Med anledning av propositionen 1975/76:84 med förslag till lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen, m. m. jämte motioner

Inrikesutskottets betänkande

InU 1975/76: 28

1975/76: 28

med anledning av propositionen 1975/76: 84 med förslag till lag om

skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga

arbetsförmedlingen, m. m. jämte motioner

I betänkandet behandlas propositionen 1975/76: 84 (arbetsmarknadsdepartementet) samt följande motioner:

1975:399, yrkandet 6, av herr Helén m. fl. (fp)

1975/76: 652, yrkandena 5 och 7, av herr Ahlmark m. fl. (fp)

1975/76: 658 av herr Persson i Karlstad m. fl (s)

1975/76: 850 av fröken Engman (s)

1975/76: 866 av herr Svensson i Kungälv (s)

1975/76: 1840 av herr Carlström m. fl. (fp, c, m)

1975/76: 1844 av herrar Enlund (fp) och Wikström (fp)

1975/76: 1849 av herr Arne Geijer i Stockholm m. fl. (s)

1975/76: 1869 av herrar Kristiansson (c) och Gustafsson i Stenkyrka (c) 1975/76: 1875 av fru Mogård (m)

1975/76: 1876 av fru Mogård m. fl. (m)

1975/76: 1883 av herr Nordgren m. fl. (m)

1975/76: 1887 av herr Olsson i Järvsö (c)

1975/76: 1901 av herr Strömberg i Botkyrka (fp)

1975/76: 1902 av herr Träff m. fl. (m)

1975/76: 1906 av herr Åkerlind (m)

Inrikesutskottet har inhämtat yttrande från kulturutskottet över propositionens avsnitt Arbetsförmedling inom kulturområdet samt motionerna 1975/76: 1844, 1975/76: 1849 och 1975/76: 1876. Yttrandet fogas till detta betänkande som bilaga.

Synpunkter på förmedlingsverksamheten inom kulturområdet har vidare förts fram vid föredragningar inför utskottet av företrädare för den offentliga arbetsförmedlingen, Svenska musikerförbundet, Svenska teaterförbundet, Teatrarnas riksförbund och Folkparkernas centralorganisation.

Propositionen

I propositionen hemställer regeringen, efter föredragning av statsrådet Bengtsson, att riksdagen skall

dels antaga i propositionen redovisade förslag till

1. lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen,

2. lag om ändring i lagen (1935: 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling,

dels godkänna

1 Riksdagen 1975176.18 sami. Nr 28

InU 1975/76: 28

1. de riktlinjer för ett inflytande för arbetsmarknadsparterna och kommunerna i arbetsförmedlingen som departementschefen förordat,

2. de riktlinjer för organisation m. m. av arbetsförmedlingen inom kulturområdet som departementschefen förordat,

3. att praktiska prov med ADB i förmedlingsarbetet inleds den 1 juli 1976 i enlighet med vad departementschefen anfört.

Lagförslagen 1 Förslag till

Lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen

Härigenom föreskrives följande.

1 § Denna lag gäller arbetsgivare som avser att anställa arbetstagare på ledig plats i sin verksamhet.

Lagen gäller ej

1. om anställning är avsedd att vara högst tio arbetsdagar,

2. vid tillsättning av statlig tjänst eller av sådan tjänst som lärare eller skolledare för vilken avlöningsförmånerna fastställes under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

2 § Arbetsgivare som avses i 1 § första stycket skall anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen.

Anmälan som avses i första stycket skall göras innan annan åtgärd vidtages för anställning.

3 § Anmälningsskyldighet enligt 2 § föreligger ej för arbetsgivare som avser att besätta den lediga platsen med

1. arbetstagare som redan är anställd hos arbetsgivaren,

2. arbetstagare som är medlem av arbetsgivarens familj,

3. arbetstagare som skall arbeta i arbetsgivarens hushåll,

4. arbetstagare som skall ha företagsledande eller därmed jämförlig ställning,

5. arbetstagare som enligt lag eller annan författning eller kollektivavtal har företrädesrätt till anställningen,

6. arbetstagare till anställning som förutsätter viss politisk inställning,

7. arbetstagare till anställning som tillsätts genom valförfarande. Anmälningsskyldighet föreligger ej heller, om den lediga platsen enligt överenskommelse mellan arbetsgivaren, berörd arbetstagarorganisation och arbetsförmedlingen skall förbehållas arbetstagare som avses i 8 § lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder.

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetsmarknadsstyrelsen får, om särskilda skäl föreligger, för visst yrkesområde föreskriva ytterligare undantag från anmälningsskyldigheten.

4 § Anmälan skall innehålla de uppgifter som behövs för förmedlingsarbetet. Närmare föreskrifter om vilka uppgifter anmälan skall innehålla meddelas av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer.

InU 1975/76: 28

5 § När ledig plats som har anmälts till arbetsförmedlingen har blivit tillsatt eller av annan anledning ej längre är aktuell, skall arbetsgivaren så snart det kan ske anmäla detta till förmedlingen.

6 § Arbetsgivare, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att anmäla ledig plats enligt vad som föreskrives i denna lag, dömes till böter. Detsamma skall gälla arbetsgivare som i anmälan uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, vilken ej saknar betydelse.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast efter anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Regeringen får föreskriva att lagen skall tillämpas endast beträffande visst eller vissa län.

2 Förslag til)

Lag om ändring i lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling Härigenom

förordnas i fråga om lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling

dels att i 2 § ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”, dels att 3, 8 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2a §

Utan hinder av 2 § må regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bevilja enskild person eller annan tillstånd att bedriva arbetsförmedling för musiker och sceniska artister i förvärvssyfte. Tillstånd får givas endast för verksamhet som avser förmedling av anställning utomlands åt den som är bosatt här i riket eller av anställning här i riket åt den som är bosatt utomlands.

Tillstånd enligt första stycket må icke beviljas med mindre sökanden utfäster sig att vid förmedling eller eljest icke uppställa villkor som begränsar förmedlingssökandes möjligheter att anlita den offentliga arbetsförmedlingen.

InU 1975/76: 28

4 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tillstånd enligt denna paragraf må beviljas för högst ett år i sänder.

3 §

Vid meddelande av tillstånd skall angivas den ersättning för förmedlingen, som högst må uppbäras, samt de övriga villkor och bestämmelser för verksamheten som prövas erforderliga.

Ersättningen må i intet fall så Ersättningen må i annat fall än bestämmas, att densamma kan som avses i 2 a § icke så bestäm förväntas

överstiga de nödiga ut- mas, att densamma kan förväntas

giftema för förmedlingen. överstiga de nödiga utgifterna för

förmedlingen.

8 §!

Den som bedriver arbetsför- Den som utan tillstånd bedriver

medling i förvärvssyfte dömes till arbetsförmedling i förvärvssyfte böter eller fängelse i högst sex dömes till böter eller fängelse i månader. högst sex månader.

Den som eljest utan tillstånd bedriver arbetsförmedling mot ersättning dömes till böter.

Den som försummar att göra anmälan enligt 5 § dömes till böter högst femhundra kronor.

9 §2

Den som uppsåtligen bereder Den som uppsåtligen bereder

arbete åt någon efter anvisning arbete åt någon efter anvisning

genom arbetsförmedling som be- genom arbetsförmedling som utan

drives i förvärvssyfte dömes till tillstånd bedrives i förvärvssyfte

böter eller fängelse i högst sex dömes till böter eller fängelse i

månader. högst sex månader.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast

efter anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Motionerna

Motion väckt under allmänna motionstiden vid 1975 års riksmöte

1975:399, yrkandet 6, av herr Helén m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande lekmannastyrelse vid arbetsförmedlingar, distriktskontor och större lokalkontor.

I motionen föreslås att arbetsförmedlingens distriktskontor och större lokalkontor förses med lekmannastyrelser.

1 Senaste lydelse 1970: 877.

* Senaste lydelse 1970: 877.

InU 1975/76: 28

5 Motionen behandlas beträffande övriga yrkanden i betänkandena InU 1975: 3,1975: 14 och 1975/76: 10.

Motioner väckta under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte 1975/76:

652 av herr Ahlmark m. fl. (fp) vari yrkas

5. beträffande skyldigheten för arbetsgivare att anmäla lediga platser till arbetsförmedlingen att riksdagen uttalar

a) att undantag inledningsvis görs för arbetsgivare med färre än tio anställda,

b) att undantag görs för anställningar till vilka söks personer som förutsätts ha viss politisk eller annan ideell inställning,

c) att skyldigheten jämväl omfattar statliga arbetsgivare.

7. att riksdagen beslutar ge distriktsnämndema beslutanderätt i frågor som rör framställningar om utbildningsbidrag.

Motionen behandlas beträffande yrkandena 1—4 och 6 i betänkandet InU 1975/76: 33.

1975/76: 658 av herr Persson i Karlstad m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av arbetsförmedlingarnas resurser och verksamhet i skogslänen i enlighet med vad i motionen anförts.

1975/76: 850 av fröken Engman (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av kungörelsen 1966: 369 om arbetslöshetsnämndemas uppgifter.

1975/76: 866 av herr Svensson i Kungälv (s) vari yrkas att riksdagen i 3 § i lagen om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen gör sådan ändring i punkt 6 att den även innefattar anställning som förutsätter religiös inställning.

1975/76:1840 av herr Carlström m. fl. (fp, c, m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att påföljdsbestämmelsema i 6 § i förslag till lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen utgår,

2. att riksdagen — därest yrkandet under 1 inte skulle bifallas — beslutar att påföljdsbestämmelsema i 6 § första stycket i lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till offentlig arbetsförmedling bestäms till penningböter med visst maximibelopp, förslagsvis 500 kr.

1975/76:1844 av herrar Enlund (fp) och Wikström (fp) vari yrkas att riksdagen fastställer sådana riktlinjer för arbetsförmedlingen på kulturområdet att manager och produktionsbolag som auktoriseras av arbetsmarknadsstyrelsen undantas från förbudet mot enskild arbetsförmedling inom Sverige.

2f Riksdagen 1975/76.18 sami. Nr 28

InU 1975/76: 28

1975/76:1849 av herr Arne Geijer i Stockholm m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar

1. att Folkparkernas artistförmedling och Svenska musikerförbundets arbetsförmedling erhåller direkta anslag, så att i första hand en verksamhet av ungefär nuvarande omfattning kan bibehållas,

2. att båda dessa folkrörelser utan långtgående bestämmelser och restriktioner från myndighet ges möjlighet att arbeta utifrån de mål och med de arbetsformer som gäller för respektive organisation,

3. att verksamheten skall stå under tillsyn av AMS.

1975/76:1869 av herrar Kristiansson (c) och Gustafsson i Stenkyrka (c) vari yrkas att riksdagen beslutar

1. att företag med upp till 10 anställda ej skall omfattas av anmälningsplikt till arbetsförmedlingen av lediga platser,

2. att anmälningsplikt ej gäller för anställningar kortare än 30 dagar.

1975/76:1875 av fru Mogård (m) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar att även statliga tjänster, som föreslagits av AMS, skall anmälas till arbetsförmedlingen,

2. ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler som möjliggör att uppgiftslämnandet kan göras enkelt och smidigt.

1975/76:1876 av fru Mogård m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar att godtaga den föreslagna utbyggnaden av den offentliga arbetsförmedlingen för kulturområdet,

2. hos regeringen begär förslag till auktorisation enligt vad som i motionen anförs,

3. beslutar att kulturområdet skall undantas från lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen.

