Med anledning av motioner om ändring i terrängkörningslagen m. m.
JoU 1975/76:30
Jordbruksutskottets betänkande 1975/76:30
med anledning av motioner om ändring i terrängkörningslagen m. m.
Motionerna
Yrkande
I motionen 1975/76:631 av herr Torwald m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar anta följande förslag till ny terrängkörningslag:
Förslag till Terrängkörningslag
Härigenom föreskrives följande:
1 §. Körning i terräng med terrängfordon och motorfordon är förbjuden i hela landet på snötäckt skogsmark med plant- eller ungskog, om det ej är uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på skogen.
2 §. Körning i terräng är förbjuden pä barmark
1. med terrängfordon i hela landet,
2. med motorfordon inom de områden, där länsstyrelsen efter samråd med berörda kommuner och markägare finnér förbud påkallat från naturvårdssynpunkt eller annan allmän synpunkt.
Förbud enligt första stycket gäller ej körning nödvändig för yrkes- eller näringsutövning och räddningstjänst. Det gäller ej heller motorfordonstrafik på enskild utfartsväg eller annan egen körväg i terrängen liksom ej heller egen tomt, inhägnat fabriksområde eller andra därmed jämställda arbetsplatser.
3. §. Inom de delar av fjällområdet som regeringen bestämmer är körning i terräng med terrängfordon och motorfordon förbjuden även på annan mark än som anges i 1 och 2 §§.
Förbud enligt första stycket gäller ej körning nödvändig för yrkes- eller näringsutövning och räddningstjänst.
4 ij. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva ytterligare undantag från förbud enligt 2 och 3 §§, när det föreligger särskilda skäl.
5 §. Kan i annat fall än som avses i 1 och 3 §§ körning i terräng med motordrivet fordon (= lydelsen i nuvarande lag 3 §).
6 $. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 §, 2 § första stycket, 3 § forsta stycket eller mot förbud eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen dömes till böter, om ej gärningen är ringa.
1 Riksdagen 1975/76. 16 sami. Nr 30
Joll 1975/76:30
2 I motionen 1975/76:632 av herrar Wirtén och Lindahl i Hamburgsund (båda fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i terrängkörningslagen, innebärande att körning med terrängfordon på snötäckt mark, som ej är att hänföra till nyttotrafik, tillåts endast i särskilt avgränsade områden eller längs leder som upprättas för ändamålet, samt att detta föreläggs riksdagen i så god tid att de nya reglerna kan gälla fr. o. m. vintern 1976/77.
Motivering
1 motionen 631 framförs - med hänvisning till den riksdagsdebatt som förekom i samband med att terrängkörningslagen antogs - kritik mot vissa punkter i de av regeringen utfärdade tillämpningsföreskrifterna till nämnda lag. Enligt motionärerna leder föreskrifterna, som återfinns i terrängtrafikkungörelsen (1975:1315), bl. a. till problem för ortsbefolkningen i de delar av fjällområdet där regeringen beslutar om förbud mot terrängkörning, t. ex. genom att snöskoter inte utan dispens från respektive länsstyrelse får användas för färd till och från affär, fiskeställe m. m. Vidare anser motionärerna att det med den utformning kungörelsen erhållit är oklart var terrängkörning är tillåten och vad som t. ex. härvidlag avses med uttrycket "enskild utfartsled eller annan sådan enskild led i terrängen som är avsedd för motorfordonstrafik” i 62 8 7 p. kungörelsen. Motionärerna påpekar också att tillämpningsföreskrifterna försvårar bl. a. arrangerandet av större orienteringstävlingar samt övningskörning med moped och motorcykel. Man anser det vidare anmärkningsvärt att förbudet mot körning på snötäckt skogsmark med plant- eller ungskog inte gäller exempelvis för statlig eller kommunal tjänsteman i tjänsteärende, medan markägaren själv är tvingad att söka dispens hos länsstyrelse. Motionärerna hävdar att man utan olägenhet bör kunna ändra terrängkörningslagen på ett sådant sätt att den bättre ansluter sig till det lagförslag som remissinstanserna yttrade sig över och så att flertalet av de i motionen redovisade problemen elimineras.
