Med anledning av propositionen 1975/76:182 om information, utbildning och forskning rörande medbestämmande i arbetslivet m. m. jämte motioner

InU 1975/76:46

Inrikesutskottets betänkande 1975/76:46

med anledning av propositionen 1975/76:182 om information, utbildning och forskning rörande medbestämmande i arbetslivet m. m. jämte motioner

I betänkandet behandlas propositionen 1975/76:182, den under allmänna motionstiden väckta motionen 1975/76:860 samt de med anledning av propositionen väckta motionerna 1975/76:2430, 1975/76:2448,

1975/76:2483-2486.

Propositionen

I propositionen 1975/76:182 (arbetsmarknadsdepartementet) har regeringen efter föredragning av statsrådet Bengtsson föreslagit riksdagen dels att antaga följande förslag till lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift, dels att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för finansiering och utformning av stöd till information, utbildning och forskning beträffande medbestämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigt som angetts i propositionen,

2. godkänna de allmänna riktlinjer för finansiering och utformning av stöd till utbildning av styrelserepresentanter för de anställda som framgår av vad föredraganden har anfört.

Propositionens lagförslag har följande lydelse:

Förslag till Lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift

Härigenom föreskrives att 1, 3 och 4 lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Arbetsgivaravgift som bidrag till Arbetsgivaravgift som bidrag till arbetarskydd (arbetarskyddsavgift) arbetarskydd samt till forskning, ut erläggs

enligt denna lag. veckling, utbildning och upplysning

beträffande arbetslivs- och inflytandefrågor (arbetarskyddsavgift) erläggs enligt denna lag.

1 Riksdagen 1975/76. IS sami. Nr 46

InU 1975/76: 46

2 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §>

Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgift med belopp som motsvarar en tiondels procent av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgift med belopp som motsvarar sjutton hundradels procent av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 ii lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

4 §2

Av arbetarskyddsavgiften skall en fjärdedel utgöra bidrag till statsverkets kostnader för arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet och tre, fjärdedelar bidrag till kostnader i övrigt för forskning och utveckling samt utbildning och upplysning beträffande arbetarskydd ävensom till kostnader för skyddsarbete som utföres av skyddsombud som utsetts enligt 40 § tredje stycket arbetarskyddslagen (1949:1). Den sistnämnda delen skall förås till en fond, benämnd arbetarskyddsfönden, som förvaltas enligt grunder som regeringen fastställer.

Av arbetarskyddsavgiften skall femton procent utgöra bidrag till statsverkets kostnader för arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet.

Återstoden skall utgöra bidrag till

1. kostnader i övrigt för forskning och utveckling samt utbildning och upplysning beträffande arbetarskydd,

2. kostnader för forskning och utveckling samt utbildning och upplysning beträffande medbestämmande i arbetslivet och arbetslivsfrägor i övrigt,

3. kostnader för skyddsarbete som utföres av skyddsombud som har utsetts enligt 40 § tredje stycket arbe -

1 Senaste lydelse 1975:321.

2 Senaste lydelse 1974:796.

InU 1975/76: 46

3 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tarskyddslagen (1949:1),

4. kostnader för utbildning av styrelserepresentanter för de anställda.

Den del av arbetarskyddsavgiften som avses i andra stycket skall förås till en fond, benämnd arbetarskyddsfönden. Fonden förvaltas enligt grunder som regeringen fastställer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om avgift för tid före ikraftträdandet.

Motionerna

1975/76:860 av herr Rask (s) vari yrkas att riksdagen hemställer hos regeringen om att åtgärder vidtas för förbättrad information till företagen om lagstiftningen på arbetsrättens område.

1975/76:2430 av herr Fälldin m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar

12. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande behovet av samma omfattande utbildningsinsatser för såväl arbetstagare som arbetsgivare,

13. att med avslag på regeringens förslag om höjd arbetarskyddsavgift till nytt anslag Bidrag till arbetarskyddsfonden för budgetåret 1976/77 anvisa ett reservationsanslag om 105 000 000 kr.

Yrkandena 1-11 behandlas i betänkandet InU 1975/76:45.

1975/76:2448 av herr Gustafsson i Stockholm m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om behovet av resursförstärkningar för den rättsvetenskapliga arbetslivsforskningen.

1975/76:2483 av herr Ekinge (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen 1975/76:182 vad beträffar höjning av arbetarskyddsavgiften,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande reglerna för fördelningen av anslagen samt i övrigt vad i motionen anförts.

