Med anledning av motion om försöksverksamhet med ordningshållning i nöjesarrangörs egen regi
JuU 1975/76: 1
Justitieutskottets betänkande 1975/76:1
med anledning av motion om försöksverksamhet med ordningshållning i nöjesarrangörs egen regi
Motionen
I motionen 1975:722 av herr Strömberg i Vretstorp m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en försöksverksamhet med ordningshållning i nöjesarrangörs egen regi i enlighet med vad som anförts i motionen.
Motionärerna hänvisar till att Folkets husföreningarnas riksorganisation och andra dansarrangörer i framställningar till regeringen påpekat vissa problem som rör användningen av ordningsvakter för ordningshållning vid offentliga danstillställningar. Motionärerna anser att försöksverksamheten bör kunna omfatta 3-4 län inom vilka nöjesarrangörer skall få möjlighet att efter framställning till polismyndighet ombesörja vakthållning i egen regi.
Gällande ordning
Enligt 12 $ allmänna ordningsstadgan (1956:617) får offentlig tillställning ej anordnas på allmän plats utan tillstånd av polismyndighet. Sådant tillstånd fordras även eljest för anordnande av bl. a. offentlig danstillställning, cirkusföreställning samt tivoli- och marknadsnöjen. 1 16 § ordningsstadgan föreskrivs bl. a. att anordnare av offentlig tillställning har att svara för att god ordning råder vid tillställningen. Anordnaren är vidare skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter med avseende på ordning och säkerhet som polismyndigheten meddelar. Envar som åsidosätter sådan föreskrift får avvisas. Vid meddelande av föreskrifter skall iakttas att anordnaren ej åsamkas onödig kostnad eller tillställningens hållande eljest försvåras.
Enligt 17 ij ordningsstadgan kan polismyndighet ålägga den som anordnar offentlig tillställning att bekosta sådan ordningshållning genom polispersonal eller förordnade ordningsvakter som äger rum inom lokal eller plats där den offentliga tillställningen hålls. Detsamma gäller beträffande ingångarna till lokalen eller platsen samt i anslutning därtill belägna särskilda parkeringsplatser.
I kungl, brev den 28 juni 1962 angående anordnande och bekostande av ordningshållning vid offentlig tillställning anförs bl. a. följande.
Behovet av personal för ordningshållning vid offentlig tillställning är synnerligen växlande vid skilda tillfällen och olika slag av tillställningar. Det ankommer på de tillståndsgivande myndigheterna att i detta hänseende
1 Riksdagen 1975/76. 7 sami. Nr I
JuU 1975/76:1
företaga en så noggrann prövning som möjligt och att icke ålägga anordnare av offentlig tillställning vidsträcktare skyldighet att ombesörja ordningshållning än som på grund av förhållandena i varje särskilt fall kan anses oundgängligen erforderlig.
Förordnande för ordningsvakt meddelas enligt 90 8 polisinstruktionen (1972:511) av rikspolisstyrelsen, länsstyrelse eller polisstyrelse. Förordnande får meddelas endast den som prövas lämplig att utöva sådan polisverksamhet som förordnandet avser. Enligt av rikspolisstyrelsen utfärdade föreskrifter och anvisningar för polisväsendet (FAP 771-1) bör efter den 1 januari 1970 den som tidigare inte haft förordnande meddelas förordnande först sedan han genomgått viss närmare angiven utbildning.
Med förordnande som ordningsvakt följer i allmänhet vissa särskilda befogenheter. Av 10 8 lagen (1972:558) om tillfälligt omhändertagande framgår sålunda att de i samma lag givna bestämmelserna om befogenhet för polisman att omhänderta bl. a. den som genom sitt uppträdande stör allmän ordning eller utgör en omedelbar fara för denna i tillämpliga delar gäller även den som utan att vara polisman förordnats att fullgöra polisverksamhet, om annat ej framgår av förordnandet. Av 2 8 5 lagen (1958:205) om förverkande av alkholhaltiga drycker m. m. framgår vidare att ordningsvakt som med stöd av myndighets förordnande utövar polisverksamhet vid offentlig tillställning i fråga om rusdrycker, vilka i strid mot gällande bestämmelser medförs vid tillställningen, har samma rätt att ta egendomen i beslag som enligt rättegångsbalken tillkommer polisman.
