Med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag till kriminalvården jämte motioner
JuU 1975/76:28
Justitieutskottets betänkande 1975/76: 28
med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag till kriminalvården jämte motioner
ANDRA HUVUDTITELN Kriminalvården
1. Kriminalvårdsstyrelsen. Regeringen har i propositionen 1975/76:100 bilaga 4 (justitiedepartementet) under punkten F 1 (s. 69-71) föreslagit riksdagen att till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1976/77 anvisa ett för-' slagsanslag av 40 160 000 kr.
Motion
1 motionen 1975/76:1998 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av den nya kriminalvårdsreformen i enlighet med vad som anförts i motionen 1979 (yrkande 10).
Utskottet
Under ifrågavarande anslag föreslås att riksdagen anvisar ett förslagsanslag av 40 160 000 kr. Häri innefattas medel för fem nya tjänster, varav en handläggare till förstärkning av styrelsens personalbyrå.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till medelsanvisning. I motionen 1998 (1979) yrkas att riksdagen skall begära en utvärdering av den nya kriminalvårdsreformen. Motionärerna framhåller att reformen inneburit genomgripande förändringar i anstalts- och behandlingssystemet men att många problem kvarstår olösta och att nya problem har tillkommit. Som inte minst angeläget vid en utvärdering anger motionärerna att personalens uppfattning får komma till uttryck och att över huvud taget hänsyn tas till personalens arbets- och säkerhetsförhållanden.
Vid bedömande av motionsyrkandet måste enligt utskottets mening beaktas att kriminalvårdsreformen, som beslutades av statsmakterna 1973, ännu inte genomförts fullt ut. Bl. a. har det nya regionala system med 14 regioner, som reformen innefattar, bara delvis kommit i tillämpning. Vidare är antalet lokalanstalter otillräckligt för att intentionerna bakom reformen skall kunna föras ut i hela landet. Med hänsyn härtill saknas förutsättningar för en utvärdering av det slag motionärerna begär. Möjlighet föreligger däremot att göra mer begränsade undersökningar rörande reformens verkningar. Medel har också anvisats för sådana undersökningar. För innevarande bud -
1 Riksdagen 1975/76. 7 sami. Nr 28
JuU 1975/76: 28
getår har kriminalvårdsstyrelsen sålunda erhållit 200 000 kr., vilka medel bl. a. används för ett projekt som syftar till en kartläggning av reformens effekter på återfall. Utvecklingsenheten vid kriminalvårdsstyrelsen handhar verksamheten i samarbete med brottsförebyggande rådets utvecklingsenhet och vetenskapliga grupp. Beloppet har för nästa budgetår uppräknats med 50 000 kr. (se prop. 1975/76:100, bil. 4, s. 24, JuU 1975/76:25, rskr 181).
Med anledning av motionärernas uttalanden rörande anstaltspersonalens arbetsförhållanden m. m. vill utskottet erinra om att den år 1973 tillsatta utredningen rörande personalens arbetsuppgifter vid kriminalvårdens anstalter (Ju 1973:20) beräknas slutföra sitt arbete innevarande år.
Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1998 i nu berörd del.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1976/77 anvisar ett förslagsanslag av 40 160 000 kr.,
2. att riksdagen beträffande utvärdering av kriminalvärdsre/örmen avslår motionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande 10).
2. Kriminalvårdsanstalterna. Regeringen har under punkten F 2 (s. 71-75) föreslagit riksdagen att bemyndiga regeringen att inrätta två tjänster som kriminalvårdsdirektör i Fe 23/24 samt att till Kriminalvårdsanstalterna för budgetåret 1976/77 anvisa ett förslagsanslag av 519 225 000 kr.
Motioner
I motionen 1975/76:175 av herr Sjöholm (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att förslag till införande av arbetsmarknadsmässig lön för arbete utfört av intagen i fångvårdsanstalt skyndsamt framläggs.
I motionen 1975/76:1054 av fru André m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära omprövning av beslutet att reducera platsantalet med 40 vid kriminalvårdsanstalten i Tidaholm.
I motionen 1975/76:1061 av herr Fransson m. fl. (c) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen beslutar att hos regeringen begära dels att kriminalvårdsstyrelsen bemyndigas att utvidga försöksverksamheten med marknadsanpassade arbetsersättningar till anstalterna i Tidaholm och Norrtälje (yrkande 3), dels att frågan om införande av marknadsanpassade arbetsoch studieersättningar för alla intagna i kriminalvårdens anstalter utreds och att därvid även de problem som sammanhänger med beskattning, sjukförsäkringsförmåner m. m. beaktas (yrkande 4).
1 motionen 1975/76:1074 av herr Lövenborg m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen, i syfte att möjliggöra senare inlåsning enligt vad som anförts i motionen, till F2 Kriminalvårdsanstalterna anvisar ett med 10 000 000 kr. i förhållande till regeringens förslag förhöjt belopp.
JuU 1975/76: 28
3 I motionen 1975/76:1081 av herrar Lövenborg (vpk) och Pettersson i Västerås (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om införandet av marknadsmässiga löner vid samtliga fångvårdsanstalter.
1 motionen 1975/76:1083 av herr Polstam m. fl. (c, fp) hemställs att riksdagen beslutar att under F 2 Kriminalvårdsanstaltema anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 4 960 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 524 185 000 kr. för att möjliggöra en senareläggning av inlåsningen vid de slutna anstalterna.
I motionen 1975/76:1998 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen hos regeringen begär att en arbetsgrupp tillsätts med uppgift att framlägga förslag till åtgärder mot narkotikamissbruket på olika anstalter (yrkande 11).
Utskottet
Regeringens förslag till medelsanvisning avser ett förslagsanslag av 519 225 000 kr. Häri innefattas medel för 48,5 nya tjänster, varav åtta för ett fortsatt successivt genomförande av det nya regionala systemet inom kriminalvården, sex för nya tjänster som studieledare vid en mera planmässigt inriktad teoretisk utbildning vid anstalterna samt 28 för tjänster vid ett nytt allmänt häkte i Kristianstad. Förslaget innefattar å andra sidan en personalreducering, avseende bl. a. 16 tjänster med anledning av ett beslut av regeringen den 18 december 1975, som innebär att anstalterna Hall, Norrtälje och Tidaholm skall reduceras med 35, 40 respektive 40 platser. Reduceringen skall enligt beslutet ske successivt och vara avslutad senast den 30 juni 1977.
Mot sistnämnda beslut anförs kritik i motionen 1054 såvitt gäller anstalten Tidaholm. Motionärerna framhåller att platsantalet på denna anstalt enligt ett tidigare regeringsbeslut i december 1974 skall reduceras med 40 platser före den 1 juli 1976 och att anstalten är den enda anstalt i landet som berörs av bägge indragningsbesluten. En reducering med 80 platser på kort tid kan enligt motionärerna inte ske utan svårigheter. Motionärerna påpekar att på anstalten arbetar fast anställd, yrkesutbildad personal som är lokalt bunden och att reduceringen påverkar personalens arbetsmöjligheter. De framhåller också att anstalten är i gott skick. Motionsyrkandet innebär att riksdagen skall begära att regeringen omprövar beslutet att reducera platsantalet på Tidaholmsanstalten med ytterligare 40 platser.
Det av motionärerna omnämnda regeringsbeslutet 1974 innebar, efter viss ändring med anledning av uttalanden från riksdagens sida (JuU 1975:11, rskr 89), att platsantalet skulle reduceras på vissa anstalter med följande platser: Kumla 140, Lärbro 40, Tidaholm 40, Ulriksfors 33, Kalmar 20, Hinseberg 10 och Skänninge 10 platser. Reduceringen skall vara avslutad senast den 30 juni 1976.
