Med anledning av motioner om dubbelt medborgarskap
InU 1975/76:14
Inrikesutskottets betänkande 1975/76:14
med anledning av motioner om dubbelt medborgarskap Motionerna
I motionen 1975:188 av herr Söderström m. fl. (m) yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om åtgärder i syfte att undanröja de problem som fortfarande finns med dubbelt medborgarskap för barn, födda av svenska medborgare.
I motionen 1975:1739 av fru Theorin m. fl. (s) yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begären översyn av medborgarskapslagen i avsikt att likställa man och kvinna och att därvid möjligheten för barn med dubbelt medborgarskap att vid 18 års ålder självt välja sitt medborgarskap beaktas,
2. att riksdagen begär att regeringen i internationella sammanhang aktualiserar jämställdheten mellan kvinna och man i medborgarskapslagstiftningen.
Motionen 188
Motionen syftar på barn till balter med svensk-sovjetiskt medborgarskap. Som bakgrund återges bl. a. följande utdrag ur ett av statsrådet Lidbom den 11 december 1972 lämnat svar på en interpellation (nr 219) av herr Söderström om rättsskyddet för svenskar med dubbelt medborgarskap:
Beträffande herr Söderströms andra fråga vill jag säga följande. I samband med förslag till riksdagen angående godkännande av en konsularkonvention mellan Sverige och Sovjetunionen (prop 1968:18) tog utrikesutskottet i sitt utlåtande över propositionen (UU 1968:8) även upp frågan om de dubbla medborgarskapen. Det sägs i utskottets uttalande följande:
”Det må i detta sammanhang nämnas att det tidigare antagits att ett barn till en sovjetisk medborgare alltid erhållit sovjetiskt medborgarskap. Detta skulle ha gällt även om föräldrarna (eller en av dem) haft dubbelt medborgarskap - t. ex. även svenskt - och varit bosatta utanför Sovjetunionen. Utrikesdepartementet har emellertid nyligen från det sovjetiska utrikesministeriet erhållit uppgifter som synes innebära en ändring av dessa bestämmelser. I en skrivelse från utrikesdepartementet till berörda svenska instanser heter det härom.
Ur svensk synpunkt synes i beskedet särskilt följande vara av vikt att uppmärksamma. Ett barn, vars ena förälder är sovjetisk och andre förälder annat lands medborgare och som födes då båda föräldrarna ha hemvist utom Sovjetunionen, upptages till sovjetisk medborgare först genom registrering med båda föräldrarnas medgivande antingen hos sovjetiskt konsulat eller hos vistelselandets myndigheter, varvid i senare fallet skriftlig eller muntlig förklaring från båda föräldrarna om val av sovjetiskt med 1
Riksdagen 1975/76. 18 sami. Nr 14
InU 1975/76:14
borgarskap för barnet skall avgivas. Sovjetiska myndigheter godkänner i sistnämnda fall såsom bevis bekräftelse från vistelselandets myndigheter om avgivande av dylik förklaring.
Följden av det sagda torde bl. a. vara att barn mellan två svenska medborgare, av vilka den ena tillika är sovjetisk medborgare enligt sovjetisk lagstiftning, ej automatiskt erhåller sovjetiskt medborgarskap, när båda föräldrarna vid barnets födelse vistas utom riket. Förvärv av sovjetiskt medborgarskap sker sålunda först efter visst registreringsförfarande. Därest sådan registrering ej skett, är ett barn i dylikt äktenskap, vilket givetvis är svensk medborgare enligt svensk lag, sålunda ej sovjetisk medborgare enligt sovjetisk lag.”
Vad här citerats delgavs på sin tid - förutom olika myndigheter - även Estniska kommittén. Genom de upplysningar som sålunda erhållits av sovjetiska vederbörande efter framställningar från svensk sida står det klart att problemet med de dubbla svensk-sovjetiska medborgarskapen - såvitt gäller de här i landet bosatta balterna - kommer att så småningom försvinna av sig självt.
