Med anledning av motion om återkallande av bemyndigandet för regeringen att medge intrång i Abisko nationalpark
JoU 1975/76:3
Jordbruksutskottets betänkande 1975/76:3
med anledning av motion om återkallande av bemyndigandet för regeringen att medge intrång i Abisko nationalpark
Motionen
I motionen 1975:890 av herr Winberg och fru af Ugglas (båda m) hemställs att riksdagen återkallar bemyndigandet för Kungl. Maj:t (numera regeringen) att medge intrång i Abisko nationalpark för byggande av väg Kiruna-Riksgränsen.
Motionärerna erinrar om att riksdagen genom beslut 1974 (rskr 1974:254) med avslag bl. a. på motionen 1974:1785 bemyndigade Kungl. Maj:t att medge det intrång i Abisko nationalpark som föranleddes av byggande av väg Kiruna-Riksgränsen.
Till stöd för motionsyrkandet anför motionärerna att de invändningar som i motionen 1974:1785 framfördes mot vägbygget alltjämt är tungt vägande. Dessa invändningar avsåg i huvudsak det intrång i ett av landets mest särpräglade områden som vägbygget skulle innebära och de negativa konsekvenser som bygget skulle få för rennäringen. Som exempel på andra negativa följdverkningar, som också påpekats av remissinstanserna, anfördes det ökade slitaget på naturen, den ökade nedskräpningen som kunde uppstå och de allvarliga störningar som kunde förväntas genom tillkommande snöskotertrafik i området kring vägen. Motionärerna framhöll att de negativa verkningarna av vägens tillkomst övervägde de fördelar som vägbygget kunde medföra. Några sysselsättningsfrågor på längre sikt kunde enligt motionärernas åsikt inte lösas genom vägbyggande.
Motionärerna understryker i den nu förevarande motionen att några mer ingripande åtgärder för vägens byggande med anledning av det givna bemyndigandet ännu inte torde ha vidtagits. Några större praktiska olägenheter torde därför enligt motionärerna inte uppstå om bemyndigandet återkallas.
Utskottet
I propositionen 1974:107 föreslog Kungl. Maj:t (numera regeringen) riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att medge det intrång i Abisko nationalpark som föranleddes av anläggande av en väg mellan Kiruna och Riksgränsen.
Riksdagen beslutade - med godkännande av jordbruksutskottets betänkande med anledning av propositionen i fråga - att bifalla Kungl. Maj:ts förslag (JoU 1974:24, rskr 1974:254). Beslutet innebar dock även att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad jordbruksutskottet anfört
1 Riksdagen 1975/76. 16 sami. Nr 3
Joli 1975/76: 3
angående anvisningar för vägarbetenas utförande och föreskrifter för trafiken genom nationalparken m. m.
Motionärerna hemställer nu att riksdagen måtte återkalla det givna bemyndigandet. Till stöd för motionsyrkandet anför motionärerna att de invändningar som i motionen 1974:1785 framfördes mot vägbygget alltjämt är tungt vägande. Dessa invändningar avsåg i huvudsak det intrång i ett av landets mest särpräglade områden som vägbygget skulle innebära och de negativa följdverkningar som skulle uppkomma för rennäringen samt genom ökat slitage på naturen i form av nedskräpning, snöskotertrafik m. m. Motionärerna framhöll att de negativa verkningarna av vägens tillkomst övervägde vägbyggets fördelar och att några sysselsättningsfrågor inte på längre sikt löstes genom vägbyggande.
Utskottet vill för sin del hänvisa till de ingående överväganden som gjordes i samband med att frågan prövades av 1974 års riksdag. Som framgår av utskottets betänkande 1974:24 s. 3 omfattar Abisko nationalpark en areal av 75 km‘ och är därigenom den sjätte i storlek av Sveriges nationalparker. Vägens planerade sträckning inom nationalparken kommer att nära ansluta till den befintliga järnvägen och omfatta en längd av ca 5,7 km. Den areal inom nationalparken som behöver tas i anspråk för vägbygget uppgår till 52 ha. Utskottet uttalade i det nyssnämnda betänkandet med hänvisning till dessa uppgifter att det föreslagna intrånget fick anses ha en begränsad geografisk räckvidd. Det oaktat ansåg utskottet det givetvis viktigt att ingående pröva skälen för och emot ett ingrepp av så förhållandevis allvarligt slag som en vägbyggnad innebär med hänsyn till områdets särpräglade karaktär från bl. a. naturvårds- och forskningssynpunkt. Även renskötselns intressen i området ansåg utskottet böra ägnas noggrann uppmärksamhet. Utskottet erinrade vidare om att flertalet av de instanser som yttrat sig över vägverkets begäran om tillstånd för det ifrågavarande projektet hade ställt sig positiva till att vägen kom till stånd. Vägens inverkan från naturvårdssynpunkt t. ex. behandlades av flera remissinstanser, bl. a. naturvårdsverket, som tillstyrkte intrånget.
