Med anledning av motioner angående vissa frågor rörande lantbruksnämndernas verksamhet, m. m.
JoU 1975/76:12
Jordbruksutskottets betänkande 1975/76:12
med anledning av motioner angående vissa frågor rörande lantbruksnämndernas verksamhet, m. m.
Motionerna
I motionerna 1975: 597 av herr Enlund m. fl. (fp) hemställs att riksdagen av regeringen bsgär förslag till förändringar i lantbruksnämndernas organisation och verksamhetsformer i syfte att öka det demokratiska inflytandet.
I motioner. 1975: 604 av herrar Pettersson i örebro och Bengtsson i Göteborg ^båda c) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en öve, syn av gällande regler för lantbruksnämndernas försäljningsverksamhet i enlighet med vad som i motionen angetts.
I motionen 1975: 1516 av herr Andersson i Ljung m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om att jordbruksutredningen och skogsadministrativa utredningen i tilläggsdirektiv får i uppdrag att utreda möjligheterna för en sammanslagning av lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen jämte deras regionala organ.
I motionen 1975: 1550 av herr Jonasson m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av lantbruksnämndernas organisation och verksamhet.
I motionen 1975:1588 av herrar Turesson (m) och Carlsson i Vikmanshyttan (c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att åt lantbruksstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen uppdrages att verkställa översyn av och utfärda föreskrifter för den informations- och investeringsverksamhet som avses i motionen.
I motionen 1975: 1594 av herr Ångström m. fl. (fp) hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkande 5), att riksdagen beslutar att återgång skall ske till en decentraliserad rådgivningsverksamhet i lantbruksnämndernas regi.
Utskottet
I detta betänkande behandlar utskottet i ett sammanhang ett antal vid början av riksmötet 1975 väckta motioner eller motionsyrkanden vilka i olika avseenden rör lantbruksnämndernas organisation och verksamhet.
Några av motionerna tar bl. a. sikte på att öka möjligheterna till medinflytande från berörda personer på lantbruksnämndernas beslut, främst i jordförvärvsärenden. I motionen 1975: 597 krävs sålunda en översyn
1 Riksdagen 1975/76. 16 sami. Nr 12
JoU 1975/76:12
av lantbruksnämndernas verksamhet i syfte att finna former för att öka det demokratiska inflytandet i nämnderna. Motionärerna påpekar att åtskilligt av det arbete som lantbruksnämnderna sysslar med är av grannlaga natur, där det ofta är svårt att tillgodose samtliga parters intressen. Detta gäller i särskilt hög grad jordförvärvsärenden, som i de flesta fall är av stort intresse för flera parter än köpare och säljare. Enligt motionen bör, oavsett hur jordförvärvslag och rationaliseringskungörelse i framtiden kommer att utformas, de kraven ställas att berörda parter får ordentlig information om de förändringar i en bygds framtida fastighetsbildning som planeras i nämnden och att varje ägare av jordbruksfastighet, vars utvecklingsmöjligheter påverkas av ett aktuellt jordförvärvsärende, genom nämndens initiativ bör få möjlighet att inkomma till nämnden med yttrande. Vidare bör ägare till fastighet, vars utvecklingsmöjligheter begränsas genom beslut i lantbruksnämnden, beredas möjlighet att själv eller genom ombud inför nämnden framföra sina synpunkter innan beslut fattas. Även i motionen 1975: 1550 framhålls att åtgärder från lantbruksnämndernas sida i endera riktningen är av stor betydelse för en bygds intressen och utveckling. För att nämndernas arbete i vad främst gäller förvärvsfrågor, långivning till jordbrukare i olika avseenden och rådgivning skall fungera tillfredsställande krävs enligt motionen jordbrukarnas förtroende och en god kontakt mellan lantbruksnämnderna och bygdens folk. I motionen hemställs mot bakgrund av det anförda om en översyn av nämndernas organisation och verksamhet. I motionen berörs bl. a. tillsättningen av ledamöter i nämnderna, valet av ortsombud, behovet av mera uppsökande verksamhet inom rådgivningen och av en förstärkning av den centrala rådgivningsfunktionen. Vidare framhålls att lantbruksnämnderna genom sammankomster bör informera och avlyssna befolkningens synpunkter på verksamheten i olika avseenden. I motionen 1975: 604 slutligen begärs en översyn av gällande regler för lantbruksnämndernas försäljningsverksamhet i syfte att skapa möjligheter att i högre instans få lantbruksnämndernas beslut i markförsäljningsärenden prövade. Det erinras i motionen om att enskilda markägares val av köpare vid försäljning av jordbruks- och skogsfastighet enligt jordförvärvslagstiftningen är underkastat lantbruksnämndens prövning och kan påverkas av kommunens förköpsrätt. Den enskilde jordbrukaren har däremot inte möjlighet att hos högre instans överklaga lantbruksnämndens markförsäljningar, även om han, t. ex. såsom ägare av grannfastighet, har direkt intresse i ärendet.
