Med förslag till lag om beslutande organ i frågor om disciplinansvar m. m. enligt statstjänstemannalagen (1965:274) beträffande tjänstemän hos riksdagen och dess organ

KU 1975/76:28

Konstitutionsutskottets betänkande 1975/76:28

med förslag till lag om beslutande organ i frågor om disciplinansvar m. m. enligt statstjänstemannalagen (1965:274) beträffande tjänstemän hos riksdagen och dess organ

Bakgrund

Riksdagen har vid 1975 års riksmöte beslutat en grundläggande reform beträffande ansvaret för funktionärer i offentlig verksamhet (prop. 1975:78, JuU 22, rskr 212, SFS 667-672 m. fl.). Reformen träder i kraft den 1 januari 1976 och innebär i korthet att det hittillsvarande ämbetsansvaret, som i huvudsak gällt för dem som är anställda som tjänstemän hos statliga eller kommunala myndigheter, avskaffas. Det straffbara området inskränks till tre brottstyper som framstår som särskilt straffvärda, nämligen oriktig myndighetsutövning, mutbrott och brott mot tystnadsplikt. Straffansvaret för tjänstefel faller alltså bort liksom de särskilda ämbetsstraffen avsättning och suspension. Avskaffandet av ämbetsansvaret innebär att den lagstiftning som särskilt berör offentliga tjänstemän ytterligare anpassas till de principer som gäller för arbetsmarknaden i övrigt.

Enligt den nya ordningen kommer tjänsteförsummelser, främst sådana som inte är straffbara, att sanktioneras för en betydande krets av de offentliga tjänstemännen genom ett författningsreglerat disciplinansvar. Förde statliga tjänstemännen finns regler härom i statstjänstemannalagen (1965:274). En statlig tjänsteman kan enligt 18 § denna lag åläggas disciplinpåföljd, om han uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som åligger honom i hans tjänst och felet inte är ringa. Disciplinpåföljder är varning och löneavdrag under högst trettio dagar, men kollektivavtal kan träffas om andra påföljder.

En statlig tjänsteman får enligt 22 i? statstjänstemannalagen också avskedas, om han har begått brottslig gärning varigenom han har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst. Även när en tjänsteman annorledes än genom brott har gjort sig skyldig till grov tjänsteförseelse, varigenom han har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst, kan han avskedas. Detsamma gäller om tjänsteman, som av myndighet har ålagts disciplinpåföljd, inom två år därefter i anställning hos samma myndighet åter har gjort sig skyldig till tjänsteförseelse och därigenom visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst. Avskedande får inte grundas enbart på omständighet som myndigheten har känt till mer än en månad före avskedandet.

Förfarandet vid åläggande av disciplinpåföljd eller avskedande skall inledas genom att tjänstemannen genom en skriftlig anmaning bereds tillfälle

I Riksdagen 1975/76. 4 sami Nr 2S

KU 1975/76:28

att skriftligen eller muntligen yttra sig om vad som åberopas mot honom (24 § statstjänstemannalagen). Om tjänsteman inte inom två år efter förseelsen har erhållit sådan skriftlig anmaning, får han inte åläggas disciplinpåföljd för denna förseelse (21 § tredje stycket nämnda lag).

Beslutande organ beträffande disciplinansvar och avskedande, liksom i fråga om åtalsanmälan, avstängning och läkarundersökning, är i allmänhet den myndighet under vilken tjänstemannen lyder (37 § statstjänstemannalagen). Beträffande vissa högre tjänstemän prövas sådana frågorav en särskild nämnd bestående av fem ledamöter av vilka ordföranden skall vara lagkunnig och erfaren i domarvärv. Regeringen meddelar närmare bestämmelser om nämndens sammansättning och verksamhet samt om den personkrets som nämndens verksamhet skall avse (38 § statstjänstemannalagen). Beträffande tjänsteman hos riksdagen eller dess organ meddelar riksdagen bestämmelser om beslutande organ i frågor som avses i 37 och 38 (38 b § statstjänstemannalagen).

