Med anledning av motion om renhållningen av trottoarer och gångbanor

JoU 1975/76:6

Jordbruksutskottets betänkande 1975/76:6

med anledning av motion om renhållningen av trottoarer och gångbanor

Motionen

Yrkande

I motionen 1975:67 av herr Henmark (fp) hemställs att riksdagen beslutar att medgivandet jämlikt 2 § renhållningslagen för kommun att ålägga fastighetsägarna renhållningsskyldighet i fråga om gångbanor och annat för gångtrafiken erforderligt utrymme utanför fastigheten upphör.

Motivering

Motionären erinrar inledningsvis om att kommunen enligt kommunala renhållningslagen har att fullgöra den renhållningsskyldighet beträffande allmän plats inom stadsplanelagt område som föreskrivs i 3 § allmänna ordningsstadgan. Enligt 2 § renhållningslagen kan dock kommunen lägga över renhållningsansvaret på fastighetsägare såvitt gäller gångbana eller annat för gångtrafiken erforderligt utrymme utanför fastigheten. Motionären, som redogör för frågans tidigare behandling (bl. a. 3LU 1970:90), anser att sedan kommunsammanslagningsreformen nu genomförts skäl synes föreligga att uppta frågan till förnyad prövning. Motionären framhåller att den tekniska utrustning som den kommunala renhållningsorganisationen numera disponerar över ger möjlighet till en rationell och likartad renhållning inom ett samhälles olika delar. 1 de fall kommuner erbjudit sig att mot ersättning överta renhållningsansvaret krävs enligt motionären att alla fastighetsägare inom ett kvarter är eniga härom, varav följer att en enda villaägare inom ett villakvarter kan förhindra den rationalisering av renhållningen som ett kommunalt övertagande innebär. Motionären anser att det knappast finns anledning att längre fortsätta med det rent manuella renhållningsarbete som hittills utförts. Då enligt motionärens uppfattning teknikens utveckling gjort det hittills gällande systemet orationellt och olämpligt anser han tiden nu vara mogen för beslut i ärendet.

I samband med behandlingen av förevarande motion har jordbruksutskottet uppvaktats av representanter för Sveriges fastighetsägareförbund och Sveriges villaägareförbund.

Utskottet

Kommunernas handhavande av renhållningen regleras bl. a. av kommunala renhållningslagen (1970:892). Enligt 1 § renhållningslagen åligger det

1 Riksdagen 1975/76. 16 sami. Nr 6

JoU 1975/76:6

kommunen att inom område med stadsplan fullgöra den skyldighet som föreskrivs i allmänna ordningsstadgan (1956:617) att på allmän plats ombesörja renhållning m. m. I 3 § allmänna ordningsstadgan beskrivs närmare i vilket skick allmän plats inom stadsplanelagt område skall hållas. De åtgärder som anges i detta stadgande är bl. a. renhållning, snöröjning, undanskaffande av snö och is samt sändning. Enligt 2 § kommunala renhållningslagen kan kommunen i stället ålägga ägare av fastighet inom område med fastställd stadsplan att ombesörja rengöring m. m. Detta gäller dock endast i fråga om gångbana eller annat för gångtrafiken erforderligt utrymme utanför fastigheten.

Utskottet vill erinra om att frågan om fastighetsägares skyldigheter i förevarande avseende under senare år vid ett par tillfällen har prövats av riksdagen utan att föranleda någon åtgärd, nämligen vid 1970 års vårsession i anledning av en fristående motion (1LU 1970:30) och vid samma års höstsession i anledning av en motion i anslutning till propositionen med förslag till bl. a. kommunal renhållningslag (3LU 1970:90). Tredje lagutskottet framhöll för sin del att den utveckling som ägt rum, bl. a. på det tekniska området, där för olika ändamål differentierade renhållningsredskap kommit fram, borde föranleda att frågan om renhållningsskyldigheten beträffande gångbanorna togs upptill nytt övervägande då förhållandena efter bl. a. kommunreformens genomförande stabiliserats.

Med anledning av en likalydande motion vid 1974 års riksdag uttalade utskottet (JoU 1974:50 s. 11) att utskottet för sin del fann det i motionen framlagda förslaget i och för sig beaktansvärt. Mot bakgrund bl. a. av tredje lagutskottets förenämnda, av riksdagen godkända, uttalande ansåg utskottet emellertid det kunna förutsättas att frågan var uppmärksammad och skulle komma att tas upp till omprövning när tiden härför ansågs mogen. Utskottet förklarade sig inte ha tillräckligt underlag för att då kunna påyrka bifall till motionen.

