Bet. 1975/76:InU44

Med anledning av propositionen 1975/76:136 om ändringar i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap

Typ: Betänkande
Datum: 1976-05-20
Källa: data.riksdagen.se

InU 1975/76: 44

Inrikesutskottets betänkande 1975/76: 44

med anledning av propositionen 1975/76: 136 om ändringar i lagen (1950: 382) om svenskt medborgarskap

I betänkandet behandlas propositionen 1975/76: 136, de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1975/76: 1846 och 1975/76: 2130 samt sex motioner väckta med anledning av propositionen.

Propositionen

I propositionen 1975/76: 136 (arbetsmarknadsdepartementet) har regeringen efter föredragning av statsrådet Leijon föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till lag om ändring i lagen (1950: 382) om svenskt medborgarskap.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950: 382) om svenskt medborgarskap

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1950: 382) om svenskt medborgarskap1 dels

att i 9 a, 11, 12 och 14 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 1, 5, 6, 10 och 13 a §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse.

1 §

Föreslagen lydelse

Barn förvärvar svenskt medborgarskap vid födelsen, om

1. fadern är svensk medborgare och gift med barnets moder,

2. fadern är avliden men vid sin död var svensk medborgare och gift med barnets moder,

3. modern är svensk medborgare och gift med barnets fader eller änka efter honom, men fadern ej har medborgarskap i någon stat eller barnet icke vid födelsen förvärvar faderns medborgarskap,

4. modern är svensk medborgare och inte är gift med barnets fader eller änka efter honom.

Hittebarn som anträffas här i riket anses såsom svensk medborgare intill dess annat utrönes.

1 9 ja § senaste lydelse 1968: 704.

12 § senaste lydelse 1971: 602.

1 Riksdagen 1975/76. 18 sami. Nr 44

Svenskt medborgarskap förvärvas vid födelsen av

1. barn i äktenskap, vars fader är svensk medborgare;

2. här i riket fött barn i äktenskap, av vars föräldrar endast modern är svensk medborgare, om fadern ej har medborgarskap i någon stat eller om barnet icke vid födelsen förvärvar faderns medborgarskap; 3.

barn utom äktenskap, vars moder är svensk medborgare.

InU 1975/76: 44

2 Nuvarande lydelse

5 §

Blir utländsk man svensk medborgare enligt 3 eller 4 §, medför detta svenskt medborgarskap jämväl för hans ogifta barn i äktenskap, som har hemvist här i riket och ej fyllt aderton år. Vad nu sagts gäller dock icke barn, som efter äktenskapets återgång eller äktenskapsskillnad eller under hemskillnad står under moderns vårdnad.

Vad i första stycket är stadgat om att barn i äktenskap förvärvar medborgarskap tillsammans med fadern skall äga motsvarande tillämpning 1.

å förhållandet mellan barn utom äktenskap och modern, om ej fadern är utlänning och har vårdnaden om barnet;

2. å förhållandet mellan barn i äktenskap och moder, som är änka;

3. å förhållandet mellan barn i äktenskap och moder, vars äktenskap eljest är upplöst eller som är hemskild, om barnet står under moderns vårdnad.

Föreslagen lydelse

Blir utländsk man svensk medborgare enligt 3 eller 4 §, medför detta svenskt medborgarskap jämväl för hans ogifta barn som har hemvist här i riket och ej fyllt aderton år, om han ensam har vårdnaden om barnet eller har vårdnaden gemensamt med barnets moder och modern är svensk medborgare.

Vad i första stycket är stadgat om att barn förvärvar medborgarskap tillsammans med fadern skall äga motsvarande tillämpning på förhållandet mellan barn och modern.

Blir fader och moder till ogift barn som har hemvist här i riket och ej fyllt aderton år samtidigt svenska medborgare enligt 3 eller 4 §, medför detta svenskt medborgarskap jämväl för barnet, om barnet står under bådas vårdnad.

Utlänning, som

1. fyllt aderton år;

2. sedan sju år har hemvist här riket;

3. fört en hederlig vandel; samt

4. har möjlighet att försörja sig och sin familj,

2. sedan fem år eller, i fråga om dansk, finländsk, isländsk eller norsk medborgare, sedan två år har hemvist här i riket; samt

3. fört en hederlig vandel,

kan på ansökan upptagas till svensk medborgare (naturaliseras). Fråga om naturalisation prövas av den centrala utlänningsmyndighet som avses i 3 § utlänningslagen den 30 april 1954 (193).

Finnes det medföra gagn för riket att sökanden upptages till svensk medborgare eller har sökanden förut ägt svenskt med *

Senaste lydelse 1971: 1189.

Finnes det medföra gagn för riket att sökanden upptages till svensk medborgare eller har sökanden förut ägt svenskt med -

InU 1975/76: 44

3 Nuvarande lydelse

borgarskap eller är sökanden gift med svensk medborgare eller föreligga eljest med hänsyn till sökandens förhållanden särskilda skäl för dennes upptagande till svensk medborgare, må naturalisation beviljas, även om de i första stycket stadgade villkoren icke äro uppfyllda. Är sökanden dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, må även om annat särskilt skäl ej föreligger avvikelse ske från det under punkt 2 angivna villkoret.

