Med anledning av propositionen 1975/76:18 om ändring i utlänningslagen (1954:193), m. m. jämte motioner

InU 1975/76: 24

Inrikesutskottets betänkande 1975/76: 24

med anledning av propositionen 1975/76:18 om ändring i utlänningslagen (1954:193), m. m. jämte motioner

I betänkandet behandlas propositionen 1975/76: 18 i vad avser de nedan upptagna lagförslagen 1—4, den vid början av 1975 års riksmöte väckta motionen 1975: 935 samt motionerna 1975/76: 71, 72, 73 och 74 som väckts med anledning av propositionen.

Det till propositionen fogade lagförslaget 5 om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall behandlas av justitieutskottet (JuU 1975/76: 15).

Propositionen

I propositionen 1975/76: 18 (arbetsmarknadsdepartementet) i nu aktuella delar föreslås riksdagen antaga följande lagförslag.

1 Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1954: 193)

Härigenom föreskrives i fråga om utlänningslagen (1954: 193), dels att 38 § och 71 § fjärde stycket skall upphöra att gälla,1 dels att i 3—6, 12—14, 16, 16 a, 17, 39, 42 a, 43, 47, 52, 55, 69, 71 och 72 §§ ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,2 dels att 2, 7, 9, 10, 11, 15, 18—20, 26, 29—31, 34, 35, 37, 40, 44, 46, 49—51, 56, 58, 59 och 63—65 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 21, 21 a, 48 a, 51 a, 54 a och 60 a §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Politisk flykting skall ej utan synnerliga skäl vägras fristad i riket, då han är i behov därav.

Såsom politisk flykting anses i denna lag utlänning som i sitt hemland löper risk att bliva utsatt för politisk förföljelse. Med politisk förföljelse

1 Senaste lydelse av 38 § 1971: 1186.

2 Senaste lydelse av

3 § 1974: 194 39 § 1973: 123

5 § 1957: 697 42 a § 1973: 123

12 § 1968: 755 43 § 1973: 123

16 § 1968:755 55 § 1961: 674

16 a § 1974: 194 69 § 1966: 666

71 § 1973: 163.

1 Riksdagen 1975/76.18 sami. Nr 24

InU 1975/76: 24

2 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förstås att någon på grund av sin härstamning, tillhörighet till viss samhällsgrupp, religiösa eller politiska uppfattning eller eljest på grund av politiska förhållanden utsättes för förföljelse, som riktar sig mot hans liv eller frihet eller eljest är av svår beskaffenhet, eller ock att på grund av politiskt brott allvarligt straff ålägges honom.

Konungen äger förordna att utlänning icke utan tillstånd må inresa eller uppehålla sig i riket; tillstånd meddelas som visering, uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd.

Uppehållstillstånd medför rätt att vistas i riket den tid som angivits i tillståndet. Det innefattar icke rätt till inresa, om ej detta särskilt angivits. Tillståndet må begränsas till att avse uppehåll endast inom viss del av riket, dock ej mindre del än en kommun, samt förbindas med de föreskrifter som i övrigt finnas erforderliga. Kvarstannar utlänning i riket efter det att hans tillstånd upphört att gälla, skall han, intill dess nya föreskrifter meddelas för honom, alltjämt vara underkastad de föreskrifter som voro förbundna med tillståndet.

Beslut om uppehållstillstånd må innehålla föreskrift att utlänningen senast då tiden för tillståndet utgår skall utresa ur riket (utresebeslut).

Utlänning som, utan att vara politisk flykting, på grund av de politiska förhållandena i sitt hemland ej vill återvända dit och som kan åberopa tungt vägande omständigheter till stöd härför, skall ej utan särskilda skäl förvägras att vistas i riket. Detsamma skall gälla den som övergivit krigsskådeplats eller som flytt från sitt hemland för att undgå förestående krigstjänstgöring (krigsvägrare).

§

Regeringen äger förordna att utlänning icke utan tillstånd må inresa eller uppehålla sig i riket; tillstånd meddelas som visering eller uppehållstillstånd.

§

Uppehållstillstånd får meddelas för viss tid eller, i fråga om utlänning som är fast bosatt i riket, utan tidsbegränsning (permanent uppehållstillstånd).

InU 1975/76: 24

3 Nuvarande lydelse

10 Bosättningstillstånd medför rätt att inresa och att utan tidsbegränsning vistas i riket. Den som innehar bosättningstillstånd äger uppehålla sig i riket, även om han icke är försedd med pass.

Bosättningstillstånd må meddelas utlänning, som är fast bosatt i riket; upphör hans bosättning här, må tillståndet återkallas.

11 Visering, uppehållstillstånd och bosättningstillstånd meddelas av den centrala utlänningsmyndigheten; denna myndighet beslutar även om återkallelse av bosättningstillstånd.

Visering må ock meddelas av ministern för utrikes ärendena samt, i den omfattning Konungen bestämmer, av diplomatisk eller konsulär myndighet eller polismyndighet. Om återkallelse av visering beslutar den myndighet, som meddelat viseringen; den centrala utlänningsmyndigheten

3 Senaste lydelse 1968: 755.

Föreslagen lydelse §

T ids be gränsat uppehållstillstånd medför rätt att vistas i riket den tid som angivits i tillståndet. Det innefattar icke rätt till inresa, om ej detta särskilt angivits. Tillståndet må begränsas till att avse uppehåll endast inom viss del av riket, dock ej mindre del än en kommun, samt förbindas med de föreskrifter i fråga om byte av bostad och arbetsanställning samt anmälningsskyldighet som i övrigt bedömas behövliga. Stannar utlänning kvar i riket efter det att hans tillstånd upphört att gälla, skall han, intill dess nya föreskrifter meddelas för honom, alltjämt vara underkastad de föreskrifter som voro förbundna med tillståndet.

Beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd får innehålla föreskrift att utlänningen senast då tiden för tillståndet utgår skall utresa ur riket (utresebeslut).

Permanent uppehållstillstånd medför rätt att inresa och att vistas i riket utan tidsbegränsning. Den som innehar sådant tillstånd får uppehålla sig i riket, även om han saknar pass. Tillståndet får återkallas, om utlänningens bosättning här upphör.

§3

Visering och uppehållstillstånd meddelas av den centrala utlänningsmyndigheten; denna myndighet beslutar även om återkallelse av permanent uppehållstillstånd.

Visering må ock meddelas av chefen för utrikesdepartementet samt, i den omfattning regeringen bestämmer, av diplomatisk eller konsulär myndighet eller polismyndighet. Om återkallelse av visering beslutar den myndighet, som meddelat viseringen; den centrala utlänningsmyndigheten

InU 1975/76: 24

4 Nuvarande lydelse

äger jämväl återkalla visering, som annan myndighet meddelat, dock ej sådan som beviljats av ministern för utrikes ärendena.

Uppehållstillstånd må, i den omfattning Konungen bestämmer, meddelas av polismyndighet; finner polismyndigheten att ansökan om uppehållstillstånd icke bör bifallas, skall ärendet underställas den centrala utlänningsmyndigheten. Utresebeslut må meddelas endast av den centrala utlänningsmyndigheten.

15 Konungen får förordna att utlänning icke utan tillstånd får

1. innehava anställning här i riket eller, i annan egenskap än handelsresande, utöva verksamhet som föranledes av anställning utomlands (arbetstillstånd),

2. innehava anställning som avser befattning på svenskt fartyg i utrikes fart (anställningstillstånd).

Förordnande enligt första stycket skall icke gälla utlänning, som innehar bosättningstillstånd.

18 Utlänning, som ankommer till riket, må avvisas,

1) om han icke, då så fordras, innehar pass och tillstånd att inresa i riket samt, därest han ämnar besöka Danmark, Finland, Island eller Norge, jämväl tillstånd att inresa dit;

2) om han söker undandraga sig att vid inresan för polismyndighet uppvisa sitt pass och till denna lämna begärda upplysningar; eller

3) om han vid inresan mot bättre vetande lämnar polismyndighet oriktig uppgift rörande förhållande, som kan inverka på hans rätt att inresa.

4 Senaste lydelse 1974:194.

5 Senaste lydelse 1961: 674.

Föreslagen lydelse

äger jämväl återkalla visering, som annan myndighet meddelat, dock ej sådan som beviljats av chefen för utrikesdepartementet.

Tidsbegränsat uppehållstillstånd må, i den omfattning regeringen bestämmer, meddelas av polismyndighet; finner polismyndigheten att ansökan om uppehållstillstånd icke bör bifallas, skall ärendet underställas den centrala utlänningsmyndigheten. Utresebeslut må meddelas endast av den centrala utlänningsmyndigheten.

§4

Regeringen får förordna att utlänning icke utan tillstånd får

1. innehava anställning här i riket eller, i annan egenskap än handelsresande, utöva verksamhet som föranledes av anställning utomlands (arbetstillstånd),

2. innehava anställning som avser befattning på svenskt fartyg i utrikes fart (anställningstillstånd).

Förordnande enligt första stycket skall icke gälla utlänning, som innehar permanent uppehållstillstånd.

§5

Utlänning, som ankommer till riket, må avvisas,

1) om han icke, då så fordras, innehar pass och tillstånd att inresa i riket samt, därest han ämnar besöka Danmark, Finland, Island eller Norge, jämväl tillstånd att inresa dit;

2) om han söker undandraga sig att vid inresan för polismyndighet uppvisa sitt pass och till denna lämna begärda upplysningar; eller

3) om han vid inresan mot bättre vetande lämnar polismyndighet oriktig uppgift rörande förhållande, som kan inverka på hans rätt att inresa eller om han vid inresan svikligen förtigit sådant förhållande.

InU 1975/76: 24

5 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §«

Utlänning må ock avvisas,

1) om han kan antagas komma att sakna erforderliga medel för sin vistelse här i riket eller, därest han ämnar besöka Danmark, Finland, Island eller Norge, för sin vistelse därstädes ävensom för sin hemresa;

2) om han ämnar söka sitt uppehälle här i riket eller i Danmark, Finland, Island eller Norge och det skäligen kan antagas att han icke kommer att ärligen försörja sig;

3) om han, enligt vad känt är, under de senast förflutna två åren yrkesmässigt bedrivit otukt, yrkesmässigt utnyttjat annans otuktiga levnadssätt eller yrkesmässigt bedrivit olovlig införsel eller utförsel;

4) om han tidigare inom eller utom riket blivit dömd till frihetsstraff och det skäligen kan befaras att han kommer att här i riket eller i Danmark, Finland, Island eller Norge fortsätta brottslig verksamhet;

5) om det med hänsyn till hans föregående verksamhet eller eljest skäligen kan befaras att han kommer att här i riket eller i Danmark, Finland, Island eller Norge bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet; eller

6) om i lag eller med stöd av lag bestämmelse meddelats därom med anledning av resolution, som antagits av Förenta nationernas säkerhetsråd.

Utlänning må jämväl, på begäran av den centrala utlänningsmyndigheten i Danmark, Finland, Island eller Norge, avvisas i annat fall, om det kan antagas att han eljest begiver sig till det land, som framställt så Vad

i denna paragraf sägs skall icke gälla den som innehar visering eller uppehållstillstånd.

20 §

Utlänning som ankommer till riket skall avvisas, om det finnes grundad anledning antaga att han tillhör eller verkar för organisation eller grupp som avses i andra stycket och det tillika med hänsyn till vad som är känt om hans föregående verksamhet eller eljest föreligger fara att han här i riket medverkar till handling som avses i nämnda stycke.

1 första stycket avses organisation eller grupp som, med hänsyn till vad som är känt om dess verksamhet, kan befaras utanför sitt hemland använda våld, hot eller tvång för politiska syften och

6 Senaste lydelse 1969: 233.

7 Senaste lydelse 1973: 274.

Förutvarande 21 § upphävd genom 1971:1186.

dan begäran.

Vad i denna paragraf sägs skall icke gälla den som innehar visering, uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd.

20 §7

InU 1975/76: 24

Nuvarande lydelse

20 § första sycket

Avvisning skall ske vid utlännings ankomst till riket eller omedelbart därefter; avvisning med stöd av 19 § må dock ske intill tre månader efter ankomsten. Beslut om avvisning meddelas av polismyndighet.

20 § andra stycket Finner polismyndigheten skäl till avvisning föreligga men påstår utlänningen att han i det land, från vilket han kommit, löper risk att bliva utsatt för politisk förföljelse eller att han där icke åtnjuter trygghet mot att bliva sänd till land, i vilket han löper sådan risk, och är påståendet icke uppenbart oriktigt, skall ärendet underställas den centrala utlänningsmyndigheten. Den centrala utlänningsmyndigheten har att, efter utlänningsnämndens hörande, besluta i ärendet så snart det kan ske. Finner

6 Föreslagen lydelse

därvid begå sådan gärning här i riket.

Rikspolisstyrelsen upprättar förteckning över utlänningar som enligt vad i första stycket sägs skall avvisas. Regeringen bestämmer vilka organisationer eller grupper som därvid komma i fråga.

21 §

Avvisning enligt 18 eller 19 § skall ske vid utlännings ankomst till riket eller omedelbart därefter; avvisning med stöd av 19 § må dock ske intill tre månader efter ankomsten. Beslut om avvisning meddelas av polismyndighet.

När utlänning, vilken upptagits på förteckning som avses i 20 § tredje stycket och ej innehar visering eller uppehållstillstånd, ankommer till riket, skall polismyndigheten omedelbart meddela beslut om hans avvisning, om ej annat följer av 21 a § tredje stycket. Uppkommer hos polismyndigheten fråga om avvisning enligt 20 § av annan utlänning än som nu nämnts, skall ärendet hänskjutas till den centrala utlänningsmyndigheten, som med eget yttrande underställer regeringen ärendet. 1 ärende som prövas av regeringen skall förhör hållas.

21 a §

Finner polismyndigheten skäl till avvisning föreligga i fall som avses i 18 eller 19 § men påstår utlänningen att han i det land, från vilken han kommit, löper risk att bliva utsatt för politisk förföljelse eller risk att sändas till krigsskådeplats eller straffas för att han övergivit krigsskådeplats eller eljest vägrat fullgöra krigstjänstgöring eller ock att han där icke åtnjuter trygghet mot att bliva sänd till land, i vilket han löper sådan risk, och är påståendet icke uppenbart oriktigt, skall ärendet under -

InU 1975/76: 24

7 Nuvarande lydelse

den centrala utlänningsmyndigheten uppenbart att avvisning ej bör ske eller är ärendet synnerligen brådskande, må beslut meddelas utan att yttrande inhämtas från utlänningsnämnden.

Föreslagen lydelse

ställas den centrala utlänningsmyndigheten. Detsamma skall gälla när utlänning påstår sig icke vilja återvända till hemlandet på grund av de politiska förhållandena där och de omständigheter han åberopar till stöd härför icke kan lämnas utan avseende. Den centrala utlänningsmyndigheten har att, efter utlänningsnämndens hörande, besluta i ärendet så snart det kan ske. Finner den centrala utlänningsmyndigheten uppenbart att avvisning ej bör ske eller är ärendet synnerligen brådskande, må beslut meddelas utan att yttrande inhämtas från utlänningsnämnden.

20 § tredje stycket Vad i andra stycket sägs skall ock gälla, då anledning förekommer till avvisning enligt 19 § andra stycket ävensom då polismyndigheten finner det vara tveksamt, om utlänning, mot vilken avvisningsanledning förekommer, bör avvisas.

Vad i första stycket sägs skall ock gälla, då anledning förekommer till avvisning enligt 19 § andra stycket ävensom då polismyndigheten finner det vara tveksamt, om utlänning, mot vilken avvisningsanledning förekommer, bör avvisas.

I fall som avses i 21 § andra stycket första meningen skall ärendet under de förutsättningar som anges i första stycket av förevarande paragraf hänskjutas till den centrala utlänningsmyndigheten, som med eget yttrande underställer regeringen ärendet.

26 §s

Finnes utlänning hava begått brott, å vilket fängelse i mer än ett år kan följa, eller undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn som ådömts utlänning för sådant brott, och kan det på grund av gärningens beskaffenhet och övriga omständigheter befaras att han kommer att här i riket fortsätta brottslig verksamhet eller föranleder brottet eljest att han icke bör få kvarstanna, må domstolen förvisa honom ur riket.

Vid bedömande om utlänning Vid bedömande om utlänning bör förvisas skall hänsyn tagas till bör förvisas skall hänsyn tagas till

utlänningens levnads- och familje- utlänningens levnads- och familjeförhållanden samt till längden av förhållanden samt till längden av

den tid han vistats i riket. Utlän- den tid han vistats i riket. Utlän -

8 Senaste lydelse 1964: 205.

InU 1975/76: 24

8 Nuvarande lydelse

ning, som innehar bosättningstillstånd eller som då åtalet väcktes sedan minst fem år tillbaka var bosatt i riket, må förvisas endast om synnerliga skäl äro därtill.

Föreslagen lydelse

ning, som när åtalet väcktes sedan minst ett år innehade permanent uppehållstillstånd eller som vid nämnda tidpunkt sedan minst fem år tillbaka var bosatt i riket, må förevisas endast om synnerliga skäl äro därtill.

Förvisas utlänning, skall det men han därigenom lider beaktas vid bestämmande av annan påföljd för brottet. Förordnar domstol enligt 34 kap. brottsbalken om förändring av påföljd, som ådömts jämte förvisning, må ock meddelas det beslut i fråga om förvisningen, som därav påkallas.

29 §»

Utlänning må utvisas ur riket,

1) om han yrkesmässigt bedriver otukt eller eljest underlåter att efter förmåga söka ärligen försörja sig;

2) om han är hemfallen åt alkoholmissbruk eller narkotikamissbruk och finnes i följd därav vara farlig för annans personliga säkerhet eller föra ett grovt störande levnadssätt;

3) om han av tredska eller uppenbar vårdslöshet gång efter annan undandrager sig att uppfylla sina förpliktelser mot det allmänna eller mot enskild person; eller

4) om han under loppet av de senast förflutna fem åren utom riket genom dom som äger laga kraft blivit dömd till frihetsstraff för brott, varför utlämning må ske enligt svensk lag, eller undergått honom omedelbart ådömt frihetsstraff för sådant brott och det på grund av gärningens beskaffenhet och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att här i riket fortsätta brottslig verksamhet.

