Betänkande 1975/76:JuU15
Justitieutskottets betänkande
Juli 1975/76:15
1975/76:15
med anledning av propositionen 1975/76: 18 om ändring i utlänningslagen (1954:193), m. m. såvitt avser förslag till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall jämte motioner
Propositionen
I propositionen 1975/76: 18 har regeringen (arbetsmarknadsdepartementet) föreslagit riksdagen att anta förslag till
1. lag om ändring i utlänningslagen (1954: 193),
2. lag om ändring i lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket,
3. lag om ändring i förordningen (1968: 564) om tillfällig handel,
4. lag om ändring i lagen (1975: 985) om tillfällig handel,
5. lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall.
Över lagförslagen under 1 och 5 har lagrådet hörts.
Propositionen har hänvisats till justitieutskottet såvitt avser det under
5 ovan upptagna förslaget till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall och i övrigt till inrikesutskottet (se InU 1975/76: 24). Inrikesutskottet har inhämtat yttrande från justitieutskottet över vissa delar av propositionen jämte motioner (se JuU 1975/76: ly).
I ärendet väckta motioner såvitt gäller förslaget till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall redovisas nedan (s. 3).
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll såvitt nu är i fråga hänvisar utskottet till vad utskottet anför på s. 4.
Det till justitieutskottet remitterade lagförslaget har följande lydelse.
Förslag till
Lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall
Härigenom föreskrives följande.
1 § Skall på grund av förordnande enligt 51 § tredje stycket utlänningslagen (1954: 193) av regeringen meddelat beslut om avvisning eller utvisning ej verkställas, äger 2—5 §§ tillämpning beträffande utlänning som avses med beslutet.
Har enligt utlänningslagen meddelats beslut i andra fall än sådana som avses i första stycket om avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning och kan beslutet ej verkställas, får regeringen, om sådana omständigheter föreligger beträffande utlänningen som avses i 20 § första och andra styckena samma lag, förordna att 2—5 §§ skall äga tillämpning.
1 Riksdagen 1975/76. 7 sami. Nr 15
JuU 1975/76:15
2 § Finnes det vara av betydelse för att utröna huruvida organisation eller grupp som avses i 20 § andra stycket utlänningslagen (1954: 193) planlägger eller förbereder åtgärd som utgör hot mot allmän ordning och säkerhet, får utlänning, som avses i 1 §, underkastas husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning. Av sådan utlänning får också tagas fingeravtryck och fotografi.
Förordnande om åtgärd enligt första stycket meddelas av polismyndighet. I fråga om sådan åtgärd gäller i övrigt bestämmelserna i 28 kap. rättegångsbalken i tillämpliga delar.
3 § För ändamål som avses i 2 § första stycket kan rätten, om synnerliga skäl föreligger, meddela polismyndighet tillstånd att taga del av samtal till och från telefonapparat, som innehaves eller eljest kan antagas komma att begagnas av utlänning som avses i 1 §.
Rätten kan för ändamål som avses i 2 § första stycket, om synnerliga skäl föreligger, även meddela polismyndighet tillstånd att närmare undersöka, öppna eller granska post- eller telegrafförsändelse, brev, annan sluten handling eller paket som har ställts till eller avsänts från utlänning, som avses i 1 §, och som påträffas vid husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning eller som finns hos post-, telegraf-, järnvägseller annan befordringsanstalt.
I tillstånd som avses i andra stycket kan rätten förordna, att i tillståndet avsedd försändelse, som ankommer till befordringsanstalt, skall kvarhållas till dess den närmare undersökts, öppnats eller granskats. Förordnandet skall innehålla underrättelse att meddelande om åtgärden ej får utan tillstånd av den som har begärt åtgärden lämnas avsändaren, mottagaren eller annan.
4 § Tillstånd som avses i 3 § skall meddelas att gälla viss tid ej överstigande en månad. Tiden räknas, vid tillstånd till telefonavlyssning från den dag tillståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare och i övriga fall från den dag tillståndet meddelades.
Fråga om tillstånd prövas av Stockholms tingsrätt på yrkande av rikspolisstyrelsen. Rättens avgörande sker genom slutligt beslut. Sådant beslut går omedelbart i verkställighet. I fråga om förfarandet äger i övrigt bestämmelserna i rättegångsbalken om förfarandet vid rättens prövning av fråga som under förundersökning i brottmål uppkommit om åtgärd enligt 27 kap. 16 § nämnda balk motsvarande tillämpning.
