Med anledning av motioner om arbetsgivares ekonomiska ansvar för löner vid uppsägning och permittering m. m.
InU 1975/76:17
Inrikesutskottets betänkande 1975/76:17
med anledning av motioner om arbetsgivares ekonomiska ansvar för löner vid uppsägning och permittering m. m.
Motionerna
1975:953 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om kartläggning av verkningarna av de beslutade trygghetslagarna samt förslag syftande till att eliminera befarade negativa verkningar.
1975:958 av herr Sjönell (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ett system med lån från den statliga lönegarantifonden motsvarande uppsägningslönefordran enligt lagen om anställningsskydd till företag som tvingas vidta driftinskränkningar.
1975:962 av herr Träff m. fl. (m, c, fp) vari yrkas att riksdagen beslutar
1. att 21 S lagen om anställningsskydd ändras så, att skyldighet för arbetsgivare att utge permitteringslön skall föreligga först då arbetstagare varit permitterad mer än 60 dagar under ett kalenderår, samt
2. att den utvidgning av arbetslöshetsförsäkringen som därmed blir erforderlig snarast måtte utarbetas och framläggas av utredningen om allmän arbetslöshetsförsäkring.
1975:1603, yrkandet 5, av herr Bohman m. fl. (m) vari - med hänvisning till vad som anförs i motionen 1975:1020-yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om att regeringen snarast framlägger förslag om åtgärder för att undanröja de negativa effekter på i synnerhet de mindre företagens kreditvärdighet som blivit en följd av de i lagen om anställningstrygghet föreskrivna förlängda uppsägningstiderna.
Motionen har behandlats beträffande övriga yrkanden i NU 1975:14 och 1975:33.
1975:1730 av herrar Oskarson (m) och Nordgren (m) vari-med hänvisning till vad som anförts i motionen 1975:1020—yrkas att riksdagen beslutaratt hos regeringen hemställa om att förslag i enlighet med vad i motionen anförts skyndsamt framläggs.
I motionen pekas på den ökade ekonomiska belastningen på företagen som trygghetslagarna medfört. Motionärerna vill att förslag skall läggas fram som ekonomiskt underlättar för företagen att fullgöra sina förpliktelser enligt lagen.
1975:1740 av herrar Turesson (m) och Fridolfsson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning om verkningarna för mindre företag av den nya lagstiftningen på arbetslivets område samt förslag till åtgärder för att undanröja de negativa effekter som framkommit.
1 Riksdagen 1975/76. 18 sam!. Nr 17
InU 1975/76:17
2 Gällande bestämmelser
Genom lagen om anställningsskydd, som trädde i kraft den 1 juli 1974, infördes ett lagligt skydd mot obefogade uppsägningar. Vid nödvändiga omställningar fick arbetsgivarna ett ökat ansvar genom att de i forsta hand har skyldighet att pröva omplacering av de anställda och i andra hand - i händelse av friställning - svara för visst ekonomiskt stöd. Arbetsbrist anses som saklig grund för uppsägning.
Som minsta tid för uppsägning gäller ömsesidigt en månad. Arbetstagare, som varit anställd viss tid, i regel minst sex månader, hos arbetsgivaren, har rätt till längre uppsägningstid om han fyllt 25 år. Uppsägningstiden förlängs successivt med stigande levnadsålder. Den längsta tiden, sex månader, gäller om arbetstagaren fyllt 45 år (11 S). Under uppsägningstiden har arbetstagaren rätt till full lön och andra anställningsförmåner (12 §). Från uppsägningstiden får arbetsgivaren emellertid avräkna inkomst, som arbetstagaren under uppsägningstiden förvärvat eller uppenbarligen kunde ha förvärvat i annan anställning som han skäligen bort godta (13 §).
Vid permittering utgår full lön, om permitteringen varat mer än två veckor i följd eller sammanlagt mer än trettio dagar under samma kalenderår (21 §). Permitteringslön utgår dock inte om permitteringen är en följd av att arbetet är säsongbetonat eller eljest till sin natur inte sammanhängande.
Ur lagens förarbeten
I propositionen (1973:129 s. 138) uttalade departementschefen att arbetstagaren endast genom att han har rätt till 1 ö n under uppsägningstiden, oavsett om arbete kan erbjudas, får erforderlig ekonomisk trygghet underomställningstidenefteren uppsägning. Departementschefen tillbakavisade tanken på att lön skulle kunna innehållas vid force majeure och hänvisade till sitt uttalande i förarbetena till 1971 års lag om anställningsskydd för äldre arbetstagare. Vid det tillfället uttalades(prop. 1971:107s. 11 l)attvisstvekan kunde föreligga om undantag skulle göras för det fallet att arbetsgivaren till följd av force majeure var förhindrad att sysselsätta arbetstagaren under uppsägningstiden. Då tjänstemännen i regel erhåller lön, även om sysselsättning till följd av force majeure inte kan erbjudas under uppsägningstiden, och då lagstiftningen inte bör bevara skillnader mellan tjänstemän och arbetare, var departementschefen emellertid inte beredd göra undantag för force majeure. Han hänvisade också till att arbetsgivarna har vissa möjligheter att försäkra sig mot skada på grund av driftavbrott.
