Bet. 1975/76:JoU5

Med anledning av motion om ökad information angående allemansrätten

Typ: Betänkande
Datum: 1975-10-07
Källa: data.riksdagen.se

JoU 1975/76:5

Jordbruksutskottets betänkande 1975/76:5

med anledning av motion om ökad information angående allemansrätten Motionen Yrkande I

motionen 1975:1532 av fru Fredrikson m. fl. (c, fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för ökad information om allemansrättens innehåll, med betoning på att med rätten foijer skyldigheter.

Motivering

Motionärerna erinrar om att i 1 § naturvårdslagen genom riksdagsbeslut år 1974 intagits - utan någon precisering - en bestämmelse att naturen är tillgänglig för alla enligt allemansrätten. I sin helhet innebär den nya naturvårdslagen en förstärkt allemansrätt. Allemansrätten beskrivs som en gammal sedvanerättsomej heller tidigare preciserats. Motionärerna hänvisar till prop. 1972:99 där vissa normer finns angivna. De framhåller att eftersom allt fler människor på sin fritid behöver och utnyttjar den rekreation naturen kan erbjuda så ökar även förslitningen. I takt med det ökade utnyttjandet av naturen stiger kraven på aktsamhet och hänsyn hos allmänheten. Tyvärr finns dock enligt motionärerna alltför många exempel på missbruk av allemansrätten. Vunna erfarenheter av bruket av den vidgade allemansrätten motiverar en ökad upplysning om de förpliktelser och det ansvar som bör följa. Sådan upplysning anser motionärerna bör gå ut i olika slag av massmedia och inte minst i skolorna.

Bakgrund

I 1 § naturvårdslagen (1964:822) i dess sedan den 1 januari 1975 gällande lydelse fastslås att naturen utgör en nationell tillgång som skall skyddas och vårdas och som är tillgänglig för alla enligt allemansrätten. I propositionen 1974:166 med förslag till bl. a. den ändrade lydelsen av 1 5 naturvårdslagen framhöll departementschefen att allemansrätten är en urgammal sedvanerätt, som endast i begränsad utsträckning kommit till uttryck i lag. I stort brukar man med allemansrätten avse friheten för envar att färdas till fots över och under en kortare tid uppehålla sig på annans mark, om det inte är fråga om tomt eller plantering eller över huvud taget om mark som kan skadas av beträdandet, och att där plocka blommor, bär och svamp. För egen del ansåg departementschefen att en lagstiftning an -

1 Riksdagen 1975 / 76. 16 samt. Nr 5

JoU 1975/76:5

gående allemansrättens innehåll skulle kunna leda till många svårbedömda tvister i skälighetsfrågor där olägenheterna i dag inte är större än att de kan övervinnas med upplysning och uppmaning till hänsyn. Han ansåg det emellertid värdefullt att markera allemansrättens betydelse i naturvårdslagens inledande bestämmelse.

Jordbruksutskottet (JoU 1974:52 s. 28) hälsade med tillfredsställelse att allemansrättens princip fick komma till uttryck i naturvårdslagen. Utskottet erinrade om att allemansrätten, som saknar motstycke i flertalet andra länder, är av avgörande betydelse för människornas möjlighet att fl rekreation och avkoppling i det fria.

I nyssnämnda sammanhang gjorde jordbruksutskottet vissa uttalanden angående den närmare innebörden av allemansrätten och hänvisade därvid bl. a. till en framställning av professor Bertil Bengtsson, vari sägs bl. a. följande: Allemansrätten

kan enklast beskrivas som en befogenhet för envar att i viss utsträckning nyttja annans fastighet, oavsett om man äger någon särskild rätt till den. Nyttjandet får dock inte gå så långt att fastighetens ägare (eller annan med särskild rätt till fastigheten, t. ex. en nyttjanderättshavare) tillfogas nämnvärd olägenhet eller skada. - Innebörden av denna modifikation är svår att fastställa. De lagbestämmelser som finns på området är delvis svårtolkade. Rättspraxis är obetydlig och litteraturen sparsam. Vissa frågor om avvägningen mellan markägarens och allmänhetens intressen är starkt kontroversiella. En hänvisning till sedvanan ger knappast tillräcklig ledning, eftersom på senare år - särskilt med bilismens genombrott - allmänhetens vanor befunnit sig i snabb förändring och för övrigt torde växla bland olika kategorier av friluftsintresserade. Vid en tolkning av oklara lagregler verkar det mera närliggande att särskilt beakta den allmänna tendensen bl. a. i naturvårdslagen att tillvarataga allmänhetens intresse av rörelsefrihet i markerna, så länge markägaren inte tillfogas nämnvärd ekonomisk skada. - Ytterligare kompliceras läget av att bestämmelserna huvudsakligen rör straffansvar, vilket också utgör den praktiskt viktigaste påföljden när allmänhetens befogenheter överskrids. Allt nyttjande som går fritt från straff kan dock inte anses tillåtet.

Jordbruksutskottet hänvisade vidare till ett tidigare betänkande i denna fråga (1972:52) vari utskottet erinrade om att frågan hur långt allemansrätten sträckte sig var föremål för delade meningar. Utskottet sade sig i detta sammanhang anse att allemansrätten inte utan vidare innebär rätt att med snöskoter eller annat motorfordon färdas i terrängen på annans mark. Det var sålunda inte tillåtet att fardas så att skador på mark eller gröda kunde uppkomma eller så att hemfriden stördes. Därjämte erinrade utskottet om att en grundläggande regel i den kommande terrängtrafikkungörelsen avsågs bli att den som färdades i terräng skulle avpassa färdväg, hastighet och färdsätt så att människor och djur inte stördes i onödan och att skada på annans mark och växtlighet undveks. - Den härmed åsyftade regeln finns nu intagen i 36 ij terrängtrafikkungörelsen (1972:594).

