Med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag till rättshjälp m. m. jämte motioner
JuU 1975/76: 24
Justitieutskottets betänkande 1975/76: 24
med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag till rättshjälp m. m. jämte motioner
ANDRA HUVUDTITELN Rättshjälp m. m.
1. Rättshjälpskostnader. Regeringen har i propositionen 1975/76:100 bilaga 4 (justitiedepartementet) under punkten E 1 (s. 63) föreslagit riksdagen att till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 107 000 000 kr.
Motioner
I motionen 1975/76:174 av herr Sjöholm (fp) yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att förslag skyndsamt framläggs till ett system med fast anställda offentliga försvarare i brottmål enligt de riktlinjer som angivits i motionen.
1 motionen 1975/76:1078 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c, m, fp) yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller att rättshjälpsutredningen får i uppdrag att positivt pröva frågan om en återgång till tidigare regler på rättshjälpens område för näringsidkare och att komma med förslag till ökad rättshjälp för innovatörer vid patentintrång.
I motionen 1975/76:1084 av herrar Stridsman (c) och Mattsson i Skee (c) yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag om möjlighet för svensk medborgare eller i riket bosatt att i brottmål som handläggs utom riket erhålla svensk rättshjälp eller motsvarande.
I motionen 1975/76:1088 av fru Swartz (fp) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om resekostnad för tilltalad i brottmål.
1 motionen 1975/76:2053 av herr Westberg i Ljusdal (fp) yrkas att riksdagen antar sådan ändring i rättshjälpslagen att den som är berövad friheten eller mot vilken förslag om frihetsberövande har väckts får rätt till offentligt biträde enligt vad som anförts i motionen.
Utskottet
Från förevarande anslag bestrids de rättshjälpskostnader (förmåner) som enligt rättshjälpslagen skall betalas av allmänna medel, dvs. framför allt
1 Riksdagen 1975/76. 7 sami. Nr 24
Juli 1975/76:24
ersättning till offentlig försvarare samt biträde vid allmän rättshjälp. I propositionen föreslås en uppräkning av anslaget med 17 milj. kr. till 107 milj. kr.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens medelsberäkning.
Sedan rättshjälpslagen trädde i kraft den 1 juli 1973 har i skilda sammanhang aktualiserats olika frågor angående tillämpningen av den nya lagstiftningen. I vissa hänseenden har vidtagits ändringar i lagen (se prop. 1974:71, JuU 18, rskr 235 och prop. 1975/76:47, JuU 17, rskr 112). I maj 1975 har uppdragits åt särskilda sakkunniga, rättshjälpsutredningen (Ju 1975:07), att göra en allmän översyn av rättshjälpssystemet.
Enligt direktiven för utredningen bör dess arbete i första hand inriktas på att effektivisera de olika rättshjälpsformerna. Härvid aktualiseras såväl dessas tillämpningsområde och innehåll som olika organisatoriska frågor. Utgångspunkten bör enligt direktiven vara att allmän rättshjälp också i fortsättningen skall utgöra grunden för systemet, kompletterad med rättshjälp åt misstänkt i brottmål och rättshjälp genom offentligt biträde. Utredningen har i år fött tilläggsdirektiv, som bl. a. tar sikte på utredningens omprövning av frågan om näringsidkares möjlighet att få rättshjälp. Enligt tilläggsdirektiven skall utredningen också undersöka spörsmålet om kostnadsansvaret för motparts rättegångskostnad och frågan om en utvidgning av rättshjälpsförmånerna vid bodelning.
I motionen 1078 framställs yrkande om att rättshjälpsutredningen bör få i uppdrag att positivt pröva frågan om en återgång till tidigare regler på rättshjälpens område för näringsidkare samt att komma med förslag till ökad rättshjälp för innovatörer vid patentintrång. I motionen 2053 yrkas att riksdagen skall besluta sådan ändring i rättshjälpslagen, att den som är berövad friheten eller i ärendet riskerar ett frihetsberövande ges en ovillkorlig rätt att fö offentligt biträde.
Både frågan om rättshjälp åt näringsidkare och frågan om rättshjälp genom offentligt biträde har utskottet behandlat vid tidigare tillfällen och senast förra året (se JuU 1975/76:17).