Inrikesutskottet (1973:36 s. 54) godtog propositionen 129 i denna del, och riksdagen följde utskottet.
I propositionen (1973:129 s. 153) uttalade departementschefen att det inte borde göras undantag från skyldigheten att utge permitteringslön för det fall att permitteringen föranleds av omständigheter utanför arbets -
InU 1975/76: 17
givarens kontroll, såsom permittering på grund av konflikt eller myndighetsbeslut som arbetsgivaren inte bort räkna med. Departementschefen anförde vidare att permittering enligt praxis inte för tillgripas om uppkommen arbetsbrist kan väntas bli långvarig eller om arbetstagaren inte vidare skall användas i arbetsgivarens tjänst. Enligt departementschefen innebär de nya reglerna ett stöd åt denna praxis och reglerna kommer att få den effekten att arbetsgivare i största möjliga utsträckning kommer att undvika att tillgripa permittering. Endast om starka ekonomiska skäl eller andra tvingande omständigheter, som inte beror på arbetsgivaren, gör det oundvikligt, kommer enligt departementschefen permittering att tillgripas. Under förarbetena till 1971 års äldrelag (prop. 1971:107 s. 112), i vilken fanns motsvarighet till regeln om permitteringslön, ansåg departementschefen i frågan om fristens längd att den var lämpligt avvägd.
Inrikesutskottet godtog propositionens förslag i förevarande del (1973:36 s. 54). Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Vid behandlingen av propositionen väcktes motioner med förslag som syftade till att stärka företagens möjligheter att fullgöra de ekonomiska förpliktelser lagförslaget innebar. Det föreslogs möjligheter till fondavsättningar, utredning om någon form av försäkring m. m.
Efter att ha infordrat yttrande över motionerna från skatteutskottet (SkU 1973:4 y) anförde inrikesutskottet i sitt betänkande InU 1973:36 (s. 47) följande: Skatteutskottet
pekar på att det, utöver de förslag som lagts fram
om försäkringssystem eller skattefria fondavsättningar inom företagen, finns en annan tänkbar möjlighet att ge ekonomisk garanti för att lagens bestämmelser uppfylls, nämligen att företagen får göra skattefria avsättningar till självständiga stiftelser under gemensam förvaltning av arbetsgivare och arbetstagare. Med hänsyn till frågans komplicerade natur är skatteutskottet inte berett att utan närmare utredning förorda omedelbar lagstiftning i ämnet och avstyrker därför lagstiftningsyrkandet i motionen 1973:2035. Skatteutskottet anför vidare att utskottet erfarit att företagsskatteberedningen, som enligt sina direktiv har till uppgift att bl. a. utreda frågan om skattefria avsättningar till olika fondinstitut, kommer att under det fortsatta utredningsarbetet pröva de i motionerna behandlade spörsmålen. Härigenom torde enligt skatteutskottet de i motionerna framställda utredningsyrkandena i huvudsak vara tillgodosedda.
Inrikesutskottet vill först erinra om att sedan snart två och ett halvt år gäller en lagstiftning om obligatoriska uppsägningstider vid uppsägning från arbetsgivares sida av arbetstagare som fyllt 45 år. Uppsägningstiderna varierar mellan två och sex månader. Såvitt känt harden lagstiftningen inte medfört problem av den typ som motionärerna befarar att den nu föreslagna lagen skall ge upphov till. De av motionärerna aktualiserade problemen bör sålunda inte förstoras. Inrikesutskottet ansluter sig till den bedömning skatteutskottet gjort. Med hänsyn till vad som anförts om företagsskatteberedningens arbete bör motionsyrkandena inte föranleda någon åtgärd.
Även i denna del följde riksdagen inrikesutskottet.
InU 1975/76: 17
1974 års riksdag
Frågan om företagens ansvar för uppsägnings- och permitteringslöner återkom genom motioner till 1974 års riksdag.