Jag vill tillägga att de försök, som gjorts att lösa problemen med de dubbla medborgarskapen genom internationella överenskommelser, hittills varit föga framgångsrika. Beträffande Sovjet finns det inte något exempel på att detta land ingått ett medborgarskapsavtal med ett icke-kommunistiskt land. Jag tror därför att förutsättningar för ett bilateralt avtal mellan Sovjet och Sverige är försvinnande små.
Motionärerna anser att statsrådet Lidboms slutsats - att problemet med de dubbla svensk-sovjetiska medborgarskapen så småningom kommer att försvinna - inte är helt adekvat, eftersom barn till svenska medborgare som båda även är sovjetiska medborgare automatiskt får sovjetiskt medborgarskap. De anser att ett påpekande i lämplig form från utrikesdepartementet till de sovjetiska myndigheterna borde kunna medföra ett positivt resultat, så att barn till föräldrar med svenskt medborgarskap inte belastas med dubbelt medborgarskap oavsett om båda eller endast en av föräldrarna samtidigt betraktas som sovjetisk medborgare.
Motionen 1739
Motionärerna erinrar inledningsvis om att enligt 1950 års lag om medborgarskap förvärvas svenskt medborgarskap vid födelsen av barn i äktenskap om fadern är svensk medborgare och av barn utom äktenskap om modern är svensk medborgare. Endast om barnet är fött i Sverige och fadern är statslös eller barnet vid födelsen inte erhåller faderns medborgarskap kan ett barn i äktenskap där endast modern är svensk medborgare följa moderns medborgarskap. Motsvarande förbehåll finns inte om endast fadern är svensk medborgare. Härigenom görs en åtskillnad mellan svensk man och kvinna.
De principer som medborgarskapslagen bygger på tas härefter upp av motionärerna till kritisk granskning. Det avsteg från makars likställighet som görs genom att barnet i första hand anses härstamma från fadern har rättfärdigats med önskan att undvika dubbelt medborgarskap eller stats -
InU 1975/76:14
löshet. Men eftersom inte alla länder bygger sin lagstiftning på samma principer som Sverige, kan den svenska lagen inte hindra uppkomsten av dubbelt eller t. o. m. trefaldigt medborgarskap. Vidare påtalas att samma princip leder till att svenska myndigheter inte kan begära utlämnande av barn som förts ut ur landet av utländsk far trots att den svenska modern vid skilsmässa tilldömts vårdnaden om barnet.
Motionärerna anser att man måste acceptera möjligheten av dubbelt medborgarskap för barn. En väg att undgå de problem som härigenom uppstår är att låta varje innehavare av dubbelt medborgarskap vid 18 års ålder välja nationalitet.
Den slutsats motionärerna kommer till är att nuvarande medborgarskapslag hunnit bli otidsenlig. Annan lagstiftning har successivt ändrats mot likställighet mellan föräldrar. Det påpekas att en översyn av gällande bördsregler har påbörjats på initiativ av 1974 års höstriksdag. Mot bakgrunden . av det anförda är det befogat att också se över medborgarskapslagen.
Tidigare riksdagsbehandling
Frågan om befrielse från sov/etiskt medborgarskap för personer av baltiskt ursprung togs upp i motionen 1973:149. Motionärerna ville att Sverige på diplomatisk väg skulle söka nå en överenskommelse med Sovjetunionen som gjorde det möjligt för svenska medborgare, som tidigare varit medborgare i Estland, Lettland och Litauen, och för deras barn att genom en administrativ anmälan till svensk myndighet få befrielse ”från sitt påtvingade sovjetiska medborgarskap och varje annan formell samhörighet med Sovjetunionen”. Motionen behandlades av utrikesutskottet (UU 1973:7). Efter att ha redovisat tidigare riksdagsuttalanden i samband med Sveriges anslutning till 1963 års Europarådskonvention om begränsning av flerfaldigt medborgarskap m. m. tilläde utrikesutskottet att det låg i linje med den redovisade svenska inställningen till frågor om dubbelt medborgarskap att regeringen även utanför den europeiska konventionens ram fortsätter att verka för överenskommelser med främmande makter, varigenom de negativa verkningarna av dubbelt medborgarskap kan avlägsnas. I detta arbete ingår bl. a. att söka undanröja olägenheter av det slag som beskrivs i motionen. Utrikesutskottet ansåg att det huvudsakliga syftet med motionen sålunda torde vara tillgodosett och fann densamma besvarad med vad utskottet anfört. Reservation avgavs av företrädarna för centerpartiet, moderata samlingspartiet och folkpartiet. Riksdagen följde utskottet.