Förlorar sökande, som har utländskt medborgarskap, ej detta i och med sin naturalisation utan fordras härför medgivande av den utländska statens regering eller annan myndighet, må som villkor för medborgarskapets förvärvande stadgas, att sökanden inför den centrala utlänningsmyndigheten inom viss tid styrker att dylikt medgivande lämnats.

Då utlänning enligt denna paragraf upptages till svensk medborgare, bestämmer den centrala utlänningsmyndigheten, huruvida naturalisationen skall omfatta även sökandens ogifta barn under aderton år.

Föreslagen lydelse

10 Konungen äger, efter avtal med Danmark, Finland, Island eller Norge, förordna om tillämpning av en eller flera av bestämmelserna under a)—c) här nedan. Med. fördragsslutande stat avses i dessa bestämmelser den eller de stater, med vilka Sverige ingått avtal om tillämpning av bestämmelsen i fråga.

a) Vid tillämpning av 1 § första stycket punkt 2 likställes födelse i fördragsslutande stat med födelse här i riket.

I fråga om anmälan enligt 3 § likställes hemvist i fördragsslutande stat med hemvist i riket i den mån hemvisttiden infallit före sexton års ålder och tidigare än fem år före anmälan.

§s

Regeringen äger, efter avtal med Danmark, Finland, Island eller Norge, förordna om tillämpning av en eller flera av bestämmelserna under a)—c) här nedan. Med fördragsslutande stat avses i dessa bestämmelser den eller de stater, med vilka Sverige ingått avtal om tillämpning av bestämmelsen i fråga.

a) I fråga om anmälan enligt 3 § likställes hemvist i fördragsslutande stat med hemvist i riket i den mån hemvisttiden infallit före sexton års ålder och tidigare än fem år före anmälan.

Såvitt angår 4 § likställes hemvist intill tolv års ålder i fördragsslutande stat med hemvist i riket.

Bestämmelsen i 8 § första stycket äger ej tillämpning på den som under sammanlagt minst sju år haft hemvist i fördragsslutande stat.

* Senaste lydelse 1968: 704.

InU 1975/76: 44

4 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

b) Medborgare i fördragsslutande stat som

1. förvärvat medborgarskapet på annat sätt än genom naturalisation;

2. fyllt aderton år;

3. sedan sju år har hemvist här 3. sedan fem år har hemvist här i riket; samt i riket; samt

4. icke under denna tid dömts till fängelse,

förvärvar svenskt medborgarskap genom att hos länsstyrelsen i det län där han är kyrkobokförd skriftligen anmäla sin önskan härom. Vid sådant förvärv av medborgarskap skall vad i 5 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

c) Den som förlorat svenskt medborgarskap och därefter oavbrutet varit medborgare i fördragsslutande stat, återvinner svenskt medborgarskap genom att, efter det han tagit hemvist här i riket, hos länsstyrelsen i det län där han är kyrkobokförd skriftligen anmäla sin önskan härom. Vid sådant förvärv av medborgarskap skall vad i 5 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

13 a §*

Bestämmelserna i denna lag om barns förvärv eller förlust av svenskt medborgarskap med anledning av att barnets fader eller moder förvärvar eller förlorar sådant medborgarskap gäller i fråga om adoptivbarn endast om barnet också är adop tiv faderns eller adoptivmoderns barn i eller utom äktenskap.

Endast om fader eller moder adopterat eget barn gäller i fråga om adoptivbarnet bestämmelserna i denna lag om barns förvärv eller förlust av svenskt medborgarskap med anledning av att barnets fader eller moder förvärvar eller förlorar sådant medborgarskap.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976, såvitt gäller 6 §, och den 1 januari 1977, såvitt gäller 1, 5,10 och 13 a §§.

Till dess regeringen förordnar annat gäller i förhållande till Danmark, Finland och Norge 10 § b) i dess äldre lydelse.

Motionerna

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1975/76:1846 av fru Fredgardh (c) och fröken Andersson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om

1. en översyn av medborgarskapslagen i enlighet med vad i motionen anförs,

2. aktualiserandet av frågan om europeisk konvention på detta område.

1975/76: 2130 av herr Ahlmark m. fl. (fp) vari — i yrkandet 3 — begärs att riksdagen uttalar att kvalifikationstiden för erhållande av

* Senaste lydelse 1971: 881.

InU 1975/76: 44

svenskt medborgarskap sänks till fyra år för icke nordbo och till två år för nordbo.

Yrkandet 1 behandlas i betänkandet InU 1975/76: 41 och yrkandet 2 i betänkandet InU 1975/76: 36.

Motioner väckta med anledning av propositionen 136

1975/76: 2387 av herrar Svanström (c) och Börjesson i Falköping (c) vari yrkas att riksdagen ger regeringen till känna att efter översyn av expeditionskungörelsens avgiftslista beslut bör fattas att avgift ej skall utgå för förvärv av svenskt medborgarskap genom naturalisation.

1975/76: 2415 av herr Persson i Heden m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar

1. att 1 § lagen om ändring i lagen (1950: 382) om svenskt medborgarskap ges följande lydelse:

Barn förvärvar svenskt medborgarskap vid födelsen om fadern eller modern är svensk medborgare.