I motioner som behandlades av skatteutskottet diskuterades införande av skattefria fondavsättningar och liknande åtgärder. Skatteutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande 1974:21:
Den beslutade förlängningen av uppsägningstiden och bestämmelserna om lön vid uppsägning och permittering kommer otvivelaktigt att medföra en ökad ekonomisk belastning, särskilt för de mindre och medelstora företagen. Även om utskottet har viss förståelse för syftet med motionerna, är utskottet inte berett att utan närmare utredning ta definitiv ställning till på vilket sätt frågan lämpligast bör lösas. Utskottet kan därför inte tillstyrka förslaget i motionen 1974:189 om att riksdagen redan nu skall fatta principbeslut om inrättande av trygghetsfonder för mindre och medelstora företag.
Enligt vad utskottet erfarit har företagsskatteberedningen, som enligt sina direktiv har till uppgift att bl. a. utreda frågan om skattefria avsättningar till olika fondinstitut, redan uppmärksammat det spörsmål som aktualiserats i motionerna. Utskottet förutsätter att beredningen förutsättningslöst och utan tidsutdräkt prövar alla de förslag till frågans lösning som framförts av motionärerna.
Inrikesutskottet behandlade motioner om företagens ansvar för permitteringslöner. Två motioner (1974:1150 och 1974:1571) hade samma inriktning som den nu aktuella 1975:962. En motion, 1974:1146, av herr Lorentzon m. fl. (vpk) ville skärpa reglerna genom förkortning av den tid som företagare inte behöver betala permitteringslön från 30 till tio dagar per år. Inrikesutskottet anförde forsin del i sitt av riksdagen godkända betänkande 1974:14:
De båda förstnämnda motionerna tar upp ett problem som är väl värt att övervägas. Bakom motionerna ligger en av de svårigheter som är förenade med en trygghetslagstiftning av den typ det här gäller. Enligt utskottets mening innebär det emellertid inte någon lösning av problemet att ställa arbetstagare helt eller delvis utan löneskydd i situationer som inte kan förutses och som innebär nedläggning eller inskränkning av driften. I stället bör företagares möjligheter att i sådana situationer kunna betala uppsägningsoch permitteringslöner förbättras. Olika lösningar är därvid tänkbara. Försäkringsliknande anordningar eller ökade möjligheter för företagare att avsätta resurser som får tas i anspråk vid driftinskränkningar kan övervägas. Problemet är inte särpräglat för force majeursituationer, även om det då kan bli akut, utan hänger samman med företagens allmänna möjligheter att bära vad som brukar kallas den latenta löneskulden. Det problemet har tagits upp i motioner som behandlas i skatteutskottets betänkande 1974:21.
I betänkandet diskuteras olika möjligheter för företagen till fondavsättning ni. m. Inrikesutskottet noterar för sin del att skatteutskottet anmäler att företagsskatteberedningen kommer att behandla dessa frågor. Med hänsyn till det anförda bör yrkandena i motionerna 1150 och 1571 inte föranleda någon åtgärd.
Yrkandet i motionen 1146 om skärpning av den aktuella bestämmelsen
InU 1975/76: 17
är utskottet inte berett att biträda. Lagen om anställningsskydd bör få verka någon tid innan ändringar i densamma prövas. Utskottet vill tillägga att arbetstagaren i allmänhet har rätt till permitteringslön enligt särskilt avtal eller arbetslöshetsersättning under de 14 första dagarna av en permitteringsperiod.
Proposition 1975/76:12 om ändring i förmånsrättslagen
En av effekterna av företagens ökade ansvar för uppsägnings- och permitteringslöner är att företagens möjlighet att ta upp krediter med företagsinteckning som säkerhet minskat. Detta hänger samman med att vid konkurs betalning för löne- och pensionsfordringar skall utgå före betalning för företagsinteckning. Vid en bankmässig bedömning av en företagsintecknings värde måste därvid hänsyn tas till vad som kan kallas den latenta löneskulden. I praxis bedömdes denna tidigare till i regel sex veckors lön. Efter det lagen om anställningsskydd trätt i kraft uppskattas den latenta löneskulden schablonmässigt till fem-sex månadslöner.
För att undvika att företagens belåningsmöjligheter minskar föreslår regeringen i prop. 1975/76:12 att fordran på grund av företagsinteckning ges företräde framför löne- och pensionsfordringar vid konkurs. För att inte denna reform skall gå ut över löntagarna föreslås samtidigt att det maximala beloppet för betalning enligt den statliga lönegarantin vid konkurs höjs från fem till tolv basbelopp. Lönegarantin vid konkurs innebär att staten garanterar enskilda löne- och pensionsfordringar betalning intill ett visst maximibelopp om tillgångarna i konkursen inte förslår att täcka sådana fordringar.
