Med anledning av motion om ett personalpolitiskt program för statsförvaltningen

InU 1975/76:3

Inrikesutskottets betänkande 1975/76:3

med anledning av motion om ett personalpolitiskt program för statsförvaltningen Motionen I

motionen 1975:932 av herr Bohman m. fl. (m) yrkas med hänvisning till motiveringen i motionen 1975:768 att riksdagen hos regeringen anhåller om åtgärder för att utforma ett övergripande personalpolitiskt program för hela statsförvaltningen.

Motionen innehåller också andra yrkanden. Dessa behandlas i InU 1975:3 (yrk. 1) och i ett senare betänkande vid riksmötet 1975/76 (yrk. 3).

I motionen 1975:768 anförs att det vore värdefullt om det fanns ett skriftligt personalpolitiskt program på varje större arbetsplats. I programmet bör exempelvis anges de arbetsledningsprinciper som bör gälla. Programmet kan, enligt motionen, utgöra information om hur personalfrågor skall behandlas och därmed leda till konsekvens i personalpolitiken. De anställda och deras organisationer kan bättre bevaka att principerna följs, samtidigt som parternas möjlighet att överblicka kostnader och resurser förbättras.

Motionärerna efterlyser sålunda ett övergripande personalpolitiskt program, utarbetat i samråd med de anställda. Programmet föreslås innehålla de huvudprinciper som skall ligga till grund för personalpolitiken.

Tidigare riksdagsbehandling

En motion med ett liknande yrkande som det förevarande behandlades av riksdagen år 1973 (InU 1973:31). Motionen, som remissbehandlades, avstyrktes av utskottet.

Yttranden över motionen inhämtades från statens avtalsverk (SAV), statens personalnämnd (SPN), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Statstjänstemännens riksförbund (SR). De båda sista organisationerna avgav gemensamt yttrande.

Motionens syfte uppfattades på olika sätt av remissinstanserna. SAV och LO ansåg det vara oklart om motionen efterlyste en samlad redovisning av de normer som gäller för de statsanställdas anställningsvillkor eller om motionen avsåg ett program för statens framtida personalpolitiska handlande.

TCO-S utgick i sitt yttrande från att motionen gällde förbättrad information om den statliga personalpolitiken, medan SPN samt SACO och SR behandlade motionen med utgångspunkt i behovet av ett enhetligt personalpolitiskt program.

1 Riksdagen 1975/76. 18 sami Nr3

IifU 1975/76:3

2 SAV anförde att om motionen syftade till ett program för framtida personalpolitiskt handlande, så torde frågan huvudsakligen falla utanför verkets kompetensområde. SPN bedömde det som svårt att utarbeta ett personalpolitiskt program gemensamt för hela statsförvaltningen.

LO och TCO ställde sig avvisande till motionen medan SACO och SR biträdde densamma.

Inrikesutskottets invändningar mot motionen avsåg dels svårigheterna på grund av statsförvaltningens mångskiftande karaktär, dels riskerna för att en enhetlig reglering skulle få en konserverande effekt. Däremot förutsatte utskottet att formerna för publicering av gällande normer på personalpolitikens område kunde förbättras och hänvisade till den publikationsverksamhet som redan förekommer. Dessutom utgick utskottet från att de anställdas fackliga organisationer uppmärksammade frågan.

Avtal pä personalpolitikens område

SAV och berörda fackliga organisationer - SF (Statsanställdas förbund), SR, SACO och TCO-S - träffade den 14 juni 1974 avtal om att inrätta en central nämnd för personalpolitiska frågor. Avtalet hänger samman med den vidgning av det avtalsbara området som genomförts och som syftar till att ge de anställda ökat inflytande också på andra frågor än lönefrågor.

När någon part vill börja förhandla i en personalpolitisk fråga skall denna först anmälas till den centrala nämnden. Innan förhandlingar inleds skall nämnden undersöka vilka konsekvenser förhandlingsförslagen kan få för berörda myndigheter, göra kostnadsbedömningar etc. Själva förhandlingsverksamheten förutsätts ske direkt mellan parterna på samma sätt som gäller för övriga avtalsfrågor.

Den centrala nämnden består av tio ledamöter. Av dessa utser avtalsverket fem, SF två, TCO-S två och SACO/SR en. Arbetsgivarsidans ledamöter består av företrädare för finansdepartementet, avtalsverket, statens personalnämnd och statskontoret. Motsvarande nämnd finns för riksdagens avtalsområde.