2. att 5 § samma lag ges följande lydelse:

Blir utländsk man eller kvinna svensk medborgare medför detta svenskt medborgarskap jämväl för hans eller hennes ogifta barn, som har hemvist här i riket och ej fyllt aderton år.

3. att vid bifall till vad i motionen under punkterna 1 och 2 föreslagits bifalla de följdändringar som kan erfordras i ovan angivna lag eller annan lag.

1975/76: 2433 av herr Hugosson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen i anslutning till behandlingen av propositionen 1975/76: 136 måtte besluta att ge regeringen till känna vad i motionen anförts om att svenskt medborgarskap för barn i vissa fall måtte beviljas trots att ansökan därom endast gjorts av modern till barnet.

1975: 76: 2434 av herr Hugosson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen i anslutning till behandlingen av propositionen 1975/76: 136 måtte besluta att hos regeringen begära att förslag snarast framläggs för riksdagen, innebärande att barn i äktenskap mellan svensk kvinna och utländsk man efter anmälan av kvinnan blir svensk medborgare.

1975/76: 2458 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar uppdra åt regeringen att utarbeta förslag till ny lag om medborgarskap, byggd på den dubbla härstamningsprincipen,

2. att propositionen godkänns i väntan på ny medborgarskapslag.

1975/76: 2459 av herr Romanus (fp) vari yrkas att riksdagen, vid antagande av förslaget till ändringar i lagen om svenskt medborgarskap, gör de ändringar som föreslås i motionen och som innebär att barn,

InU 1975/76: 44

vars moder eller fader är svensk medborgare, får svenskt medborgarskap, oavsett föräldrarnas samlevnadsform.

Utskottet

Inledning

Medborgarskapslagen tillkom år 1950 efter samarbete mellan Danmark, Norge och Sverige. Under lagens 25-åriga giltighetstid har någon allmän översyn av lagstiftningen inte ägt rum. Däremot har lagen ändrats i sak vid två tillfällen.

Under den tid medborgarskapslagen gällt har Sverige tagit emot ett stort antal invandrare. Särskilt stor var invandringen under slutet av 1960-talet. En rad åtgärder har vidtagits som gjort det lättare för invandrarna att växa in i vårt samhälle. Åtgärderna har bl. a. syftat till att ge invandrarna möjligheter att delta i svenskundervisning och till att ge dem information om rättigheter och skyldigheter på skilda områden samt om service av olika slag. Ett ytterligare steg mot en förbättring av invandrarnas situation togs genom statsmakternas beslut år 1975 om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m. m. (prop. 1975:26, InU 1975: 6). Till grund för beslutet låg de förslag som invandrarutredningen framlagt i sitt huvudbetänkande (SOU 1974: 69) Invandrarna och minoriteterna.

I riksdagen har under senare år vid flera tillfällen väckts motioner om ändringar i medborgarskapslagen. Sålunda har vart och ett av åren 1971—1973 förslag framförts om att svenskt medborgarskap skall beviljas nordbor, som vistats i vårt land sedan två år, och utomnordiska medborgare, som vistats här sedan fyra år (InU 1971: 26, InU 1972: 11 och InU 1973:10). I en motion år 1973 har också föreslagits att utomnordiska medborgare skall kunna bli svenska medborgare efter tre års vistelse. Den medborgarskapsrättsliga ställningen för barn till svensk moder har varit föremål för motioner åren 1967—1970 och 1975 (1LU 1967: 27, 1LU 1968: 54, 1LU 1969: 3, 1LU 1970: 50 och InU 1975/76: 14). De spörsmål som tagits upp motionsvägen har också behandlats av invandrarutredningen i dess huvudbetänkande. I betänkandet förordade utredningen en allmän översyn av medborgarskapslagstiftningen.

Frågor om barns medborgarskap har vidare aktualiserats inom Nordiska rådet och Europarådet. Vid Nordiska rådets session i Reykjavik 1970 antogs sålunda en rekommendation vari regeringarna anbefalldes att undersöka bl. a. om man vid fastställandet av medborgarskap kunde ta större hänsyn till barnets intresse. En samnordisk arbetsgrupp tillsattes för att behandla bl. a. rekommendationen. Arbetsgruppen har nyligen slutfört sitt arbete genom avgivande av ett betänkande (Nordisk utredningsserie 1976: 9) Medborgarskap för barn och jämlikhet vid naturalisation. I en rekommendation år 1973 om särskilda aspekter på förvärv av medborgarskap hemställde Europarådets rådgivande för -

InU 1975/76: 44

samling att ministerrådet skulle låta undersöka bl. a. frågan om medborgarskap för barn födda i s. k. blandade äktenskap, dvs. äktenskap mellan makar med olika nationalitet, och möjligheten att utarbeta en konvention i hithörande frågor. Med anledning av rekommendationen har tillsatts en expertkommitté med företrädare för varje medlemsland.

Invandrarutredningens synpunkter har behandlats i en inom arbetsmarknadsdepartementet utarbetad promemoria (Ds A 1975: 14) Förvärv av svenskt medborgarskap. Promemorian har remissbehandlats.