I motionen 632 framhålls att de främst med snöskotertrafiken sammanhängande nackdelarna i form av störningar i djur- och fågelliv, markskador, bullerstörningar, nedskräpning och underlättande av olaga jakt och fiske m. m. talar för en hårdare reglering av snöskotertrafiken än som kommit till uttryck i terrängkörningslagen. Enligt motionärernas mening bör lagen utformas så att körning på snötäckt mark som inte är nyttotrafik förbjuds generellt utom i vissa av regeringen eller annan myndighet särskilt utsedda områden.
Bakgrund
Vid 1975/76 års riksmöte antogs den 13 december 1975 ett av regeringen framlagt förslag till terrängkörningslag (prop. 1975/76:67, JoU 1975/76:28, rskr 1975/76:130). Terrängkörningslagen (1975:1313) har trätt i kraft den
JoU1975/76:30
1 januari 1976 och innebär bl. a. generellt förbud mot körning i terräng med terrängfordon och motorfordon på barmark samt på snötäckt skogsmark med plant- eller ungskog om det ej är uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på skogen (1 § 1 st.). Terrängkörning i övrigt är avsedd att regleras med selektiva förbud som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. De områden som härvidlag avses komma i fråga är dels vissa, särskilt skyddsvärda delar av fjälltrakterna (1 8 2 st.), dels de områden i övrigt i landet där terrängkörning kan medföra olägenhet från naturvårdssynpunkt eller annan allmän synpunkt (3 8).
I samband med behandlingen av lagförslaget tog jordbruksutskottet ställning till ett antal i ärendet väckta motioner, vari bl. a. framfördes farhågor för att lagförslaget skulle få alltför långtgående konsekvenser för jord- och skogsbruket, för motorsporten, för markägare samt för ortsbefolkningen i de åsyftade fjällområdena. I andra av jordbruksutskottet behandlade motioner förordades en än mera restriktiv reglering av terrängkörningen, främst av hänsyn till naturvårdens och friluftslivets intressen. 1 det av riksdagen godkända betänkandet hänvisade jordbruksutskottet bl. a. till de tillämpningsföreskrifter till lagen som avsågs bli utfärdade genom regeringens försorg och vilkas innehåll i stort fanns angivet i propositionen. Motionerna föranledde ingen åtgärd från riksdagens sida.
Regeringen har med stöd av bemyndigandet i terrängkörningslagen utfärdat tillämpningsföreskrifter i form av en förordning (1975:1315)om ändring i terrängtrafikkungörelsen (1972:594). I 62 $ 1 st. terrängtrafikkungörelsen anges sålunda under 8 punkter i vilka fall terrängkörning för ske utan hinder av det i 1 8 1 st. 1 p. terrängkörningslagen stadgade förbudet mot barmarkskörning. Undantag stadgas för bl. a. statlig eller kommunal tjänsteman i tjänsteärende, för läkare, veterinärer m. fl. i yrkesutövning, för vissa nödsituationer såsom sjuktransport och brandkårsutryckning, vid installation eller reparation av elektrisk ledning m. m. samt för körning i jordbruk, skogsbruk och i direkt samband med renskötsel (punkterna 1-6). Enligt punkt
7 för vidare terrängkörning äga rum på enskild utfartsled eller annan sådan enskild led i terrängen som är avsedd för motorfordonstrafik. Av punkt
8 framgår att körning också är tillåten inom tomt, järnvägs- eller fabriksområde eller annan arbetsplats, särskilt anordnat tävlings- eller övningsområde eller annat liknande område.