1975/76:1883 av herr Nordgren m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar

1. att lagen om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen skall gälla till den 30 juni 1978,

2. att lagen skall gälla endast arbetsgivare i ett av de föreslagna länen,

3. att i lagen anges vilka organisationer som är att räkna till folkrörelserna och således skall vara befriade från skyldigheterna enligt lagen.

1975/76:1887 av herr Olsson i Järvsö (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att den obligatoriska skyldigheten för arbetsgivare att till offentlig arbetsförmedling anmäla ledig plats inte skall gälla företag med färre än 20 anställda.

1975/76:1901 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) vari yrkas att riksdagen uttalar att ett lokalkontor för arbetsförmedlingen inrättas i Botkyrka kommun.

InU 1975/76: 28

1975/76:1902 av herr Träff m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar 1.

att den obligatoriska skyldigheten för arbetsgivare att till offentlig arbetsförmedling anmäla ledig plats inte skall gälla företag med färre än 20 anställda,

2. att anmälningsskyldighet ej skall föreligga om den lediga platsen reserverats för särskild person,

3. att anmälan till den offentliga arbetsförmedlingen skall kunna ske muntligen eller skriftligen.

1975/76:1906 av herr Akerlind (m) vari yrkas att riksdagen avslår propositionen 1975/76: 84 i vad avser förslag till lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen.

Utskottet

Propositionen innehåller olika förslag om arbetsförmedlingens verksamhet. Det gäller obligatorisk platsanmälan, inrättande av distriktsnämnder, arbetsförmedling inom kultursektorn samt användning av ADB i förmedlingsarbetet. I anslutning till de olika avsnitten av propositionen behandlar utskottet motionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden i år och förra året.

Arbetsförmedlingens organisation

Arbetsförmedlingens nya kontorsorganisation, som trädde i kraft den 1 juli 1971, innebar bl. a. att de dåvarande huvudkontoren och avdelningskontoren ersattes av 69 distriktskontor, som under länsarbetsnämnderna skulle ha ansvaret för förmedlingsverksamheten inom var sitt distrikt, och ett antal lokalkontor som underställdes distriktskontoren. Regeringen angav i samband med omorganisationen på vilka orter distriktskontor och lokalkontor skulle finnas.

1971 års riktlinjer för den yttre kontorsorganisationen gäller fortfarande. Någon ändring av distriktskontorens antal eller lokalisering har inte skett. Antalet lokalkontor har reducerats något och uppgår nu till 150. Härtill skall läggas ett mindre antal tillfälliga kontor. Den tidigare ganska omfattande organisationen med arbetsförmedlingsombud är numera praktiskt taget avvecklad.

Lokalkontor inrättas i förhållande till geografiska och befolkningsmässiga behov. De flesta distrikten har 1—3 lokalkontor. I Stockholmsdistriktet uppgår antalet till 13, medan sju distrikt saknar lokalkontor. Såsom distrikts- och lokalkontoren är lokaliserade saknar f. n. 72 av landets 278 kommuner förmedlingskontor. På vissa orter utan fast kontor finns i stället ambulerande förmedling, vilket innebär att personal från distrikts- eller lokalkontor 1—3 dagar i veckan har mottagning på orten

InU 1975/76: 28

hela eller halva dagen. Ambulerande förmedlingar finns på ca 125 orter i landet.

I propositionen anförs att arbetsförmedlingens organisation kontinuerligt måste anpassas till de förändringar som sker på arbetsmarknaden. Det framhålls vidare att sedan år 1971 flera omständigheter tillkommit som gör att det kan ifrågasättas om riktlinjerna för kontorsnätets uppbyggnad behöver ändras eller kompletteras. Departementschefen pekar på att behovet av närhet till ett förmedlingskontor nu kan sägas vara större än vad som förutsågs då organisationsbeslutet fattades men framhåller samtidigt, att en fullständig förmedlingsservice kan finnas enbart vid relativt stora kontor. Enligt föredraganden bör den fortsatta utbyggnaden av organisationen ske inom de ramar som 1971 års riktlinjer angav. Slutligen uttalas att det i första hand ankommer på AMS att anpassa organisationen till arbetsmarknadsförhållandena i olika delar av landet.

Utskottet har samma synsätt, som kommit till uttryck i propositionen, vilket f. ö. framgår av betänkandet 1975/76:10 som utskottet avgav i november förra året. Mot denna bakgrund finner utskottet inte anledning att göra något uttalande med anledning av motionen 658 av herr Persson i Karlstad m. fl. (s) med yrkande att arbetsförmedlingens resurser och verksamhet i skogslänen skall ses över eller motionen 1901 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) med yrkande att ett lokalkontor skall inrättas i Botkyrka. I anslutning till den sistnämnda motionen vill utskottet erinra om att AMS i olika sammanhang gett uttryck för uppfattningen att alltför stora förmedlingskontor bör undvikas i framtiden. Vid sidan om utökning av befintliga mindre kontor planerar AMS därför nya lokalkontor i bl. a. storstadsområdena. Utskottet antog förra året att Botkyrka kommun skulle bli aktuell i det sammanhanget.

Obligatorisk platsanmälan

Andelen arbetssökande som utnyttjar arbetsförmedlingen som informationskanal har ökat under de senaste åren. I mitten av 1960-talet utnyttjade i genomsnitt 60 % av samtliga arbetslösa arbetsförmedlingen då de sökte arbete. År 1970 hade denna andel stigit till ungefär 65 %. Under första halvåret 1974 låg andelen i närheten av 80 %. Samtidigt har det totala antalet platser som anmälts till arbetsförmedlingen minskat kraftigt — med ca 500 000 — under den senaste tioårsperioden. AMS har genom undersökningar funnit att ungefär 60 % av samtliga platser som kommer ut på den externa arbetsmarknaden anmäls till arbetsförmedlingen. Undersökningarna tyder också på att arbetsgivarna i större utsträckning anmäler sådana platser som allmänt sett kan betraktas som svårtillsatta.

Tillsättningen av lediga platser i enskild tjänst och sådan allmän tjänst som inte är statligt reglerad sker i stor utsträckning utan medver -

InU 1975/76:28

kan av den offentliga arbetsförmedlingen. Någon skyldighet att anlita denna finns inte vare sig för arbetstagare eller arbetsgivare utan parterna kan i princip fritt välja på vilket sätt kontakt i syfte att åstadkomma en anställning skall etableras dem emellan. Vissa bestämmelser som begränsar handlingsfriheten finns dock. Som exempel härpå kan nämnas bestämmelserna om företrädesrätt till ny anställning i lagen (1974:12) om anställningsskydd.

När det gäller skyldighet att till förmedlingen anmäla statligt reglerad ledig tjänst stadgas i cirkuläret (1974: 534) till statsmyndigheterna om anmälan av personalantagning, m. m. att myndighet som avser att anställa civil personal skall anmäla detta till arbetsförmedlingen så att denna får tillfälle att anvisa sökande. Enligt av AMS i april 1975 utfärdade tillämpningsföreskrifter till cirkuläret bör myndighet som har anmält ledig plats till arbetsförmedlingen inte vidta andra åtgärder för personalintagning förrän förmedlingen har beretts skälig tid anvisa lämplig sökande. En tidsfrist av tio dagar från anmälningsdagen bedömer AMS som tillräcklig härför.

Från anmälningsskyldigheten gäller en rad undantag, vilka redovisas längre fram i betänkandet. Härutöver kan nämnas att AMS har rätt att befria myndighet från anmälningsskyldigheten. Cirkuläret gäller bara beträffande rent statliga anställningar samt för tjänster som lärare inom grundskolan och gymnasieskolan.

I propositionen föreslås nu att riksdagen skall införa obligatorisk anmälningsskyldighet av lediga platser. Förslaget baseras i huvudsak på en utredning som utarbetats av en arbetsgrupp tillsatt av AMS. Utredningsarbetet har inkluderat försöksverksamhet med vidgad platsanmälan under ca sex veckor hösten 1974 i Gävleborgs län. En rapport från försöken benämnd ”Utredningen om förbättrad platsinformation” (UPI) framlades i oktober 1974.

Regeringens lagförslag innebär att anmälningsskyldighet i princip skall omfatta alla arbetsgivare och alla typer av anställningar. Följande undantag föreslås dock:

a) anställning som är avsedd att ha varaktighet av högst tio dagar

b) anställning av arbetstagare som redan är anställd hos arbetsgivaren

c) anställning av arbetstagare som är medlem av arbetsgivarens familj

d) anställning i arbetsgivarens hushåll

e) anställning i företagsledande eller därmed jämförlig ställning

f) anställning som skall besättas med arbetstagare som enligt lag eller annan författning eller kollektivavtal har företrädesrätt

g) anställning som förutsätter viss politisk inställning

h) anställning som tillsätts genom valförfarande

i) statlig tjänst eller tjänst som lärare eller skolledare för vilken gäller statligt reglerade anställningsförmåner

Anmälningsskyldighet föreligger inte heller, om den lediga platsen enligt överenskommelse mellan arbetsgivare, berörd arbetstagarorganisa -

InU 1975/76: 28

tion och arbetsförmedlingen skall förbehållas arbetstagare som avses i 8 § lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder.

Enligt lagförslaget får regeringen eller, efter regeringens bestämmande, AMS för visst yrkesområde föreskriva ytterligare undantag från anmälningsskyldigheten, om särskilda skäl föreligger.

Anmälan om att en anställning är ledig skall göras innan annan åtgärd vidtas för att tillsätta platsen. Anmälan skall innehålla de uppgifter som behövs för förmedlingsarbetet. Arbetsgivare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att anmäla ledig plats skall kunna ådömas dagsböter. Även arbetsgivare, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift som inte saknar betydelse, skall kunna dömas till böter. Atal får väckas först efter anmälan från AMS.

Obligatorisk platsanmälan föreslås bli införd på försök med början den 1 juli 1976 i Malmöhus län, Kristianstads län och Blekinge län. Regeringen skall därefter kunna besluta att successivt utvidga verksamheten till övriga delar av landet. En förutsättning för att systemet skall fungera är att platsmaterialet kan hanteras i listor framställda med ADBteknik.

I motionen 1906 av herr Akerlind (m) yrkas avslag på förslaget om obligatorisk platsanmälan. Motionären anser att ett genomförande av förslaget kommer att leda till ett mer omständligt förfarande både för arbetsgivare och för anställda utan att fler personer totalt sett får arbete.

Utskottet delar inte motionärens uppfattning. Om arbetsförmedlingen skall kunna göra en effektiv insats fordras att den får bättre kännedom än f. n. om tillgången på lediga platser. Härigenom skapas förutsättningar för en kvalitativ förbättring av förmedlingsresultaten och ökade möjligheter för de arbetslösa att erhålla sysselsättning, inte minst gäller detta handikappade och äldre.

Utskottet ställer sig bakom grunddragen i förslaget om obligatorisk platsanmälan och avstyrker motionen. I det följande kommer utskottet att närmare pröva olika detaljer i den föreslagna ordningen.

Som framgår av det föregående omfattar lagförslaget alla företag oavsett storlek. Mot detta har rests invändningar i fyra motioner i vilka föreslås att undantag görs för arbetsgivare med relativt få anställda. I motionerna 652 av herr Ahlmark m. fl. (fp) och 1869 av herrar Kristiansson (c) och Gustafsson i Stenkyrka (c) yrkas att företag med mindre än tio anställda skall undantas. Motsvarande yrkande för företag med mindre än 20 anställda framställs i motionerna 1887 av herr Olsson i Järvsö (c) och 1902 av herr Träff m. fl. (m). I partimotionen från folkpartiet framhålls att man efter en uppbyggnadstid av förmedlingens resurser kan överväga att sänka den föreslagna gränsen på tio anställda.