5 § Uppteckning som ägt rum vid telefonavlyssning får ej granskas av annan än rätten, rikspolisstyrelsen, polismyndighet eller åklagare. Innehåller uppteckningen något som ej är av betydelse för det ändamål som föranlett avlyssningen, skall den i sådan del efter granskningen omedelbart förstöras.
Försändelse eller annan handling som omfattas av tillstånd enligt 3 § får ej närmare undersökas, öppnas eller granskas av annan än rätten, rikspolisstyrelsen, polismyndighet eller åklagare. Handling varom här är fråga skall undersökas snarast möjligt. När undersökningen har slutförts, skall försändelse som finns hos befordringsanstalt tillställas den till vilken försändelsen är ställd och annan handling återlämnas till den hos
JuU 1975/76:15
vilken handlingen påträffats, om ej beslag sker enligt därom gällande bestämmelser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976 och gäller till och med den 31 december 1976.
1 § första stycket äger jämväl tillämpning när regeringen enligt 8 § lagen (1973: 162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund förordnat att avvisnings- eller utvisningsbeslut ej skall verkställas.
Motionsyrkandena
I motionen 1975/76: 71 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs såvitt nu är i fråga att förslaget till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall avslås (yrkande 3).
I motionen 1975/76: 73 av herr Nyquist (fp) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen beslutar dels att lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall endast skall gälla t. o. m. den 30 juni 1976 (yrkande 1), dels att 2 § lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall ges sådan lydelse, att lagen endast kan tillämpas för att utröna huruvida berörd organisation eller grupp planlägger eller förbereder användning av våld, hot eller tvång för politiska syften (yrkande 2).
Utskottet
Mot bakgrund av de många politiska terroristdåd som under senare år ägt rum i stora delar av världen och som ofta urskillningslöst drabbat oskyldiga människor antog riksdagen år 1973 lagen (1973: 162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen) (prop. 1973: 37, JuU 18, rskr 121). Lagen trädde i kraft den 1 maj 1973 och gällde till utgången av april 1974. Genom beslut av riksdagen år 1974 och 1975 har lagens giltighetstid förlängts, och den gäller nu till utgången av år 1975 (prop. 1974: 55, JuU 12, rskr 150 och prop. 1975: 72, JuU 17, rskr 137).
Terroristlagen ger möjligheter att under vissa speciella förutsättningar ingripa med skilda åtgärder, som alla har till syfte att minska riskerna för att vårt land blir skådeplats för internationella terroristdåd. Den tar sikte enbart på utlänningar som tillhör eller verkar för sådana grupper och organisationer, vilka genom sin tidigare verksamhet har visat att de systematiskt använder våld för politiska syften även mot oskyldiga människor i främmande land och därför kan befaras göra det också i Sverige. Utlänning som avses i lagen kan avvisas eller utvisas. Om hinder mot verkställighet av beslut om avvisning eller avlägsnande ur riket föreligger, skall han i stället kunna bli föremål för kontroll och övervakning. Därvid skall under vissa förutsättningar även sådana spanings |2
Riksdagen 1975176. 7 sami. Nr IS
JuU 1975/76:15
och tvångsåtgärder som husrannsakan, kroppsvisitation, kroppsbesiktning, brevkontroll och telefonavlyssning kunna användas mot honom. Ett flertal garantier mot en alltför vidsträckt tillämpning av lagen har byggts in såväl i de bestämmelser som gäller förfarandet och beslutsprocessen som i särskilda regler som har till syfte att ge underlag för en fortlöpande kontroll av hur lagen hanteras.
Förslagen i propositionen innebär bl. a. att de bestämmelser om användningen av vissa spanings- och tvångsåtgärder som f. n. finns i terroristlagen i oförändrat skick förs över till en särskild lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall samt att övriga bestämmelser i terroristlagen införlivas med utlänningslagen och i samband därmed ändras på vissa punkter.
Lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte föreslås träda i kraft den 1 januari 1976 och gälla ett år.
I motionen 71 yrkas avslag på lagförslaget. I motionen 73 framhålls att en anpassning av de särskilda tvångsmedelsbestämmelserna till rättegångsbalkens regler snarast bör komma till stånd. Yrkandet går ut på att lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall endast skall gälla till och med den 30 juni 1976.