På grundval av förslagen i promemorian föreslås i propositionen en sänkning av kravet på viss tids hemvist i Sverige vid naturalisation och vid nordbos förvärv av svenskt medborgarskap genom anmälan. Naturalisation skall kunna beviljas annan än nordbo efter fem år. Samma tid föreslås gälla för nordbos medborgarskapsförvärv genom anmälan. Medborgare i nordiskt land skall kunna naturaliseras redan efter två års hemvist i Sverige. Nuvarande krav på försörjningsförmåga föreslås utgå.

Propositionen innehåller vidare förslag till ändringar rörande barns förvärv av svenskt medborgarskap. Barn till svensk moder skall inte längre i något fall kunna bli statslöst vid födelsen. Barn skall i större omfattning än hittills kunna få svenskt medborgarskap genom självständig naturalisation.

Härutöver föreslås sådana ändringar i lagen om svenskt medborgarskap, att dess bestämmelser om förvärv av svenskt medborgarskap vid födelsen eller som biperson till förälder i visst fall anpassas till de ändringar i föräldrabalkens faderskaps- och vårdnadsbestämmelser som har föreslagits i propositionen 1975/76: 170 om ändring i föräldrabalken, m. m. (Faderskap och vårdnad). Ändringsförslagen tillstyrks av lagutskottet i betänkandet LU 1975/76: 33.

De ändrade naturalisationsbestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1976. Övriga ändringar avses gälla fr. o. m. den 1 januari 1977.

Barns förvärv av svenskt medborgarskap

Vår medborgarskapslagstiftning bygger sedan gammalt på härstamningsprincipen. Enligt denna princip är föräldarnas medborgarskap och inte födelseorten avgörande för ett barns ställning i medborgarskapsrättsligt hänseende. Barn i äktenskap följer i princip fadern i medborgarskapshänseende och får enligt 1 § medborgarskapslagen svenskt medborgarskap, om fadern är svensk. Från regeln finns ett undantag. Även om fadern inte är svensk medborgare, förvärvar nämligen barn i äktenskap svenskt medborgarskap vid födelsen, om barnet föds i Sverige och modern är svensk medborgare samt dessutom fadern är statslös eller barnet inte förvärvar faderns medborgarskap.

För barn utom äktenskap är det avgörande om modern har svenskt medborgarskap. Liknande principer ligger till grund för medborgarskapslagstiftningen i ett stort antal länder, däribland övriga nordiska

InU 1975/76: 44

länder. Vissa av de stater som tillämpar härstamningsprincipen har infört en ordning som innebär, att barnet får landets medborgarskap om någon av föräldrarna är medborgare i landet. Andra varianter förekommer också.

Barn kan vidare få svenskt medborgarskap bl. a. som biperson till förälder. Enligt medborgarskapslagen kan utlänning under vissa förutsättningar få svenskt medborgarskap efter anmälan hos länsstyrelse. Sådan rätt tillkommer den som har levt i Sverige viss längre tid som anges i lagen (increscens) och den som tidigare har varit svensk medborgare (återvinning). Ogift barn under 18 år som är bosatt i landet får enligt 5 § svenskt medborgarskap genom att dess fader eller moder förvärvar svenskt medborgarskap efter sådan anmälan. Bestämmelserna härom innebär att barn i äktenskap följer fadern som biperson vid dennes förvärv av svenskt medborgarskap. Barn i äktenskap följer dock modem om hon är änka eller om barnet efter äktenskapets upplösning står under hennes vårdnad. Barn utom äktenskap blir svensk medborgare tillsammans med modern utom i de fall då fadern är utlänning och har vårdnaden om barnet.

Barn kan också beviljas svenskt medborgarskap efter ansökan (naturalisation). För självständig naturalisation krävs enligt 6 § medborgarskapslagen bl. a. att sökanden fyllt 18 år. Från villkoret kan ges dispens.

Vad som avses med barn i äktenskap och barn utom äktenskap framgår av föräldrabalken. Med barn i äktenskap avses barn som föds under bestående äktenskap eller inom sådan tid efter det att äktenskapet har upplösts, att det kan vara avlat dessförinnan. Den man med vilken barnets moder är eller varit gift presumeras i dessa fall vara fader till barnet. Barnet sägs ha äktenskaplig börd. Under vissa förutsättningar kan domstol häva faderskapspresumtionen, vilket även återverkar på frågan om barnets medborgarskap. Med barn utom äktenskap avses barn som inte har äktenskaplig börd. Vem som skall anses som fader till sådant barn fastställs genom dom eller erkännande. I fråga om vårdnaden av barn gäller att barn vars föräldrar är gifta står under deras gemensamma vårdnad. Däremot kan frånskilda föräldrar inte ha den gemensamma vårdnaden. I stället bestämmer domstol vem som skall vara vårdnadshavare. Barn utom äktenskap står under moderns vårdnad, såvida inte domstol förordnat att vårdnaden skall överföras till fadern eller särskilt förordnad förmyndare.