1975/76:2484 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen med godkännande av propositionen 1975/76:182 i övrigt men med ändring i regeringens förslag beslutar

1. att ledningen för centrum för arbetslivsfrågor skall utgöras av en

InU 1975/76: 46

styrelse sammansatt av representanter för de fackliga organisationerna,

2. att verksamheten vid centrum för arbetslivsfrågor i sin helhet skall finansieras genom statsbidrag,

3. att medel ur arbetarskyddsfonden skall kunna beviljas fackliga organisationer för forskningsarbete inom fondens verksamhetsområden,

4. att hos regeringen hemställa om förslag till lagstiftning i syfte att garantera de forskare som de arbetande och deras fackliga organisationer önskar engagera för forskningsarbete tillträde till arbetsplatserna.

1975/76:2485 av herr Nordgren m. fl. (m,c, fp) vari yrkas att riksdagen beslutar

1. att Sveriges hantverks- och industriorganisation och Sveriges Köpmannaförbund och med dessa jämställda organisationer får samma stöd till information och utbildning som de av departementschefen i propositionen nämnda organisationerna,

2. att arbetsgivarorganisationerna även efter 1977-12-31 blir delaktiga av stöd för sin informations- och utbildningsverksamhet,

3. att finansieringen sker över statsbudgeten.

1975/76:2486 av herr Siegbahn m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar 1.

avslå förslaget till lag om ändring i lagen om arbetarskyddsavgift,

2. ge regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande finansieringen av Centrum för arbetslivsfrågor, av det statliga stödet till utbildning av styrelserepresentanter för de anställda och av information och utbildning beträffande medbestämmande i arbetslivet.

Utskottet

Den nya lagstiftningen om medbestämmanderätt i arbetslivet, behandlad i prop. 1975/76:105 och utskottets betänkande 45, medför behov av betydande informations- och utbildningsinsatser bland såväl arbetstagare som arbetsgivare. Ett ökat utbildningsbehov uppstår också genom de förslag om permanentning av lagstiftningen om styrelserepresentation för anställda i olika slag av enskilda företag som föreslås i propositionerna 1975/76:166 och 169, som behandlas av näringsutskottet. Förändringarna i arbetslivet ställer även krav på ökade forsknings- och utvecklingsinsatser. Den föreliggande propositionen, 1975/76:182, handlar om formerna för dessa informations-, utbildnings- och forskningsinsatser. Kostnaderna härför bör enligt propositionen bäras av produktionen genom att arbetarskyddsavgiften höjs.

Information och utbildning om arbetsrättsreförmen

Till grund för detta avsnitt i propositionen ligger förslag som lagts fram av arbetsrättskommittén i dess slutbetänkande (Ds A 1975:11).

InU 1975/76: 46

5 Information om arbetsrättsreformen bör enligt propositionen spridas genom en statlig informationskampanj. Den statliga informationsinsatsen anses dock kunna begränsas. 1 propositionen utgår man nämligen från att parterna på arbetsmarknaden skall svara för huvuddelen av informationsoch utbildningsarbetet. Tanken är att alla anställda skall få en översiktlig information om reformen. Anställda som skall medverka vid utövandet av arbetstagarinflytandet samt arbetsgivarna eller deras företrädare behöver fördjupad information genom särskild utbildning. Hur informations- och utbildningsverksamheten skall inriktas bör enligt propositionen i första hand avgöras av parterna på arbetsmarknaden. Deras organisationer föreslås för verksamheten få ett ekonomiskt stöd, som skall vara proportionellt i förhållande till antalet anställda resp. antalet medlemmar.

Enligt motionen 2486 av herr Siegbahn m. fl. (m) bör den statsunderstödda informationen och utbildningen helt ske genom studieförbunden. Härigenom får det allmänna, menar motionärerna, en viss uppsikt över utbildning som finansieras av allmänna medel. Önskar de fackliga organisationerna anordna utbildning som mer motsvarar partsintressen, bör sådan utbildning finansieras av de fackliga organisationerna själva.

Den nya lagstiftningen om medbestämmande i arbetslivet m. m. kommer att medföra ett omfattande informations- och utbildningsbehov. Det är naturligt att organisationerna på arbetsmarknaden lår huvudansvaret för den information och utbildning som reformen kräver. En annan sak är att organisationerna för att kunna genomföra det omfattande utbildningsprogrammet till en del kommer att repliera på de utbildningsresurser som studieförbunden kan ställa till förfogande. Formerna och omfattningen för ett sådant samarbete bör de berörda själva få avgöra. Utskottet ansluter sig med det anförda till den i propositionen förordade organisatoriska principen för informations-och utbildningsverksamhetens bedrivande. Yrkandet i motionen 2486 avstyrks därmed.

