Betänkande 1975/76:JuU31

JulJ 1975/76: 31

Justitieutskottets betänkande JulJ 1975/76:31

med anledning av propositionen 1975/76: 90 med förslag till ny lag om behandlingen av häktade och anhållna m. fl., m. m. jämte motioner

Propositionen

I propositionen har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.,

2. lag om ändring i lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål,

3. lag om ändring i lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

4. lag om ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

5. lag om ändring i lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid m. m.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad utskottet anför på s. 9.

I samband med propositionen behandlar utskottet en i anledning av propositionen väckt motion, 1975/76: 1065, och en under den allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte väckt motion, 1975/76: 1091. Motionsyrkandena redovisas nedan på s. 9—10.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1975/76. 7 sami. Nr 31

JuU 1975/76: 31

1 Förslag till

Lag om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.

Härigenom föreskrives följande.

1 §

Den som är häktad på grund av misstanke om brott eller av annan anledning får ej underkastas mera omfattande inskränkningar i sin frihet än som påkallas av ändamålet med häktningen samt ordning och säkerhet.

Häktad skall behandlas så att skadliga följder av frihetsberövandet motverkas. I den mån det lämpligen kan ske, skall åtgärder vidtagas för att ge häktad det personliga stöd och annan hjälp som han behöver. Sådana åtgärder får dock vidtagas endast om den häktade samtycker därtill.

2 §

Häktad skall senast vid ankomsten till förvaringslokalen visiteras. Därvid skall iakttagas all den hänsyn som omständigheterna medger. Om möjligt skall vittne närvara.

Föremål som häktad ej får inneha enligt denna lag eller bestämmelse som har meddelats med stöd av lagen skall omhändertagas och förvaras för hans räkning.

3 §

Vill häktad vistas tillsammans med en eller flera andra häktade, skall han beredas tillfälle härtill i skälig utsträckning, om lokalförhållandena medger det. Mer än en häktad får också förvaras i samma rum, om det är synnerligen påkallat av utrymmesskäl eller annan särskild anledning. Gemensam förvaring som angivits nu får dock ej ske, om den innebär fara från säkerhetssynpunkt eller, i fråga om den som är häktad på grund av misstanke om brott, fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras. I annat fall än som angivits nu får ej förvaras mer än en person i varje rum.

Förvaringen skall ske på sådant sätt att förbindelse mellan häktade som kan antagas påverka varandra i mål eller ärende såvitt möjligt förhindras. Även i övrigt skall häktad, särskilt om han är under 21 år, förvaras så att han ej utsättes för olämpligt inflytande av annan häktad.

4 §

Vid behandlingen av häktad skall hänsyn tagas till hans hälsotillstånd. Häktad som företer tecken till sjukdom eller begär att läkare skall tillkallas, skall så snart det kan ske undersökas av läkare, om ej sådan undersökning uppenbarligen är obehövlig.

Läkares anvisning rörande vården av häktad som är sjuk skall iakttagas. Behöver den häktade sjukhusvård, skall sådan beredas honom så snart det kan ske.

Förlossning av häktad kvinna skall såvitt möjligt ske på sjukhus eller förlossningshem.

Om anledning föreligger därtill, skall den som enligt andra eller tredje stycket vistas på sjukhus eller förlossningshem stå under bevakning.

JuU 1975/76: 31

5 §

Häktad skall såvitt möjligt erbjudas arbete eller annan därmed jämförlig sysselsättning under häktningstiden. Han skall vidare beredas tillfälle att utföra arbete som han själv skaffat sig, om det kan ske utan olägenhet.

Regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, meddelar bestämmelser om ersättning åt häktad för arbete eller annan därmed jämförlig sysselsättning som tillhandahålles honom.

6 §

I den utsträckning det lämpligen kan ske bör häktad, om ej annat följer av tredje stycket, ges möjligheter att genom tidningar, radio och television följa vad som händer i omvärlden. Hans behov av annan förströelse bör tillgodoses i skälig omfattning.

