Med anledning av motioner om översyn och omarbetning av miljöskyddslagstiftningen m. m.
JoU 1975/76:8
Jordbruksutskottets betänkande 1975/76:8
med anledning av motioner om översyn och omarbetning av miljöskyddslagstiftningen m. m.
Motionerna
I motionen 1975:873 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås, såvitt nu är i fråga (yrkandet 1) att riksdagen hos regeringen begär omarbetning och förslag beträffande miljöskyddslagen med beaktande av de synpunkter som i motionen anförs.
I motionen 1975:1541 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandet 4) att riksdagen hos regeringen begär att lagstiftningen på miljövårdsområdet ses över i syfte att öka möjligheterna för dem som berörs av miljöstörningar att öva inflytande i enlighet med vad som anförs i motionen.
Utskottet
I detta betänkande behandlar utskottet ett par motioner rörande miljöskyddslagstiftningen.
I motionen 1975:873 framhålls nödvändigheten av en genomtänkt nationell miljöpolitik som inte bara ser till dagens och den närmaste framtidens effekter utan är verkligt långsiktig. En sådan miljöpolitik utgör enligt motionärerna en förutsättning för den medvetna styrning av samhället som är nödvändig för att anpassa människan till naturens lagar. Vad beträffar lagstiftningen på förevarande område vill motionärerna ifrågasätta om den gällande miljöskyddslagstiftningen har en sådan form att den utgör en verklig styrning för beslutsfattarna på det miljöpolitiska området. Enligt motionärernas åsikt är både miljöskyddslagen och miljöskyddskungörelsen alltför allmänt hållna och vagt formulerade för att kunna ge verklig styrning. När det gäller tillämpningen av en lag av miljöskyddslagens typ rör det sig enligt motionärerna i realiteten om fattande av politiska beslut. Sådana beslut bör fattas av politiskt ansvariga och i första hand av riksdagen. Skall så kunna ske måste styrningen läggas in främst i själva lagtexten och, i den mån detta inte är möjligt, i klara motivuttalanden i förarbetena. På denna grund kräver motionärerna en omarbetning och precisering av miljöskyddslagen. En sådan skärpt och preciserad miljöskyddslagstiftning skall enligt motionärerna ha sin grund i ett ekologiskt betraktelsesätt.
1 anslutning till yrkandet om en omarbetning av miljöskyddslagen med
1 Riksdagen 1975 / 76. 16 sami. Nr 8
JoU1975/76:8
inriktning på ekologiska miljöaspekter vill utskottet erinra om att utskottet tidigare givit uttryck för uppfattningen att en ekologisk grundsyn är en nödvändig utgångspunkt för hushållningen med våra naturresurser. Vid behandlingen av motsvarande motionsyrkanden (se bl. a. JoU 1972:49 och 1974:45) har utskottet hänvisat bl. a. till pågående arbete med den fysiska riksplaneringen. Enligt 1972 års riksdags beslut har denna planering getts en långsiktig inriktning som ligger i linje med det handlande som från ekologiska synpunkter ter sig rationellt i ett längre tidsperspektiv. I sammanhanget har utskottet även erinrat om att den ekologiska helhetssynen på hithörande frågor också återspeglas i direktiven för pågående utredning rörande kostnaderna för miljövården. I dessa direktiv sägs bl. a. att det är av stor betydelse att de frågor som rör avvägning och prioritering mellan olika åtgärder kan belysas. Detta innebär att inte bara kostnaderna utan också effekten av olika insatser behöver studeras. De sakkunniga skall i detta sammanhang kartlägga vilka metoder som finns för att mäta effekterna av olika miljövårdsåtgärder. Mot bakgrund av det anförda har riksdagen i likhet med utskottet ansett att syftet med ifrågavarande motionsyrkande skulle komma att i väsentlig grad bli tillgodosett utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet finnér inte tillräckliga skäl föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av det i motionen 1975:873, yrkande 1, ånyo framförda förslaget i ämnet. Ej heller anser utskottet motionen i förevarande del i övrigt böra föranleda något särskilt uttalande av riksdagen.