Vid 1967-1969 års riksdagar framställdes motionsyrkanden om ändring av medborgarskapslagen av innebörd att barn som föds i Sverige skall fl svenskt medborgarskap om den ena av föräldrarna är svensk medborgare. Vid dessa riksdagar förföll frågan, eftersom första och andra kammaren fattade olika beslut, och sammanjämkning av kamrarnas beslut inte befanns möjlig.
1* Riksdagen 1975/76. IS sami. Nr 14
InU 1975/76:14
4 Frågan återkom motionsledes vid 1970 års riksdag. Första lagutskottet (1LU 1970:50) vidhöll därvid sin tidigare uppfattning att ett bifall till de då aktuella motionerna skulle leda till dubbelt medborgarskap i stor omfattning och att ett smidigt utnyttjande av möjligheterna till avsteg från de allmänna naturalisationsvillkoren kunde tillmötesgå barnens intressen. Utskottet ansåg inte heller att motionsförslaget kunde betraktas som en fråga om jämlikhet mellan könen och avstyrkte motionerna. Utskottets hemställan bifölls denna gång av båda kamrarna.
I samma utlåtande av första lagutskottet behandlades även ett motionsyrkande om internationellt samordnad medborgarskapslagstiftning. Yrkandet avstyrkes med hänvisning till nyssnämnda Europarådskonvention och till det initiativ som föregående år tagits i Nordiska rådet om förberedande utredning om barns medborgarskap. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen även i denna del.
Internationellt samarbete
Sverige har tillträtt ovannämnda 1963 års Europarådskonvention om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser i fall av flerfaldigt medborgarskap. Konventionen vill förebygga uppkomsten av flerfaldiga medborgarskap genom den grundläggande principen att den som till följd av uttrycklig viljeförklaring genom bl. a. naturalisation vinner medborgarskap i en stat skall förlora sitt tidigare medborgarskap i annan stat. Den som redan är medborgare i mer än en stat skall kunna avsäga sig ett eller flera av dessa medborgarskap. När det gäller militära förpliktelser vid flerfaldigt medborgarskap är den allmänna grundsatsen att militärtjänst inte skall kunna åläggas i mer än en av de fördragsslutande staterna.
I ett medlemsförslag till Nordiska rådet år 1968 föreslogs en översyn av de nordiska medborgarskapslagarna. På förslag av rådets juridiska utskott antogs en rekommendation (6/1970) till regeringarna att undersöka om vid fastställande av medborgarskap större hänsyn kan tas till principen om barnets intresse, med tanke på att frågan eventuellt senare kan aktualiseras på internationellt plan. Finland utsågs till koordinerande land. En samnordisk arbetsgrupp har tillsatts för att behandla denna rekommendation jämte en samtidigt antagen rekommendation (7/1970) om naturalisation i samband med giftermål. Arbetsgruppens resultat kan väntas bli presenterat inom kort.