Under förutsättningar som anges i första stycket får häktad själv skaffa sig eller mottaga böcker, tidsskrifter, tidningar och annat som kan bereda honom förströelse.

I fråga om den som är häktad på grund av misstanke om brott får inskränkningar helt eller delvis göras i hans rätt att ha tillgång till tidskrifter, tidningar, radio och television, om det är påkallat för att undvika att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras.

7 §

Häktad får inneha pengar, värdesaker och legitimationshandlingar i den mån det kan ske utan olägenhet. Han får ej inneha alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel.

I övrigt får häktad, i den mån ej annat följer av denna lag, inneha personliga tillhörigheter och skaffa sig varor eller annat enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

8 §

Häktad skall ha möjlighet att dagligen vistas utomhus minst en timme, om ej synnerligt hinder möter däremot.

9 §

Brev från häktad till svensk myndighet eller hans offentliga försvarare skall vidarebefordras utan föregående granskning.

Utöver vad som gäller enligt första stycket får häktad avsända eller mottaga brev, om det kan ske utan fara från säkerhetssynpunkt och, i fråga om den som är häktad på grund av misstanke om brott, utan fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras.

Vägras häktad avsända eller mottaga brev utan föregående granskning av dess innehåll, skall brevet kvarhållas men får ej öppnas utan den häktades medgivande.

Om kvarhållande i visst fall av brev från häktad som vistas på rättspsykiatrisk klinik finns särskilda bestämmelser i 9 a § lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål.

Vad i denna paragraf är föreskrivet om brev gäller även annan skriftlig handling.

JuU 1975/76: 31

10 §

Bestämmelserna i 9 § andra och tredje styckena är tillämpliga även på försändelse av annat slag än brev eller annan skriftlig handling. Häktad får dock ej mottaga försändelse som har angivits nu, om den kan äventyra ordningen eller eljest medföra olägenhet.

Om det är påkallat för att hindra att otillåtna varor införes i förvaringslokal, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att häktade ej utan särskilt medgivande får mottaga andra försändelser än brev eller andra meddelanden.

11 §

Häktad får mottaga besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. Han får ej mottaga besök som kan medföra fara från säkerhetssynpunkt. Ej heller får den som är häktad på grund av misstanke om brott mottaga besök som kan medföra fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras.

Om det är påkallat av säkerhetsskäl eller för att undvika att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras, skall en eller flera personer vara närvarande vid besök.

Under förutsättningar som anges i andra stycket kan som villkor för besök föreskrivas att den besökande underkastar sig kroppsvisitation eller medger undersökning av väska, kasse eller annat dylikt som han vill medföra vid besöket.

Om försvarares rätt att sammanträffa med den som är häktad finns bestämmelser i rättegångsbalken.

12 §

Telefonsamtal mellan häktad och person utom förvaringslokalen får äga rum i den utsträckning det lämpligen kan ske. Den häktade skall vägras telefonsamtal som kan medföra fara från säkerhetssynpunkt. Ej heller får den som är häktad på grund av misstanke om brott ha telefonsamtal som kan medföra fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras.

Om det är påkallat av säkerhetsskäl eller för att undvika att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras, skall en eller flera personer på lämpligt sätt avlyssna telefonsamtal. Avlyssning får äga rum endast med den häktades vetskap. Telefonsamtal med hans offentliga försvarare får icke avlyssnas.

13 §

Om missbruk ej kan befaras, kan häktad medges att besöka närstående som är svårt sjuk, närvara vid närståendes begravning eller i annat fall, då synnerliga skäl föreligger, lämna förvaringslokalen för viss kort tid. Under vistelsen utom förvaringslokalen skall den häktade vara ställd under bevakning, om ej sådan tillsyn av särskilda skäl kan antagas vara obehövlig.

14 §

Medför häktad kvinna spädbarn vid intagningen eller föder hon därefter barn, kan tillstånd ges henne att ha barnet hos sig.