I motionen 1975:1541 framhålls att allmänhetens möjligheter att påverka sin egen miljö måste förbättras. Motionärerna anser därför bl. a. att miljöskyddslagstiftningen bör ses över och aemokratiseras och att fler människor måste fl möjlighet att föra talan och klaga över fattade beslut som berör dem själva. Möjligheten för dem som berörs av miljöärenden att utöva inflytande är enligt motionärerna alltför begränsad. Definitionen av dem som anses som sakägare är alltför snäv. Dessutom är även sakägarnas möjlighet att föra talan i praktiken begränsad. Förbättringar härvidlag bör enligt motionärerna ske genom en parlamentarisk utredning. Då frågorna är komplicerade vill motionärerna inte förorda någon specifik lösning. Inom ramen för nuvarande administrativa system anser man dock vissa förbättringar möjliga, t. ex. vad gäller avgränsningen av sakägarbegreppet och genom åtgärder som underlättar sakägarnas möjlighet att föra talan.
Utskottet vill erinra om att även nu ifrågavarande spörsmål tidigare har varit föremål för riksdagens behandling (se bl. a. JoU 1972:59 och 1974:44). I betänkandet 1972:59 hänvisade utskottet till de uttalanden rörande sakägarbegreppet som gjordes i samband med miljöskyddslagens tillkomst. Bl. a. framhölls att lagrådet ansett att envar som tillfogades skada eller utsattes för olägenhet genom miljöfarlig verksamhet borde betraktas som sakägare. I propositionen 1969:28 anslöt sig departementschefen till vad lagrådet anfört om sakägarbegreppet. Utskottet framhöll med hänvisning till
JoU 1975/76:8
dessa uttalanden att sakägarkretsen enligt miljöskyddslagen i själva verket var mycket vid och att den i princip endast begränsades av kravet på orsakssamband mellan den miljöfarliga verksamheten och skadan (olägenheten) enligt de särskilda bedömningsgrunder som utbildat sig därom. Mot bakgrund av det anförda fann utskottet inte tillräckliga skäl förorda någon riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandet.
Med anledning av en vid 1974 års riksdag väckt motion (1974:235) om möjligheter för allmänheten till ökad medverkan och delaktighet i beslut som rör dess miljö i vid mening uttalade utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande (JoU 1974:44) att yrkandet inte utgjorde tillräckligt underlag för ett positivt beslut i ämnet från riksdagens sida och avstyrkte därför motionen i denna del.
Vad utskottet sålunda tidigare uttalat angående bl. a. sakägarkretsens omfattning enligt miljöskyddslagen äger alltjämt giltighet. Utskottet finnér därför ej heller med anledning av det nu ifrågavarande motionsyrkandet om utvidgning av sakägarbegreppet anledning att förorda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer således att riksdagen
1. lämnar motionen 1975:873, yrkande 1, utan åtgärd,
2. lämnar motionen 1975:1541, yrkande 4, utan åtgärd.
Stockholm den 7 oktober 1975
På jordbruksutskottets vägnar UNO HEDSTRÖM
Närvarande: herrar Hedström (s), Jonasson (c), fru Lundblad (s). fru Anér (fp), herr Lindberg (s)*, fru Olsson i Helsingborg (c)*, herrar Pettersson i Lund (s)*, Wachtmeister i Johannishus (m), Wictorsson (s). Takman (vpk), Strömberg i Vretstorp (s), fru Fredrikson (c), fru Ohlin (s), herrar Persson i Heden (c)* och Andersson i Ljung (m).