Utskottet vill först framhålla att vid utformningen av ett system med obligatorisk platsanmälan bör strävan vara att täcka in så stora delar av arbetsmarknaden som möjligt. Som framgår även av propositionen

InU 1975/76: 28

kan det finnas vägande praktiska skäl för att göra vissa undantag från denna princip. Vid bedömningen av de aktuella motionsyrkandena bör det sålunda beaktas att antalet företag i landet med färre än tio anställda uppgår till ca 185 000 och att i dessa företag finns ca 370 000 anställda. Detta innebär att 88 % av företagen i landet har färre än tio anställda och att i dessa företag sysselsätts endast 12 % av det totala antalet anställda i sådan verksamhet. I de redovisade siffrorna ingår ej de s. k. enmansföretagen.

Enligt utskottets uppfattning talar övervägande skäl för att företag med färre än tio anställda åtminstone i inledningsskedet undantas från den obligatoriska skyldigheten att anmäla lediga platser. Förmedlingens resurser kommer med säkerhet att vara hårt ianspråktagna för att få systemet att fungera även med det föreslagna undantaget. Om även den aktuella småföretagargruppen inkluderas uppstår å ena sidan behov av att täcka ett stort antal kontaktpunkter på arbetsgivarsidan, vilket, å andra sidan, kan beräknas ge ett relativt begränsat antal lediga platser i utbyte.

I detta sammanhang vill utskottet betona att det föreslagna systemet inte får leda till att förmedlingen enbart blir ett registrerande organ. Syftet är att ge förmedlingen bättre möjligheter att bedriva mera aktiva förmedlingsinsatser. Dessa synpunkter måste beaktas när man nu tar ställning till hur förmedlingens resurser skall disponeras. Det finns också anledning räkna med att småföretagarnas intresse att på eget initiativ anlita förmedlingen kommer att öka om förmedlingen genom bl. a. den nu aktuella reformen kan bedriva sin verksamhet mera effektivt än tidigare.

Utskottet föreslår alltså i anslutning till motionsyrkandena att i lagen (1 §) tas in en regel som undantar företag med färre än tio anställda. Sedan försöksverksamheten varit i gång några år får det prövas hur denna gränsdragning utfallit och om förändringar är påkallade.

Som tidigare nämnts skall anmälningsskyldighet inte föreligga när anställningen är avsedd att vara högst tio arbetsdagar.

I motionen 1869 av herrar Kristiansson (c) och Gustafsson i Stenkyrka (c) yrkas att tidsgränsen skall förlängas till 30 dagar. Motionärerna anser att man härmed skulle undvika en betungande och onödig administration.

önskemål om längre tid än tio arbetsdagar har förts fram från flera håll under remissbehandlingen. Utskottet delar uppfattningen att tillfälliga korttidsanställningar såsom vikariat och liknande av praktiska skäl bör undantas från anmälningsskyldigheten. Var gränsen i fråga om anställningstidens längd bör sättas är en lämplighetsfråga. Utskottet ansluter sig för sin del till propositionens förslag. Erfarenheterna från försöksverksamheten får visa om regeln behöver justeras i framtiden. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Karton&S. 29. Utskottets förslag, råd 5 Står: kr. Rättat till: kronor.

InU 1975/76:28

12 I propositionen föreslås vidare undantag från anmälningsskyldigheten för anställning, som förutsätter viss politisk inställning. I ett par motioner kritiseras denna regel, och det föreslås att den skall utvidgas till att omfatta även anställningar som kräver viss religiös eller annan ideell inställning.

I motionen 652 av herr Ahlmark m. fl. (fp) yrkas att regeln skall utformas så, att den avser anställningar med krav på viss politisk eller annan ideell inställning hos innehavaren. Motionärerna anser att anmälningsskyldigheten är helt onödig vid exempelvis anställning av person inom ett kristet samfund som förutsätter viss trosuppfattning.

I motionen 866 av herr Svensson i Kungälv (s) föreslås utvidgning av undantagsregeln till att gälla anställning som förutsätter viss religiös inställning. Motionären framhåller att de religiösa samfunden arbetar utifrån en viss ideologisk grundsyn, vilket gör anmälningsskyldighet av lediga tjänster helt meningslös. I båda motionerna hänvisas till att AMS i sitt utredningsförslag föreslagit att undantag skall ske när det finns skälig anledning att förutsätta viss politisk eller ideell inställning hos innehavaren.

Herr Nordgren m. fl. (m) kritiserar i motionen 1883 att det inte framgår av lagtexten vilka organisationer som enligt departementschefens uppfattning bör undantas från anmälningsplikten. Det är enligt motionärerna olyckligt att med straffsanktion belägga brott mot en bestämmelse vars innehåll endast kan bestämmas med hjälp av departementschefens kommentar av innebörd att undantaget skall gälla ”anställningar i de politiska och fackliga organisationerna och i folkrörelserna”. Mot denna bakgrund yrkar motionärerna att i lagen skall anges vilka organisationer som är att räkna till folkrörelserna och således skall vara befriade från anmälningsskyldigheten.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att undantagsregeln när det gäller befattningar som kräver viss ideell inställning fått en för snäv utformning. Förutom befattningar som förutsätter viss politisk inställning bör sålunda undantag även gälla för befattningar som kräver viss religiös inställning. Likaså bör undantag göras för liknande befattningar inom ideella organisationer som bygger på en speciell livsåskådning, t. ex. nykterhetsorganisationer. Lagtexten bör justeras så att den i allmänna termer ger uttryck för vad här anförts. Det får ankomma på regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, AMS att i tillämpningsföreskrifterna närmare precisera regelns innebörd. Däremot är det knappast lämpligt att i lagtexten ta in en uppräkning av det slag herr Nordgren m. fl. tänker sig.

Med det anförda har utskottet besvarat de i sammanhanget upptagna motionsyrkandena.

Statligt reglerade tjänster omfattas inte av lagförslaget. Anmälningsskyldigheten när det gäller sådana tjänster föreslås även i fortsättningen regleras genom föreskrifter som meddelas av regeringen.

InU 1975/76: 28

13 I motionerna 652 av herr Ahlmark m. fl. (fp) och 1875 av fru Mogård (m) reses invändningar mot föreslaget undantag för de statligt reglerade tjänsterna.

Motionärerna framhåller bl. a. att även om statliga myndigheter redan nu har viss skyldighet att anmäla lediga platser bör förmedlingen kunna vara säker på att få samma kännedom om den offentliga arbetsmarknaden som om den privata och kunna lägga upp och följa samma rutiner för handläggningen. Därtill kommer, menar motionärerna, att den offentliga arbetsmarknaden växer snabbare än den privata sektorn och kan väntas göra så även i framtiden. Fru Mogård anser att en av AMS föreslagen utsträckning av anmälningsskyldigheten för statliga tjänster bör ligga till grund för lagregleringen.

Som framgår av det föregående regleras skyldigheten att anmäla statliga tjänster till arbetsförmedlingen genom föreskrifter som meddelas av regeringen. Bestämmelser härom finns i cirkuläret (1974: 534) till statsmyndigheterna om anmälan av personalantagning, m. m. vari stadgas skyldighet för myndighet som avser att anställa civil personal att anmäla detta till arbetsförmedlingen. Från denna anmälningsskyldighet gäller dock en rad undantag, nämligen för bl. a.

a) tjänst som tillsättes vid befordran i befordringsgång,

b) tjänst som kungöres ledig till ansökan,

c) tjänst i lägst lönegrad F 18,

d) tjänst för vilken omplaceringsförordningen gäller,

e) tjänst eller anställning som omfattas av Kungl. Maj:ts skrivelse den 12 januari 1968 om tillsättning av tjänster vid försvaret m. m.,

f) anställning som förutsätter särskild utbildning som myndigheten har anordnat.

De tjänster som inte behöver kungöras lediga till ansökan (jfr punkt b i det föregående) anges i 9 § statstjänstemannastadgan.

Som framgår av det anförda är undantagen från anmälningsskyldighet mycket omfattande. I själva verket faller endast ca en tredjedel av de statligt reglerade tjänsterna in under anmälningsplikten.

Enligt utskottets uppfattning bör lediga statliga anställningar anmälas till arbetsförmedlingen enligt i princip samma regler som gäller för arbetsmarknaden i övrigt. Med hänsyn till konstruktionen av statliga tjänster kan det vara praktiskt att som föreslås i propositionen låta anmälningsskyldigheten i sin helhet regleras genom bestämmelser som utfärdas av regeringen. Därigenom kommer tjänsterna att undantas från lagen. Denna tekniska konstruktion innebär emellertid inte — som tidigare framhållits — att för den statligt reglerade delen av arbetsmarknaden skall gälla andra principer än för övriga delar av arbetsmarknaden.

Vid bestämmande av undantagen från anmälningsskyldighet för statliga tjänster bör regeringen kunna utgå från de principer som anges i

3f Riksdagen 1975/76.18 sami. Nr 28

InU 1975/76: 28

lagen. Detta innebär att undantag bör göras för exempelvis fall som är att betrakta som internrekrytering eller där omplacering är aktuell. Även personliga tjänster bör undantas.

Utskottet vill härutöver framhålla att den omständigheten att en tjänst inte behöver ledigkungöras i och för sig inte bör medföra att tjänsten undantas anmälningsskyldighet. Vad ledigkungörandet beträffar vill utskottet vidare erinra om att utskottet i ett tidigare betänkande (InU 1975/76: 2) uttalat att det finns skäl som talar för ett öppnare tillsättningsförfarande än det som f. n. tillämpas för chefstjänster i statlig förvaltning. I fråga om statliga chefstjänster bör sålunda gälla samma regel som för arbetsmarknaden i övrigt, dvs. undantag bör göras vid tillsättning av tjänst i företagsledande eller därmed jämförlig ställning. Vid tolkningen av dessa begrepp bör uttalandena i utskottets betänkande om lagen om anställningsskydd vara vägledande (InU 1973: 36 s. 28).

Av det anförda framgår att utskottet i sak biträder de förevarande motionsyrkandena. Någon ändring i lagförslaget är dock inte erforderlig Herr

Träff m. fl. (m) tar i motionen 1902 upp en annan fråga om undantag från anmälningsskyldigheten. Det gäller anställningar som i förväg reserverats för viss person. Motionärerna anser det orimligt att anmälningsplikt skall föreligga om arbetsgivare redan vid anmälningstillfället vet vilken person — ej anställd vid företaget — sorn skall besätta den ledigblivna platsen. Det kan t. ex. vara fallet då en arbetssökande tidigare fått löfte om att bli anställd så snart en vakans uppkommer.

Utskottet vill inte bestrida att det i en del fall av det slag motionärerna tänker på ter sig onödigt med en anmälningsskyldighet. Denna olägenhet får emellertid vägas mot de möjligheter till missbruk som uppstår om man inför en regel av den typ motionärerna tänker sig. Med hänvisning härtill och till att lagstiftningen är en försöksverksamhet som får utvärderas efter någon tid avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Ett annat undantag från anmälningsskyldigheten föreslås i motionen 1876 av fru Mogård m. fl. (m). Motionärerna vill sålunda undanta kulturområdet. Som skäl åberopas bl. a. ett yttrande av Sveriges Radio, i vilket påstås att en anmälningsskyldighet skulle påverka företagets programutbud.