I 62 8 2 st. föreskrivs att fordon utan hinder av förbudet mot barmarkskörning får ställas upp eller parkeras i anslutning till väg. 1 3 st. stadgas att förbudet mot körning på snötäckt mark över skogsföryngringsyta ej gäller om skogen inom området har en medelhöjd över snötäcket som är två meter eller mera. Ej heller gäller förbudet när fordon används för skogsvårdsändamål. Undantagna från detta förbud är vidare statliga eller kommunala tjänstemän i tjänsteärende, läkare m. fl. i yrkesutövning samt körning i samband med vissa nödsituationer, såsom sjuktransporter och brandkårsutryckningar.
i* Rik.stltiRen 1975/76. 16 vini! \i i!)
JoU 1975/76:30
4 I 57 § 3 st. har länsstyrelse bemyndigats att i lokal trafikföreskrift besluta om ytterligare undantag från förbud mot terrängkörning. Enligt samma bestämmelse får länsstyrelse meddela selektiva förbud eller föreskrifter beträffande terrängkörning om det är påkallat från naturvårdssynpunkt eller annan allmän synpunkt. I ärende av vikt skall samråd ske med berörda kommuner.
Ytterligare föreskrifter för tillämpningen av terrängkörningslagen meddelas av bl. a. statens naturvårdsverk (65 § terrängtrafikkungörelsen).
I samband med ovan redovisade ändringar i terrängtrafikkungörelsen har regeringen utfärdat en förordning (1975:1314) om ändring i jaktstadgan (1938:279) innebärande bl. a. att jaktvapen ej får medföras vid färd i terräng med terrängfordon. Ej heller får motordrivet fortskaffningsmedel användas för att störa vilt, t. ex. genom att föraren av nyfikenhet förföljer viltet. Användande av sådant fordon i samband med jakt är förbjudet redan enligt tidigare gällande bestämmelser. Undantag gäller dock för bl. a. förflyttning till eller från jaktpass.
Utskottet
1 förevarande motioner hemställs om ändringar i den vid 1975/76 års riksmöte antagna terrängkörningslagen (1975:1313), som trätt i kraft den 1 januari 1976. Som framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen innebär terrängkörningslagen bl. a. generellt förbud mot körning i terräng med terrängfordon och motorfordon dels på barmark, dels på snötäckt skogsmark med plant- eller ungskog om det ej är uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på skogen. Terrängkörning i övrigt är avsedd att regleras med selektiva förbud eller föreskrifter som meddelas av bl. a. statens naturvårdsverk eller berörda länsstyrelser. Regeringen har i en förordning (1975:1315) om ändring i terrängtrafikkungörelsen utfärdat tillämpningsföreskrifter till lagen med mera detaljerade bestämmelser främst angående undantagen från förbudet mot barmarkskörning. Dessas innehåll i stort framgår av den föregående redogörelsen.
I motionen 631 framförs viss kritik mot förevarande bestämmelser angående terrängkörning. Enligt motionärerna kvarstår fortfarande flertalet av de negativa effekter av terrängkörningslagen som påtalades i debatten i samband med lagens antagande. Bl. a. framhålls att ortsbefolkningen i de delar av fjälltrakterna där terrängkörning avses bli förbjuden kommer att drabbas av svårigheter. Vidare påtalas den oklarhet som vidlåder vissa begrepp i tillämpningsföreskrifterna, såsom t. ex. uttrycket ”enskild utfartsled eller annan sådan enskild led i terrängen som är avsedd för motorfordonstrafik". Enligt motionärerna försvårar den aktuella utformningen av bestämmelserna också möjligheten att arrangera större orienteringstävlingar samt att bedriva övningskörning med motorcykel och moped. Motionärerna hemställer att riksdagen antar ett nytt, vid motionen fogat förslag till ter -
JoU1975/76:30
rängkörningslag, vilket sägs kunna eliminera flertalet av de redovisade olägenheterna.
I motionen 632 påtalas de främst med snöskotertrafiken sammanhängande negativa effekterna på naturen och friluftslivet. Enligt motionärerna bör lagen utformas så att sådan körning på snötäckt mark som ej är nyttotrafik generellt förbjuds utom i vissa, särskilt utsedda områden.
