Med anledning av motion om statsbidrag till fritidssysselsättningar för värnpliktiga

FöU 1975/76:3

Försvarsutskottets betänkande 1975/76:3

med anledning av motion om statsbidrag till fritidssysselsättningar för värnpliktiga

I motionen 1975:742 av herrar Högström (s) och Lindahl i Lidingö (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att 1974 års försvarsutredning får i uppdrag att pröva frågan om ett särskilt statsbidrag när det gäller fritidssysselsättningar för värnpliktiga.

Över motionen har yttrande avgetts av överbefälhavaren samt Bodens, Skövde och Sollefteå kommuner.

Nuvarande fritidsverksamhet

Försvarets egen personalvård har enligt bestämmelserna i Tjänstereglemente för försvarsmakten till uppgift att bidra till att stärka och vidmakthålla en god anda inom försvarsmakten och att inom försvarsmakten företräda allmänna andliga, kulturella, rättsliga och sociala värden. Personalvården avser all personal inom försvarsmakten. Den omfattar allmän personalvård, själavård, socialtjänst, bildningsverksamhet samt förströelse- och annan trivselfrämjande verksamhet.

När det gäller fritidsaktiviteter för de värnpliktiga är det främst bildningsverksamheten och den förströelse- och trivselfrämjande verksamheten som är av betydelse. Bildningsverksamheten omfattar undervisning och upplysning i samhälls- och kulturfrågor, biblioteksverksamhet, allmän föreläsningsverksamhet, fritidsundervisning samt kulturminnesvård, naturvård och traditionsvård. Den förströelse- och trivselfrämjande verksamheten omfattar anordnande av teater- och filmföreställningar, musikuppföranden och annan underhållning, frivillig idrott, fritidslokaler m. m. samt hobbyverksamhet. Dit hör också anskaffande av tidningar, tidskrifter samt ljudradiooch televisionsapparater.

Personalvården leds av överbefälhavaren med hjälp av försvarsstabens personalvårdsbyrå. Den har 39 anställda på heltid och dessutom ett antal konsulter och deltidsanställda. Kostnaderna för dess verksamhet uppgick budgetåret 1974/75 till ca 6 milj. kr. och har för innevarande budgetår beräknats till 7 255 000 kr.

Ansvaret för personalvården vid militära förband och skolor åvilar vederbörande chef. För verksamheten finns särskilt anställd personal, konsulenter, assistenter, bibliotekarier m. fl. Inom försvarsmakten är f. n. - utöver personalvårdsbyråns personal - sammanlagt ca 100 personer sysselsatta på heltid med personalvård. Härtill kommer ett betydande antal deltidsanställda (personalvårdsassistenter, militärpastorer och bibliotekarier).

1 Riksdagen 1975/76. 10 sami. Nr 3

FöU 1975/76:3

2 Vid de militära förbanden finns fritidslokaler av olika slag, såsom bibliotek med läsrum, fotolaboratorier, studierum och musiklyssningsrum. Lokalerna är av varierande storlek och standard. Personalvårdsbyrån följer förbandens långsiktiga byggnadsplanering och bevakar att fritidslokalerna byggs ut och rustas upp i erforderlig omfattning. Härutöver finns marketenterier, som också skulle kunna hänföras till fritidslokaler men som inte hänförs till personalvården.

Personalvården på regional och lokal nivå beräknas under budgetåret 1974/75 ha kostat inemot 20 milj. kr. För löpande budgetår föreligger inte någon samlad budgetering, varför uppgift om beräknade kostnader saknas. Fritidsverksamheten för värnpliktiga särredovisas inte. Kostnaderna härför under föregående budgetår kan därför inte anges.

Marketenterierna och vissa andra aktiviteter har drivits av personalkassorna vid förbanden. Kassornas överskott har i stor utsträckning använts för trivselfrämjande åtgärder. På grund av väsentligt ändrade ekonomiska förutsättningar för marketenteriverksamheten har enligt beslut av regeringen den 18 maj 1973 driften förts över från personal kassorna till resp. lokal förvaltningsmyndighet. Frågan om personal kassornas framtida ställning och om den slutliga organisationen av marketenterirörelserna utreds f. n. av försvarets materielverk i samråd med försvarsgrenscheferna, chefen för försvarsstabens personalvårdsbyrå, försvarets civilförvaltning och försvarets rationaliseringsinstitut.