Beträffande frågan om i vilken utsträckning rättshjälp bör kunna meddelas näringsidkare erinrade utskottet förra året om sitt uttalande år 1974 att en omprövning av spörsmålet borde komma till stånd utan onödigt dröjsmål (JuU 1974:18, rskr 235) och hänvisade till att det enligt direktiven för rättshjälpsutredningen ankommer på utredningen att undersöka om nuvarande regel såvitt avser näringsidkares möjlighet att få rättshjälp bör vidmakthållas. I det läge spörsmålet sålunda hade kommit fann utskottet anledning att understryka sitt uttalande år 1974 om vikten av att särskild uppmärksamhet ägnas de speciella problem av jämställdhetsnatur som onekligen föreligger för mindre och medelstora företagare när det gäller rätten till rättshjälp. Utskottet framhöll på nytt angelägenheten av att den ifrågavarande omprövningen kommer till stånd utan onödigt dröjsmål. En tillfredsställande lösning av spörsmålet ansågs av utskottet i själva verket vara så angelägen,
Juli 1975/76:24
att utskottet förordade att frågan skulle behandlas av utredningen med förtur. Vad utskottet uttalat gavs regeringen till känna.
I de förut nämnda tilläggsdirektiven till rättshjälpsutredningen förordar departementschefen med anledning av riksdagens beslut att utredningen undersöker bl. a. den här berörda frågan med beaktande av vad utskottet anfört. Detta får enligt utskottets mening, även med beaktande av vad tillläggsdirektiven i övrigt innehåller, anses innebära att utredningen i enlighet med utskottets uttalande förra året givits i uppdrag att med förtur behandla frågan om rättshjälp åt näringsidkare.
Önskemålet i motionen 1078 att rättshjälpsutredningen ges i uppdrag att positivt pröva reglerna om rättshjälp åt näringsidkare är således redan tillgodosett. Någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen i den delen erfordras därför inte.
Inte heller det i sistnämnda motion framställda önskemålet att rättshjälpsutredningen får i uppdrag att lägga fram förslag till ökad rättshjälp för innovatörer vid patentintrång påkallar någon åtgärd från riksdagens sida, eftersom, enligt vad utskottet inhämtat, även denna fråga kommer att tas upp till bedömning av utredningen.
Vid sitt övervägande förra året av frågan om vidgade möjligheter till rättshjälp genom offentligt biträde erinrade utskottet om att det här var fråga om en av de rättshjälpsreformer som skall ses över av den förut nämnda utredningen. Utskottet utgick från att spörsmålet skulle förutsättningslöst övervägas av utredningen.
Anledning till annat ståndpunktstagande än det som intogs förra året föreligger inte. Någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen är därför inte erforderlig.
I motionen 174 begärs förslag till ett system med fast anställda offentliga försvarare i brottmål. I motionen anges vissa problem kunna uppstå när det uppkommer fråga för rätten att till offentlig försvarare förordna en avlägset boende s. k. kändisadvokat. Motionären anför vidare bl. a. att det vid några tingsrätter utvecklats en ordning, enligt vilken vissa advokater får alla eller de flesta uppdragen som offentliga försvarare. Enligt motionären är det lika viktigt att det inom rättsväsendet finns en krets av fast anställda offentliga försvarare som att rättsväsendet förfogar över en kader av goda och väl utbildade domare och åklagare.
Motionsspörsmålet har tidigare varit aktuellt i riksdagen. Det har behandlats bl. a. av första lagutskottet år 1968 och av justitieutskottet i samband med rättshjälpsreformens antagande år 1972.
I anledning av en år 1968 väckt motion om en fast organisation av statsanställda offentliga försvarare framhöll första lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande (1LU 1968:24) att det från psykologisk synpunkt måste vara värdefullt att den tilltalade i enlighet med gällande ordning kan anförtro sig åt en offentlig försvarare med oberoende ställning i förhållande till myn -
JuU 1975/76:24
digheterna.