Efter förslag av bl. a. svenska delegater till Europarådet antog dess rådgivande församling år 1973 en rekommendation (nr 696) om särskilda aspekter på förvärv av medborgarskap. I rekommendationen uttalas att problemen angående medborgarskap som en följd av att makar inte har samma medborgarskap fordrar en adekvat lösning och att ländernas lagstiftning bör förbättras för att lösa detta problem. Vidare betonas att problem också uppkommer beträffande medborgarskap för barn som är födda i äktenskap av
InU 1975/76:14
föräldrar med olika medborgarskap samt att det är önskvärt att i viss utsträckning låta man och hustru besluta om vilket av deras två medborgarskap som de vill ha för egen del och för sina barn. Slutligen rekommenderas Europarådets ministerråd att studera möjligheten att utarbeta en europeisk konvention på detta område. Med anledning av rekommendationen har tillsatts en expertgrupp, i vilken Sverige är representerat med två företrädare för arbetsmarknadsdepartementet.
Remissyttranden
Yttranden över motionerna 188 och 1739 har inhämtats från statens invandrarverk. Yttrandena återges i bilaga till detta betänkande.
Utskottet
De två motioner som behandlas i betänkandet har anknytning till frågan om dubbelt medborgarskap.
I motionen 188 av herr Söderström m. fl. (m) behandlas problemen för barn som får både svenskt och sovjetiskt medborgarskap till följd av att föräldrarna har sådant dubbelt medborgarskap. Motionärerna vill att man skall försöka komma till rätta med dessa problem genom hänvändelse i lämplig form till de sovjetiska myndigheterna.
Utskottet delar motionärernas allmänna uppfattning när det gäller situationen för den grupp människor det här är fråga om. Såsom motionärerna säger föreligger det emellertid avsevärda faktiska svårigheter att komma till rätta med problemen. Det är dock möjligt att de praktiska olägenheterna av det dubbla medborgarskapet kan komma att mildras som följd av de resultat som uppnåtts vid konferensen om säkerhet och samarbete i Europa. Enligt konferensens slutdokument, undertecknat den 1 augusti 1975 i Helsingfors, har de deltagande staterna när det gäller samarbetet på humanitära och andra områden uttryckt sin avsikt att bl. a. främja kontakter på basen av familjeband, underlätta resande av personliga eller yrkesmässiga skäl och förbättra villkoren för turism på individuell eller kollektiv bas.
Utskottet utgår från att regeringen på olika nivåer fortsätter att verka för överenskommelser med främmande makter med syfte att begränsa fall av dubbelt medborgarskap. Dessutom förutsätter utskottet att regeringen även på annat sätt tar till vara alla de möjligheter som står till buds att undanröja negativa effekter av dubbelt medborgarskap för berörda enskilda personer.
Med det anförda får motionen anses tillgodosedd i sak. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida synes inte vara nödvändig.
Fru Theorin m. fl. (s) tar i motionen 1739 upp medborgarskapslagen till kritisk granskning ur aspekten likställighet mellan män och kvinnor. De yrkar en översyn av lagen med utgångspunkt i denna aspekt och framhåller
InU 1975/76:14
samtidigt att barn med dubbelt medborgarskap från 18 års ålder bör ha rätt att självt välja mellan dessa medborgarskap. Jämställdheten mellan män och kvinnor i medborgarskapslagstiftningen bör dessutom enligt motionärerna aktualiseras från svensk sida i internationella sammanhang.
Yttrande över motionen har avgivits av statens invandrarverk.
Huvudregeln i den svenska medborgarskapslagen är att barnets medborgarskap bestäms av faderns nationalitet. När det gäller barn födda i äktenskap mellan svensk kvinna och utländsk man får barnet moderns svenska medborgarskap endast om fadern är statslös eller barnet eljest inte vid födelsen fått faderns medborgarskap. I dessa fall krävs dessutom att barnet är fött i Sverige.
Dessa regler är otvivelaktigt ett avsteg från principen om makars likställighet. Det förhållandet var man medveten om redan när nuvarande medborgarskapslag antogs år 1950. Avsteget motiverades med att ett automatiskt förvärv av moderns svenska medborgarskap i de fall fadern är utlänning i många fall skulle medföra dubbelt medborgarskap, eftersom flertalet länders medborgarskapslagar ger barn i äktenskap faderns medborgarskap.