Av särskilda hänvisningar i 15 8 andra stycket och 16 8 femte stycket polisinstruktionen framgåratt vad som i samma instruktion under rubrikerna 'Polismans allmänna åligganden m. m.’ resp. 'Polismans befogenheter’ föreskrivs om polismans uppträdande (7 8), skyldighet att lyda förmans i tjänsten givna order (8 8), underrättelseskyldighet (9 8), verksamhetsområde (10 8), skyldighet att rapportera brott (12 8 första stycket), tystnadsplikt (13 8) samt om medel för verkställande av tjänsteåtgärd, användning av våld m. m. (16 8 första - fjärde styckena) i tillämpliga delar gäller även den som utan att vara polisman förordnats att fullgöra polisverksamhet. Av 74 8 samma instruktion framgår slutligen att rikspolisstyrelsen får meddela föreskrifter om skyldighet för bl. a. den som utan att vara polisman förordnats att fullgöra annan polisverksamhet än trafikövervakning att inneha och under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt samt att vara försedd med tjänstetecken och beväpning.
Den som förordnats till ordningsvakt enligt 90 8 polisinstruktionen är underkastad ämbetsansvar enligt 20 kap. brottsbalken och åtnjuter det skydd som avses i 17 kap. 1 8 samma balk. Sådant skydd åtnjutes även av den som enligt lagen (1974:191) om bevakningsföretag godkänts för anställning i bevakningsföretag och har till uppgift att utföra bevakning. Lagen om bevakningsföretag äger tillämpning på den som yrkesmässigt åtar sig att för annans räkning utföra viss bevakningsuppgift och innehåller föreskrifter
JuU 1975/76:1
om auktorisation av bevakningsföretag och om godkännande av personal hos sådant företag. Före lagens tillkomst var det inte ovanligt att personal vid bevakningsföretag som var sysselsatta med direkta bevakningsuppgifter (väktare) förordnades som ordningsvakter. Under förarbetena till lagen framhöll föredragande departementschefen (prop. 1974:39) att det borde kunna förväntas att det i fortsättningen blev mindre vanligt att väktare förordnades till ordningsvakter.
Pågående utredningar
I en promemoria till chefen för justitiedepartementet den 13 oktober 1971 angående frågor rörande ordningsvakter m. m. påpekade rikspolisstyrelsen behovet av en allsidig utredning med sikte att åstadkomma enhetliga bestämmelser rörande ordningsvakter och vaktbolag m. m. Frågan om en utredning angående ordningsvakter har vidare aktualiserats av Folkets husföreningarnas riksorganisation och Folkparkernas centrala organisation genom skrivelser till chefen för justitiedepartementet den 22 juni 1971 och den 13 december 1972. I promemorian och skrivelserna tas upp vissa spörsmål om ordningsvakters anställningsförhållanden, utbildning, uniformering och organisationstillhörighet samt om förordnande av ordningsvakter.
Mot bakgrund av bl. a. den kritik mot nuvarande förhållanden som framförts i promemorian och skrivelserna tillkallades år 1974 en särskild sakkunnig, ordningsvaktsutredningen (Ju 1974:15), för att göra en allmän översyn av de problem av skilda slag som hänger samman med den form av bevakning och ordningshållning som utförs av särskilt förordnade ordningsvakter. I utredningsdirektiven framhålls att den sakkunnige till en början bör göra en närmare kartläggning av de nuvarande bestämmelsernas tilllämpning. Han bör vidare ta ställning till såväl det allmänna behovet av som de principiella och praktiska aspekterna på en ordning som innebär att personer som inte är polismän åläggs att utföra vissa polisiära uppgifter. Den sakkunnige bör därvid ta hänsyn till de beaktansvärda intressen vilka i detta sammanhang gör sig gällande både från dessa särskilt förordnade personers sida och från deras uppdragsgivares. Mot bakgrund av dessa överväganden bör den sakkunnige undersöka vilka ändringar i det nuvarande systemet som är påkallade.
Med undantag av vissa närmare angivna begränsningar är den sakkunnige inte bunden av närmare direktiv för sitt uppdrag. Departementschefen anför några exempel på frågor och problem som bör uppmärksammas. En väsentlig uppgift för utredningen är att behandla frågorna om utbildning. Vidare anförs bl. a. följande exempel.