JuU 1975/76: 28
4 Utskottet delar departementschefens uppfattning att den sjunkande beläggningen på kriminalvårdsanstalterna bör föranleda en ytterligare reducering av platsantalet. I överensstämmelse med tankegångarna bakom kriminalvårdsreformen bör, som departementschefen framhåller, reduceringen göras vid riksanstalter. Någon erinran synes inte i och för sig kunna riktas mot beslutet om vilka anstalter som bör komma i fråga för den fortsatta nedskärningen, om man granskar riksanstalternas beläggningssiffror. Utskottet har emellertid fäst sig vid det av motionärerna påtalade förhållandet att Tidaholmsanstalten är den enda anstalt i landet som omfattas av såväl 1974 som 1975 års indragningsbeslut. Besluten innebär för anstaltens del en mycket kraftig minskning av platsantalet, från 230 till 150 platser. En sådan reducering av platsantalet måste självfallet innebära en genomgripande förändring av verksamheten vid anstalten som synes olycklig, inte minst med hänsyn till det goda skick som anstalten i jämförelse med många andra riksanstalter befinner sig i. Den kraftiga reduceringen av platsantalet på kort tid skapar också enligt vad utskottet inhämtat vissa svårigheter för delar av den berörda personalen. Mot en platsreducering på Tidaholm talar slutligen att anstalten av kriminalvårdsstyrelsen ansetts lämplig för en av styrelsen föreslagen utvidgad försöksverksamhet med marknadsanpassad lön.
I vad mån nackdelar av motsvarande tyngd kan anföras om man i stället hänför reduceringen till en eller flera av landets övriga 21 riksanstalter är givetvis omöjligt för utskottet att överblicka inom ramen för detta ärende. Vad utskottet inhämtat har emellertid övertygat utskottet om att anledning kan finnas att i enlighet med motionsönskemålet ompröva beslutet att reducera Tidaholmsanstalten med ytterligare 40 platser.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
I två motioner, 1074 och 1083, begärs förhöit anslag i syfte att möjliggöra en senare inlåsning av de intagna på kriminalvårdens slutna anstalter. För närvarande låses dörrarna till de intagnas bostadsrum regelmässigt kl. 20 varje dag på samtliga slutna anstalter, lokalanstalter lika väl som riksanstalter. I motionen 1083 framhålls att den tidiga inlåsningen hör till de mest pressande och aggressionsutlösande momenten på anstalterna och att den begränsar de intagnas möjligheter att utnyttja sin fritid till meningsfulla aktiviteter och samvaro med andra. Medel bör enligt motionärerna anvisas som möjliggör en senareläggning av inlåsningen till kl. 21. Anslaget föreslås i sådant syfte höjt med 4 960 000 kr.
I motionen 1074 begärs en förhöjning av medelsanvisningen med 10 milj. kr. för att möjliggöra att inlåsningen tidigast sker kl. 22. Motionärerna betecknar den nuvarande inlåsningen kl. 20 som en kränkande omyndighetsförklaring av vuxna människor och uppger att den framkallar ständig opposition från de intagnas sida. Den står också, framhåller motionärerna, i strid med strävandena i modern kriminalpolitik att förhållandena för de intagna inte onödigtvis skall skilja sig från livet utanför murarna.
JuU 1975/76: 28
5 De skäl som anförts till stöd för den nuvarande inlåsningen kl. 20 har framför allt varit av ekonomisk natur. Kriminalvårdsberedningen anförde sålunda i sitt betänkande Kriminalvård (SOU 1972:64) att en senarelåsning skulle bli mycket kostnadskrävande. Merkostnaden för en timmes förlängd gemenskap skulle, enligt en av kriminalvårdsstyrelsen verkställd beräkning, uppgå till 3,5 milj. kr. Beredningen ansåg därför att, vid en avvägning av angelägenhetsgraden av olika reformbehov, en senareläggning av inlåsningen fick stå tillbaka för andra åtgärder. I enlighet härmed avstyrkte beredningen ett av kommittén för anstaltsbehandling (KAIK) framlagt förslag om senarelagd inlåsning (SOU 1971:74). 1 stället kunde enligt beredningen övervägas att utrusta bostadsrummen med TV-apparat och därmed ge de intagna på slutna anstalter möjlighet att följa TV-program. Så har också skett i viss utsträckning. För innevarande budgetår har för ändamålet anslagits 75 000 kr., och lika stort belopp innefattas i regeringens anslagsframställning för nästa budgetår.
Satsningar av detta slag är emellertid enligt utskottets mening inte ägnade att lösa det i motionerna aktualiserade problemet som inte främst avser rätten för de intagna att 11 se på TV utan deras möjligheter över huvud taget att utnyttja sin fritid på ett meningsfullt sätt. En inlåsning kl. 20 står, som motionärerna framhåller, i mindre god överensstämmelse med strävandena bakom kriminalvårdsreformen att så långt möjligt undvika att de intagna passiviseras och förlorar kontakten med omvärlden. Nuvarande ordning innebär att de intagna endast får tillbringa en begränsad del av fritiden tillsammans med andra. Den försvårar för dem att delta i studiecirklar och sammankomster med övervakare, träffa anstaltsbesökare, yrkesvägledare m. fl. och hindrar dem från att fö sitt behov av förströelse tillgodosett i skälig utsträckning.
Utskottet vill nämna att önskemål om senarelåsning genomgående har förts fram och prioriterats av de intagna vid utskottets studiebesök vid olika kriminalvårdsanstalter. Krav därpå har också under en följd av år förts fram i kriminalvårdsstyrelsens budgetframställningar och av de intagnas organisationer.
Utskottet är mot bakgrund av det anförda berett att uttala sin principiella anslutning till motionsförslagen. Samtidigt är utskottet emellertid medvetet om att en senare kvällslåsning inrymmer åtskilliga problem av ekonomisk, administrativ och personalpolitisk natur. Reformen måste - även om enligt vad utskottet erfarit vissa arbetskraftsvinster på sina håll torde kunna göras genom bl. a. ändringar i schemaläggningen - kräva ökade personalresurser. Att nyrekrytera personal i ett läge då personalindragningar successivt aktualiseras i följd av en sjunkande anstaltsbeläggning synes emellertid mindre välbetänkt. Vidare medför reformen oundgängligen ökad kvällstjänstgöring och därmed också sämre arbetsförhållanden för personalen.
Spörsmål av nu berörd art kräver enligt utskottets mening överväganden som inte kan göras inom ramen för detta ärende. Utskottet förordar därför
1* Riksdagen 1975/76. 7 sam!. Nr 28
Juli 1975/76: 28
att frågan om senareläggning av kvällslåsningen på de slutna anstalterna blir föremål för skyndsam översyn genom justitiedepartementets försorg. Utredningen bör bedrivas så att förslag kan föreläggas nästa riksmöte. Syftet bör vara att skapa förutsättningar för att inlåsningen på anstalterna snarast möjligt kan senareläggas. I avvaktan på att den av utskottet förordade reformen genomförs bör - med beaktande av de lokala förhållandena och inom ramen för nuvarande resurser - ansträngningar göras inom de olika regionerna att senarelägga kvällslåsningen i så stor utsträckning som möjligt.
Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.
I tre motioner, nämligen 175, 1061 och 1081, framförs yrkanden som syftar till utvidgning av den vid vissa anstalter bedrivna försöksverksamheten med marknadsanpassad arbetsersättning för intagna.
Sådan verksamhet förekommer f. n. vid två anstalter, vid Tillberga sedan november 1972 och vid Skogome sedan februari 1975. Verksamheten syftar till att ge de intagna möjlighet att, även vad gäller arbetsersättningen, arbeta under villkor som liknar den fria arbetsmarknadens. Den högre arbetsersättningen skall användas för att förbättra den ekonomiska och sociala situationen inför frigivningen. Verksamheten innefattar också bl. a. en aktiv medverkan från anstaltens sida i de intagnas ekonomiska planering och sanering (budgetplanering) samt en utökning av antalet permissioner.