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1974:52 tillstyrkte jordbruks -

JoU 1975/76: 5

utskottet förslaget att i naturvårdslagens 1 S införa ett tillägg varigenom

- utan någon precisering av allemansrättens innebörd - slogs fast att naturen är tillgänglig för alla enligt allemansrätten.

I detta sammanhang behandlade utskottet bl. a. även ett motionsyrkande (1974:2005, yrkande 6) att riksdagen måtte uttala att färd med motordrivet fordon utanför vägområde ej innefattades i allemansrätten. Utskottet fann att något sådant särskilt uttalande rörande allemansrättens innebörd inte syntes erforderligt.

Utskottet

I förevarande motion hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för ökad information om allemansrättens innehåll, med betoning på att med rätten följer inte bara rättigheter utan även skyldigheter. Motionärerna framhåller att eftersom allt fler människor på sin fritid behöver och utnyttjar den rekreation naturen kan erbjuda så ökar även förslitningen av densamma. Enligt motionärerna finns det alltför många exempel på missbruk av allemansrätten. En ökad upplysning om de förpliktelser och det ansvar som följer med allemansrätten bör enligt motionärernas mening spridas antingen genom olika slag av massmedia, vid undervisningen i skolorna eller på annat sätt.

Utskottet vill till en början erinra om att allemansrätten är en urgammal sedvanerätt som endast i begränsad utsträckning kommit till uttryck i lag och att dess närmare innebörd i flera fall kan vara oklar eller föremål för delade meningar. Som framgår av det i det föregående anförda får dock vissa grundläggande principer angående allemansrättens innebörd i stort anses vara accepterade i det allmänna rättsmedvetandet. Sålunda brukar man i korthet med allemansrätten avse friheten för envar att färdas till fots över och att under en kortare tid vistas på annans mark, om det inte är fråga om tomt, plantering eller besådd åkermark där beträdandet kan orsaka skada, och att där plocka blommor, bär och svamp. Allmänheten får dock inte ta sig sådana friheter att markägaren och andra fastighetens innevånare tillfogas någon nämnvärd olägenhet eller skada: hemfriden (i vidsträckt mening) och markägarens ekonomiska intressen får inte kränkas. Dessutom får den som befinner sig i skog och mark över huvud taget anses vara skyldig att ta hänsyn till sin omgivning. Utskottet för erinra om att naturvårdslagen 1 § också föreskriver att var och en skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen. Denna regel har självfallet betydelse också för allemansrättens del.

Enligt utskottets mening är allemansrätten - som, vilket i annat sammanhang framhållits, saknar motstycke i flertalet andra länder - av avgörande betydelse för människornas möjlighet att få rekreation och avkoppling i det fria. Behovet av att så fritt som möjligt få vistas i naturen ökar också i takt med utvecklingen mot en allt större fritid.

JoU 1975/76:5

4 Det är under angivna förhållanden enligt utskottets mening av största vikt att allemansrätten utövas på sådant sätt att den inte råkar i vanrykte. Utskottet vill därför understryka att den frihet som allemansrätten innebär är en frihet under ansvar. Härvidlag delar utskottet motionärernas mening. Enligt utskottets bedömande torde också flertalet av dem som vistas i naturen känna till och respektera de krav som kan ställas när det gäller människans uppträdande i det fria. De fall av vanvård av naturen, nedskräpning och störande uppträdande m. m. som otvivelaktigt förekommer torde i många fall bero på tanklöshet eller bristande kännedom om de regler som bör gälla vid umgänget med naturen. Ökade insatser för att upplysa allmänheten i bl. a. de hänseenden som angivits i motionen bör sannolikt kunna bidra till bättre förhållanden härvidlag. Det är givetvis viktigt att informationen sprids så effektivt som möjligt till allmänheten. Viss information i nu nämnda avseende har publicerats, såväl på enskilt initiativ som genom statens naturvårdsverks försorg. Som exempel kan nämnas professor Bertil Bengtssons bok Allemansrätt och markägarskydd samt naturvårdsverkets publikation (nr 1973:6) Allemansrätten. Detta slags information

- som i och för sig ger värdefulla upplysningar om den svenska allemansrätten och gränserna för dess utövning - torde emellertid nå fram endast till en mindre krets särskilt intresserade personer och därför ha begränsad räckvidd. Utan att i detta sammanhang gå närmare in på de praktiska lösningarna av berörda informationsproblem vill utskottet här understryka vikten av att informationen når människorna i ett så tidigt skede och så effektivt som möjligt, t. ex. i samband med den undervisning som ges i förskolor och skolor. Även massmedia bör givetvis kunna spela en viktig roll i sammanhanget. Med hänsyn till den livliga debatt som på senare tid bidragit till att öka medvetenheten om behovet att bevara naturen och människans miljö över huvud taget anser sig utskottet kunna förutsätta att de i motionen framförda kraven på bättre information kommer att tillgodoses utan något särskilt initiativ från riksdagens sida.

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1975:1532 besvarad med vad utskottet anfört.

Stockholm den 7 oktober 1975

På jordbruksutskottets vägnar UNO HEDSTRÖM

JoU 1975/76:5

5 Närvarande: herrar Hedström (s), Jonasson (c), fru Lundblad (s), fru Anér (fp), herr Lindberg (s), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar Pettersson i Lund (s), Wachtmeister i Johannishus (m), Wictorsson (s), Takman (vpk), Strömberg i Vretstorp (s), fru Fredrikson (c), fru Ohlin (s), herrar Persson i Heden (c) och Andersson i Ljung (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.