Erfarenheten har som tidigare nämnts visat att praxis när det gäller förordnande av ordningsvakter varierar starkt mellan olika polisdistrikt och län. Speciellt för arrangörer av offentliga tillställningar har detta förhållande ibland gett upphov till särskilda problem. Förordnande som ordningsvakt
JuU 1975/76:1
meddelas av polisstyrelse numera regelmässigt för tjänstgöring inom hela distriktet. I den mån styrelsen vid tillämpningen av 90 § polisinstruktionen iakttar en betydande restriktivitet kan den situationen uppstå att antalet redan förordnade ordningsvakter inom distriktet anses utgöra hinder för att ytterligare förordnanden meddelas för en eller flera personer som har för avsikt att tjänstgöra endast vid offentliga tillställningar som hålls i viss bestämd lokal eller av viss arrangör. Det har i detta sammanhang påpekats att ett system som innebär att tjänstgörande ordningsvakter om möjligt har en någorlunda fast anknytning till den lokal eller det område där vissa typer av offentliga tillställningar regelbundet anordnas i allmänhet leder till en bättre kontinuitet och effektivitet när det gäller ordningshållningen.
Den f. n. på många håll tillämpade princip som innebär att de inom ett visst område förordnade ordningsvakterna av utbildningsskäl anses böra beredas tillfälle att tjänstgöra på så många skilda ställen inom distriktet och under så skiftande förhållanden som möjligt har från arrangörshåll också kritiserats av det skälet att den inte sällan medför högre kostnader i form av ökade rese- och traktamentsersättningar. I fall då de inom ett visst distrikt förordnade ordningsvakterna sammanslutit sig i en s. k. vaktkår eller annan lokal förening utan någon som helst anknytning till de fackliga organisationerna men med syfte att bl. a. fungera som en arbetsförmedling eller att fl befogenhet att anvisa viss vakt till förekommande tjänstgöringsuppdrag har arrangörerna ibland kommit att ställas inför situationer som de av skilda skäl uppfattat som mycket besvärande.
En annan fråga som uppmärksammats från arrangörshåll när det gäller nuvarande praxis på detta område är de skilda bedömningar som förekommer i fråga om antalet ordningsvakter som skall tjänstgöra vid offentliga tillställningar. Det har ifrågasatts om det inte i detta hänseende bör vara möjligt att nå en ordning som innebär att behovet av ordningsvakter bedöms mera enhetligt än f. n. men samtidigt också med större flexibilitet från fall till fall beroende på den enskilda tillställningens karaktär, den väntade publiktillströmningen och andra liknande varierande förhållanden. Med utgångspunkt särskilt i den ekonomiska aspekten på arrangörernas ansvar för ordningshållningen har det vidare ifrågasatta vilken ordning som bör gälla med avseende på transporter av personer som omhändertagits av ordningsvakter vid offentliga tillställningar.
En annan fråga som vållat viss osäkerhet i den praktiska tillämpningen är gränsdragningen mellan de befogenheter i fråga om förmanskap över ordningsvakten som tillkommer polismyndigheten eller enskild polisman i vad gäller tjänsteutövningen och arrangören i egenskap av arbetsgivare.
Frågan rörande utbildning av väktare utreds f. n. av en särskilt tillkallad sakkunnig vars huvuduppgift är att lägga fram förslag till en utformning av utbildningen som är ägnad att göra väktarpersonalen väl skickad att utföra uppdrag av sådant slag som normalt brukar anförtros bevakningsföretag.
Remissyttrande
Yttrande över motionen har inhämtats från ordningsvaktsutredningen.
Enligt utredningen framgår det av stadgandena i ordningsstadgan att det inte i och för sig föreligger något hinder mot att ordningshållning helt an -
JuU 1975/76:1
förtros anordnare av offentlig tillställning. Möjlighet att efter framställning till polismyndighet fö ombesörja vakthållning i egen regi kan alltså i viss mening sägas föreligga redan enligt gällande lagstiftning. Utredningen anser att det torde föreligga betydande svårigheter att genomföra i motionen avsedd försöksverksamhet.
En teknisk möjlighet skulle enligt utredningen vara att föreskriva att nöjesarrangörer, som begärt att få ombesörja vakthållningen i egen regi, ej får åläggas bekosta ordningshållning genom förordnade ordningsvakter. Denna möjlighet måste emellertid, fortsätter utredningen, anses stå i sådan konflikt med det ansvar för allmän ordning som åvilar polismyndigheten att den är helt utesluten.
