Bet. 1975/76:InU18

Med anledning av motioner om anställningsskydd m. m.

Typ: Betänkande
Datum: 1975-11-25
Källa: data.riksdagen.se

InU 1975/76: 18

Inrikesutskottets betänkande 1975/76:18

med anledning av motioner om anställningsskydd m. m. Motionerna

1975:185 av herr Jönsson i Arlöv m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen om förbud mot arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m. och lagen om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m. i syfte att anpassa dessa lagar till lagen om anställningsskydd.

1975:400 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa

1. dels om skyndsamt utarbetande av förslag till lag som förbjuder all svartlistning, uppsägning och avskedande på grund av deltagande i arbetskonflikt m. m.,

2. dels om skyndsamt utarbetande och framläggande av förslag om obligatorisk arbetsförmedling.

1975:1718 av herrar Marcusson (s) och Göransson (s) vari yrkas att riksdagen vidtar följande ändring i 33 5 lagen om anställningsskydd:

Nuvarande lydelse

Vill arbetsgivaren att arbetstagare skall lämna anställningen när han uppnår den gräns vid vilken han är skyldig att avgå med ålderspension eller, om sådan gräns icke finns, i samband med att arbetstagaren fyller 67 år, skall han underrätta arbetstagaren minst en månad i förväg. Detsamma gäller, om arbetsgivaren vill att arbetstagare skall lämna anställningen när han får rätt till hel förtidspension eller hell sjukbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Underrättelse enligt första stycket skall ske skriftligen.

Arbetstagare som har uppnått den gräns vid vilken han är skyldig att avgå med ålderspension eller, om sådan gräns icke finns, som har fyllt 67 år har icke rätt till längre uppsägningstid än en månad. Han har icke heller företrädesrätt, när turordning skall bestämmas vid uppsägning eller

Föreslaxen lydelse 33 ss

1 Riksdagen 1975/76. 18 sami Sr 18

InU 1975/76:18

permittering, när återintagning i arbete skall ske efter permittering eller när nyanställning skall äga rum.

Deltagande i arbetskonflikt som grund för uppsägning m. m.

Lagen om anställningsskydd bygger på principen att uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakligt grundad. Om en arbetsgivare bryter mot denna regel kan domstol förklara uppsägningen ogiltig och utdöma skadestånd. Åsidosätter arbetsgivaren domstolens ogiltigforklaring kan ytterligare skadestånd utdömas. Vid uppsägning skall arbetsgivaren iaktta regler om bl. a. uppsägningstid och uppsägningslön. Om en arbetstagare grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren kan han avskedas utan iakttagande av uppsägningstid.

I lagen anges inte närmare vad som skall anses som saklin grund för uppsägning. då det inte ansetts lämpligt att ställa upp generella regler eller binda rättsutvecklingen. I propositionen 1973:129 s. 120-129 har departementschefen redogjort för vad som enligt hans mening utgör saklig grund för uppsägning. I frågan om deltagande i arbetskonflikt skall utgöra sådan grund anfördes (s. 125):

Ett deltagande i en facklig konflikt utgör givetvis normalt inte grund för uppsägning. En situation där en strejk kan utgöra grund för uppsägning är emellertid den då strejken är lag-eller avtalsstridig. Strejken kan då framstå som ett sådant åsidosättande av den arbetsskyldighet som åvilar arbetstagarna enligt deras anställningsavtal att arbetsgivaren bör ha rätt att vidta uppsägning. Denna fråga är emellertid under övervägande inom arbetsrättskommittén. Jag anser mig därför i detta lagstiftningsärende inte böra uttala annat än att deltagande i en olovlig strejk under vissa förutsättningar måste kunna utgöra grund för uppsägning. I kvalificerade fall - t. ex. när det rör sig om någon som agiterar för eller annars spelar en framträdande roll vid en allvarlig olovlig strejk - bör det även kunna bli fråga om omedelbart avskedande.

