Med anledning av propositionen 1975/76:139 om särskild ersättning till skadade värnpliktiga m. fl. jämte motioner
FöU 1975/76:31
Försvarsutskottets betänkande 1975/76:31
med anledning av propositionen 1975/76:139 om särskild ersättning till skadade värnpliktiga m. fl. jämte motioner
I propositionen 1975/76:139 (försvarsdepartementet) har regeringen - efter föredragning av statsrådet Holmqvist - föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer för särskild ersättning till värnpliktiga m. fl. som föredragande statsrådet har förordat i propositionen.
Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1975/76:2232, 2279 och 2320.
Föredragande statsrådet
1 propositionen uttalas inledningsvis att den som i dag drabbas av personskada vid olyckshändelse under tjänstgöring inom försvaret har ett tillfredsställande ekonomiskt skydd. Ersättningsreglerna har successivt blivit mer generösa. Äldre skadefall har emellertid inte omfattats av alla förbättringar. Många människor har tvingats att leva under svåra förhållanden på grund av skador som har inträffat när mindre generösa ersättningsregler gällde. Föredragande statsrådet har inom försvarsdepartementet låtit utreda möjligheten att utge särskild ersättning till värnpliktiga och andra inte anställda som har skadats under tjänstgöring inom försvaret.
Efter en redogörelse för gällande bestämmelser m. m anger föredragande statsrådet de riktlinjer som enligt hans mening bör gälla för att man skall utge särskild ersättning till värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga, civilförsvarspliktiga och frivilliga som har skadats svårt vid olycksfall under tjänstgöring inom försvaret. En utgångspunkt för riktlinjerna är att reglerna bör utformas efter en schablonmetod som medger en enkel administration vid utbetalning samt att ersättningsbeloppet bör anpassas så att resultatet ter sig så rättvist som möjligt vid en jämförelse mellan olika enskilda skadefall.
En första förutsättning för att ersättning skall utgå bör enligt föredragande statsrådet vara att den skadade vid utgången av år 1975 hade rätt till livränta enligt någon av militärersättningsförordningarna eller motsvarande bestämmelser för civilförsvarspliktiga och hemvärnsmän eller enligt grunderna för någon av dessa författningar. Med hänsyn till 1969 års reform om olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fl. bör den nu aktuella ersättningen endast avse olycksfallsskador som har inträffat före den 1 januari 1969. För att jämställa de värnpliktiga m. fl. med dem som har skadats under utförande av arbete i anställning föreslås att möjligheten att erhålla den särskilda ersättningen skall begränsas till personer som är födda år 1908 eller senare. Försvarsministern anser vidare att den aktuella skadan skall ha medfört
1 Riksdagen 1975 / 76. K) sami. Nr 51
Föll 1975/76:31
en relativt hög invaliditetsgrad för att ersättning skall utges. Han finner övervägande skäl tala för att ersättning inte bör utgå för skador som har lett till en bestående invaliditet som är lägre än 25 %.
Den inom försvarsdepartementet företagna utredningen visar att 556 värnpliktiga m. fl., födda år 1908 eller senare, har skadats vid olycksfall under tjänstgöring före år 1969 så allvarligt att nedsättningen av arbetsförmågan har bedömts vara minst 25 %.
Den särskilda ersättningen bör enligt försvarsministern utgöra ersättning för sveda och värk samt lyte och annat stadigvarande men. I en särskild tabell anges vilken ersättning han räknar med vid olika grader av bestående invaliditet. Det betonas att ärenden angående särskild ersättning bör handläggas på ett enkelt sätt så att ersättningen kan betalas ut till den skadade så snabbt som möjligt. Kostnaderna för den särskilda ersättningen beräknas bli omkring 10 milj. kr. Beloppet ingår i medelsberäkningen för anslaget Vissa ersättningar m. m. för budgetåret 1976/77.
Motionerna
1 motionen 1975/76:2232 av herr Torwald (c) hemställs att riksdagen godkänner de riktlinjer för särskild ersättning till värnpliktiga m. fl. som föreslås i propositionen men med den differentiering som föreslås i motionen.
I motionen 1975/76:2279 av herr Andersson i Nybro (c) hemställs att riksdagen godkänner huvudlinjerna i regeringens förslag till särskild ersättning till skadade värnpliktiga med den utvidgning av rätten till ersättning som föreslås i motionen.
I motionen 1975/76:2320 av herr Karlsson i Malung m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att de som uppbär livränta på grund av sjukdom förorsakad i militärtjänstgöring beaktas i det fortsatta reformarbetet.
Utskottet
I propositionen föreslås särskild ersättning åt värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga, civilförsvarspliktiga och vissa frivilliga som har skadats svårt vid olycksfall under tjänstgöring inom försvaret före den 1 januari 1969.
Enligt förslaget skall den särskilda ersättningen utgå till personer som är födda år 1908 eller senare om skadan har medfört rätt till livränta av statliga medel och orsakat en bestående nedsättning av arbetsförmågan med minst en fjärdedel. Vid fullständig invaliditet föreslås en engångsersättning om 50 000 kr. och vid partiell invaliditet ett lägre belopp som beräknas efter invaliditetsgraden.
Statens kostnader för den särskilda ersättningen beräknas uppgå till omkring 10 milj. kr. och förutsätts bestridas inom utgiftsramen för det militära försvaret.
