Med anledning av motioner om viss ändring i skogsvårdslagen m. m.
JoU 1975/76:2
Jordbruksutskottets betänkande 1975/76:2
med anledning av motioner om viss ändring i skogsvårdslagen m. m. Motionerna
I motionen 1975:1524 av herr Dahlgren m. fl. (c) hemställs A. att riksdagen beslutar att upphäva 8 a § i skogsvårdslagen, eller - om riksdagen ej anser sig kunna bifalla yrkandet under A - B. att riksdagen då beslutar uppdra åt skogsstyrelsen att utforma tillämpningsföreskrifterna till 8 a § skogsvårdslagen i enlighet med i motionen framfört andrahandsyrkande att anmälningsplikt beträffande avverkningar slopas för kalhyggen på mindre än 3 ha.
I motionen 1975:1557 av herr Kronmark m. fl. (m) hemställs att riksdagen 1. beslutar upphäva 8 a § skogsvårdslagen, 2. därest yrkandet under 1 icke skulle bifallas beslutar sådan ändring av nämnda paragraf att anmälan endast skall omfatta slutavverkningar och ske först då sådan avverkning är slutförd.
I motionen 1975:1579 av herr Norrby m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar att i avvaktan på förslag i anledning av 1973 års skogsutredning upphäva den av fjolårets riksdag införda paragrafen, 8 a 8, i skogsvårdslagen.
Bakgrund
Enligt lagen (1974:1026) om ändring i skogsvårdslagen (1948:237) har i sistnämnda lag införts en ny paragraf, 8 a 5, av följande lydelse:
Skogsmarkägare är skyldig att enligt bestämmelser som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer underrätta skogsvårdsstyrelsen om avverkning som skall äga rum på hans mark.
Bestämmelsen har trätt i kraft den 1 januari 1975.
Den nu aktuella regeln i skogsvårdslagen om anmälningsplikt beträffande vissa avverkningar har tillkommit genom beslut av 1974 års höstriksdag på förslag av Kungl. Maj:t i propositionen 1974:166. (JoU 1974:52, rskr 1974:405). Regeln som bl. a. avsetts underlätta skogsvårdsstyrelsernas uppföljning av återväxtåtgärder bygger på förslag i rapporten (Ds Jo 1974:2) Kalhyggen av en arbetsgrupp inom jordbruksdepartementet, som år 1972 tillsattes för att studera omfattningen och verkningarna av kalhyggena och att kartlägga markberedning i skogsmark.
I prop. 1974:166 anförde departementschefen i förevarande avseende följande.
1 Riksdagen 1975176. 16 sami. Nr 2
JoU 1975/76: 2
2 Arbetsgruppen föreslår obligatorisk anmälan till skogsvårdsstyrelsen av alla planerade hyggen. Enligt arbetsgruppen skulle en sådan anmälan möjliggöra en bättre rådgivnings- och kontrollverksamhet främst i fråga om återväxtåtgärder. Vidare skulle anmälningsförfarandet innebära möjligheter till bättre sysselsättningsplanering. De flesta remissinstanserna är positiva till någon form av anmälningsförfarande. I fråga om tidpunkten föranmälan råder emellertid delade meningar bland remissinstanserna. Naturvårdsverket, flera länsstyrelser och de flesta skogsvårdsstyrelserna är positiva till arbetsgruppens förslag om förhandsanmälan. Några remissinstanser, däribland skogsstyrelsen, anser att anmälan behöver göras först i samband med avverkning eller sedan hygget tagits upp. Domänverket och ett par stiftsnämnder anser att anmälning av hyggen inte bör omfatta statens och kyrkans skogsmarker. LRF motsätter sig en anmälningsplikt med hänvisning till att skogsvårdsstyrelsernas resurser i första hand bör användas för en intensifiering av skogsvården. Om sådan anmälningsplikt införs, börden enligt LRF i vart fall begränsas till hyggen som är större än fem hektar.