Löneersättningen vid försöksanstalterna grundar sig på gällande kollektivavtal och utgår i allmänhet i form av prestationslön. Skatteavdrag görs inte på lönen. I stället görs vid ackordsättningen ett avdrag som ungefär motsvarar preliminärbeskattningen för en ensamstående i samma inkomstläge. Vidare dras från arbetsersättningen ett belopp som svarar mot en skälig betalning för kost.
Intagna som är intresserade av att delta i försöksverksamheten på Tillberga får ansöka om placering där. För att bli antagen krävs bl. a. att den intagne är lämplig för placering på öppen anstalt, att han är frisk, arbetsför och intresserad av industriellt arbete samt att han är intresserad av att, under aktivt samarbete med personalen, försöka ordna upp sin ekonomi inför frigivningen. Sökande som är narkotikamissbrukare blir regelmässigt inte antagna.
På Tillberga, som är öppen riksanstalt med nominellt 119 platser, är produktionen huvudsakligen inriktad på tillverkning av trähus (80 platser). Därjämte finns en mekanisk verkstad (20 platser). Beläggningen på anstalten uppgick vid årsskiftet 1975-1976 till 53 intagna. På Skogome, som ären sluten riksanstalt med 103 platser, kan 75 intagna sysselsättas i ett tvätteri och 20 i en grovkonfektionsverkstad. Vid årsskiftet 1975-1976 fanns 76 intagna på anstalten.
I motionen 175 begärs att regeringen skyndsamt skall framlägga förslag till införande av arbetsmarknadsmässig lön för de intagnas arbete på anstalterna. Enligt motionären skulle ett system med marknadsmässiga löner bättre tillgodose syftet med kriminalvården, bl. a. genom en minskning av
Juli 1975/76: 28
antalet återfall i brott. Vidare skulle de intagna få möjlighet att göra rätt för sig redan under anstaltstiden och arbetstrivseln öka.
På i huvudsak samma skäl begärs i motionen 1081 att riksdagen hos regeringen hemställer om införandet av marknadsmässiga löner vid samtliga fångvårdsanstalter.
I motionen 1061 yrkas - i överensstämmelse med önskemål som framförts i kriminalvårdsstyrelsens petita - att riksdagen hos regeringen skall begära dels att styrelsen bemyndigas utvidga försöksverksamheten med marknadsanpassade ersättningar till anstalterna Tidaholm och Norrtälje, dels att frågan om införande av marknadsanpassade arbets- och studieersättningar för alla intagna utreds och att därvid även de problem som sammanhänger med beskattning, sjukförsäkringsförmåner m. m. beaktas. Motionärerna åberopar att erfarenheterna av försöksverksamheten vid Tillberga ansetts positiva och att en försöksverksamhet på Tidaholm och Norrtälje skulle vara av särskilt värde, eftersom det på dessa anstalter även bedrivs industriell terapi och utbildning på grundskole- och folkhögskolenivå. Till stöd för utredningsyrkandet anför motionärerna att det är lämpligt att de som arbetar och studerar på anstalt ges en likvärdig situation. Motionärerna pekar också på att frågan om en övergång till marknadsanpassade arbetsersättningar och utbildningsbidrag innefattar problem som bl. a. rör beskattning, sjukförsäkringsförmåner, införsel och utmätning.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att införandet av en marknadsanpassad arbetsersättning för de intagna på våra kriminalvårdsanstalter skulle vara av värde från flera synpunkter. Bl. a. skulle syftet med kriminalvården bättre kunna tillgodoses och arbetsvilligheten kunna förbättras. Vidare skulle möjligheterna öka för de intagna att ordna upp sin ekonomi och sociala situation inför frigivningen. Gjorda utvärderingar av försöksverksamheten på Tillberga ger också visst stöd för ett antagande att en verksamhet med marknadsanpassad lön kan ha en positiv effekt när det gäller att minska de intagnas återfall i brott omedelbart efter frigivningen.
Utskottet vill dock understryka nödvändigheten av försiktighet när det gäller att dra slutsatser av den hittills bedrivna försöksverksamheten. De intagna som deltar i försöksverksamheten utgör ett utvalt klientel, som i flertalet fall har mindre sociala och ekonomiska svårigheter än genomsnittet av de intagna på anstalterna. De har också bedömts ha förutsättningar att klara av arbete av det slag som erbjuds på försöksanstalterna. Det bör vidare noteras att till försöken med marknadsmässig lön har knutits liberalare permissionsbestämmelser och särskilda personalinsatser. Det är därför svårt att avgöra i vilken mån de noterade positiva effekterna har sin grund i marknadslönesystemet eller i andra faktorer.
Vid övervägande av frågan om en övergång till ett system med marknadsanpassad ersättning till de intagna måste enligt utskottets mening också beaktas att en mycket stor del av de intagna befinner sig i sådant tillstånd, fysiskt eller psykiskt, att de inte rimligen skulle kunna delta i en arbetsdrift
Juli 1975/76: 28
liknande den som förekommer på den civila arbetsmarknaden. Här må endast erinras om att enligt kriminalvårdsstyrelsens beräkningar ca 25 procent av anstaltsklientelet är narkotikamissbrukare. Beträffande många gäller att de är i utomordentligt stort behov av arbetsträning, arbetsterapi och arbetsprövning. I fråga om en sådan verksamhet kan utskottet liksom departementschefen ansluta sig till kriminalvårdsstyrelsens förslag om förstärkning av de nuvarande insatserna. Förslaget, som också innebär att arbetsdriftens diverseverkstäder successivt förändras till terapi verkstäder, medför ganska vittgående förändringar av verksamheten vid berörda anstalter, vilka synes ligga väl i linje med grundtankarna bakom kriminalvårdsreformen men vara mindre väl förenliga med en övergång till marknadsmässig lön. Härmed är också sagt att ett införande av marknadsmässig lön för alla intagna i kriminalvårdens anstalter stämmer mindre väl överens med den pågående omstruktureringen av verksamheten vid våra anstalter. Utskottet vill här särskilt peka på den ökade integreringen av frivården i anstaltsarbetet och strävandena att underlätta övergången mellan anstaltsvård och frivård genom ett ökat användande av bl. a. frigivningspermissioner och frigång, under vilken de intagna kan arbeta eller delta i undervisning, utbildning eller annan särskilt anordnad verksamhet utanför anstalten. Utskottet vill också i sammanhanget erinra om de ökade möjligheter till yrkesinriktad utbildning för intagna som innefattas i det i budgetpropositionen anmälda förslaget om överflyttning av huvudmannaskapet för denna utbildning till arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och till att några säkra slutsatser inte kan dras av de utvärderingar som gjorts beträffande den hittillsvarande försöksverksamheten är utskottet inte berett att tillstyrka en generell övergång till ett system med marknadsmässiga löner i enlighet med önskemålen i motionerna 175 och 1081. Inte heller kan utskottet tillstyrka yrkandet i motionen 1061 om en utvidgning av försöksverksamheten.
Enligt utskottets mening är emellertid erfarenheterna av verksamheten på Tillberga av den karaktären att en närmare utvärdering av verksamheten framstår som motiverad. Utvärderingen bör i motsats till de begränsade undersökningar som hittills gjorts även omfatta de företagsekonomiska och samhällsekonomiska aspekterna på verksamheten. 1 anslutning till utvärderingen bör utredas förutsättningarna för en permanentning av försöksverksamheten och för en utvidgad verksamhet med marknadsanpassad lön. Därvid bör i enlighet med önskemålen i motionen 1061 särskilt beaktas situationen för intagna som bedriver studier under anstaltsvistelsen. Utredningen bör också i enlighet med motionsönskemålen omfatta de problem som sammanhänger med beskattning, sjukförsäkringsförmåner, införsel, utmätning m. m. för intagna som uppbär lön under anstaltsvistelsen.
Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.
I motionen 1998 (1979) uttalas att missbruket av narkotika på kriminalvårdsanstalterna är ett allvarligt problem, som det tycks bli allt svårare
JuU 1975/76: 28
att komma till rätta med. Motionsyrkandet går ut på att riksdagen skall begära att regeringen tillsätter en arbetsgrupp av specialister med uppgift att framlägga förslag till åtgärder mot narkotikamissbruket.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att narkotikamissbruket på anstalterna utgör ett allvarligt problem och att narkotika förekommer på anstalterna i en utsträckning som inte kan anses acceptabel. Svårigheterna att komma till rätta med problemet sammanhänger till stor del med att den totala avskärmning från yttervärlden, som skulle fordras för att helt förhindra förekomsten av narkotika inom anstalterna, i praktiken är oförenlig med den större öppenhet gentemot samhället i övrigt i form av ökade möjligheter till permissioner, frigång, besök m. m., som utgjorde en av grundvalarna för kriminalvårdsreformen. Att göra den rätta avvägningen härvidlag är en uppgift av mycket grannlaga natur.
För att komma till rätta med insmugglingen och bruket av narkotika på anstalterna utförs visitation av de intagna, deras bostadsrum och övriga allmänna utrymmen på anstalterna. Vid visitation och övrig kontroll tillgrips i viss utsträckning kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Vid vissa anstalter, Kumla, Malmö och Österåker, Finns särskild personal avdelad för visitationsverksamhet, s. k. visitationspatruller. Erfarenheterna härav har varit så goda, att verksamheten utökats till andra anstalter. Andra åtgärder som vidtagits är förflyttning av intagna till annan anstalt och tillfälliga förstärkningar av vård- och tillsynspersonalen för att trygga kravet på ordning och säkerhet. Slutligen bör erinras om den verksamhet som de s. k. narkomanvårdsteamen bedriver.
Med hänvisning till det anförda anser sig utskottet liksom 1974, då väsentligen samma spörsmål prövades (JuU 1974:32), kunna förutsätta, att kriminalvårdsstyrelsen kontinuerligt ägnar hithörande frågor uppmärksamhet och vidtar åtgärder både för att begränsa och försvåra införseln av narkotika till kriminalvårdsanstalterna och för att mer varaktigt komma till rätta med missbruket därav. Utskottet vill i sammanhanget erinra om utskottets uttalanden med anledning av propositionen med förslag till ny lag om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. (prop. 1975/76:90, JuU 1975/76:31), innebärande bl. a. att med all kraft måste förhindras att tilllämpningen av den nya häkteslagen leder till att narkotika kommer in på häktena.
Någon arbetsgrupp av det slag motionärerna förordar kan enligt utskottets mening inte anses erforderlig. Utskottet avstyrker således bifall till motionen i nu berörd del.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen beträffande reducering av platsantalet vid kriminalvdrdsanstalten Tidaholm med anledning av motionen 1975/76:1054 ger regeringen till känna vad utskottet anfört om omprövning i denna del;
2. att riksdagen beträffande senare inläsning av de intagna med
JuU 1975/76: 28
anledning av motionerna 1975/76:1074 och 1975/76:1083 båda i denna del ger regeringen till känna vad utskottet anfort om skyndsam utredning i detta hänseende;
3. att riksdagen beträffande marknadsanpassad arbetsersättning till intagna med anledning av motionen 1975/76:175, motionen 1975/76:1061 i denna del (yrkandena 3 och 4) och motionen 1975/76:1081 ger regeringen till känna vad utskottet anfort om utvärdering och utredning i denna del;
4. att riksdagen bemyndigar regeringen att inrätta två tjänster som kriminalvårdsdirektör i Fe 23/24;
5. att riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1975/76:1074 och 1975/76:1083, båda i denna del, till Kriminalvårdsanstalterna för budgetåret 1976/77 anvisar ett förslagsanslag av 519 225 000 kr.;
6. att riksdagen beträffande narkotikamissbruket på kriminalvårdsanstalterna avslår motionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande 11).
3. Frivården. Regeringen har under punkten F 3 (s. 75-77) föreslagit riksdagen att till Frivården för budgetåret 1976/77 anvisa ett förslagsanslag av 97 300 000 kr.
Motioner
I motionen 1975/76:204 av herr Börjesson i Falköping (c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring av bestämmelserna om övervakningsarvodena att dessa kommer att rubriceras som ersättning för kostnader i samband med övervakningsuppdraget.
I motionen 1975/76:400 av herr Ahlmark m. fl. (fp) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen till Frivården förbehandlings- och stödåtgärder anvisar 557 000 kr. utöver regeringens förslag (yrkande 1 d) samt att riksdagen hos regeringen begär förslag till väsentligt höjd ersättning till lekmannaövervakare enligt vad som anförts i motionen (yrkande 2 b).
I motionen 1975/76:716 av fru Kristensson (m) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till höjning av övervakararvodena, att föreläggas innevarande riksmöte (yrkande 1) samt att riksdagen hos regeringen anhåller om åtgärder för att genomföra jourverksamhet inom kriminalvårdens frivård (yrkande 2).
1 motionen 1975/76:1061 av herr Fransson m. fl. (c) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen beslutar att till Frivården för behandlings- och stödåtgärder samt för familjehem anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 800 000 kr. förhöjt anslag av 98 100 000 kr. (yrkande 2).
Juli 1975/76: 28
1 motionen 1975/76:1064 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen beslutar att under Frivården anvisa ett med 18 000 000 kr. uppräknat belopp (yrkande 2).
Utskottet
Regeringens förslag till ökad medelsanvisning under ifrågavarande punkt innebär framför allt fortsatta satsningar i syfte att förverkliga 1973 års principbeslut om reformer inom frivårdssektorn. Av totalt 61 nya tjänster är sålunda 35 tjänster som assistent och 11 tjänster som biträde avsedda att bereda ett ökat antal dömda med svår missanpassning möjlighet att få frivårdstjänstemän som övervakare. Vidare beräknas medel för 7 tjänster som assistent för förstärkning av frivårdens kurativa verksamhet vid häkten och lokalanstalter såsom ett led i strävandena till ökad integrering mellan anstaltsvård och frivård. Medel beräknas också bl. a. för tjänster vid ett bostadshotell i Helsingborg.
I motionen 1064 begärs en uppräkning av anslaget till frivården med 18 milj. kr. Yrkandet utgår från hemställan i samma motion om avslag på regeringens förslag i budgetpropositionen till anvisning av medel för nya polismanstjänster. I denna del har riksdagen avslagit motionen vid behandlingen av anslagen till polisväsendet (JuU 1975/76:26 p. 6).
I konsekvens härmed avstyrker utskottet bifall till motionen i vad den avser en uppräkning av anslaget till frivården.
I syfte att förbättra frivårdens behandlings- och stödåtgärder föreslås i motionerna 400 och 1061 en uppräkning av anslaget under förevarande punkt med 557 000 kr. respektive 800 000 kr. Den i den sistnämnda motionen föreslagna höjningen avser också medel till verksamhet med familjehem. I båda motionerna erinras om att frågan om ansvars- och kostnadsfördelning mellan kriminalvården och andra samhällsorgan bl. a. när det gäller frivårdens klienter, t. ex. i fråga om arbetsförmedling och bostadsanskaffning, ännu inte fått en tillfredsställande lösning. Enligt motionärerna erfordras med hänsyn härtill ökade ekonomiska resurser för frivården.
