Med anledning av motion om förbud mot tillverkning och import av giftiga kemiska stridsmedel
FöU 1975/76:8
Försvarsutskottets betänkande 1975/76:8
med anledning av motion om förbud mot tillverkning och import av giftiga kemiska stridsmedel
1 motionen 1975:1536 av herrar Granstedt (c) och Fransson (c) hemställs att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot inhemsk tillverkning och import av sådana giftiga kemiska stridsmedel som inte med säkerhet på förhand kan konstateras möjliga att oskadliggöra.
Över motionen har yttrande avgetts av försvarets forskningsanstalt och statens naturvårdsverk.
Gällande bestämmelser
Hanteringen av hälso- och miljöfarliga varor regleras i en särskild lag (1973:329) och en i anslutning därtill utfärdad kungörelse (1973:334). Med hälso- och miljöfarlig vara avses enligt lagen ämne eller beredning som med hänsyn till sina kemiska eller fysikalisk-keniiska egenskaper och hantering kan befaras medföra skada på människor eller i miljön. Hälso- eller miljöfarlig är vidare vara som innehåller eller behandlats med ämne eller beredning som förut nämnts, om varan därigenom och med hänsyn till sin hantering kan befaras medföra skada på människor eller i miljön. Avfall som med hänsyn till angivna egenskaper och hanteringen kan befaras medföra hälso- och miljörisker räknas också hit. Regeringen kan föreskriva att vad som i lagen sägs om hälso- och miljöfarlig vara skall gälla även i fråga om annan vara.
Om det är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att hälso- och miljöfarlig vara av visst slag får hanteras eller importeras endast efter särskilt tillstånd eller att för hantering eller import av sådan vara skall gälla annat särskilt villkor. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan
- om det är av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt
- förbjuda hantering eller import av hälso- och miljöfarlig vara av visst slag.
Riksdagen har - efter förslag i propositionen 1975:32 - beslutat om återvinning och omhändertagande av avfall (JoU 1975:10, rskr 1975:161). Av regeringen i anslutning därtill meddelade föreskrifter återfinns bl. a. i förordningen (1975:346) om miljöfarligt avfall. Förordningen är tillämplig på vissa typer av kemiskt avfall som närmare anges i förordningen.
I Riksdagen 1975/76 10 sand. Nr 8
FöU 1975/76:8
2 Motionen
Motionen 1975:1536 behandlar närmast den forskning som bedrivs för att fä fram skyddsmedel mot kemiska stridsmedel av olika slag. Erfarenheten visar - framhåller motionärerna - att sådana stridsmedel, trots internationella överenskommelser, fortfarande används i krig. De anser att det mot denna bakgrund skulle vara oförsvarligt att inte i tid ha försäkrat sig om att effektiva motmede! mot förgiftning av olika slag finns tillgängliga också i vårt land.
Det är emellertid angeläget att skydda befolkningen mot de risker som skapas genom denna typ av forskning. Motionärerna pekar på behovet av tekniska och ekonomiska resurser och kunskaper för att kemiska stridsmedel skall kunna förstöras sedan de uppfyllt det forskningssyfte vartill de varit ämnade. De kräver att inga giftiga kemiska stridsmedel får framställas i landet eller införas hit utan att säkra garantier dessförinnan lämnats att medlet kan oskadliggöras, dvs. göras helt ofarlig för människan, djur- och växtlivet etc.
Remissyttrandena
Försvarets forskningsanstalt bekräftar att man inom forskningsanstalten studerar tänkbara kemiska stridsmedels egenskaper och verkan. Forskningen på detta område omfattar bl. a. studier av metoder för påvisande av sådana stridsmedel (indikering), utveckling av andningsskydd och kroppsskydd samt specifika medicinska behandlingsmetoder och utprovning av metoder för oskadliggörande av dessa ämnen (sanering). För att kunna göra detta är det nödvändigt att framställa mindre kvantiteter av de tänkbara stridsmedlen.
På grund av bl. a. restriktioner vid transport av gifter förekommer enligt forskningsanstalten praktiskt taget aldrig import av sådana ämnen. Anstalten anför vidare:
Nya typer av tänkbara kemiska stridsmedel framkommer vanligen som resultat av industriell forskning över organisk-kemiska produkter främst vid biocid- och läkemedelsindustriernas forskningslaboratorier. Vid stormakternas militära forskningslaboratorier inriktas sedan forskningen på att genom strukturvariationer finna ämnen, som med avseende på biologisk verkan och kemiska egenskaper är anpassade till ställda taktiska krav. Exempel på sådan utveckling är tillkomsten av nervgaserna under andra världskriget i Tyskland som resultat av en strävan att finna ersättning för nikotin som insektsbekämpningsmedel, och det psykokemiska stridsmedlet BZ i USA i början av 60-talet vid sökandet efter nya spasmolytiska läkemedel som ersättning för atropin.