Utskottet kan inte dela motionärernas uppfattning. Genom undantagen för korttidsanställningar lär man komma till rätta med flertalet av de praktiska svårigheter som kan föreligga på kultursektorn. Utskottet ser det i övrigt som en fördel både för arbetsgivare och för arbetstagare att det hos den offentliga förmedlingen kommer att finnas en samlad bild av platsutbudet på kultursektorn. Ett av problemen på detta område är nämligen, som senare skall behandlas, att förmedlingsverksamheten är splittrad på flera organ. I anslutning till det åberopade

InU 1975/76: 28

yttrandet från Sveriges Radio vill utskottet erinra om att den föreslagna anmälningsskyldigheten inte innebär någon förpliktelse för en arbetsgivare att anställa anvisad arbetstagare. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

När det gäller själva uppgiftslämnandet framhålls i propositionen att platsanmälan skall innehålla de uppgifter som behövs för förmedlingsarbetet och att de arbetssökande har rätt till en utförlig information om arbetsuppgifter och arbetsvillkor. Häribland ingår uppgifter om löneförmåner, arbetsplatsens belägenhet, arbetsuppgifter, arbetets varaktighet, arbetstider och kvalifikationskrav. Försöksverksamheten får utvisa huruvida ytterligare uppgifter erfordras för en effektiv förmedlingsverksamhet. Självfallet skall för förmedlingsarbetet onödiga uppgifter ej tas med i platsanmälan. Detaljföreskrifter av ovan ifrågavarande art bör enligt föredraganden överlämnas åt regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att utforma.

I motionen 1875 av fru Mogård (m) framhålls att uppgiftslämnandet bör ske enkelt och smidigt, som regel per telefon. Även i motionen 1902 av herr Träff m. fl. (m) framhålls vikten av att anmälan till arbetsförmedlingen kan ske muntligen per telefon.

Utskottet har inte annan uppfattning än motionärerna. Liksom hittills bör alltså platser kunna anmälas till förmedlingen per telefon. Även propositionen synes utgå från denna förutsättning, då något krav på skriftlighet inte uppställs i lagtexten. Med hänvisning till det anförda torde motionerna inte behöva föranleda någon åtgärd.

I propositionen framhålls att man med en lagreglering av skyldigheten att anmäla lediga platser inte kan undvara en påföljd vid underlåtenhet att fullgöra sådan skyldighet. Följaktligen föreskrivs i lagen att arbetsgivare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra sin anmälningsskyldighet skall dömas till dagsböter. Detsamma föreslås gälla för arbetsgivare som i anmälan uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, vilken ej saknar betydelse. Allmänt åtal får väckas först efter anmälan av AMS.

En försöksverksamhet av nu aktuellt slag bör enligt herr Carlström m. fl. (fp, c, m) i motionen 1840 inte förenas med straffsanktion. I vart fall bör påföljden inte vara strängare än penningböter.

Utskottet har förståelse för motionärernas synpunkter. När det gäller att på försök introducera ett nytt system, som ålägger arbetsgivare skyldighet att lämna uppgifter till arbetsförmedlingen, bör man i första hand genom upplysningsverksamhet få vederbörande att medverka. Utskottet förutsätter därför att AMS kommer att göra stora insatser för att sprida kunskap om anmälningsskyldigheten. För att få reglerna effektiva bör det dock finnas en påföljdsmöjlighet. Utskottet ansluter sig därför till propositionens förslag om bötessanktion men anser att man, som också motionärerna i andra hand föreslår, bör stanna vid penningböter. Åtalsmöjligheten bör begagnas restriktivt och främst användas i

InU 1975/76: 28

sådana fall då arbetsgivare inte rättar sig efter upprepade påpekanden om skyldighet att anmäla eller eljest systematiskt i större skala söker kringgå bestämmelserna.

Lagtexten bör ändras i enlighet med vad utskottet anfört.

Enligt den föreslagna författningstexten skall lagen träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Regeringen skall även ha möjlighet att föreskriva att lagen skall tillämpas endast beträffande visst eller vissa län.

I propositionen föreslås att införandet av obligatorisk platsanmälan skall ske på försök i Malmöhus län, Kristianstads län och Blekinge län med början den 1 juli 1976.

Herr Nordgren m. fl. (m) yrkar i motionen 1883 att lagen skall tidsbegränsas och att försöksverksamheten endast skall omfatta ett av de föreslagna länen. De åberopar som skäl härför att det av AMS genomförda försöket i Gävleborgs län var alltför kort — ca sex veckor — för att tjäna som grund för ett principbeslut om obligatorisk platsanmälan.

Den i propositionen föreslagna försöksverksamheten, begränsad till tre län, beräknas omfatta 15—20 % av hela platsutbudet i landet. Valet av försökslän är fördelaktigt ur den synpunkten att man får se effekten av systemet i både ett storstadslän och i ett mindre län. Utskottet bedömer den föreslagna omfattningen av försöksverksamheten som väl avvägd och avstyrker därför motionsyrkandet om begränsning till enbart ett län. Utskottet vill inte heller biträda yrkandet om tidsbegränsning av lagen. Utskottet utgår från att det skall visa sig ändamålsenligt att med tiden utsträcka systemet till att omfatta hela landet. I vilken takt denna utbyggnad skall ske får avgöras med hänsyn till bl. a. erfarenheterna av den nu aktuella försöksverksamheten. Utskottet räknar med att regeringen i kommande budgetpropositioner eller i annat lämpligt sammanhang redovisar för riksdagen hur försöksverksamheten fortskrider.

Lekmannainflytande i arbetsförmedlingen

I likhet med flertalet centrala ämbetsverk har AMS en lekmannastyrelse. Denna består, förutom av generaldirektören och överdirektören, av elva ledamöter och två personalrepresentanter. Av ledamöterna utses tre på förslag av SAF och sex på förslag av löntagarorganisationerna LO, TCO och SACO/SR.

Även länsarbetsnämnd har lekmannarepresentation. Förutom ordföranden, i regel landshövdingen i länet, och länsarbetsdirektören består en länsarbetsnämnd av sju eller åtta andra ledamöter av vilka flertalet företräder arbetsmarknadens parter. På länsplanet finns även andra arbetsmarknadsorgan med lekmannarepresentation, t. ex. kursstyrelser för arbetsmarknadsutbildningen och byggarbetsnämnder.

I propositionen föreslås nu att lekmannastyrelser skall inrättas vid arbetsförmedlingens distriktskontor.

InU 1975/76:28

17 Departementschefen anser att ett inflytande för arbetsmarknadspartema och kommunerna i arbetsförmedlingens distriktsorganisation bör ses som en naturlig följd av den kraftiga utbyggnaden av arbetsmarknadsverkets resurser. Han uttalar vidare att de arbetsmarknadspolitiska insatsernas allt större betydelse för den enskilde pekar i samma riktning.

Förslaget innebär att varje distrikt fr. o. m. den 1 juli 1976 på försök förses med en distriktsnämnd. I distriktsnämnden skall ingå, förutom distriktskontorschefen, företrädare för de lokala arbetsmarknadspartema och i distriktet ingående kommuner. Den närmare sammansättningen av distriktsnämndema skall enligt förslaget bestämmas av regeringen.

Lämpliga arbetsuppgifter för distriktsnämndema bör enligt förslaget bl. a. vara att

— stödja tjänstemännen i deras strävan att få riktig information om arbetsuppgifter, lön, förekomst av kollektivavta], arbetsmiljö och andra förhållanden av betydelse för de arbetssökande och företagen,

— fungera som en förbindelselänk när förmedlingen inte har tillräckliga kontakter med en viss arbetsplats,

— ta initiativ till vissa omdisponeringar av förmedlingsresurserna och anpassningar av organisationen till lokala förhållanden,

— delta i arbetsmarknadsbedömningar för distrikten,

— avge synpunkter till länsarbetsnämnderna på den arbetsmarknadspolitiska prioriteringen mellan olika projekt som bedömts lämpliga som beredskapsarbeten,

— medverka i planeringen av arbetsmarknadsutbildningens kursutbud,

— ägna särskild uppmärksamhet åt dem som är svårplacerade på arbetsmarknaden, t. ex. äldre och handikappade,

— medverka i olika informationsinsatser,

— bidra till informationsutbyte och behövlig samordning mellan det löpande förmedlingsarbetet och den sysselsättningsplanering som kommunerna genomför.

Departementschefen uttalar att enligt hans uppfattning kommer distriktsnämndema att underlätta och effektivisera förmedlingsarbetet och därmed förbättra det totala arbetsresultatet redan med nu tillgängliga personalresurser. Konsekvensen av den merbelastning på distriktskontoren som kommer att uppstå till följd av förberedelser för sammanträden och föredragningar behandlas i budgetpropositionen.

Departementschefen tar i sammanhanget upp den nuvarande handläggningsordningen för bidragsärenden av typ utbildnings- och flyttningsbidrag. F. n. beslutar i sådant ärende tjänsteman vid distriktskontor, varvid i formellt hänseende beslutet fattas på länsarbetsnämndens vägnar. I propositionen föreslås att även den formella beslutanderätten skall ligga på distriktskontoren, varvid länsarbetsnämnden och i sista hand AMS blir besvärsinstanser. Däremot skall det i framtiden inte bli möjligt att som nu överklaga beslut hos regeringen.

InU 1975/76: 28

18 Frågan om inrättande av lekmannastyrelser vid arbetsförmedlingens regionala organisation har tidigare prövats av utskottet som därvid avstyrkt då föreliggande motioner. Sedan frågan nu utretts och regeringen föreslagit viss försöksverksamhet anser sig utskottet kunna biträda det framlagda förslaget. Utskottet vill emellertid betona att nämnderna måste tilldelas meningsfyllda arbetsuppgifter om verksamheten skall bli framgångsrik. De uppgifter som anges i propositionen är i sig betydelsefulla och intressanta för såväl arbetsmarknadens parter som kommunerna, men uppgifterna är så allmänt angivna att det blir den praktiska tillämpningen som blir avgörande för hur den nya ordningen skall utfalla. Utskottet anser det därför värdefullt om försöksverksamheten varieras så att det blir möjligt att vid den utvärdering som bör komma till stånd efter någon tid jämföra olika slag av verksamhet. Utskottet räknar också med att decentraliseringsutredningen i sitt arbete kan komma att aktualisera förslag som kan få betydelse för försöksverksamheten.

Ett sätt att ge nämnderna mera konkreta uppgifter och därmed öka intresset för verksamheten behandlas i motionen 652 av herr Ahlmark m. fl. (fp). Motionen, som i denna del ansluter till ett förslag från AMS, går ut på att distriktsnämnd skall få beslutanderätt i ärenden om utbildnings- och flyttningsbidrag i de fall vederbörande tjänsteman inte anser sig kunna bifalla ansökan.

Departementschefen som prövat frågan är inte beredd att generellt förorda beslutanderätt för distriktsnämnd i enskilda bidragsärenden. Däremot föreslår han att försök inleds i syfte att vinna erfarenhet av den nya arbetsformen även i detta avseende.

Utskottet förutsätter att den aviserade typen av försök inom ramen för den större försöksverksamheten kommer till stånd redan från början och tillstyrker därmed propositionen i förevarande del. Motionsyrkandet avstyrks således.