Vid bedömande om utlänning bör utvisas enligt denna § skall hänsyn tagas till utlänningens levnads- och familjeförhållanden

samt till längden av den tid han vistats i riket. Utlänning, som innehar bosättningstillstånd eller som sedan minst fem år tillbaka är

3) om han av tredska eller uppenbar vårdslöshet gång efter annan undandrager sig att uppfylla sina förpliktelser mot det allmänna eller mot enskild person;

4) om han under loppet av de senast förflutna fem åren utom riket genom dom som äger laga kraft blivit dömd till frihetsstraff för brott, varför utlämning må ske enligt svensk lag, eller undergått honom omedelbart ådömt frihetsstraff för sådant brott och det på grund av gärningens beskaffenhet och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att här i riket fortsätta brottslig verksamhet; eller

5) om sådana omständigheter föreligger som avses i 20 § första och andra styckena.

Vid bedömande om utlänning bör utvisas enligt första stycket 1—4 skall hänsyn tagas till utlänningens levnads- och familjeförhållanden samt till längden av den tid han vistats i riket. Utlänning, som sedan minst ett år innehar permanent uppehållstillstånd eller

9 Senaste lydelse 1968: 755.

InU 1975/76: 24

9 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bosatt i riket, må utvisas endast som sedan minst fem år tillbaka är

om synnerliga skäl äro därtill. bosatt i riket, må endast om syn nerliga

skäl föreligga utvisas med stöd av första stycket 1—4.

30 §10

Beslut om utvisning meddelas Beslut om utvisning enligt 29 § av länsrätt. Påstående av utlän- första stycket 1—4 meddelas av

ning att han är politisk flykting länsrätt. Påstående av utlänning

prövas enligt 58 § i samband med att han är politisk flykting prövas

verkställigheten av beslutet. enligt 58 § i samband med verk ställigheten

av beslutet. Vad nu sagts gäller även när utlänningen påstår att det föreligger annan sådan omständighet som anges i 2 §.

Beslut om utvisning enligt 29 § första stycket 5 meddelas av regeringen. I ärendet skall inhämtas yttrande från den centrala utlänningsmyndigheten, om ej hinder möter på grund av att ärendet är synnerligen brådskande.

31 §u

I ärende hos länsrätt angående utvisning skall, om utlänningen begär det, muntlig förhandling hållas. Det åligger länsrätten att i god tid innan beslut om utvisning meddelas underrätta utlänningen om hans rätt att påkalla sådan förhandling.

Vid muntlig förhandling hos förvaltningsdomstol i ärende angående utvisning äga 41 §, 42 § första och andra styckena samt, såvitt avser allmänt ombud och tolk, 42 a § tredje och fjärde styckena motsvarande tillämpning. Utöver vad som följer av 16 § förvaltningsprocesslagen (1971: 291) äger domstolen förordna att förhandlingen skall hållas inom stängda dörrar, då det påkallas av omständigheterna.

I ärende hos regeringen om utvisning enligt 29 § första stycket 5 skall förhör hållas.

34 §

När det finnes påkallat av hän- När det finnes påkallat av hänsyn till rikets säkerhet eller eljest i syn till rikets säkerhet, får rege statens

intresse, må Konungen ut- ringen utvisa utlänning och förvisa utlänning och förbjuda ho- bjuda honom att återvända till ri nom

att återvända till riket eller ket eller ock föreskriva inskränk ock

föreskriva inskränkningar och ningar och villkor i fråga om hans villkor för hans vistelse i riket. vistelseort, byte av bostad och ar betsanställning

samt anmälningsplikt.

I ärende om utvisning enligt denna paragraf skall förhör hållas.

10 Senaste lydelse 1971: 1186.

II Senaste lydelse 1973:123.

InU 1975/76: 24

10 Föreslagen lydelse 35 §

Nuvarande lydelse

Uppkommer fråga om avvisning, förpassning eller utvisning eller om verkställighet av sådan åtgärd eller om verkställighet av förvisning, äger den myndighet som handlägger ärendet förordna att utlänningen skall tagas i förvar eller ställas under uppsikt.

Åtgärd enligt första stycket må ock, då Konungen handlägger ärendet, vidtagas av länsstyrelse eller den centrala utlänningsmyndigheten och, då den centrala utlänningsmyndigheten handlägger ärendet, av länsstyrelse. Kan det skäligen befaras att utlänningen avviker, må åtgärden vidtagas av polismyndighet. Anmälan om åtgärden skall skyndsamt göras hos den myndighet som handlägger ärendet, och det åligger denna myndighet att omedelbart pröva om åtgärden skall bestå.

Skall enligt 21 a § tredje stycket ärende om avvisning underställas regeringen, skall polismyndigheten taga utlänningen i förvar.

Föreligger i annat fall än som avses i första stycket sannolika skäl för avvisning, förpassning eller utvisning eller uppkommer fråga om verkställighet av sådan åtgärd eller av förvisning och kan det med hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter skäligen befaras att han kommer att hålla sig undan eller här bedriva brottslig verksamhet eller är hans identitet oklar, äger den myndighet som handlägger ärendet förordna att han skall tagas i förvar. Om det befinnes tillräckligt, kan myndigheten i stället ålägga honom att på vissa tider anmäla sig hos polismyndighet i orten eller föreskriva annat villkor som erfordras för att hålla honom under uppsikt. Fullgör utlänning icke vad som sålunda ålagts honom, kan han tagas förvar.

År fara i dröjsmål får åtgärd enligt andra stycket vidtagas av polismyndighet, även om ärendet handlägges av annan myndighet. Skall enligt 21 § andra stycket andra meningen ärende om avvisning underställas regeringen eller uppkommer fråga om utvisning enligt 29 § första stycket 5, får polismyndighet även i annat fall taga utlänningen i förvar eller ställa honom under uppsikt. Anmälan om åtgärden skall skyndsamt göras hos den myndighet som handlägger ärendet, och det åligger denna myndighet att omedelbart pröva om åtgärden skall bestå.

Utlänning får icke kvarhållas längre tid än två veckor eller, när beslut meddelats om avvisning, förpassning, förvisning eller utvis -

InU 1975/76: 24

11 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ning, två månader från det han togs i förvar, om icke synnerliga skäl föreligga därtill. Innan beslut härom meddelas skall hållas förhör eller, om förvaltningsdomstol handlägger ärendet, muntlig förhandling. Beslut om kvarhållande i förvar gäller för varje gång icke längre tid än två veckor eller, när beslut meddelats om avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning, två månader från beslutets dag.

37 §

Förekommer ej längre skäl att hålla utlänningen i förvar eller under uppsikt, skall åtgärden omedelbart upphävas.

Meddelas icke inom tid som i 35 § fjärde stycket anges beslut om kvarhållande i förvar eller förekommer annars ej längre skäl att hålla utlänningen i förvar eller under uppsikt, skall åtgärden omedelbart upphävas.

40 §

Förhör skall hållas av den myndighet som handlägger ärendet. Den centrala utlänningsmyndigheten äger dock i ärende, som myndigheten handlägger, överlämna åt utlänningsnämnden eller länsstyrelse att hålla förhör. I ärende, som handlägges av Konungen, utser Konungen förhörsmyndighet.

Förhör skall hållas av den myndighet som handlägger ärendet. Den centrala utlänningsmyndigheten äger dock i ärende, som myndigheten handlägger, överlämna åt utlänningsnämnden eller länsstyrelse att hålla förhör. I ärende, som handlägges av regeringen, utser regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förhörsmyndighet.

Utlänningsnämnden äger uppdraga åt ledamot eller suppleant att hålla förhör.

44 §12

Polismyndighets beslut om avvisning må överklagas av utlänningen.

Klagan föres hos den centrala utlänningsmyndigheten genom besvär. Klagande har att inom en vecka efter det han erhållit del av beslutet inkomma med besvären.

Förvaltningsdomstols beslut om utvisning må överklagas av utlänningen. Klagan föres enligt be -

Klagan föres hos den centrala utlänningsmyndigheten genom be -

svär.

Förvaltningsdomstols beslut om utvisning må överklagas av utlänningen. Klagan föres enligt be -

12 Senaste lydelse 1971:1186.

InU 1975/76: 24

12 Nuvarande lydelse

stämmelsema i förvaltningsprocesslagen (1971:291). Klagande har dock att inom en vecka efter det han erhållit del av beslutet inkomma med besvären.

Föreslagen lydelse

stämmelsema i förvaltningsprocesslagen (1971: 291).

Om klagan rörande förvisning gäller vad eljest är stadgat om klagan över allmän domstols dom eller beslut.

46 §1S

över den centrala utlänningsmyndighetens beslut om avvisning eller förpassning så ock dess beslut i tillståndsärende, i vilket utlänningsnämndens yttrande inhämtats på grund av 12 § första stycket, må klagan föras av utlänningen. Klagan föres hos regeringen genom besvär.

Över den centrala utlänningsmyndighetens beslut om avvisning eller förpassning så ock dess beslut i tillståndsärende, i vilket utlänningsnämndens yttrande inhämtats på grund av 12 § första stycket, må klagan förås av utlänningen, om utlänningsnämnden eller någon dess ledamot anfört avvikande mening eller ock nämnden i ärende rörande avvisning icke avgivit yttrande.

Vad sålunda stadgats skall ej gälla beslut om förpassning i fall då utlänningsnämndens yttrande i ärendet ej fordras.

Klagan enligt första stycket föres hos Konungen genom besvär.

Klagande har att inkomma med besvären inom en vecka efter det han erhållit del av beslutet.

48 a §

Beslut enligt 35 § andra eller fjärde stycket om tagande eller kvarhållande i förvar får överklagas av utlänningen. Vad nu sagts gäller ej beslut som meddelats av regeringen. Har beslutet meddelats av polismyndighet, föres klagan hos länsrätt. Har beslutet meddelats av den centrala utlänningsmyndigheten eller av länsstyrelse, föres klagan hos kammarrätt. Över förvaltningsdomstols beslut föres klagan enligt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Klagan enligt första stycket får föras särskilt och är ej inskränkt till viss tid.

is Senaste lydelse 1971:1186.

InU 1975/76: 24

13 Nuvarande lydelse

49 Klagan över beslut i ärende enligt denna lag må endast föras i fall som angivas i 44, 46, 46 a och

59 §§.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må klagan föras över beslut om avvisande av ombud eller biträde, beslut i jävsfråga samt beslut om förvarst ägande i ärende om utvisning hos förvaltningsdomstol.

Klagan över beslut om avvisande av ombud eller biträde samt klagan över förvaltningsdomstols beslut i jävsfråga må föras särskilt inom en vecka efter det klaganden erhållit del av beslutet. Klagan över förvaltningsdomstols beslut om försvarstagande må likaledes förås särskilt och vare ej inskränkt till viss tid.

50 Har utlänning i ärende om uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift och har uppgiften föranlett att tillståndet beviljats honom, äger den centrala utlänningsmyndigheten, efter utlänningsnämndens hörande, förordna att tillståndet skall upphöra att gälla.

51 Kan beslut om avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning icke verkställas eller föreligger eljest, vare sig beslutet verkställts eller icke, skäl att beslutet icke längre skall lända till efterrättelse, åger Konungen upphäva beslutet.

1 samband därmed meddelar Konungen de föreskrifter för utlänningens vistelse i riket, som må finnas påkallade.

Beslut om avvisning eller förpassning, vilket icke blivit verk Senaste

lydelse 1973:123.

Föreslagen lydelse §14

Klagan över beslut i ärende enligt denna lag må endast föras i fall som anges i 44, 46, 46 a, 48 a och 59 §§.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må klagan förås över beslut om avvisande av ombud eller biträde samt beslut i jävsfråga. Sådan klagan må föras särskilt.

§

Har utlänning i ärende om uppehållstillstånd eller arbetstillstånd mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller svikligen förtigit visst förhållande och har han därigenom föranlett att tillståndet beviljats honom, äger den centrala utlänningsmyndigheten, efter utlänningsnämndens hörande, förordna att tillståndet skall upphöra att gälla.

§

Kan beslut om förvisning icke verkställas eller föreligger eljest, vare sig beslutet verkställts eller icke, skäl att beslutet icke längre skall lända till efterrättelse, äger regeringen upphäva beslutet i dess helhet eller i viss del eller ock medge att utlänningen utan hinder av beslutet får vistas i riket.

Första stycket äger, med det undantag sorn anges i tredje stycket, motsvarande tillämpning i fråga om om beslut om avvisning,

InU 1975/76: 24

14 Nuvarande lydelse

ställt, må ock upphävas av den centrala utlänningsmyndigheten, om särskilda skäl äro därtill; vad nu sagts gäller dock icke beslut som meddelats av Konungen.

Föreslagen lydelse

förpassning eller utvisning, som på grund av omständighet som icke tidigare prövats finnes icke längre böra lända till efterrättelse.

Meddelar regeringen beslut om avvisning enligt 20 § eller utvisning enligt 29 § första stycket 5 men möter på grund av vad i 53— 54 a§§ sägs hinder mot verkställighet av beslutet eller föreligger annars särskild anledning att verkställighet ej bör äga rum, skall förordnas att verkställighet tills vidare ej får ske. Beslut om avvisning eller utvisning som nu avses eller förordnande att verkställighet av sådant beslut ej får ske skall omprövas när anledning förekommer därtill.

Upphäves beslut enligt första eller andra stycket eller medges utlänningen rätt att utan hinder av beslutet vistas här i riket, får regeringen i samband därmed meddela sådana föreskrifter om inskränkningar och villkor för utlänningens vistelse i riket som anges i 34 §.

Skall verkställighet icke ske i fall som avses i tredje stycket eller har i annat fall meddelats beslut om avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning som ej kan verkställas och föreligger beträffande utlänningen sådana omständigheter som avses i 20 § första och andra styckena, får regeringen meddela föreskrifter som avses i fjärde stycket. I ärende som nu nämnts skall förhör hållas.

51 a §

Uppkommer fråga som avses i 51 § får det statsråd, som ansvarar för ärenden enligt denna lag, besluta att verkställighet ej skall ske innan regeringen meddelat slutligt beslut i ärendet. Sådant beslut får även meddelas av den centrala utlänningsmyndigheten. Det åligger därvid den centrala utlännings -

InU 1975/76: 24

15 Nuvarande lydelse

54 Föreslagen lydelse

myndigheten att genast underrätta regeringen om den vidtagna åtgärden och, om ärendet ännu icke kommit under regeringens prövning, anmäla ärendet.

§

Krigsvägrare må icke vid verkställighet av avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning befordras till land där han löper risk att sändas till krigsskådeplats och ej heller till land där han icke åtnjuter trygghet mot att bliva sänd till land, i vilket han löper sådan risk. Befordran till sådant land får dock ske om han icke kan befordras till annat land och särskilda skäl för verkställighet föreligga.

Anför i annat fall utlänning som avses i 2 § tredje stycket synnerliga skäl för att han icke skall sändas till sitt hemland, må han icke vid verkställighet befordras dit eller till land, i vilket han löper risk att bliva sänd till sitt hemland.

56 §

Avvisas utlänning, som ankommit hit med fartyg eller luftfartyg, må han återföras till fartyget eller luftfartyget, om detta omedelbart eller inom den närmaste framtiden skall avgå till utlandet; han må ock sättas ombord på annat fartyg eller luftfartyg med samme innehavare. Vad nu sagts skall även gälla verkställighet av förpassning eller utvisning, såframt utlänningen underlåtit att vid inresan uppvisa sitt pass för polismyndighet och beslut om åtgärden meddelats inom sex månader efter inresan.

Vad i första stycket sägs skall ej gälla, om fartyget eller luftfartyget skall avgå till Iand, till vilket utlänningen med tillämpning av 53 och 54 §§ ej må befordras.

Vad i första stycket sägs skall ej gälla, om fartyget eller luftfartyget skall avgå till land, till vilket utlänningen med tillämpning av 53—54 a §§ ej må befordras.

58§!5

Avvisning skall så snart det kan ske verkställas av polismyndighet. Verkställighet av förpassning, förvisning och utvisning ankommer på länsstyrelse.

Avvisning skall så snart det kan ske verkställas av polismyndighet. Verkställighet av förpassning, förvisning och utvisning ankommer på länsstyrelse. I fall som avses i 20 § eller 29 § första stycket 5

15 Senaste lydelse 1973: 274.

InU 1975/76: 24

16 Nuvarande lydelse

Påstår utlänningen att han i det land, till vilket han skulle befordras, löper risk att bliva utsatt för politisk förföljelse eller att han där icke åtnjuter trygghet mot att bliva sänd till land, i vilket han löper sådan risk, och är påståendet icke uppenbart oriktigt, skall ärendet underställas den centrala utlänningsmyndigheten; underställning skall dock ej ske, om påståendet enligt det beslut som förekommer till verkställighet redan är prövat. Den centrala utlänningsmyndigheten har att, efter utlänningsnämndens hörande, besluta i ärendet så snart det kan ske. Finner den centrala utlänningsmyndigheten uppenbart att verkställighet ej bör ske eller är ärendet synnerligen brådskande, må beslut meddelas utan att yttrande inhämtas från utlänningsnämnden.

Avser verkställighet, som enligt andra stycket underställts den

Föreslagen lydelse

äger regeringen förordna annorlunda.

Påstår utlänningen att han i det land, till vilket han skulle befordras, löper risk att bliva utsatt för politisk förföljelse eller risk att sändas till krigsskådeplats eller straffas för att han övergivit krigsskådeplats eller eljest vägrat fullgöra krigstjänstgöring eller ock att han där icke åtnjuter trygghet mot att bliva sänd till land, i vilket han löper sådan risk, och är påståendet icke uppenbart oriktigt, skall, utom i fall som avses i 20 § och 29 § första stycket 5, ärendet underställas den centrala utlänningsmyndigheten. Detsamma skall gälla när utlänning påstår sig ej vilja återvända till hemlandet på grund av de politiska förhållandena där och de omständigheter han åberopar till stöd härför icke kan lämnas utan avseende. Underställning skall dock ej ske, om påståendet enligt det beslut som förekommer till verkställighet redan är prövat. Den centrala utlänningsmyndigheten har att, efter utlänningsnämndens hörande, besluta i ärendet så snart det kan ske. Finner den centrala utlänningsmyndigheten uppenbart att verkställighet ej bör ske eller är ärendet synnerligen brådskande, må beslut meddelas utan att yttrande inhämtas från utlänningsnämnden.

Framställer utlänningen i fall som avses i 20 § eller 29 § första stycket 5 sådant påstående som avses i andra stycket av förevarande paragraf, skall ärendet hänskjutas till den centrala utlänningsmyndigheten, som med eget yttrande underställer regeringen ärendet. Vad nu sagts skall dock ej gälla i ärende om verkställighet av beslut varigenom påståendet redan prövats.

Avser verkställighet, som enligt andra stycket underställts den

InU 1975/76: 24

17 Nuvarande lydelse

centrala utlänningsmyndigheten, förpassning och har förhör icke hållits i förpassningsärendet, skall, om utlänningen begär det, förhör hållas. Det åligger den centrala utlänningsmyndigheten att, innan ärendet avgöres, underrätta utlänningen om hans rätt att påkalla förhör.