Herr Ekinge tar i motionen 2483 upp en speciell fråga för det fall att utbildningen ombesörjs av studieförbund. Motionären vill i sammanhanget understryka betydelsen av likabehandling av studieförbunden och av att förbunden ges samma möjligheter att stå arbetstagare och arbetsgivare till tjänst med kurser. Samma uppfattning kommer till uttryck i motionen 2485 av herr Nordgren m. fl. (m, c, fp), dock utan att följas av något yrkande.

Utskottet har ovan anslutit sig till principen att organisationerna på arbetsmarknaden själva skall få bestämma uppläggningen av de informationsoch utbildningsinsatser de anser behövliga. Det skall därför ligga i organisationernas händer att avgöra hur insatserna skall göras och i vilken omfattning verksamheten skall bedrivas i egen regi eller uppdras åt studieförbund eller andra externa utbildningsorgan. Med denna uppläggning måste det fä ankomma på vederbörande organisation att fritt välja med vilket eller vilka studieförbund man vill samarbeta. Någon anledning att företa någon åtgärd på grund av motionsyrkandet finns inte.

InU 1975/76: 46

6 I fråga om de mindre företagen anses i propositionen att det måste till särskilda åtgärder för att nå ut med information, bl. a. därför att många sådana företag ligger i orter därkontakterna med arbetsgivarorganisationer och fackliga sammanslutningar är sparsamma och möjligheterna till information och utbildning begränsade.

I anslutning till detta avsnitt i propositionen föreslår herr Nordgren m. fl. (m, c, fp) i motionen 2485 att ekonomiskt stöd till information m. m. skall kunna utgå till Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges köpmannaförbund och därmed jämställda organisationer som tillvaratar framför allt de små och medelstora företagens intressen.

Utskottet instämmer med propositionen att det är angeläget att informations- och utbildningsinsatserna når ut även till arbetsgivare och anställda i de mindre företagen och att särskilda åtgärder bör vidtas härför. Bl. a. får man tänka sig olika former av uppsökande verksamhet.

Utskottet delar också motionärernas uppfattning att vid sidan om SAF och andra förhandlingsorganisationer på arbetsgivarsidan även organisationer av typ branschförbund och liknande bör utnyttjas för att sprida information och anordna utbildning. En sådan ordning står i överensstämmelse med propositionen. Utskottet räknar därför med att motionärernas önskemål kommer att bli tillgodosett utan något initiativ från riksdagens sida.

I sammanhanget tar utskottet upp den under allmänna motionstiden väckta motionen 860 av herr Rask (s), vari yrkas på förbättrad information till företagen om arbetsrättslagstiftningen. Motionären tänker särskilt på de mindre företagen. Mot bakgrund av de omfattande utbildningsinsatser som nu planeras får motionsyrkandet i huvudsak anses tillgodosett, och det bör därför inte föranleda någon åtgärd.

Utbildning av de anställdas styrelserepresentanter

Som inledningsvis nämnts har i propositionerna 166 och 169 lagts fram förslag om permanentad lagstiftning om styrelserepresentation för anställda i aktiebolag, ekonomiska föreningar, bankinstitut och försäkringsbolag. Samtidigt med permanentningen sänks storleksgränsen för berörda företag. Denna vidgning av styrelserepresentationen kommer att ställa ökade krav på utbildning av de anställdas representanter. Utbildningen skall ombesörjas av de fackliga huvudorganisationerna som härför skall uppbära statsbidrag.

Herr Siegbahn m. fl. (m) anser i motionen 2486, som tidigare nämnts, att stöd till utbildning av fackliga förtroendemän skall utgå inom ramen för stödet till studieförbunden och att annan utbildning skall finansieras av de fackliga organisationerna själva. Vad nu sagts bör enligt motionärerna tillämpas även på utbildning av de anställdas styrelserepresentanter.

Under den försöksverksamhet med styrelserepresentation för anställda som pågått sedan den 1 april 1973 och som avslutas med utgången av juni innevarande år har utbildningen av styrelserepresentanterna till övervä -

InU 1975/76: 46

gande del ombesörjts av de större fackliga organisationerna. Bidrag har utgått med 75 % av organisationernas utbildningskostnader. Medel för ändamålet har ställts till förfogande från arbetarskyddsfonden. Enligt utskottets mening saknas anledning att frångå ett inarbetat system för utbildningens anordnande. Samma princip för medelstilldelningen bör dock kunna tillämpas som vid utbildning om arbetsrättsreformen. Yrkandet i motionen 2486 avstyrks därför. Till frågan om behövliga tillskott till arbetarskyddsfonden återkommer utskottet i det följande.

