att fullgöra värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst. Till grund för 1973 års vapenfriutredning ligger bl. a. beslut av 1973 års riksdag (FöU 1973:7, rskr 1973:37 och JuU 1973:16, rskr 1973:120).

I direktiven för 1973 års vapenfriutredning (se 1974 års riksdagsberättelse Fö 14) anförde dåvarande försvarsministern bl. a. följande:

Såsom framgår av mitt uttalande till statsrådsprotokollet den 11 mars 1966 (prop. 1966:107 s. 46) är en av de viktigaste uppgifterna för vapenfrilagstiftningen att på ett för både samhället och den enskilda medborgaren tillfredsställande sätt ge uttryck åt de krav som måste uppfyllas för tillstånd till vapenfri tjänst. Jag anser inte att det finns anledning att ompröva de

1 Riksdagen 1975/76. 10 sami. Nr 25

FöU1975/76:25

nu gällande principerna för tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst. Däremot bör de sakkunniga mot bakgrund av erfarenheterna av vapenfrilagens tilllämpning undersöka om det är lämpligt och möjligt att ytterligare precisera de formuleringar av förutsättningarna för vapenfri tjänst som finns i 1 § vapenfrilagen.

De sakkunniga bör vidare överväga frågor som avser de vapenfria tjänstepliktigas tjänstgöringsområden. Man bör därvid utgå från hittillsvarande principer men undersöka möjligheterna att finna flera eller andra tjänstgöringsalternativ inom sådan samhällsnyttig verksamhet som kan anses höra till totalförsvaret i allmän mening. Översynen bör också avse de förhållanden som bestämmer arbetsmarknadsstyrelsens möjligheter att på ett lämpligt sätt placera de vapenfria till tjänstgöring.

Erfarenheterna av tillämpningen av gällande föreskrifter om prövningsförfarandet i ärenden om tillstånd till vapenfri tjänst har i stort sett varit goda. Enligt min mening finns likväl anledning att undersöka möjligheterna att ytterligare förbättra utrednings- och prövningsförfarandet hos vapenfrinämnden. Det är sålunda önskvärt att så långt det är möjligt förkorta handläggningstiden och därmed minska risken för missbruk av vapenfrilagstiftningen. Det är också självklart att man bör eftersträva en ordning som medger jämnhet i tillämpningen samt största möjliga rättvisa och noggrannhet vid den svåra och grannlaga bedömningen av vapenfriärendena. De sakkunniga bör i detta sammanhang beakta förhållandena såväl i fred som vid beredskap och krig.

När det slutligen gäller översynen av sanktionerna vid vägran att fullgöra värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst vill jag erinra om att frågan om behandlingen av totalvägrare diskuterades ingående vid tillkomsten av 1966 års vapenfrilag. Diskussionerna kom främst att kretsa kring de totalvägrare som medlemmar av Jehovas vittnen utgör. Beslutet beträffande dem blev att man skulle tillämpa den alltjämt bestående ordningen med beslut i varje särskilt fall att vederbörande inte vidare skall kallas in till tjänstgöring.

Det erbjuder obestridliga svårigheter att finna en lämplig form för samhällsreaktionen vid totalvägran. Svårigheterna är i princip desamma som vid tidigare diskussioner även om det numera är andra grupper av totalvägrare som erbjuder problem. Det är å ena sidan nödvändigt att kunna upprätthålla kravet på den medborgerliga skyldigheten att fullgöra värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst. Det kan därför inte komma i fråga att helt slopa påföljden för totalvägran eller att endast tillämpa lindriga påföljder i form av t. ex. bötesstraff. Å andra sidan kan, såsom anförts i justitieutskottets betänkande i frågan detta år (JuU 1973:16 s. 6), ifrågasättas om fängelsestraff utgör en lämplig reaktionsform mot gärningar som är betingade av djupt religiösa eller moraliska betänkligheter.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört bör de sakkunniga överväga sanktionerna vid fall av vägran att fullgöra värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst.

Jag har i det föregående berört vissa centrala frågor som bör beaktas vid utredningsarbetet. De sakkunniga bör emellertid vara oförhindrade att ta upp också andra problem inom den ram för utredningsarbetet som jag har angett.

Vapenfrilagen och därtill anknutna författningar är alltså under utredning. Alla de punkter som motionärerna särskilt nämner (a-e) kan komma att beröras av utredningens förslag. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete

F5U1975/76:25

under år 1976. Mot denna bakgrund bör riksdagen inte bifalla motionen 1163.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet att riksdagen avslår motionen 1975/76:1163.

Stockholm den 24 februari 1976

På försvarsutskottets vägnar PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustafsson i Stenkyrka (c), Gustavsson i Ängelholm (s), Glimnér (c), fru Sundström (s), herrar Karl Bengtsson i Varberg (fp), Brännström (s), Olsson i Asarum (s), Gernandt (c), Hedberg (s), Björk i Gävle (c). Konradsson (s), Svartberg (s), fru Ekelund (c) och herr Danell (m).

GOTAB 51360 Stockholm 1976