Utskottet vill i anslutning till nyssnämnda utredningsyrkanden understryka att det huvudsakliga innehållet i och omfattningen av lantbruksnämndernas framtida verksamhet liksom den organisatoriska uppbyggnaden och formerna för handläggning inom nämnderna av förekommande ärenden till väsentliga delar bestäms av de förslag, som kommer att framläggas på grundval av pågående överväganden inom 1972 års
JoU 1975/76:12
jordbruksutredning (Jo 1972: 04) och jordförvärvsutredningen (Jo 1974: 07). Förstnämnda utredning erhöll förra året i enlighet med önskemål från riksdagens sida (JoU 1974: 6, rskr 1974: 97) tilläggsdirektiv att företa en allsidig och förutsättningslös utredning rörande jordbrukets rationalisering. I samband härmed skall jordbruksutredningen också pröva grunderna för utformningen av det framtida stödet till jordbruket i norra Sverige. Resultatet av nyssnämnda utredningar kan självfallet leda till sådana ändringar av lantbruksnämndernas uppgifter att de kan motivera en ändring av organisationen. Till detta kan fogas att statskontoret f. n., på begäran av lantbruksstyrelsen, företar en översyn av lantbruksnämndernas organisation. Sistnämnda översyn är av närmast administrativt teknisk natur men torde även komma att beröra handläggningsordningen i samband med vissa av nämndernas beslutsrutiner. Resultatet av översynen, som bedrivs parallellt med jordbruksutredningens arbete, beräknas kunna läggas fram våren 1976.
Utöver vad i det föregående anförts berörs lantbruksorganisationen f. n. av ytterligare en utredning, nämligen den i mars 1975 tillkallade decentraliseringsutredningen, som har att med vissa undantag pröva möjligheterna till en ökad decentralisering inom statsförvaltningen. För att utredningen skall få ett underlag för sin bedömning av möjlig ytterligare decentralisering inom förvaltningen bör den enligt direktiven inledningsvis göra en detaljerad genomgång av alla de författningar och bestämmelser som reglerar uppgiftsfördelningen mellan centrala, regionala och lokala organ inom det statliga verksamhetsområdet.
Den genomgång av läsorganens arbetsuppgifter som behövs för att förslag om decentralisering dit från centrala myndigheter skall kunna läggas fram bör också användas som underlag för bedömningar av om vissa uppgifter hos länsorgan bör decentraliseras till exempelvis kommunerna.
Utredningen skall enligt direktiven överväga vilka ändringar i myndigheternas organisation som kan föranledas av utredningens förslag. Härvid bör, heter det, också övervägas en vidgad förtroendemannamedverkan i de centrala och regionala myndigheternas verksamhet.
I utredningens förberedande inventeringsarbete ingår bl. a. enligt vad utskottet erfarit en studie rörande decentraliseringsmöjligheterna i fråga om handläggning av ärenden om jordbrukets rationalisering.
Mot bakgrund av det omfattande utredningsarbete som på olika håll pågår på områden som är av betydelse för lantbruksnämndernas verksamhet är utskottet inte berett att med anledning av nu ifrågavarande motioner påyrka igångsättande av ytterligare en utredning i ämnet. Detta innebär givetvis inte att utskottet anser frågorna om hur förvärvsärendena på lämpligaste sätt bör handläggas och beträffande vilka möjligheter som kan finnas för att bättre än f. n. tillgodose berörda fastigheters berättigade intressen ej vara värda att pröva. I sammanhanget
JoU 1975/76:12
vill utskottet t. ex. erinra om att utskottet i början av förra året förordade att en motion angående besvärsrätten i markförsäljningsärenden överlämnades till 1972 års jordbruksutredning i samband med att dess uppdrag utvidgades till att jämväl omfatta rationaliseringspolitiken (JoU 1974: 6).
I direktiven för den föregående sommar tillsatta jordförvärvsutredningen sägs bl. a. att utgångspunkten för översynen bör vara att lagen skall stödja en sådan hushållning med våra marktillgångar att ett effektivt jord- och skogsbruk kan bedrivas i vårt land. Samtidigt bör lagen liksom hittills främja jordbrukets och skogsbrukets rationalisering och ge företräde åt förvärvare som kan förutsättas komma att väl ta till vara markens produktionsförmåga. Å andra sidan bör liksom f. n. hinder inte resas mot förvärv av fastigheter som har ringa värde från jordbruks- eller skogsbrukssynpunkt. Jordförvärvslagen bör också vara så utformad att den i samspel med andra åtgärder från samhällets sida mera effektivt än f. n. motverkar pristegring på jordbruks- och skogsmark och spekulation i sådan mark. Enligt utskottets uppfattning faller de i motionerna 1975: 597 och 1975: 604 behandlade frågorna inom ramen för vad jordförvärvsutredningen enligt sina direktiv har att behandla. Detta gäller i viss utsträckning också motionen 1975:1550. Utskottet finner lämpligt att motionerna i fråga överlämnas till nyssnämnda utredning för beaktande.