Utskottet vill till en början rent allmänt konstatera att bestämmelserna i det framlagda lagförslaget liksom motsvarande bestämmelser i terroristlagen otvivelaktigt innefattar långtgående ingrepp i den personliga integriteten. Det bör också framhållas att förutsättningarna för att tvångsåtgärderna skall få vidtas i viss mån avviker från vad som enligt rättegångsbalken gäller om användningen av tvångsmedel vid misstanke om brott. När terroristlagstiftningen nu inarbetas i utlänningslagen kan det därför — som föredragande statsrådet framhåller — finnas anledning att överväga om de särskilda tvångsåtgärderna enligt terroristlagstiftningen bör finnas kvar eller avskaffas. Enligt utskottets mening bör emellertid beaktas att de regler om telefonavlyssning som finns i rättegångsbalken, terroristlagen och vissa andra författningar, f. n. är föremål för översyn av särskilda sakkunniga, som tillkallades år 1974 i enlighet med önskemål från riksdagens sida i samband med tillkomsten av terroristlagstiftningen (se JuU 1973: 18). Utredningen beräknas slutföra sitt uppdrag före årsskiftet 1975-1976. Enligt utskottets mening bör ett mera definitivt ställningstagande till frågan om behovet av särskilda tvångsåtgärder i terroristsammanhang anstå till dess utredningen redovisat resultatet av sitt arbete. Utskottet förutsätter att spörsmålet övervägs i samband med prövningen av utredningens förslag och att proposition i ämnet snarast möjligt föreläggs riksdagen. Någon särskild tidsgräns härvidlag, såsom föreslagits i motionen 73, är dock inte erforderlig. I avvaktan på ett slutligt ställningstagande bör de bestämmelser om tvångsåtgärder som nu finns i terroristlagen behållas. Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 71 och 73 i berörda delar.
JuU 1975/76:15
5 Enligt 2 § förslaget till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall får de i lagen angivna tvångsmedlen användas om det finnes vara av betydelse att utröna huruvida terroristorganisation eller grupp planlägger eller förbereder åtgärd som utgör hot mot allmän ordning och säkerhet. Endast sådan utlänning som avses i 20 § i det i propositionen framlagda förslaget till ändring i utlänningslagen kan bli föremål för åtgärderna. Enligt sistnämnda lagrum får utlänning avvisas, om det finnes grundad anledning anta att han tillhör eller verkar för organisation eller grupp som kan befaras utanför sitt hemland använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå sådan gärning här i landet samt om det tillika med hänsyn till vad som är känt om hans föregående verksamhet eller eljest föreligger fara att han här i riket medverkar till handling av nämnda art.
I motionen 73 yrkas att 2 § lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall ges en sådan lydelse att tvångsmedlen endast får användas för att utröna huruvida organisation eller grupp planlägger eller förbereder användning av våld, hot eller tvång för politiska syften.
Som framgår av redogörelsen ovan är 2 § förslaget till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall — liksom motsvarande bestämmelse i terroristlagen — mera generellt utformad än stadgandet om förutsättningarna för avvisning och utvisning i förslaget till ändring i utlänningslagen. Det kan sålunda synas som om lagrummet skulle ge möjlighet till ingripanden för att förebygga också andra brott mot allmän ordning och säkerhet än våld, hot eller tvång för politiska syften. Ett så vidsträckt tillämpningsområde för bestämmelsen är självfallet inte avsett. Enligt utskottets mening hade det varit önskvärt med en mera bestämd precisering av de fall, då tvångsåtgärderna får tillgripas. Med hänsyn till att det endast är fråga om en lagstiftning med provisorisk karaktär och då såvitt känt motsvarande bestämmelse i terroristlagen inte tilllämpats på ett sätt som ställer rättssäkerheten i fara synes det inte erforderligt att nu vidta någon åtgärd i saken. Utskottet förutsätter emellertid att spörsmålet närmare övervägs i samband med prövningen av de förslag utredningen om telefonavlyssning lägger fram.
På anförda skäl tillstyrker utskottet propositionen i berörd del och avstyrker motionen 73 i motsvarande del.