*Ej närvarande vid betänkandets justering
Reservationer
1. angående omarbetning och förslag beträffande miljöskyddslagen med inriktning på ekologiska miljöaspekter av herr Takman (vpk) som anser att
dels den del av utskottets yttrande som på s. 1 börjar med ”1 anslutning” och på s. 2 slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:
JoU 1975/76:8
4 Motionärerna anför vidare bl. a. att den av regeringen deklarerade målsättningen för miljövården ger grund för en ambitiös miljöpolitik. Själva det ekonomiska systemet innebär emellertid en avsevärd begränsning av möjligheterna att fullgöra ett sådant program. Det är angeläget att ML som utgör underlaget för myndigheternas agerande på miljöområdet på ett genomgripande sätt omarbetas och preciseras.
Utskottet delar i princip den i motionen anförda uppfattningen att lagen i sitt nuvarande skick i stora delar är mycket vagt formulerad, vilket i praktiken innebär att avgörandena exempelvis i ärenden rörande tillåtligheten av viss miljöfarlig verksamhet ligger hos administrativa myndigheter som inte är direkt politiskt ansvariga för sina beslut. Den intresseavvägning som impliceras i dylika beslut gäller å ena sidan hänsynen till miljön och å andra sidan hänsynen till ofta kortsiktiga, privatekonomiska partsintressen. Vilken vikt som läggs vid de olika intressena är helt beroende på den prövande myndighetens subjektiva bedömning. Kapitalismens industrisamhälle har inte haft och har fortfarande inte vare sig planmässighet eller långtidsperspektiv; än mindre har det förmåga att självt underordna utvecklingen några ekologiska lagar. Det är därför nödvändigt att fl till stånd en ordning, där tillåtlighetsprövningen sker på juridiskt bindande, objektiva grunder med minsta möjliga utrymme för beslutsfattarnas egna värderingar och påverkan av ekonomiska intressegrupper. Det är också angeläget att ett ekologiskt betraktelsesätt och samhällsekonomiska hänsynstaganden kommer till uttryck i lagstiftningen.
Utskottet finner för egen del den kritik emot miljölagstiftningen som anförts i motionen i allt väsentligt väl grundad. Utskottet vill därför tillstyrka ett en översyn av miljöskyddslagen företas enligt i motionen angivna riktlinjer.
I förevarande sammanhang vill utskottet även anföra att man inte bör bortse från de risker för bristande objektivitet det kan innebära att en tjänsteman som har att fatta beslut i ett miljövårdsärende är engagerad som konsult av företag som berörs av ärendet. Hithörande frågor bör enligt utskottets mening ägnas ingående uppmärksamhet, och regler bör ges beträffande sådana engagemang. dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. med anledning av motionen 1975:873, yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet i det föregående anfört beträffande översyn och omarbetning av miljöskyddslagen, m. m.,
2. angående ökade möjligheter att utöva inflytande i miljövårdsfrågor av fru Anér (fp) som anser att dels den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”Utskottet vill” och på s. 3 slutar med ”riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är möjligheterna för allmänhet och organisationer, som företräder exempelvis den lokala befolkningen att framföra sina
JoU 1975/76:8
synpunkter på ingrepp i miljön otillfredsställande. Upplysning om myndigheternas planer offentliggörs ofta för sent. Definitioner på vem som skall anses som sakägare är för snäva, vissa personer har inte möjlighet att fö kostnader för rättegång ersatta och ortsbefolkningens möjligheter att komma till tals när det gäller utsläpp av radioaktiva ämnen beror helt på myndigheternas goda vilja. Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motionen 1975:1541 och till yrkandet om en översyn av lagstiftningen på miljöområdet i syfte att öka möjligheterna för dem som berörs av miljöstörningar att öva inflytande. En parlamentarisk utredning bör således tillsättas med uppgift att bl. a. lämna förslag om hur kretsen av sakägare skall kunna breddas och hur möjligheterna för dem som berörs av ett beslut att fö föra sin talan skall kunna förbättras. dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. med anledning av motionen 1975:1541, yrkande 4, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående en översyn av lagstiftningen på miljöområdet i syfte att öka möjligheterna för den som berörs av miljöstörningar att öva inflytande.
.
'r : .T ’ ■
'