I förevarande sammanhang vill dock utskottet framhålla att en del av den kritik som förekommer mot nuvarande förhållanden i samband med lantbruksnämndernas handläggning av bl. a. jordförvärvsärenden inte synes bottna så mycket i rådande lagstiftning som fastmer i irritation över en ofta olikartad praxis mellan olika län och på ett flertal håll, som man upplever det, bristande information från lantbruksnämndernas sida till berörda jordbrukare i försäljningsärenden, i frågor om markplanering m. m. Enligt gällande instruktion åvilar det främst lantbruksstyrelsen att tillse att verksamheten härvidlag fungerar tillfredsställande. Styrelsen, som haft statsmakternas uppdrag att följa tillämpningen av 1965 års jordbruksförvärvslag, lämnade i december förra året regeringen en redogörelse för erfarenheterna, vilken vidarebefordrats till jordförvärvsutredningen. I maj 1975 har styrelsen vidare utfärdat nya föreskrifter för tillämpningen av jordförvärvslagen. Det är givetvis inte bra och bl. a. ägnat att skapa onödig osäkerhet i jordbrukarnas näringsutövning om praxis i hanteringen av hithörande frågor i avsevärd mån skiftar mellan de olika nämnderna. Utskottet utgår från att regeringen och lantbruksstyrelsen med uppmärksamhet följer utvecklingen på området och vidtar de åtgärder som kan befinnas erforderliga. Att det är viktigt för den ömsesidiga förståelsen mellan lantbruksnämnd och berörda jordbrukare med en bred informationsverksamhet och en betydande öppenhet i attityderna inte minst från rationaliseringsorganens sida torde råda
JoU 1975/76: 12
allmän enighet om. Något ytterligare uttalande från riksdagens sida i hithörande ämne anser utskottet inte nu vara påkallat.
Vad utskottet nyss anfört synes i tillämpliga delar kunna gälla även motionen 1975: 1588.
Som förut nämnts berörs i motionen 1975: 1550 bl. a. lantbruksnämndernas rådgivningsverksamhet. Man uttalar sig i nämnda hänseende för att rådgivningen mer än nu inriktas på uppsökande verksamhet. Rådgivningsverksamheten berörs även i motionen 1975: 1594 med förslag om åtgärd till stöd åt det norrländska jordbruket. Enligt motionen är de inre delarna av Norrland f. n. vanlottade i fråga om rådgivningen från lantbruksnämnderna. Bristsituationen är enligt motionärernas mening en följd av att lokalrådgivarna, som tidigare var utplacerade på olika ställen i länen, i enlighet med 1967 års riksdagsbeslut om lantbruksnämndernas organisation m. m. förflyttats till nämndernas kanslier i residensstäderna. I motionen hemställs i förevarande del (yrkande 5) att riksdagen beslutar att återgång skall ske till en decentraliserad rådgivningsverksamhet i lantbruksnämndernas regi.
Nuvarande riktlinjer för rådgivningsverksamheten vid lantbruksnämnderna fastställdes som anges i motionen av 1967 års riksdag (prop. 1967: 74, JoU 1967: 18, rskr 1967: 214) i samband med att riksdagen fattade beslut om de nya lantbruksnämndernas organisation, m. m. Därvid fastslogs att staten i första hand borde medverka i sådan rådgivning som var av särskild betydelse för rationaliseringen inom jordbruket. Kommersiellt betonad produktionsrådgivning borde dock i princip skötas av näringsutövarnas egna organisationer. Produktionsrådgivning skulle i övrigt ingå bland lantbruksnämndernas uppgifter. Den förskjutning som ägt rum från en huvudsakligen produktionsteknisk mot en mer företagsekonomiskt inriktad verksamhet borde dock fortsätta. Rådgivningen förutsattes stå öppen för alla berörda yrkesutövare. Riksdagen gick inte närmare in på den praktiska utformningen av verksamheten. I anslutning till några motioner med yrkanden att utrymme skulle beredas för viss ambulerande och uppsökande produktionsrådgivning gjorde riksdagen endast ett allmänt uttalande, att den personal som kunde disponeras för rådgivningen givetvis borde utnyttjas på det för rationaliseringen effektivaste möjliga sättet.