Enligt den nu aktuella motionen finns mot angiven bakgrund skäl att uppta frågan till förnyad prövning. Motionären framhåller att teknikens utveckling vad beträffar renhållningsmaskiner o. dyl. har gjort det nuvarande systemet orationellt och olämpligt. I motionen påpekas vidare att en enda fastighetsägare i ett villakvarter kan förhindra den rationalisering som ett kommunalt övertagande av renhållning innebär.

Enligt utskottets mening finns vissa principiella och praktiska skäl som talar för att kommunen bör ensam svara för renhållningen av gångbanor o. dyl. Det kan sålunda med visst fog göras gällande att renhållningen av allmän plats är en åtgärd som sker inte bara i den enskilde fastighetsägarens utan också i hela samhällets intresse. Den omständigheten att renhållnings- och snöröjningsmaskiner är förhållandevis dyra i inköp och drift synes ägnad att försvåra en effektiv och rationell gångbanerenhållning med enskilda fastighetsägare som huvudmän. Utskottet anser således det i motionen framlagda förslaget i och för sig beaktansvärt. Med hänsyn främst

JoU1975/76:6

till de ekonomiska konsekvenser som förslaget skulle kunna innebära för kommunerna vill utskottet emellertid inte på grundval av det nu föreliggande materialet förorda en reform i åsyftad riktning. Enligt vad utskottet erfarit har nämligen det stora flertalet kommuner i riket utnyttjat möjligheten att ålägga fastighetsägare renhållningsskyldighet enligt 2 § renhållningslagen. Frågan om ett kommunalt återtagande av renhållningsansvaret är således enligt utskottets mening i hög grad en ekonomisk fråga vilken synes ha visst samband med det kommunala avgiftssystemet över huvud taget. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att bostadsministern den 15 maj 1975 tillsatt en utredning (B 1975:02) om avgiftssystemet för kommunalt gatubyggande m. m. I utredningsdirektiven framhålls behovet av en översyn av byggnadslagens regler om avgifter för gatubyggande o. dyl. med särskild inriktning på ett rationellare avgiftssystem för stadsplanelagda områden. Enligt direktiven bör utredningsmannen pröva skälen för att inrikta avgiftssystemet på att åstadkomma en fördelning av kostnaderna efter nytta inom större sammanhängande områden samt möjligheterna att låta avgiftssystemet utvidgas till att omfatta mer än gatumark och gatubyggande. Om praktiska möjligheter föreligger bör avgiftssystemet omfatta såväl anläggningskostnader som driftskostnader.

Utskottet anser att det i motionen åsyftade problemet har ett nära samband med de frågor som enligt det ovan anförda är föremål för utredning. Det kan enligt utskottets mening antagas att utredningens arbete kommer att få betydelse för de förhållanden som påtalas i motionen. På grund härav finnér utskottet motionen f. n. ej påkalla någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet hemställer

att riksdagen lämnar motionen 1975:67 utan åtgärd.

Stockholm den 21 oktober 1975

På jordbruksutskottets vägnar UNO HEDSTRÖM

Närvarande: herrar Hedström (s). Magnusson i Tanum (s), fru Theorin (s), herrar Jonasson (c), Wachtmeister i Johannishus (m)*, Wictorsson (s), Takman (vpk). Strömberg i Vretstorp (s), fru Fredrikson (c), fru Ohlin (s), herrar Enlund (fp), Wikner (s)* och Andersson i Ljung (m).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

. ■■ t rii ... . - .

.

- . . ..'.".i '<•■. ■

i . . i,. ii ; -. ‘ : f:’0 •! ' i ■■ ■

> . . .. r; ■ . : !■■■: .

■ ■ i • ■' I .

,ä>; ; ’ k ' .iriin;,' . n . ■ .. nu .< ■

■

. .. - .i :x‘. ■ ' ni.-i:., ■ - ■-

, ''

■■ \: ! . •• 'i ■ - ■■ : i: i

.

*. .v: V•. >b;5£ \'»i

GOTAB 75 10113 S Stockholm 1975