Beslut om disciplinpåföljd, avskedande, avstängning eller läkarundersökning kan inte överklagas i administrativ väg. Tjänsteman som är missnöjd med sådant beslut kan i stället inom fyra veckor från den dag han fick del av beslutet väcka talan vid domstol om ändring i detta (53 § statstjänstemannalagen). Talan mot beslut om avstängning enligt 27 § statstjänstemannalagen är dock inte inskränkt till viss tid. Tvisten prövas i regel direkt av arbetsdomstolen men skall i vissa fall i första instans tas upp av tingsrätt (2 kap. 2 §, jämförd med 1 § lagen 1974:371 ändrad senast 1974:1092, om rättegången i arbetstvister). 1 det senare fallet kan talan fullföljas till arbetsdomstolen.

Skrivelse från riksdagens förvaltningsstyrelse

Regeringen kommer inom kort att tillsätta den nämnd som enligt 38 § statstjänstemannalagen skall pröva frågor om disciplinpåföljd m. m. beträffande vissa högre tjänstemän samt utfärda instruktion för nämnden.

Förvaltningsstyrelsen har i skrivelse till konstitutionsutskottet den 13 november 1975 anfört att riksdagen mot bakgrund av de nya reglerna om ansvar i offentlig tjänst som träder i kraft den 1 januari 1976 måste före nämnda tidpunkt ta ställning till hur vissa av hithörande frågor skall handläggas inom riksdagen och dess verk.

Enligt förvaltningsstyrelsen synes i allt väsentligt de principer som fastlagts för statsförvaltningen i övrigt böra tillämpas inom riksdagens förvaltningsområde. Sålunda bör dessa frågor vad gäller de högre tjänstemännen handläggas av en särskild nämnd, vars ledamöter bör utses av riksdagens förvaltningsstyrelse, som därvid bör vara oförhindrad att utse samma personer som ingår i den särskilda nämnd som inrättas för den övriga statsförvaltningen.

Nu angivna förändringar i statstjänstemannalagen berör även besvärs -

KU 1975/76:28

stadgan för riksdagen och dess verk, som antagits av riksdagen, samt tjänstemannastadgan för riksdagen och dess verk, vilken utfärdats av förvaltningsstyrelsen.

Från statsrättslig synpunkt bör enligt förvaltningsstyrelsen bestämmelserna om beslutande organ i disciplinansvar m. m. i vad avser tjänstemän hos riksdagen eller dess organ meddelas i form av lag.

Förvaltningsstyrelsen föreslår med hänvisning till vad styrelsen anfört att konstitutionsutskottet hos riksdagen hemställer att riksdagen dels antar en särskild lag om beslutande organ i frågor om disciplinansvar m. m. enligt statstjänstemannalagen (1965:274) beträffande tjänstemän hos riksdagen och dess organ, dels beslutar om vissa ändringar i besvärsstadgan för riksdagen och dess verk.

Förvaltningsstyrelsen har till sin skrivelse fogat förslag lill angivna lagstiftningsåtgärder, över vilket riksdagens verk har beretts tillfälle att yttra sig.

Utskottet

Ämbetsansvarsreformen, som träder i kraft den 1 januari 1976, innebär att riksdagen måste ta ställning lill hur vissa frågor som hör samman med denna reform skall handläggas, när det gäller tjänstemän hos riksdagen och dess organ.

Enligt statstjänstemannalagen prövas frågor om disciplinpåföljd och avskedande liksom frågor om åtalsanmälan, avstängning och läkarundersökning för statsförvaltningen i övrigt i allmänhet av den myndighet under vilken tjänstemannen lyder. I fråga om vissa högre tjänstemän, bl. a. byråchefer och jämställda samt de som uppehåller högre tjänst än byråchef, tas sådana frågor i stället upp av en särskild nämnd som tillsätts av regeringen. Regeringen meddelar närmare bestämmelser om nämndens sammansättning och verksamhet samt om den personkrets som nämndens verksamhet skall avse. Beträffande tjänstemän hos riksdagen eller dess organ meddelar riksdagen bestämmelser i hithörande frågor.