En betydelsefull rättssäkerhetsgaranti mot en alltför vidsträckt tillämpning av terroristbestämmelserna har legat däri att riksdagen i samband med förslag om förlängning av terroristlagen givits en redogörelse för lagens tillämpning. I propositionen förutskickas att redogörelser med i huvudsak samma innehåll i fortsättningen årligen kommer att lämnas av regeringen i skrivelser till riksdagen såvitt gäller tillämpningen av de bestämmelser om terrorister som förs in i utlänningslagen. En liknande redovisning beträffande tillämpningen av lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall bör lämnas riksdagen i lämpligt sammanhang. Frå -
Jul) 1975/76: 15
gan torde få övervägas närmare i samband med en eventuell proposition på grundval av de förslag som kommer att framläggas av utredningen om telefonavlyssning.
Vid behandlingen av propositionen har utskottet uppmärksammat att i 10 § sekretesslagen föreskrifter finns om utlämnande av handlingar i ärende enligt 11 § terroristlagen. Innehållet i sistnämnda lagrum föreslås i propositionen bli överfört till 3 § lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall. 10 § sekretesslagen bör jämkas i enlighet härmed.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen beträffande behovet av tvångsmedel avslår motionen 1975/76: 71 i denna del (yrkande 3),
2. att riksdagen beträffande giltighetstiden för lagstiftningen med avslag på motionen 1975/76: 73 i denna del (yrkande 1) antar den ikraftträdandebestämmelse som upptagits i det i propositionen 1975/76: 18 framlagda förslaget till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall,
3. att riksdagen beträffande förutsättningarna för användning av tvångsmedel med avslag på motionen 1975/76: 73 i denna del (yrkande 2) antar 2 § i det under 2 ovan angivna lagförslaget,
4. att riksdagen antar det under 2 ovan angivna lagförslaget i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,
5. att riksdagen antar följande
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar
Härigenom föreskrives att 10 § lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande lydelse
10 Handlingar rörande polismyndighets, tullmyndighets eller åklagares verksamhet till förekommande eller beivrande av brott, så ock handlingar rörande användning av tvångsmedel i brottmål eller i ärende enligt 11 § lagen (1973: 162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund må
Föreslagen lydelse §x
Handlingar rörande polismyndighets, tullmyndighets eller åklagares verksamhet till förekommande eller beivrande av brott, så ock handlingar rörande användning av tvångsmedel i brottmål eller i ärende enligt 3 § lagen (1975: 000) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall må ej utlämnas, såvida skäligen kan befaras, att utläm -
* Senaste lydelse 1974: 567.
Juli 1975/76:15
7 Nuvarande lydelse
ej ulämnas, såvida skäligen kan befaras, att utlämnande skulle motverka brotts upptäckande eller brottmåls utredning eller åtgärder till förekommande av brott eller ock vara menligt för rikets säkerhet eller för enskild person; dock må handling ej i något fall hemlighållas längre tid än sjuttio år från dess datum, och vare regeringen obetaget att, där särskilda omständigheter det påkalla, medgiva utlämnande utan hinder av vad ovan stadgas.
Föreslagen lydelse
nande skulle motverka brotts upptäckande eller brottmåls utredning eller åtgärder till förekommande av brott eller ock vara menligt för rikets säkerhet eller för enskild person; dock må handling ej i något fall hemlighållas längre tid än sjuttio år från dess datum, och vare regeringen obetaget att, där särskilda omständigheter det påkalla, medgiva utlämnande utan hinder av vad ovan stadgas.
Vad i första stycket är stadgat om åklagare skall ej äga tillämpning å riksdagens ombudsmän.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om handlingar rörande användning av tvångsmedel i ärende enligt 11 § lagen (1973: 162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund.
Stockholm den 25 november 1975
På justitieutskottets vägnar ASTRID KRISTENSSON
Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Mattson (s), herrar Polstam (c), Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Nygren (s), fru Bergander (s), herrar Schött (m), Fransson (c), Lövenborg (vpk), fru Wiklund (c), fru Andersson i Kumla (s), herrar Lundgren (s) och Nyquist (fp).
Reservationer
1. vid punkten 1 i utskottets hemställan
av herr Lövenborg (vpk) som beträffande behovet av tvångsmedel anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:
I yttrande till inrikesutskottet över de delar av propositionen som avser integrering av terroristbestämmelserna i utlänningslagen har utskottet på närmare anförda skäl funnit att bestämmelserna inte tillgodo -
JuU 1975/76:15
ser rimliga rättssäkerhetskrav och att de därför bör avskaffas. De skäl sorn sålunda åberopats mot ett bibehållande av terroristbestämmelserna talar också för att förslaget till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall bör avslås. Mot lagförslaget kan vidare invändas att rättegångsbalkens regler om tvångsmedel är tillräckligt vittgående när det gäller att förebygga terrordåd och att således något behov inte föreligger av särskilda möjligheter till användning av tvångsåtgärder. Att denna uppfattning är riktig bekräftas av det förhållandet att enligt vad som upplyses i propositionen terroristlagens tvångsmedelsbestämmelser tillämpats i endast ett fall.