I propositionen 1975/76: 170 om ändring i föräldrabalken m. m. föreslås såvitt nu är av intresse att frånskild fader inte längre skall presumeras vara fader till barn, som fötts efter skilsmässa. Faderskapet till sådant barn föreslås i stället bli fastställt på samma sätt som när modern inte varit gift. Samtidigt föreslås att uttrycken barn i resp. utom äktenskap utmönstras ur lagstiftningen. Vidare framläggs förslag om att domstol skall kunna förordna om att frånskilda föräldrar liksom

InU 1975/76: 44

föräldrar som inte är eller varit gifta skall utöva vårdnaden gemensamt.

I den nu aktuella propositionen föreslås att medborgarskapslagens regler anpassas till de ändrade börds- och vårdnadsreglerna. I sakligt hänseende innebär förslaget att barn som föds kort tid efter en skilsmässa i medborgarskapshänseende skall följa modern i stället för som hittills fadern. Vidare föreslås att barn automatiskt får svenskt medborgarskap som biperson till fadern eller modern i fall som avses i 5 § medborgarskapslagen under förutsättning att den av föräldrarna som blir svensk medborgare genom anmälan ensam har den rättsliga vårdnaden om barnet. Motsvarande bör gälla om föräldrarna har gemensam vårdnad, men den andre föräldern redan är svensk medborgare. Får föräldrarna samtidigt svenskt medborgarskap och har de gemensam vårdnad, bör barnet likaså få svenskt medborgarskap. I övriga fall bör barnet däremot inte automatiskt få svenskt medborgarskap som biperson till endera av föräldrarna. I syfte att förhindra att barn till svensk moder skall bli statslöst föreslås slutligen att det nuvarande villkoret för tillämpningen av undantagsbestämmelsen i 1 § medborgarskapslagen, nämligen att barnet är fött i Sverige, slopas.

Med utgångspunkt i uppfattningen att barn till svensk moder alltid bör förvärva svenskt medborgarskap vid födelsen kritiseras medborgarskapslagen och de i propositionen framlagda ändringsförslagen i motionerna 1846 av fru Fredgardh och fröken Andersson (båda c), 2415 av herr Persson i Heden m. fl. (c), 2434 av herr Hugosson m. fl. (s) och 2459 av herr Romanus (fp) liksom i vpk-motionen 2458. Motionärernas invändningar innebär sammanfattningsvis bl. a. följande. Lagstiftningen är inte neutral till olika samlevnadsformer. Svensk moders och utländsk faders val av samlevnadsform blir nämligen avgörande för barnets medborgarskap. Enligt motionärerna strider lagstiftningen vidare mot principen om jämställdhet mellan man och kvinna. Det är också oförenligt med barnens intressen att barn i äktenskap mellan utländsk man och svensk kvinna i allmänhet inte kan få svenskt medborgarskap. I motionen 2434 framhålls också att en regel av innebörd att barn i medborgarskapshänseende skall följa modern skulle göra det lättare för svenska myndigheter att hindra fall av kidnapping, där den utländske fadern med anledning av äktenskapskonflikt rymmer utomlands med det gemensamma barnet.

Yrkandena i motionerna 2415 och 2459 går ut på att medborgarskapslagen skall ändras så att barn vid födelsen förvärvar svenskt medborgarskap, om fadern eller modern är svensk medborgare. I den förstnämnda motionen yrkas också sådan ändring av 5 § medborgarskapslagen att barn till utländsk fader eller moder får svenskt medborgarskap, när fadern eller modern blir svenskar. I motionen 2434 yrkas att barn i äktenskap mellan utländsk man och svensk kvinna får svenskt medborgarskap efter anmälan av kvinnan. I motionen 2458 hemställs

InU 1975/76: 44

att riksdagen skall föreläggas förslag till en ny medborgarskapslag, som bygger på den dubbla härstamningsprincipen, samt att förslagen i propositionen skall genomföras i avvaktan på en sådan lagstiftning. I motionen 1846 slutligen framställs önskemål om en ändring av medborgarskapslagen så att självständig naturalisation av barn kan beviljas omedelbart samt om aktualiserandet av frågan om en europeisk konvention angående barns medborgarskap.

Som motionärerna framhåller innebär medborgarskapslagen otvivelaktigt ett avsteg från principen om likställighet mellan man och kvinna. Detta förhållande var man medveten om redan när medborgarskapslagen antogs år 1950. Avsteget motiverades med att ett automatiskt förvärv av moderns svenska medborgarskap i de fall fadern är utlänning i många fall skulle medföra dubbelt medborgarskap, eftersom flertalet länders medborgarskapslagar ger barn i äktenskap faderns medborgarskap.

Sedan medborgarskapslagen antogs har kraven på makars likställighet vuxit i styrka och åtskilliga reformer har genomförts för att nå jämställdhet mellan könen. Under senare år har också i ökande omfattning önskemål framförts om att lagstiftningen bör vara neutral till olika samlevnadsformer. Dessa önskemål har lett till att man i lagstiftningsarbetet främst när det gäller skatter och sociala förmåner försökt undvika att privilegiera en samlevnadsform framför andra.

Mot bakgrund av denna utveckling anser utskottet i likhet med motionärerna att vår nuvarande medborgarskapslag ter sig otidsenlig. Härtill kommer att det i många fall, särskilt när det är fråga om i Sverige bosatta familjer, kan vara till fördel för barnet att kunna få svenskt medborgarskap. Enligt utskottets mening föreligger därför starka skäl för att medborgarskapslagen bör vara utformad med utgångspunkt i principen om att barn får svenskt medborgarskap om någon av föräldrarna är medborgare här i landet. Liknande synpunkter har framförts av LO och TCO under remissbehandlingen av den till grund för propositionen liggande departementspromemorian.