JuU 1975/76: 31

15 §

Häktad får beläggas med fängsel

1. under transport och eljest under vistelse utom förvaringslokalen, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl samt

2. i övrigt för att betvinga våldsamt uppträdande av den häktade, om andra medel visar sig otillräckliga och säkerheten oundgängligen kräver det.

Läkare skall så snart det kan ske yttra sig över åtgärd enligt första stycket 2.

16 §

Beträffande den som är häktad på grund av misstanke om brott ankommer det på undersökningsledaren eller åklagaren att

1. avgöra om eller i vad mån hinder för medgivande enligt 3 § första stycket första meningen eller 9—13 §§ eller för tillämpning av 3 § första stycket andra meningen möter på den grund att åtgärden kan medföra fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras,

2. avgöra fråga om inskränkningar enligt 6 § tredje stycket.

Innebär avgörande enligt första stycket hinder för medgivande eller

eljest inskränkning i häktads rätt, skall avgörandet omprövas så ofta anledning därtill uppkommer.

17 §

Vad som sägs i denna lag om häktad har motsvarande tillämpning på

1. den som har anhållits eller gripits på grund av misstanke om brott,

2. den som har intagits i häkte eller polisarrest för förpassning till kriminalvårdsanstalt och

3. den som har tillfälligt placerats i häkte med stöd av 43 § första stycket tredje meningen lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt.

18 §

När någon i annat fall än som avses i 1 och 17 §§ intages i kriminalvårdsanstalt eller häkte för annat ändamål än verkställighet av påföljd för brott eller tages i förvar i polisarrest, skall denna lag, med särskilt beaktande av anledningen till intagningen och dennas varaktighet, gälla

i tillämpliga delar, om ej annat föreskrives i lag eller annan författning.

19 §

Om behandlingen i vissa fall av häktad som skall undergå rättspsykiatrisk undersökning finns särskilda bestämmelser i 7 a § lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977 då lagen (1958: 213) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. skall upphöra att gälla.

JuU 1975/76:31

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål

Härigenom föreskrives att i lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål skall införas en ny paragraf, 9 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9a §

Vill misstänkt som vistas på rättspsykiatrisk klinik enligt 7 eller 9 § avsända brev, får chefen för kliniken kvarhålla brevet, om den misstänkte lider av psykisk sjukdom och anledning föreligger antaga att brevet har ett sådant av sjukdomen påverkat innehåll att dess avsändande kan föranleda betydande olägenhet för den misstänkte. Medger den misstänkte att brevet får öppnas och granskas, får brevet kvarhållas om brevet visar sig uppenbarligen ha ett sådant innehåll som nu har sagts.

Första stycket gäller ej brev som är ställt till svensk myndighet eller den misstänktes offentlige försvarare.

Vad i denna paragraf är föreskrivet om brev gäller även annan skriftlig handling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall

Härigenom föreskrives att i lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall skall införas en ny paragraf, 36 a §, av nedan angivna lydelse.

JuU 1975/76: 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 a §

Har överläkare med stöd av 13 § omhändertagit alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel som påträffats hos eller ankommit till den som är intagen på sjukhus med stöd av denna lag, skall den omhändertagna egendomen bevisligen förstöras eller försäljas enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 § lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. Belopp som erhållits vid sådan försäljning tillfaller staten.

Påträffas alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel inom sjukhus där patienter som intagits med stöd av denna lag vårdas, får berusningsmedlen omhändertagas av sjukhusdirektören eller styresmannen för sjukhuset, om känd ägare till berusningsmedlen ej finnes. Första stycket har motsvarande tillämpning på sålunda omhändertagen egendom.

Bestämmelserna i första och andra styckena har motsvarande tilllämpning på injektionsspruta eller kanyl som kan användas för insprutning i människroppen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

Härigenom föreskrives att i lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda skall införas en ny paragraf, 37 a §, av nedan angivna lydelse.

JuU 1975/76: 31

8 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37 a §

Alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel som påträffas hos eller ankommer till den som är inskriven i specialsjukhus med stöd av 35 § får omhändertagas av överläkaren vid sjukhuset. Sjukhusdirektör eller styresman får omhändertaga alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel som påträffas inom sjukhuset eller sjukhusområdet, om känd ägare till berusningsmedlen ej finnes. Detsamma gäller injektionsspruta eller kanyl som kan användas för insprutning i människokroppen.