Finner den centrala utlänningsmyndigheten anledning till verkställighet enligt 54 §, skall frågan härom underställas Konungen.

59 Har fråga om verkställighet enligt 58 § andra stycket underställts den centrala utlänningsmyndigheten, äger utlänningen föra klagan över myndighetens beslut, om utlänningsnämnden icke avgivit yttrande i ärendet eller om nämnden eller någon dess ledamot anfört avvikande mening.

Klagan enligt första stycket föres hos Konungen genom besvär. Klagande har att inkomma med besvären inom en vecka efter det han erhållit del av beslutet.

16 Senaste lydelse 1971:1186.

Föreslagen lydelse

centrala utlänningsmyndigheten, förpassning och har förhör icke hållits i förpassningsärendet, skall, om utlänningen begär det, förhör hållas. Det åligger den centrala utlänningsmyndigheten att, innan ärendet avgöres, underrätta utlänningen om hans rätt att påkalla förhör. I ärende som enligt tredje stycket prövas av regeringen skall förhör hållas.

Finner den centrala utlänningsmyndigheten anledning till verkställighet enligt 54 §, skall frågan härom underställas regeringen.

§16

Har fråga om verkställighet enligt 58 § andra stycket underställts den centrala utlänningsmyndigheten, äger utlänningen föra klagan över myndighetens beslut.

Klagan föres hos regeringen genom besvär.

§

Beslut om avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning anses verkställt när utlänningen, sedan han fått del av beslutet, lämnat riket.

Beslut om avvisning, förpassning eller utvisning förfaller, om det icke har verkställts inom två år från det beslutet vann laga kraft. Vad nu sagts gäller ej beslut om avvisning enligt 20 § eller utvisning enligt 29 § första stycket 5.

Har utlänning ej kunnat anträffas för verkställighet av beslut som avses i andra stycket första meningen inom tid som där anges och uppkommer därefter fråga

2 Riksdagen 1975/76. 18 sami. Nr 24

InU 1975/76:24

18 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

huruvida beslutet kan verkställas, skall vid den prövningen antagas att inom angivna tid skett verkställighet enligt första stycket, om annat ej visas.

63 Underlåter utlänning, som utan erforderligt tillstånd uppehåller sig i riket, att göra ansökan om tillstånd; eller innehar utlänning sådan anställning eller utövar han sådan verksamhet, för vilken arbetstillstånd fordras, utan att hava sådant tillstånd; eller

har någon utlänning i sin tjänst, ehuru denne icke, då så erfordras har arbetstillstånd eller anställningstillstånd,

straffes med dagsböter.

64 Den som icke gör anmälan, vilken är föreskriven i författning, utfärdad med stöd av denna lag, eller som i sådan anmälan eller i ansökningsärende enligt denna lag eller sådan författning mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift;

den som hjälper utlänning att inkomma i riket i strid mot föreskrift i denna lag eller i författning, utfärdad med stöd därav;

utlänning som, i annat avseende än beträffande skyldighet att hava pass, tillstånd att inresa, tillstånd att vistas i riket eller arbetstillstånd, överträder bestämmelserna i denna lag eller vad med stöd av lagen blivit föreskrivet; samt utlänning som försöker hindra verkställighet av beslut om hans avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning,

§17

Underlåter utlänning, som utan erforderligt tillstånd uppehåller sig i riket, att göra ansökan om tillstånd; eller

innehar utlänning sådan anställning eller utövar han sådan verksamhet, för vilken arbetstillstånd fordras, utan att hava sådant tillstånd, dömes till dagsböter.

Den som har utlänning i sin tjänst, ehuru denne icke, då så erfordras, har arbetstillstånd eller anställningstillstånd, dömes till dagsböter eller, där omständigheterna äro försvårande, till fängelse i högst ett år.

§

Den som icke gör anmälan, vilken är föreskriven i författning, utfärdad med stöd av denna lag, eller som i sådan anmälan eller i ansökningsärende enligt denna lag eller sådan författning mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift eller svikligen förtiger förhållande av betydelse;

den som hjälper utlänning att inkomma i riket i strid mot föreskrift i denna lag eller i författning, utfärdad med stöd därav;

utlänning som, i annat avseende än beträffande skyldighet att hava pass, tillstånd att inresa, tillstånd att vistas i riket eller arbetstillstånd, överträder bestämmelserna i denna lag eller vad med stöd av lagen blivit föreskrivet; samt utlänning som försöker hindra verkställighet av beslut om hans avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning,

17 Senaste lydelse 1974:194.

InU 1975/76: 24

19 Nuvarande lydelse

straffes med dagsböter eller, där omständigheterna äro försvårande, med fängelse i högst sex månader.

Föreslagen lydelse

dömes till dagsböter eller, där omständigheterna äro försvårande, till fängelse i högst sex månader.

Till fängelse i högst ett år eller, där omständigheterna äro mildrande, till dagsböter dömes, utan hinder av första stycket,

den som hjälper sådan utlänning att inkomma i riket beträffande vilken föreligga omständigheter som avses i 20 § första och andra styckena samt

utlänning som försöker hindra verkställighet av beslut om avvisning enligt 20 § eller utvisning enligt 29 § första stycket 5.

65 §18

Överträder utlänning föreskrift, meddelad med stöd av denna lag, att han icke må uppehålla sig utanför viss ort, viss kommun eller visst polisdistrikt, straffes med fängelse i högst ett år eller, där omständigheterna äro mildrande, med dagsböter.

överträder utlänning föreskrift, meddelad med stöd av denna lag, att han icke må uppehålla sig utanför viss ort, viss kommun eller visst polisdistrikt, eller överträder utlänning föreskrift som meddelats enligt 51 § femte stycket, dömes till fängelse i högst ett år eller, där omständigheterna äro mildrande, till dagsböter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

I fråga om bosättningstillstånd gäller äldre bestämmelser intill dess beslut meddelats om permanent uppehållstillstånd för utlänningen.

Vad i lag eller annan författning föreskrives i fråga om den som innehar bosättningstillstånd skall i stället gälla, intill utgången av år 1977 den som är bosatt här i riket sedan minst två år och innehar permanent uppehållstillstånd och för tiden därefter den som sedan minst ett år innehar permanent uppehållstillstånd.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket1

18 Senaste lydelse 1973:163.

1 Senaste lydelse av 32 § 1971: 574.

InU 1975/76: 24

20 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dels att ordet ”Konungen” i 6, 13, 21, 26 och 31—33 §§ skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 3 och 4 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Utlänning som har bosättningstillstånd är likställd med svensk medborgare beträffande rätt att idka näring.

Utlänning som ej har bosättningstillstånd men är bosatt här i riket är likställd med svensk medborgare beträffande rätten att idka följande näringar:

1. jordbruk jämte binäring vilken icke drives som självständigt företag,

2. skogsbruk i den mån det ej omfattar förädling av råvara,

3. fiske,

4. rederirörelse med svenskt fartyg i vilket utlänningen äger del,

5. undervisningsverksamhet,

6. verksamhet som läkare, tandläkare och veterinär.

Utlänning som är bosatt här i riket och som har permanent uppehållstillstånd eller är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge är likställd med svensk medborgare beträffande rätt att idka näring.

Utlänning som ej avses i 3 § men som är bosatt här i riket är likställd med svensk medborgare beträffande rätten att idka följande näringar:

1. jordbruk jämte binäring vilken icke drives som självständigt företag,

2. skogsbruk i den mån det ej omfattar förädling av råvara,

3. fiske,

4. rederirörelse med svenskt fartyg i vilket utlänningen äger del,

5. undervisningsverksamhet,

6. verksamhet som läkare, tandläkare och veterinär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

3 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1968: 564) om tillfällig handel

Härigenom föreskrives att 3 § förordningen (1968: 564) om tillfällig handel skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

Tillfällig handel får drivas endast efter särskilt tillstånd.

Svensk medborgare och utlän- Svensk medborgare och utlänning som har bosättningstillstånd ning som har permanent uppe får

dock utan tillstånd driva till- hållstillstånd får dock utan tillfällig handel med livsmedel, blom- stånd driva tillfällig handel med

InU 1975/76: 24

21 Nuvarande lydelse

mor och alster av inhemsk hemslöjd samt med andra varor om handeln drives i lokal över vilken han förfogar. Vidare får, förutom svensk medborgare, utlänning som har bosättningstillstånd utan tillstånd driva tillfällig handel med tryckt skrift.

Föreslagen lydelse

livsmedel, blommor och alster av inhemsk hemslöjd samt med andra varor om handeln drives i lokal över vilken han förfogar. Vidare får, förutom svensk medborgare, utlänning som har permanent uppehållstillstånd utan tillstånd driva tillfällig handel med tryckt skrift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976 och gäller till utgången av juni 1976.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975: 000) om tillfällig handel

Härigenom föreskrives att 3 § lagen (1975: 000) om tillfällig handel skall ha nedan angivna lydelse.

Lydelse enligt prop. 1975: 521 Föreslagen lydelse

3§

Tillfällig handel får drivas endast efter särskilt tillstånd.

Svensk medborgare och utlän- Svensk medborgare och utlänning som har bosättningstillstånd ning som har permanent uppe får

dock utan tillstånd driva till- hällstillstånd får dock utan tillfällig handel med livsmedel, blom- stånd driva tillfällig handel med

mor och alster av inhemsk hem- livsmedel, blommor och alster av

slöjd. Vidare får, förutom svensk inhemsk hemslöjd. Vidare får, förmedborgare, utlänning som har utom svensk medborgare, utlän bosättningstillstånd

utan tillstånd ning som har permanent uppe driva

tillfällig handel med tryckt hållstillstånd utan tillstånd driva

skrift. tillfällig handel med tryckt skrift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

Regeringen har inhämtat lagrådets yttrande över förslaget till lag om ändring i utlänningslagen.

Motionerna

Motion väckt under allmänna motionstiden vid 1975 års riksmöte

1975: 935 av fru Diesen m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen anhåller att förslag framläggs om inrättande av ett samrådsorgan i flyktingfrågor,

2. hos regeringen anhåller att förslag till ny utlänningslag framläggs efter en fullständig översyn av nu gällande 1954 års lag.

1 Jämför fotnot 1 på s. 43. Lagen har numera fått nr 1975: 985.

InU 1975/76: 24

22 Motioner väckta med anledning av propositionen 1975/76:18

1975/76: 71 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att den i propositionen 1975/76:18 föreslagna formuleringen i lag om ändring i utlänningslagen, § 2 tredje stycket, ändras från ”särskilda skäl” till ”synnerliga skäl”,

2. att formuleringen i samma avsnitt i nämnda lag ”politiska förhållanden” ersätts med formuleringen ”politiska och rättsliga förhållanden”,

4. att riksdagen uttalar, att särskild urskillning skall iakttas beträffande personuppgifter från utländsk polismakt.

Motionen behandlas beträffande yrkandet 3 av justitieutskottet.

1975/76: 72 av herrar Lidgård (m) och Winberg (m) vari yrkas

att i 2 och 54 a §§ terrorister undantas från däri angiven rätt att vistas i riket respektive från skydd mot förpassning, förvisning och utvisning,

att 20 § första stycket erhåller följande lydelse:

”Utlänning som ankommer till riket skall avvisas, om det finns grundad anledning antaga att han tillhör eller verkar för organisation eller grupp som avses i andra stycket. Avvisning skall dock icke ske, om med fog kan antas, att det ej föreligger fara för att han här i riket medverkar till handling som avses i nämnda stycke.”

att i förslaget till 26 § andra stycket angiven tidsrymd för innehavande av permanent uppehållstillstånd ändras från ett år till två år, samt

att i förslaget till 34 § efter orden ”rikets säkerhet” tilläggs orden ”eller eljest av ett väsentligt statsintresse”.

1975/76: 73 av herr Nyquist (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar

3. att hos regeringen begära förslag till innevarande riksmöte till precisering av 20 § i utlänningslagen i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att hos regeringen begära förslag till innevarande riksmöte till sådan lagändring som innebär att systemet med en särskild förteckning över personer, som skall avvisas enligt 20 § utlänningslagen, avvecklas.

Motionen behandlas beträffande yrkandena 1 och 2 av justitieutskottet.

1975/76: 74 av herr Nyquist (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om direktiven för ny översyn av utlänningslagen.

Inrikesutskottet har inhämtat yttrande från justitieutskottet över propositionen jämte motioner i de delar av propositionens avsnitt om terroristlagstiftningen som remitterats till inrikesutskottet. Yttrandet fogas till detta betänkande som bilaga.

InU 1975/76: 24

23 Utskottet

Inledning

I propositionen föreslås omfattande ändringar i utlänningslagstiftningen. Huvudpunkterna i lagförslaget är följande:

Utlänningar som inte kan betraktas som politiska flyktingar enligt definitionen i gällande utlänningslag skall beredas fristad i vårt land om de på grund av de politiska förhållandena i hemlandet inte vill återvända dit och kan åberopa tungt vägande omständigheter till stöd härför. Endast om det föreligger särskilda skäl får de vägras att vistas i riket. Detsamma skall gälla om utländska krigsvägrare. De föreslagna reglerna innebär att man lagfäster vad som redan tillämpas i praxis.

Möjligheterna för utlänning att överklaga beslut om att han skall avlägsnas ur riket vidgas väsentligt enligt propositionens förslag. Beslut om avlägsnande skall i motsats till vad som gäller i dag kunna preskriberas. Reglerna om frihetsberövande av utlänning före avlägsnande stramas åt på sätt som är till utlänningens fördel.

Utlänning kan efter ansökan få bosättningstillstånd sedan han vistats två år här i landet. Ett sådant tillstånd ger honom ett starkt skydd mot risken att bli avlägsnad ur landet och likställer honom i flera avseenden med svensk medborgare. Bosättningstillståndet föreslås bli ersatt med ett permanent uppehållstillstånd, som skall kunna beviljas efter i regel ett års vistelse i landet.

Bestämmelserna i 1973 års lag om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen) föreslås i modifierad form bli införda i utlänningslagen. Yttrande till inrikesutskottet över denna del av lagförslaget har avgivits av justitieutskottet. De i terroristlagen intagna bestämmelserna om tvångsåtgärder i spaningssyfte mot utlänning som av asylskäl får stanna i landet avses i oförändrat skick bli överförda till en särskild, tidsbegränsad lag. Det lagförslaget behandlas av justitieutskottet (JuU 1975/76: 15).

Även andra ändringar görs i utlänningslagen. Bl. a. skärps straffet för arbetsgivare som anställer utlänning utan arbetstillstånd.

Propositionens förslag bygger på dels två betänkanden av utlänningsutredningen från år 1972, det ena om frihetsberövanden enligt utlänningslagen och det andra om flyktingskap (Ds In 1972: 20 och SOU 1972: 84), dels Nordiska kommitténs betänkande från år 1970 om utlänningspolitik och utlänningslagstiftning i Norden, dels departementspromemorian (Ds A 1975: 2) Vissa ändringar i terroristlagen, dels skrivelser från statens invandrarverk om uppehållstillstånd m. m. och om straffskärpning för arbetsgivare som anställer utlänning utan arbetstillstånd. Vidare anmäls skrivelser från Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Solidaritetskommittén för politiska flyktingar om ordningen för förhör med politiska flyktingar.

InU 1975/76: 24

24 Samtliga dokument har remissbehandlats.

Förslagen till ändringar i utlänningslagen har granskats av lagrådet.

Översyn av utlänningslagstiftningen

De i korthet redovisade ändringarna medför så omfattande ingrepp i utlänningslagen att det kan ifrågasättas om inte nuvarande lag — som är från år 1954 — borde ha ersatts med en ny. Regeringen har varit medveten om detta och har den 23 oktober utfärdat direktiv för en översyn som skall leda fram till förslag till en helt ny utlänningslag.

I och med utredningsbeslutet har ett av yrkandena i motionen 1975: 935 av fru Diesen m. fl. (m) tillgodosetts. Det aktuella yrkandet går nämligen ut på att nuvarande utlänningslag skall bli föremål för en samlad översyn med sikte på förslag till en ny lag. Motionen behöver därför i denna del inte föranleda någon åtgärd.

Herr Nyquist (fp) har i motionen 1975/76: 74 tagit fasta på löftet i propositionen om en ny översyn av utlänningslagen och pekar på att vissa problem sammanhängande med förvisningsinstitutet bör få sin lösning vid översynen. Förvisning är den avlägsnandeform som används då utlänning gjort sig skyldig till grövre brott och domstol på grund av bestämmelserna i 26 § utlänningslagen finner att utlänningen inte bör få stanna kvar i riket. Herr Nyquist anser att förvisning bör i princip endast ifrågakomma för utlänningar som kommit till Sverige för att begå brott. Särskilt bör man vara restriktiv med förvisning av medborgare från övriga nordiska länder. Motionären pekar vidare på att myndigheterna inte som för andra straffade förbereder frigivning av utlänningar som efter avtjänat fängelsestraff skall förvisas ur landet. Om förvisningen efter överklagande inte verkställs, har utlänningen därför sämre möjligheter än andra straffade att finna arbete, bostad etc.

De problem motionären tagit upp behandlas i de numera offentliggjorda direktiven till den nya utredningen. Motionärens önskemål är därför tillgodosedda. Någon åtgärd på grund av motionen är sålunda inte aktuell.

Principfrågan om inarbetning av terroristlagen i utlänningslagen

Utskottet tar först upp frågan om det lämpliga i att till utlänningslagen överföra och därmed permanenta nuvarande tidsbegränsade särbestämmelser om terrorister.

Justitieutskottet anför om denna principfråga att den internationella utvecklingen efter terroristlagens tillkomst visar att vi under överskådlig tid kommer att behöva ett skydd mot våldshandlingar av terroristgrupper och terroristorganisationer. Justitieutskottet delar därför föredragande statsrådets uppfattning att terroristlagens bestämmelser bör ges en permanent karaktär.

Även lösningen att införliva terroristbestämmelserna med utlännings -

InU 1975/76: 24

lagen synes justitieutskottet lämplig av systematiska skäl, eftersom bestämmelserna avser enbart utlänning och har nära samband med utlänningslagens bestämmelser. Mot förslaget har anförts att integreringen skulle på ett för utlänningar ofördelaktigt sätt kunna påverka de allmänna reglerna i utlänningslagen och deras tillämpning. Farhågorna härför bör enligt justitieutskottets mening inte överdrivas. Utskottet anför vidare att de föreslagna bestämmelserna inte innebär något avsteg från de grundläggande principer på vilka vår utlänningspolitik vilar. Regleringen tar sikte på extrema situationer och gäller enbart utlänningar som bedöms utgöra en fara för tryggheten i vårt land både med avseende på svenska medborgare och invandrare. Terroristbestämmelserna utgör därigenom en del av vårt regelsystem till skydd för invandrarna. Den stora öppenhet och liberala inställning gentemot utlänningar i allmänhet som kännetecknar utlänningslagen och dess tilllämpning rubbas inte enligt justitieutskottets uppfattning.