Som framgår av den redovisade uppställningen av motionsyrkanden har utskottet från 1975 års riksmöte uppskjutit behandlingen av motionen 399 av herr Helén m. fl. (fp) i den del motionen behandlar lekmannastyrelser vid arbetsförmedlingens distriktskontor och större lokalkontor. Med det nu föreliggande av utskottet tillstyrkta förslaget har motionen i förevarande avsnitt i allt väsentligt blivit tillgodosedd.

Fröken Engman (s) kritiserar i motionen 850 kungörelsen om arbetslöshetsnämnder och begär en översyn av bestämmelserna. Utskottet delar motionärens uppfattning att kungörelsen är föråldrad. Fråga om arbetslöshetsnämndema och deras arbetsuppgifter kommer i ett nytt läge genom den planerade försöksverksamheten med distriktsnämnder. Även den pågående utredningen om allmän arbetslöshetsförsäkring har betydelse i sammanhanget. Utskottet utgår från att frågan om nämndernas bibehållande och arbetsuppgifter kommer att aktualiseras i samband med utvärdering av försöksverksamheten eller i annat lämpligt sam -

InU 1975/76: 28

manhang. Motionen är därmed i sak tillgodosedd och behöver inte föranleda någon åtgärd.

Arbetsförmedling inom kulturområdet

Arbetsmarknaden för kulturarbetare är i många avseenden särpräglad och skiljer sig från arbetsmarknaden i övrigt. Detta har bl. a. medfört att vid sidan om den offentliga förmedlingen verkar ett förhållandevis stort antal enskilda förmedlingar som drivs av organisationer enligt självkostnadsprincipen. Därjämte förekommer vinstsyftande förmedling i enskild regi, vilket inte är tillåtet enligt nuvarande bestämmelser.

Frågan om åtgärder från samhällets sida för att tillhandahålla arbetstagare inom kultursektorn en avgiftsfri, effektiv förmedling har i olika sammanhang utretts de senaste tio åren. År 1972 överlämnade den s. k. OLAF-utredningen ett förslag (Ds In 1972: 5) som i huvudsak gick ut på att den offentliga förmedlingsverksamheten på kulturområdet skulle anförtros en statlig stiftelse.

Efter remissbehandling av förslaget anmälde chefen för dåvarande inrikesdepartementet att han till följd av vad vissa remissinstanser hade anfört inte var beredd att ta ställning till förslaget förrän efter ytterligare beredning.

En särskild arbetsgrupp lade hösten 1975 fram ett nytt förslag i ämnet (Ds A 1975: 5) som ligger till grund för propositionen. I propositionen uttalas att den offentliga arbetsförmedlingen skall bära ansvaret även för arbetsförmedling på kulturområdet. Motiven härför är att kulturarbetsmarknaden måste ses som en del av arbetsmarknaden i stort och att en sammanhållen förmedlingsverksamhet ger de bästa förutsättningarna för att kulturarbetarna i samma utsträckning som övriga arbetssökande skall åtnjuta det stöd som de arbetsmarknadspolitiska hjälpmedlen utgör.

Enskild arbetsförmedling som arbetar utan vinstsyfte bör enligt förslaget få förekomma även i fortsättningen men skall liksom hittills förutsätta tillstånd av AMS.

Förmedlingsverksamheten på kulturområdet bedrivs i dag inom den offentliga arbetsförmedlingen från fyra kontor, placerade i Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå. Vid dessa kontor, som skall täcka hela landet, finns ca 20 anställda.

I propositionen föreslås att förmedlingen skall byggas ut och att särskilda kulturarbetarsektioner inrättas vid vissa kontor. Sådana sektioner föreslås i första hand komma till stånd genom ombildning av existerande artist- och musikerexpeditioner. Därutöver föreslås sådana sektioner bli nyinrättade vid ytterligare ett antal förmedlingskontor. Kulturarbetarsektionema skall ha till uppgift att lämna service till arbets -

InU 1975/76: 28

sökande inom samtliga delar av kulturområdet. De föreslås bli knutna till distriktskontoren men ha större geografiskt verksamhetsområde än dessa. Åtgärder måste enligt föredraganden vidtas för att förse dessa sektioner med tillräcklig och för ändamålet utbildad personal. Det preciseras inte hur stora personalförstärkningar man tänker sig, men i promemorian föreslås 20 handläggare och 10 biträden.

Erfarenheten visar att på kulturområdet vid sidan om den offentliga förmedlingen finns behov av andra typer av förmedlingsorgan. Under senare år har prövats ett system som innebär att arbetsförmedlingstjänstemän placeras och verkar inom s. k. centrumbildningar. F. n. finns sammanlagt sex tjänstemän placerade vid fyra rikstäckande och två regionala centrumbildningar. Enligt arbetsgruppen är erfarenheterna av systemet goda. Grundläggande förutsättningar för ett sådant arrangemang skall vara att vederbörande centrum åtnjuter stöd i annan ordning från stat, kommun eller landsting och att arbetsuppgifterna ger sysselsättning för en heltidsanställd tjänsteman. För att förmedlingstjänstemän skall placeras regionalt hos en centrumbildning bör det enligt arbetsgruppen finnas en organisation som fungerar som ett samarbetsorgan för de inom regionen verksamma kulturarbetargruppema.

Föredraganden anför att det är nödvändigt att man på kulturarbetsområdet prövar okonventionella vägar och föreslår därför att den påbörjade verksamheten skall få fortsätta. Han betonar emellertid vikten av att garantier skapas för en nära kontakt mellan vederbörande förmedlingstjänsteman och det förmedlingskontor som tjänstemannen organisatoriskt tillhör.

I propositionen föreslås också att ett formaliserat samråd etableras mellan olika allmännyttiga kulturproducerande organ för att främja en utvidgning av internationell förmedlingsverksamhet på kulturområdet. Avsikten är att ett sådant samråd skall ge underlag för övervägande av möjligheterna att etablera ett förmedlingsorgan, exempelvis i stiftelseform, som kan utgöra ett alternativ till nu verksamma enskilda vinstsyftande förmedlingar. Institutet för rikskonserter föreslås ta initiativ till att det avsedda samrådet kommer till stånd samt svara för verksamheten tills vidare. Institutet bör också enligt förslaget ha ansvar för att verksamheten utvärderas efter en lämplig tidsperiod och lägga fram de förslag som utvärderingen kan ge anledning till. I avvaktan på att ett sådant förmedlingsorgan har bildats och funnit sin form föreslås att enskilda förmedlingar övergångsvis får tillstånd att driva förmedling på det internationella fältet. Tillstånd bör lämnas av AMS och — såvitt gäller andra förmedlingar än s. k. organisationsförmedlingar — avse endast förmedling till och från utlandet av musiker och sceniska artister. Tillstånd föreslås lämnas för ett år i sänder och innefatta villkor om bl. a. tillsyn och maximering av provision på samma sätt som gäller vid prövning av tillstånd till organisationsförmedling. Som förutsättning

InU 1975/76: 28

för tillstånd bör enligt föredraganden också gälla att sökanden skall utfästa sig att vid förmedling eller eljest inte uppställa villkor som begränsar förmedlingssökandes möjligheter att anlita den offentliga arbetsförmedlingen.

För att tillföra AMS behövlig sakkunskap och så långt möjligt säkerställa att förmedlingsverksamheten på kulturområdet utvecklas och bedrivs på ett sätt som svarar mot kulturpolitikens och kulturarbetarnas krav och önskemål föreslås att en särskild delegation med i huvudsak rådgivande funktion inrättas hos AMS. I delegationen, som skall utses av regeringen och få en bred sammansättning, avses ingå representanter för olika intresseorganisationer på kulturområdet.

Som nämnts i det föregående har frågan om hur arbetsförmedlingen på kulturområdet bör vara organiserad utretts vid ett flertal tillfällen under årens lopp. Detta belyser på sitt sätt att det är svårt att finna ändamålsenliga lösningar som tillgodoser olika intressen. Riktigheten av denna bedömning har bekräftats då representanter för olika intressenter på kulturområdet informerat utskottet om sin syn på förmedlingsfrågan. Även kulturutskottets yttrande i ärendet speglar de föreliggande svårigheterna, och någon säker vägledning för problemens lösning har inrikesutskottet inte fått den vägen.

Inrikesutskottet delar departementschefens uppfattning att den offentliga förmedlingen skall ha ett huvudansvar för arbetsförmedlingen på kulturområdet. Förmedling på kulturområdet bör inte isoleras från övrig arbetsförmedling, och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör komma arbetssökande på kultursidan till del på samma sätt som andra arbetssökande.

Utskottet ställer sig därför bakom förslagen om utbyggnad av den offentliga förmedlingen. Utskottet vill därvid betona vikten av att kulturarbetarsektionema tillförs resurser personellt och i andra hänseenden så att verksamheten kan byggas ut i enlighet med det ansvar som statsmakterna tagit på sig. Det kan vara lämpligt att starta på ungefär den nivå som anges i arbetsgruppens promemoria. Behovet av ytterligare insatser kan det vara naturligt att ta upp i den delegation för kulturarbetsförmedlingsfrågoma som föreslås bli knuten till AMS.

Utskottet biträder också förslaget att det även i framtiden skall finnas möjligheter att via AMS stödja centrumbildningarna i deras arbetsförmedlande uppgifter.

Som tidigare anförts finns det på kulturområdet privata förmedlingar av olika slag. Enligt lagen med vissa bestämmelser om arbetsförmedling får avgiftskrävande förmedling endast bedrivas efter tillstånd av AMS, och verksamheten får inte bedrivas i vinstsyfte. Tillstånd ges endast till organisationer och är förenat med villkor bl. a. i fråga om avgiftens storlek. De principer som skall ligga till grund för organisationsförmedling har fastställts av statsmakterna, se prop. 1972:1

InU 1975/76: 28

bil. 13, s. 99—102, InU 1972: 3, s. 11—13. De tre största organisationsförmedlingama på kulturområdet drivs av Svenska musikerförbundet, Folkparkerna och den till restaurangbranschen knutna Musiketablissementens förening.

Enligt propositionen skall organisationsförmedling vara tillåten även i framtiden. Utskottet har inte något att erinra häremot men vill betona att tillstånd endast bör ges organisationer som uppfyller stadgade förutsättningar.

I motionen 1849 av herr Arne Geijer i Stockholm m. fl. yrkas att Folkparkernas artistförmedling och Svenska musikerförbundets arbetsförmedling skall tillerkännas statsbidrag för sin verksamhet. Motionen innehåller också ett yrkande som rör de formella förutsättningarna för de båda förmedlingarnas verksamhet, däribland att de skall stå under tillsyn av AMS. I sistnämnda hänseenden hänvisar utskottet till vad ovan redovisats. Något uttalande därutöver kan inte anses påkallat.

När det gäller frågan om statsbidrag noterar utskottet att Folkparkernas centralorganisation får bidrag över utbildningsdepartementets anslag. Utskottet hänvisar härtill och vill inte därutöver förorda ett särskilt bidrag till förmedlingsarbetet.

När det gäller Musikerförbundets förmedling får utskottet anföra följande. Denna förmedling har 34 kontor med ett femtiotal anställda. Verksamheten bedrivs över hela landet från Kiruna i norr till Malmö i söder. Under år 1976 förmedlades 200 000 arbetstillfällen, till övervägande delen endagsengagemang.