Olika frågor om skilda samhällsorgans ansvar för kriminalvårdens klienter ägnades stort intresse vid riksdagens ställningstagande till kriminalvårdsreformen år 1973 och vid kriminalvårdslagstiftningen år 1974 (JuU 1973:15 s. 5-7 och JuU 1974:2 s. 34-36). År 1973 anförde utskottet bl. a. att det förelåg ett klart behov av fastare former för samarbetet mellan samhällets olika vårdgrenar, och utskottet underströk kraftigt vikten av att samarbetsfrågorna ägnades särskild uppmärksamhet under det fortsatta arbetet med kriminalvårdsreformens förberedande och genomförande. År 1974 uttalade utskottet bl. a. att det var nödvändigt att klarlägga frågorna om ansvarsoch kostnadsfördelning, så att samarbetet inte försvårades av oklarheter i sådant hänseende. Uttalandet gällde inte bara förekommande lokala problem utan i lika hög grad former för samarbete på regional och central
JuU 1975/76: 28
nivå. Enligt utskottets mening varén helhetslösning av problemen angelägen och brådskande. Erforderliga överväganden borde ske med skyndsamhet och förslag i anledning av övervägandena borde framläggas utan dröjsmål. Vad utskottet anfört gavs Kungl. Maj:t till känna.
När de nu berörda frågorna på nytt aktualiserades förra året hänvisade utskottet (JuU 1975:11 s. 16) bl. a. till att brottsförebyggande rådets arbetsgrupp rörande anpassningsstöd åt straffade enligt nyligen givna direktiv hade att senast den 1 november 1975 till rådet inkomma med förslag om hur samarbetet mellan kriminalvården och andra samhällsorgan borde utformas på längre sikt. Utskottet, som på nytt underströk angelägenheten av att en lösning av de berörda problemen snabbt kommer till stånd, utgick från att förslag i anledning av övervägandena inom brottsförebyggande rådet skulle framläggas utan dröjsmål.
I en i december 1975 avlämnad promemoria konstaterar arbetsgruppen rörande anpassningsstöd åt straffade att formerna för ett utökat och systematiserat samarbete mellan kriminalvården och angränsande vårdområden är beroende av vissa förutsättningar som först måste klarläggas och fastställas. Hit hör kriminalvårdens kostnadsansvar för medicinska och sociala vårdinsatser, fördelningen av behandlings- och resursansvaret för olika vårdinsatser och kriminalvårdens anknytning til! redan etablerade samarbetsformer.
I syfte att belysa de allmänna förutsättningarna för ett vidgat samarbete mellan kriminalvården och andra samhällsorgan har arbetsgruppen enligt vad som anges i promemorian börjat en försöksverksamhet i tre områden, nämligen Västerbottens län, Västerås kommun och Fisksätra bostadsområde i Nacka kommun. Verksamheten syftar ytterst till att beskriva frivårdens roll i ett lokalt vårdsamarbete. Genom den valda uppdelningen har gruppen velat få underlag för en jämförande analys av samarbetsproblematiken på tre nivåer: regional, kommunal och delkommunal. Försöksverksamheten har börjat under hösten 1975. De första delrapporterna beräknas föreligga under maj 1976. Försöket skall enligt arbetsgruppen vara avslutat vid årsskiftet 1977-1978.
I promemorian uttalas vidare att när det gäller formerna för och innehållet i det lokala samarbetet mellan kriminalvården och andra samhällsorgan huvudvikten bör ligga på den försöksverksamhet som pågår och vars resultat kan föreligga tidigast om två år. Enligt gruppen borde försöksverksamheten ledas av en särskild projektgrupp inom brottsförebyggande rådet.
I januari i år beslöt brottsförebyggande rådets styrelse att den förut nämnda tidsangivelsen i arbetsgruppens direktiv såvitt avser åliggandet att lämna förslag om utformningen av samarbete mellan kriminalvården och andra samhällsorgan skulle utgå. Styrelsen uttalade vidare bl. a. att arbetsgruppen borde bilda en projektgrupp med de arbetsuppgifter som gruppen föreslagit.
Utskottet konstaterar att de frågor om samordningen mellan kriminalvården och andra samhällsorgan som riksdagen uppmärksammade redan
JuU 1975/76: 28
i samband med kriminalvårdsreformen år 1973, ännu inte fått en tillfredsställande lösning. 1 likhet med vad utskottet uttalade åren 1974 och 1975 och i linje med vad som framhålls i de nu föreliggande motionerna måste enligt utskottets mening kraftigt understrykas vikten av att förslag i anledning av brottsförebyggande rådets överväganden läggs fram utan dröjsmål.
Med hänsyn till det läge som det berörda spörsmålet nu befinner sig i har utskottet förståelse för motionärernas önskemål om särskilda ekonomiska insatser på frivårdsområdet. Härvidlag måste emellertid observeras att en sådan utvidgning av resurserna som motionärerna föreslagit kan komma att stå i strid mot den av statsmakterna senast vid kriminalvårdsreformens genomförande fastlagda principen att kriminalvårdens klienter har samma rätt till samhällets stöd och vårdinsatser som andra medborgare. Innan de berörda samarbets- och ansvarsfördelningsfrågorna fött sin lösning, bör man enligt utskottets mening mot bakgrund av vad nu sagts iaktta viss försiktighet när det gäller medelsanvisningen för det ändamål som motionerna avser. Såsom en tillfällig lösning intill dess garantier skapats för erforderliga insatser av samhällets ordinära hjälp- och stödorgan bör emellertid frivårdens resurser såvitt gäller behandlings- och stödåtgärder i viss utsträckning förstärkas. I linje med önskemålen i motionerna 400 och 1061 bör därför anslaget under förevarande punkt räknas upp med 500 000 kr.
En betydande post under ifrågavarande anslag utgör ersättning till frivilliga övervakare inom kriminalvården. Sedan juli 1968 fåren frivillig övervakare 50 kr. per månad och uppdrag. Härav är 35 kr. arvode och 15 kr. ersättning för beräknade kostnader. Vid ingången av innevarande budgetår hade 14 300 klienter enskilda övervakare. Anslagsposten ersättningar till övervakare beräknas i budgetpropositionen för nästa budgetår till drygt 12,5 milj. kr.
Frågan om en förbättring av ersättningen till de frivilliga övervakarna, som aktualiserats i riksdagen under en följd av år, tas i år upp i tre motioner. I motionen 204 yrkas att riksdagen skall begära sådan ändring av hithörande bestämmelser att gottgörelsen till övervakarna kommer att rubriceras som kostnadsersättning. I motionerna 400 och 716 begärs att förslag till höjning av övervakararvodena skall föreläggas riksdagen under innevarande riksmöte.
När frågan om en höjning av ersättningen till de frivilliga övervakarna behandlades i riksdagen förra året (JuU 1975:11, rskr 89) konstaterade utskottet att dessa övervakare utför ett synnerligen ansvarsfullt och krävande arbete och att det är av stor vikt att det till denna frivårdsverksamhet knyts ett tillräckligt antal lämpliga personer. Det kunde enligt utskottets mening inte uteslutas att ersättningsfrågan kan ha inverkan på rekryteringen. Med beaktande av dessa förhållanden och framför allt med hänsyn till den förändring i det allmänna löne- och kostnadsläget som hade ägt rum sedan ersättningsbeloppet senast fastställdes ansåg utskottet att en uppräkning av övervakarnas ersättning måste komma till stånd inom den närmaste tiden.
JuU 1975/76: 28
14 För beloppsbestämningen erfordrades enligt utskottets mening närmare överväganden i skilda hänseenden. Förslag i anledning av den översyn som utskottet förordade borde föreläggas riksdagen utan dröjsmål. Vad utskottet sålunda uttalade gavs regeringen till känna.