Inrikesutskottet ställer sig bakom de synpunkter justitieutskottet anfört i denna fråga och förordar alltså att nuvarande terroristbestämmelser permanentas och inarbetas i utlänningslagen. Frågan om modifiering av bestämmelserna i samband med denna integrering återkommer utskottet till i ett senare avsnitt. För tydlighetens skull bör på nytt framhållas att vad nu sagts om integreringen inte gäller den nuvarande terroristlagens bestämmelser om telefonavlyssning m. fl. tvångsåtgärder i spaningssyfte. De bestämmelserna har, som nämnts, tagits upp i propositionens förslag till en särskild, tidsbegränsad lag.

Skyddet för flyktingar

Skyddet för flyktingar är enligt 2 § utlänningslagen förbehållet politiska flyktingar, dvs. utlänning som i sitt hemland löper risk att utsättas för politisk förföljelse. Med politisk förföljelse förstås enligt samma lagrum att någon på grund av sin härstamning, tillhörighet till viss samhällsgrupp, religiösa eller politiska uppfattning eller eljest på grund av politiska förhållanden utsätts för förföljelse, som riktar sig mot hans liv eller frihet eller eljest är av svår beskaffenhet. Som politisk flykting räknas också den som åläggs allvarligt straff för politiskt brott.

Det skydd som politisk flykting åtnjuter enligt utlänningslagen består av två led. Sådan flykting har en mer vidsträckt rätt än andra invandrare att bosätta sig här i landet till följd av regeln i 2 § att politisk flykting inte utan synnerliga skäl får vägras behövlig fristad här i landet. Det andra ledet i skyddet gäller mot avlägsnande ur riket. Om det blir aktuellt med sådan åtgärd får flyktingen inte sändas till land där han riskerar politisk förföljelse och inte heller till land där han inte är tryggad mot att sändas vidare till land där han löper sådan risk. Dessa regler om s. k. politiskt verkställighetshinder finns i 53 §. Undantagsvis kan emellertid politisk flykting skickas tillbaka till hem -

InU 1975/76: 24

landet eller land från vilket han kan riskera bli vidaresänd till hemlandet. Det kan inträffa om han gjort sig skyldig till synnerligen grov brottslighet eller om han bedrivit och kan antas fortsätta att bedriva verksamhet som innebär fara för rikets säkerhet (54 §).

I propositionen föreslås inte någon ändring av utlänningslagens nuvarande flyktingbegrepp eller av nämnda bestämmelser om skydd för politiska flyktingar. Däremot föreslås att en ny skyddsgrupp införs genom tillägg till 2 §. Den nya skyddsgruppen består av två kategorier utlänningar. Till den första kategorien hör utlänningar som på grund av de politiska förhållandena i hemlandet inte vill återvända dit och kan åberopa tungt vägande omständigheter till stöd härför. Till denna kategori skall räknas t. ex. utlänningar som inte kan hävda att de i hemlandet är föremål för sådan svårartad förföljelse som konstituerar politiskt flyktingskap men kan påvisa att de utsätts för allehanda trakasserier. Den andra kategorien är krigsvägrare, varmed förstås utlänning som övergivit krigsskådeplats eller flytt från hemlandet för att undgå förestående krigstjänstgöring.

Krigsvägrare och övriga nu berörda utlänningar avses få en något lägre grad av skydd än politiska flyktingar. Det markeras i det föreslagna tillägget till 2 § med att de kan vägras att vistas i riket om det föreligger särskilda skäl härför. Det innebär enligt propositionen att man i motsats till vad som gäller om politiska flyktingar skall kunna ta med invandringspolitiska aspekter i bedömningen, dvs. ta ”nödvändig hänsyn till våra möjligheter att ta emot utlänningar vid sidan av den reglerade invandringen”.

Ett motsvarande skydd mot avlägsnande som ges politiska flyktingar föreslås tillkomma krigsvägrare. Dessa skall i princip inte kunna skickas till land där de löper risk att sändas till krigsskådeplats. Regler om detta verkställighetshinder ges i den nya paragrafen 54 a. Detta stadgande innebär därutöver att övriga utlänningar i den nya skyddsgruppen skall kunna skickas till hemlandet om det inte gäller särskilt ömmande fall. Det erinras i propositionen om att det här gäller utlänningar som vanligen inte hotas av så allvarlig förföljelse som de politiska flyktingarna.

Herr Hermansson m. fl. (vpk) anser i motionen 1975/76: 71 att propositionsförslaget gör en onödig skillnad mellan politiska och andra flyktingar trots att skyddsbehovet enligt motionärernas mening kan vara lika starkt eller starkare beträffande andra flyktingar. Det föreslås därför att krigsvägrare m. fl. skall liksom politiska flyktingar kunna avvisas endast om det finns synnerliga skäl härför. Motionärerna vill vidare att inte enbart politiska förhållanden i hemlandet skall vara asylgrundande utan även språkligt-kulturell diskriminering och grovt diskriminatoriska lagbestämmelser som riktar sig mot t. ex. ensamstående mödrar, homosexuella och abortfall. För att tillgodose dessa önskemål

InU 1975/76: 24

föreslår motionärerna att formuleringen ”politiska förhållanden” i tilllägget till 2 § ersätts med ”politiska och rättsliga förhållanden”.

Utskottet vill betona att den nya lagregeln innebär att en sedan åtskilliga år tillämpad praxis blir lagfäst. Bestämmelsen ger dessutom utrymme för en humanitärt motiverad invandring som sträcker sig betydligt längre än våra internationella åtaganden om politisk asyl förpliktar oss till. Det bör vidare framhållas att varje enskilt fall skall bedömas för sig. Det blir därvid tyngden av de föreliggande omständigheterna, inte omständigheternas art i sig, som blir avgörande. Med det sagda avstyrker utskottet de förevarande motionsyrkandena.

Ett yrkande, som till skillnad från den ovan behandlade motionen innebär en inskränkning av reglerna om invandring av humanitära skäl, framställs i motionen 1975/76: 72 av herrar Lidgård (m) och Winberg (m). Motionärerna vill att terrorister skall undantas från det skydd som ges i tillägget till 2 § och i 54 a § utlänningslagen.

Justitieutskottet uttalar i anslutning till detta yrkande att vi självfallet måste skydda vårt samhälle mot politiska våldsdåd och anför vidare att det av hänsyn till andra stater och till våra internationella förpliktelser framstår som en skyldighet för Sverige att motverka att vårt land blir en tillflyktsort och ett aktionsområde för terrorister. Vid en bedömning av motionsyrkandet måste emellertid enligt justitieutskottet också beaktas, att förhållandena — även när det inte är fråga om politiskt flyktingskap — ibland kan vara sådana att det skulle framstå som stötande för rättskänslan att vägra en utlänning rätt att vistas här även om han är terrorist. Så kan exempelvis vara fallet om utlänningen löper risk att i annat land ådömas dödsstraff eller andra oproportionerligt hårda påföljder. Enligt justitieutskottets mening skulle det innebära ett avsteg från vår humanitära inställning i utlänningsfrågor, om vi generellt skulle vägra terrorister fristad under hänvisning enbart till den synnerligen allvarliga karaktären av befarad brottslighet men utan avseende på arten av den förföljelse som väntar utlänningen om han sänds från Sverige. Det anförda leder justitieutskottet till slutsatsen att terrorister inte generellt bör undantas från tillämpningsområdet för de nya reglerna om asyl och verkställighetshinder. I stället bör det liksom hittills ankomma på regeringen att i varje särskilt fall bedöma om en presumtiv terrorist bör få komma in eller stanna i Sverige. Vid bedömningen måste självfallet utlänningens behov av skydd vägas mot vårt intresse att förebygga terrordåd. Stor restriktivitet måste dock enligt justitieutskottets mening iakttas när det gäller att ge en terrorist fristad i vårt land. I den praktiska tillämpningen torde enligt justitieutskottet skillnaden mellan en sådan ordning och den som föreslagits av motionärerna vara relativt obetydlig. Det förhållandet att utlänningen kan befaras medverka till användningen av våld, hot eller tvång för politiska syften torde nämligen som regel utgöra särskilda skäl enligt 2 och

InU 1975/76: 24

54 a §§ i deras nya lydelse för att han bör avvisas eller utvisas eller för att sådan åtgärd bör verkställas.

Inrikesutskottet instämmer i dessa uttalanden och vill för egen del endast tillägga att det vid terroristbestämmelsernas tillkomst år 1973 förutsattes att de inte skulle medföra någon inskränkning i asylrätten. På grund härav avstyrker inrikesutskottet — i likhet med justitieutskottet — det aktuella motionsyrkandet.

Besvärsordningen i utlänningsärenden

Utlännings rätt att anföra besvär över beslut enligt utlänningslagstiftningen är f. n. inskränkt i olika hänseenden. I vissa fall föreligger ingen besvärsrätt alls. Det gäller t. ex. vid avslag på ansökan om arbetstillstånd. I de fall statens invandrarverk meddelar beslut är rätten att överklaga till regeringen beroende av om utlänningsnämnden eller åtminstone någon av nämndens ledamöter har annan mening än verket. I några fall finns full överklagningsrätt, t. ex. beträffande domstolsbeslut om förvisning.

Ett annat slag av inskränkning i besvärsrätten är att tiden för att anföra besvär som regel begränsas till en vecka.

Samtidigt bör framhållas att utlänningslagen även innehåller speciella bestämmelser som verkar till utlänningens förmån. Invandrarverket kan om särskilda skäl föreligger enligt 47 § underställa regeringen prövningen av utlänningsärende. Är det fråga om att avlägsna utlänning ur landet, ger reglerna om s. k. återbrytning i 51 § utlänningen en vidsträckt möjlighet att få sin sak prövad av regeringen. Återbrytning innebär att regeringen upphäver beslut om att avlägsna utlänning antingen därför att beslutet inte kan verkställas eller därför att skäl föreligger som gör att beslutet inte längre skall gälla. Alternativt kan återbrytning innebära att utlänningen medges att vistas i riket utan hinder av beslutet att avlägsna honom. Återbrytning kan ske även om avlägsnandebeslutet har verkställts. Reglerna om återbrytning behandlas även i ett följande avsnitt.

I propositionen föreslås att reglerna om besvär skall göras förmånligare för utlänning. Besvärstiden skall förlängas till tre veckor. Besvär över beslut av invandrarverket skall kunna anföras till regeringen oberoende av utgången i utlänningsnämnden. Den föreslagna ordningen har provisorisk karaktär. Besvärsordningen skall nämligen övervägas på nytt av den tidigare nämnda utredningen med sikte bl. a. på förkortning av de f. n. ofta långa handläggningstidema. I det arbetet ingår även att pröva frågan om man i fortsättningen skall ha kvar utlänningsnämnden och möjligheten att inrätta ett särskilt högsta besvärsorgan för utlänningsärenden.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag som utgör en utveckling mot att man normaliserar utlänningars rätt att anföra besvär över be -

InU 1975/76: 24

slut som går dem emot. Förslagen innebär ändringar i 44, 46 och 59 §§ utlänningslagen. Det bör tilläggas att även med den nu förordade ordningen vissa beslut fortfarande inte kommer att kunna överklagas. Av skäl som utvecklas senare gäller det bl. a. beslut om avslag på ansökan om arbetstillstånd.

Preskription av beslut om avlägsnande m. m.

Beslut om avlägsnande kan bli hängande över utlänning under många år i de fall beslutet av någon anledning inte går att verkställa. Regeringens möjlighet att med stöd av 51 § utlänningslagen återbryta beslutet har inte alltid kunnat hindra att sådana situationer uppstår. Det föreslås nu i propositionen att beslut om avlägsnande genom avvisning, förpassning eller utvisning skall förfalla, om det inte verkställts inom två år från det beslutet vann laga kraft. Preskriptionen skall inte gälla terrorister. Inte heller skall preskriptionsregeln omfatta domstols beslut om förvisning. Det uttalas i sammanhanget att det bör stå de sakkunniga för översyn av utlänningslagstiftningen fritt att på nytt ta upp den frågan i samband med övervägandena om förvisningsinstitutet.

Nuvarande återbrytningsmöjligheter anses böra bestå när det gäller fall som omfattas av terroristbestämmelserna och förvisningsfallen. Som en riktpunkt bör gälla att beslut om avlägsnande i de fallen upphävs efter fem år om besluten inte har kunnat verkställas. I övrigt anses den nu ofta använda möjligheten till återbrytning kunna begränsas tack vare den vidgade rätten för utlänning att anföra besvär till regeringen och den nya preskriptionsregeln. Återbrytning skall i fortsättningen användas mer restriktivt och med ovan nämnda undantag tillgripas endast i de fall nya, relevanta omständigheter kommit fram efter det att beslut om avlägsnande av utlänning har vunnit laga kraft. Nuvarande möjlighet för invandrarverket att i vissa fall besluta om återbrytning slopas.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot vad som anförts och föreslagits i förevarande avsnitt av propositionen. Förslagen föranleder ändring av 51 § och införande i lagen av en ny bestämmelse (60 a §). I en likaledes ny paragraf, 51 a, ges det statsråd som ansvarar för handläggningen av utlänningsärenden rätt att besluta om inhibition (uppskov) av verkställighet av avlägsnandebeslut i avvaktan på regeringens prövning av sakfrågan, allt under förutsättning att det gäller så brådskande fall att man inte kan vänta till nästa regeringssammanträde.

Förutsättningarna för användande av tvångsmedel enligt utlänningslagen

I de fall det är aktuellt att avlägsna utlänning ur landet kan han enligt 35 § antingen tas i förvar eller ställas under uppsikt. Är det fråga om avlägsnande i form av förvisning gäller inte utlänningslagens regler utan rättegångsbalkens bestämmelser om anhållande och häktning.

InU 1975/76: 24

30 Den gällande lagtexten anger inte förutsättningarna för att tvångsmedel skall få tillgripas. Beträffande tiden stadgas att utlänning får hållas i förvar under högst en månad (38 §). Tiden kan förlängas, men frågan skall då underställas regeringen. Ingen får kvarhållas längre tid än tre månader, såvida inte enligt regeringens bedömning synnerliga skäl föreligger. Rätten att anföra besvär över förvarstagande är begränsad.

I propositionen betonas att förutsättningarna för en så ingripande åtgärd som frihetsberövande klart bör anges i lag och att vidgad besvärsrätt bör införas. Härför talar även att nuvarande ordning inte kan anses överensstämma med de åtaganden som gjorts genom Sveriges anslutning till Europarådskonventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och FN:s Internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Med rättegångsbalkens regler om anhållande och häktning som förebild förordas därför att förvarstagande får ske om det föreligger sannolika skäl för avvisning, förpassning eller utvisning eller fråga har uppkommit om verkställighet av sådant beslut eller av förvisningsbeslut och att det på grund av utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter kan befaras att han håller sig undan eller kommer att här i landet bedriva brottslig verksamhet. Utlänning skall också kunna tas i förvar om hans identitet inte är fastställd. 35 § föreslås bli reviderad i enlighet med det sagda.

Propositionens förslag är en värdefull förbättring från rättssäkerhetssynpunkt, och utskottet tillstyrker därför detsamma. I anslutning till vad justitieutskottet anfört om den aktuella paragrafens tillämpning på presumtiva terrorister vill utskottet anföra följande.

Enligt terroristlagen skall utlänning som anländer till vårt land avvisas, om han är upptagen på en av rikspolisstyrelsen upprättad förteckning över presumtiva terrorister och saknar visering, uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd. Gör utlänningen därvid invändning att politiskt verkställighetshinder föreligger, skall ärendet underställas regeringen. Enligt 6 § första stycket terroristlagen skall polismyndigheten i sådant fall ta utlänningen i förvar. Detta stadgande har förts över till 35 § första stycket utlänningslagen och berörs inte av den fråga som justitieutskottet tagit upp.

Skall ärende om avvisning i annat fall underställas regeringen — det kan t. ex. gälla utlänning som står upptagen på rikspolisstyrelsens förteckning men har visering eller tillstånd att uppehålla sig i landet — eller är det fråga om att utvisa en presumtiv terrorist som befinner sig i landet, har polismyndigheten en generell rätt att ta utlänningen i förvar i avvaktan på regeringens prövning. Frihetsberövande! är dock i detta fall inte obligatoriskt. Det sagda gäller enligt 6 § andra stycket terroristlagen. Vad justitieutskottet finner tveksamt är om — vid över -

InU 1975/76: 24

föringen av det aktuella stadgandet i terroristlagen till 35 § tredje stycket utlänningslagen — polismyndighetens nuvarande generella rätt att ta utlänningen i förvar kommer att begränsas av de ovan behandlade skärpta kraven på frihetsberövande ingripanden mot utlänningar i allmänhet. Justitieutskottet anser att någon ändring i sak i förhållande till vad som nu gäller inte torde vara åsyftad. Inrikesutskottet delar denna uppfattning. Det är alltså i detta lagstiftningsärende inte avsett att göra någon inskränkning i polismyndighets hittillsvarande generella befogenhet att ingripa i terroristärende som skall underställas regeringen.

Den tid under vilken utlänning får tas i förvar förkortas till två veckor i det fall frihetsberövande! sker i avvaktan på att beslut om avlägsnandet meddelas. Utlänningen kan dock kvarhållas under ytterligare tvåveckorsperioder, om det vid förnyad prövning anses föreligga synnerliga skäl härför. Efter det att beslut fattats om att avlägsna utlänningen får han kvarhållas i två månader från det han togs i förvar. Föreligger synnerliga skäl, kan kvarhållandet efter särskilda beslut förlängas i tvåmånadersperioder (35 § tredje stycket).

Rätt för utlänning att överklaga beslut om tagande i förvar föreslås bli införd i de fall sådan rätt saknas. Besvärsrätten regleras i en ny paragraf, 48 a. Enligt denna paragraf skall klagan över polismyndighets beslut föras hos länsrätt och över invandrarverkets eller länsstyrelses beslut hos kammarrätt. Besvären kommer alltså att prövas av domstol. Om regeringen fattat beslutet att utlänning skall tas i förvar, skall dock besvärsrätt inte finnas. Inte heller skall besvär kunna anföras mot beslut att utlänning skall ställas under uppsikt. Detta motiveras med åtgärdens mindre ingripande karaktär och gäller oberoende av vilken myndighet som fattat beslutet.