Efter den 1 juli 1973 har personalkassemedel endast i mycket begränsad omfattning fått disponeras för personalvårdande ändamål. I stället har under de senaste budgetåren särskilda medel ställts till förfogande för trivselåtgärder som ersättning för uteblivna personalkassemedel. Då sådana medel inte disponeras under budgetåret 1975/76 får förband, som enligt personalkassans bokslut den 30 juni 1975 har banktillgodohavanden överstigande 50 000 kr., i stället - efter avräknande av detta belopp och eventuella skulder -disponera 20 % av det överskjutande beloppet för trivsel främjande åtgärder. Medlen får inte användas för investering i fasta tillgångar, såsom byggnader och anläggningar, utan medgivande av försvarsgrenschef.

Ett betydelsefullt komplement till den militära personalvården är soldathemsverksamheten. Soldathem finns på ett 40-tal garnisonsorter. De har tillkommit på privat initiativ och drivs av soldathemsföreningar. Centralt tillvaratas föreningarnas intressen av Svenska soldathemsförbundet.

Soldathemsverksamheten finansieras i huvudsak genom bidrag av allmänna medel, kollekteroch inkomster av egen verksamhet. Från försvarshuvudtiteln utgår bidrag till soldathemsrörelsens centrala organisation, soldathemsverksamheten och soldathemsföreståndares löner samt till utbildning, inventarier m. m. För innevarande budgetår uppgår detta bidrag till 650 000 kr. Medlen anvisas under anslaget till försvarsstaben.

Kommuner och landsting hare» allmänt intresse av att stödja olika former av fritidsverksamhet i tätorterna. Ett ökat utbud av fritidsaktiviteter på en

FöU 1975/76:3

garnisonsort kommer också de värnpliktiga till godo. Situationen för de värnpliktiga kräver emellertid att man på det lokala planet engagerar sig mera direkt, när det gäller att tillgodose behovet av fritidssysselsättningar för de värnpliktiga. Kommunerna lämnar visst stöd till soldathemsverksamheten. De värnpliktiga får också ofta förmåner av olika slag i form av rabatter o. d. vid utnyttjande av kommunal service.

På många håll förekommer ett regelbundet samarbete mellan kommunen och vederbörande förband för att göra de värnpliktigas fritid mera innehållsrik. Av intresse i detta sammanhang är det s. k. Östersundssystemet, som tillämpas sedan några år tillbaka och där viss del av fritidsverksamheten bekostas av förbanden och kommunen gemensamt genom rabattkort. Systemet innebär i korthet följande:

Den värnpliktige kvitterar ut ett fritidskort från kommunen och erhåller därvid ett häfte med 45 talonger till ett värde av kr. 1:50 per styck. För detta betalar han 15 kr. En eller flera av dessa talonger gäller som inträde till olika aktiviteter inom kommunen, till teaterföreningar, filmstudior, soldathemmet, danskurser, olika fritidsanläggningar osv. Kommunens fritidsnämnd betalar sedan de av arrangörerna inlämnade talongerna. Förbandet betalar i sin tur 40 kr. till kommunen för varje löst fritidskort.

Andra kommuner har följt Östersunds exempel. Boden, Skövde, Gävle, Uppsala, Linköping och Visby tillämpar ett liknande system men med varierande priser och betalningsansvar.