Propositionen behandlas i lagutskottet (LU 1975/76:5).
Utskottet
I förevarande motioner behandlas olika frågor om företagens villkor och förutsättningar mot bakgrund av lagstiftningen om anställningstrygghet.
Motionerna innehåller dels yrkanden om kartläggning av verkningarna av lagstiftningen, dels mera precisa förslag. Till den förstnämnda gruppen motioner kan hänföras 1975:953 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c) och 1975:1740 av herrar Turesson (m) och Fridolfsson (m). Den andra gruppen motioner - 1975:958 av herr Sjönell (c), 1975:962 av herr Träff m. fl. (m, c, fp), 1975:1603 av herr Bohman m. fl. (m)och 1975:1730 av herrar Oskarson (m)och Nordgren (m)-behandlar främst två problem: företagens möjligheter att svara för uppsägnings- och permitteringslöner samt den med de förlängda uppsägningstiderna sammanhängande latenta löneskuldens inverkan på företagens kreditvärdighet.
Lagstiftningen om anställningstrygghet har långt gående verkningar och stor betydelse för såväl de anställda som företagen. Lagstiftningen är i princip
InU 1975/76:17
av ny karaktär här i landet, och dess verkningar i olika hänseenden var svåra att bedöma vid införandet.
Utskottet har inhämtat att en grupp inom arbetsmarknadsdepartementet följer utvecklingen när det gäller den nya arbetsrättsliga lagstiftningen och att ett samarbete etablerats mellan gruppen och parterna på arbetsmarknaden. Med denna ordning blir det möjligt att kontinuerligt få kunskap om de olika problem som är förbundna med lagstiftningens tillämpning. Det är också möjligt att utan dröjsmål få fram underlag för ändringar som visar sig erforderliga.
Exempel på en ändring som aktualiserats genom trygghetslagstiftningen och som handlagts på ett snabbt sätt av regeringen är den proposition om ändring i förmånsrättslagen som nyligen lagts fram. Propositionen innebär att den latenta löneskulden inte skall försämra företagens möjligheter att ta upp krediter med företagsinteckning som säkerhet. Bifalles propositionen har i huvudsak de svårigheter som påtalats i motionerna om företagens kreditvärdighet undanröjts.
Utskottet vill betona att erfarenheterna av trygghetslagarna måste bedömas som positiva. De önskemål som förs fram i motionerna om kartläggning av verkningarna av lagstiftningen kan enligt utskottets mening tillgodoses inom ramen för det arbete som bedrivs av arbetsgruppen i kanslihuset. Det får förutsättas att gruppen även i framtiden aktualiserar justeringar som kan visa sig erforderliga. Om det, sedan ytterligare erfarenheter vunnits, anses lämpligt med en mera allmän utvärdering av lagstiftningens verkningar förutsätter utskottet att den frågan aktualiseras i anslutning till gruppens arbete.
Mot bakgrund av vad sålunda redovisats kan det inte anses erforderligt med något initiativ från riksdagens sida på grund av de allmänna utredningskraven.
När det gäller yrkandena om företagens möjligheter att bära uppsägningsoch permitteringslöner vill utskottet anföra följande. Skatteutskottet behandlade förra året på grund av motioner denna fråga. Dessa motioner innehöll både yrkanden om möjligheter till skattefria fondavsättningar m. m. och yrkanden om införande av någon typ av försäkringssystem. Skatteutskottet förutsatte att företagsskatteberedningen, som redan uppmärksammat den aktuella frågan, förutsättningslöst och utan tidsutdräkt skulle pröva alla de förslag som förts fram av motionärerna. Riksdagen godkände utskottets betänkande.
Med hänvisning till vad skatteutskottet anförde förra året förutsätter inrikesutskottet att uppslag av den typ som återfinns i motionerna 1975:958 av herr Sjönell (c) och 1975:962 av herr Träff m. fl. (m, c, fp) kommer att bedömas under utredningsarbetet. Mot bakgrund härav och med hänsyn till vad som förra året uttalades om utredningsarbetets bedrivande bör de förevarande motionerna inte föranleda någon åtgärd.
InU 1975/76:17
7 Utskottet hemställer
att motionerna 1975:953, 1975:958, 1975:962, 1975:1603, yrkandet 5, 1975:1730 och 1975:1740 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 25 november 1975
På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON
Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nordgren (m), Stridsman (c), fru Hörnlund (s), fru Jonäng (c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Gustafsson i Säffle (c), Granstedt (c), fru Berglund (s), herrar Olsson i Asarum (s). Ekinge (fp). Andréasson i Falkenberg (s) och Hallgren (vpk).
GOTAB 75 10286 S Slockholm 1975