De föreslagna reglerna om tidsbegränsning av förvarstagandet är en viktig förbättring av rättsskyddet för berörda utlänningar. Detsamma gäller de nya besvärsreglernas utformning. Införandet av en vidgad rätt att anföra besvär över beslut om förvarstagande och möjligheten att få besvären prövade av domstol bringar utlänningslagens regler i bättre överensstämmelse med våra internationella åtaganden när det gäller frihetsberövanden. Utskottet tillstyrker därför de aktuella förslagen. Vad i övrigt anförts och föreslagits under detta avsnitt av propositionen lämnas av utskottet utan erinran.

Vissa förslag av Nordiska kommittén

Sedan Nordiska rådet — mot bakgrunden av den gemensamma arbetsmarknaden i de nordiska länderna och den mellan länderna träffade passöverenskommelsen m. m. — uttalat sig för att det borde undersökas om det förelåg förutsättningar för en enhetlig nordisk utlänningslagstiftning och en samstämmig nordisk utlänningspolitik, lade en nor -

InU 1975/76: 24

disk kommitté år 1970 fram ett betänkande i ämnet. Kommittén kom fram till att förutsättningar saknas för en gemensam nordisk utlänningspolitik men att vissa gemensamma riktlinjer bör kunna tillämpas. Förslagen gäller icke-nordbor.

1 propositionen sägs att kommitténs förslag i stor utsträckning utgör en anpassning till gällande svensk rätt. Vissa förslag som skulle medföra förändring av reglerna om utlännings avlägsnande anses böra övervägas vidare av de sakkunniga som skall företa en ny översyn av utlänningslagstiftningen.

På en punkt föreslås ändring i utlänningslagen i enlighet med vad Nordiska kommittén har förordat.

Uppehållstillstånd kan enligt 50 § återkallas om utlänningen mot bättre vetande har lämnat oriktig uppgift som föranlett att tillståndet beviljades. Det föreslås nu att med lämnande av oriktig uppgift skall jämställas svikligt förtigande av relevant omständighet. Oriktig uppgift eller svikligt förtigande skall också kunna leda till att arbetstillstånd dras in. Svikligt förtigande föreslås också bli straffbelagt, såsom redan är fallet med lämnande av oriktig uppgift (64 §). Utskottet biträder ändringsförslagen.

I några fall går propositionen emot Nordiska kommitténs förslag. Det gäller bl. a. rätten att överklaga beslut om avslag på ansökan om uppehålls- eller arbetstillstånd.

Kommitténs förslag om rätten att anföra besvär över vägrat uppehållstillstånd har i viss mån tillgodosetts genom de vidgade besvärsmöjligheter som redovisats ovan. Vad beträffar arbetstillstånd skall sådant tillstånd normalt sökas före inresan i landet (46 och 47 §§ utlänningskungörelsen). Utskottet delar propositionens uppfattning att det inte är rimligt att utlänning som vistas utomlands skall kunna begära omprövning av ett beslut som baseras enbart på bedömning av generella förhållanden på den svenska arbetsmarknaden. Dessa förhållanden kan skifta kraftigt från en period till en annan. Befinner sig utlänningen i landet finns möjlighet för honom att få frågan om arbetstillstånd prövad i samband med att det blir aktuellt att avlägsna honom ur landet genom förpassning. I förpassningsärenden föreligger full besvärsrätt.

Frågan om permanent uppehållstillstånd

Icke-nordbo kan efter särskild ansökan få bosättningstillstånd. Detta tillstånd meddelas i allmänhet efter två års bosättning i landet, och det ger utlänningen en position som i flera avseenden jämställer honom med svenska medborgare. Han behöver inte längre arbetstillstånd och likställs med svensk medborgare när det gäller rätten att idka näring här i riket. Utlänningen får vidare vistas i landet utan att ha pass. Sedan utlänning beviljats bosättningstillstånd får han avlägsnas ur landet endast om det föreligger synnerliga skäl.

InU 1975/76: 24

33 Innan utlänning beviljas bosättningstillstånd, har hans rätt att vistas i landet reglerats genom uppehållstillstånd. För det senare slaget av tillstånd finns f. n. inga regler om maximi- eller minimitid.

På förslag av invandrarverket förordas i propositionen den ordningen att utlänningen först beviljas ett uppehållstillstånd begränsat till ett år och därefter permanent uppehållstillstånd. Det senare tillståndet skall ersätta nuvarande bosättningstillstånd.

Bakgrunden till förslaget är att det är sällsynt att utlänning till följd av s. k. fortsatt vandelsprövning får avslag på ansökan och förlängt uppehållstillstånd. Den nya ordningen medför en förenkling för utlänningen och en betydande lättnad i arbetsbördan för invandrarverket och polismyndigheterna.

Permanent uppehållstillstånd skall, som nämnts, i allmänhet meddelas redan efter ett års bosättning i Sverige. Liksom hittills bör dock tillståndstiden kunna begränsas i vissa fall, exempelvis om tveksamhet råder om utlänningens försörjningsförmåga eller utlänningen avser att vistas här under begränsad tid.

Propositionsförslagen medför ändringar av 9 och 10 §§ utlänningslagen. Eftersom vissa rättsverkningar utanför lagens ram är knutna till nuvarande bosättningstillstånd som förutsätter minst två års vistelse i landet, har i förslaget till ikraftträdandebestämmelser tagits in en regel om att vad i lag eller annan författning föreskrivs i fråga om den som har bosättningstillstånd skall i stället gälla den som sedan minst ett år innehar permanent uppehållstillstånd. Tidsanknytningen till Sverige blir därmed i princip oförändrad. Därjämte föreslås vissa ytterligare övergångsanordningar för att inte försämra vissa utlänningars situation i de nya bestämmelsernas ikraftträdandeskede.

Det redan förut omnämnda förvisningsinstitutet regleras i 26 § utlänningslagen. En utlänning som gjort sig skyldig till allvarligare brott kan vid sidan av andra påföljder dömas till förvisning. Vid bedömningen härav skall hänsyn tas till familjeförhållanden m. m. Om utlänningen har bosättningstillstånd får, som ovan påpekats, utlänningen förvisas endast om det föreligger synnerliga skäl. Regeln gäller alltså även för den som begått allvarligt brott. Enligt propositionen skall permanent uppehållstillstånd som innehafts under ett år ge samma skydd i nu förevarande hänseende som det tidigare bosättningstillståndet. Herrar Lidgård (m) och Winberg (m) vill i motionen 1975/76: 72 att tiden skall förlängas till två år.

Propositionens förslag om minst två års vistelse i Sverige innan skyddet mot förvisning inträder för den som beviljats permanent uppehållstillstånd innebär i princip ingen ändring av nuvarande förhållanden. Den skärpning som motionsförslaget skulle medföra kan utskottet inte medverka till. Med avstyrkande av motionen i förevarande del biträder utskottet propositionens förslag till ändrad lydelse av 26 §.

3 Riksdagen 1975/76.18 sami. Nr 24

InU 1975/76: 24

34 I ett par fall förordas i propositionen att permanent uppehållstillstånd skall ges rättsverkan utanför utlänningslagstiftningen i och med att tillståndet beviljats. Förslag av den innebörden läggs fram i propositionen beträffande lagstiftningen om rätt för utlänning att idka näring här i riket och om tillfällig handel. I dessa lagar är f. n. utlänning med bosättningstillstånd jämställd med svensk medborgare. Utskottet tillstyrker dessa undantagsregler, som delvis är betingade av Sveriges åtaganden enligt den s. k. europeiska bosättningskonventionen.

Slutligen föreslås i propositionen att medborgare i övriga nordiska länder likställs med svensk medborgare (och utlänning med permanent uppehållstillstånd) när det gäller rätten att idka näring. Utskottet tillstyrker även det förslaget och noterar att vid den förut omnämnda översynen skall analyseras de eventuella skillnader med anknytning till utlänningslagstiftningen som i övrigt föreligger i fråga om behandlingen av svenska medborgare och medborgare i annat nordiskt land. Syftet härmed skall vara att undersöka i vad mån ökad likställighet kan införas.

Vissa övriga frågor

Arbetsgivare som anställer utlänning utan arbetstillstånd kan enligt 63 § utlänningslagen dömas till dagsböter. Med hänsyn bl. a. till att det är ett starkt samhällsintresse att bestämmelserna om den reglerade invandringen inte kringgås föreslås att arbetsgivaren, vid försvårande omständigheter, skall kunna dömas till fängelse i högst ett år. Utskottet biträder förslaget. Av propositionen framgår att det är tänkbart att nämnda straffsanktioner framdeles ersätts med straffavgifter. Den frågan övervägs av utredningen om eventuell reformering av det ekonomiska sanktionssystemet inom straffrätten.

Vad som föreslås om att resedokument för politiska flyktingar skall jämställas med främlingspass vid flyktingens vistelse i landet och om viss begränsning av undantagen från skyldigheten för barn att ha uppehålls- och arbetstillstånd m. m. föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Avslutningsvis behandlas i förevarande avsnitt av propositionen ett förslag från Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Solidaritetskommittén för politiska flyktingar att ersätta polisen med ett särskilt organ för förhör av politiska flyktingar och för bedömning av asylfrågan. Förslaget avstyrks i propositionen på skäl som anförts i remissyttranden från invandrarverket och rikspolisstyrelsen. Det ställs i utsikt att förbättringar av nuvarande utredningsformer är möjliga inom ramen för nuvarande ordning.

I anslutning härtill tar utskottet upp yrkandet i motionen 1975: 935 av fru Diesen m. fl. (m) att regeringen skall lägga fram förslag om att inrätta ett samrådsorgan i flyktingfrågor. Motionärerna konstaterar att

InU 1975/76: 24

flyktingfrågor handläggs inom skilda departement och statliga verk. De statliga insatserna kompletteras av frivilliga organisationer. Samarbetsgrupper finns visserligen redan på tjänstemannanivå, men motionärerna efterlyser ett mer systematiskt samarbete i institutionaliserade former. Det förordas därför ett särskilt samarbetsorgan på myndighetsnivå vari även skall ingå representanter för de frivilliga hjälporganisationerna. Det nya organet avses ha rådgivande, initiativtagande och samordnande men i princip inte verkställande uppgifter beträffande flyktingar.

Den 13 november i år besvarade statsrådet Leijon en av fru Diesen framställd fråga i samma ämne. Statsrådet Leijon upplyste därvid att det sedan en tid inom arbetsmarknadsdepartementet pågår en genomgång av erfarenheterna av uttagning och omhändertagande av flyktingar. En särskild expert har varit inkopplad i arbetet. I det fortsatta arbetet, som kommer att bedrivas i samråd med berörda myndigheter m. fl., kommer behovet av ändringar i nuvarande ordning att övervägas.

Utskottet utgår från att behovet av ett särskilt samarbetsorgan prövas i samband med pågående överväganden inom arbetsmarknadsdepartementet. I avvaktan på resultatet av övervägandena finner utskottet inte påkallat för riksdagen att ta initiativ av det slag som begärs i motionen. Densamma bör därför inte föranleda någon åtgärd.

T erroristlagstiftningen

Lagen om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen) kom till för att med större effektivitet än utlänningslagen medger kunna inskrida mot presumtiva terrorister i syfte att minska riskerna för att vårt land blir skådeplatsen för internationella terroristdåd.

Terroristlagen, som är från år 1973, var från början tidsbegränsad men har förlängts i två omgångar. Den gäller nu till utgången av år 1975.

En översyn av terroristlagen har gjorts inom arbetsmarknadsdepartementet. översynen har lett fram till den inledningsvis redovisade promemorian, som remissbehandlats. Propositionen bygger i huvudsak på förslagen i promemorian. I korthet innebär dessa att i samband med inarbetningen av bestämmelserna i utlänningslagen en ytterligare precisering görs av bestämmelsernas tillämpningsområde, medan reglerna om förfarandet förs över i oförändrat skick. De viktiga besluten om terrorister läggs också i fortsättningen på regeringen. De särskilda tvångsmedel som enligt terroristlagen kan tillgripas mot presumtiv terrorist i det fall han beviljats asyl i landet behålls, som tidigare framhållits, i en särskild tidsbegränsad lag.

Utskottet har i det föregående tagit ställning för principen att terroristbestämmelserna permanentas och inarbetas i utlänningslagen.

InU 1975/76: 24

36 Utskottet tar först upp frågan om terroristbestämmelsernas tillämpningsområde. Enligt 1 § terroristlagen krävs för att awisa eller utvisa en utlänning att det finns grundad anledning anta att han tillhör eller verkar för terroristorganisation eller terroristgrupp av i lagen beskriven typ. När bestämmelsen nu förs över till utlänningslagen (20 § och 29 §) läggs till ett personligt rekvisit av innebörd att det med hänsyn till vad som är känt om utlänningens föregående verksamhet eller eljest föreligger fara för att han här i riket medverkar till terroristhandling. Också de organisationer och grupper som omfattas av lagen anges tydligare än i terroristlagen. Det skall gälla organisation eller grupp som, med hänsyn till vad som är känt om dess verksamhet, kan befaras utanför sitt hemland använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå sådan gärning i vårt land. Formuleringen täcker även det fall då verksamheten tidigare bedrivits i det egna landet, men Sverige blir det första främmande land, till vilket terroristorganisationen förlägger sin verksamhet.

Efter en kritisk granskning av denna del av lagförslaget förordade lagrådet att avvisning liksom f. n. skall ske när det finns grundad anledning anta att utlänning som anländer hit tillhör eller verkar för terroristorganisation eller terroristgrupp. Undantag härifrån bör endast göras i det fall det föreligger sådan utredning att det finns fog för antagandet att det inte är någon fara för att han medverkar till terroristaktion här i riket.

Vid anmälan av lagrådets yttrande (se prop. s. 206—207) vidhöll föredraganden, statsrådet Leijon, att det var angeläget att införa ett personligt rekvisit i den aktuella bestämmelsen.

I motionen 1975/76: 72 av herrar Lidgård (m) och Winberg (m) yrkas att 20 § ges en utformning som överensstämmer med den som lagrådet förordat.

Herr Nyquist (fp) anser i motionen 1975/76:73 att orden ”eller eljest” i samma paragraf är alltför vaga. Han hänvisar därvidlag till vad invandrarverket anfört i sitt remissyttrande över departementspromemorian och föreslår att det uppdras åt regeringen att senare under detta riksmöte lägga fram förslag till precisering av lagrummet.

Justitieutskottet har yttrat sig över de båda motionsyrkandena och framhåller till en början att det från rättssäkerhetssynpunkt framstår som en klar förbättring i förhållande till gällande ordning att avvisning och utvisning inte skall grundas enbart på en utlännings anknytning till terroristorganisation utan också på en bedömning av hans farlighet. I anslutning till detta konstaterande bör noteras att terroristlagen hittills endast tillämpats beträffande utlänningar som vid en individuell prövning har bedömts utgöra en säkerhetsrisk. Ändringsförslaget innebär således — anför justitieutskottet •— en anpassning till gällande praxis

InU 1975/76: 24

och torde inte försämra våra möjligheter att skydda vårt land mot terroristaktioner.

Beträffande utformningen av det personliga rekvisitet framhåller justitieutskottet att de grupper och organisationer som står bakom terrordåd oftast arbetar under hemliga och konspiratoriska former samt att de informationer som kan erhållas om dem och deras medlemmar med nödvändighet i regel är mycket knapphändiga och osäkra. Med hänsyn härtill torde, som föredragande statsrådet framhåller, frågan om ett medlemskaps formella karaktär knappast kunna få någon självständig betydelse. En bedömning av en utlännings farlighet torde enligt justitieutskottet i stället främst få göras med ledning av uppgifter angående hans tidigare aktivitet eller hans förhållande till organisationen och dess verksamhet. Å andra sidan kan självfallet den omständigheten att utlänningen, såvitt känt, inte tidigare medverkat i terroristdåd eller inte intar någon ledande ställning i organisationen inte ensam få vara avgörande. Som påpekas av föredragande statsrådet kan fall exempelvis tänkas när medlemskapet ålägger medlemmen att medverka i terroristdåd. I sådant fall kan enligt justitieutskottet redan det förhållandet att utlänningen är medlem tala för att det föreligger fara för att han i riket kommer att medverka till terroristhandling och medföra att han inte bör få komma in eller vistas i Sverige.

Med hänvisning till vad sålunda anförts bör enligt justitieutskottets mening motionen 73 i nu berörd del avslås.

Sammantaget anser justitieutskottet att det föreslagna tillämpningsområdet för terroristreglema innebär en rimlig avvägning mellan effektivitets- och rättssäkerhetssynpunkter. Justitieutskottet tillstyrker således bifall till propositionen i denna del och avstyrker bifall till motionen av herrar Lidgård och Winberg i motsvarande del.

Inrikesutskottet gör samma bedömning som justitieutskottet och tillstyrker således propositionens förslag till 20 § UtL första och andra styckena i följd varav de båda aktuella motionerna avstyrks i motsvarande delar.

Enligt 1 § terroristlagen skall rikspolisstyrelsen utarbeta en förteckning över utlänningar, som är kända eller misstänkta terrorister och därför skall avvisas om de ankommer till vårt land. En motsvarande bestämmelse har tagits in i 20 § tredje stycket utlänningslagen.

I den nyssnämnda motionen av herr Nyquist (fp) begärs att riksdagen skall föreläggas förslag som innebär att den angivna ordningen avvecklas. Till stöd för yrkandet uttalar motionären att rikspolisstyrelsen hävdat att systemet med avvisning med stöd av terroristlagen visat sig mindre effektivt. Avvisning har under den tid lagen varit i kraft skett i endast ett fall.

Såsom justitieutskottet anfört torde det förhållandet att rikspolis -

InU 1975/76: 24

styrelsen kontinuerligt för en förteckning över utlänningar som kan befaras komma att utföra terrordåd här i landet och att sådana utlänningar omedelbart skall avvisas när de anländer hit ha en omedelbar och preventiv effekt som tillgodoser lagstiftningens primära syfte att hålla presumtiva terrorister borta från vårt land. Inrikesutskottet kan därför i likhet med föredragande statsrådet inte dela uppfattningen att den särskilda möjligheten till avvisning av terrorister bör avskaffas. Utskottet avstyrker således bifall till motionen i denna del.

I detta sammanhang är anledning att ta upp ett yrkande i motionen 1975/76:71 av herr Hermansson m. fl. (vpk), som går ut på att riksdagen skall uttala att särskild urskillning skall iakttas beträffande personuppgifter från utländsk polismakt. Av motionen framgår att motionärernas önskemål väsentligen avser handläggningen av terroristärenden.