Motionen

Det föreligger enligt motionen 1975:742 betydande brister när det gäller fritidssysselsättning för de värnpliktiga på våra garnisonsorter. Lösningen av fritidsfrågorna för ungdomen är - framhåller motionärerna - i första hand en kommunal angelägenhet. Trots en helhjärtad satsning på fritidssysselsättning har denna emellertid varit otillräcklig, beroende på att flera av våra ”militärstäder” är för små för att ekonomiskt klara uppgiften på ett tillfredsställande sätt. Motionärerna anför vidare:

Ett sådant exempel är Sollefteå kommun, där försvaret är den i särklass största arbetsgivaren. Minst hälften av invånarna i tätorten (gamla Sollefteå stad) är direkt eller indirekt beroende av de militära förbanden. Av en av kommunens fritidsnämnd redovisad sammanställning för år 1974 framgår att kommunens totala nettodriftkostnader för bad- och idrottsanläggningar samt lokaler för kulturell verksamhet uppgår till ca 3,2 milj. kr. Vidare har redovisats ett aktuellt investeringsbehov i idrotts- och kulturverksamhet på ca 5 milj. kr. bl. a. för att de värnpliktiga skall kunna erbjudas något så när motsvarande anläggningar som finns på de värnpliktigas hemorter. Många värnpliktiga kommer från storstadsområden, där utbudet av anläggningar och nöjesarrangemang är vida överlägset det Sollefteå kommun kan erbjuda.

Visserligen svarar försvaret för huvudparten av en sådan kommuns skat -

FöU 1975/76:3

teintäkter men det är - framhåller motionärerna - med hänsyn till kommunens totala underlag otillräckligt för att ge den kommunala service som krävs. Motionärerna anser det synnerligen viktigt att den enskilde medborgaren känner trivsel i sin omgivning och efterlyser ytterligare åtgärder för att allmänt göra det trivsammare för ungdomen - inklusive de värnpliktiga - i kommuner med militär utbildning. De förordar en lösning som går ut på att kommuner med militär utbildning får särskilt statsbidrag för ifrågavarande ändamål.

Remissyttrandena

När det gäller försvarets personalvård har överbefälhavaren den uppfattningen att budgeterade behov i huvudsak kan tillgodoses och att målet för verksamheten till större delen kan uppfyllas. Han erinrar om att medel ur förbandens personal kassor tidigare fick användas för personalvårdsändamål. Bortfallet av dessa medel innebär att förbandscheferna nu har mindre resurser för att tillgodose de värnpliktigas behov av fritidsanordningar.

Det finns enligt överbefälhavaren ett kvarstående behov av insatser för de värnpliktiga på fritidssektorn, krav som i stor utsträckning riktas mot det civila samhället, dvs. kommunerna. Överbefälhavaren anför:

Det torde ankomma på kommunen i förbandsorten att svara för åtgärder att fylla de värnpliktigas fritid med trivsamma och nyttiga aktiviteter i samma mån som den har att svara för den civila ungdom som vistas i kommunen. Huvuddelen värnpliktiga tjänstgör på annan plats än inom hemkommunen, eftersom militär utbildning inte bedrivs inom alla kommuner. Gotlandsförbanden och vissa Norrlandsförband måste till stor del rekryteras från bl. a. Mälardalsområdet. Landets stora kommuner har i regel små förband med ett relativt litet antal värnpliktiga, medan de stora förbanden ligger i relativt små kommuner.

Överbefälhavaren är positiv till motionärernas förslag. Statliga bidrag skulle möjliggöra ökade insatser från kommunernas sida och minska risken för en ekonomisk snedbelastning i mindre bärkraftiga kommuner. Ett ökat engagemang från kommunernas sida kan enligt överbefälhavaren dessutom få den positiva effekten att förband och kommun knyts samman och att klyftan civilt-militärt minskas.

De många värnpliktiga som gästar Boden under sin värnpliktstjänstgöring har ett stort behov av fritidssysselsättningar, framhåller kommunstyrelsen i Bodens kommun. Kommunstyrelsen anför vidare:

Bodens kommun har satsat stora resurser på fritids- och kultursektorn, ca 9 % av de sammanlagda skatteinkomsterna eller omkring 6 milj. kr. inklusive kapitaltjänstkostnader m. m. Under föregående år presenterades en fritidsutredning, som föreslog speciella åtgärder avsedda att förbättra fritidsutbudet för de värnpliktiga. Kommunen har också etablerat ett samarbete med de militära myndigheterna, som pågår kontinuerligt och som syftar till att bl. a. bevaka utvecklingen inom fritidsområdet och framlägga de

FöU 1975/76:3

förslag, som kan föranledas av eventuella förändringar av preferenser, önskemål, utbud etc.