Egendom, som omhändertagits enligt denna paragraf, skall bevisligen förstöras eller försäljas enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 § lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. Belopp, som erhållits vid sådan försäljning, tillfaller staten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid m. m.

Härigenom föreskrives att 11 § lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §

Den som skall förpassas till kri- Den som skall förpassas till kriminalvårdsanstalt för att undergå minalvårdsanstalt för att undergå påföljd får i anslutning härtill till- påföljd får i anslutning härtill tillfälligt förvaras i allmänt häkte el- fälligt förvaras i allmänt häkte el -

JuU 1975/76: 31

9 Nuvarande lydelse

ler polisarrest, om det behövs med hänsyn till transportförhållandena.

Föreslagen lydelse

ler polisarrest i avvaktan på beslut om anstaltsplacering eller om det behövs med hänsyn till transportförhållandena.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att 1958 års lag om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. skall ersättas med den i propositionen föreslagna lagen i samma ämne.

Den nya häkteslagens huvudsakliga syfte är att underlätta de häktades situation i olika hänseenden. Lagen ger de häktade möjlighet att få kurativt, socialt stöd och rätt till viss gemenskap med andra intagna i häkten och kontakt med omvärlden genom tidningar, tidskrifter, radio, television, brevväxling, besök och telefonsamtal. I lagen ges också närmare regler för åklagares och häktesföreståndares beslutsfunktioner i frågor om tillstånd rörande olika förmåner för de intagna. Lagen är tillämplig inte bara på häktade utan också på vissa andra personer som berövats friheten, framför allt anhållna samt dömda som intagits i häkte för förpassning till kriminalvårdsanstalt. När termen häktade används i det följande avses i tillämpliga delar även dessa intagna.

Propositionen upptar också ett förslag om tillägg till lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål. Förslaget ger bestämmelser om möjlighet att av vårdskäl i vissa fall vägra den som vistas på rättspsykiatrisk klinik såsom häktad eller tvångsintagen att avsända brev eller annan skriftlig handling. Förslaget har tillkommit efter en hemställan från justitieombudsmannen (JO).

Vidare föreslås genom tillägg till lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall och till lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda bestämmelser om förfarandet med alkohol och andra berusningsmedel m. m., som omhändertagits hos intagen. Även dessa förslag har tillkommit efter hemställan av JO.

Slutligen föreslås en ändring i lagen om beräkning av strafftid som ger möjlighet att förvara en dömd i allmänt häkte i avvaktan på beslut om anstaltsplacering.

Motionerna

I motionen 1975/76: 1065 av herr Hermansson m. fl. yrkas att riksdagen antar det i propositionen 1975/76: 90 framlagda lagförslaget och hos regeringen hemställer om förslag till ändringar i lagförslaget om

Juli 1975/76: 31

behandling av häktade och anhållna m. fl. som angetts i motionen, att föreläggas riksdagen under innevarande riksmöte.

I motionen 1975/76: 1091 av herr Ullsten (fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om det nya Kronobergshäktet i Stockholm.

Utskottet

I anslutning till de senaste årens utredningar och förändringar på kriminalvårdens område har vid skilda tillfällen uppmärksamheten riktats på behovet av en reform när det gäller behandlingen av häktade, anhållna m. fl. Med anledning av motioner med begäran om ny häkteslagstiftning förordade utskottet vid 1974 års riksdag (JuU 1974: 2) att hithörande frågor snarast skulle tas upp till övervägande i syfte att förslag till ny häkteslagstiftning skulle kunna föreläggas riksdagen inom kort. Utskottet hemställde att detta skulle ges Kungl. Maj:t till känna. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1974: 99).

I överensstämmelse med riksdagens önskemål upprättades inom justitiedepartementet i mars 1975 en promemoria (Ds Ju 1975: 8) med förslag till ändrade bestämmelser när det gäller behandlingen av häktade m. fl. Promemorian har remissbehandlats och promemorieförslaget ligger till grund för det i den nu behandlade propositionen framlagda förslaget till lag om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.