Sedan medborgarskapslagen antogs har kraven på makars likställighet vuxit i styrka, och på andra områden har åtskilliga reformer genomförts för att nå jämställdhet mellan könen. Motionärerna kan därför inte utan fog hävda att medborgarskapslagen ur denna aspekt har blivit otidsenlig. Liknande synpunkter på principerna för en medborgarskapslagstiftning har kommit fram även utomlands. Ett konkret uttryck härför är att Europarådet år 1973 har antagit en rekommendation om särskilda aspekter på förvärv av medborgarskap. Enligt rekommendationen bör de problem som uppstår till följd av att makar inte har samma medborgarskap få en adekvat lösning genom att ländernas lagstiftning förbättras i detta avseende. De problem som uppkommer beträffande medborgarskap för barn födda i äktenskap av föräldrar med olika medborgarskap behandlas också. Möjligheterna att utarbeta en europeisk konvention på detta område bör studeras. Med anledning av rekommendationen har tillsatts en expertkommitté i vilken Sverige är företrätt.
Ett internationellt samarbete av det slag motionärerna önskar har alltså redan satts i gång. Ett sådant arbete tar erfarenhetsmässigt viss tid. I avvaktan på resultatet av arbetet kan man, som invandrarverket framhåller, nå samma praktiska konsekvenser som en lagändring skulle leda till genom en generös tillämpning av reglerna om naturalisation av barn med svensk mor. Praxis är redan liberal i sådana fall. Det kan dessutom i sammanhanget erinras om att en nordisk arbetsgrupp inom kort kommer att redovisa sina förslag med anledning av en av Nordiska rådet antagen rekommendation till regeringarna att undersöka om vid fastställande av medborgarskap större hänsyn kan tas till principen om barnets intresse. Frågan om ytterligare liberalisering vid naturalisation av barn med svensk mor har slutligen också aktualiserats av invandrarutredningen.
InU 1975/76:14
7 Som redan antytts ser utskottet med sympati på motionens tanke att strävandena mot jämställdhet mellan män och kvinnor bör komma till uttryck även i medborgarskapslagstiftningen. Då ett internationellt samarbete i detta syfte redan har inletts i Europarådets regi anser utskottet emellertid i likhet med invandrarverket att det bör anstå med en översyn av det slag som motionärerna tänker sig.
Utskottet hemställer
att motionerna 1975:188 och 1975:1739 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 november 1975
På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON
Nänvrande: herrar Eriksson i Arvika (fp). Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Nilsson i Östersund (s), Johansson i Simrishamn (s), Oskarson (m). Nilsson i Kalmar (s), Lorentzon (vpk), Granstedt (c), Fransson (c), fru Ekholm-Frank (s), herrar Rämgård (c) och Carlström (fp).
InU 1975/76:14
8 Bilaga
Yttranden av statens invandrarverk över motionerna 1975:188 och 1975:1739
Motionen 188
Frågan om dubbelt medborgarskap för personer från Estland, Lettland och Litauen som blir svenska medborgare har debatterats i Sverige under flera år. Det har i debatten framförts bl. a. politiska, medborgarskapsrättsliga och folkrättsliga aspekter i denna fråga.
Regeringens bedömning har varit att det är mycket små möjligheter att få till stånd en ändring eller ett avtal i denna fråga mellan Sverige och Sovjetunionen.
Invandrarverket har full förståelse för att det för många människor måste kännas otillfredsställande att ha dubbelt medborgarskap på det sätt motionärerna anfört.
Verket anser det önskvärt att en lösning av dessa problem kan komma till stånd. Syftet med motionen - att undvika dubbelt medborgarskap - överensstämmer med de allmänna principer som sedan länge tillämpats i svensk medborgarskapsrätt. Det ligger emellertid utanför verkets kompetensområde att göra en bedömning av hur man från svensk sida bör agera i frågan.