Jag delar arbetsgruppens uppfattning att det från såväl skogsvårds- som arbetsmarknads- och miljöskyddssynpunkt finns ett behov av att avverkningar anmäls till skogsvårdsstyrelserna. Jag ansluter mig också till förslaget att anmälan skall göras i god tid i förväg innan avverkning företas och att anmälningsskyldigheten skall omfatta alla skogsägare. En förutsättning för att skogsvårdsstyrelsernas rådgivning i återväxtfrågor skall bli effektiv är sålunda att avverkningen inte redan har ägt rum. Vidare förutsätter det samrådsförfarande i naturvårdsfrågor som jag kommer att behandla i ett följande avsnitt att anmälan görs i förväg. Det är enligt min mening inte heller tillfredsställande att som några remissinstanser föreslår begränsa anmälningarna till hyggen större än fem hektar. Av arbetsgruppens redovisning framgår att hälften av kalmarksarealen utgörs av hyggen som är mindre än fem hektar. Av denna areal är enligt redovisningen närmare 40 96 äldre än fem år. Det innebär med andra ord att det under en period av minst fem år efter avverkningen inte har åstadkommits någon tillfredsställande föryngring på dessa marker. Redan detta förhållande är enligt min mening skäl nog för att låta anmälningsförfarandet omfatta alla hyggen. Det ankommer på Kungl. Majit att besluta i dessa frågor.
Mot bakgrund av vad jag nu anfört förordar jag att i skogsvårdslagen i avsnittet om avverkning tas in en bestämmelse om skyldighet för markägare att enligt bestämmelser som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer underrätta skogsvårdsstyrelsen om avverkning som skall äga rum på hans mark. Närmare bestämmelser om tidpunkten för anmälan och hur skyldigheten skall fullgöras bör det ankomma på skogsstyrelsen att meddela. För större markägare bör anmälningsskyldigheten kunna fullgöras i form av en redovisning av planer för framtida avverkning vilka bör följas upp genom definitiv anmälan i god tid innan åtgärden påbörjas. Skogsstyrelsen bör också kunna medge undantag från anmälningsskyldighet i vissa fall, t. ex. i fråga om beståndsvårdande gallring. Motsvarande anmälningsskyldighet bör gälla för kyrkans mark och för mark under domänverkets förvaltning. Som arbetsgruppen framhållit kommer den föreslagna anmälningsskyldigheten dessutom att underlätta den långsiktiga planeringen av sysselsättning och utbildning inom skogsbruket. Enligt min mening är det angeläget att förbättra planeringen av sysselsättningen för de anställda i skogsbruket.
JoU 1975/76:2
3 Det merarbete som kommer att uppstå vid skogsvårdsstyrelserna i samband med anmälningsförfarandet kommer enligt min uppfattning inte att bli mer omfattande än att dessa kommer att klara det med befintliga resurser.
Jordbruksutskottet, som anslöt sig till departementschefens uppfattning, anförde för sin del.
Utskottet delar uppfattningen att det är viktigt att återväxtåtgärderna i skogsbruket intensifieras. Åtgärder bör vidtas snabbt för att bli verkligt effektiva, inte minst mot bakgrund av det kraftiga underskott i landets virkesbalans som med nuvarande avverkningsvolym kan väntas uppstå om ca 15-20 år. Otvivelaktigt bör en anmälningsskyldighet i fråga om avverkningar kunna bidra till att möjliggöra en bättre rådgivnings- och kontrollverksamhet från skogsvårdsstyrelsernas sida i fråga om återväxtåtgärder. Vidare bör ett anmälningsförfarande som arbetsgruppen framhållit kunna ge underlag för en bättre sysselsättningsplanering inom skogsbruket. Ett anmälningsförfarande bör också, lämpligt utformat, kunna utnyttjas för att underlätta det utvidgade samrådsförfarande beträffande i naturmiljön mera ingripande företag, som förordas på annat ställe i propositionen, såvitt avser 20 S NVL.
Utskottet anser sålunda i likhet med departementschefen att det från såväl skogsvårds- som arbetsmarknads- och miljöskyddssynpunkt finns ett behov av att avverkningar anmäls till skogsvårdsstyrelserna. Som framgår av det föregående har de flesta remissinstanserna, bl. a. flertalet skogsvårdsstyrelser, ställt sig positiva till någon form av anmälningsförfarande. I fråga om tidpunkten för anmälan råder dock delade meningar. Bl. a. kan noteras att flertalet skogsvårdsstyrelser ställer sig positiva till arbetsgruppens förslag om förhandsanmälan, medan bl. a. skogsstyrelsen anseratt anmälan behöver göras först i samband med avverkning eller sedan hygget tagits upp.