En annan möjlighet vore att ge polismyndigheten rätt att efter prövning befria viss eller vissa nöjesarrangörer från skyldighet att bekosta ordningsvakter. Vid en sådan prövning skulle emellertid självfallet behovet av förordnade ordningsvakter bli den för polismyndighetens beslut avgörande faktorn. Skillnaden mot gällande ordning skulle alltså enligt utredningen i princip bli obefintlig. Utredningen finner att redan dessa överväganden talar mot en sådan försöksverksamhet som nämns i motionen. Mot motionärernas förslag invänder utredningen vidare att verksamheten måste pågå under en relativt lång tid för att några slutsatser skall kunna dras därav. Utvärderingen av verksamheten måste dessutom antas kräva betydande arbete. Den nu pågående utredningen beträffande ordningsvakter beräknas slutföra sitt uppdrag under innevarande år. En försöksverksamhet enligt motionen skulle med största sannolikhet medföra en betydande fördröjning av utredningsarbetet. Enligt utredningens uppfattning talar det anförda starkt mot en försöksverksamhet, och utredningen avstyrker därför bifall till motionen.
Utskottet
I betänkandet behandlar utskottet en motion om ordningshållning vid offentliga nöjestillställningar.
Enligt allmänna ordningsstadgan är den som anordnar offentlig tillställning, exempelvis offentlig danstillställning, tivoli- eller marknadsnöje, skyldig att svara för att god ordning råder vid tillställningen. Närmare bestämmelser om ordningshållningen vid offentliga tillställningar saknas. Det ankommer i stället på vederbörande polismyndighet att ge föreskrifter om ordning och säkerhet. Polismyndigheten kan vidare ålägga anordnaren av tillställningen att bekosta viss ordningshållning av polispersonal eller förordnade ordningsvakter.
Förordnande för ordningsvakt meddelas av rikspolisstyrelsen, länsstyrelse eller polisstyrelse. Med förordnande som ordningsvakt följer särskilda befogenheter som eljest i regel är förbehållna polismän. Vidare gäller att en förordnad ordningsvakt är underkastad vissa bestämmelser i polisinstruk -
JuU 1975/76:1
tionen angående bl. a. skyldighet att lyda förmans, dvs. överordnad polismans, order och att rapportera brott.
Under hänvisning till att Folkets husföreningarnas riksorganisation och andra dansarrangörer i framställningar till regeringen år 1971 och 1972 påpekat olika problem som rör ordningshållning genom ordningsvakter vid offentliga danstillställningar begärs i motionen 1975:722 att en försöksverksamhet med ordningshållning i nöjesarrangörs egen regi skall komma till stånd i tre eller fyra län.
I de nämnda skrivelserna liksom i en promemoria från rikspolisstyrelsen till chefen för justitiedepartementet år 1971 togs upp frågor om ordningsvakters anställningsförhållanden, utbildning, uniformering och organisationstillhörighet samt om förordnande av ordningsvakter.
Mot bakgrund av bl. a. den kritik som framförts från rikspolisstyrelsen och vissa nöjesarrangörer har en särskild sakkunnig, ordningsvaktsutredningen, tillkallats år 1974 för att göra en allmän översyn av de problem av skilda slag som hänger samman med den form av bevakning och ordningshållning som utförs av särskilt förordnade ordningsvakter. I direktiven för den sakkunniges uppdrag anför föredragande departementschefen några exempel på frågor och problem som bör uppmärksammas av den sakkunnige, bl. a. de i promemorian och skrivelserna upptagna spörsmålen om anställningsförhållanden, utbildning, uniformering, organisationstillhörighet och meddelande av förordnanden. Utredningen beräknas slutföra sitt uppdrag i början av år 1976.
Som ordningsvaktsutredningen framhållit i remissyttrande över motionen måste en försöksverksamhet av i motionen angiven art pågå under en relativt lång tid för att några slutsatser skall kunna dras av verksamheten. Vidare måste en utvärdering antas kräva betydande arbete. Att nu inleda en försöksverksamhet i enlighet med motionärernas önskemål skulle därför enligt utskottets mening i avsevärd mån kunna fördröja en angelägen lösning av de problem som är förknippade med ordningshållningen vid offentliga tillställningar. Med hänsyn härtill anser utskottet att motionen inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1975:722.
Stockholm den 21 oktober 1975 På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON
Närvarande: fru Kristensson (m), herrar Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Bengtsson i Göteborg (c), fru Bergander (s), herr Fransson (c), fru Wiklund (c), fru Andersson i Kumla (s), herrar Lundgren (s), Petersson i Röstånga (fp), Mathsson i Fagersta (s) och Pettersson i Västerås (vpk).
mSm