Motionen 1739
Enligt den nu gällande medborgarskapslagen förvärvar barn i äktenskap mellan svensk kvinna och utländsk man svenskt medborgarskap endast om fadern är statslös eller barnet eljest inte vid födelsen får faderns medborgarskap. För att barn i sådant äktenskap skall bli svensk medborgare krävs dessutom att barnet föds i Sverige. Dessa regler innebär självfallet ett avsteg från principen om att man och kvinna skall vara likställda i medbo rgarskapshänseende.
Undantaget från denna princip har motiverats med att ett automatiskt förvärv av moderns svenska medborgarskap skulle medföra dubbelt medborgarskap i utomordentligt stor omfattning. Enligt flertalet länders medborgarskapslagstiftning förvärvar nämligen barn i äktenskap faderns medborgarskap. Det bör anmärkas att detta även gäller många länder som tilllämpar principen "jus soli”, t. ex. Storbritannien. Ett barn i äktenskap mellan en svensk kvinna och en brittisk man blir sålunda brittisk medborgare även om det fötts utanför Storbritannien.
En av huvudprinciperna i svensk medborgarskapsrätt har varit att dubbelt eller flerfaldigt medborgarskap bör undvikas. Denna princip har kommit till uttryck i 1963 års europaarådskonvention om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser i fall av flerfaldigt medborgarskap. Sverige har ratificerat konventionen den 5 mars 1969. I konventionens inledning sägs bl. a. att de undertecknade medlemsstaterna "anser att fall av flerfaldigt medborgarskap är en källa till svårigheter och att en gemensam strävan att så långt som möjligt begränsa antalet fall av flerfaldigt medborgarskap medlemsstaterna emellan sammanfaller med Europarådets syfte”.
Den i motionen aktualiserade frågan om mannens och kvinnans likstäl -
InU 1975/76:14
9 Bilaga
lighet i medborgarskapshänseende är som framgår av nedanstående, för närvarande under behandling inom Nordiska rådet och Europarådet.
I ett i december 1968 daterat medlemsförslag hemställde några ledamöter i Nordiska rådet att rådet bl. a. måtte rekommendera regeringarna att genomföra sådana ändringar i medborgarskapslagstiftningen, att barn inom äktenskap mellan utländsk man och kvinna, som är medborgare i nordiskt land, kan förvärva medborgarskap i moderns hemland från födelsen.
I sitt betänkande över medlemsförslaget anförde Nordiska rådets juridiska utskott bl. a. att ett tillmötesgående av medlemsförslaget skulle medverka till att ifrågavarande barn fick dubbelt medborgarskap. Utskottet ansåg att det var väsentligt att detta såvitt möjligt undveks och hänvisade härvid till den ovannämnda europarådskonventionen. De remissutlåtanden och utredningar som tidigare gjorts i frågan visade enligt utskottet att det inte alltid är säkert att det är i ett barns intresse att förvärva en bestämd föräldraparts medborgarskap. Det kunde därför ifrågasättas om man inte borde överväga på vilket sätt man kunde ta direkt hänsyn till barnets intresse i det enskilda fallet.
Utskottet föreslog att Nordiska rådet skulle hemställa hos regeringarna att undersöka om vid fastställandet av medborgarskap större hänsyn kunde tas till principen om barnets intresse, med tanke på att frågan eventuellt senare kunde aktualiseras på internationellt plan. Nordiska rådet antog rekommendationen i enlighet med utskottets förslag. En arbetsgrupp på tjänstemannanivå med representanter från Danmark, Finland, Norge och Sverige arbetar för närvarande med den i rekommendationen åsyftade utredningen. Frågan om barns medborgarskap har inom Europarådet senast aktualiserats genom en år 1973 av rådets rådgivande församling till ministerrådet avgiven rekommendation, vari hemställs att ministerrådet måtte låta undersöka bl. a. medborgarskapsfrågan för barn födda i s. k. blandade äktenskap och möjligheten att utarbeta en europeisk konvention inom området.