Vid rättshjälpsreformens antagande år 1972 prövade utskottet en motionsvägen framförd kritik som gick ut på att vid olika domstolar en mindre krets advokater favoriserades i fråga om erhållande av offentligt försvar. I sitt av riksdagen godkända betänkande (JuU 1972:12) avstyrkte utskottet bifall till motionen i fråga. I motiveringen berörde utskottet först det i motionen framförda förslaget att offentlig försvarare borde utses av annat organ än domstolen. Härvidlag pekade utskottet å ena sidan på de principiella skäl som enligt utskottet med viss styrka talade för förslaget. Å andra sidan hänvisade utskottet till de avsevärda praktiska olägenheter som ett förverkligande av förslaget kunde medföra. I detta hänseende framhöll utskottet särskilt att stor skyndsamhet ofta är påkallad i mål där offentlig försvarare förordnas och att onödig omgång i sådana fall självfallet bör undvikas. Risken för att uppdragen skulle styras till viss eller vissa advokater motverkades enligt utskottets mening av bestämmelsen att den advokat som parten själv utsett till försvarare i princip skall förordnas. Utskottet förutsatte att det i motionen upptagna spörsmålet var uppmärksammat inom regeringens kansli.
I samma lagstiftningsärende prövade utskottet i en annan motion yppade farhågor för att advokatkårens självständighet skulle kunna äventyras genom rättshjälpsreformen. Härvidlag framhöll utskottet att en självständig advokatkår utgör en institution av mycket stor betydelse för vår rättsordning. Utskottet uttalade vidare att reformen självfallet inte fick innebära någon rubbning av principen att advokaterna skall stå fria och oberoende i förhållande till det allmänna.
Under hänvisning till det anförda anser utskottet att den nuvarande ordningen inte innebär olägenheter som motiverar en reformering. Utskottet vidhåller därför riksdagens ställningstaganden från 1968 och 1972 samt avstyrker bifall till motionen.
I motionen 1084 begärs utredning och förslag om möjlighet för svensk medborgare eller här i landet bosatt person att erhålla svensk rättshjälp eller motsvarande i brottmål som handläggs utomlands. I motionen anförs att det främst i landets gränsområden händer att svenska medborgare eller här bosatta personer lagfors vid utländsk domstol och att därvid rättshjälp från Sverige i form av offentlig försvarare eller motsvarande inte beviljas.
1 anslutning till motionsyrkandet vill utskottet till en början konstatera att ordningen för en tilltalads försvar vid lagföring inför utländsk domstol av naturliga skäl inte kan regleras i svensk processrättslig lagstiftning. Rättegångsbalkens och rättshjälpslagens regler i detta hänseende gäller därför enbart rättegången inför svenska domstolar.
Möjlighet till bistånd åt bl. a. svenska medborgare i brottmål som handläggs utomlands föreligger emellertid enligt den i samband med rättshjälpsreformen antagna lagen om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare
JuU 1975/76:24
i utlandet m. m. Enligt bestämmelser i den lagen, som kompletteras av stadganden i instruktionen (1963:83) för utrikesrepresentationen, kan nämligen svenska medborgare och här bosatta flyktingar och statslösa personer av svensk beskickning eller svenskt konsulat få ekonomiskt bistånd i den utsträckning som behövs för att de skall beredas ett tillfredsställande rättsskydd. Bistånd utgår i situationer då någon anhållits, häktats eller eljest berövats friheten genom beslut av domstol eller annan myndighet i utlandet. Bistånd utgår även till den som, utan att vara berövad friheten, i annat land lagfors för brott eller är föremål för förfarande som avser hans avlägsnande från landet, omhändertagande för vård eller annat frihetsberövande, om påföljden eller åtgärden skulle för honom innebära ett allvarligt ingrepp. Biståndet får omfatta kostnad för utredning och bevisning samt för ersättning till försvarare, rättegångsbiträde, ombud eller tolk. Biståndet kan avse även annan kostnad.
Enligt utskottets mening tillgodoser den nu beskrivna ordningen de önskemål som framställs i motionen 1084. Motionen ger emellertid utskottet anledning framhålla att vissa svårigheter synes föreligga att föra ut informationen rörande möjligheterna till ekonomiskt bistånd i brottmål utomlands. Utskottet utgår från att vederbörande myndigheter ägnar särskild uppmärksamhet åt spörsmålet att förbättra informationen i berört hänseende. Härvidlag kan det enligt utskottets mening vara påkallat att vidta speciella åtgärder när det gäller befolkningen i landets gränsområden. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionen.