I sammanhanget kan erinras om att chefen för justitiedepartementet år 1974 har tillkallat sakkunniga för att se över bestämmelserna om häktning m. m. (Ju 1974: 17). Utredningen (häktningsutredningen) har främst till uppgift att överväga förutsättningarna för användningen av skilda personella tvångsmedel i straffprocessen.

I motionen 1065 uttalas att lagförslagets inriktning att bryta de häktades isolering i många fall motverkas av tänjbara formuleringar av typen ”såvitt möjligt”, ”om så kan ske utan olägenhet”, ”i den utsträckning det lämpligen kan ske” etc. Motionärerna anser också att domstolen i sina häktningsskäl skall fastställa om inskränkning i den häktades rätt skall få förekomma. En undantagslös rätt att få besök, i första hand av de närmast anhöriga, bör enligt motionärerna inskrivas i lagtexten. Motionärerna understryker vidare att särskilda insatser måste göras för häktade utlänningar och att en särskild bestämmelse härom bör införas i den nya lagen. Ytterligare framhålls att den häktade bör ha rätt att utan föregående granskning sända brev till statens invandrarverk och att läkares anvisningar angående vården av den intagne ovillkorligen bör följas. Slutligen uttalar motionärerna att det i lagtexten bör föreskrivas att ett exemplar av lagen om behandlingen av häktade m. fl. och ett exemplar av tillämpningsförordningen skall finnas tillgängliga för de intagna. Motionsyrkandet går ut på att riksdagen skall

JuU 1975/76: 31

dels anta lagförslaget om behandling av häktade och anhållna m. fl., dels hos regeringen begära förslag till de ändringar som föranleds av motionstexten, att föreläggas riksdagen innevarande riksmöte.

I motionen 1091 framhålls att häktesavdelningen i det nyuppförda polishuset i kvarteret Kronoberg i Stockholm bör anpassas till moderna behandlingsprinciper, bl. a. genom rivning av väggar och tillskapande av större promenadgårdar. Motionären hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse att förslag till ny häkteslagstiftning föreläggs riksdagen i enlighet med utskottets önskemål 1974. Förslaget är enligt utskottets mening väl ägnat att underlätta de häktades situation i olika hänseenden och att förhindra att inskränkningar i deras möjligheter till gemenskap och kommunikation med omvärlden görs i större utsträckning än som är nödvändigt. Utskottet kan därför i stort ansluta sig till lagförslagets materiella innehåll vilket ligger i linje med grundtankarna bakom 1973 års kriminalvårdsreform och den i samband därmed antagna lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt.

De i motionen 1065 framförda önskemålen om precisering av lagtexten för att minska utrymmet för en fri tolkning överensstämmer med vad som motionsvägen anfördes i lagstiftningsärendet 1974. Utskottet uttalade då (JuU 1974: 2 s. 28) att det var fråga om en ramlagstiftning för utformning av normativa regler för anstaltsvården och att lagbestämmelserna skulle gälla för mycket skiftande förhållanden. Härtill kom enligt utskottets praktiska hänsynstaganden till bl. a. byggnadsmässiga förhållanden, tillgång till resurser, personalens säkerhet och samhällets skyddsintresse som med olika grad av styrka gjorde det nödvändigt att förse lagen med reservationer. Samtidigt framhöll utskottet vikten av att erforderliga preciseringar vidtogs vid utarbetande av tillämpningsföreskrifter, varvid det borde vara en strävan att inskrivna reservationer förklarades och förtydligades. Någon riksdagens åtgärd ansågs ej erforderlig.

Departementschefen gör i den nu framlagda propositionen uttalanden av liknande innebörd, såvitt gäller häkteslagstiftningen. Han understryker också att det är angeläget att man vid prövningen enligt lagen av de omhändertagnas rättigheter och förmåner söker tillgodose de omhändertagnas berättigade intresse i så hög grad som möjligt.

