Med anledning av motion om värdesäkring av pensioner för statstjänstemän m. m.
InU 1975/76: 19
Inrikesutskottets betänkande 1975/76: 19
med anledning av motion om värdesäkring av pensioner för statstjänstemän m. m.
Motionen
I motionen 1975: 183 av herrar Henmark (fp) och Molin (fp) yrkas att riksdagen beslutar hemställa att regeringen framlägger förslag om
1. att statspensionärernas pensioner värdesäkras,
2. att en utjämning sker av pensionerna för personal som pensionerats vid olika tidpunkter,
3. att statspensionärerna (är del av standardhöjning i samma utsträckning som andra samhällsgrupper.
1 anslutning till yrkande 2 påtalas bl. a. att lönegradsuppflyttningar för aktiva tjänstemän inte påverkar pensionerna för tjänstemän som avgått från motsvarande befattningar. Vad motiveringen i övrigt beträffar torde få hänvisas till motionen.
Gällande bestämmelser
Bestämmelserna om de statsanställdas pensioner finns i statens allmänna tjänstepensionsreglemente (SPR) med följdförfattningar. Vissa bestämmelser i reglementet har med verkan fr. o. m. den 10 december 1974 givits avtalskaraktär. Administrationen av statspensionerna handhas av statens personalpensionsverk. Det statliga pensionsreglementet omfattar statsanställda tjänstemän, oavsett anställningsform, vilka fyllt 20 år och innehar anställning med minst halvtidstjänstgöring.
Pension kan utgå i form av ålderpension, sjukpension (beräknad på samma sätt som ålderspensionen), förtidspension, egenlivränta, familjepension samt familjelivränta.
Ålderspension enligt SPR utgår tidigast vid pensioneringsperiodens nedre gräns. Vid pensioneringstillfället utgör hel ålderpension 65 procent av pensionsunderlaget, vilket är beroende av befattningshavarens antal tjänsteår samt lönegrad åren närmast före pensioneringstillfället. Lönen i denna befattning kan därefter ha ökats dels genom att tjänsten har flyttats upp någon eller några lönegrader, dels genom att lönen i lönegraden har höjts. Statspensionärerna erhåller genom avtalsuppgörelserna kompensation för del senare. Någon direkt effekt på pensionen av att pensionärens tidigare tjänst flyttats upp någon eller några lönegrader erhålles ej.
De statliga pensionsförmånerna är samordnade enligt den s. k. bruttometoden med förmånerna från den allmänna pensioneringen, dvs. folk-och tilläggspensioneringen i lagen om allmän försäkring. Brutlosamordningen
1 Riksdagen 1975/76. IX sami. Nr 19
InU 1975/76: 19
innebär att den enskilde är berättigad till minst de förmåner som skall utgå enligt pensionsreglementet.
Fr. o. m. den 1 januari 1974 har de statliga livräntorna gjorts värdebeständiga. De bestäms numera på grundval av basbeloppet vid ingången av det år då de utbetalas. Enligt en vid 1975 års förhandlingar mellan statens avtalsverk och vederbörande personalorganisationer avtalad ändring skall normal beloppet av pension ändras i samma grad som basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Parterna var även överens om att motsvarande skulle gälla för pensioner som inte är beviljade enligt avtalet, dvs. pensioner enligt äldre pensionsreglementen. En föreskrift härom togs in i förordningen (1975:237) om statliga personalpensioner fr. o. m. den 1 juni 1975, m. m.
Tidigare riksdagsbehandling
Motioner med yrkanden bl. a. om utjämning av pensionerna till f. d. statstjänstemän behandlades av utskottet år 1973 (InU 1973: 33). Motionerna avstyrktes av utskottet, som hänvisade till att de statsanställdas pensionsförmåner tillhör de frågor som avgörs efter överläggningar mellan parterna på arbetsmarknaden.
Utskottet tilläde:
Frågorna ägnas stor uppmärksamhet av de anställdas organisationer. De handläggs i samma ordning som gäller för avlönings- och andra anställningsvillkor. Det innebär bl. a. att riksdagen genom sin lönedelegation har möjlighet att öva inflytande även på pensionsområdet.
I anslutning till ett resonemang i den då aktuella motionen om att lönegradsförändringar av en viss tjänst inte påverkade den tidigare innehavarens pension framhöll utskottet att de statsanställdas pensioner sedan mitten av 1960-talet genom generella påslag räknats upp med värdet av lönegradsuppflyttningar och andra förbättringar av anställningsvillkoren.
Utskottet
1 motionen förordas att de statliga pensionerna skall värdesäkras och att statspensionärerna skall fä del av standardhöjning i samma utsträckning som andra samhällsgrupper. Motionärerna vill dessutom att vid beräkning av pension för en tjänsteman hänsyn skall tas till lönegradsuppflyttning som efter pensionsavgången vidtagits för tjänst av det slag han innehaft.
De statsanställdas pensionsvillkor avgörs efter förhandling eller överläggning mellan avtalsverket och personalorganisationerna. Frågorna avgörs i regel i samband med löneförhandlingar, och utfallet är en del av det totala förhandlingsresultatet. Uppgörelse på pensionsområdet anmäls liksom andra avtalsfrågor till regeringen och redovisas för riksdagens lönedelegation.
Utskottet har tidigare avstyrkt motioner om förbättrade pensionsförmåner
InU 1975/76: 19
för statstjänstemän med motivering att frågor av det slaget handläggs i samma ordning som gäller för avlönings- och andra anställningsvillkor för statsanställda och att riksdagen i sådana frågor skall utöva sitt inflytande genom lönedelegationen. Med hänvisning till dessa skäl, som alltjämt är bärande, avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena. Utskottet vill därutöver tillägga att som en del av resultatet av årets avtalsförhandlingar de statliga pensionerna värdesäkrats genom anknytning till basbeloppet. Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1975:183.
Stockholm den 25 november 1975
På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON
Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp). Fagerlund (s). Nordgren (m). Nilsson i Östersund (s), Stridsman (c), fru Hörnlund (s), herr Johansson i Simrishamn (s), fru Jonäng (c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Gustafsson i Säffle (c). Granstedt (c), fru Berglund (s), herrar Ekinge (fp) och Hallgren (vpk).
Särskilt yttrande
av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nordgren (m), Oskarson (m) och Ekinge (fp):
Enligt vår uppfattning har utvecklingen medfört att åtskilliga statstjänstemän fått sina pensionsförmåner urholkade på ett oacceptabelt sätt. Staten har ett ansvar mot sina tidigare tjänstemän och vi har därför den uppfattningen att särskilda insatser bör göras för att ge kompensation till de grupper som blivit missgynnade.
GOTAB 75 10375 S Stockholm 1975