Utskottet fann vid sin bedömning att det inte med fog kunde göras gällande att det ifrågavarande ingreppet kunde få sådana följder för nationalparkens värde och allmänna karaktär att intrånget med hänsyn härtill borde förhindras. Utskottet underströk emellertid starkt att alla ansträngningar måste göras för att begränsa vägbyggets verkningar på växt- och djurliv och på landskapsbilden samt att vägbyggets utformning, schaktningsarbeten m. m. skedde på sådant sätt att påverkan på naturen blev så liten som möjligt. Det framhölls också som viktigt att bl. a. parkerings- och rastplatser liksom åtgärder till skydd mot laviner utformades så att ingreppen i nationalparken starkt begränsades. När det gällde farhågorna för kraftigt ökad snöskotertrafik i det berörda området framhöll utskottet bl. a. att domänverket hade att i samband med vården och förvaltningen av nationalparken efter samråd med naturvårdsverket meddela föreskrifter om ordningen inom
JolJ 1975/76: 3
nationalparken. Vidare hänvisade utskottet till möjligheterna att begränsa snöskotertrafiken enligt lagen (1972:606) om körning i terräng med motordrivna fordon. Utskottet förutsatte att man vid övervägande av de särskilda föreskrifter som nödvändiggjordes av allmän vägtrafik genom nationalparken kom att beakta alla möjligheter att göra trafikens inverkan på nationalparken som naturvårds-, rekreations- och forskningsobjekt så skonsam som möjligt.
Enligt vad utskottet erfarit i samband med behandlingen av den nu förevarande motionen utreds vägprojektet f. n. av statens vägverk (vägförvaltningen i Norrlands län) med beaktande av de synpunkter och önskemål som utskottet framhöll i betänkandet 1974:24. Utredningsarbetet omfattar två alternativ beträffande vägens sträckning, varav det ena avser en vägtunnel genom Nuoljamassivet. På grundval av denna utredning ämnar vägförvaltningen enligt uppgift slutföra vägprojekteringen till årsskiftet 1975/76.
Utskottet anser att intet framkommit som ger anledning till ändrat ställningstagande från riksdagens sida i förevarande ärende. Motionen bör därför lämnas utan riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1975:890.
Stockholm den 7 oktober 1975
På jordbruksutskottets vägnar UNO HEDSTRÖM
Närvarande: herrar Hedström (s), Jonasson (c), fru Lundblad (s), herr Lindberg (s)*, fru Olsson i Helsingborg (c)*, herrar Pettersson i Lund (s)*, Wachtmeister i Johannishus (m), Wictorsson (s), Takman (vpk), Strömberg i Vretstorp (s), fru Fredrikson (c), fru Ohlin (s), herrar Enlund (fp), Persson i Heden (c)* och Andersson i Ljung (m).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservation
av herr Wachtmeister i Johannishus (m) som anser att
dels den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”Utskottet vill” och på s. 3 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Frågan om intrång i nationalparken är enligt utskottets mening både en principiell och en praktisk angelägenhet.
Enär till nationalpark avsätts områden, vilkas naturskall bevaras till framtiden, är varje som helst intrång principiellt uteslutet. Om trots detta ett intrång i nationalparken görs, måste härför ytterst tungt vägande skäl anföras
JoU 1975/76:3
och inga andra lösningar av det problem, som vållat intrånget, vara tekniskt möjliga. Att i Sverige upprepade ingrepp i våra nationalparker gjorts utan stöd av sådana skäl utgör enligt utskottets mening inte något motiv för nya åtgärder i samma riktning. Så länge inte någon fullständig plan för utnyttjandet av våra fjällområden föreligger, bör enligt utskottets mening inga omfattande vägbyggnadsarbeten utföras.
Enligt vad utskottet erfarit i samband med behandlingen av den nu förevarande motionen har projekteringen av den planerade vägen endast påbörjats, och några mera ingripande åtgärder för vägens byggande med anledning av det givna bemyndighandet har således inte vidtagits.
Utskottet finnér - med hänvisning till det nu sagda och på de skäl som i övrigt reservationsvis anfördes i utskottets betänkande 1974:24 s. 8-9 av herrar Kronmark och Wachtmeister i Johannishus (båda m)-att det ingrepp i nationalparken som vägbygget kommer att innebära får sådana följder för dennas värde och allmänna karaktär att intrånget med hänsyn härtill inte kan medgivas. Motionsyrkandet bör därför bifallas.
dets utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
Utskottet hemställer
att riksdagen, med bifall till motionen 1975:890, återkallar det givna bemyndigandet för regeringen att medge intrång i Abisko nationalpark för byggande av väg Kiruna -Riksgränsen.
GOTAB 75 9850 S Stockholm 1975