Utskottet finner för sin del att utskottets uttalanden vid behandlingen av kriminalvårdslagstiftningen 1974 har motsvarande tillämpning på utformningen av den nya häkteslagen. Utskottet godtar därför de formuleringar som föreslagits i propositionen, samtidigt som utskottet understryker vikten av att erforderliga preciseringar vidtas vid utarbetande av tillämpningsföreskrifterna. Utskottet vill också instämma i departementschefens uttalande om hänsynstagande till de intagnas intresse i så hög grad som möjligt i den praktiska tillämpningen av de nya bestämmel -

JuU 1975/76: 31

serna. Med hänsyn till det sagda finner utskottet det ej erforderligt med någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen i nu berörd del.

I det följande upptar utskottet skilda ändringsförslag som aktualiserats genom föreliggande motioner och detaljspörsmål som eljest tilldragit sig utskottets särskilda uppmärksamhet.

I 1 § andra stycket i den nya lagen har föreslagits bestämmelser om åtgärder för att tillgodose häktads behov av stöd och hjälp i personliga angelägenheter av skilda slag. Departementschefen har i anslutning till bestämmelserna uttalat att det här bl. a. gäller att påkalla de sociala organens uppmärksamhet på den häktades behov av hjälp i socialt och kurativt hänseende. Utskottet förutsätter att lagens bestämmelser kompletteras med tillämpningsföreskrifter med närmare regler om vem som ytterst har ansvaret för att hjälp i berört hänseende lämnas den häktade. Erforderlig hjälp kan lämnas av häktes- eller frivårdspersonal eller av polisen och i vissa fall av övervakare eller förtroendeman. Enligt utskottets mening synes det ligga närmast till hands att ansvaret ytterst läggs på häktesföreståndaren och att denne åläggs underrättelseskyldighet till olika myndigheter och tjänstemän i enlighet med vad som förordats i det förslag till tillämpningsförordning som intagits i den ovannämnda departementspromemorian (prop. s. 85).

Beträffande de i motionen 1065 kritiserade reglerna om vård av intagen som är sjuk innebär lagförslaget (4 §) att läkares anvisning rörande vården av den häktade skall iakttagas, medan motsvarande bestämmelse i den nuvarande häkteslagen (5 §) innehåller den regeln att läkares anvisningar skall beaktas. Enligt uttalande av departementschefen bör läkarens anvisningar vara avgörande för behandlingen, så långt de avser åtgärder som är att hänföra till sjukvård i strikt bemärkelse. Genom den utformning lagen sålunda erhållit har önskemålen i motionen i nu berörd del blivit i huvudsak tillgodosedda.

I 4 § tredje stycket i förslaget sägs att förlossning av häktad kvinna såvitt möjligt skall ske på sjukhus eller förlossningshem. Med hänsyn till att beteckningen förlossningshem numera utmönstrats ur sjukvårdslagstiftningen (prop. 1972: 104, SoU 37, rskr 286) bör orden ”eller förlossningshem” utgå ur lagtexten.

Beträffande den i motionen 1065 upptagna frågan om rätten till besök föreslås i 11 § som huvudregel att häktad får ta emot besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. Uttryckliga inskränkningar i besöksrätten föreslås beträffande besök som kan medföra fara från säkerhetssynpunkt och, såvitt gäller den som är häktad på grund av misstanke om brott, beträffande besök som kan medföra fara för att bevis undanröjs eller att utredning om brott eljest försvåras (kollusionsfara). I anslutning till dessa bestämmelser uttalar departementschefen att besök skall tillåtas så långt det är möjligt med hänsyn till de rent praktiska förutsättningarna såsom tillgång till lämpliga lokaler, dagsrutin och till -