Utskottet delar förvaltningsstyrelsens uppfattning att de principer som sålunda lagts fast för statsförvaltningen i övrigt i allt väsentligt bör tillämpas även inom riksdagens förvaltningsområde. Beslutandeorgan i berörda frågor bör alltså för riksdagsförvaltningen vara det riksdagsorgan under vilket tjänstemannen lyder, dock att för de högre tjänstemännen sådana frågor bör handläggas av en särskild nämnd motsvarande den som skall finnas för statsförvaltningen i övrigt. Från statsrättslig synpunkt bör denna nämnd inrättas av riksdagen.

På grund av det anförda föreslår utskottet, att bestämmelserom beslutande organ i frågor om disciplinpåföljd m. m. enligt statstjänstemannalagen beträffande tjänstemän hos riksdagen och dess organ meddelas genom lag. Enligt utskottet bördet ankomma på förvaltningsstyrelsen att utse ledamöter

KU 1975/76:28

i den särskilda nämnden samt utfärda instruktion för nämnden. Förvaltningsstyrelsen bör därvid vara oförhindrad att till ledamöter utse samma personer som ingår i den särskilda nämnd som inrättas för den övriga statsförvaltningen. Utskottet förutsätter att förvaltningsstyrelsen tillämpar denna ordning om inte särskilda skäl föreligger att för riksdagstjänstemännens vidkommande bestämma annan sammansättning av nämnden. Vad gäller den personkrets inom riksdagsförvaltningen beträffande vilken ansvarsfrågor skall tas upp av den särskilda nämnden anser utskottet att samma regler bör gälla som för statsförvaltningen i övrigt. Det bör därvid ankomma på förvaltningsstyrelsen att avgöra om även annan tjänst än byråchefstjänst eller högre tjänst skall omfattas av bestämmelserna.

De ändringar i statstjänstemannalagen som vidtagits med anledning av ämbetsansvarsreformen beträffande handläggningen av frågor om disciplinpåföljd m. m. berör som förvaltningsstyrelsen anfört besvärsstadgan för riksdagen och dess verk, som antagits av riksdagen samt tjänstemannastadgan för riksdagen och dess verk, vilken utfärdats av förvaltningsstyrelsen. Även instruktionen för riksdagens förvaltningskontor berörs av angivna ändringar.

Enligt utskottet bör det ankomma på förvaltningsstyrelsen som utfärdat tjänstemannastadgan för riksdagen och dess verk att göra erforderliga ändringar i denna författning. Ändringarna i besvärsstadgan och instruktionen för förvaltningsstyrelsen bör antas av riksdagen såsom lag.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen med anledning av utskottets initiativ antar de lagförslag som intagits i bilaga till detta betänkande.

Stockholm den 27 november 1975

På konstitutionsutskottets vägnar HILDING JOHANSSON

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s). Boo (c), fru Thunvall (s), herrar Werner i Malmö (m). Mossberg (s). Svensson i Eskilstuna (s), Jonnergård (c). Bergqvist (s). Karlsson i Malung (s). Nordin (c), Olsson i Edane (s), Molin (fp), fru Jacobsson* (m), herrar Kindbom (c) och Berndtson (vpk).

*Ej närvarande vid justeringen.

KU 1975/76:28

5 Bilaga

1 Förslag till Lag om beslutande organ i frågor om disciplinansvar m. m. enligt statstjänstemannalagen (1965:274) beträffande tjänstemän hos riksdagen och dess organ

Riksdagen föreskriver följande.

1 8

Denna lag äger tillämpning på tjänstemän hos riksdagen och dess organ för vilka statstjänstemannalagen (1965:274) gäller.

2 8

Fråga som avses i 37 § statstjänstemannalagen prövas av den myndighet under vilken tjänstemannen lyder, om ej annat följer av 3 8-

3 8

I fråga om den som innehar eller uppehåller tjänst som byråchef, därmed jämställd eller högre tjänst eller annan tjänst som riksdagens förvaltningsstyrelse bestämmer prövas fråga som avses i 37 § första stycket statstjänstemannalagen av en särskild nämnd. Denna nämnd skall bestå av fem ledamöter. Ordföranden skall vara lagkunnig och erfaren i domarvärv.

4 8

Deltager flera i avgörande som avses i 2 eller 3 § skall bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter äga motsvarande tillämpning.