De fackliga organisationerna har vidare till SAV överlämnat förslag till personalpolitiskt principavtal.

I förslaget till principavtal, framtaget i februari 1974 av SF och TCO-S, framhålls att målen för den statliga verksamheten endast kan uppnås om personalfrågorna ges en framskjuten plats i myndigheternas totala planering. Personalplaneringen skall samordnas med övrig planering inom myndigheterna. Vidare anförs att en framsynt planering och handläggning av personalfrågorna aktualiserar krav på en grundläggande personalpolitisk dokumentation på statens område. I förslaget finns vidare inskrivet att parterna är överens om att en ”i avtal uttalad viljeinriktning erfordras som grund för en aktiv personalpolitik".

Med personalpolitik avses staten-arbetsgivarens och de anställdas gemen -

InU 1975/76:3

samma inställning i personalfrågor. Personalpolitiken skall utgöra grunden för de personaladministrativa åtgärderna. Avtalsförslaget anger de grundläggande principer som skall bestämma inriktningen av arbetet med personalfrågor på statens område.

De i avtalet angivna principerna avses utgöra en övergripande ram för myndigheternas personaladministration. Denna principiella ram skall kompletteras med flera avtalsavsnitt som mera konkret uttrycker personalpolitiska värderingar och bestämmerlser på i första hand följande områden:

- former för medbestämmande

- personalplanering

- personalutveckling

- personalrörlighet

- rationalisering

- personalledning

- information

- fackliga förtroendemän

- vissa regler för styrelserepresentanter

- arbetarskydd och personalhälsovård

Förslaget till principavtal utgår från att detta tillsammans med kompletterande överenskommelser skall vara ett uttryck för den centrala personalpolitiken på statens område.

I månadsskiftet september-oktober 1974 avgav SACO/SR sitt förslag till personalpolitiskt principavtal. Förslaget överensstämmer till stora delar med det av SF och TCO-S utarbetade förslaget.

Förslagen gås successivt igenom av företrädare för parterna. Vissa delfrågor rörande personalpolitiken har redan lösts. Avtal har således slutits avseende fackliga förtroendemäns ställning på arbetsplatsen samt arbetarskyddet vid statliga myndigheter. Förhandlingar fortsätter i övriga frågor.

Utöver det anförda kan nämnas det under 1972 träffade trygghetsavtalet. Avtalet reglerar anställningstryggheten för de statsanställda och innehåller bestämmelser om bland annat omplacering och ekonomisk gottgörelse.

Utskottet

I motionen begärs att ett övergripande personalpolitiskt program för hela statsförvaltningen skall utarbetas. Programmet skall utgöra information om hur personalfrågor bör behandlas och därmed leda till konsekvens i personalpolitiken. Härigenom skall de anställda och deras organisationer bättre kunna bevaka att principerna följs, samtidigt som parternas möjlighet att överblicka kostnader och resurser förbättras.

En liknande motion avslogs av riksdagen år 1973. Utskottet hänvisade därvid bl. a. till att de anställdas fackliga organisationer kunde förväntas uppmärksamma frågan.

InU 1975/76:3

4 Utskottet har inhämtat att på grundval av förslag till personalpolitiska principavtal av TCO-S, LO och SACO/SR har upptagits överläggningar mellan dessa organisationer och avtalsverket om riktlinjer för den statliga personalpolitiken. Partema går nu igenom problemen successivt inom olika ämnesområden. Härutöver kan nämnas att det inrättats en central nämnd för personalpolitiska frågor på det statliga området.

Det kan alltså konstateras att det pågår programarbete av det slag som motionen synes åsyfta. Det får förutsättas att arbetet kommer att få än större betydelse efter den arbetsrättsliga reform som kan väntas nästa år.

Med hänvisning till det anförda synes motionen inte behöva föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet hemställer

att motionen 1975:932, yrkandet 2, inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 oktober 1975

På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp). Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Nilsson i Östersund (s), Stridsman (c), Johansson i Simrishamn (s), fru Ludvigsson (s), herrar Nilsson i Kalmar (s), Gustafsson i Säffle (c), Granstedt (c), fru Berglund (s), herrar Strindberg (m), Ekinge (fp), Andréasson i Falkenberg (s) och Hallgren (vpk).

GOTAB 75 10041 S Stockholm 1975