A rbetslivsforskning

Arbetarskyddsfonden har till uppgift att stödja information, utbildning och forskning som syftar till att motverka yrkesskador och annan ohälsa som orsakas av arbetsmiljön. Fonden har efter sin tillkomst år 1971 fått vidgade uppgifter, och det föreslås nu att den med anledning av arbetsrättsreformen även skall tilldelas programansvar för sådan forskning som avser individens problem i arbetslivet och den därmed sammanhängande frågan om arbetsorganisationen och dess funktionssätt. Vidare föreslås i propositionen att det inrättas ett särskilt institut för arbetslivsforskning. Institutet bör vara fristående och benämnas centrum för arbetslivsfrågor. Som följd av den föreslagna vidgningen av arbetarskyddsfondens programansvar bör enligt propositionen fonden svara för institutets huvudsakliga finansiering.

Herr Siegbahn m. fl. (m) anser i motionen 2486 att det föreslagna institutet för arbetslivsfrågor bör finansieras över statens ordinarie budget.

Utskottet ansluter sig till propositionens uppfattning att det med anledning av arbetsrättsreformen bör inrättas ett särskilt institut för arbetslivsforskning, inriktat på arbetsmarknadspartemas behov av praktiskt inriktat forskningsoch utvecklingsarbete. Institutet bör på sätt som föreslagits i propositionen ha en nära anknytning till arbetarskyddsfonden. Utskottet ansluter sig därför i princip till propositionens förslag att de medel som behövs för verksamheten vid institutet i huvudsak skall tillskjutas av fonden. Motionen 2486 avstyrks därmed i förevarande del. Beträffande fondens finansiella uppbyggnad återkommer utskottet i det följande. Vid den nedan gjorda redovisningen av motionen 2484 kommer också att tas upp frågan om finansieringen av de forsknings- och utvecklingsprojekt som skall bedrivas vid institutet.

Det föreslagna institutets styrelse skall utses av regeringen. I styrelsen skall arbetsgivare och arbetstagare vara representerade till lika antal. På arbetsgivarsidan skall finnas privata, statliga och kommunala representanter. Även samhällsintresset, forskningen och institutets anställda skall vara representerade.

Arbetarskyddsfonden skall svara för den grundläggande finansieringen av institutets verksamhet. Det gäller kostnader för vissa fasta tjänster, lokalhyra och liknande. Fonden väntas också i stor utsträckning anslå medel

InU 1975/76: 46

för de forskningsprojekt som ifrågakommer.

Vänsterpartiet kommunisterna vänder sig i motionen 2484 mot en del av förslagen. Partiet instämmer i att det behövs forskning på de områden som anges i propositionen, men inriktningen av forskningen skall vara att den tjänar de lönearbetandes intressen. I konsekvens härmed föreslås i motionen att styrelsen för institutet skall helt utses av de fackliga organisationerna. Motionärerna anser vidare det oacceptabelt att medel för projektarbetena skall tillkomma efter ansökan, vilket enligt dem innebär att exempelvis den partssammansatta arbetarskyddsfonden kommer att överpröva de arbetandes prioriteringar. Verksamheten vid institutet bör därför finansieras i sin helhet genom statsbidrag som i sin tur förutsätts belasta produktionen. Därjämte föreslås i samma motion att fackliga organisationer skall kunna få medel ur arbetarskyddsfonden till forskningsarbeten inom fondens verksamhetsområden. Slutligen begärs förslag till lagstiftning som garanterar tillträde till arbetsplatserna åt de forskare som anlitas av de fackliga organisationerna.

Enligt utskottets uppfattning är det naturligt att både arbetsgivar- och arbetstagarsidan är representerade i institutets styrelse. Dessutom bör samhället, forskningen och de anställda vara företrädda i styrelsen. Utskottet ansluter sig alltså till propositionens förslag beträffande styrelsens sammansättning och avstyrker motionen i motsvarande del.

Institutet avses inte ersätta den forskning som bedrivs vid högskolorna, utan verksamheten bör ses som komplement till sådan forskning. Avgränsningen av institutets arbetsområde får enligt propositionen bli en fråga för arbetsmarknadens parter att avgöra, och den bör komma till uttryck genom arbetarskyddsfondens förutnämnda programarbete. Mot den bakgrunden anser utskottet i motsats till motionärerna att det inte kan riktas invändning mot att fonden i huvudsak blir den som ställer medel till förfogande för institutets forskningsprojekt. Det bör dock tilläggas att med hänsyn till huvudmotivet för institutets tillkomst - den arbetsrättsliga reformen - man får räkna med att det särskilt blir de fackliga organisationerna som kommer att initiera den typ av forsknings- och utvecklingsarbete som behövs för att bana väg för önskade förändringar inom arbetslivet.