JuU 1975/76: 31

gång till personal. Han framhåller också som angeläget att de häktade inte hindras att ta emot besök av familjemedlemmar och andra närstående annat än om det motiveras av starka skäl. Utskottet kan för sin del instämma i dessa uttalanden. På skäl utskottet ovan anfört i anslutning till motionsönskemålen om en generell precisering av lagtexten synes den inskränkning i besöksrätten som innefattas i den föreslagna lagtexten ofrånkomlig. Utskottet vill dock erinra om de i samma paragraf upptagna bestämmelserna om möjlighet i vissa fall att låta besök ske under bevakning och om möjlighet att i vissa fall som villkor för besök föreskriva att den besökande underkastar sig kroppsvisitation eller medger undersökning av väska, kasse eller dylikt som han vill medföra vid besöket. Sistnämnda bestämmelser bör vara ägnade att underlätta medgivandet av besök vars tillåtlighet kan ifrågasättas. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet motionen i nu berörd del.

Bestämmelsen om kroppsvisitation eller annan undersökning som villkor för besök syftar enligt vad departementschefen uppger i propositionen främst till att förebygga insmuggling av narkotika, vapen e. d. Bestämmelsen överensstämmer i tillämpliga delar med vad som gäller beträffande besök på kriminalvårdsanstalter enligt 29 § lagen om kriminalvård i anstalt. Beträffande denna bestämmelse har JO i sin ämbetsberättelse 1975/76 (s. 203) uttalat att befarad narkotikasmuggling är en sådan säkerhetsrisk som skall vara en förutsättning för att visitation skall få genomföras. JO har emellertid också i detta sammanhang framhållit att visitationer skall förekomma endast i rena undantagsfall. Som huvudregel för visitation av besökande måste enligt JO trots allt gälla att endast den får visiteras mot vilken misstanke föreligger om insmuggling av föremål som innebär säkerhetsrisk. Särskilda omständigheter kan dock någon gång enligt JO göra det motiverat att utvidga visitationen till även andra personer. Som exempel nämner JO att utanför narkotikasammanhang stående personer kan smuggla in narkotika.

Utskottet vill med anledning av JO:s uttalanden understryka att lagtexten som villkor för visitation, såvitt nu är i fråga, endast uppställer att visitationen är påkallad av säkerhetsskäl. Det är enligt utskottets mening angeläget att tillämpningen av de nya reglerna inte leder till att narkotika kommer in på häktena. En sådan utveckling måste med all kraft förhindras. Utskottet förutsätter att utvecklingen följs med uppmärksamhet.

Vad gäller situationen för häktade utlänningar delar utskottet den i motionen 1065 framförda uppfattningen att särskilda insatser måste göras för denna kategori häktade. Frågan har också uppmärksammats av kriminalvårdsstyrelsen. I rundskrivelse 95/75 har styrelsen beträffande behandlingen av utländsk medborgare inom kriminalvården lämnat anvisningar bl. a. rörande tolkning och översättning, svenskundervis -

JuU 1975/76: 31

ning, information och fritidsverksamhet. Utskottet har vidare inhämtat att man inom justitiedepartementet förbereder en informationsbroschyr på flera språk, som skall delas ut till alla nyintagna.

I denna del kan utskottet också instämma i departementschefens yttrande att det är angeläget att bryta häktade utlänningars språkliga isolering genom att om möjligt tillhandahålla dem tidningar och annan litteratur på deras eget språk. Beträffande utlänningar som är häktade är det också som framhållits i remissyttrande av statens invandrarverk viktigt att besöksfrågan särskilt beaktas. För de utlänningar som ej får besök kan det, som verket framhåller, i en del fall vara lämpligt att häktespersonalen efter förfrågan hos den intagne tar kontakt med invandrarbyrån, som kan vara behjälplig med att skaffa fram en landsman eller språkkunnig person som kommer på besök.

Utskottet förutsätter att kriminalvårdsstyrelsen ägnar frågan fortsatt uppmärksamhet.

Av avfattningen av 9 § första stycket i förslaget framgår att brev från häktad till svensk myndighet skall vidarebefordras utan föregående granskning. Härigenom är önskemålet i motionen 1065 avseende rätten att skicka brev till invandrarverket tillgodosett.