I motiveringen till förslaget erinras om att allt fler personer är bosatta utomlands och att antalet äktenskap mellan personer av olika nationalitet hela tiden ökar samt att frågan om medborgarskap för barn födda inom dessa äktenskap inte blivit löst på ett tillfredsställande sätt. Vidare anser man att en eventuell europisk konvention på detta område borde tillerkänna föräldrarna rätt att avgöra huruvida barnet skall ha sin faders eller sin moders medborgarskap. Ifall medborgarskapslagstiftningen i de berörda länderna leder till automatiskt förvärv av ett eller flera medborgarskap, borde sådana lagändringar vidtagas, att barnet skulle ha endast det medborgarskap som dess föräldrar har valt. I det fall att föräldrarna inte fattat något beslut, skulle objektiva kriterier, såsom barnets bosättningsland eller födelseland, om någondera av föräldrarna är medborgare i detta land, vara avgörande. Vidare föreslås, att barn i "blandat äktenskap” efter uppnådd 18 års ålder skulle vara berättigat att välja endera föräldraparts eller bosättningslandets medborgarskap.
Med anledning av rekommendationen har ministerrådet beslutat tillsätta en expertkommitté med en representant för varje medlemsland för att behandla frågan om förvärv av medborgarskap för barn till makar med olika medborgarskap. Arbetet i denna expertkommitté har påbörjats i början av år 1974.
Statens invandrarverk har den 12 mars 1970 avgivit yttrande till första lagutskottet över en motion som i sak hade samma syfte som den nu fö -
InU 1975/76:14
10 Bilaga
revarande, nämligen att barn alltid skall förvärva svenskt medborgarskap om modern är svensk medborgare.
I nämnda yttrande framhöll verket att utländska barn i Sverige har i väsentliga delar samma sociala förmåner som svenska barn. Verket anförde vidare att någon skillnad i fråga om rättsskydd för barn i Sverige och i den utländska faderns eller moderns hemland inte inträder om barnet också får svenskt medborgarskap. I den nu förevarande motionen anförs att den hittillsvarande principen i många fall lett till värnlöshet för barn som vid skilsmässan tilldömts den svenska modern och utförts ur Sverige till faderns hemland. Enligt motionärerna ges med gällande lagstiftning inte svensk myndighet laglig rätt att begära ett barn med utländsk fader, vars land tillämpar härstamningsprincipen, och med svensk moder utlämnat till modern. Med ett dubbelt medborgarskap borde enligt motionärerna i princip laglig rätt finnas för svenska myndigheter att bevaka svensk medborgares rätt. Häremot kan anmärkas att, om ett barn mot sin svenska moders vilja förts till faderns hemland, svenska myndigheters möjligheter att ingripa inte torde vara nämnvärt större endast därför att barnet även är svensk medborgare. En viss möjlighet till sådant ingripande kan däremot finnas om barnet förts till annat främmande land. Sammanfattningsvis bör det kunna hävdas att betydelsen av svenskt medborgarskap för barn i s. k. kidnappningsfall många gånger överskattas, åtminstone ifall barnet tillika är medborgare i faderns hemland. Svenska myndigheters rätt att ingripa i sådana fall bör för övrigt kunna grundas på att den svenska moderns rätt blivit kränkt genom barnets bortförande.
Skäl som talar för att barn med svensk moder och bosatt i Sverige automatiskt alltid skall förvärva svenskt medborgarskap vid födelsen är därför väsentligen av psykologisk art. Den likställighet mellan makar som i övrigt eftersträvas i samhällslivet talar givetvis också härför.