Utskottet ansluter sig för sin del till förslaget att anmälan skall göras i god tid i förväg innan avverkning företas och att anmälningsskyldigheten skall omfatta alla skogsägare. En förutsättning för att skogsvårdsstyrelsernas rådgivning i äterväxtfrågor skall bli effektiv är sålunda att avverkningen inte redan har ägt rum. Vidare förutsätter det förenämnda samrådsförfarande! i naturvårdsfrågor att anmälan görs i förväg. Som förut anförts är avsikten med anmälningsskyldigheten bl. a. att skogsvårdsstyrelsernas uppföljning av återväxtåtgärder underlättas. Det är då särskilt viktigt att anmälningsförfarandet utformas på ett sätt som gagnar angivna syfte och inte blir administrativt tungrott. Utskottet, som inte har någon erinran mot departementschefens principiella bedömning när det gäller omfattningen av anmälningsskyldigheten, anser att en viss frihet i utformningen av anmälningsförfarandet bör kunna godtas. Som anförs i propositionen bör det ankomma på Kungl. Maj:t att besluta i dessa frågor. Närmare bestämmelser om tidpunkten för anmälan och hur skyldigheten skall fullgöras bör det ankomma på skogsstyrelsen att meddela. För större markägare bör anmälningsskyldigheten kunna fullgöras i form av en redovisning av planer för framtida avverkning, vilka bör följas upp genom en ny anmälan i god tid innan åtgärden påbörjas, i den mån avvikelser sker från de angivna planerna. Skogsstyrelsen bör också kunna medge undantag från anmälningsskyldighet i vissa fall, t. ex. i fråga om beståndsvårdande gallring eller mycket små avverkningar som inte har någon nämnvärd inverkan från vare sig miljövårds- eller skogsvårdssynpunkt. Ett starkt krav är under alla omständigheter att bestämmelserna utformas så att handläggningsordningen blir
1* Riksdagen 1975/76. 16 sami. Nr 2
JoU 1975/76:2
så litet betungande som möjligt såväl för de enskilda markägarna som för berörda myndigheter, utan att syftet med anmälningsskyldigheten förfelas.
Tili det anförda kan fogas att en förhandsanmälan kan medverka till att förhindra att avverkningar i strid mot jämnhetskravet i 7 S skogsvårdslagen kommer till stånd.
Mot bakgrund av vad nu anförts förordar utskottet med bifall till propositionen, såvitt nu är i fråga, att skogsvårdslagen i avsnittet om avverkning tas in en bestämmelse om skyldighet för markägare att enligt bestämmelser som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer underrätta skogsvårdsstyrelse om avverkning som skall äga rum på hans mark.
Utskottets ställningstagande innebär bl,a. att utskottet avstyrker såväl i motionerna 1974:2005 och 1974:2008 framförda avslagsyrkanden som i motionen 1974:2011 framförda ändringsförslag i nu berörda fråga.
I samtliga nyss angivna motioner synes kravet på förhandsanmälan av planerad avverkning i samband med tidigare berört samrådsförfarande i naturvårdsfrågor i princip ha accepterats. Enligt motionerna 1974:2005 och 1974:2008 bör i övrigt 1973 års skogsutredning avvaktas. En begränsning av anmälningssystemet i enlighet med motionärernas förslag skulle bl. a. innebära att slutavverkningar, s. k. kalhyggen, utanför av länsstyrelse angivna områden inte skulle förhandsanmälas. Utskottet vill till detta foga den kommentaren, att utskottet anser att det inte bara från skoglig synpunkt utan minst lika mycket från miljövårdssynpunkt är viktigt att skogsvårdsstyrelsen för möjlighet att på ett tidigt stadium med markägaren diskutera lämpliga åtgärder i syfte att i möjligaste mån tillgodose såväl behovet av en effektiv skogsåterväxt som önskemålet om en skonsam behandling av naturmiljön.
I förevarande sammanhang vill utskottet även erinra om att 1973 års skogsutredning bl. a. har att särskilt beakta möjligheterna att inom ramen för skogsvårdslagstiftningen tillgodose samhällets behov att styra skogsproduktionen, varvid utgångspunkten skall vara att skogsmarken skall utnyttjas på från samhällets synpunkt bästa sätt. De sakkunniga bör också närmare belysa de konsekvenser i miljövårdshänseende som nuvarande och en framtida avverkningspolitik kan komma att leda till. Vidare bör de sakkunniga bl. a. göra en bedömning av hur skogsnäringens expansionsmöjligheter påverkas av kraven på rekreationsmöjligheter för allmänheten.