I yttrande häröver understryker justitieutskottet att det internationella polissamarbetet såväl inom Interpol som eljest är av största betydelse när det gäller att bekämpa terrorismen. Justitieutskottet framhöll redan vid tillkomsten av terroristlagen år 1973 att information om presumtiva terrorister från andra länder inte utan vidare får godtas, utan uppgifterna bör i görligaste mån kontrolleras och prövningen grundas på en samlad, objektiv bedömning. Att bestämma om en utlänning skall avvisas med stöd av terroristbestämmelserna är som justitieutskottet också tidigare anfört en grannlaga uppgift. Sådana ärenden har därför förlagts till rikspolisstyrelsen, varigenom möjliggörs en enhetlig praxis och insyn av styrelsens lekmannarepresentanter.

Med hänvisning till det anförda anser inrikesutskottet inte att någon riksdagens åtgärd är påkallad med anledning av vpk-motionen i denna del.

Bestämmelser om s. k. politisk utvisning finns i 34 § utlänningslagen. Med stöd härav kan regeringen utvisa utlänning och förbjuda honom att återvända till vårt land eller också föreskriva inskränkningar och villkor för hans vistelse i landet. Förutsättning för åtgärder av detta slag är att de är påkallade ”av hänsyn till rikets säkerhet eller eljest i statens intresse”.

Politisk utvisning har enligt propositionen inte utnyttjats under de senaste två årtiondena, men det påpekas att redan möjligheten till sådan utvisning uppfattas som ett latent hot av utlänningar som vistas i landet. Paragrafen måste också sägas vara mycket vidsträckt till sin innebörd. Genom tillkomsten av terroristbestämmelsema har förutsättningarna ändrats för 34 §, eftersom det stadgandet i och för sig täcker sådana fall som avses med terroristbestämmelsema. Mot den bakgrunden diskuteras i propositionen om det finns behov av att ha kvar 34 § eller om den bör ändras. Det resonemang som förs leder fram till att möjligheten till politisk utvisning bör finnas kvar med hänsyn till att

InU 1975/76: 24

34 § har en vidare tillämpning än terroristbestämmelserna, som inte tar sikte på fall av hot mot rikets säkerhet. Däremot anses att tillämpningsområdet för 34 § kan inskränkas genom att rekvisitet ”eller eljest i statens intresse” utgår. De fall där det skulle vara aktuellt med utvisning och terroristbestämmelserna resp. hänsynen till rikets säkerhet inte ger underlag för åtgärden bedöms som sällsynta. De internationella förpliktelser vi har att inte tillåta sådan verksamhet här i landet som skulle utgöra inblandning i andra staters inre angelägenheter m. m. bör kunna tillgodoses med terroristbestämmelsema.

Vid behandlingen av den förevarande lagändringen lämnade lagrådet densamma utan erinran. En ledamot ansåg dock att den borde behållas med i huvudsak oförändrad formulering.

I motionen 1975/76: 72 av herrar Lidgård (m) och Winberg (m) yrkas att 34 § behålls oförändrad i sak men med den omformulering som föreslagits av den skilj aktige ledamoten i lagrådet, innebärande att utvisning m. m. skall kunna ske även när det eljest är ett väsentligt statsintresse.

I likhet med justitieutskottet delar inrikesutskottet föredragande statsrådets uppfattning att det alltjämt bör vara möjligt att utvisa en utlänning när det påkallas av hänsyn till rikets säkerhet. Beträffande motionärernas förslag vill inrikesutskottet liksom justitieutskottet erinra om att nuvarande regler i terroristlagen i stor utsträckning täcker just sådana fall som avses med det nuvarande rekvisitet ”statens intresse” och även tillgodoser våra förpliktelser enligt internationella överenskommelser. Vid en bedömning av motionsspörsmålet bör vidare beaktas att utlänningar som vistas här med vederbörligt tillstånd i princip har samma fri- och rättigheter som svenska medborgare och alltså får utöva exempelvis politisk verksamhet, så länge den bedrivs inom lagens ram och inte äventyrar rikets säkerhet. Det synes därför svårt att tänka sig fall då den utvisningsmöjlighet som innefattas i motionärernas förslag skulle vara erforderlig. Härtill kan läggas att politisk utvisning i vårt land som ovan nämnts inte tillgripits under i vart fall de senaste 20 åren. Mot den av motionärerna föreslagna utvisningsgrunden kan slutligen invändas att den inte med tillräcklig noggrannhet ger vid handen i vilka situationer utvisning får ske, vilket från rättssäkerhetssynpunkt framstår som mindre tillfredsställande.

På nu anförda skäl avstyrker inrikesutskottet — i likhet med justitieutskottet — motionen i aktuell del. Ställningstagandet innebär vidare att propositionens förslag till ändrad lydelse av 34 § utlänningslagen tillstyrks.

Enligt den nyss behandlade 34 § men också i andra paragrafer i utlänningslagen samt enligt terroristlagen finns möjlighet att föreskriva villkor för och inskränkningar i utlännings rätt att vistas i vårt land.

InU 1975/76: 24

40 I propositionen föreslås att man i lagtexten preciserar vilka villkor och inskränkningar som får meddelas, nämligen om vistelseort, byte av bostad, arbetsanställning och anmälningsskyldighet.

Utskottet tillstyrker härav föranledda ändringar i 10, 34 och 51 §§ utlänningslagen.

Utskottet tar härefter upp frågan om den parlamentariska kontrollen. Terroristlagstiftningen har hittills varit tidsbegränsad. Vid två tillfällen har riksdagen på förslag av regeringen förlängt lagens giltighetstid. Denna ordning har möjliggjort en parlamentarisk insyn i lagens tilllämpning. För att tillgodose detta intresse även sedan terroristlagen integrerats i utlänningslagen och tidsbegränsningen därmed upphört föreslås i propositionen att regeringen årligen i skrivelse till riksdagen redovisar hur terroristbestämmelserna tillämpas. Redovisningen skall innehålla uppgifter om bl. a. de organisationer eller grupper på vilka terroristbestämmelsema gjorts tillämpliga, antalet personer som upptagits på den av rikspolisstyrelsen upprättade förteckningen samt åtgärder som i övrigt vidtagits med stöd av bestämmelserna.

Såsom justitieutskottet framhållit är det angeläget att integreringen av terroristbestämmelsema i utlänningslagen inte begränsar riksdagens möjligheter till insyn i terroristlagstiftningens tillämpning. Inrikesutskottet ansluter sig därför till förslaget om en årlig redovisning i form av skrivelse från regeringen. En sådan skrivelse kommer att behandlas i utskott. I likhet med vad som hittills varit fallet bör prövningen ske i det utskott som har ansvaret för lagreglernas utformning. Enligt gällande fördelningsregler handläggs utlänningslagen i inrikesutskottet, och därmed bör även skrivelsen remitteras dit. I den mån skrivelsen berör även andra utskotts beredningsområden eller det eljest finns intresse av att koppla in annat utskott vid bedömningen av skrivelsen ter det sig naturligt för inrikesutskottet att — såsom skett i det förevarande ärendet — ta upp ett samarbete med det berörda utskottet. I vilka former en sådan samverkan skall utövas i framtiden får bedömas när ärendet blir aktuellt.

Utskottet har relativt utförligt redovisat propositionens förslag till ändringar i utlänningslagen. Särskild vikt har lagts vid frågor som aktualiserats under riksdagsbehandlingen. I den mån propositionen i de delar den hänvisats till inrikesutskottet inte har behandlats i det föregående godtar utskottet regeringens förslag. Till frågan om vissa följdändringar återkommer dock utskottet i det avslutande avsnittet i detta betänkande.

Följdändringar

Ändringarna i utlänningslagen medför behov av följdändringar i annan lagstiftning. Framför allt gäller det om ersättande av ordet bosätt -

InU 1975/76: 24

ningstillstånd med permanent uppehållstillstånd. Ändringar av det slaget, som inte enbart har formell grund, har redan behandlats av utskottet, nämligen i lagstiftningen om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket resp. om tillfällig handel.

Vid ärendets behandling har observerats att ytterligare följdändringar behöver göras. Sålunda bör — utöver vad som föreslås i propositionen — ordet bosättningstillstånd bytas ut mot permanent uppehållstillstånd även i 5 § lagen om tillfällig handel. I det fallet bör i fråga om nordiska medborgare göras en anpassning till den förordade ändringen av lagen om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket.

Som justitieutskottet påpekat bör 41 § rättshjälpslagen, där det finns flera hänvisningar till bestämmelser i utlänningslagen och terroristlagen, ändras i redaktionellt hänseende.

Vidare bör ordet bosättningstillstånd bytas ut mot permanent uppehållstillstånd även i 69 a § utlänningslagen.

Utskottet lägger i hemställan fram förslag till nu berörda lagändringar. I förekommande fall bör erforderlig anpassning göras av lagtexternas ingress.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tillsättande av utredning för utarbetande av ny utlänningslag att motionen 1975: 935, yrkandet 2, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

2. beträffande uppdrag åt sakkunniga för översyn av utlänningslagstiftningen att överväga restriktivare användning av förvisningsinstitutet att motionen 1975/76: 74 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

3. beträffande principfrågan om inarbetning av terroristlagen i utlänningslagen att riksdagen bifaller propositionens förslag i denna del,

4. beträffande särskilt skydd för vissa utlänningar att riksdagen med avslag på motionerna 1975/76: 71, yrkandena 1 och 2, och 1975/76: 72, i motsvarande del, antar 2 och 54 a §§ i det genom propositionen 1975/76: 18 framlagda förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1954: 193),

5. beträffande förvisning av utlänning med permanent uppehållstillstånd att riksdagen med avslag på motionen 1975/76: 72, i motsvarande del, antar 26 § förslaget till lag om ändring i utlänningslagen,

6. beträffande samarbetsorgan i flyktingfrågor att motionen 1975: 935, yrkandet 1, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

InU 1975/76: 24

7. beträffande terroristlagstiftningens tillämpningsområde att riksdagen

dels med avslag på motionen 1975/76: 72, i motsvarande del, antar 20 § förslaget till lag om ändring i utlänningslagen, dels avslår motionen 1975/76: 73, yrkandet 3,

8. beträffande förslag till avveckling av systemet med avvisning av utlänning på grundval av särskild förteckning att riksdagen avslår motionen 1975/76: 73, yrkandet 4,

9. beträffande uppgifter från utländsk polismakt att motionen 1975/76: 71, yrkandet 4, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

10. beträffande politisk utvisning att riksdagen med avslag på motionen 1975/76: 72, i motsvarande del, antar 34 § förslaget till lag om ändring i utlänningslagen,

11. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i utlänningslagen i den mån förslaget ej behandlats i föregående punkter samt med de ändringarna att 69 a § utlänningslagen erhåller nedan såsom utskottets förslag betecknade lydelse och att ”69 a §” införs i tredje dels-satsen i ingressen till lagförslaget:

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

69 a §

Bestämmelserna i 15 § förvaltningslagen (1971: 290) äga tillämpning i ärende om visering, uppehållstillstånd, arbetstillstånd och återkallelse av bosättningstillstånd endast om utlänningen är bosatt eller eljest vistas inom riket.

Bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen (1971: 290) äga icke tillämpning beträffande beslut angående visering och arbetstillstånd och ej heller beträffande beslut angående uppehållstillstånd i annat fall än som avses i 12 § första stycket.

Bestämmelserna i 15 § förvaltningslagen (1971: 290) äga tillämpning i ärende om visering, tidsbegränsat uppehållstillstånd, arbetstillstånd och återkallelse av permanent uppehållstillstånd endast om utlänningen är bosatt eller eljest vistas inom riket.

Bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen (1971: 290) äga icke tillämpning beträffande beslut angående visering och arbetstillstånd och ej heller beträffande beslut angående tidsbegränsat uppehållstillstånd i annat fall än som avses i 12 § första stycket.

12. att riksdagen antar propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket,

13. att riksdagen antar propositionens förslag till lag om ändring i förordningen (1968: 564) om tillfällig handel,

14. att riksdagen antar propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1975: 985) om tillfällig handel med de ändringarna att

InU 1975/76: 24

5 § lagen om tillfällig handel erhåller nedan angivna såsom utskottets förslag betecknade lydelse samt att ”5 §” införs i ingressen till lagförslaget:

Av riksdagen antagen lydelse1

Fråga om tillstånd för svensk medborgare och utlänning som har bosättningstillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där försäljningen skall äga rum.

Fråga om tillstånd för annan utlänning prövas av den myndighet som har att pröva fråga om tillstånd för utlänning att här i riket idka näring i allmänhet.

Utskottets förslag

Fråga om tillstånd för svensk medborgare och utlänning som är bosatt här i riket och som har permanent uppehållstillstånd eller är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge prövas av länsstyrelsen i det län där försäljningen skall äga rum.

Fråga om tillstånd för annan utlänning prövas av den myndighet som har att pröva fråga om tillstånd för utlänning att här i riket idka näring i allmänhet.

15. att riksdagen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975: 582) om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)

Härigenom föreskrives att 41 § rättshjälpslagen (1972:429) i den lydelse paragrafen erhållit genom lagen (1975: 582) om ändring i nyssnämnda lag skall ha nedan angivna lydelse.

Antagen lydelse2 Föreslagen lydelse

41 §

Offentligt biträde kan förordnas i mål eller ärende

1. hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden angående intagning enligt 8 eller 9 § eller utskrivning enligt 16 eller 19 § lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

2. hos beslutsnämnd eller psykiatriska nämnden angående inskrivning i eller utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus enligt lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda eller placering av särskolelev enligt 28 § samma lag,

3. hos förvaltningsdomstol angående tvångsintagning i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare enligt 18 eller 55 § lagen (1954: 579) om nykterhetsvård eller kvarhållande enligt 45 § samma lag,

4. angående omhändertagande för samhällsvård enligt 29 § bamavårdslagen (1960: 97) eller utredning enligt 30 § samma lag eller angående sådan samhällsvårds slutliga upphörande enligt 42 § samma lag,

* Prop. 1975: 52, NU 1975/76: 3, rskr 1975/76: 32.

* Prop. 1975:18, SoU 1975:14, rskr 1975:190.

InU 1975/76: 24

44 Antagen lydelse Föreslagen lydelse

5. hos förvaltningsdomstol angående intagning i eller utskrivning från ungdomsvårdsskola enligt bamavårdslagen (1960: 97),

6. hos utlänningsnämnden enligt utlänningslagen (1954:193),

7. angående förpassning eller utvisning enligt utlänningslagen (1954: 193),

8. angående avvisning enligt utlänningslagen (1954:193), dock ej hos polismyndighet, såvida icke utlänningen enligt 35 § samma lag hållits i förvar längre än en vecka,

9. angående verkställighet en- 9. angående verkställighet enligt

ligt utlänningslagen (1954: 193), utlänningslagen (1954: 193), om

om underställning skett hos cen- underställning skett hos centrala

trala utlänningsmyndigheten med utlänningsmyndigheten med stöd

stöd av 58 § andra stycket sam- av 58 § andra stycket eller hän ma

lag eller om utlänningen en- skjutits dit med stöd av 58 § fredligt 35 § samma lag hållits i för- je stycket samma lag eller om ut var

längre än en vecka, länningen enligt 35 § samma lag

hållits i förvar längre än en vecka,

10. angående uppehållstillstånd, om utlänningsnämndens yttrande på grund av 12 § första stycket utlänningslagen (1954: 193) skall inhämtas,

11. angående föreskrifter som 11. angående föreskrifter som

meddelas enligt 9 eller 34 § ut- meddelas enligt 10 §, 34 § eller

länningslagen (1954: 193), 51 § femte stycket utlänningslagen

(1954: 193),

12. angående hemsändande av utlänning med stöd av 71 § första stycket utlänningslagen (1954: 193),

13. angående förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 26 kap. brottsbalken,

14. angående återintagning i anstalt enligt 29 eller 30 kap. brottsbalken,

15. angående verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m. eller lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,

16. angående utlämning enligt lagen (1970: 375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling,

17. angående kastrering enligt lagen (1944:133) om kastrering, om giltigt samtycke till åtgärden ej lämnats,

18. hos centrala utlänningsmyn- 18. hos regeringen enligt 1 §

digheten eller regeringen enligt la- andra stycket lagen (1975: 000)

gen (1973:162) om särskilda åt- om tvångsåtgärder i spaningssyfte

gärder till förebyggande av vissa i vissa fall,

våldsdåd med internationell bakgrund,

19. angående verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning enligt lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till förebyggande

InU 1975/76: 24

45 Antagen lydelse Föreslagen lydelse

av vissa våldsdåd med internationell bakgrund, om utlänningen hållits i förvar längre än en vecka.

Denna lag1 träder i kraft den 1 januari 1976.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

i Avser 1975: 582.

Stockholm den 4 december 1975

På inrikesutskottets vägnar BENGT FAGERLUND

Närvarande: herrar Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Stridsman (c), fru Hörnlund (s), fru Jonäng (c), fru Ludvigsson (s), herrar Jonsson i Mora (fp), Granstedt (c), fru Berglund (s), herrar Strindberg (m), Andréasson i Falkenberg (s), fru Ekholm-Frank (s), herrar Hallgren (vpk) och Carlström (fp).

Reservationer

1. Principfrågan om inarbetning av terroristlagen i utlänningslagen (punkt 3)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 24 som börjar ”Justitieutskottet anser” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i den till justitieutskottets yttrande fogade avvikande meningen av herr Lövenborg (vpk) ger terroristlagen genom svepande och tänjbara formuleringar möjlighet ingripa mot utlänningar, som kan betraktas som presumtiva terrorister. De farhågor som uttalades vid lagens införande om att vissa grupper eller personer skulle övervakas eller utsättas för åtgärder i en utsträckning som inte var motiverad utifrån lagens officiellt uttalade syfte har visat sig vara riktiga.

Om man jämför nu gällande terroristlag med de i propositionen föreslagna förändringarna finner man att dessa är långt ifrån tillräckliga för att trygga rättssäkerheten. En rad svepande och tänjbara formuleringar kommer fortfarande att finnas kvar. De föreslagna förbättringarna är alltför ytliga för att lagstiftningen skall kunna anses

InU 1975/76: 24

fylla rimliga rättssäkerhetskrav. Till den slutsatsen kommer också docent Göran Elvin, som för några år sedan var en av terroristlagens främsta motståndare. I en artikel i Dagens Nyheter den 22 november 1975 skriver Elvin bl. a. följande:

Enligt Leijon kommer de ”nya” reglerna att innebära förbättringar i förhållande till terroristlagen på två punkter.