Det är - framhåller kommunstyrelsen - svårt för en kommun av Bodens storlek att tillgodose alla de behov och önskemål som föreligger. Kommunstyrelsen anser det dock angeläget att kommunen - liksom de militära myndigheterna - gör vad som är möjligt. Statsbidrag till särskilda anordningar för fritidssysselsättning för värnpliktiga är härvid ett angeläget önskemål från kommunens sida.

Kommunstyrelsen i Skövde kommun upplyser att kommunens årliga kostnad för den service som via kommunens fritidsstyrelse lämnas de värnpliktiga kan uppskattas till ca 60 000 kr. Genom kulturnämndens försorg får de värnpliktiga köpa biljetter till teater- och musikevenemang till reducerade priser (samma priser som studerande och pensionärer). Med nuvarande anslag anser kulturnämnden sig inte ha möjlighet att särskilt prioritera arrangemang för värnpliktiga, ett förhållande som enligt nämnden skulle radikalt förändras om statsbidrag för verksamheten kunde erhållas.

Sollefteå kommun är - i likhet med motionärerna - av den bestämda uppfattningen att åtgärder måste vidtas för att allmänt göra det trivsamt för ungdomen i kommuner med militära förband. Kommunstyrelsen, som helt stöder motionärernas förslag, anför:

Inom kommunen är man medveten om att utbudet av fritidssysselsättningar är av ringa omfattning i jämförelse med ”storstadsområdena” varifrån många värnpliktiga kommer. Vidare är man medveten om att lösningen av fritidsfrågorna för ungdomen i första hand är en kommunal angelägenhet. Kommunen har därför under en längre tid varit beredd på att förbättra fritidsförhållandena för ungdomen, inklusive de värnpliktiga.

Som exempel härpå kan nämnas, att beslut fattats om byggande av huvudidrottsplats med bl. a. ishall. Av ekonomiska skäl har projektet ännu inte kunnat förverkligas. Av samma orsak har frågan om byggande av fritidsanläggning med tempererat bad fått anstå. Även frågan om anordnande av fritidsgårdar har diskuterats. Önskemål har dessutom framförts om anläggning av bowlinghall, utbyggnad av fritidsområde på Hallstaberget med bl. a. motionshall samt byggande av nytt huvudbibliotek.

Befintliga fritidsanläggningar har i flera fall dimensionerats med hänsyn till de militära förbanden. Kommunens totala nettodriftkostnader för dessa anläggningar beräknas till ca 2 milj. kr. per år. Härav bedöms ca 400 000 kr. utgöra merkostnader för den ökade dimensioneringen.

Kommunens kulturnämnd uppskattar att ca 110 000 kr. av nämndens totala budget kan hänföras till olika verksamheter för de värnpliktiga.

Utskottet

Man satsar inom försvaret en hel del på de värnpliktigas välfärd under den tid de fullgör sin värnpliktstjänstgöring. Omsorgen gäller även deras

FöU 1975/76:3

behov av fritidssysselsättning. Som framgår av den förut lämnade redogörelsen är ett stort antal personer inom försvaret på heltid sysselsatta med personalvårdande verksamhet, som bl. a. går ut på att sörja för de värnpliktigas rekreation under fritiden.

Det finns anledning att i detta sammanhang också peka på de frivilliga och betydelsefulla insatser som görs i samma syfte, såsom soldathemsverksamheten och föreningslivets aktiviteter på förbandsorten. De kompletterar den militära personalvården.

Även kommuner och landsting stöder olika former av fritidsverksamhet för de värnpliktiga. Det har på många håll utvecklats ett nära samarbete mellan kommunen och vederbörande förband som bl. a. går ut på att ge de värnpliktiga möjligheter till en mera innehållsrik fritid. Utskottet har i det föregående redogjort för det s. k. Östersundssystemet som innebär att fritidsaktiviteter av olika slag till viss del bekostas av vederbörande förband och kommunen gemensamt genom rabattkort. Systemet tillämpas även på andra garnisonsorter.