I motionen 1088 tas upp ett spörsmål angående resekostnad för tilltalad i brottmål. Motionären syftar på den situationen att en tilltalad, som hämtats till rättegångsförhandling genom polisens försorg, står utan egna möjligheter att bekosta hemresan efter förhandlingen. I dylika fall borde domstolen enligt motionären genom kontakt med sociala myndigheter försäkra sig om att den hämtade får hjälp till hemresan. De sociala myndigheternas kostnader kan ersättas genom samhällets rättshjälp. Enligt motionsyrkandet bör riksdagen ge regeringen till känna vad motionären anfört.
1 anledning av motionen vill utskottet erinra om att kostnader för tilltalads resa och uppehälle vid inställelse inför domstol ingår bland de förmåner som enligt rättshjälpslagen utgår vid annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål än offentlig försvarare. Nu avsedd rättshjälp får beviljas den tilltalade om hans beräknade årsinkomst inte överstiger ett belopp motsvarande tre gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Det är domstolen som beslutar i fråga om sådan rättshjälp skall beviljas. Ansökan kan göras muntligen inför rätta. Det är också domstolen som bestämmer vilken ersättning som skall utgå.
Enligt rättshjälpskungörelsen gäller att domstolen skall ombesörja att ersättningen tillställs den berättigade. Vidare gäller att den som har rätt till ersättning för inställelse också har rätt att få förskott, vilket i här aktuella
JulJ 1975/76:24
fall skall begäras hos domstolen. Förskott skall utbetalas kontant. I fråga om reseersättning får förskottet också ges i form av färdbiljett.
Som framgår av det anförda kan de fall som motionen tar sikte på lösas på ett tillfredsställande sätt med tillämpning av gällande bestämmelser. Enligt utskottets mening påkallas därför inte någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen. Utskottet vill dock understryka vikten av att en tilltalad i det läge som avses i motionen inte ställs utan medel till hemresa. Spörsmålet hur sådana situationer skall kunna undvikas synes närmast vara av handläggningsteknisk art och inrymmer krav på att tillfredsställande information når den tilltalade. Utskottet utgår från att domstolsverket ägnar frågan erforderlig uppmärksamhet.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1976/77 anvisar ett förslagsanslag av 107 000 000 kr.,
2. att riksdagen beträffande rättshjälp åt näringsidkare m. m. avslår motionen 1975/76:1078,
3. att riksdagen beträffande offentligt biträde avslår motionen 1975/76:2053,
4. att riksdagen beträffande fast anställda offentliga försvarare avslår motionen 1975/76:174,
5. att riksdagen beträffande rättshjälp i brottmål utomlands avslår motionen 1975/76:1084,
6. att riksdagen beträffande resekostnad för tilltalad avslår motionen 1975/76:1088.
2. Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet. Bidrag till allmänna advokatbyråer. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna E 2 och E 3 (s. 64-66) och hemställer
att riksdagen för budgetåret 1976/77 .anvisar
1. till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag av 1 000 kr.,
2. till Bidrag till allmänna advokatbyråer ett förslagsanslag av 500 000 kr.
3. Ersättning åt vittnen m. m. Regeringen har under punkten E 4 (s. 66 och 67) föreslagit riksdagen att till Ersättning åt vittnen m. m. för budgetåret 1976/77 anvisa ett förslagsanslag av 20 500 000 kr.
Motioner
I motionen 1975/76:1063 av herr Glimnér (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av bestämmelserna om ersättning till vittnen m. fl. med sikte på en uppjustering av utgående ersättning, som bör utgå på mera rättvisande grunder än som nu är fallet.
JuU 1975/76:24
1 motionen 1975/76:1101 av herr Gillström (s) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av ersättningsreglerna för vigselförrättare.
Utskottet
Från anslaget bestrids en rad olika kostnader för rättegångsväsendet och vissa andra kostnader, bl. a. de i föreliggande motioner berörda ersättningarna till vittnen och till särskilt förordnade vigselförrättare.
Ersättning av allmänna medel till vittne, målsägande m. fl. utgår enligt vittnesersättningskungörelsen (1973:262) f. n. med högst 100 kr./dag för mistad inkomst eller på annat sätt åsamkad ekonomisk förlust (ersättning för tidsspillan). Därjämte ersätts nödvändiga kostnader för uppehälle (traktamente) och för resa (reseersättning). Traktamentet får bestämmas till högst 35 kr. om dagen eller, om den som kallats har utgift för nattlogi eller andra särskilda omständigheter föreligger, till högst 75 kr. Reseersättning utgår enligt de grunder som gäller för statstjänstemän i lägsta reseklass vid tjänsteresa inom landet.