Som utskottet inledningsvis berört har hithörande frågor aktualiserats inom Europarådet, vars rådgivande församling år 1973 antagit en rekommendation om särskilda aspekter på förvärv av medborgarskap. Enligt rekommendationen bör de problem som uppstår till följd av att makar inte har samma medborgarskap få en adekvat lösning genom att ländernas lagstiftning förbättras i detta avseende. De problem som uppkommer beträffande medborgarskap för barn födda i äktenskap av föräldrar med olika medborgarskap behandlas också. Möjligheterna att utarbeta en europeisk konvention på detta område bör studeras. Med anledning av rekommendationen har tillsatts en expertkommitté i vilken Sverige är företrätt.

InU 1975/76: 44

11 De i motionerna upptagna spörsmålen har också behandlats i en av Nordiska rådet år 1970 antagen rekommendation, vilken föranlett tillsättandet av en arbetsgrupp med företrädare för Danmark, Finland, Norge och Sverige. Arbetsgruppen har nyligen slutfört sitt arbete. Gruppens majoritet har inte ansett sig kunna föreslå att de nordiska medborgarskapslagarna f. n. bör ändras så att barn som är fött i äktenskap mellan utländsk man och nordisk kvinna och som vid födelsen förvärvar faderns medborgarskap, även skulle förvärva moderns medborgarskap. Som skäl för ställningstagandet har arbetsgruppen bl. a. hänvisat till det pågående arbetet inom Europarådet. Arbetsgruppen har vidare ansett att rekommendationen i nuvarande läge bäst skulle kunna tillmötesgås genom en väsentlig liberalisering av naturalisationspraxis.

Som ovan antytts ansluter sig utskottet helt till motionsförslagen. I avvaktan på resultatet av det pågående arbetet inom Europarådet anser emellertid utskottet i likhet med föredragande statsrådet och den nämnda arbetsgruppen att man nu inte bör förorda så långtgående ändringar i medborgarskapslagen som motionärerna önskar. Skulle det visa sig att detta arbete inte inom rimlig tid leder till en tillfredsställande internationell lösning av ifrågavarande problem, bör man enligt utskottets mening ta upp överläggningar med övriga nordiska länder i syfte att få till stånd erforderliga ändringar i de nordiska medborgarskapslagarna.

Skulle inte heller nordisk enighet kunna uppnås i frågan, måste man givetvis överväga, om inte Sverige ensamt skall ändra sin medborgarskapslagstiftning. I likhet med föredragande statsrådet och motionärerna i motionen 1846 anser utskottet det angeläget att man redan nu vidtar åtgärder för att underlätta naturalisation av barn.

Den praxis som hittills har utbildats beträffande självständig naturalisation av barn är mycket liberal. I äktenskap mellan svensk kvinna och utländsk man beviljas sålunda regelmässigt naturalisation för alla barn som vid förvärv av svenskt medborgarskap förlorar sitt tidigare medborgarskap. Detsamma gäller barn som inte förlorar sitt tidigare medborgarskap ens om det upptas till svensk medborgare tillsammans med fadern. Även sådana barn, som inte förlorar sitt tidigare medborgarskap om det förvärvar svenskt medborgarskap genom självständig naturalisation men väl om det naturaliseras som biperson till fadern kan numera självständigt naturaliseras. I dessa fall avvaktas dock i allmänhet faderns ansökan om svenskt medborgarskap för att dubbelt medborgarskap för barnet skall undvikas. Om det visar sig att fadern inte för egen del vill ansöka om svenskt medborgarskap trots att han uppfyller villkoren, upptas barnet självständigt, fastän dubbelt medborgarskap därigenom uppstår. Den omständigheten att även fadern hade kunnat upptas till svensk medborgare har hittills varit avgörande för bifall till barnets ansökan.

InU 1975/76: 44

12 För självständig naturalisation av barn gäller generellt att barnet skall vara bosatt i Sverige och att båda föräldrarna samtycker till att barnet upptas till svensk medborgare.

I propositionen förordas en liberalisering av praxis vid självständig naturalisation av barn. En allmän riktlinje bör enligt statsrådet vara att barn under 18 år i äktenskap mellan svensk moder och utländsk fader regelmässigt skall kunna naturaliseras om familjen är bosatt i Sverige och båda föräldrarna har ansökt om naturalisation. Barn över tolv år bör få tillfälle att yttra sig. Undantag bör kunna förekomma i de fall då barnet förlorar sitt tidigare medborgarskap endast om det naturaliseras samtidigt med fadern och denne kan väntas bli naturaliserad inom kort tid.