Vid riksdagsbehandlingen av lagförslaget väcktes motioner i frågan. Det yrkades i en partimotion av vänsterpartiet kommunisterna att riksdagen skulle slå fast att deltagande i arbetskonflikt aldrig skulle utgöra grund för uppsägning. I motioner av folkpartiet, centerpartiet och herr Arne Geijer i Stockholm m. fl. (s) begärdes att riksdagen skulle uttala att deltagande i lovlig konflikt inte skulle utgöra saklig grund för uppsägning samt att vid den rättsliga bedömningen av deltagande i olovlig konflikt som skäl för uppsägning hänsyn skulle tas till de omständigheter som utlöst konflikten.

Inrikesutskotret (1973:36) hemställde att motionerna inte skulle föranleda någon riksdagens åtgärd med följande motivering (s. 34):

Utskottet delar uppfattningen att deltagande i arbetskonflikter normalt inte är giltig anledning till uppsägning. Detta gäller naturligtvis i utpräglad

InU1975/76:18

grad vid lovliga konflikter. I vissa undantagsfall har enligt hittillsvarande praxis arbetsgivaren ansetts ha rätt att säga upp arbetstagare även i samband med lovliga konflikter. Det har gällt fall där arbetsnedläggelsen leder till att företaget avvecklar en verksamhet eller vid punktaktioner från en grupp arbetstagare som representerar en liten organisation på arbetsplatsen. Hur man skall se på dessa speciella situationer övervägs inom arbetsrättskommittén. Inte heller vid olovliga konflikter bör en arbetsgivare ha rätt att utan vidare säga upp arbetstagare. Man måste, såsom framhålls i flera av motionerna, ta hänsyn till de omständigheter som utlöst konflikten. Det kan exempelvis gälla förhållanden som arbetsledningens uppträdande eller dålig arbetsmiljö. Konfliktens allmänna karaktär och varaktighet bör självfallet också ha betydelse vid bedömningen.

De frågor som här behandlats övervägs som tidigare nämnts inom arbetsrättskommittén. De resultat kommittén kommer fram till får betydelse även för uppsägningsreglerna. I samband med att kommitténs förslag prövas blir det tillfälle att åter ta upp de nu behandlade frågorna.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

I en motion till 1974 års riksdal’ återkom herr Hermansson m. fl. (vpk) med samma yrkande som år 1973. Riksdagen avslog motionen med hänvisning till arbetsrättskommitténs väntade förslag (InU 1974:14 s. 7).

Arbetsrättskommittén behandlar i sitt betänkande SOU 1975:1 ingående frågan om arbetsgivares rätt att omedelbart avskeda eller säga upp arbetstagare som deltar i olovlig stridsåtgärd. Kommittén anför härom i sin sammanfattning: Kommittén

har även övervägt frågan om möjligheten att vid en olovlig stridsåtgärd på arbetstagarsidan ingripa med avskedande eller uppsägning. Vad angår tillåtna stridsåtgärder torde lagen om anställningsskydd innebära, att arbetsgivaren inte får tillgripa avskedande eller uppsägning enbart av den anledningen att arbetstagarna lovligen har gått till facklig strid. På denna punkt sker en komplettering genom kommitténs förslag. Enligt dessa skall nämligen avskedande och uppsägning på motsvarande sätt vara förbjudna även i fall då stridsåtgärden visserligen är otillåten, men där skadestånd enligt den nya lagen inte får åläggas arbetstagare emedan han deltagit i åtgärden (se närmare om detta under 10.4.3). Detsamma skall för övrigt gälla även i de fall skadestånd kan utgå men där domstolen finner att skadeståndet bör jämkas till ett helt ringa belopp; liksom gällande lagstiftning upptar även kommitténs lagförslag en regel (49 ä) om möjlighet att där det finnes skäligt nedsätta skadeståndsbelopp liksom att helt befria från skadeståndsskyldighet.

Förbud mot svartlistning m. m.