Musikerförbundets förmedling med sin decentraliserade organisation utgör ett värdefullt komplement till den offentliga förmedlingen. Enligt utskottets mening är det angeläget att ett närmare samarbete mellan den offentliga förmedlingen och Musikerförbundets förmedling kommer till stånd. Detta gäller särskilt med hänsyn till att man får räkna med att det tar tid innan den offentliga förmedlingen blir så utbyggd att den täcker hela arbetsmarknaden. Det bör, som anförs i propositionen, i första hand ankomma på AMS att söka finna lämpliga samarbetslösningar mellan förbundet och den offentliga förmedlingen. Sådana lösningar bör inte utesluta att förbundet får bidrag från staten om förbundet tar på sig uppgifter som normalt bör utföras av den offentliga förmedlingen men som bedöms åtminstone temporärt bättre kunna utföras av förbundet. Med det anförda har utskottet i viss omfattning tillgodosett önskemålen i motionen 1849.

Utöver organisationsförmedlingama förekommer som tidigare sagts även annan enskild förmedling. Den privata förmedlingen av tonkonstnärer sker praktiskt taget helt genom två enskilda företag, vilka bl. a. förmedlar engagemang åt utländska tonkonstnärer i Sverige och åt svenska tonkonstnärer i utlandet. Dessa företag fyller även en funktion genom att följa den internationella utvecklingen på musiksidan så att de

InU 1975/76: 28

genom råd och upplysningar kan förmedla fullgoda artister. De har genom särskilda avtal och kontakter samarbete med motsvarande företag i andra länder.

Inom delar av kulturområdet, framför allt den kommersiella nöjesbranschen, förekommer annan privat förmedling. Det finns ett stort antal managers, impressarier och s. k. produktionsbolag vilka till en del har arbetsförmedlande uppgifter.

En manager fungerar ofta som en personlig rådgivare till artisten, orkestern etc. i alla frågor som rör vederbörandes verksamhet. Det kan gälla planering av framträdanden, förhandlingar av olika slag, ekonomisk rådgivning, PR-verksamhet etc. Huvudsyftet med verksamheten är dels att hjälpa artister till engagemang genom en aktiv lansering, dels att ordna de praktiska saker som hör till en artists verksamhet. På liknande sätt fungerar impressarier och produktionsbolag.

Det hävdas stundom att själva förmedlingsverksamheten är kostnadsfri och att den ersättning som erläggs enbart avser de tjänster i övrigt som managern eller produktionsbolaget tillhandahåller.

I motionen 1844 av herrar Enlund (fp) och Wikström (fp) framhålls bl. a. att det föreligger stora svårigheter att skilja ut de egentliga arbetsförmedlande insatserna från andra insatser för att skapa engagemang för en artist. Motionärerna anser därför att managers och produktionsbolag i likhet med vissa andra enskilda institutioner bör undantas från förbudet mot privat arbetsförmedling. Undantaget föreslås gälla sådana managers och produktionsbolag som auktoriseras av arbetsmarknadsmyndigheterna.

Fru Mogård m. fl. (m) redovisar liknande synpunkter i motionen 1876. Man beklagar att propositionen inte behandlar det behov som kan föreligga hos artisterna av managers och impressariers verksamhet i form av andra insatser än de rent förmedlande. Motionärerna hävdar vidare att vad som bör eftersträvas är samhällets kontroll av verksamheten, vilket ernås med auktorisation eller licensiering.

Liknande synpunkter framförs även i två till kulturutskottets yttrande bifogade avvikande meningar av företrädare för (c) och (fp) resp. (m).

Tanken att legalisera vinstsyftande arbetsförmedling avvisas i propositionen redan av det skälet att Sverige har ratificerat en ILO-konvention som avvisar enskild arbetsförmedling annat än som en övergångsföreteelse. Föredraganden anser att det inte heller kan komma i fråga att utforma ett system för auktorisation av manager- och impressarieverksamhet eller av de på musikområdet verksamma produktionsbolagen som ett sätt att legalisera en enskild vinstsyftande arbetsförmedling. Ett undantag från denna principiella inställning föreslås emellertid. Det gäller förmedling på det internationella fältet.

I propositionen framhålls att det för att bredda det internationella kulturutbudet och skapa möjligheter för förmedling av kulturarbetare

InU 1975/76: 28

över gränserna också i sådana fall där detta inte kan väntas vara attraktivt från affärsmässiga synpunkter är nödvändigt att de vinstsyftande förmedlingarna ersätts av ett organ med kompetens och resurser men som arbetar utan vinstmotiv. Som tidigare nämnts föreslår därför föredraganden att ett formaliserat samråd etableras mellan olika allmännyttiga kulturproducerande organ för att främja en utvidgning av internationell förmedlingsverksamhet på kulturområdet. I avvaktan på att ett sådant förmedlingsorgan har bildats och funnit sin form föreslås de nuvarande enskilda förmedlingarna övergångsvis få fortsätta sin verksamhet. Tillstånd föreslås lämnas för ett år i sänder och — såvitt gäller andra förmedlingar än s. k. organisationsförmedlingar — avse endast förmedling till och från utlandet av musiker och sceniska artister.

Förslaget kritiseras i motionen 1844 av herrar Enlund (fp) och Wikström (fp) vilka anser att den föreslagna ordningen innebär att ett förmedlingsinstitut som i dag har hand om bokningar för en artist både i Sverige och i utlandet också i fortsättningen får handha detta när det gäller utlandet, men tvingas koppla in den offentliga förmedlingen när det gäller engagemang i Sverige. Detta skapar, enligt motionärerna, onödiga svårigheter.

I motionen 1876 av fru Mogård m. fl. (m) framhålls att det är orimligt att tillstånd enbart skall lämnas för ett år i sänder. Motionärerna anför att få ansvarskännande personer kan finna det värt att satsa på en seriös verksamhet som får drivas på så osäkra villkor.

Utskottet är inte berett att generellt förorda att enskilda personer skall få tillstånd att bedriva arbetsförmedling på kulturområdet. En sådan ordning skulle stå i mindre god överensstämmelse med principen om alla arbetstagares rätt till avgiftsfri förmedling och de satsningar som nu görs att bygga ut den offentliga förmedlingen för att tillgodose detta mål. Utskottet är emellertid berett att i anslutning till motionerna föreslå en viss utvidgning av managers möjligheter att verka. I frågan om musiker och sceniska artister föreslås i propositionen att tillstånd skall kunna meddelas när det gäller förmedling på det internationella fältet. Denna avgränsning går knappast att upprätthålla i praktiken. Den som fått tillstånd att förmedla anställning åt svenska musiker eller sceniska artister utomlands bör även få möjligheter att förmedla anställning åt sådana artister inom Sverige.

Den av utskottet sålunda föreslagna vidgningen av 2 a § i lagförslaget avser privata förmedlingar som driver en internationell verksamhet av någorlunda stor omfattning och vars verksamhet är inriktad på konstnärliga yrkesutövare som kommer i fråga för internationella engagemang.

Tillståndsgivningen skall i övrigt prövas efter de principer som anges i propositionen. Utskottet föreslår dock en viss förlängning av tiden för tillstånd. Tiden bör bestämmas till högst tre år i taget.

InU 1975/76: 28

25 Lagtexten bör justeras i enlighet med det anförda. Utskottets ställningstagande innebär att de aktuella motionsyrkandena till en del blivit tillgodosedda.

ADB i förmedlingsarbetet

Sedan ett par år utreds inom AMS möjligheterna att använda ADB i den platsförmedlande verksamheten. ADB används redan för framställning av platslistor i vissa delar av landet.

Efter det att AMS presenterat ett förslag fick styrelsen förra året i uppdrag att — gemensamt med statskontoret och i kontakt med berörda arbetsmarknadsorganisationer — arbeta fram erforderligt beslutsunderlag för ett ställningstagande till frågan om upphandling av datorer och terminaler m. m. I uppdraget ingick även att beskriva målen för den platsförmedlande verksamheten och i vilken utsträckning dessa mål kunde uppfyllas med nuvarande resurser.

AMS har nyligen redovisat en rapport som bl. a. innefattar en målstudie och kostnadsberäkningar för olika alternativ med ABD-användning.

Följande mål för hjälpen till de arbetssökande anges:

— arbetssökande bör kunna få platsförslag vid varje besök

— nytillträdande och länge anmälda arbetssökande bör kunna få hjälp med introduktion hos arbetsgivaren

— alla som har varit anställda mer än 14 dagar bör kunna få sina anställningsmöjligheter bevakade dagligen genom matchning mot nyinkomna lediga platser

— förmedlingen bör följa upp alla som har varit anmälda mer än en månad.

De angivna målen kan långtifrån uppfyllas med nuvarande resurser. Exempelvis kan nämnas att de ca 150 000 personer som under en månad är aktuella hos arbetsförmedlingen endast kan få platsförslag i genomsnitt en gång under denna månad, trots att många av dem besöker förmedlingen varje vecka. Vidare kan endast var tredje arbetssökande i genomsnitt matchas mot lediga platser vid ett tillfälle under månaden.

Med tillgång till ett väl fungerande ADB-system skulle bevakningsmatchning enligt utredningen kunna erbjudas 70 % av sådana arbetssökande som har varit anmälda mer än 14 dagar. Med ett sådant system men utan ytterligare tillskott av personal skulle dessutom platsförslag kunna lämnas vid i princip varje besök.

Med ett ADB-system skulle sökning med terminal i platsregister kunna användas för att få reda på tillgängliga anställningar med t. ex. ett visst slags arbetsuppgifter. Anvisning är ett helt manuellt arbetsmoment som inte skulle påverkas av ett ADB-system. Ett ADB-system skulle även göra det möjligt att framställa datalistor över sökande som är aktuella för uppföljning.

InU 1975/76: 28

26 I rapporten anges följande mål för hjälpen till arbetsgivarna:

— arbetsgivarna bör i samband med anmälan av ledig plats direkt kunna få upplysning om det finns lämplig sökande hos förmedlingen

— alla nyanmälda platser bör kunna matchas mot lokala arbetssökande

— förmedlingen bör närmare följa upp alla platser som har stått anmälda mer än en månad.

I rapporten framhålls att man med ett ADB-system skulle genom sökning med terminal i register över arbetssökande kunna lämna upplysning om sökande som finns anmälda hos förmedlingskontor i andra delar av landet. Sådana upplysningar skulle utan personaltillskott kunna lämnas vid ca 20 % av platsanmälningama. Detta skulle innebära att arbetsgivaren snabbare skulle kunna välja mellan olika rekryteringsaltemativ, t. ex. mellan interlokal rekrytering eller anställning av en sökande som behöver viss uppläming eller har visst handikapp.

Bevakning av lediganmälda platser sker i nuläget manuellt beträffande ca 30 000 platser per månad. En utökad matchning av lediga platser mot anmälda arbetssökande kan enligt rapporten endast ske med tillgång till ett ADB-system för bevakningsmatchning.

Även den interlokala förmedlingen skulle förbättras avsevärt med ett ADB-system. Genom sökning med terminal i de olika platsbanker som finns skulle förmedlingen få omedelbar tillgång till alla lediga platser i hela landet. Detta skulle också kunna åstadkommas, med viss eftersläpning för postbefordran, till alla förmedlingskontor i landet.