Den av riksdagen begärda översynen har kommit till stånd och resultaten därav har nyligen publicerats i en inom justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds Ju 1976:3) angående ändrade bestämmelser om ersättning till de enskilda övervakarna inom kriminalvården. Enligt promemorian bör ersättningen bestämmas till 100 kr. per månad och uppdrag. Höjningen bör enligt förslaget främst läggas på omkostnadsdelen. Ersättningen för omkostnader föreslås således, liksom arvodet, bli höjd till 50 kr. Vid sidan härav skall kunna utgå arvode för särskilda stödåtgärder. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1977. Promemorian remissbehandlas f. n.
I avbidan på resultatet av regeringens överväganden med anledning av departementspromemorian och remissyttrandena över den inskränker sig utskottet till att på nytt betona angelägenheten av att en uppräkning av övervakarnas ersättning snabbt kommer till stånd. Någon riksdagens åtgärd med anledning av de här behandlade yrkandena i motionerna 204, 400 och 716 erfordras inte.
I motionen 716 berörs de begränsade möjligheterna för tjänstemannaövervakarna att stå till tjänst vid olika tider på dygnet utanför ordinarie tjänstetid såsom de frivilliga övervakarna kan. I syfte att förbättra förhållandena föreslår motionären att riksdagen hos regeringen anhåller om åtgärder för att genomföra jourverksamhet inom frivården.
Vissa försök med jourverksamhet inom frivården har under senare år gjorts bl. a. i Göteborg och Västerås. Erfarenheterna av dessa försök har enligt vad utskottet inhämtat varit mindre positiva. Frågan om att åstadkomma vidgade möjligheter till kontakter mellan klienterna och frivårdstjänstemännen utanför den normala kontorstiden är emellertid enligt vad som upplysts för utskottet under övervägande av kriminalvårdsstyrelsen. Vad gäller frivårdsdistrikten i Stockholm, Göteborg och Malmö, där de av motionären påtalade problemen är särskilt framträdande, kan nämnas att bl. a. frågan om arbetsformerna i dessa distrikt utreds av frivårdens storstadsutredning (Ju 1973:12). Enligt vad utskottet inhämtat överväger utredningen bl. a. vissa former för medverkan av frivårdstjänstemännen i den sociala jourverksamheten. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete inom kort..
Vid bedömning av motionsspörsmålet måste enligt utskottets mening beaktas att det klientel som anförtros åt tjänstemannaövervakare framför allt utgörs av dömda med svår social missanpassning, särskilt alkohol- och narkotikamissbrukare i storstäderna, medan lekmannaövervakare i regel anlitas för mindre komplicerade fall. Klientelets sammansättning medför uppenbarligen att alldeles speciella krav måste ställas på tjänstemannaöver -
JuU 1975/76: 28
vakarna i de hänseenden som motionären påtalat. Bl. a. på grund härav har utskottet förståelse för motionsönskemålet och vill framhålla att det är angeläget att en bättre ordning snarast kommer till stånd. Med hänsyn till det pågående utredningsarbetet och övervägandena inom kriminalvårdsstyrelsen saknas emellertid anledning för riksdagen att nu göra en framställning till regeringen som motionären begär. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 716 i nu behandlad del.
Mot regeringens medelsberäkning under ifrågavarande punkt i de delar som inte berörts av utskottet i det föregående har utskottet ingen erinran.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen beträffande medelsberäkningen i anledning av regeringens förslag, motionen 1975/76:400 i denna del (yrkande 1 d) och motionen 1975/76:1061 i denna del (yrkande 2) samt med avslag på motionen 1975/76:1064 i denna del (yrkande 2), till Frivården för budgetåret 1976/77 anvisar ett förslagsanslag av 97 800 000 kr.;
2. att riksdagen beträffande ersät/ningen lill övervakarna inom kriminalvården avslår motionen 1975/76:204, motionen 1975/76:400 i denna del (yrkande 2 b) och motionen 1975/76:716 i denna del (yrkande 1);
3. att riksdagen beträffande jourtjänstgöring inom frivården avslår motionen 1975/76:716 i denna del (yrkande 2).
4. Maskin- och verktygsutrustning m. m. Engångsanskaffning av inventarier m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna F 4 och F 5 (s. 77 och 78) och hemställer
att riksdagen för budgetåret 1976/77 anvisar
1. till Maskin- och verktygsutrustning m. m. ett reservationsanslag av 1 650 000 kr.,
2. till Engångsanska/fning av inventarier m. m. ett reservationsanslag av 4 250 000 kr.
5. Utbildning av personal m. fl. Regeringen har under punkten F 6 (s. 78) föreslagit riksdagen att till Utbildning av personal m. fl. för budgetåret 1976/77 anvisa ett reservationsanslag av 3 510 000 kr.
Motion
I motionen 1975/76:1061 av herr Fransson m. fl. (c) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen beslutar att till Utbildning av personal m. fl., för förstärkning i första hand av resurserna för lokal kursverksamhet, anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 500 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 4 010 000 kr. (yrkande 1).
JuU 1975/76: 28
16 Utskottet
Från ifrågavarande anslag bestrids vissa utgifter för utbildning av kriminal vårds verkets personal, personundersökare och övervakare samt utgifter för praktikcentra för studerande vid socialhögskola. Departementschefen föreslår att anslaget för budgetåret 1976/77 förs upp med 3 510 000 kr.
I motionen 1061 framställs yrkande om ytterligare medelsanvisning om 500 000 kr. utöver förslaget i propositionen. Ökningen motiveras framför allt med det utbildnings- och fortbildningsbehov som påkallas av den omstrukturering av kriminalvårdens verksamhet som följer av kriminalvårdsreformen. Medlen bör enligt motionärerna i första hand disponeras så att önskemål om lokal kursverksamhet kan tillgodoses.
Motionsyrkandena grundas på äskanden om ökad medelstilldelning under ifrågavarande punkt som framförts i kriminalvårdsstyrelsens petita. Vid bedömningen av medelsbehovet bör enligt utskottets mening hänsyn tas till att - enligt vad utskottet erfarit - kriminalvårdsstyrelsens utbildningskapacitet i vad gäller assistentutbildningen är begränsad. Det bör också beaktas att kriminalvårdsstyrelsens äskanden utgick från en större personalökning under nästa budgetår än vad som innefattas i regeringens av utskottet i det föregående tillstyrkta förslag. Härtill kommer att utbildningsbehovet för nyanställd personal reduceras också av andra skäl, bl. a. som följd av den förut berörda reduceringen av anstaltsplatser. Med hänsyn till det anförda anser sig utskottet inte kunna tillstyrka bifall till förslaget om en höjning av förevarande anslag. I likhet med motionärerna finnér emellertid utskottet att det är angeläget att den av kriminalvårdsstyrelsen i anledning av de senaste årens reformer inledda personalutbildningen kan fortgå. Möjligheter härtill bör enligt utskottets mening föreligga inom ramen för den av regeringen föreslagna medelsanvisningen. Med dessa uttalanden tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker bifall till motionen i här berörd del.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1975/76:1061 i denna del (yrkande 1) till Utbildning av personal m.fl. för budgetåret 1976/77 anvisar ett reservationsanslag av 3 510 000 kr.
6. Kriminalvårdsenheter med särskild budget. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten F 7 (s. 78 och 79) och hemställer
att riksdagen till Kriminalvårdsenheter med särskild budget för budgetåret 1976/77 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.
Stockholm den 6 april 1976
På justitieutskottets vägnar ASTRID KRISTENSSON
Juli 1975/76: 28
17 Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Mattson (s), herrar Polstam (c), Johansson i Växjö (c). Westberg i Ljusdal (fp), Bengtsson i Göteborg (c), fru Bergander (s), herrar Schött (m), Nilsson i Visby (s), fru Wiklund (c), fru André (c), fru Andersson i Kumla (s), herrar Lundgren (s). Mathsson i Fagersta (s) och Pettersson i Västerås (vpk).