Utskottet får erinra om att utskottet i samband med behandlingen av förslaget till terrängkörningslag (JoU 1975/76:28) också tog ställning till ett antal motioner vari framfördes farhågor för att lagförslaget skulle få alltför långtgående konsekvenser för bl. a. jord- och skogsbruket, för motorsporten, för markägare samt för ortsbefolkningen i de åsyftade fjällområdena. Å andra sidan hade utskottet även att behandla motioner, vari förordades en än mera restriktiv reglering av terrängtrafiken, främst av hänsyn till naturvårdens och friluftslivets intressen. Utskottet fann dock vid sin prövning av lagförslaget inte skäl påkalla någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionerna, bl. a. mot bakgrund av i propositionen 1975/76:67 gjorda uttalanden om kommande tillämpningsföreskrifter i ämnet. Utskottets ställningstagande föranledde ingen erinran från riksdagens sida. Beträffande den närmare motiveringen för riksdagens beslut tillåter sig utskottet hänvisa till betänkandet 1975/76:28, bl. a. s. 9 f., 12 f. och 15 f.
Utskottet vill med anledning av motionen 631 framhålla att tillämpningsföreskrifterna till terrängkörningslagen enligt utskottets mening för anses tillgodose alla rimliga önskemål i sammanhanget. Möjligheten för länsstyrelse att, eventuellt i samråd med berörda kommuner, besluta om vissa förbud, föreskrifter och undantag i fråga om terrängköming främjar enligt utskottets uppfattning en smidig avvägning mellan olika intressen. Utskottet vill i detta sammanhang som en positiv faktor notera att t. ex. körning i jordbruk och skogsbruk enligt 62 § 5 p. terrängtrafikkungörelsen är undantagen från det generella förbudet mot barmarkskörning. Beträffande motorsportens förutsättningar har föreskrivits att körning får ske inom särskilt anordnat tävlings- eller övningsområde eller annat liknande område (62 § 8 p.). Utskottet kan med hänsyn härtill ej dela motionärernas uppfattning att man för övningskörning med moped och motorcykel kommer att vara hänvisad enbart till det allmänna vägnätet. Sådan övningskörning kan f. ö. också bedrivas med stöd av 62 § 7 p., dvs. på enskild utfartsled eller annan sådan enskild led i terrängen som är avsedd för motorfordonstrafik. I den mån de båda sistnämnda punkterna är ägnade att medföra tillämpningssvårigheter kommer eventuella oklarheter med största sannolikhet att undanröjas inom en snar framtid. Enligt vad utskottet inhämtat har nämligen statens naturvårdsverk erhållit uppdrag att utarbeta anvisningar för tillämpningen av terrängkörningslagen och terrängtrafikkungörelsen. Anvisningarna, som utformas i samråd med berörda departement, länsstyrelser och kommuner, avses bli relativt utförliga och kommer att förses med förtydligande ex -
JoU1975/76:30
emplifieringar. Uppdraget omfattar flertalet av de frågeställningar som aktualiseras i motionen 631. Sålunda ingår också i uppdraget att kartlägga de delar av fjälltrakterna där terrängkörning skall kunna förbjudas samt att utforma generella undantag från förbudet till förmån för bl. a. ortsbefolkningen. Utskottet anser med hänsyn till det anförda att motionen 631 ej behöver föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Vad härefter beträffar motionen 632 vill utskottet erinra om att ett likalydande motionsyrkande på förslag av utskottet avslogs av riksdagen i samband med att terrängkörningslagen antogs. I betänkandet 1975/76:28 (s. 12 f.) framhöll utskottet bl. a. att de dittillsvarande erfarenheterna inte kunde anses motivera ett generellt förbud mot körning på snötäckt mark. Enligt utskottets mening var förslaget i denna del väl ägnat att möjliggöra en rimlig avvägning mellan å ena sidan skyddsintressena, å andra sidan behovet av att vintertid kunna färdas i vägfattiga eller väglösa områden. Utskottet anser intet ha framkommit som i denna fråga motiverar ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida. Närdet gäller de i motionen framförda farhågorna för terrängkörningens effekter i fråga om olaga jakt m. m. vill utskottet erinra om de i det föregående nämnda ändringarna i jaktstadgan, innebärande bl. a. att jaktvapen ej får medföras vid färd i terräng med terrängfordon. Utskottet avstyrker således motionen 632.