Utskottet utgår från att skogsutredningen vid sitt fortsatta arbete noga följer tillämpningen av det förordade anmälningssystemet i fråga om avverkningar och om utredningen finner det påkallat framlägger erforderliga förslag i syfte att ytterligare underlätta skogsvårdsstyrelsernas verksamhet när det gäller uppföljningen av återväxtåtgärderna.
I en till betänkandet 1974:52 fogad reservation, nr 10, yrkade utskottets borgerliga ledamöter med anledning av vissa i ärendet väckta motioner på att 8 a S i förslaget till lag om ändring i skogsvårdslagen inte skulle antas. Enligt reservanternas mening borde utskottets yttrande under förevarande punkt haft bl. a. följande lydelse:
Utskottet vill i denna fråga understryka att det är särskilt viktigt att anmälningsförfarandet utformas på ett sätt som gagnar angivna syften och inte blir onödigt tungrott. I motionen 1974:2011 har anvisats vissa vägar för att nå detta syfte. bl. a. genom efterhandsanmälningar i viss utsträckning.
JoU 1975/76:2
men även andra möjligheter kan givetvis tänkas. Att det i propositionen förordade systemet är ägnat att skapa ett betydande administrativt merarbete för skogsvårdsstyrelserna utan att garantera någon märkbar effekt i sak står utom allt tvivel. Utskottet vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att i propositionen föreslagen ordning inte hindrar markägare att efter fullgjord förhandsanmälan låta utföra planerad avverkning. Särskilt tillstånd härtill torde inte fordras annat än i de fall som åsyftas vid det enligt 20 § NVL förordade obligatoriska samrådsförfarande! i vissa från naturvårdssynpunkt värdefulla områden. Beträffande vikten av att hålla kalhyggesverksamheten inom gränser som kan godtagas från såväl naturvårds- som skogsvårdssynpunkt återkommer utskottet i det följande.
I förevarande sammanhang vill utskottet emellertid erinra om att 1973 års skogsutredning bl. a. har att särskilt beakta möjligheterna att inom ramen för skogsvårdslagstiftningen tillgodose samhällets behov att styra skogsproduktionen, varvid utgångspunkten skall vara att skogsmarken skall utnyttjas på från samhällets synpunkt bästa sätt. De sakkunniga bör också närmare belysa de konsekvenser i miljövårdshänseende som nuvarande och en framtida avverknigspolitik kan komma att leda till. Vidare bör de sakkunniga bl. a. göra en bedömning av hur skogsnäringens expansionsmöjligheter påverkas av kraven på rekreationsmöjligheter för allmänheten. Det i propositionen framlagda förslaget berör enligt utskottets mening ett centralt avsnitt av skogsutredningens uppdrag. Det framstår under angivna förhållanden motiverat att skogsutredningens prövning i ämnet avvaktas innan detaljföreskrifter av det slag som innefattas i lagförslagets 8 a S utfärdas.
Utskottet utgår från att skogsutredningen noggrant beaktar arbetsgruppens synpunkter på hithörande frågor och, om den finner det påkallat, framlägger erforderliga förslag i syfte att underlätta skogsvårdsstyrelsernas verksamhet när det gäller uppföljningen av återväxtåtgärderna. Utskottet är inte berett att dessförinnan taga ställning till ett allmänt anmälningssystem av det slag som angivits i propositionen. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna.
Mot bakgrund av vad nu anförts förordar utskottet i anledning av motionerna 1974:2005, 1974:2008 och 1974:2011, såvitt nu är i fråga, att riksdagen inte f. n. fattar beslut att i skogsvårdslagen i avsnittet om avverkning skall tas in en bestämmelse om skyldighet för markägare att underrätta skogsvårdsstyrelse om avverkning som skall äga rum på hans mark. Utskottets förslag innebär att 8 a 5 utgår ur lagförslaget.
Riksdagen följde vid sin behandling av ärendet den 14 december 1974 utskottets förslag. Ärendet avgjordes, enär vid omröstning lika röstetal uppkom, 162-162, genom lottning.