Invandrarverket anser emellertid att dessa skäl inte väger så tungt att Sverige ensidigt bör vidta en sådan ändring av medborgarskapslagen att barn i äktenskap mellan svensk kvinna och utländsk man alltid vid födelsen skall få svenskt medborgarskap. Som framgått av ovanstående skulle detta medföra att dubbelt medborgarskap uppkommer i ett stort antal fall. Att det som motionärerna påpekar redan med nuvarande lagstiftning kan uppkomma dubbelt eller flerfaldigt medborgarskap är enligt verket inte något skäl för att utöka kretsen av personer med sådant medborgarskap. Genom att i stället tillämpa en generös praxis vid naturalisation av barn med svensk mor kan erhållas samma praktiska konsekvenser som den angivna lagändringen skulle medföra. Med ett naturalisationsförfarande kan också dubbelt medborgarskap undvikas i många fall.
I fråga om självständig naturalisation av barn i äktenskap mellan svensk kvinna och utländsk man är praxis numera mycket liberal. Sådant barn naturaliseras regelmässigt om det vid förvärv av svenskt medborgarskap förlorar sitt tidigare medborgarskap, exempelvis barn som är dansk, finsk eller norsk medborgare. Detsamma gäller barn, som inte förlorar sitt tidigare medborgarskap ens om det upptas till svensk medborgare tillsammans med fadern, t. ex. brittiska och grekiska barn. I de senare fallen uppkommer sålunda dubbelt medborgarskap. Även sådana barn, som inte förlorar sitt tidigare medborgarskap om det förvärvar svenskt medborgarskap genom självständig naturalisation men väl om det naturaliseras som biperson till fadern, t. ex. italienska och spanska barn, kan numera självständigt natu -
InU 1975/76:14
11 Bilaga
raliseras. Beträffande barn av denna kategori tillämpas numera den av regeringen fastställda praxis att barnet kan ensamt upptas till svensk medborgare, om fadern uppfyller naturalisationsvillkoren men inte för egen del vill söka svenskt medborgarskap. Naturalisation sker då trots att dubbelt medborgarskap uppkommer. Uppfyller fadern däremot inte villkoren måste barnets naturalisation anstå till dess fadern uppfyller dessa villkor. Invandrarverket har emellertid - liksom invandrarutredningen - föreslagit att även sådana barn skall kunna naturaliseras självständigt. I samtliga fall av självständig naturalisation av barn i bestående äktenskap gäller att barnet skall vistas i Sverige och att båda föräldrarna samtycker till att barnet upptas till svensk medborgare. Barn i upplösta äktenskap upptas regelmässigt till svenska medborgare på ansökan av den svenska modern. Det förutsätts dock att modern har den rättsliga vårdnaden om barnet. Ärenden rörande självständig naturalisation av barn handläggs av verket med tortur.
I motionen berörs även frågan om möjligheten för barn med dubbelt medborgarskap att vid 18 års ålder välja vilket medborgarskap det vill behålla. Sådan möjlighet finns emellertid redan med nuvarande lagstiftning. Den som har såväl svenskt som annat medborgarskap kan sålunda jämlikt 9 § lagen om svenskt medborgarskap på ansökan befrias från sitt svenska medborgarskap. En sådan ansökan bifalls regelmässigt. Möjligheterna att få befrielse från ett annat medborgarskap är givetvis beroende av lagstiftning och praxis i det land där vederbörande är medborgare. I allmänhet finns dock möjlighet till sådan befrielse.
Av den ovan lämnade redovisningen av praxis framgår att det är möjligt inom ramen för gällande lag att låta föräldrarna själva bestämma om deras barn skall bli svenska medborgare eller inte. Detta gäller oavsett om dubbelt medborgarskap uppstår. Om man ändrar medborgarskapslagen på det sätt som åsyftas med motionen, skulle resultatet i de flesta fall däremot bli att barnen automatiskt och helt oberoende av föräldrarnas vilja vid födelsen blir medborgare i mer än ett land. I ett läge när överläggningar i frågan pågår såväl inom Nordiska rådet som Europarådet anser verket att Sverige inte ensidigt bör göra en översyn av medborgarskapslagen som syftar till att flertalet barn automatiskt vid födelsen får dubbelt medborgarskap.
GOTAB 75 10268 S Stockholm 1975