De sålunda förordade riktlinjerna står i överensstämmelse med det förslag som framförts av den tidigare nämnda arbetsgruppen, som tillsatts på initiativ av Nordiska rådet. De innebär att den hittillsvarande särbehandlingen av barn som kan förlora sitt medborgarskap endast som biperson till fadern kommer att upphöra. Enligt utskottets mening är förslaget väl motiverat och bör läggas till grund för praxis i ärenden om naturalisation av barn.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motionerna bör ges regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär att utskottet tillstyrker bifall till propositionen i denna del och avstyrker bifall till motionerna 2415, 2434, 2458, såvitt däri yrkats förslag till ny medborgarskapslag, och 2459. Vad gäller yrkandena i motionen 1846, som väckts under allmänna motionstiden i år, om aktualiserandet av en konvention och om översyn av naturalisationsbestämmelserna är dessa i allt väsentligt tillgodosedda genom vad utskottet anfört.

I motionen 2433 av herr Hugosson m. fl. (s) tas upp en fråga om naturalisation av barn som står under vårdnad av endast modem. Motionärerna hänvisar till det ovan redovisade uttalandet i propositionen att ansökan om naturalisation av barn skall göras av båda föräldrarna. Enligt motionärerna kan en sådan regel leda till praktiska svårigheter i fall då äktenskap mellan utländsk man och svensk kvinna upplösts. Motionärerna yrkar därför att svenskt medborgarskap i de åsyftade fallen skall kunna beviljas barn på ansökan av endast modern.

Med anledning av motionärernas önskemål vill utskottet erinra om att enligt den redogörelse för medborgarskapslagstiftningen i Sverige som intagits i den nordiska arbetsgruppens betänkande gällande praxis innebär att ansökningar om naturalisation regelmässigt beviljas, när det är fråga om barn med utländsk fader och svensk moder och äktenskapet upplösts på grund av skilsmässa eller faderns död samt modem tillerkänts vårdnaden om barnet och är bosatt i Sverige. Den frånskilde fadern bereds dock i allmänhet tillfälle att yttra sig i ärendet. Detta innebär självfallet inget krav på samtycke från fadern. Utskottet vill

InU 1975/76: 44

också peka på att den nordiska arbetsgruppen uttalat att naturalisationsansökningar bör kunna tillmötesgås i betydligt större utsträckning än f. n. i fall då föräldrarna har separerat och modern anförtrotts vårdnaden om barnet, såframt mor och barn är bosatta i moderns hemland. Sedan äktenskapet slutgiltigt upplösts bör enligt arbetsgruppen naturalisation av barn vara självfallen. Utskottet vill understryka vikten av att arbetsgruppens uttalanden följs i den praktiska tillämpningen av naturalisationsbestämmelserna. Detta bör ges regeringen till känna.

Med det anförda är motionärernas önskemål tillgodosett. Någon ytterligare åtgärd med anledning av motionen är således inte erforderlig.

Hemvisttiden vid naturalisation, m. m.

Enligt 6 § medborgarskapslagen kan — som utskottet tidigare berört — utlänning på ansökan upptas till svensk medborgare. Förutsättningarna för naturalisation är att utlänningen fyllt 18 år, att han sedan sju år har hemvist här i landet, att han fört en hederlig vandel samt har möjlighet att försörja sig och sin familj. Även om de angivna villkoren inte är uppfyllda, kan naturalisation äga rum, om det med hänsyn till sökandens förhållanden föreligger särskilda skäl för detta. Är sökanden medborgare i annat nordiskt land, kan undantag göras från kravet på sju års hemvist även om annat särskilt skäl inte föreligger.

I propositionen föreslås att kravet på hemvisttid för utomnordiska medborgare sänks till fem år och för nordiska medborgare till två år. I samband härmed föreslås att den särskilda dispensregeln för nordiska medborgare avskaffas. Förslagen i propositionen innebär vidare att det särskilda försörjningsvillkoret slopas.

Som inledningsvis redovisats har på senare tid en rad åtgärder vidtagits för att underlätta för invandrarna att växa in i vårt samhälle. Åtgärderna har lett till att det nuvarande kravet på sju års hemvist i Sverige för rätt till naturalisation framstår som onödigt långtgående. Ett ytterligare skäl för en sänkning av hemvisttidens längd är, som föredragande statsrådet framhåller, att dispens från hemvistkravet numera lämnas i sådan utsträckning att medborgarskapslagen inte ger en rättvisande bild av gällande förutsättningar för förvärv av svenskt medborgarskap. Också försörjningsvillkoret har i hög grad satts ur spel.

På grund av det anförda anser utskottet i likhet med föredragande statsrådet att övervägande skäl talar för en sänkning av hemvisttiden och ett upphävande av försörjningsvillkoret. Enligt utskottets mening bör det inte krävas längre tids hemvist i Sverige än vad som erfarenhetsmässigt behövs för att utlänningar i allmänhet skall hinna inlemmas i vårt samhälle. Utskottet finner den föreslagna tiden om fem år för utomnordiska medborgare och om två år för nordiska medborgare lämpligt valda.