Enligt propositionen bör arbetarskyddsfonden också kunna ställa medel till förfogande för att göra det möjligt för fackliga organisationer att knyta forskare till sig för projekt på angelägna områden och för att till organisationerna återföra resultat av forsknings- och utvecklingsarbetet. Yrkandet i motionen om medel till fackliga organisationers forskningsarbete får anses tillgodosett med detta uttalande.

En forskare har i dag inte utan vidare rätt att få tillträde till en arbetsplats. Detsamma gäller f. ö. för facklig förtroendeman som inte är anställd på arbetsplatsen. Den sistnämnda frågan skall utredas. Resultatet av utredningsarbetet kan få betydelse även för frågan om tillträde för experter till arbetsplatsen. Med hänvisning härtill och då utskottet utgår från att parterna

InU1975/76: 46

har sin uppmärksamhet riktad på frågan kan yrkandet i motionen om ovillkorlig rätt för forskare att få tillträde till arbetsplatserna inte biträdas.

Det ovan anförda innebär att utskottet avstyrker motionen 2484 i dess helhet.

Tyngdpunkten i institutets verksamhet skall enligt propositionen ligga på forskning och utvecklingsarbete kring problem som rör individer och grupper i arbetslivet, arbetsmarknadsparternas relationer och inflytandefrågor samt arbetsorganisationen och dess funktionssätt.

I motionen 2448 av herr Gustafsson i Stockholm m. fl. (s) framhålls betydelsen av att institutets verksamhet även omfattar rättsvetenskapliga undersökningar och att rättsvetenskapliga forskare knyts till institutet.

Med hänsyn till att institutets tillkomst är motiverat av den arbetsrättsliga reformen finner utskottet det naturligt att institutet i sin verksamhet kommer att stödja bl. a. rättsvetenskapliga undersökningar. Även i tvärvetenskapliga projekt får man räkna med att det kan finnas behov av rättsvetenskaplig expertis. Med dessa uttalanden får motionens syfte anses tillgodosett, och densamma bör sålunda inte föranleda någon åtgärd.

Finansiering m. m.

Kostnaderna för information, utbildning och forskning med anledning av reformerna på arbetsrättens område bör enligt propositionen bäras av produktionen genom höjt uttag av arbetarskyddsavgiften. Detsamma gäller om utbildningen av de anställdas styrelserepresentanter. Omfattningen av sistnämnda utbildning är beroende av riksdagens ställningstaganden till de förutnämnda propositionerna 166 och 169 om permanentning av lagstiftningen om styrelserepresentation för anställda i aktiebolag, ekonomiska föreningar resp. bankinstitut och försäkringsbolag. Dessa lagförslag har i dagarna tillstyrkts av näringsutskottet (NU 1975/76:68 och 1975/76:69).

För att täcka ovan redovisade kostnader föreslås i propositionen att arbetarskyddsavgiften höjs från 0,10 till 0,17 % för åren 1977-1979. Därefter är det tänkt att avgiften skall kunna sänkas till 0,15% i samband med omprövning av bidragsbehovet för utbildning av styrelserepresentanter. Ett avgiftsuttag av 0,17% tillför arbetarskyddsfonden ett årligt belopp om ca 260 milj. kr. Av det beloppet är avsikten att 27% skall anslås för information och utbildning om arbetsrättsreformen och 12% för utbildning av de anställdas styrelserepresentanter. Av återstoden skall viss andel liksom hittills användas för arbetarskyddsverkets verksamhet (i propositionen beräknad till 15%) och resten fördelas av arbetarskyddsfondens styrelse enligt bestämmelser meddelade av regeringen. De ändamål som då kommer i fråga blir liksom för närvarande kostnader för forskning och utbildning m. m. beträffande arbetarskydd men också medel avsedda för verksamheten vid det nya institutet för arbetslivsforskning.

1 motionerna 2483 av herr Ekinge (fp), 2485 av herr Nordgren m. fl. (m.

InU 1975/76: 46

c, fp), 2486 av herr Siegbahn m. fl. (m) samt 2430 av herr Fälldin m. fl. (c) yrkas avslag på propositionens förslag om höjd arbetarskyddsavgift. Motionärerna anser att de aktuella kostnaderna bör finansieras på vanligt sätt över statsbudgeten. I partimotionen från centerpartiet föreslås därutöver att arbetarskyddsfonden skall förstärkas via ett särskilt reservationsanslag om 105 milj. kr. som tillsammans med arbetarskyddsavgiften skall finansiera de kostnader som uppstår med regeringens förslag.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att kostnader för utbildning och information bör finansieras över statsbudgeten och inte genom arbetsgivaravgift. Propositionens förslag i denna del bör alltså avslås. På riksstaten bör under arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel föras upp ett nytt anslag, benämnt Bidrag till arbetarskyddsfonden, att användas av fondens styrelse för de nya uppgifterna.