Den första gäller det som Leijon kallar det personliga rekvisitet. Enligt terroristlagen är en utlänning presumtiv terrorist om ”det finns grundad anledning antaga att han tillhör eller verkar för” en terroristorganisation. Nu har Leijon lagt till ett ytterligare krav i sitt förslag: ”och det tillika med hänsyn till vad som är känt om hans föregående verksamhet eller eljest föreligger fara att han här i riket medverkar till” en terroristhandling. Frågan är här: Vad innebär Leijons förslag för skillnad i praktiken?

Svaret måste bli: Ingen alls. För så här säger Leijon i propositionen när hon skall förtydliga vad bestämmelsen innebär: Redan anknytningen till en terroristgrupp skapar ”en presumtion för att utlänningen ifråga är farlig”. Mot den bakgrunden fortsätter hon, är det ”tillräckligt för ingripanden om det därutöver — med hänsyn till vad som är känt om utlänningens föregående verksamhet eller eljest — föreligger fara för att han medverkar till terroristhandlingar. Däremot avses att det i det konkreta fallet föreligger sådan fara.”

Men det är inte nödvändigt att utlänningen tidigare misstänkts för terroristhandlingar: ”även andra omständigheter, såsom att han intar en ledande ställning i en terroristgrupp eller -organisation eller deltar mera aktivt i dess verksamhet” bör kunna medföra att det personliga rekvisitet anses uppfyllt.

I motionen 1975/76: 71 av herr Hermansson m. fl. (vpk) framhålls att det för vänsterpartiet kommunisterna, som kritiserat terroristlagen och krävt dess avskaffande, är naturligt att förkasta utsträckandet av principerna i lagen till utlänningslagstiftningen i allmänhet. Inrikesutskottet delar denna uppfattning. I enlighet härmed avstyrker utskottet propositionens förslag till integrering av terroristbestämmelsema i utlänningslagen. De särskilda reglerna för terrorister bör försvinna i och med att den nuvarande lagen vid årsskiftet upphör att gälla. Integreringen innebär omfattande ingrepp i den nämnda lagen. Det är ogörligt för utskottet att lägga fram ett nytt lagförslag där terroristbestämmelsema har rensats ut. Av detta tekniska skäl bör därför propositionen avslås i sin helhet. Det bör uppdras åt regeringen att snarast utarbeta och lägga fram förslag till ny lag om ändring av utlänningslagen med aktuella följdändringar i andra författningar. Målet skall vara att de nya bestämmelserna kan träda i kraft den 1 mars 1976. Vid den omarbetning som nu förordats skall beaktas de i motionen 71 framställda yrkandena 1, 2 och 4.

Utskottets ställningstagande innebär att motionerna 1975/76: 72 av herrar Lidgård (m) och Winberg (m) och 1975/76: 73 av herr Nyquist (fp) avstyrks i aktuella delar. Utskottet avstyrker även yrkande 1 i

InU 1975/76: 24

motionen 1975: 935 av fru Diesen m. fl. (m) om inrättande av ett samrådsorgan i flyktingfrågor med hänvisning till att överväganden om handläggningen av flyktingfrågor f. n. pågår inom arbetsmarknadsdepartementet.

Utskottet noterar avslutningsvis att de delar av propositionens förslag till ändringar i utlänningslagen som inte gäller integrering av terroristlagens bestämmelser medför vissa förbättringar av utlänningarnas rättsskydd i vårt land. En del av dessa förbättringsförslag tillgodoser ändringskrav som tidigare framställts av vänsterpartiet kommunisterna, bl. a. att nuvarande orimligt korta besvärstider för utlänningar förlängs. Utskottet förutsätter att äldre bestämmelser tillämpas med stor varsamhet under det begränsade uppskov med ikraftträdandet av det förbättrade rättsskyddet för utlänningar som föranleds av utskottets ovan gjorda ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande principfrågan om inarbetning av terroristlagen i utlänningslagen att riksdagen med godkännande av vad utskottet anfört avslår propositionen 1975/76: 18.

2. Terroristlagstiftningens tillämpningsområde (punkt 7)

av herrar Jonsson i Mora (fp) och Carlström (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar ”Justitieutskottet har” och på s. 37 slutar ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Med anslutning till vad som anförts i den till justitieutskottets yttrande fogade avvikande meningen av herr Nyquist beträffande utformningen av det personliga rekvisitet vill inrikesutskottet framhålla att de grupper och organisationer som står bakom terrordåd oftast arbetar under hemliga och konspiratoriska former samt att de informationer som kan erhållas om dem och deras medlemmar med nödvändighet i regel är mycket knapphändiga och osäkra. Med hänsyn härtill torde, som föredragande statsrådet påpekar, frågan om ett medlemskaps formella karaktär knappast kunna få någon självständig betydelse. En bedömning av en utlännings farlighet torde i stället främst få göras med ledning av uppgifter angående hans tidigare verksamhet eller hans förhållande till organisationen och dess verksamhet. Å andra sidan kan den omständigheten att utlänningen, såvitt känt, inte tidigare medverkat i terroristdåd eller inte intar någon ledande ställning i organisationen inte alltid få vara avgörande. Även andra förhållanden bör undantagsvis kunna vägas in. En förutsättning härför är enligt inrikesutskottets mening att bestämmelserna på området med erforderlig tydlighet anger vilka omständigheter som får beaktas. I likhet med motionären anser

UiU 1975/76: 24

utskottet att uttrycket ”eller eljest” i 20 § förslaget till ändring i utlänningslagen inger farhågor för en alltför vidsträckt tillämpning. Utskottet delar också uppfattningen att föredragande statsrådets uttalande om bakgrunden till uttrycket synes innehålla en alltför kategorisk ståndpunkt, som delvis urholkar det personliga rekvisitet. På anförda skäl anser utskottet att 20 § förslaget till ändring i utlänningslagen bör preciseras. Förslag till erforderliga lagändringar bör föreläggas riksdagen i samband med en eventuell proposition på grundval av de förslag som kommer att framläggas av utredningen om telefonavlyssning eller i annat lämpligt sammanhang under våren 1976. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till motionen 73 i berörd del. Ställningstagandet innebär att utskottet avstyrker bifall till motionen 72 i motsvarande del. En ytterligare konsekvens är att det aktuella lagrummet med lydelse enligt propositionsförslaget får gälla temporärt.

Vad utskottet anfört i anslutning till motionen 73 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande terroristlagstiftningens tillämpningsområde att riksdagen

dels med avslag på motionen 1975/76: 72, i motsvarande del, antar 20 § förslaget till lag om ändring i utlänningslagen, dels med bifall till motionen 1975/76: 73, yrkandet 3, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

InU 1975/76: 24

49 Bilaga

Justitieutskottets yttrande 1975/76: 1 y

över vissa delar av propositionen 1975/76:18 om ändring i utlänningslagen (1954:193), m. m. jämte motioner

Till inrikesutskottet Inledning

I propositionen 1975/76: 18 föreslår regeringen att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till bl. a. lag om ändring i utlänningslagen och lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall.

Förslagen innebär bl. a. omfattande ändringar i utlänningslagen. De bestämmelser om användning av vissa spanings- och tvångsåtgärder som f. n. finns i lagen (1973: 162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen) föreslås bli överförda till en särskild, tidsbegränsad lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall. övriga bestämmelser i terroristlagen ändras enligt förslaget på vissa punkter och förs in i utlänningslagen. I samband med integreringen av terroristlagstiftningen i utlänningslagen föreslås också viss ändring i fråga om politisk utvisning enligt 34 § utlänningslagen.

Propositionen har — såvitt avser förslaget till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall — hänvisats till justitieutskottet (se JuU 1975/76: 15). I övrigt har propositionen hänvisats till inrikesutskottet.

Genom beslut den 11 november 1975 har inrikesutskottet hemställt att justitieutskottet avger yttrande över propositionen i de delar av propositionens avsnitt om terroristlagstiftningen som remitterats till inrikesutskottet jämte motioner.

I ärendet har väckts fyra motioner varav tre, nämligen motionen 1975/76: 71 av herr Hermansson m. fl., motionen 1975/76: 72 av herrar Lidgård och Winberg samt motionen 1975/76: 73 av herr Nyquist, delvis berör integreringen av terroristlagstiftningen i utlänningslagen.

Allmänna synpunkter

Mot bakgrund av de många politiska terroristdåd som under senare år ägt rum i stora delar av världen och som ofta urskillningslöst drabbat oskyldiga människor antog riksdagen år 1973 terroristlagen (prop. 1973: 37, JuU 18, rskr 121). Lagen trädde i kraft den 1 maj 1973 och gällde till utgången av april 1974. Genom beslut av riksdagen åren 1974 och 1975 har lagens giltighetstid förlängts, och lagen gäller nu till utgången av år 1975 (prop. 1974: 55, JuU 12, rskr 150 och prop. 1975: 72, JuU 17, rskr 137).

4 Riksdagen 1975/76.18 sami. Nr 24

InU 1975/76: 24

Bilaga

50 Terroristlagen ger möjligheter att under vissa speciella förutsättningar ingripa med skilda åtgärder, som alla har till syfte att minska riskerna för att vårt land blir skådeplats för internationella terroristdåd. Lagen tar sikte enbart på utlänningar som tillhör eller verkar för sådana grupper och organisationer, vilka genom sin tidigare verksamhet har visat att de systematiskt använder våld för politiska syften även mot oskyldiga människor i främmande land och därför kan befaras göra det också i Sverige. Utlänning som avses i lagen kan avvisas eller utvisas. Om s. k. politiskt verkställighetshinder föreligger, skall han i stället kunna bli föremål för kontroll och övervakning. Därvid skall under vissa förutsättningar även sådana spanings- och tvångsåtgärder som husrannsakan, kroppsvisitation, kroppsbesiktning, brevkontroll och telefonavlyssning kunna användas mot honom. Ett flertal garantier mot en alltför vidsträckt tillämpning av lagen har byggts in såväl i de bestämmelser som gäller förfarandet och beslutsprocessen som i särskilda regler som har till syfte att ge underlag för en fortlöpande kontroll av hur lagen hanteras.

Den internationella utvecklingen efter terroristlagens tillkomst visar enligt utskottets mening att vi under överskådlig tid kommer att ha behov av ett skydd mot våldshandlingar av terroristgrupper och -organisationer. Utskottet delar därför föredragande statsrådets uppfattning att terroristlagens bestämmelser bör ges en permanent karaktär.

Lösningen att införliva terroristbestämmelserna med utlänningslagen synes utskottet lämplig av systematiska skäl; bestämmelserna avser enbart utlänning och har nära samband med utlänningslagens bestämmelser. Mot förslaget har anförts att integreringen skulle på ett för utlänningar ofördelaktigt sätt kunna påverka de allmänna reglerna i utlänningslagen och deras tillämpning. Farhågorna härför bör enligt utskottets mening inte överdrivas. De föreslagna bestämmelserna innebär — lika litet som terroristlagens motsvarande bestämmelser — inte något avsteg från de grundläggande principer, på vilka vår utlänningspolitik vilar. Regleringen har avseende på mycket extrema situationer och tar sikte enbart på utlänningar som bedöms utgöra en fara för svenska medborgares och — inte minst — för invandrarnas trygghet i vårt land. Terroristbestämmelserna utgör med andra ord också en del av vårt regelsystem till skydd för invandrarna. Den stora öppenhet och liberala inställning gentemot utlänningar i allmänhet som kännetecknar utlänningslagen och dess tillämpning rubbas inte.

Under hänvisning till det anförda anser utskottet att den i propositionen föreslagna utformningen av utlänningslagen såvitt avser terroristbestämmelsema bör godtas. I det följande behandlar utskottet under särskilda avsnitt de frågor som tagits upp i motionerna eller som eljest tilldragit sig utskottets särskilda uppmärksamhet.

InU 1975/76: 24

Bilaga

51 Förutsättningar för avvisning och utvisning

I propositionen föreslås att det vid sidan av det nu gällande kravet på anknytning till terroristgrupp eller -organisation införs ett personligt rekvisit som förutsättning för avvisning. Enligt förslaget skall för ingripande krävas — utöver anknytningen till grupp eller organisation — att ”det med hänsyn till vad som är känt om utlänningens föregående verksamhet eller eljest föreligger fara att han här i riket medverkar till våld, hot eller tvång för politiska syften”. De ifrågavarande awisningsbestämmelsema föreslås bli intagna i 20 § första och andra styckena utlänningslagen. Vidare föreslås att regler om utvisning av terrorister tas in i 29 § 5 samma lag. Enligt förslaget i denna del skall utlänning utvisas om sådana omständigheter föreligger som avses i 20 § första och andra styckena.

Utformningen av det personliga rekvisitet för avlägsnandebeslut har uppmärksammats i motionerna 72 och 73. I den förstnämnda motionen yrkas att avvisning och utvisning skall ske när det finns grundad anledning anta att utlänning tillhör eller verkar för terroristorganisation eller -grupp såvida inte med fog kan antas att det ej föreligger fara för att utlänningen medverkar till våld, hot eller tvång för politiska syften. Till stöd för yrkandet anför motionärerna bl. a. att förslaget i propositionen innebär att landets gränser öppnas för passiva medlemmar av terroristorganisationer vilka ej ålagt sina medlemmar lydnadsplikt. Motionärerna hänvisar också till svårigheterna att utröna huruvida en medlem är aktiv eller passiv och vilken makt organisationen har över sina medlemmar samt framhåller att utredningssvårighetema kan leda till att även aktiva medlemmar får tillträde till Sverige.

I motionen 73 begärs att riksdagen skall föreläggas förslag till precisering av uttrycket ”eller eljest” i 20 § i förslaget till ändring i utlänningslagen. Enligt motionären inger den i propositionen föreslagna utformningen av lagtexten farhågor för en vidsträckt tillämpning som delvis kan komma att urholka det personliga rekvisitet.

Utskottet vill till en början framhålla att det från rättssäkerhetssynpunkt framstår som en klar förbättring i förhållande till gällande ordning att avvisning och utvisning inte skall grundas enbart på en utlännings anknytning till terroristorganisation utan också på en bedömning av just hans farlighet. I anslutning till detta konstaterande bör noteras att terroristlagen hittills endast tillämpats beträffande utlänningar som vid en individuell prövning har bedömts utgöra en säkerhetsrisk. Ändringsförslaget innebär således endast en anpassning till gällande praxis och torde inte försämra våra möjligheter att skydda vårt land mot terroristaktioner.

Beträffande utformningen av det personliga rekvisitet vill utskottet framhålla att de grupper och organisationer som står bakom terrordåd

InU 1975/76: 24

Bilaga

oftast arbetar under hemliga och konspiratoriska former samt att de informationer som kan erhållas om dem och deras medlemmar med nödvändighet i regel är mycket knapphändiga och osäkra. Med hänsyn härtill torde som föredragande statsrådet framhåller frågan om ett medlemskaps formella karaktär knappast kunna få någon självständig betydelse. En bedömning av en utlännings farlighet torde i stället främst få göras med ledning av uppgifter angående hans tidigare aktivitet eller hans förhållande till organisationen och dess verksamhet. A andra sidan kan självfallet den omständigheten att utlänningen såvitt känt inte tidigare medverkat i terroristdåd eller inte intar någon ledande ställning i organisationen inte ensamt få vara avgörande. Som påpekas av föredragande statsrådet kan fall exempelvis tänkas när medlemskapet ålägger medlemmen att medverka i terroristdåd. I sådant fall kan redan det förhållandet att utlänningen är medlem tala för att det föreligger fara för att han i riket kommer att medverka till terroristhandling och medföra att han inte bör få komma in eller vistas i Sverige.

Med hänvisning till vad sålunda anförts bör enligt utskottets mening motionen 73 i nu berörd del avslås.

Sammantaget anser utskottet att det föreslagna tillämpningsområdet för terroristreglerna innebär en rimlig avvägning mellan effektivitetsoch rättssäkerhetssynpunkter. Utskottet tillstyrker således bifall till propositionen i denna del och avstyrker bifall till motionen 72 i motsvarande del.

Avvisning med stöd av särskild förteckning, m. m.

I terroristlagen stadgas att rikspolisstyrelsen i enlighet med föreskrifter som meddelas av regeringen skall upprätta en förteckning över utlänningar som skall avvisas enligt lagen. Beslut om avvisning skall meddelas av polismyndighet på grundval av förteckningen. I propositionen föreslås att bestämmelserna skall överföras till utlänningslagen i huvudsakligen oförändrat skick.

I motionen 73 begärs att riksdagen skall föreläggas förslag som innebär att den angivna ordningen avvecklas. Till stöd för önskemålet uttalar motionären — i enlighet med vad som anförts av rikspolisstyrelsen i remissyttrande över en till grund för propositionen liggande departementspromemoria — att systemet med avvisning med stöd av terroristlagen visat sig mindre effektivt. Avvisning har under den tid lagen varit i kraft skett i endast ett fall. Motionären åberopar också identifieringssvårigheter och de särskilda problem som är förknippade med att inresekontrollen sker vid de nordiska yttergränsema. Vidare är enligt motionären arbetet med att föra terroristlistan och sprida den bland polismyndigheterna omständligt.

InU 1975/76: 24

Bilaga

53 Enligt utskottets mening torde det förhållandet att rikspolisstyrelsen kontinuerligt för en förteckning över utlänningar som kan befaras komma att utföra terrordåd här i landet och att sådana utlänningar omedelbart skall avvisas när de anländer hit ha en omedelbar och preventiv effekt som tillgodoser lagstiftningens primära syfte att hålla presumtiva terrorister borta från vårt land. Utskottet kan därför i likhet med föredragande statsrådet inte dela uppfattningen att den särskilda möjligheten till avvisning av terrorister bör avskaffas. Utskottet avstyrker således bifall till motionen 73 i denna del.

I detta sammanhang tar utskottet också upp ett yrkande i motionen 71 som går ut på att riksdagen skall uttala att särskild urskillning skall iakttas beträffande personuppgifter från utländsk polismakt. Av motionen framgår att motionärernas önskemål väsentligen avser handläggning av terroristärenden.

Utskottet vill i anledning av motionen understryka att det internationella polissamarbetet såväl inom Interpol som eljest är av största betydelse när det gäller att bekämpa terrorismen. Som utskottet framhöll vid tillkomsten av terroristlagen år 1973 får emellertid information om presumtiva terrorister från andra länder inte utan vidare godtas, utan uppgifterna bör i görligaste mån kontrolleras och prövningen grundas på en samlad, objektiv bedömning. Att bestämma om en utlänning skall avvisas med stöd av terroristbestämmelsema är som utskottet också anförde en grannlaga uppgift. Sådana ärenden har därför förlagts till rikspolisstyrelsen, varigenom möjliggörs en enhetlig praxis och insyn av styrelsens lekmannarepresentanter.