Utredningen mynnar ut i tre alternativa grader av ADB-användning, nämligen

1. Enbart dagliga ADB-listor

2. ADB-platslistor, bevakningsmatchning och enkel terminalsökning

3. ADB-platslistor, bevakningsmatchning och avancerad terminalsökning.

I rapporten föreslås att arbetsförmedlingen skall tillföras ADB-resurser enligt alternativ 3, alltså såväl för produktion av dagliga platslistor som för bevakningsmatchning och avancerad terminalsökning. Införandet bör dock enligt utredningen ske etappvis från enklare former till mer avancerade i den ordning alternativen anger. Avancerad terminalsökning medger sökning i ett stort antal begrepp, både standardiserade och icke standardiserade, stegvis och i valfri ordning.

Med ADB-resurser enligt de i det föregående berörda alternativen 2 eller 3 kan de uppställda målen för verksamheten enligt utredningen uppnås med ett tillskott av 460 personer. Med enbart ADB-listor skulle det enligt utredningen behövas ytterligare 2 070 personer för att målen daglig bevakningsmatchning och platsförslag vid varje besök skulle kunna uppnås. Sistnämnda beräkning redovisas dock endast som ett mått på vilka personalinsatser ADB-tekniken kan motsvara.

I rapporten redovisas inget förslag till hur de datatekniska frågorna

InU 1975/76: 28

bör lösas slutgiltigt. I stället föreslås fortsatt försöksverksamhet under budgetåret 1976/77.

I propositionen konstateras att utredningen på nuvarande stadium inte kunnat lägga fram ett tillräckligt underlag för ställningstagande till frågan om upphandling av datorer m. m. Föredraganden framhåller att denna upphandling inte bör ske förrän statsmakterna har tagit ställning till ett fullständigt systemförslag för ADB i förmedlingsarbetet. Något sådant ställningstagande kan ej ske f. n., anser föredraganden.

Mot denna bakgrund ansluter sig regeringen till förslaget om praktiska prov med sökning och matchning och förordar ett fortsatt utredningsarbete i övrigt. Härvid bör, betonas det, särskilt beaktas hur sekretess- och integritetsskyddet skall tillgodoses i samband med registrering och matchning av arbetssökande.

Utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda förslaget om praktiska prov med ADB i förmedlingsarbetet.

I den mån propositionen inte behandlats i den tidigare framställningen tillstyrks den av utskottet.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

i fråga om arbetsförmedlingens organisation

1. beträffande översyn av arbetsförmedlingen i skogslänen att riksdagen avslår motionen 1975/76: 658,

2. beträffande inrättande av arbetsförmedlingskontor i Botkyrka att riksdagen avslår motionen 1975/76:1901,

i fråga om obligatorisk platsanmälan

3. beträffande avslag på propositionens förslag till lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen att riksdagen avslår motionen 1975/76: 1906,

4. beträffande undantag för mindre företag att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76: 652, yrkandet 5 a, och 1975/76: 1869, yrkandet 1, samt med anledning av motionerna 1975/76: 1887 och 1975/76: 1902, yrkandet 1, och propositionens förslag antar 1 § förslaget till lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen i följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 §

Denna lag gäller arbetsgivare Denna lag gäller arbetsgivare som avser att anställa arbetstagare som avser att anställa arbetsagare

på ledig plats i sin verksamhet. på ledig plats i sin verksamhet.

InU 1975/76: 28

28 Regeringens förslag

Lagen gäller ej

1. om anställning är avsedd att vara högst tio arbetsdagar,

2. vid tillsättning av statlig tjänst eller av sådan tjänst som lärare eller skolledare för vilken avlöningsförmånerna fastställes under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Utskottets förslag

Lagen gäller ej

1. för arbetsgivare med färre än tio anställda,

2. om anställning är avsedd att vara högst tio arbetsdagar,

3. vid tillsättning av statlig tjänst eller av sådan tjänst som lärare eller skolledare för vilken avlöningsförmånerna fastställes under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

5. beträffande undantag för anställningar som är kortare än 30 dagar att riksdagen avslår motionen 1975/76: 1869, yrkandet 2,

6. beträffande undantag för anställning som förutsätter viss religiös eller annan ideell inställning, m. m.

A. att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76: 652, yrkandet 5 b, och 1975/76: 866 samt med anledning av propositionens förslag antar 3 § förslaget till lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen i följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Anmälningsskyldighet enligt 2 § föreligger ej för arbetsgivare som avser att besätta den lediga platsen med

1. arbetstagare som redan är anställd hos arbetsgivaren,

2. arbetstagare som är medlem av arbetsgivarens familj,

3. arbetstagare som skall arbeta i arbetsgivarens hushåll,

4. arbetstagare som skall ha företagsledande eller därmed jämförlig ställning,

5. arbetstagare som enligt lag eller annan författning eller kollektivavtal har företrädesrätt till anställningen,

6. arbetstagare till anställning som förutsätter viss politisk inställning,

7. arbetstagare till anställning som tillsätts genom valförfarande.

Utskottets förslag

3 §

Anmälningsskyldighet enligt 2 § föreligger ej för arbetsgivare som avser att besätta den lediga platsen med

1. arbetstagare som redan är anställd hos arbetsgivaren,

2. arbetstagare som är medlem av arbetsgivarens familj,

3. arbetstagare som skall arbeta i arbetsgivarens hushåll,

4. arbetstagare som skall ha företagsledande eller därmed jämförlig ställning,

5. arbetstagare som enligt lag eller annan författning eller kollektivavtal har företrädesrätt till anställningen,

6. arbetstagare till anställning som förutsätter viss politisk, religiös eller annan ideell inställning,

7. arbetstagare till anställning som tillsätts genom valförfarande.

InU 1975/76: 28

29 Anmälningsskyldighet föreligger ej heller, om den lediga platsen enligt överenskommelse mellan arbetsgivaren, berörd arbetstagarorganisation och arbetsförmedlingen skall förbehållas arbetstagare som avses i 8 § lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder.

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetsmarknadsstyrelsen får, om särskilda skäl föreligger, för visst yrkesområde föreskriva ytterligare undantag från anmälningsskyldigheten.

B. att riksdagen avslår motionen 1975/76:1883, yrkandet 3,

7. beträffande undantag för statliga tjänster m. m. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76: 652, yrkandet 5 c, och 1975/76:1875, yrkandet 1, godkänner vad utskottet anfört,

8. beträffande undantag för anställning som reserverats för viss person att riksdagen avslår motionen 1975/76: 1902, yrkandet 2,

9. beträffande undantag för anställningar inom kulturområdet att riksdagen avslår motionen 1975/76:1876, yrkandet 3,

10. beträffande rätten att lämna uppgifter per telefon att motionerna 1975/76:1875, yrkandet 2, och 1975/76:1902, yrkandet 3, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

11. beträffande påföljdsbestämmelserna att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:1840, yrkandet 1, och med bifall till yrkandet 2 i samma motion samt med anledning av propositionens förslag antar 6 § förslaget till lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen i följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

6 §

Arbetsgivare, som uppsåtligen Arbetsgivare, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet under- eller av grov oaktsamhet underlåter att anmäla ledig plats enligt låter att anmäla ledig plats enligt

vad som föreskrives i denna lag, vad som föreskrives i denna lag,

dömes till böter. Detsamma skall dömes till böter, högst 500 kronor.

gälla arbetsgivare som i anma- Detsamma skall gälla arbetsgivare

lan uppsåtligen eller av grov oakt- som i anmälan uppsåtligen eller

samhet lämnar oriktig uppgift, av grov oaktsamhet lämnar orik vilken

ej saknar betydelse. tig uppgift, vilken ej saknar bety delse.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast efter anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen.

12. beträffande begränsning av försöksverksamhet att riksdagen avslår motionen 1975/76:1883, yrkandena 1 och 2,

13. att riksdagen med bifall till propositionens förslag antar förslaget till lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen i den mån förslaget inte behandlats ovan,

InU 1975/76: 28

i fråga om distriktsnämnder

14. beträffande distriktsnämndernas arbetsuppgifter att riksdagen avslår motionen 1975/76: 652, yrkandet 7,

15. beträffande arbetslöshetsnämnderna att motionen 1975/76: 850 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

16. att riksdagen med bifall till propositionen i förevarande del och med anledning av motionen 1975: 399, yrkandet 6, godkänner de riktlinjer för ett inflytande för arbetsmarknadsparterna och kommunerna i arbetsförmedlingen som förordas i propositionen i den mån förslaget inte behandlats ovan,

i fråga om arbetsförmedling på kulturområdet

17. beträffande organisationsförmedling att riksdagen med anledning av propositionen och motionen 1975/76: 1849 godkänner vad utskottet anfört,

18. beträffande tillstånd för enskild person att driva förmedlingsverksamhet att riksdagen med anledning av motionerna 1975/ 76:1844 och 1975/76: 1876, yrkandet 2, samt propositionens förslag antar 2 a § förslaget till lag om ändring i lagen (1935: 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling i följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

2 a §

Utan hinder av 2 § må rege- Utan hinder av 2 § må regeringen eller myndighet som rege- ringen eller myndighet som regeringen bestämmer bevilja enskild ringen bestämmer bevilja enskild

person eller annan tillstånd att person eller annan tillstånd att

bedriva arbetsförmedling för mu- bedriva arbetsförmedling för musiker och sceniska artister i för- siker och sceniska artister i förvärvssyfte. Tillstånd får givas en- värvssyfte. Tillstånd får givas endast för verksamhet som avser dast för verksamhet som innefattar

förmedling av anställning utom- förmedling av anställning utomlands åt den som är bosatt här i lands åt den som är bosatt här i

riket eller av anställning här i ri- riket eller av anställning här i riket åt den som är bosatt utom- ket åt den som är bosatt utomlands. lands.

Tillstånd enligt första stycket må icke beviljas med mindre sökanden utfäster sig att vid förmedling eller eljest icke uppställa villkor som begränsar förmedlingssökandes möjligheter att anlita den offentliga arbetsförmedlingen.

Tillstånd enligt denna paragraf Tillstånd enligt denna paragraf må beviljas för högst ett år i sän- må beviljas för högst tre år i sänder. der.

19. att riksdagen antar propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling i den mån förslaget inte behandlats ovan,

InU 1975/76: 28

20. att riksdagen med anledning av propositionen och motionen 1975/76:1876, yrkandet 1, i de delar som inte behandlats ovan godkänner de framlagda riktlinjerna för organisation m. m. av arbetsförmedlingen inom kulturområdet i enlighet med vad utskottet anfört,

i fråga om ADB 1 förmedlingsarbetet

21. att riksdagen godkänner att praktiska prov med ADB i förmedlingsarbetet inleds den 1 juli 1976 i enlighet med vad som anförs i propositionen.

Stockholm den 16 mars 1976

På inrikesutskottets vägnar

KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nordgren (m), Nilsson i Östersund (s), fru Hörnlund (s), herr Johansson i Simrishamn (s), fru Jonäng (c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Nilsson i Kalmar (s), Gustavsson i Säffle (c), Lorentzon (vpk), Jonsson i Mora (fp), Granstedt (c) och Rämgård (c).

Reservationer

1. Undantag från anmälningsplikten för företag med färre än tio anställda

av herrar Fagerlund (s), Nilsson i östersund (s), fru Hörnlund (s), herr Johansson i Simrishamn (s), fru Ludvigsson (s), herrar Nilsson i Kalmar (s) och Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar ”Utskottet vill” och på s. 11 slutar ”är påkallade” bort ha följande lydelse:

En självklar utgångspunkt vid utformningen av ett system med obligatorisk platsanmälan är att göra systemet så heltäckande som möjligt. Det måste därför finnas särskilda skäl om undantag skall göras från anmälningsskyldigheten. Utskottet kan inte finna att det anförs bärande skäl för att generellt undanta alla småföretag med färre än tio eller tjugo anställda. Tvärtom finns det starka skäl för att också sådana företag skall omfattas av anmälningsskyldigheten. Ett undantagande skulle stärka de strävanden som i dag på vissa håll finns att dela upp arbetsmarknaden i två delar med olika regler: en för mindre och en för medelstora och större företag. En sådan utveckling är olycklig från flera synpunkter och måste bestämt motarbetas.