På anförda skäl avstyrker utskottet bifall till propositionen i denna del. Ställningstagandet innebär att någon riksdagens åtgärd inte är erforderlig med anledning av motionen 73 i denna del (yrkande 1).
dels att utskottet under 1 bort hemställa
1. att riksdagen beträffande behovet av tvångsmedel med bifall till motionen 1975/76: 71 i denna del (yrkande 3) avslår det i propositionen 1975/76: 18 framlagda förslaget till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall.
2. vid punkten 2 i utskottets hemställan
av herr Nyquist (fp) som beträffande giltighetstiden för lagstiftningen anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse: Utskottet vill till en början rent allmänt konstatera att bestämmelserna i det framlagda lagförslaget liksom motsvarande bestämmelser i terroristlagen otvivelaktigt innefattar långtgående ingrepp i den personliga integriteten. Det bör också framhållas att förutsättningarna för att tvångsåtgärderna skall få vidtas i viss mån avviker från vad som enligt rättegångsbalken gäller om användningen av tvångsmedel vid misstanke om brott. När terroristlagstiftningen nu inarbetas i utlänningslagen kan det därför — som föredragande statsrådet framhåller — finnas anledning att överväga om de särskilda tvångsåtgärderna enligt terroristlagstiftningen bör finnas kvar eller avskaffas. Enligt utskottets mening bör emellertid beaktas att de regler om telefonavlyssning som finns i rättegångsbalken, terroristlagen och vissa andra författningar f. n. är föremål för översyn av särskilda sakkunniga, som tillkallades år 1974 i enlighet med önskemål från riksdagens sida i samband med tillkomsten av terroristlagstiftningen (se JuU 1973: 18). Utredningen beräknas slutföra sitt uppdrag före årsskiftet 1975-1976. Enligt utskottets mening bör ett mera definitivt ställningstagande till frågan om behovet av särskilda tvångsåtgärder i terroristsammanhang anstå till dess utredningen redovisat resultatet av sitt arbete. Utskottet delar emellertid motionärens upp -
JuU 1975/76:15
fattning att frågan huruvida de särskilda bestämmelserna om tvångsmedel i terrorist ärenden bör införlivas med rättegångsbalkens regler snarast bör bli föremål för riksdagens prövning. Förslag till lagstiftning på området bör därför föreläggas riksdagen under våren 1976. I enlighet härmed bör lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall gälla endast till och med den 30 juni 1976. Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 71 i denna del och tillstyrker bifall till motionen 73 i berörd del.
dels att utskottet under 2 bort hemställa
2. att riksdagen beträffande giltighetstiden för lagstiftningen med bifall till motionen 1975/76: 73 i denna del (yrkande 1) och med anledning av propositionen 1975/76: 18 antar den ikraftträdandebestämmelse som upptagits i det i propositionen framlagda förslaget till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall med den ändringen att bestämmelsen erhåller följande såsom Utskottets förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976 och gäller till och januari 1976 och gäller till och med den 31 december 1976. med den 30 juni 1976.
1 § första stycket äger jämväl tillämpning när regeringen enligt 8 § lagen (1973: 162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund förordnat att avvisnings- eller utvisningsbeslut ej skall verkställas.
3. vid punkten 3 i utskottets hemställan
av herr Nyquist (fp) som beträffande förutsättningarna för användning av tvångsmedel anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Sorn framgår” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:
Som framgår av redogörelsen ovan är 2 § förslaget till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall — liksom motsvarande bestämmelse
i terroristlagen — mera generellt utformad än stadgandet om förutsättningarna för avvisning och utvisning i förslaget till ändring i utlänningslagen. Det kan sålunda synas som om lagrummet skulle ge möjlighet till ingripanden för att förebygga också andra brott mot allmän ordning och säkerhet än våld, hot eller tvång för politiska syften. Självfallet får emellertid tvångsmedlen endast användas när det är fråga om politiska våldsdåd av den art som avses med terroristlagstiftningen. Utskottet delar motionärens uppfattning att innebörden av ifrågavarande lagrum bör komma till klarare uttryck. Utskottet förordar således att 2 § förslaget
JuU 1975/76:15
till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall ges en sådan lydelse att åtgärderna får vidtas då det finnes vara av betydelse för att utröna huruvida organisation eller grupp sorn avses i 20 § andra stycket utlänningslagen planlägger eller förbereder våld, hot eller tvång för politiska syften.