Enligt 1 S kungörelsen (1974:1029) om anmälan av skogsavverkning har skogsstyrelsen att efter samråd med statens naturvårdsverk meddela bestämmelser om anmälan av skogsavverkning enligt 8 a 5 skogsvårdslagen. Sådana bestämmelser har, med giltighet tills vidare från och med den 1 juli 1975, meddelats i styrelsens anvisningar den 11 maj 1975.
JoU 1975:76/2
6 Utskottet
Riksdagen beslöt förra året att i skogsvårdslagen i avsnittet om avverkning införa en bestämmelse om skyldighet för markägare att enligt bestämmelser som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer underrätta skogsvårdsstyrelsen om avverkning som skall äga rum på hans mark. Enligt riksdagsbeslutet (prop. 1974:166, JoU 1974:52, rskr 1974:405) borde det ankomma på skogsstyrelsen att meddela närmare bestämmelser om tidpunkten för anmälan och hur skyldigheten skulle fullgöras. För större markägare borde anmälningsskyldigheten kunna fullgöras i form av redovisning av planer för framtida avverkning vilka borde följas upp genom definitiv anmälan i god tid innan åtgärden påbörjades. Det anfördes vidare att skogsstyrelsen borde kunna medge undantag från anmälningsskyldighet i vissa fall t. ex. i fråga om beståndsvårdande gallring. Motsvarande anmälningsskyldighet borde gälla för kyrkans mark och för mark under domänverkets förvaltning.
Syftet med den nya bestämmelsen i skogsvårdslagen, 8 a §, var dels att underlätta skogsvårdsstyrelsernas uppföljning av återväxtåtgärder dels att underlätta den långsiktiga planeringen av sysselsättning och utbildning inom skogsbruket.
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen 1974:166 med förslag till ändringar i bl. a. skogsvårdslagen uttalades allmän enighet om behovet av en intensifiering av återväxtåtgärderna inom skogsbruket. Däremot rådde delade meningar om ändamålsenligheten i det föreslagna systemet med förhandsanmälan av vissa avverkningar. De som vände sig mot förslaget om införande av anmälningsskyldigheten uttryckte bl. a. farhågor för att systemet skulle skapa betydande administrativt merarbete för skogsvårdsstyrelserna utan att garantera någon märkbar effekt i sak. Dessutom ansågs att resultatet av 1973 års skogsutrednings arbete borde avvaktas innan beslut fattades i ämnet. Som redovisats i det föregående avgjordes ärendet i riksdagen genom lottning i enlighet med jordbruksutskottets förslag. Lagändringen trädde i kraft den 1 januari 1975.
I de vid början av riksmötet 1975 väckta motionerna 1975:1524,1975:1557 och 1975:1579 yrkas på upphävande av 8 a f; skogsvårdslagen, alternativt begränsning av anmälningsskyldigheten till att gälla vissa avverkningar av större omfattning. Skälen till motionsyrkandena är i huvudsak desamma som anfördes mot lagändringen vid riksdagsbehandlingen förra året, nämligen befarad risk för tungroddhet och onödigt administrativt merarbete samt hänvisning till skogsutredningens pågående överväganden av hithörande frågor.
Som framgår av den föregående redogörelsen har regeringen i särskild kungörelse (1974:1029) föreskrivit att skogsstyrelsen efter samråd med statens naturvårdsverk har att meddela bestämmelser om anmälan av skogsavverkning enligt 8 a § skogsvårdslagen. Sådana bestämmelser har, med
JoU 1975/76:2
giltighet från och med den 1 juli innevarande år, meddelats i styrelsens anvisningar den 11 maj 1975. Enligt nämnda anvisningar begränsas anmälningsskyldigheten i princip till slutavverkningar omfattande minst 0,5 ha. Anmälan skall i allmänhet göras minst en månad före avverkningens igångsättande eller, inom område som länsstyrelsen ansett som samrådsområde eller område, där särskilda åtgärder behövs för att skydda eller vårda naturmiljön, minst två månader före avverkningens igångsättande. Innehållet i anvisningarna i övrigt framgår av den till detta betänkande fogade bilagan.
Erinringar har riktats mot anmälningssystemets utformning, varvid bl. a. framhållits att reglerna, trots att anmälningsskyldigheten inte är förbunden med tillståndstvång, skapar onödigt komplicerade förhållanden inom skogsbruket.