I vad gäller anslagsbehovet för nästa budgetår får utskottet anföra följande. Regeringens förslag om höjd arbetarskyddsavgift innebär att ytterligare ca 100 milj. kr. kommer att ställas till fondens förfogande för helt kalenderår. Centerpartiets motionsförslag om 105 milj. kr. äravsett att täcka kostnaderna för helt budgetår. Eftersom den nya ordningen i princip skall träda i kraft den 1 januari 1977 behöver medel endast beräknas för halvt budgetår eller med avrundat 50 milj. kr. Det nya anslaget bör för budgetåret 1976/77 föras upp med detta belopp. Informations- och utbildningsinsatser med anledning av arbetsrättsreformen bör emellertid komma i gång så snart som möjligt efter riksdagens beslut om reformen, och organisationerna behöver ekonomiskt stöd härför. Detta bidragsbehov bör, som förordas i propositionen, kunna täckas genom tillfälligt lån från arbetarskyddsfondens kapitalbehållning.

Det ekonomiska stödet till information och utbildning med anledning av arbetsrättsreformen bör enligt propositionens förslag begränsas till år 1977 när det gäller arbetsgivarorganisationerna. Mot denna tidsbegränsning av stöder vänder man sig i de ovannämnda motionerna 2430, 2483 och 2485. Utskottet delar motionärernas uppfattning att man liksom när det gäller arbetstagarorganisationerna inte bör göra någon begränsning i tiden för sammanslutningarna på arbetsgivarsidan. Som framhålls i prop. 105 är det förslag till lagstiftning om medbestämmanderätt som där läggs fram inte att betrakta som ett slutligt svar på kraven om en demokratisering av arbetslivet. Nya reformer är att vänta. Ett kontinuerligt utbildningsbehov kommer att föreligga även för arbetsgivarnas del. Vad utskottet anfört borges regeringen till känna.

Vissa lagfrågor, m. m.

Utskottets ovan gjorda ställningstagande i finansieringsfrågan medför att det till propositionen fogade lagförslaget inte bör antas i vad gäller höjning av arbetarskyddsavgiften. Propositionens förslag innefattar emellertid

InU 1975/76: 46

ytterligare ändringar i lagen om arbetarskyddsavgift för att markera den vidgade användningen av denna avgift. Vid bifall till utskottets förslag kommer emellertid avgiften liksom hittills att i huvudsak användas för att täcka kostnaderna för verksamheten på arbetarskyddets område. Det är i det läget av tekniska skäl inte lämpligt att skriva in arbetarskyddsfondens nya uppgifter i fråga om forskning och utveckling samt utbildning och upplysning rörande arbetslivs- och inflytandefrågor i denna lag. Dessa uppgifter bör i stället skrivas in i instruktionen för styrelsen för arbetarskyddsfonden. Innebörden av det nu anförda är att lagförslaget bör avslås i sin helhet.

Vid redovisningen av propositionens förslag har särskild vikt lagts vid frågor som aktualiserats under riksdagsbehandlingen. I den mån propositionen inte behandlats i det föregående godtar utskottet regeringens förslag.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande information och utbildning om arbetsrättsreformen genom studieförbunden i stället för fackliga organisationer m. fl. att riksdagen med bifall till propositionens förslag avslår motionen 1975/76:2486, yrkandet 2 i denna del,

2. beträffande likabehandling av studieförbunden vid utbildning om arbetsrättsreformen att motionen 1975/76:2483, yrkandet 2 i denna del, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

3. beträffande informationsinsatser från branschorganisationer m. fl. att motionen 1975/76:2485, yrkandet 1, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

4. beträffande förbättrad information till företagen om den arbetsrättsliga lagstiftningen att motionen 1975/76:860 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

5. beträffande organisationsform för utbildning av de anställdas styrelserepresentanter att riksdagen med bifall till propositionens förslag avslår motionen 1975/76:2486, yrkandet 2 i denna del,

6. beträffande principfrågan om finansiering av det nya institutet för arbetslivsforskning att riksdagen avslår motionen 1975/76:2486, yrkandet 2 i denna del,

7. beträffande sammansättningen av styrelsen för institutet för arbetslivsforskning, m. m. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2484,

8. beträffande rättsvetenskapliga undersökningar vid institutet för arbetslivsfrågor att motionen 1975/76:2448 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

9. beträffande finansiering av kostnaderna för information, utbildning och forskning rörande medbestämmande i arbetslivet att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:2430, yrkandet