Samtidigt med lagen om anställningsskydd antog riksdagen också en lag om vissa anställningsfrämjande åtgärder. I den finns en bestämmelse att arbetsmarknadsstyrelsen, om andra åtgärder inte hjälpt, kan förordna att arbetsgivare inte får anställa andra arbetstagare än dem som arbetsförmedlingen anvisat eller godtagit. Detta gäller emellertid endast i fråga om äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga. Andra bestäm -

InU 1975/76:18

melser om förbud att avvisa av arbetsförmedlingen anvisade arbetssökande finns inte, ej heller bestämmelserom förbud mot "svartlistning” av arbetare.

I samband med förslaget till lag om vissa anställningsfrämjande åtgärder väckte vänsterpartiet kommunisterna en motion, vari bl. a. begärdes ett riksdagsuttalande av innebörd att man borde överväga att ändra arbetsmarknadskungörelsen så, att arbetsgivare hindras att på icke saklig grund, bl. a. svartlistning, avvisa arbetssökande som anvisats av arbetsförmedlingen.

Inrikesulskotiei anförde i sitt betänkande följande (1973:36 s. 51):

Arbetsgivare bör självfallet inte avvisa arbetssökande på ovidkommande grunder. En lagstiftning av det slag motionärerna avser bjuder emellertid på flera svårigheter. För att få effekt skulle den antagligen behöva kombineras med ett generellt arbetsförmedlingstvång. Enligt utskottets mening bör problemen angripas på annat sätt. Utskottet vill här peka på att rekryteringsfrågorna kan komma i ett annat läge genom det ökade personalinflytandet på bl. a. dessa frågor som f. n. övervägs av arbetsrättskommittén. Även frågan om föreningsrättsskyddet för arbetssökande tillhör de frågor som kommittén kan väntas behandla. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionen även i denna del.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Vid 1974 års riksdag avslogs på nytt motioner av samma innebörd från vänsterpartiet kommunisterna.

Fråga om svartlistning togs också upp i en frågedebatt den 19 november 1974. Arbetsmarknadsministern redovisade därvid i princip samma inställning som inrikesutskottet. Den 13 november i år besvarade arbetsmarknadsministern en fråga om han vill medverka till införande av obligatorisk arbetsförmedling för att därigenom förhindra att kvalificerade arbetssökande förbigås vid rekrytering av arbetskraft. Ministern anförde att han ogillar en rekryteringspolitik som diskriminerar vissa arbetssökande. Han ansåg emellertid att obligatorisk arbetsförmedling inte var ett lämpligt sätt att angripa problemet utan hänvisade till ett ökat löntagarinflytande över företagens personalpolitik.

Uppsägningsskydd för långtidssjuka

Sjukdom godtas i princip inte som saklig grund för uppsägning. Om arbetsförmågan nedsätts till följd av sjukdom skall i första hand omplacering till ett mindre krävande arbete prövas. Om sjukdom medfören stadigvarande nedsättning av arbetsförmågan som är så väsentlig att arbetstagaren inte längre kan utföra arbete av någon betydelse kan dock sakligt skäl för uppsägning vara för handen. I princip torde uppsägning inte anses tillåten så länge arbetstagaren uppbär sjukpenning från allmän försäkringskassa. Detta innebär att arbetsgivaren kan få vänta ett till två år innan uppsägning kan aktualiseras.

Om arbetstagarens arbetsförmåga är så varaktigt nedsatt att han beviljas hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring

InU 1975/76:18

kan han skiljas från anställningen utan uppsägning. Arbetsgivaren skall skriftligen underrätta arbetstagaren minst en månad i förväg om anställningsförhållandets upphörande. Helt sjukbidrag kan beviljas den vars arbetsförmåga på grund av sjukdom eller liknande orsak är nedsatt med minst hälften under förutsättning att den nedsatta arbetsförmågan kan väntas bestå under avsevärd tid.

Anställningsskydd enligt vissa särskilda lagar

Vid sidan av lagen om anställningsskydd finns sedan länge regler till skydd mot obefogade uppsägningar i lagen (1945:844) om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av äktenskap eller havandeskap m. m. och i lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m. Vid införande av anställningsskyddslagen behölls efter viss omarbetning de särskilda lagarna trots att de grunder som anges i lagarna inte kan anses utgöra saklig grund för uppsägning enligt anställningsskyddslagen. Motiveringen härför var att de särskilda lagarna till skillnad från anställningsskyddslagen gäller för alla arbetstagare.