dels att utskottet under 3 bort hemställa
3. att riksdagen beträffande förutsättningarna för användning av tvångsmedel med bifall till motionen 1975/76: 73 i denna del (yrkande 2) och med anledning av propositionen antar 2 § i det i propositionen framlagda förslaget till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall med den ändringen att lagrummet erhåller följande såsom Utskottets förslag betecknade lydelse: -
Regeringens förslag Utskottets förslag
2 §
Finnes det vara av betydelse för Finnes det vara av betydelse för utt utröna huruvida organisation att utröna huruvida organisation
eller grupp som avses i 20 § andra eller grupp som avses i 20 § andra
stycket utlänningslagen (1954: 193) stycket utlänningslagen (1954: 193)
planlägger eller förbereder åtgärd planlägger eller förbereder åtgärd
som utgör hot mot allmän ordning som innefattar användande av
och säkerhet, får utlänning, som våld, hot eller tvång för politiska
avses i 1 §, underkastas husrann- syften, får utlänning, som avses i
sakan, kroppsvisitation eller 1 §, underkastas husrannsakan,
kroppsbesiktning. Av sådan utlän- kroppsvisitation eller kroppsbesiktning får också tagas fingeravtryck ning. Av sådan utlänning får ock och
fotografi. så tagas fingeravtryck och foto grafi.
Förordnande om åtgärd enligt första stycket meddelas av polismyndighet. I fråga om sådan åtgärd gäller i övrigt bestämmelserna i 28 kap. rättegångsbalken i tillämpliga delar.
4. vid punkten 5 i utskottets hemställan
av herr Lövenborg (vpk) som — under förutsättning av bifall till reservationen nr 1 — anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Vid behandlingen” och slutar med ”enlighet härmed” bort ha följande lydelse: Vid
behandlingen av propositionen har utskottet uppmärksammat att i 10 § sekretesslagen föreskrifter finns om utlämnande av handlingar i ärende enligt 11 § terroristlagen. Terroristlagen upphör att gälla vid utgången av år 1975. I enlighet härmed och till följd av utskottets ställningstagande ovan att avstyrka bifall till förslaget till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall bör hänvisningen utgå.
JuU 1975/76:15
dels att utskottet under 5 bort hemställa
5. att riksdagen antar följande
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar
Härigenom föreskrives att 10 § lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
10 Handlingar rörande polismyndighets, tullmyndighets eller åklagares verksamhet till förekommande eller beivrande av brott, så ock handlingar rörande användning av tvångsmedel i brottmål eller i ärende enligt 11 § lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund må ej utlämnas, såvida skäligen kan befaras, att utlämnande skulle motverka brotts upptäckande eller brottmåls utredning eller åtgärder till förekommande av brott eller ock vara menligt för rikets säkerhet eller för enskild person; dock må handling ej i något fall hemlighållas längre tid än sjuttio år från dess datum, och vare regeringen obetaget att, där särskilda omständigheter det påkalla, medgiva utlämnande utan hinder av vad ovan stadgas.
Vad i första stycket är stadgat o riksdagens ombudsmän.
Föreslagen lydelse
i1
Handlingar rörande polismyndighets, tullmyndighets eller åklagares verksamhet till förekommande eller beivrande av brott, så ock handlingar rörande användning av tvångsmedel i brottmål må ej utlämnas, såvida skäligen kan befaras, att utlämnande skulle motverka brotts upptäckande eller brottmåls utredning eller åtgärder till förekommande av brott eller ock vara menligt för rikets säkerhet eller för enskild person; dock må handling ej i något fall hemlighållas längre tid än sjuttio år från dess datum, och vare regeringen obetaget att, där särskilda omständigheter det påkalla, medgiva utlämnande utan hinder av vad ovan stadgas.
åklagare skall ej äga tillämpning å
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om handlingar rörande användning av tvångsmedel i ärende enligt 11 § lagen (1973: 162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund.
1 Senaste lydelse 1974: 567.
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1975 7S0047
'