Utskottet hemställer
att riksdagen lämnar utan åtgärd motionerna
1. 1975/76:631,
2. 1975/76:632.
Stockholm den 23 mars 1976 På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON
Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c). Hedström (s), Magnusson i Tanum (s), Kronmark (m), fru Lundblad (s), fru Anér (fp), herr Lindberg (s), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar Wachtmeister i Johannishus (m), Johansson i Holmgården (c), Takman (vpk), Strömberg i Vretstorp (s), fru Fredrikson (c), herrar Ekström (s)* och Wikner (s)*.
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
JoU 1975/76:30
7 Reservation
av fru Anér (fp) som anser att
dels det stycke i utskottets utlåtande som på s. 6 börjar med ”Vad härefter” och slutar med "motionen 632” bort ha följande lydelse:
Vad härefter beträffar motionen 632 vill utskottet framhålla att användningen av snöfordon har såväl positiva som negativa följdverkningar. Snöskotern är ett värdefullt nyttofordon vid renskötsel, för vissa yrkesgrupper inom kommunikation och skogsbruk, i räddningstjänst m. m. För människor i glesbygd och skärgård har snöskotern inneburit stora fördelar. Men också nackdelarna är betydande. Dit hör störningar i djur- och fågelliv, skador på mark och skogsplanteringar, nedskräpning, buller i marker där buller inte annars förekommer, oacceptabla störningar i närheten av bostadsområden och friluftsområden m. m. Vad beträffar den körning som kan betecknas som nyttotrafik vill utskottet inte förorda någon ändring i nu gällande bestämmelser. Utskottet anser däremot att den typ av körning på snötäckt mark som inte kan inordnas i begreppet nyttotrafik, dvs. nöjeskörning, bör bli föremål för en mera restriktiv reglering. Denna uppfattning grundar utskottet på dels de nackdelar som terrängtrafiken enligt det nyss anförda innebär, dels att terrängkörning över annans mark inte kan anses förenlig med allemansrättens principer. Utskottet ansluter sig därför till motionärernas uppfattning att regleringen av terrängkörning på snötäckt mark bör bygga på principen om generellt förbud, med rätt för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att för särskilda områden medge undantag. Genom att tillåta terrängkörning i vissa områden eller längs för ändamålet upprättade leder kan man bl. a. tillgodose dem som önskar använda snöskoter för fritidsändamål. Förslag om ändring i terrängkörningslagen i enlighet med det sagda bör föreläggas riksdagen i så god tid att en fungerande reglering kommer till stånd fr. o. m. vintern 1976/77.
dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
Utskottet hemställer att riksdagen
1. lämnar motionen 1975/76:631 utan åtgärd,
2. med anledning av motionen 1975/76:632 hos regeringen begär förslag om ändring i terrängkörningslagen, innebärande att körning med terrängfordon på snötäckt mark, som ej är att hänföra till nyttotrafik, tillåts endast i särskilt avgränsade områden eller längs leder som upprättas för ändamålet, samt att detta
föreläggs riksdagen i så god tid att de nya reglerna kan gälla
fr. o. m. vintern 1976/77.