Enligt lagen om anställningsskydd skall anställning i princip vara tills vidare, och visstidsanställningar är endast tillåtna i särskilt angivna fall. I lagen om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m. finns en särskild bestämmelse (2 ij) som medger att avtal får träffas om att anställning skall avse tiden till dess värnpliktstjänstgöringen skall påbörjas under förutsättning att värnpliktstjänstgöringen är bestämd till tiden i lag och skall pågå mer än tre månader.

Familjestödsutredningen har i betänkandet Förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar (SOU 1975:62) föreslagit att lagen om förbud mot uppsägning eller avskedande med anledning av äktenskap eller havandeskap m. m. skall avlösas av en ny lag om rätt till föräldraledighet.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet motioner som tar upp olika frågor om anställningsskydd.

Anställningsskydd vid arbetskon/likt m. m.

Herr Hermansson m. fl. (vpk) tar i motionen 1975:400 upp frågor som prövats tidigare av riksdagen, nämligen anställningsskyddet för deltagare i arbetskonflikt, arbetsgivares svartlistning av arbetssökande och frågan om obligatorisk arbetsförmedling. Motionärerna vill ha förbud mot svartlistning och mot avskedande eller uppsägning på grund av deltagande i arbetskon -

InU 1975/76:18

flikt. Vidare begär motionärerna att förslag skall läggas fram om obligatorisk arbetsförmedling.

Frågan om anställningsskyddet vid deltagande i arbetskonflikt kommer att behandlas i den proposition på grundval av arbetsrättskommitténs förslag som väntas våren 1976. Med hänvisning härtill bör riksdagen inte nu göra något uttalande i frågan.

När det gäller förbudet mot svartlistning har utskottet tidigare uttalat att en arbetsgivare självfallet inte bör avvisa en arbetssökande på ovidkommande grunder. Utskottet har emellertid avvisat tanken på lagstiftning och hänvisat till det ökade personalinflytande som övervägdes av arbetsrättskommittén. Det finns inte anledning att ompröva detta ställningstagande. Det saknas också skäl att införa en obligatorisk arbetsförmedling av det slag som motionärerna begär. I det sammanhanget vill utskottet endast nämna att frågan om obligatorisk anmälan av lediga platser kan väntas bli behandlad i en proposition som föreläggs riksdagen inom kort.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen i dess helhet.

Uppsägningsskydd för långtidssjuka

Herrar Marcusson (s) och Göransson (s) föreslår i motionen 1975:1718 att anställningsskyddet för vissa långtidssjuka skall förstärkas.

Den som till följd av sjukdom eller liknande orsak fått sin arbetsförmåga nedsatt med minst hälften kan tillerkännas helt sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring,om nedsättningen i arbetsförmågan kan väntas bestå under avsevärd tid. Enligt lagen om anställningsskydd har den sjukbidragsberättigade samma ställning som den som tillerkänts hel förtidspension enligt lagen om allmän försäkring eller ålderpension. Det innebär att om arbetsgivaren vill att anställningen skall upphöra behöver han inte säga upp vederbörande utan endast en månad i förväg lämna ett meddelande om anställningens upphörande.

Att entlediga en sjukbidragsberättigad från hans anställning ter sig enligt motionärerna i många fall direkt inhumant och kan få negativa effekter för tillfrisknandet. Motionärerna vill därför att lagstiftningen skall ändras så att den sjukbidragsberättigade skall få samma anställningsskydd som den som uppbär sjukpenning.

Utskottet ser positivt på förslaget. Det finns mycket som talar för att anställningsskyddet för sjukbidragsberättigad bör förändras på det sätt motionärerna tänker sig. En sådan reform skulle medföra bl. a. att en arbetsgivare måste pröva omplaceringsmöjligheter och föra överläggningar innan uppsägning kan ske. Det är uppenbart att en sådan ordning i många fall måste vara till fördel för den anställde. Utskottet är emellertid inte berett att utan närmare utredning tillstyrka en lagändring utan föreslår att regeringen i lämpligt sammanhang tar upp den aktualiserade frågan och presenterar förslag till lösning. Riksdagen bör underrätta regeringen om detta ställningstagande.