Reservationer
1. vid punkten 1 (Kriminalvårdsstyrelsen)
av fru Kristensson (m) och herr Schött (m), som beträffande utvärdering av kriminalvårdsreformen anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 1 med ”Vid bedömande” och slutar på s. 2 med ”berörd del” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i anledning av motionen framhålla att de allmänt omfattade grundtankarna bakom kriminalvårdsreformen tyvärr inte kunnat förverkligas i önskvärd utsträckning. Många problem kvarstår alltjämt olösta. Nya problem har också tillkommit. På många anstalter är man bekymrad över utvecklingen och anser att det finns akuta svårigheter som måste rättas till. Ett ganska utbrett missnöje föreligger bland personalen så till vida att många ansett sig inte ha fått vara med i tillräcklig utsträckning när det gällt reformens genomförande. Det är, som motionärerna framhåller, angeläget att personalens mening för komma till uttryck jämsides med vederbörande myndighets uppfattning. En fråga som kräver särskild uppmärksamhet är personalens arbets- och säkerhetsförhållanden.
Även om, som motionärerna framhåller, reformen och därav föranledd lagstiftning bara varit i kraft en relativt kort tid, är det mot den angivna bakgrunden befogat att vunna erfarenheter av reformen inhämtas och värderas. Utskottet förordar således att riksdagen med bifall till motionen begär en utvärdering av kriminalvårdsreformen i enlighet med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. att riksdagen beträffande utvärdering av kriminalvårdsreformen med bifall till motionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande 10) hos regeringen begär en utvärdering i enlighet med vad utskottet anfört.
2. vid punkten 2 (Kriminalvårdsanstalterna)
av fröken Mattson (s), fru Bergander (s), herr Nilsson i Visby (s), fru Andersson i Kumla (s), herrar Lundgren (s). Mathsson i Fagersta (s) och Pettersson i Västerås (vpk), som beträffande reducering av platsantalet vid kriminalvdrdsanstalten Tidaholm anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet
JuU 1975/76: 28
delar” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar departementschefens uppfattning att den sjunkande beläggningen på kriminalvårdsanstalterna bör föranleda en ytterligare reducering av platsantalet. I överensstämmelse med tankegångarna bakom kriminal vårdsreformen bör, som departementschefen framhåller, reduceringen göras vid riksanstalter. Anledning till erinran mot regeringens beslut om vilka anstalter som bör komma i fråga för den fortsatta nedskärningen föreligger inte. Vad gäller de i motionen 1054 anförda invändningarna mot att anstalten Tidaholm omfattas av reduceringen vill utskottet särskilt peka på att denna anstalt alltsedan sin tillkomst haft en mycket låg beläggning; de sammanlagt 80 platser som reduceringen gäller har i själva verket nästan aldrig varig belagda. Utskottet vill också nämna att enligt vad utskottet inhämtat reduceringen av platsantalet på Tidaholmsanstalten inte innebär några allvarliga konsekvenser för personalen och att några invändningar mot nedskärningarna inte rests från de berörda personalorganisationernas sida.
I enlighet med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1054.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. att riksdagen beträffande reducering av platsantalet vid Tidaholmsanstalten avslår motionen 1975/76:1054.
3. vid punkten 2 (Kriminalvårdsanstalterna)
av herr Pettersson i Västerås (vpk), som beträffande senare inlåsning av de intagna anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”Satsningar av” och slutar på s. 6 med ”till känna" bort ha följande lydelse:
Mot denna bakgrund är det utskottets bestämda uppfattning att en reform i enlighet med önskemålen i motionen 1074 är så angelägen att den inte kan fl stoppas under hänvisning till statsfinansiella skäl. Inte heller de problem av administrativ och personalpolitisk natursom reformen kan medföra är av den art att de kan få hindra en reform av denna angelägenhetsgrad. Utskottet vill särskilt framhålla att kostnaden, som uppgivits till ca 5 milj. kr. för varje timmes senareläggning, framstår som ytterst begränsad om man gör en jämförelse med de belopp som varje år satsas på förstärkning av polisens resurser.
Utskottet förordar således i enlighet med önskemålen i motionen 1074 att anslaget ökas med 10 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag för att möjliggöra en inlåsning på anstalterna tidigast kl. 22 fr. o. m. den 1 juli i år.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. att riksdagen beträffande senare inlåsning av de intagna med bifall till motionen 1975/76:1074 i denna del och med anledning
JuU 1975/76: 28
av motionen 1975/76:1083 i denna del godkänner vad utskottet anfört i detta hänseende.
4. vid punkten 2 (Kriminalvårdsanstalterna)
av herr Pettersson i Västerås (vpk), som beträffande marknadsanpassad arbetsersättning till intagna anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Utskottet delar” och slutar på s. 8 med ”till känna” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motionen 1081 uttalade uppfattningen att grundorsaken till brottsligheten till väsentlig del står att finna i sociala förhållanden, bl. a. en felaktig samhällsplanering och bristen på jämlikhet. Problemen med den ökande brottsligheten kan därför inte lösas genom att placera folk i anstalt.
Målsättningen för dagens kriminalpolitik är att antalet intagna skall minskas. Under överskådlig tid kommer dock ett betydande antal människor att finnas i våra kriminalvårdsanstalter. Det är som framhålls i motionen 1081 viktigt att dessa intagna bereds så människovärdiga och normala förhållanden som möjligt. I sådant sammanhang träder frågan om arbetet i anstalterna i förgrunden. Det är viktigt att de intagna har ett arbete att syssla med. Men det räcker inte. Det måste vara fråga om ett arbete som uppfattas som meningsfullt och som ger hyggligt ekonomiskt utbyte. De arbetsmöjligheter som f. n. erbjuds i de svenska anstalterna tillgodoser inte dessa önskemål. Den lön som nu utgår förarbete inom anstalterna är närmast symbolisk och, bortsett från försöksverksamheten på Tillberga och Skogome, lyser den arbetsmarknadsmässiga lönen helt med sin frånvaro.
Mot denna bakgrund behövs ett nytänkande inom kriminalvården i form av införande av marknadsanpassade löner på samtliga anstalter. Härigenom skulle syftet med kriminalvården bättre kunna tillgodoses och arbetsvilligheten förbättras. De intagna skulle också fö en möjlighet att ordna upp sin ekonomi och sin sociala situation före frigivningen. Vidare skulle de intagnas självkänsla förbättras och antalet återfall efter frigivningen kunna minska. Härigenom skulle i sin tur den merutgift som samhället orsakas vid en övergång till marknadsmässiga löner kunna kompenseras.
Utskottet förordar således att riksdagen med bifall till motionen 1081 hos regeringen begär att marknadsmässiga löner införs vid samtliga fångvårdsanstalten Eventuella kostnader under budgetåret 1976/77 får täckas genom anslag på tilläggsstat.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. att riksdagen beträffande marknadsanpassad ersättning till intagna med bifall till motionen 1975/76:1081 samt i anledning av motionen 1975/76:175 och motionen 1975/76:1061 i denna del (yrkandena 3 och 4) hos regeringen hemställer om införande av marknadsmässiga löner vid samtliga kriminalvårdsanstalter.
JuU 1975/76: 28
5. vid punkten 2 (Kriminalvårdsanstalterna)
av herr Pettersson i Västerås (vpk) som - under förutsättning av bifall till reservationen nr 3 - beträffande medelsberäkningen anser att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. att riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall till motionen 1975/76:1074 i denna del samt med anledning av regeringens förslag och motionen 1975/76:1083 i denna del till Kriminalvårdsanstalterna för budgetåret 1976/77 anvisar ett förslagsanslag av 529 225 000 kr.