InU 1975/76: 46

13, 1975/76:2483, yrkandet 1, 1975/76:2485, yrkandet 3, och 1975/76:2486, yrkandet 1 i denna del, dels avslår det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift i vad avser 3 § i lagförslaget,

dels till Bidrag till arbetarskyddsfonden för budgetåret 1976/77 under elfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 50 000 000 kr.,

10. beträffande lagförslaget i övrigt att riksdagen med bifall till motionen4975/76:2486, yrkandet 1 i denna del, avslår det genom propositionen framlagda lagförslaget till den del det inte behandlats under punkten 9,

11. beträffande tidsbegränsning av ekonomiskt stöd till arbetsgivarsammanslutningar att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:2430, yrkandet 12, 1975/76:2483, yrkandet 2 i denna del, och 1975/76:2485, yrkandet 2, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. att riksdagen godkänner i propositionen angivna allmänna riktlinjer för finansiering och utformning av stöd till information, utbildning och forskning beträffande medbestämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigt, i den mån riktlinjerna inte behandlats i föregående punkter,

13. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för finansiering och utformning av stöd till utbildning av styrelserepresentanter för de anställda som framgår av vad föredraganden har anfört i propositionen, i den mån riktlinjerna inte behandlats i föregående punkter.

Stockholm den 25 maj 1976

På inrikesutskottets vägnar

KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s). Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Nilsson i Östersund (s), fru Jonäng (c), herrar Oskarson (m), Nilsson i Kalmar(s), Lorentzon (vpk), Granstedt (c). Fransson (c), Ekinge (fp), Andréasson i Falkenberg (s), Ulander (s) och fru Ekholm-Frank (s).

InU 1975/76: 46

13 Reservationer

1. Sammansättningen av styrelsen för institutet för arbetslivsforskning, m. m.

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels au den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar ”Enligt utskottets” och på följande sida slutar ”dess helhet” bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag präglas av de felaktiga föreställningarna att det råder en intressegemenskap mellan arbetsköpare och lönearbetare och att styrkeförhållandena mellan dessa båda parter på arbetsmarknaden är likvärdiga. Detta verklighetsfrämmande synsätt kommer klarast till uttryck i förslagen om att det nya institutet skall ha en styrelse som består av lika många representanter för arbetsköparna som för lönearbetarna och att projektarbetet skall finansieras med anslag som beviljas av den likaledes partssammansatta styrelsen för arbetarskyddsfonden. Konsekvensen av dessa anordningar blir i praktiken att arbetsköparna - som under decennier bedrivit egen forskning för att finna metoder som maximerar uttaget av arbete från lönearbetarna - tillförs ytterligare forskningsresurser för dylika ändamål.

Obestridligen behövs forskning på de i propositionen angivna områdena, men dess inriktning skall vara att tjäna de lönearbetandes intressen, exempelvis genom att klarlägga för dem negativa förhållanden inom arbetslivet. För att säkerställa en sådan inriktning av forskningsinsatserna bör, såsom föreslås i vpk-motionen 2484, institutets styrelse helt utses av de fackliga organisationerna och forskningsprojekten finansieras via statsbidrag som i sin tur bekostas av produktionen.

1 propositionen antyds att arbetarskyddsfonden skall ges möjlighet att anslå medel till forskningsverksamhet som drivs av de fackliga organisationerna själva. Utskottet vill med anledning av motionen kraftigt understryka betydelsen av att reglerna om stöd från fonden utformas på sådant sätt att forskningsverksamheten i facklig regi ges goda utvecklingsmöjligheter.

Som påpekas i motionen betraktas arbetsplatserna fortfarande som enskilt område, något som ger arbetsköparna möjlighet att stoppa forskningsarbete som är obekvämt för dem. Om arbetslivsforskningen vid institutet och i facklig regi ges den inriktning som ovan förordats måste fastställas en lagfäst rätt om tillträde till arbetsplatserna för den anlitade forskarpersonalen. Det sägs i prop. 105 att lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen skall ses över. I det sammanhanget skall tas upp frågan om rätt för förtroendemän och deras experter att få tillträde till arbetsplatser där de inte är anställda. Det bör från riksdagens sida klart anges att översynsarbetet skall omfatta och leda fram till lagstiftning om forskares rätt till tillträde till arbetsplatserna i enlighet med vad ovan och i motionen anförts.

Vad utskottet uttalat i anslutning till motionen 2484 bör delges regeringen.