InU 1975/76:18

7 Samordningen av lagstiftningen om anställningsskydd

I motionen 1975:185 av herr Jönsson i Arlöv m. fl. (s) riktas kritik mot brister i samordningen mellan lagen om anställningsskydd, å ena sidan, och lagen om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m. samt lagen om motsvarande förbud med anledning av äktenskap eller havandeskap m. m., å andra sidan.

Utskottet är medvetet om att lagarna inte i alla avseenden är anpassade till varandra på ett ändamålsenligt sätt, och utskottet har i betänkandet 1975/76:13 förutsatt att regeringen kommer att ta upp bl. a. samordningsfrågor av det slag motionärerna aktualiserar. I anslutning till motionärernas anmärkning att i samband med värnpliktstjänstgöring visstidsanställning i en del fall är tillåten vill utskottet erinra om att syftet med den regeln är att främja anställning av män som väntar på att göra sin första värnpliktstjänstgöring. Regeln måste alltså bedömas mot den bakgrunden vid en eventuell samordning med lagen om anställningsskydd.

Utskottet vill vidare erinra om att familjestödsutredningen nyligen lagt fram ett lagförslag som skall avlösa lagen om förbud mot avskedande eller uppsägning med anledning av äktenskap eller havandeskap m. m.

Med hänvisning till det anförda synes det inte erforderligt att riksdagen tar något initiativ på grund av motionen.

Utskottet hemställer

1. beträffande anställningsskyddet vid arbetskon/likt m. m. att riksdagen avslår motionen 1975:400,

2. beträffande anställningsskyddet för långtidssjuka att riksdagen med anledning av motionen 1975:1718 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande samordningen av lagstiftningen om anställningsskydd att motionen 1975:185 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 november 1975

På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp). Fagerlund (s). Nordgren (m). Nilsson i Östersund (s). Stridsman (c), fru Hörnlund (s), herr Johansson i Simrishamn (s), fru Jonäng (c) fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m). Gustafsson i Säffle (c). Granstedt (c), fru Berglund (s), herrar Hallgren (vpk) och Carlström (fp).

InU 1975/76: 18

8 Reservation

Anställningsskyddet vid arbetskonflikt m. m. (punkt 1)

av herr Hallgren (vpk) som anser dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar "Frågan om" och slutar "dess helhet" bort ha (oljande lydelse:

Att samhället tolererar att anställda i vissa fall får avskedas eller sägas upp i samband med arbetskonflikt liksom att samhället inte ingriper mot svartlistning av arbetare visar hur präglad av klassintressen den arbetsrättsliga lagstiftningen är. Inställningen, som lagfästes år 1928, att löntagarna skall hållas nere med hjälp av lagar som hindrar dem att effektivt använda fackliga stridsmedel är alltjämt förhärskande bland dem som har den reella bestämmanderätten i samhället.

Enligt utskottets uppfattning miste de påtalade missförhållandena undanröjas. Utskottet förutsätter därför att det förslag till ny arbetsrättslig lagstiftning som är under utarbetande och kan väntas föreläggas riksdagen nästa år tillgodoser de önskemål som förs fram i motionen 1975:400 av herr Hermansson m. fl. (vpk). Förutom klara förbud mot avskedande eller uppsägning för deltagande i arbetskonflikt samt förbud mot svartlistning bör förslag läggas fram som ger samhället möjlighet att med hjälp av obligatorisk arbetsförmedling inskrida mot arbetsgivare som svartlistar arbetare eller i övrigt tillämpar en diskriminerande anställningspolitik.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande anställningsskyddet vid arbetskonflikt ni. ni. att riksdagen med bifall till motionen 1975:400 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

GOTAB 75 10296 S Stockholm 1975