6. vid punkten 2 (Kriminalvårdsanstalterna)
av fru Kristensson (m) och herr Schött (m), som beträffande narkotikamissbruket på kriminalvårdsanstalterna anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.9 som börjar med ”Utskottet delar” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att missbruket av narkotika på kriminalvårdens anstalter utgör ett allvarligt problem som det tycks bli allt svårare att komma till rätta med. Problemets omfattning belyses av det faktum att enligt kriminalvårdsstyrelsens senaste beräkning från den 1 april 1975 25 procent av det totala anstaltsklientelet är narkotikamissbrukare. För vissa anstalter är siffran enligt uppgift väsentligt högre.
Ett särskilt problem ligger däri att det föreligger avsevärda svårigheter att konstatera om en intagen fortsätter sitt missbruk. Härtill bidrar att det f. n. saknas legala förutsättningar att kontrollera missbruket genom kemisk urinkontroll. En sådan kontrollmetod har med utomordentligt stor framgång tillämpats i USA och enligt utskottets mening bör den kunna tillämpas också i vårt land.
Att kartlägga de vägar på vilka narkotikan förs till anstalterna är som motionärerna framhåller förenat med stora svårigheter. Belysande i detta sammanhang är JO:s uttalande i 1975/76 års ämbetsberättelse att kroppsvisiation endast får ske när misstanke föreligger om narkotikabrott. Reglerna härom är enligt utskottets mening i behov av komplettering med anvisningar för den praktiska tillämpningen i syfte att effektivisera kontrollen. Vid vissa anstalter finns personal avdelad för visitationsverksamhet, s. k. visitationspatruller. Den verksamhet som dessa patruller bedriver bör enligt utskottets mening utvidgas och intensifieras. Även andra åtgärder måste till om insmugglingsvägar och innehav av narkotika skall kunna uppdagas.
Om narkotikaproblematiken på våra anstalter i dess helhet skall kunna K en tillfredsställande lösning torde emellertid krävas att samtliga hithörande frågor för en mer genomgripande belysning. En sådan bör i enlighet med motionärernas förslag ske genom en arbetsgrupp av specialister. Utskottet förordar således med tillstyrkande av motionen att en sådan arbetsgrupp tillsätts med uppgift att utreda hithörande frågor och framlägga förslag till åtgärder.
JuU 1975/76: 28
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. att riksdagen beträffande narkotikamissbruket på kriminalvårdsanstalterna med bifall till motionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande 11) hos regeringen begär att en arbetsgrupp tillsätts med uppgift att framlägga förslag till åtgärder i enlighet med vad utskottet anfört.
7. vid punkten 3 (Frivården) av fröken Mattson (s), fru Bergander (s), herr Nilsson i Visby (s), fru Andersson i Kumla (s), herrar Lundgren (s) och Mathsson i Fagersta (s), som beträffande medelsberäkningen anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Med hänsyn” och slutar med ”500 000 kr.” bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till det läge som det berörda spörsmålet nu befinner sig i har utskottet förståelse för motionärernas önskemål om särskilda ekonomiska insatser på frivårdsområdet. Härvidlag måste emellertid observeras att en sådan utvidgning av resurserna som motionärerna föreslagit kan komma att stå i strid mot den av statsmakterna senast vid kriminalvårdsreformens genomförande fastlagda principen att kriminalvårdens klienter har samma rätt till samhällets stöd och vårdinsatser som andra medborgare. I detta hänseende kan med beklagande konstateras att förra årets riksdagsbeslut (JuU 1975:11 s. 5), som medförde att kriminalvården som en tillfällig lösning gavs möjlighet att utge frigivningsbidrag, på sina håll lett till att socialvårdens attityd gentemot kriminalvården blivit mera negativ än tidigare. Innan de berörda samarbets- och ansvarsfördelningsfrågorna Ritt sin lösning, bör man enligt utskottets mening mot bakgrund av vad nu sagts iaktta viss försiktighet när det gäller medelsanvisningen för det ändamål som motionerna avser. I fråga om medelsberäkningen måste också beaktas att redan regeringens förslag till anslagsökningar till frivården vid sidan av mycket kraftiga personella förstärkningar innefattar en uppräkning av anslagsposten för behandlings- och stödåtgärder med 360 000 kr.
Med hänsyn till det anförda finner sig utskottet inte kunna tillstyrka bifall till motionerna 400 och 1061 i här berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. att riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1975/76:400 i denna del (yrkande 1 d), motionen 1975/76:1061 i denna del (yrkande 2) och motionen 1975/76:1064 i denna del (yrkande 2) till Frivärden för budgetåret 1976/77 anvisar ett förslagsanslag av 97 300 000 kr.
Juli 1975/76: 28
8. vid punkten 3 (Frivården)
av herr Pettersson i Västerås (vpk), sorn beträffande medelsberäkningen anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”1 motionen” och slutar med ”till frivården” bort ha följande lydelse:
I motionen 1064 begärs en uppräkning av anslaget till frivården med 18 milj. kr. Yrkandet utgår från hemställan i samma motion om avslag på regeringens förslag i budgetpropositionen till anvisning av medel för nya polismanstjänster. Dessa medel bör enligt motionärerna i stället läggas ner på att förstärka frivårdens resurser på olika områden, varigenom bl. a. återfallsfrekvensen och därmed också samhällets kostnader för kriminalvården kan nedbringas. Yrkandet om begräsning av polisanslaget har tillstyrkts i en reservation (nr 3 vid punkten 6) till utskottets betänkande JuU 1975/76:27. I konsekvens härmed och då behovet av ytterligare medel till fortsatt förstärkning av frivården är utomordentligt stort tillstyrker utskottet motionärernas yrkande om ökning av nu förevarande anslag. De ökade insatserna bör i linje med 1973 års kriminalvårdsreform avse bl. a. ytterligare assistenttjänster för övervakningsverksamhet och för utökad integrering mellan frivård och anstaltsvård genom verksamhet på häkten och lokalanstalter samt utökade behandlings- och stödåtgärder och ytterligare inackorderingshem.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. att riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall till motionen 1975/76:1064 i denna del (yrkande 2) samt i anledning av regeringens förslag, motionen 1975/76:400 i denna del (yrkande 1 d) och motionen 1975/76:1061 i denna del (yrkande 2)till Frivärden förbudgetåret 1976/77 anvisare» förslagsanslag av 115 300 000 kr.
9. vid punkten 3 (Frivården)
av fru Kristensson (m), herr Westberg i Ljusdal (fp) och herr Schött (m), som beträffande jourtjänstgöring inom frivården anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 14 med ”Vid bedömning” och slutar på s. 15 med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:
Vid bedömning av motionsspörsmålet måste enligt utskottets mening beaktas att det klientel som anförtros åt tjänstemannaövervakare framför allt utgörs av dömda med svår social missanpassning, särskilt alkohol- och narkotikamissbrukare, medan lekmannaövervakare i regel anlitas för mindre komplicerade fall. Klientelets sammansättning medför uppenbarligen att alldeles speciella krav måste ställas på tjänstemannaövervakarna i de hänseenden som motionären påtalat. Vad nu sagts gäller inte bara storstäderna utan runt om i landet. Med hänsyn till det anförda anser utskottet i likhet
JuU 1975/76: 28
med vad som uttalas i motionen att det är angeläget att en jourverksamhet i större skala genomförs när det gäller övervakningsverksamheten inom kriminalvården så att en bättre ordning kommer till stånd. Utskottet tillstyrker därför bifall till motionen 716 i nu behandlad del.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. att riksdagen beträffande jourtjänstgöring inom frivården med bifall till motionen 1975/76:716 i denna del (yrkande 2) hos regeringen anhåller om åtgärder för att genomföra jourverksamhet inom kriminalvårdens frivård.