Självfallet är det angeläget att strävandena mot en god skogsvård och en ökad skogsproduktion kan ske i samförstånd och på ett sätt som står i överensstämmelse med såväl samhällets som de enskilda skogsägarnas intressen. De nya bestämmelserna har dock som nyss nämnts endast varit i kraft under några månader. Det synes därför för tidigt att göra en meningsfull bedömning av erfarenheterna av systemet.
Utskottet vill emellertid erinra om att riksdagen förra året utgick från att skogsutredningen vid sitt fortsatta arbete noga följde tillämpningen av det förordade anmälningssystemet i fråga om avverkningar och om utredningen fann det påkallat framlade erforderliga förslag i ämnet. Det kan förutsättas att i motionerna berörda frågor om såväl gränsdragningen med hänsyn till avverkningsarealens storlek som tidpunkten för anmälningsskyldighetens fullgörande härvidlag kommer under förutsättningslös prövning.
Mot bakgrund av det sist anförda finner utskottet lämpligt att nu behandlade motioner överlämnas till skogsutredningen för beaktande i belysning av bl. a. erfarenheterna av tillämpningen av de bestämmelser som skogsstyrelsen utfärdat i ämnet.
Utskottet hemställer
att riksdagen hos regeringen anhåller att motionerna 1975:1524, 1975:1557 och 1975:1579 överlämnas till 1973 års skogsutredning för beaktande.
Stockholm den 7 oktober 1975
På jordbruksutskottets vägnar UNO HEDSTRÖM
Närvarande: herrar Hedström (s). Jonasson (c), fru Lundblad (s), herr Lindberg (s)*, fru Olsson i Helsingborg (c)*, herrar Pettersson i Lund (s)*, Wachtmeister i Johannishus (m), Wictorsson (s), Takman (vpk), Strömberg i Vretstorp (s), fru Fredrikson (c), fru Ohlin (s), herrar Enlund (fp), Persson i Heden (c)* och Andersson i Ljung (m).
*Ej närvarande vid betänkandets justering.
JoU 1975/76:2
8 Särskilt yttrande
av herr Jonasson (c), fru Olsson i Helsingborg (c), herr Wachtmeister i Johannishus (m), fru Fredrikson (c), herrar Enlund (fp), Persson i Heden (c) och Andersson i Ljung (m):
Som redovisas i detta betänkande var meningarna starkt delade vid förra årets riksdagsbehandling av regeringens förslag till införande av anmälningsplikt för skogsmarksägare rörande avverkningar som skall äga rum på hans mark. Från många håll uttrycktes allvarliga farhågor för det betydande administrativa merarbete och de olägenheter i övrigt som kunde förväntas bli en följd av det nya anmälningssystemet. Förslaget till lagändring genomfördes också med minsta möjliga marginal, med lottens hjälp.
Skälen mot ett införande av den nya 8 a § i skogsvårdslagen utvecklades utförligt i den till utskottets betänkande 1974:52 fogade reservationen 10 av herr Larsson i Borrby m. fl. Enligt vår mening äger vad där anfördes alltjämt giltighet. Att vi trots detta inte tillstyrker motionsyrkandena om upphävande av föreskrifterna om anmälningsskyldighet utan i stället ansluter oss till förslaget att sända över motionerna till 1973 års skogsutredning för beaktande beror på att vi i nuläget har ansett att saken bäst gagnas om nämnda utredning får tillfälle att som ett led i sina allmänna överväganden - i belysningen av bl. a. erfarenheterna från anmälningssystemet - särskilt pröva frågan om en lämplig form för intensifiering av återväxtåtgärderna inom skogsbruket. Vi hyser förhoppningen att utredningen skall kunna utforma ett system som är på en gång effektivt och så litet administrativt betungande som möjligt för såväl de skogsvårdande myndigheterna som för markägarna.
JoU 1975/76:2
9 Bilaga
Utdrag ur skogsstyrelsens tillämpningsanvisningar den 11 maj 1975 till skogsvårdslagen Anmälan
om avverkning
Inledningsvis erinras om att anmälan - med nedanstående undantag - inte är förenad med någon tillståndsgivning från skogsvårdsstyreisen för avverkningens genomförande. Det förutsätts dock att avverkningen sker enligt skogsvårdslagens bestämmelser.