Gällande maximibelopp för ersättning för tidsspillan fastställdes den 1 juli 1975, då det höjdes från 85 kr./dag. Samtidigt skedde också en uppräkning av traktamentsbeloppen till nyss angiven nivå.
Med utgångspunkt i den ordning som gällde före den 1 juli 1975 framhålls i motionen 1063 att en alltför låg ersättning till vittnen inte får utgöra hinder att få fram vittnesmål. Motionären efterlyser en skälig ersättning till vittnen m. fl. och åberopar penningvärdets fall till stöd för en höjning. I yrkandet begärs en översyn av ersättningsbestämmelserna med sikte på en uppjustering av ersättningsbeloppen, vilka bör utgå efter mera rättvisa grunder än f. n.
Utskottet delar i och för sig den av motionären framförda uppfattningen om angelägenheten av att ersättningsbeloppens storlek inte får öva inflytande på allmänhetens beredvillighet att vittna inför domstol. Med hänsyn till den höjning av maximibeloppen som vidtogs den 1 juli 1975 får emellertid syftet med motionen anses vara tillgodosett. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen.
Enligt 4 kap. 1 i; giftermålsbalken ingås äktenskap med kyrklig eller borgerlig vigsel. Enligt 5 S samma balk tillkommer behörighet att förrätta borgerlig vigsel dels lagfaren domare i allmän underrätt, dels den som länsstyrelsen särskilt förordnar till vigselförrättare.
Ersättning till särskilt förordnad vigselförrättare utgår enligt kungörelsen (1964:678) med närmare föreskrifter om borgerlig vigsel med 40 kr. för varje vigsel som vigselförrättaren förrättar. Har han samma dag förrättat mer än en vigsel utgör ersättningen 20 kr. för varje vigsel utöver den första. För särskilt förordnad vigselförrättare meddelar länsstyrelsen bestämmelser om tjänstgöringstid.
JuU 1975/76:24
8 I motionen 1101 framhålls att de angivna ersättningsreglerna visat sig orättvisa. Enligt motionären får vigselförrättare i de flesta kommuner offra en stor del av lördag och söndag för oftast bara en enda vigsel. Iordningställande av lokaler och andra förberedelser tar enligt motionären samma tid antingen det gäller en eller flera vigslar. Enligt motionären kan det i stora kommuner förekomma 15-20 vigslar per dag, vilket kan ge en mycket stor ersättning. I yrkandet begärs en översyn av reglerna om ersättning till vigselförrättare.
Utskottet har viss förståelse för den i motionen framförda uppfattningen att den nuvarande ersättningsordningen kan medföra ojämnheter på så sätt att ersättningen för en enstaka förrättning under en lördag eller en söndag kan förefalla låg medan den sammanlagda ersättningen för ett stort antal förrättningar under en och samma dag kan förefalla hög. Vid bedömningen av motionsspörsmålet måste emellertid också beaktas att fråga är om uppdrag av en alldeles speciell karaktär. Rådande olikformighet framstår också som mindre påtaglig om man ser till den totala ersättning en vigselförrättare får under en längre tidsperiod. Enligt utskottets uppfattning innebär nuvarande ordning inte sådana olägenheter att riksdagen bör ta initiativ till en översyn i enlighet med motionärens önskemål. Utskottet avstyrker bifall till motionen.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens medelsberäkning under ifrågavarande punkt.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen till Ersättning ät vittnen m. m. för budgetåret 1976/77 anvisar ett förslagsanslag av 20 500 000 kr.,
2. att riksdagen beträffande översyn av vittnesersättningskungörelsen avslår motionen 1975/76:1063,
3. att riksdagen beträffande översyn av ersättningsreglerna för särskilt förordnade vigselförrättare avslår motionen 1975/76:1101.
Stockholm den 4 mars 1976
På justitieutskottets vägnar ASTRID KRISTENSSON
Närvarande: fru Kristensson (m), herrar Polstam (c), Johansson i Växjö (c), Jönsson i Malmö (s), Nygren (s), Schött (m), Nilsson i Visby (s). Lövenborg (vpk), fru Wiklund (c), fru André (c), fru Andersson i Kumla (s), herrar Lundgren (s), Mathsson i Fagersta (s), Raneskog (c) och Nyquist (fp).
GOTAB 51429 Stockholm 1976