SS

Riksdagens förvaltningsstyrelse utser ledamöterna i den i 3 S angivna nämnden och utfärdar instruktion för denna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

KU 1975/76:28

2 Förslag till

Lag om ändring i besvärsstadgan för riksdagen och dess verk

Riksdagen föreskriver att 2 och 3 §§ besvärsstadgan för riksdagen och dess verk skall ha nedan angivna lydelse.

28 Föreslagen lydelse Talan får förås

såvitt gäller samtliga myndigheter: mot beslut som grundar sig på statstjänstemannalagen eller bestämmelser som meddelats med stöd av lagen eller mot beslut om avtalsbart anställningsvillkor om annat ej föijer av lagen den 3 juni 1965 (nr 276) om inskränkning i rätten att föra talan mot offentlig arbetsgivares beslut,

såvitt gäller annan myndighet än riksdagens ombudsmän: mot beslut som innefattar vägran att utlämna allmän handling, såvitt gäller riksdagens förvaltningsstyrelse eller förvaltningskontor och fullmäktige i riksgäldskontoret: därjämte mot annat beslut som rör enskild person.

Talan får dock icke föras mot beslut om tillsättning av tjänst i lägst lönegrad F 24 hos riksdagens kammare eller utskott.

Nuvarande lydelse

Talan får föras

såvitt gäller samtliga myndigheter: mot beslut som grundar sig på statstjänstemannalagen eller bestämmelser som meddelats med stöd av lagen och - om hinder ej föreligger enligt lagen den 3 juni 1965 (nr 276) om inskränkning i rätten att föra talan mot offentlig arbetsgivares beslut - över beslut om avtalsban anställningsvillkor,

3 8

Av regeringsrätten prövas besvär över beslut som innefattar vägran att utlämna allmän handling.

Av regeringsrätten prövas besvär över beslut som

a) gäller disciplinär bestraffning, avstängning från tjänstgöring eller skiljande frän tjänst eller därmed jämförligt uppdrag annorledes än i samband med förflyttning, eller

b) innefattar vägran att utlämna allmän handling.

Besvär över annat beslut prövas av riksdagens besvärsnämnd. Besvärsnämnden prövar även besvär över beslut av statens personal pensionsverk i pensionsärende som avser anställningshavare hos riksdagen och dess verk.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

KU 1975/76:28

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen med instruktion för riksdagens förvaltningskontor Riksdagen

föreskriver att 11 § lagen med instruktion för riksdagens förvaltningskontor skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

II §

Av förvaltningsstyrelsen avgöres

1. frågor om slutande av kollektivavtal, om avbrytande av annan förhandling än förhandling i tvist om avtal, om lockout eller annan stridsåtgärd samt andra förhandlingsfrågor som är av principiell natur eller större ekonomisk betydelse eller är gemensamma för riksdagen och dess verk;

2. frågor som avses i 2 § sista stycket samt frågor om gemensamma förvaltningsföreskrifter för riksdagen och dess verk utom riksbanken och riksgäldskontoret och om utgivande av författningar ävensom viktigare frågor i övrigt om arbetsordning, organisation eller tjänsteföreskrifter;

3. frågor om inrättande av tjänster, om tillsättning av tjänst i lägst lönegrad F 5 eller med motsvarande arvode;

4. frågor om disciplinstraff, åtalsanmälan, flyttningsskyldighet, avstängning från tjänsten eller läkarundersökning ävensom viktigare personalärenden i övrigt;

5. frågor om beslut enligt ersättningsstadgan för riksdagens ledamöter; 6.

frågor om anslagsframställningar ävensom sådana lokalfrågor, inköpsfrågor och andra frågor som har större ekonomisk betydelse;

7. andra frågor som styrelsen finner vara av större vikt eller som förvaltningsdirektören hänskjuter till styrelsen.

4. frågor om disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan, avstängning från tjänsten eller läkarundersökning; 5.

skiljande från tjänst eller uppdrag; 6.

andra viktigare personalärenden; 7.

frågor om beslut enligt ersättningsstadgan för riksdagens ledamöter; 8.

frågor om anslagsframställningar ävensom sådana lokalfrågor, inköpsfrågor och andra frågor som har större ekonomisk betydelse;

9. andra frågor som styrelsen finner vara av större vikt eller som förvaltningsdirektören hänskjuter till styrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.