InU 1975/76: 44

14 Som framhålls i propositionen rubbar förslaget om sänkning av hemvisttiden förutsättningarna för den praxis som hittills gällt i ärende om dispens från hemvistkravet. I propositionen förordas vissa riktlinjer för dispenspraxis vid en förkortning av den tid utlänning skall ha vistats här för att få bli svensk medborgare. Riktlinjerna innebär bl. a. att statslösa och politiska flyktingar generellt skall kunna upptas till svenska medborgare efter fyra års hemvist i Sverige. Enligt utskottets mening är de förordade riktlinjerna väl underbyggda och ägnade att läggas till grund för praxis i dispensärenden.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i nu behandlad del. Ställningstagandet innebär att önskemålet i den före propositionen väckta folkpartimotionen 2130 om sänkning av kvalifikationstiden för erhållande av svenskt medborgarskap till fyra år för utomnordiska medborgare och till två år för nordbor i allt väsentligt blir tillgodosett.

Expeditionsavgiften i medborgarskapsärenden

I motionen 2387 av herrar Svanström och Börjesson i Falköping (båda c) yrkas att riksdagen skall ge regeringen till känna att expeditionsavgift ej skall utgå vid förvärv av svenskt medborgarskap. Enligt motionärerna kan avgiften i vissa fall vara betungande. Motionärerna anser att starka skäl talar för ett slopande av avgiften.

Enligt expeditionskungörelsen (1964:618) är sökande skyldig att lösa bevis om förvärv av svenskt medborgarskap genom naturalisation med 115 kr och bevis om medborgarskap efter anmälan hos länsstyrelse med 60 kr.

Frågan om slopande av expeditionsavgiften i medborgarskapsärenden har flera gånger tidigare tagits upp i olika sammanhang. Sålunda framhöll invandrarutredningen i betänkandet Invandrarna och minoriteterna att det från principiell synpunkt kunde ifrågasättas om det var rimligt med en särskild avgift för bevis om svenskt medborgarskap. Utredningen åberopade att man i övriga nordiska länder inte tog ut någon avgift eller endast en mycket låg avgift och föreslog att expeditionsavgiften för svenskt medborgarskap helt avskaffades.

I ett svar den 19 februari 1976 på en interpellation om slopande av avgift för naturalisationsbevis för adoption anförde finansministern att. det f. n. pågår en översyn i finansdepartementet av expeditionskungörelsens avgiftslista i syfte att anpassa avgifterna till nu gällande kostnadsläge och att han i det sammanhanget kommer att ta upp bl. a. frågan om avgift för bevis om förvärv om svenskt medborgarskap över huvud taget skall utgå.

Förslag om slopande av expeditionsavgiften har också upprepade gånger framförts i motioner, senast i en under allmänna motionstiden

InU 1975/76: 44

i år väckt motion. På hemställan av skatteutskottet (SkU 1975/76: 56) har riksdagen nyligen avslagit sistnämnda motion. I betänkandet framhöll skatteutskottet att enligt de principer som gäller för bedömningen av frågan om avgift skall utgå eller ej man skall mot varandra väga serviceprincipen enligt vilken allmänheten har ett berättigat intresse av att erhålla expeditioner avgiftsfritt och grundsatsen att den som utnyttjar en myndighets tjänster också skall bidra till kostnaderna så att dessa inte i sin helhet överlastas på skattebetalarna. Utskottet erinrade om att vid tidigare års behandling av frågan om expeditionsavgiften i medborgarskapsärenden utskottet framhållit att dessa ärenden skulle få en mer förmånlig behandling än andra ärendegrupper, om avgiften slopades i dessa fall men behölls i övrigt. Det är emellertid i första hand regeringen, fortsatte utskottet, som skall pröva om de särskilda skäl, som kan åberopas till stöd för en avgiftsbefrielse i dessa ärenden, är tillräckligt starka för att motivera en sådan åtgärd och utskottet var därför inte berett att ta ställning till denna fråga. Utskottet hänvisade också till att frågan om expeditionsavgiften i medborgarskapsärenden kommer att prövas särskilt i samband med den pågående översynen av expeditionsavgiften.

Enligt inrikesutskottets mening saknas anledning att nu frångå riksdagens ställningstagande i förevarande spörsmål. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionen 2387.

Utöver vad ovan anförts föranleder förslagen i propositionen inte några uttalanden från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändringar i medborgarskapslagen att riksdagen dels med anledning av motionerna 1975/76: 1846, 1975/76: 2415, 1975/76: 2433, 1975/76: 2434, 1975/76: 2458 och 1975/ 76: 2459 ger regeringen till känna vad utskottet anfört om barns förvärv av svenskt medborgarskap, dels avslår motionerna 1975/76: 1846, 1975/76: 2415, 1975/76: 2433, 1975/76: 2434, 1975/76: 2458 och 1975/76: 2459 i den mån de inte tillgodosetts genom vad utskottet ovan hemställt samt motionen 1975/76: 2130, yrkandet 3, i den mån yrkandet inte tillgodoses genom vad utskottet hemställt nedan, dels antar det i propositionen 1975/76: 136 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1950: 382) om svenskt medborgarskap,

InU 1975/76: 44

2. beträffande expeditionsavgiften i medborgarskapsärenden att riksdagen avslår motionen 1975/76: 2387.

Stockholm den 20 maj 1976

På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Jonäng (c), herrar Oskarson (m), Nilsson i Kalmar (s), Lorentzon (vpk), Granstedt (c), fru Berglund (s), herrar Fransson (c), Andréasson i Falkenberg (s), Ulander (s), fru Ekholm-Frank (s) och herr Carlström (fp).

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 77005»