Trots de betydande insatser som alltså görs är det utan tvivel så att det på sina håll föreligger vissa brister när det gäller fritidssysselsättningar för de värnpliktiga. Situationen är inte densamma på alla orter med militära förband. Utbudet av fritidsaktiviteter på en ort är bl. a. beroende av ortens storlek. I större orter är behovet av särskilda åtgärder för värnpliktiga i trivselfrämjande syfte inte lika påträngande som i mindre s. k. garnisonsorter.

I motionen 1975:742 redovisas förhållandena i Sollefteå, en kommun som helt domineras av försvarets verksamhet. Kommunens insatser för att lösa fritidsfrågorna för ungdomen har - framhåller motionärerna - inte räckt till och detta beror enligt motionärerna på att Sollefteå liksom flera andra garnisonsorter saknar ekonomiska resurser för att på ett tillfredsställande sätt kunna klara den uppgiften. Motionärerna anser att kommuner där många värnpliktiga får sin utbildning bör få statsbidrag för att kunna ge den service som ungdomen inklusive de värnpliktiga har rätt att kräva.

De instanser som yttrat sig över motionen ger motionärerna rätt. Överbefälhavaren anser att det finns ett behov av ytterligare åtgärder för de värnpliktiga inom fritidssektorn, som det närmast ankommer på det civila samhället - dvs. kommunerna - att tillgodose. Statliga bidrag skulle enligt överbefälhavaren göra det möjligt även för mindre bärkraftiga kommuner att göra en insats på detta område. De tre kommuner som har yttrat sig över motionen är alla garnisonsorter och uttalar sig enhälligt till förmån för motionärernas förslag.

Utskottet anser - liksom motionärerna - att samhällets åtgärder för att motverka ungdomens fritidsproblem i första hand är en kommunal angelägenhet. På orter där det finns militära förband kommer kommunens insatser på fritidssektorn även de värnpliktiga till godo. När det gäller de värnpliktiga är det självfallet av intresse för försvarsmakten att det på en garnisonsort finns ett tillfredsställande utbud av fritidsaktiviteter. Man kan

FöU 1975/76:3

därför med visst fog göra gällande att staten, där så behövs, i någon form bör lämna kommuner med militära förband ekonomiskt stöd för detta ändamål, varvid möjliga insatser från föreningslivet bör tas till vara.

Motionärernas förslag om ett särskilt statligt stöd till kommunala investeringar m. m. inom fritidssektorn har principiella aspekter som kan kräva särskilda överväganden. Det är dessutom en rad faktorer som påverkar behovet av fritidsaktiviteter för de värnpliktiga och förhållandena ändras efter hand, t. ex. genom nya regler för nattpermission och för fria eller subventionerade resor. Frågan om en särskild prövning enligt motionärernas förslag och om formerna för en eventuell sådan prövning bör enligt utskottets mening inte avgöras förrän statsmakterna tagit ny ställning till värnpliktsutbildningens omfattning m. m. Förslag av betydelse för dessa beslut kan förväntas från 1974 års försvarsutredning. Utskottet anser därför att försvarsutredningen bör anmodas att bedöma behovet av ytterligare överväganden och att föreslå de åtgärder som utredningen kan finna påkallade.

Med hänvisning till vad utskottet har anfört i det föregående hemställer utskottet

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört med anledning av motionen 1975:742.

Stockholm den 28 oktober 1975

På försvarsutskottets vägnar PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s), Gustafsson i Stenkyrka (c), Gustavsson i Ängelholm (s), Glimnér (c), fru Sundström (s), herrar Karl Bengtsson i Varberg (fp), Brännström (s), Gustavsson i Nässjö (s), herr andre vice talmannen Virgin (m), herrar Olsson i Asarum (s), Gernandt (c), Hedberg (s), Björk i Gävle (c) och fru Ekelund (c).