InU 1975/76: 46

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande sammansättningen av styrelsen för institutet för arbetslivsforskning, m. m. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2484 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Finansiering av kostnaderna för information, utbildning och forskning rörande medbestämmande i arbetslivet, m. m.

av herrar Fagerlund (s), Nilsson i Östersund (s), Nilsson i Kalmar (s), Lorentzon (vpk), Andréasson i Falkenberg (s), Ulander (s) och fru EkholmFrank (s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar ”Utskottet delar” och slutar ”arbetarskyddsfondens kapitalbehållning" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar propositionens uppfattning att kostnaderna för information, utbildning och forskning med anledning av reformerna på arbetsrättens område bör bäras av produktionen. Genom de skilda aktiviteternas anknytning till arbetarskyddsfonden är det en lämplig lösning att täcka kostnaderna genom höjning av arbetarskyddsavgiften. Utskottet biträder alltså propositionens förslag om ändring i 3 § lagen om arbetarskyddsavgift och avstyrker därmed avslagsyrkandena i de aktuella motionerna.

Finansiering genom höjd arbetarskyddsavgift medför att tillskottet till fonden inflyter först i mars 1977. Informations- och utbildningsinsatser med anledning av arbetsrättsreformen bör emellertid komma i gång så snart som möjligt efter riksdagens beslut om reformen, och organisationerna behöver ekonomiskt stöd härför. Detta bidragsbehov bör, som förordas i propositionen, kunna täckas genom tillfälligt lån från arbetarskyddsfondens kapitalbehållning.

Vid bifall till propositionens, av utskottet tillstyrkta förslag beträffande finansieringen kommer arbetarskyddsavgiften att höjas med 0,07 % för åren 1977-1979. Eftersom avgiften för åren 1976 och 1977 är temporärt höjd med 0,03 96 för att bekosta räntelättnader m. m. vid statligt kreditstöd för arbetsmiljöförbättringar, bör för tydlighetens skull anmärkas att avgift under år 1977 kommer att uttas med 0,20 96.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar ”Utskottets ovan” och på följande sida slutar ”sin helhet” bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan biträtt propositionens lagförslag i vad gäller höjning av arbetarskyddsavgiften. Propositionsförslaget innefattar emellertid ytterligare ändringar i lagen om arbetarskyddsavgift för att markera den vidgade användningen av denna avgift. Även dessa ändringsförslag tillstyrks.

InU 1975/76: 46

dels att utskottets hemställan under 9 och 10 bort ha följande lydelse:

9. beträffande finansiering av kostnaderna för information, utbildning och forskning rörande medbestämmande i arbetslivet att riksdagen med avslag på motionerna 1975/76:2430, yrkandet 13, 1975/76:2483, yrkandet 1, 1975/76:2485, yrkandet 3, och 1975/76:2486, yrkandet 1 i denna del, antar 3 § i det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift.

10. beträffande lagförslaget i övrigt att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:2486, yrkandet 1 i denna del, bifaller det genom propositionen framlagda lagförslaget till den del det inte behandlats under punkten 9.

3. Tidsbegränsning av ekonomiskt stöd till arbetsgivarsammanslutningar

av herrar Fagerlund (s). Nilsson i Östersund (s), Nilsson i Kalmar (s), Lorentzon (vpk), Andréasson i Falkenberg (s). Ulander (s) och fru EkholmFrank (s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar ”Det ekonomiska” och slutar ”till känna” bort ha följande lydelse:

Det ekonomiska stödet till information och utbildning med anledning av arbetsrättsreformen bör enligt propositionens förslag för år 1977 utgå till såväl arbetsgivar- som arbetstagarorganisationer men därefter enbart till arbetstagarorganisationerna. Mot denna tidsbegränsning av stödet till arbetsgivarorganisationerna vänder man sig i motionerna 2430,2483 och 2485. Propositionens förslag får ses mot bakgrunden av att av ca 300 000 arbetstagare med fackliga förtroendeuppdrag mer än 60 000 nyväljs varje år. Det kan inte gärna hävdas att en motsvarande omsättning med åtföljande utbildningsbehov finns på arbetsgivarsidan. Utskottet ansluter sig därför till propositionens förslag och avstyrker motionsyrkandena. Samtidigt bör understrykas att det f. n. inte är möjligt att på sikt göra en exakt bedömning av det informations- och utbildningsbehov för arbetstagare och arbetsgivare som följer av arbetsrättsreformen. Som sägs i propositionen bör därföfbidragsbehovet prövas på nytt när erfarenheter vunnits av verksamheten. Utskottet utgår från att i det sammanhanget bl. a. de tidigare i betänkandet behandlade informationsproblemen när det gäller de mindre företagen blir uppmärksammade.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande tidsbegränsning av ekonomiskt stöd till arbetsgivarsammanslutningar att riksdagen med bifall till propositionens förslag avslår motionerna 1975/76:2430, yrkandet 12, 1975/76:2483, yrkandet 2 i denna del, och 1975/76:2485, yrkandet 2.

GOTA B 51949 Stockholm 1976