Skogsmarks ägare skall före avverknings igångsättande i den utsträckning som nedan sägs anmäla planerad avverkning till skogsvårdsstyrelsen. Anmälningsskyldigheten avser sådan avverkning (slutavverkning) som föranleder åtgärder för att erhålla nöjaktigt skogstillstånd enligt 14 § skogsvårdslagen och som ensam eller tillsammans med intilliggande ej tidigare anmäld, planerad eller utförd avverkning omfattar minst 0,5 ha.
Anmälan skall således göras oavsett om marken efter avverkning skall föryngras genom självsådd eller skogsodling. Observera även att såväl avverkningar i egen regi som upplåtelse av avverkningsrätt (rotposter) och avverkningsuppdrag skall anmälas. Under en första övergångstid skall således anmälas även sådana rotposter som sålts redan vid ikraftträdandet eller sådana avverkningsuppdrag som föreligger vid sagda tillfälle.
En kantjustering av ett hygge behöver inte anmälas om justeringen totalt inte omfattar 0,5 ha och om den slutavverkning som medförde hyggets tillkomst varit anmäld. Däremot måste en slutavverkning som omfattar mindre än 0,5 ha anmälas om den ligger kant i kant med ett hygge uppkommet efter en icke anmälningspliktig avverkning och om det efter avverkningen uppstår en sammanhängande återväxtyta om minst 0,5 ha.
Anmälan skall göras på fastställd blankett. Annan skriftlig anmälan kan godkännas av skogsvårdsstyrelsen.
Skogsvårdsstyrelsen bör godkänna skriftlig anmälan som lämnas i annan form än på fastställd blankett under förutsättning att i huvudsak lämnas uppgifter enligt fastställd blankett. Då det är fråga om ett mer rutinmässigt frångående av den fastställda blanketten - exempelvis då markägaren vill utnyttja den planeringsrutin som skogsägareföreningen erbjuder - bör godkännande ske först efter överläggningar mellan skogsvårdsstyrelsen och markägaren eller dennes organisation.
Anmälan skall göras minst en månad före avverkningens igångsättande. Vid omständigheter som markägaren inte kunnat förutse må anmälan dock göras senare. Skogsvårdsstyrelsen kan i sådant fall kräva att avverkningens igångsättande uppskjuts om behov av närmare undersökning bedöms föreligga.
Omständigheter som må föranleda senare anmälan kan vara ändring av planerad avverkning orsakad av dålig markbärighet eller stormfällning etc.
eller önskan att rationellt utnyttja tillgänglig avverkningskapacitet etc. Om avverkningen av sådant skäl är omedelbart förestående, bör anmälan per telefon kunna godtas. Det förutsätts att telefonanmälan sker endast i undantagsfall och den skall snarast kompletteras med skriftlig anmälan.
Inom område som länsstyrelsen angett enligt 4 § KK om anmälan av skogsavverkning (1974:1029) skall anmälan ske minst 2 månader före avverkningens igångsättande. Efter godkännande av skogsvårdsstyrelsen må anmälan göras senare om skäl föreligger p.g.a. omständigheter som markägaren inte kunnat förutse.
Det förutsätts att länsstyrelsen tillkännager gränserna för här ifrågavarande områden i länskungörelse med angivande av vilka fastigheter som berörs.
Skogsvårdsstyrelsen bör höra länsstyrelsen innan anmälan som gjorts senare än 2 månader före avverkningens igångsättande godkänns.
Anmälan är giltig endast för den tidsperiod som angetts för avverkningens igångsättande.
Då avverkning inte utförts inom den tidsperiod som angetts i blanketten, förfaller anmälan automatiskt.
När svårigheter föreligger att förutse tidsperiod för avverkningens igångsättande, exempelvis för rotposter och i vissa fall avverkningsuppdrag, kan i anmälan anges alternativa tidsperioder för avverkningens igångsättande. När avverkningen igångsätts under någon av de angivna tidsperioderna, bör detta meddelas till skogsvårdsstyrelsen.
Anmälan av avverkning till vilken fordras skogsvårdsstyrelsens tillstånd enligt 26 ij skogsvårdslagen (avverkning av svårföryngrad skog och skyddsskog) anses vara fullgjord i och med att sådant tillstånd begärs.