Under hänvisning till det anförda anser utskottet inte att någon riksdagens åtgärd är påkallad med anledning av motionen 71 i denna del.

Hinder mot avlägsnande av terrorister

I propositionen föreslås att det vid sidan av bestämmelserna om politiskt flyktingskap i utlänningslagen införs likartade regler om skydd för vissa utlänningar som ej är att hänföra till politiska flyktingar. Enligt 2 § tredje stycket förslaget till ändring i utlänningslagen skall utlänning som, utan att vara politisk flykting, på grund av de politiska förhållandena i sitt hemland ej vill återvända dit och som åberopar tungt vägande omständigheter till stöd härför ej utan särskilda skäl förvägras att vistas i riket. Detsamma skall gälla den som övergivit krigsskådeplats eller som flytt från sitt hemland för att undgå förestående krigstjänstgöring.

Även i övrigt föreslås ett förstärkt skydd för nämnda grupper av utlänningar. Sålunda får enligt 54 a § förslaget till ändring i utlänningslagen vid verkställighet av beslut om avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning krigsvägrare inte befordras till land där han löper risk att sändas till krigsskådeplats och inte heller till land där han inte åtnju -

InU 1975/76: 24

Bilaga

ter trygghet mot att bli sänd till annat land, i vilket han löper sådan risk. Befordran till sådant land får dock ske om han inte kan befordras till annat land och särskilda skäl föreligger för verkställighet. Anför i annat fall utlänning som omfattas av de nya reglerna i 2 § utlänningslagen synnerliga skäl för att han inte skall sändas till sitt hemland, får han inte vid verkställighet befordras dit eller till land där han löper risk att bli sänd till sitt hemland.

I motionen 72 yrkas att terrorister skall undantas från tillämpningsområdet för 2 och 54 a §§ utlänningslagen.

Utskottet vill i denna del till en början framhålla att vårt land sedan länge tillförsäkrat politiska flyktingar en mera vidsträckt rätt att vistas här än som följer av våra internationella åtaganden. Den ovan berörda grundsynen på utlänningspolitiken har lett till att även andra utlänningar än politiska flyktingar fått en fristad här av allmänt humanitära skäl. Denna humanitärt motiverade invandring, som utvecklats vid sidan av reglerna om politisk asyl, har avsett personer som lämnat sitt land på grund av missnöje med de politiska förhållandena där samt krigsvägrare. Förslagen i propositionen innebär ett lagfästande av den praxis som sålunda finns sedan åtskilliga år tillbaka.

I likhet med motionärerna anser utskottet att vi självfallet måste skydda vårt samhälle mot politiska våldsdåd. Det bör vidare framhållas att det av hänsyn till andra stater och till våra internationella förpliktelser framstår som en skyldighet för Sverige att motverka att vårt land blir en tillflyktsort och ett aktionsområde för terrorister. Vid en bedömning av motionsyrkandet måste emellertid också beaktas, att förhållandena — även när det inte är fråga om politiskt flyktingskap — ibland kan vara sådana att det skulle framstå som stötande för rättskänslan att vägra en utlänning rätt att vistas här även om han är terrorist. Så kan exempelvis vara fallet om utlänningen löper risk att i annat land ådömas dödsstraff eller andra oproportionerligt hårda påföljder. Enligt utskottets mening skulle det innebära ett avsteg från vår humanitära inställning i utlänningsfrågor, om vi generellt skulle vägra terrorister fristad under hänvisning enbart till den synnerligen allvarliga karaktären av befarad brottslighet men utan avseende på arten av den förföljelse som väntar utlänningen om han sänds från Sverige. Det anförda leder utskottet till den uppfattningen att terrorister inte generellt bör undantas från tillämpningsområdet för de nya reglerna om asyl och verkställighetshinder. I stället bör det liksom hittills ankomma på regeringen att i varje särskilt fall bedöma om en presumtiv terrorist bör få komma in eller stanna i Sverige. Vid bedömningen måste självfallet utlänningens behov av skydd vägas mot vårt intresse att förebygga terrordåd. Stor restriktivitet måste dock enligt utskottets mening iakttas när det gäller att ge en terrorist fristad i vårt land. I den praktiska tillämpningen torde

InU 1975/76: 24

Bilaga

skillnaden mellan en sådan ordning och den som föreslagits av motionärerna vara relativt obetydlig, eftersom det förhållandet att utlänningen kan befaras medverka till användningen av våld, hot eller tvång för politiska syften som regel torde utgöra särskilda skäl enligt de nya reglerna i 2 och 54 a §§ förslaget till ändring i utlänningslagen för att han bör avvisas eller utvisas eller för att sådan åtgärd bör verkställas. Med dessa uttalanden tillstyrker utskottet bifall till propositionen i berörd del och avstyrker bifall till motionen 72 i motsvarande del.

Politisk utvisning

Enligt 34 § utlänningslagen får regeringen utvisa utlänning när det finns påkallat av hänsyn till rikets säkerhet eller eljest i statens intresse (s. k. politisk utvisning). I propositionen föreslås att politisk utvisning skall få ske endast när det är påkallat av hänsyn till rikets säkerhet.

I motionen 72 yrkas att politisk utvisning skall få ske även när det eljest är påkallat av ett väsentligt statsintresse.

Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att det alltjämt bör vara möjligt att utvisa en utlänning när det påkallas av hänsyn till rikets säkerhet. Beträffande motionärernas förslag vill utskottet erinra om att nuvarande regler i terroristlagen i stor utsträckning täcker just sådana fall som avses med det nuvarande rekvisitet ”statens intresse” och även tillgodoser våra förpliktelser enligt internationella överenskommelser. Vid en bedömning av motionsspörsmålet bör vidare beaktas att utlänningar som vistas här med vederbörligt tillstånd i princip har samma fri- och rättigheter som svenska medborgare och alltså får utöva exempelvis politisk verksamhet så länge den bedrivs inom lagens ram och inte äventyrar rikets säkerhet. Det synes därför enligt utskottets mening svårt att tänka sig fall då den utvisningsmöjlighet som innefattas i motionärernas förslag skulle vara erforderlig. Härtill kan läggas att politisk utvisning i vårt land inte tillgripits under i vart fall de senaste 20 åren. Mot den av motionärerna föreslagna utvisningsgrunden kan slutligen invändas att den inte med tillräcklig noggrannhet ger vid handen i vilka situationer utvisning får ske, vilket från rättssäkerhetssynpunkt framstår som mindre tillfredsställande.

På anförda skäl avstyrker utskottet bifall till motionen 72 i nu berörd del.

Övrigt om lagförslaget

Enligt 6 § första stycket terroristlagen skall polismyndighet ta utlänning i förvar när ärende om avvisning skall underställas regeringen på grund av påstående om politiskt flyktingskap. Bestämmelsen motsvaras av ett stadgande i 35 § första stycket förslaget till ändring i utlänningslagen. Enligt 6 § andra stycket terroristlagen har polismyndighet vidare

InU 1975/76: 24

Bilaga

en generell rätt att ingripa i utvisningsärende eller awisningsärende som av annat skäl än påstått politiskt flyktingskap skall underställas regeringen.

I 35 § utlänningslagen har upptagits regler om förvarstagande eller ställande under uppsikt av utlänningar i avlägsnandeärenden. Enligt förslaget till ändring i utlänningslagen skall för sådan åtgärd krävas att det föreligger sannolika skäl för avvisning, förpassning eller utvisning eller att fråga uppkommer om verkställighet av beslut om avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning. En ytterligare förutsättning för frihetsberövande är att det med hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter skäligen kan befaras att han kommer att hålla sig undan eller här bedriva brottslig verksamhet eller att hans identitet är oklar. Reglerna föreslås bli intagna i 35 § andra stycket utlänningslagen. I 35 § tredje stycket ges polismyndighet befogenhet att ta en utlänning i förvar eller ställa honom under uppsikt när fara är i dröjsmål. Åtgärden får vidtas endast om de ovan angivna förutsättningarna är uppfyllda. Bestämmelsen gäller såväl i terroristfallen som i övriga utlänningsärenden. I lagrummet ges polismyndighet vidare en rätt att ta en presumtiv terrorist i förvar eller ställa honom under uppsikt när fråga uppkommer om hans avvisning och han inte upptagits i rikspolisstyrelsens förteckning och ärendet skall underställas regeringen. Samma befogenhet tillkommer polismyndighet då fråga uppkommer om utvisning av terrorist. Sistnämnda bestämmelser motsvarar det ovan redovisade stadgandet i 6 § andra stycket terroristlagen.

Enligt utskottets mening ger utformningen av 35 § förslaget till ändring i utlänningslagen utrymme för en viss tvekan om de i lagrummets andra stycke stadgade förutsättningarna för ingripande mot utlänningar i allmänhet också skall gälla när det är fråga om frihetsberövanden av terrorister i avvisnings- och utvisningsärenden enligt tredje stycket. Någon ändring i sak i förhållande till vad som f. n. gäller torde dock inte vara åsyftad. Att så inte är fallet synes böra klargöras vid ärendets behandling i inrikesutskottet. Ändring i den föreslagna lagtexten synes inte erforderlig.

Vid behandlingen av ärendet har utskottet vidare uppmärksammat att 41 § rättshjälpslagen, vari ges föreskrifter om rättshjälp genom offentligt biträde, innehåller åtskilliga hänvisningar till bestämmelser i utlänningslagen och terroristlagen. Lagrummet synes böra ändras i redaktionellt hänseende som en följd av de i propositionen föreslagna ändringarna.

Utöver det anförda föranleder de i propositionen framlagda lagförslagen inte några uttalanden från justitieutskottets sida. I ett följande avsnitt görs emellertid några kommentarer till föredragande statsrådets uttalanden om den fortsatta parlamentariska kontrollen över terroristlagstiftningen.

InU 1975/76: 24

Bilaga

57 Den parlamentariska kontrollen

I samband med terroristlagens tillkomst uttalade utskottet (JuU 1973: 18 s. 15 och 24) att en betydelsefull rättssäkerhetsgaranti ligger däri att riksdagen vid en prövning av frågan om förlängning av lagens giltighetstid får förutsättas erhålla en utförlig redogörelse för de erfarenheter som har vunnits av lagens tillämpning. Sådana redogörelser har också lämnats och prövats av riksdagen (se JuU 1974: 12, JuU 1975: 17). Enligt utskottets mening är det angeläget att integreringen av terroristbestämmelserna i utlänningslagen inte begränsar riksdagens möjligheter till insyn i terroristlagstiftningens tillämpning. Förslaget i propositionen att en redovisning varje år lämnas av regeringen i skrivelse till riksdagen synes utgöra en ändamålsenlig ordning som på ett tillfredsställande sätt kan tillgodose intresset av den parlamentariska kontrollen. Skrivelsen torde få hänvisas till justitieutskottet, som har att handlägga frågor rörande internationell brottslighet. Härigenom får utskottet tillfälle att på samma sätt som hittills pröva tillämpningen av terroristlagstiftningen. Information i olika avseenden bör också som föredragande statsrådet anför kunna inhämtas från rikspolisstyrelsen och statens invandrarverk. Den fortlöpande redovisningen för de parlamentariska ledamöterna i rikspolisstyrelsen bör givetvis fortsätta.

Stockholm den 25 november 1975

På justitieutskottets vägnar ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Mattson (s), herrar Polstam (c), Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Nygren (s), fru Bergander (s), herrar Schött (m), Fransson (c), Lövenborg (vpk), fru Wiklund (c), fru Andersson i Kumla (s), herrar Lundgren (s) och Nyquist (fp).

Avvikande meningar

1. av herr Lövenborg (vpk) som anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 2 med ”Den internationella” och slutar på s. 9 med ”givetvis fortsätta” bort ha följande lydelse:

Terroristlagen ger genom svepande och tänjbara formuleringar möjlighet ingripa mot utlänningar, som kan betraktas som presumtiva terrorister. De farhågor som uttalades vid lagens införande om att vissa grupper eller personer skulle övervakas eller utsättas för åtgärder i en utsträckning som inte var motiverad utifrån lagens officiellt uttalade syfte har visat sig vara riktiga.

InU 1975/76: 24

Bilaga

58 Om man jämför nu gällande terroristlag med de i propositionen föreslagna förändringarna finner man att dessa är långt ifrån tillräckliga för att trygga rättssäkerheten. En rad svepande och tänjbara formuleringar kommer fortfarande att finnas kvar. De föreslagna förbättringarna är alltför ytliga för att lagstiftningen skall kunna anses fylla rimliga rättssäkerhetskrav. Till den slutsatsen kommer också docent Göran Elwin, som för några år sedan var en av terroristlagens främsta moståndare. I en artikel i Dagens Nyheter den 22 november 1975 skriver Elwin bl. a. följande:

Enligt Leijon kommer de ”nya” reglerna att innebära förbättringar i förhållande till terroristlagen på två punkter.

Den första gäller det som Leijon kallar det personliga rekvisitet. Enligt terroristlagen är en utlänning presumtiv terrorist om ”det finns grundad anledning antaga att han tillhör eller verkar för” en terroristorganisation. Nu har Leijon lagt till ett ytterligare krav i sitt förslag: ”och det tillika med hänsyn till vad som är känt om hans föregående verksamhet eller eljest föreligger fara att han här i riket medverkar till” en terroristhandling. Frågan är här: Vad innebär Leijons förslag för skillnad i praktiken?

Svaret måste bli: Ingen alls. För så här säger Leijon i propositionen när hon ska förtydliga vad bestämmelsen innebär: Redan anknytningen till en terroristgrupp skapar ”en presumtion för att utlänningen ifråga är farlig”. Mot den bakgrunden, fortsätter hon, är det ”tillräckligt för ingripanden om det därutöver — med hänsyn till vad som är känt om utlänningens föregående verksamhet eller eljest — föreligger fara för att han medverkar till terroristhandlingar. Därmed avses att det i det konkreta fallet föreligger sådan fara”.

Men det är inte nödvändigt att utlänningen tidigare misstänkts för terroristhandlingar: ”även andra omständigheter, såsom att han intar en ledande ställning i en terroristgrupp eller -organisation eller deltar mera aktivt i dess verksamhet” bör kunna medföra att det personliga rekvisitet anses uppfyllt.

I motionen 71 framhålls att det för vänsterpartiet kommunisterna, som kritiserat terroristlagen och krävt dess avskaffande, är naturligt att förkasta utsträckandet av principerna i lagen till utlänningslagstiftningen i allmänhet. Utskottet delar denna uppfattning. I enlighet härmed anser utskottet för sin del att propositionen såvitt avser integreringen av terroristbestämmelserna i utlänningslagen bör avslås. Ställningstagandet innebär att utskottet avstyrker bifall till motionerna 72 och 73 i nu aktuella delar.

2. av herr Nyquist (fp) som beträffande förutsättningar för avvisning och utvisning anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 3 med ”Beträffande utformningen” och slutar på s. 4 med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Beträffande utformningen av det personliga rekvisitet vill utskottet

InU 1975/76: 24

Bilaga

framhålla att de grupper och organisationer som står bakom terrordåd oftast arbetar under hemliga och konspiratoriska former samt att de informationer som kan erhållas om dem och deras medlemmar med nödvändighet i regel är mycket knapphändiga och osäkra. Med hänsyn härtill torde som föredragande statsrådet framhåller frågan om ett medlemskaps formella karaktär knappast kunna få någon självständig betydelse. En bedömning av en utlännings farlighet torde i stället främst få göras med ledning av uppgifter angående hans tidigare aktivitet eller hans förhållande till organisationen och dess verksamhet. Å andra sidan kan den omständigheten att utlänningen såvitt känt inte tidigare medverkat i terroristdåd eller inte intar någon ledande ställning i organisationen inte alltid få vara avgörande. Även andra förhållanden bör undantagsvis kunna vägas in.

En förutsättning härför är enligt utskottets mening att bestämmelserna på området med erforderlig tydlighet anger vilka omständigheter som får beaktas. I likhet med motionären anser utskottet att uttrycket ”eller eljest” i 20 § förslaget till ändring i utlänningslagen inger farhågor för en alltför vidsträckt tillämpning. Utskottet delar också uppfattningen att föredragande statsrådets uttalande om bakgrunden till uttrycket synes innehålla en alltför kategorisk ståndpunkt som delvis urholkar det personliga rekvisitet. På anförda skäl anser utskottet att 20 § förslaget till ändring i utlänningslagen bör preciseras. Förslag till erforderliga lagändringar bör föreläggas riksdagen i samband med en eventuell proposition på grundval av de förslag som kommer att framläggas av utredningen om telefonavlyssning eller i annat lämpligt sammanhang under våren 1976. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till motionen 73 i berörd del. Ställningstagandet innebär att utskottet avstyrker bifall till motionen 72 i motsvarande del.

3. av herr Nyquist (fp) som beträffande avvisning med stöd av särskild förteckning anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 4 med ”Enligt utskottets” och slutar på s. 5 med ”73 i denna del” bort ha följande lydelse:

De av motionären och rikspolisstyrelsen sålunda anförda omständigheterna visar enligt utskottets mening att bestämmelsen om avvisning av utlänning med stöd av rikspolisstyrelsens förteckning i huvudsak är betydelselös från effektivitetssynpunkt och att den i tillämpningen ger upphov till problem av praktisk natur. I likhet med motionären anser utskottet därför att övervägande skäl talar för att bestämmelsen bör avskaffas. Förslag till erforderlig lagändring bör föreläggas riksdagen i lämpligt sammanhang under våren 1976. Utskottet tillstyrker således bifall till motionen 73 i denna del.

InU 1975/76: 24

60 Innehållsförteckning

Inledning 1

Propositionens lagförslag 1

Motionerna 21

Utskottet 23

Inledning 23

översyn av utlänningslagstiftningen 24

Principfrågan om inarbetning av terroristlagen i utlänningslagen 24

Skyddet för flyktingar 25

Besvärsordningen i utlänningsärenden 28

Preskription av beslut om avlägsnande m. m 29

Förutsättningarna för användning av tvångsmedel enligt utlänningslagen 29

Vissa förslag av Nordiska kommittén 31

Frågan om permanent uppehållstillstånd 32

Vissa övriga frågor 34

Terroristlagstiftningen 35

Följdändringar 40

Utskottets hemställan 41

Reservationer 45

1. Principfrågan om inarbetning av terroristlagen i utlänningslagen (vpk) 45

2. Terroristlagens tillämpningsområde (fp) 47

Bilaga

Justitieutskottets yttrande 49

STOCKHOLM 1975 NORSTEDTS TRYCKERI 750058