JoU 1975/76:30
8 Särskilda yttranden
1. av herrar Kronmark och Wachtmeister i Johannishus (båda m)som anför:
Terrängkörningslagen är närmast att ses som en följdlagstiftning till naturvårdslagen. Den syftar till att förhindra omotiverad förslitning av naturen och att minska störningar för djurlivet. De tillämpningsföreskrifter som utfärdats till lagen undantar de areella näringarna från restriktioner i rätten att färdas med motorfordon på egen mark. Om markägare därutöver anser sig kunna ge tillstånd för annan körning - som t. ex. att upplåta viss terräng för tävlingsköming med motorfordon - för han numera inte detta utan avgörandet ligger hos en myndighet. Ingen markägare accepterar att få sin mark skadad. Hans egenintresse är därför en garanti mot att det skulle åstadkommas onormal naturförslitning om markägaren själv för medge terrängkörning på innehavd mark.
Terrängkörningslagen har direkt anknytning till allemansrätten. Denna rätt är numera lagfäst genom 1 § naturvårdslagen. Däremot är den inte preciserad i lagstiftningen. Från moderata samlingspartiets sida har i upprepade motioner till riksdagen krävts ett uttalande att färd med motorfordon över annans mark ej innefattas i allemansrätten. Vi har dock ej vunnit gehör för denna ståndpunkt. Genom en sådan precisering av allemansrättens innebörd skulle en stor del av detalj föreskrifterna i terrängkörningslagens tillämpningsbestämmelser bli överflödiga, då okynnesköming i så fall inte längre skulle bli möjlig. I vissa delar av landet, där viss markägare innehar stora sammanhängande arealer, kan man i så fall tänka sig regier som ålägger markägaren intrång i form av skoterleder.
I motionen 1975/76:2023, som kommer att behandlas senare under riksmötet, framförs krav på precisering av allemansrättens innebörd. Eftersom en sådan åtgärd skulle på ett bättre sätt än vad som föreslås i de behandlade motionerna komma till rätta med terrängkörningsproblemen, hade det varit till fördel om motionen 2023 kunnat behandlas i detta sammanhang. Då detta inte varit formellt möjligt har vi f. n. inget annat yrkande än utskottet.
2. av fru Fredrikson (c) som anför:
Med hänsyn till att terrängkörningslagen och anknytande kungörelse endast gällt sedan den 1 januari 1976 finns knappast några erfarenheter att beakta beträffande behovet av eventuella ändringar i bestämmelserna. Å andra sidan är det såsom i motionen 1975/76:631 framhålls angeläget att tillämpningen inte onödigtvis hindrar sådant utnyttjande av skog och mark som hitintills kunnat ske i samförstånd med respektive markägare utan negativa effekter för naturen. Det torde uppenbarligen bli så under i vart fall de närmaste åren att kommunerna ej kan tillgodose önskemålet om särskilda övningsbanor för ungdomar, som vill träna moped- och motorcykelkörning till båtnad inte minst för trafiksäkerheten. Eftersom naturvården i den egna kommunen primärt är en kommunal angelägenhet, borde
JoU 1975/76:30
man utan olägenhet kunna ge kommunens organ befogenhet inom ganska vida ramar att medge dispenser från i forsta hand förbudet mot barmarkskörning. De kommunala organen har ju de bästa kunskaperna beträffande var skyddet av terrängen är mest påkallat liksom var man utan olägenhet bör kunna utnyttja terrängen ganska hårt. I sista hand anser jag att den enskilde markägarens uppfattning om vad som kan tolereras eller inte i fråga om motorfordonstrafik bör förtjäna vitsord. Han bör t. o. m. ha rätt att tillfälligt upphäva en dispens om han finnér väderförhållanden etc. påkalla detta. Att t. ex. upplåta en åker såsom parkeringsplats kan vid torrt och varmt väder ske utan olägenhet, men efter ett kraftigt regn skulle den kunna bli totalförstörd. Markägaren bör då i stället kunna anvisa annan lämplig uppställningsplats, om detta är möjligt, trots att länsstyrelsens (kommunens) dispens i det aktuella fallet avser ett annat terrängavsnitt.