Vad riksdagen sålunda anförde rörande användningen av personal för rådgivningsverksamheten gäller självfallet alltjämt. I den allsidiga och förutsättningslösa utredning rörande jordbrukets rationalisering som 1972 års jordbruksutredning fått sig anförtrodd måste enligt utskottets mening ingå såväl en översyn av riktlinjerna för lantbruksnämndernas rådgivningsverksamhet som av den närmare utformningen av verksamheten. Såvitt angår den speciellt norrländska aspekten på frågan som anlagts i motionen 1975: 1594 synes den även beröra den del av jordbruksutredningens uppdrag som avser prövning av grunderna för ut -
JoU 1975/76:12
formningen av det framtida stödet till jordbruket i norra Sverige. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att riksdagen föregående år på utskottets förslag (JoU 1974: 6, rskr 1974: 97) hemställde att regeringen till 1972 års jordbruksutredning överlämnade bl. a. en motion rörande rådgivningen i det norrländska inlandet. Det kan därför förutsättas att den i motionen 1975: 1594 i förevarande del berörda frågan kommer att ägnas uppmärksamhet utan någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida. Något särskilt beslut från riksdagens sida med anledning av motionen finner utskottet mot bakgrund av det anförda inte skäl påfordra.
Lantbruksnämndernas organisation och verksamhet berörs också i motionen 1975: 1516, vari föreslås att jordbruksutredningen och skogsadministrativa utredningen (Jo 1974: 03) ges tilläggsdirektiv att utreda möjligheterna för en sammanslagning av lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen jämte deras regionala organ.
Utskottet vill erinra om att riksdagen tidigare (JoU 1973: 18) lämnat motsvarande yrkande utan åtgärd under hänvisning bl. a. till skogspolitiska utredningens framlagda betänkande, vari föreslagits att en självständig skogspolitisk myndighet borde bibehållas. Sedermera har en särskild utredning, 1973 års skogsutredning (Jo 1973: 06), tillsatts för fortsatta överväganden rörande den framtida skogspolitiken. Såväl resultatet av nämnda utredning som av jordbruksutredningens arbete blir givetvis av stor betydelse för hur den centrala och regionala organisationen bör utformas på nu berörda förvaltningsområden. Även den i det föregående nämnda decentraliseringsutredningens överväganden kan bli av betydelse i sammanhanget. Utskottet finner därför inte anledning att nu föreslå någon åtgärd med anledning av motionen 1975: 1516. Det bör framhållas att såväl skogsadministrativa utredningen som 1972 års jordbruksutredning bör vara oförhindrade att utan särskilt uppdrag pröva den i motionen väckta frågan, om övervägandena i övrigt visar sig ge anledning härtill.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet att riksdagen
1. anhåller att regeringen till jordförvärvsutredningen överlämnar
motionerna
a. 1975:597,
b. 1975: 604 och
c. 1975: 1550,
2. lämnar utan åtgärd motionerna
a. 1975: 1516,
b. 1975: 1588 och
c. 1975: 1594, yrkande 5.
Stockholm den 4 november 1975 På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON
JoU 1975/76:12
7 Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c), Hedström (s), Magnusson i Tanum (s)*, fru Theorin (s), herrar Jonasson (c), Lindberg (s), Pettersson i Lund (s), Wictorsson (s), Johansson i Holmgården (c), Takman (vpk), fru Fredrikson (c), fru Ohlin (s), herrar Leuchovius (m), Enlund (fp) och Andersson i Ljung (m)*.
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Särskilt yttrande
av herrar Leuchovius och Andersson i Ljung (båda m):
Många människor upplever den svenska förvaltningen som krånglig och ibland också överorganiserad. Att olika funktioner handhas av för sitt ändamål tillskapade organ är i de flesta fall välmotiverat. Detta medför emellertid att vi många gånger, för nog så enkla saker, måste ha kontakt med flera olika myndigheter. När det gäller lantbrukssektom utgörs som bekant den förhärskande driftsformen i vårt land av kombinerade lantbruks- och skogsbruksföretag.
Enligt vår mening skulle praktiska fördelar vara att vinna för den enskilde företagaren om hela hans företag, jorden och skogen, sorterade under samma myndighet. Det är svårt att skönja nackdelar för det renodlade lantbruket eller det renodlade skogsbruket med en sådan förändring. När vi nu aktualiserar frågan och begär utredning gör vi det just därför att nu pågår utredningar inom såväl jordbruks- som skogsbrukssektorn. Vi menar att detta är ett väl lämpat tillfälle för att ge tilläggsdirektiv till två sittande utredningar.
Utskottets motivering för att lämna motionen utan åtgärd då man anför att utredningarna ”bör vara oförhindrade att utan särskilt uppdrag pröva den i motionen väckta frågan” torde med lika goda skäl kunna tas som intäkt för att direktiven för utredningen bör förstärkas i den riktning motionärerna föreslår.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1975 7S0056