Det bör också noteras att antalet anställda i företag i landet med

InU 1975/76: 28

färre än tio anställda är så stort som 370 000 och att ett undantagande därför får betydande konsekvenser. Om man generellt undantar småföretagen kommer vissa typer av arbeten att undandras det allmänna förmedlingsarbetet, vilket är en klar nackdel för de arbetssökande.

Det finns också skäl för att anta att den i propositionen föreslagna ordningen skall skapa möjligheter till en effektivare samverkan i olika frågor mellan småföretagen och arbetsförmedlingen. Den kontakt som uppstår i samband med anmälan av lediga platser är ett sätt att bygga ut ett samarbete som i längden bör vara till nytta för alla parter. Det kan knappast heller hävdas att anmälningsförfarandet skulle vara särskilt betungande för företagen med hänsyn till att omsättningen av personal i absoluta tal för ett enskilt småföretag i regel är ringa. Till detta kommer det informella och föga betungande anmälningsförfarande som propositionens förslag innebär.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena att mindre företag skall undantas från lagstiftningen.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande undantag för mindre företag att riksdagen med avslag på motionerna 1975/76: 652, yrkandet 5 a, 1975/76: 1869, yrkandet 1, 1975/76: 1887 och 1975/76:1902, yrkandet 1, antar 1 § i propositionens förslag till lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen.

2. Distriktsnämndernas arbetsuppgifter

av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Jonsson i Mora (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar ”Utskottet förutsätter” och slutar ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör såsom AMS föreslagit distriktsnämndema redan från början få beslutanderätt när det gäller bidragsärenden av det slag som tas upp i motionen. Utskottet tillstyrker alltså densamma.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande distriktsnämndernas arbetsuppgifter att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 652, yrkandet 7, och med avslag på propositionen i motsvarande del godkänner vad utskottet anfört.

InU 1975/76:28

Bilaga

33 Kulturutskottets yttrande 1975/76:2 y

över motionerna 1975/76:1844, 1849 och 1876 samt viss del av propositionen 1975/76:84 med förslag till lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen, m. m.

Till inrikesutskottet

Enligt utdrag av inrikesutskottets protokoll den 3 februari 1976, § 14.4, har utskottet beslutat att — under förutsättning av kulturutskottets samtycke — inhämta kulturutskottets yttrande över motionerna 1975/76:1844, 1849 och 1876 samt propositionen 1975/76: 84 i motsvarande delar (arbetsförmedling inom kulturområdet m. m.). Kulturutskottet får med anledning härav anföra följande.

I propositionen fastslås sorn grundläggande principer att alla arbetssökande i landet skall ha tillgång till kostnadsfri arbetsförmedling och att det är samhällets skyldighet att se till att behovet av förmedlingstjänster blir tillgodosett. Mot denna bakgrund förordas att arbetsförmedlingen på kulturområdet utvecklas inom ramen för den offentliga arbetsförmedlingen. Kulturutskottet har ingen erinran mot dessa principiella uttalanden.

Den i propositionen föreslagna lagen om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen innehåller vissa undantag från den i princip generella anmälningsskyldigheten. Den innehåller också en bestämmelse som gör det möjligt för regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetsmarknadsstyrelsen, att, om särskilda skäl föreligger, för visst yrkesområde föreskriva ytterligare undantag från anmälningsskyldigheten. Vidare föreslås att regeringen skall få föreskriva att lagen skall tillämpas endast beträffande visst eller vissa län. Utskottet finner det för kulturområdets del mycket värdefullt att de nu redovisade bestämmelserna gör det möjligt att man försiktigt prövar sig fram.

Utskottet vill, liksom föredragande statsrådet, understryka att arbetsmarknaden för kulturarbetare har vissa särdrag som skiljer den från arbetsmarknaden i övrigt. Det är därför även enligt utskottets mening nödvändigt med vissa särskilda organisatoriska anordningar för att den offentliga arbetsförmedlingen skall kunna fungera tillfredsställande på kulturområdet. Även härvidlag är det anledning att räkna med en försökstid.

InU 1975/76: 28

Bilaga

34 I de till utskottet för yttrande remitterade motionerna har bl. a. uttalats farhågor för att de i propositionen angivna riktlinjerna för arbetsförmedlingen inom kulturområdet i den praktiska tillämpningen kommer att medföra vissa försämringar. Detta ger utskottet anledning att även i detta sammanhang framhålla att vad som förordas i propositionen bör betraktas som en försöksverksamhet. Utskottet vill särskilt markera att denna försöksverksamhet enligt utskottets mening inte får utformas så att man bryter sönder den väl fungerande verksamhet på föimedlingsområdet som bedrivs av vissa folkrörelser. Under försöksverksamheten bör man noggrant studera om de åtgärder som genomförs ger de resultat man eftersträvar utan samtidiga negativa bieffekter.

Stockholm den 24 februari 1976

På kulturutskottets vägnar LENNART MATTSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c), Andersson i Lycksele (s), Nilsson i Agnäs (m), Leander (s), Sundman (c), Green (s), fru Johansson i Uddevalla (s), herrar Sörenson (s), Norrby (c), fröken Eliasson (c), fru Göthberg (c), fru Diesen (m), fru Jordan (s), fru Nordlander (vpk) och herr Wikström (fp).

Avvikande meningar

1. av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c), Sundman (c), Norrby (c), fröken Eliasson (c), fru Göthberg (c) och herr Wikström (fp) som anser att utskottets yttrande från och med tredje stycket bort ha följande lydelse:

Den i propositionen föreslagna lagen om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen innehåller vissa undantag från den i princip generella anmälningsskyldigheten. Den innehåller också en bestämmelse som gör det möjligt för regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetsmarknadsstyrelsen, att, om särskilda skäl föreligger, för visst yrkesområde föreskriva ytterligare undantag från anmälningsskyldigheten. Vidare föreslås att regeringen skall få föreskriva att lagen skall tillämpas endast beträffande visst eller vissa län. Utskottet finner det för kulturområdets del angeläget att man försiktigt prövar sig fram denna väg.

I propositionen framhålls att arbetsmarknaden för kulturarbetare har vissa särdrag som skiljer den från arbetsmarknaden i övrigt. Mot denna

InU 1975/76: 28

Bilaga

bakgrund föreslås vissa särskilda organisatoriska anordningar för att den offentliga arbetsförmedlingen skall fungera tillfredsställande på kulturområdet. Även härvidlag finner utskottet det väsentligt att verksamheten får karaktären av försöksverksamhet.

I de till utskottet för yttrande remitterade motionerna har bl. a. uttalats farhågor för att de i propositionen angivna riktlinjerna för arbetsförmedlingen inom kulturområdet i den praktiska tillämpningen kommer att medföra vissa försämringar. Det framhålls att det är viktigt att förmedlingsinsatsema för kulturarbetarna vidgas och ökas, men att detta kan ske på flera sätt och även med hjälp av organisationer utanför den offentliga förmedlingen. Arbetsmarknadsstrukturen är på kulturområdet väsentligt annorlunda än på andra områden, och en ensidig utbyggnad av den offentliga arbetsförmedlingen befaras få negativa konsekvenser för av folkrörelser, såsom folkparkerna och Svenska musikerförbundet, bedrivet arbete och dessas kulturpolitiska inriktning. Vidare påpekas motionsledes att de arbetsförmedlande insatser som görs av manager och produktionsbolag enbart är en del av deras samlade verksamhet och inte ett huvudsyfte, varför det torde erbjuda utomordentligt stora svårigheter att skilja ut de egentliga arbetsförmedlande insatserna från andra insatser för att skapa engagemang för en artist. I den mån verksamheten fungerar bra kan det knappast vara ett intresse att förhindra en fortsatt verksamhet. Således föreslås att av arbetsmarknadsmyndigheten auktoriserade manager och produktionsbolag skall undantas från bestämmelserna om den obligatoriska arbetsförmedlingen.

Utskottet finner de i motionerna framförda synpunkterna beaktansvärda. Enligt utskottets mening är det angeläget att iaktta återhållsamhet när det gäller åtgärder som begränsar utrymmet för sedan lång tid etablerad och väl fungerande enskild förmedlingsverksamhet som är av särskild betydelse för vissa kulturarbetargrupper och det folkrörelsebedrivna arbetet.

2. av herr Nilsson i Agnäs (m) och fru Diesen (m) som anser att utskottets yttrande från och med andra stycket bort ha följande lydelse:

Arbetsmarknaden för kulturarbetare skiljer sig i många avseenden från arbetsmarknaden i övrigt. Väsentliga skillnader är att förmedling på kulturområdet omfattar ett stort antal uppdrag samt kanske först och främst att en kulturarbetare sällan kan fullt ut ersättas av en annan.

Propositionen behandlar inte det behov som kan föreligga av managers och impressariers verksamhet och som förutom förmedling av engagemang innebär planering, rådgivning och biträde i ekonomiska frågor. Vi finner det inte rimligt att den del av managerns verksamhet som kan betecknas som arbetsförmedling förs över till den offentliga arbetsförmedlingen. Däremot bör en kontroll av verksamheten eftersträvas. En dylik kontroll kan uppnås genom ett system med auktorisation.

InlT 1975/76: 28

Bilaga

36 Enligt vår mening borde kulturutskottet starkare än som skett ha betonat särdragen på kulturområdet och hävdat att detta borde undantas från lagens tillämpningsområde.

Vi kan ansluta oss till den föreslagna utbyggnaden av den offentliga arbetsförmedlingen med hänvisning till principen att alla arbetstagare skall ha tillgång även till kostnadsfri arbetsförmedling. Vi vill gärna understryka departementschefens tveksamhet inför utplacering av förmedlingstjänstemän i vissa centrumbildningar, då därigenom somliga arbetssökande kan otillbörligt gynnas.

Med hänvisning till vad ovan anförts anser vi att kulturutskottet i sitt yttrande till inrikesutskottet bort klart uttala dels att regeringen bör framlägga förslag till auktorisation enligt vad som i motionen 1975/76: 1876 anförts härom, dels att kulturområdet bör undantas från den föreslagna lagen om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen.

InU 1975/76: 28

37 Innehållsf örtec kning

Inledning 1

Propositionen 1

Lagförslagen 2

Motionerna 4

Utskottet 7

Arbetsförmedlingens organisation 7

Obligatorisk platsanmälan 8

Lekmannainflytande i arbetsförmedlingen 16

Arbetsförmedling inom kulturområdet 19

ADB i förmedlingsarbetet 25

Utskottets hemställan 27

Reservationer 31

1. Undantag från anmälningsplikten för företag med färre än tio anställda (s, vpk) 31

2. Distriktsnämndernas arbetsuppgifter (fp) 32

Bilaga

Kulturutskottets yttrande 33

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1074 760058

:>S?

< .-.t j. ■■

i

•jFÄi?- T •« ? "

.

... -

i*.

'

ilis»

■

- ' /- ;>

• ■

i» • * .