FöU 1975/76:31
3 Propositionsförslagen bygger på en utredning inom försvarsdepartementet. Med anledning av en motion berörde försvarsutskottet utredningen i betänkandet FöU 1975:9. Utskottet framhöll som angeläget att man inventerar vilka äldre skadefall som finns och därefter överväger någon form av särskild ersättning till dem som har skadats svårt och därigenom har besvärliga levnadsvillkor.
I motionen 1975/76:2232 uttalas tillfredsställelse över propositionsforslagen. Motionären förespråkar dock en differentiering av ersättningarna enligt en glidande skala så att skadefall år 1964 och tidigare tillerkänns högre ersättning än senare skadefall. Om skadan uppkommit före den 1 juli 1945 föreslås en uppräkning av ersättningsbeloppet i förhållande till regeringens förslag med 25 %.
I motionen 1975/76:2279 föreslås att nedre gränsen för ersättningsberättigande invaliditet skall vara 15 % i stället för 25 %, som regeringen föreslår. Härigenom skulle alltför drastiska gränsfall kunna undvikas, menar motionären.
I motionen 1975/76:2320 föreslås att riksdagen skall begära att liknande förslag utarbetas beträffande personer som har nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom under tjänstgöring inom försvaret. Motionärerna pekar särskilt på gengasförgiftningar och tuberkulos, som de anser bör jämställas med olycksfall.
De förbättringar av ersättningsmöjligheterna vid olycksfallsskador i försvarets verksamhet som har skett under senare år har aktualiserat frågan om särskild ersättning till dem som har tillfogats allvarliga skador vid olycksfall i arbete eller under tjänstgöring när mindre generösa ersättningsregler gällde. För dessa s. k. äldre skadefall har i viss utsträckning betalats ut särskild ersättning. Äldre skadefall som har inträffat under tjänstgöring har fått utgående livräntor uppräknade och värdesäkrade. De som skadades under beredskapsåren har fått särskilda förmåner. I vissa fall har staten utgett ersättning av billighet och i åtskilliga fall har bidrag betalats av Kungafonden. Trots detta finns det i dag ett flertal personer som har blivit allvarligt skadade vid olycksfall under tjänstgöring inom försvaret och därför har levt under besvärliga rörhållanden. Utskottet anser det vara värdefullt att riksdagen genom propositionen har fått förslag i syfte att snabbt förbättra de ekonomiska villkoren för dessa människor.
Propositionsförslagen är avvägda med hänsyn bl. a. till de regler om ersättning för personskada vid olycksfall i arbete som gäller för statligt anställda. Föredragande statsrådet räknar inte med att det kan vara möjligt att anpassa den särskilda ersättningen i varje enskilt skadefall så att ersättningen fördelas på ett helt rättvist sätt. Han anser det inte heller vara lämpligt att som förutsättning för att ersättning skall utgå kräva ingående utredning i de enskilda skadefallen.
Den särskilda ersättningen avses ge viss kompensation för sveda och värk samt lyte och annat stadigvarande men.
FöU 1975/76:31
4 I de tre motionerna lämnas förslag i syfte att åstadkomma en större grad av rättvisa mellan olika personer som har blivit drabbade i samband med tjänstgöring i försvaret. Vid övervägande av motionsförslagen har utskottet beaktat att bifall till dessa skulle innebära klara avvikelser från de regler som gäller för statligt anställda. Utskottet har vidare funnit att man med regler enligt motionsförslagen i vissa fall uppnår större rättvisa men i lika hög grad också får effekter som kan upplevas som orättvisa av den enskilde. Även kostnadsaspekter måste beaktas. Kostnaderna för särskild ersättning till alla sjukdomsfall, efter de riktlinjer för ersättning i fråga om olycksfall som anges i propositionen och med godtagande av den prövning som skett beträffande sambandet mellan sjukdomen och militärtjänstgöringen, beräknas till drygt 20 milj. kr.
Yrkesskadeförsäkringskomrr.ittén (S 1971:01) skall under sitt fortsatta arbete överväga hur man skall förfara med äldre skadefall, däribland även sjukdomsfallen.
Utskottet har funnit att regeringens förslag, som bl. a. innebär en snabb handläggning efter en schablonmetod som medger en enkel administration vid utbetalningen, är väl avvägt.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionerna bör avslås och hemställer
1. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2232 om en differentiering av den särskilda ersättningen med hänsyn till skadetillfället,
2. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2279 om en sänkning av den nedre invaliditetsgränsen för särskild ersättning,
3. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2320 om det fortsatta reformarbetet,
4. att riksdagen godkänner de riktlinjer för särskild ersättning till värnpliktiga m. fl. som föredragande statsrådet har förordat i propositionen.
Stockholm den 6 april 1976
På försvarsutskottets vägnar PER PETERSSON
Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m). Gustavsson i Eskilstuna (s), Gustafsson i Stenkyrka (c), Glimnér(c), fru Sundström (s), herrar Karl Bengtsson i Varberg (fp), Brännström (s), Gustavsson i Nässjö (s), herr andre vice talmannen Virgin (m), herrar Olsson i Asarum (s), Gernandt (c). Hedberg (s), Björk i Gävle (c). Konradsson (s) och fru Ekelund (c).
GOTAB 51689 Slockholm 1976