Beträffande det i motionen 1065 framlagda förslaget att det i lagen skall införas en regel om att ett exemplar av häkteslagen och ett exemplar av tillämpningsförordningen skall vara tillgängliga för de intagna har utskottet inhämtat att en sådan regel kommer att införas i kriminalvårdsstyrelsens vårdcirkulär. För närvarande finns en motsvarande regel i tillämpningskungörelsen till 1958 års häkteslag. Enligt utskottets mening får en bestämmelse i ämnet anses så viktig att den bör inflyta i den nya tillämpningsförordningen som kommer att utarbetas i regeringens kansli. Utskottet förutsätter att så sker utan särskild hemställan härom.

Utskottets ställningstaganden ovan innebär att utskottet avstyrker bifall till motionen 1065 såvitt däri yrkas ändring i förslaget till ny häkteslag.

För att de föreslagna principerna för behandlingen av häktade m. fl. skall kunna genomföras i praktiken krävs vissa ändringar i häktenas utformning och inredning samt viss omdisponering av resurserna i övrigt. Departementschefen har i detta sammanhang vad angår häktet Kronoberg uttalat att tre dagrum, fyra motionsgårdar och 20 dubbelceller torde kunna anordnas genom att utrymmen av olika slag slås samman (prop. s. 55). Enligt departementschefen bör kostnaden för sådana ombyggnadsarbeten bestridas från den i staten för statens allmänna fastighetsfond, byggnadsstyrelsens delfond, uppförda posten till reparations- och underhållskostnader m. m. Av departementschefens uttalanden framgår att önskemålen i motionen 1091 torde bli tillgodosedda utan någon riksdagens åtgärd. Motionen bör därför avslås.

JuU 1975/76: 31

15 Utöver vad sålunda anförts föranleder propositionen och motionerna ej något yttrande från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar det i propositionen 1975/76: 90 framlagda förslaget till lag om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. med den ändringen att 4 § tredje stycket erhåller följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Förlossning av häktad kvinna Förlossning av häktad kvinna

skall såvitt möjligt ske på sjukhus skall såvitt möjligt ske på sjukhus.

eller förlossningshem.

2. att riksdagen beträffande begäran om lagändringar avslår motionen 1975/76: 1065;

3. att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål,

b) lag om ändring i lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

c) lag om ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

d) lag om ändring i lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid m. m.

3. att riksdagen beträffande förbättring av häktet Kronoberg avslår motionen 1975/76: 1091.

Stockholm den 23 mars 1976

På justitieutskottets vägnar ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Mattson (s), herrar Polstam (c), Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Bengtsson i Göteborg (c), fru Bergander (s), herrar Schött (m), Nilsson i Visby (s), Fransson (c), fru André (c), fru Andersson i Kumla (s), herrar Lundgren (s), Pettersson i Västerås (vpk) och Nyquist (fp).

JuU 1975/76: 31

16 Reservation

vid punkten 2 av herr Pettersson i Västerås (vpk), som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”Utskottet finner” och slutar på s. 12 med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

För ett snabbt genomförande av den nya lagens intentioner att underlätta de häktades situation är det enligt utskottets mening nödvändigt att lagtexten innehåller bestämda regler om deras rättigheter i olika avseenden. Uskottet finner i likhet med motionärerna att den föreslagna lagtexten genom sina tänjbara formuleringar har allvarliga brister i detta hänseende. Härigenom föreligger enligt utskottets mening risk för en godtycklig tillämpning från vederbörande åklagares eller häktesföreståndares sida. Departementschefens uttalande i detta sammanhang om angelägenheten av att de häktades intresse tillgodoses i så hög grad som möjligt utgör ej någon garanti mot sådan godtycklighet. Lagtexten bör därför enligt utskottets mening i berörda delar ändras så att de häktade enligt lagen tillerkänns en ovillkorlig rätt till de lättnader som lagen föreskriver. Utskottet tillstyrker därför bifall till motionen i denna del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen beträffande begäran om lagändringar i anledning av motionen 1975/76:1065 hos regeringen hemställer om förslag till ändringar i de avseenden som utskottet ange».

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM H76 740047