Det är - framhåller forskningsanstalten vidare - känt att kemiska ämnen varom här är fråga fullständigt sönderdelas genom förbränning vid hög temperatur till triviala produkter, såsom vatten och koldioxid samt i vissa fall
FöU 1975/76:8
dessutom svaveldioxid, fosforpentoxid och nitrösa gaser. Man har alltså en generellt användbar metod för destruktion av giftiga och hälsovådliga kemikalier som används på ett flertal platser inom landet och som även kan utnyttjas för att oskadliggöra samtliga tänkbara kemiska stridsmedel. Riskområdet vid hantering av gifter i de kvantiteter som normalt används vid försöken uppgår till några kvadratmeter. Under extremt ogynnsamma förhållanden skulle riskavståndet kunna uppgå till något hundratal meter.
Enligt stålens naturvårdsverk får giftiga kemiska stridsmedel anses utgöra hälso- och miljöfarliga varor enligt lagen (1973:329) med samma namn.
I och för sig kan alltså regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta om förbud mot tillverkning och import av giftiga kemiska stridsmedel i de fall där inga säkra garantier dessförinnan getts för att de kan oskadliggöras. Naturvårdsverket anför vidare:
Det är inte alls säkert att just sådana, sinsemellan helt olika, kemiska ämnen som kan användas som stridsmedel skulle utgöra större problem vid oskadliggörande än vissa andra slag av ämnen eller varor. En hög akut skaderisk torde dock i regel fl anses föreligga, vilket i vissa fall skulle kunna medföra höga krav på säkerhetsåtgärder. Även om hanteringen av rester av sådana ämnen således måste följas med uppmärksamhet bör den ses som en integrerad del i den allmänna problematik som rör omhändertagande av farligt kemiskt avfall.
Förordningen (1975:346) om miljöfarligt avfall omfattar enligt naturvårdsverket inte sådana ämnen som ingår i giftiga kemiska stridsmedel. Lagstiftningen gör det dock möjligt för regeringen att även reglera hanteringen av sådant kemiskt avfall.
Utskottet
I motionen 1975:1536 konstateras att forskning för att få fram skyddsmedel mot kemiska stridsmedel av olika slag är nödvändig. Vad man däremot enligt motionärerna inte kan tillåta är att man tar upp en tillverkning av sådana stridsmedel i vårt land utan att man på förhand med säkerhet vet hur de skall oskadliggöras. Motionen går ut på att inga giftiga kemiska stridsmedel får framställas i landet eller införas hit utan säkra garantier härom.
Hanteringen av giftiga kemiska stridsmedel ställer naturligtvis särskilda krav på säkerhetsåtgärder av olika slag. En viktig fråga i detta sammanhang är, vilka möjligheter man har att efter hand förstöra gaser och andra giftiga ämnen som inte längre behövs. Det är förklarligt om man, som motionärerna av allt att döma gör, känner en viss oro inför utvecklingen på detta område.
Utskottet har i det föregående redogjort för de bestämmelser som gäller för hanteringen av hälso- och miljöfarliga varor. Av redogörelsen framgår att 1973 års lagstiftning på området (1973:329 och 334) är tillämplig också
FöU 1975/76:8
på giftiga kemiska stridsmedel. Det finns alltså möjligheter för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att förbjuda hantering eller import av sådana ämnen. För återvinning och omhändertagande av avfall gäller bestämmelserna i förordningen (1975:346) om miljöfarligt avfall.
Försvarets forskningsanstalt framhåller i sitt yttrande att det praktiskt taget aldrig förekommer import av giftiga kemiska stridsmedel. Inom forskningsanstalten studerar man emellertid tänkbara kemiska stridsmedels egenskaper och verkan. För att kunna göra detta är det nödvändigt för anstalten att framställa mindre kvantiteter av de tänkbara stridsmedlen.
Av yttrandet framgår vidare att verksamheten inte är förenad med några allvarliga risker. Riskområdet vid hantering av gifter i de kvantiteter som normalt används vid försöken uppgår till några kvadratmeter. Under extremt ogynnsamma förhållanden skulle riskavståndet kunna uppgå till något hundratal meter. Man har dessutom enligt forskningsanstalten en generellt användbar metod, som gör det möjligt att oskadliggöra samtliga tänkbara kemiska stridsmedel.
Utskottet anser att förhållandena på området är under tillräcklig kontroll och att det därför inte finns anledning för riksdagen att besluta enligt motionärernas förslag. Motionen bör alltså avslås.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1975:1536.
Stockholm den 28 oktober 1975
På försvarsutskottets vägnar PER PETERSSON
Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s), Gustafsson i Stenkyrka (c), Gustavsson i Ängelholm (s), Glimnér (c), fru Sundström (s), herrar Karl Bengtsson i Varberg (fp), Brännström (s), Gustavsson i Nässjö (s), herr andre vice talmannen Virgin (m), herrar Olsson i Asarum (s), Gernandt (c), Hedberg (s), Björk i Gävle (c) och fru Ekelund (c).
GOTAB 75 10083 S Stockholm 1975