Konstitutionsutskottets betänkande nr 9 1975/76:9 med anledning av motion angående formuleringen av hemställan i riksdagsutskotts betänkande

KU 1975/76:9

Konstitutionsutskottets betänkande nr 9 1975/76:9

med anledning av motion angående formuleringen av hemställan i riksdagsutskotts betänkande

Motionen

I motionen 1975:129 av herr Molin (fp) hemställs ”att riksdagen beslutar om en enhetlig terminologi i fråga om hemställan i utskottens betänkanden”.

Motionären framhåller bl. a. att de olika utskotten f. n. använder olika formuleringar av hemställan. Detta gäller särskilt i de fall då hemställan inte innefattar vare sig bifall till eller avslag på de förslag som behandlats. Motionären anser att det i vissa fall kan finnas skäl för en formulering som inte innebär vare sig bifall till eller avslag på ett förslag och menar att det under alla omständigheter är ett önskemål att utskottens hemställan och därmed riksdagens beslut har en enhetlig terminologi. Det bör därför, enligt motionären, ankomma på konstitutionsutskottet att lägga fram förslag till en sådan enhetlig terminologi.

Nuvarande ordning

En genomgång av riksdagstrycket visar att det f. n. förekommer åtskilliga skillnader mellan utskotten då det gäller formuleringen av hemställan i betänkanden.

Av de sammanlagt ca 470 ”klämmar” under 1975 års riksmöte vilka inte inneburit vare sig klart bifall till eller avslag på motionsyrkanden har i ca 175 fall motionerna lämnats utan åtgärd och i ett drygt 90-tal fall motionerna ansetts (förklarats) besvarade med vad utskottet anfört. I ett 10-tal fall har motionerna överlämnats till pågående utredning. De återstående ca 190 ”klämmarna” har inneburit att riksdagen med anledning av motionerna antingen (som sin mening) gett regeringen till känna vad utskottet anfört, eller att exempelvis anslag anvisats, lagförslag antagits, utredning begärts eller regeringen bemyndigats vidta vissa åtgärder.

Den sistnämnda ärendegruppen - med anledning av motionerna - har förekommit hos samtliga utskott, medan de tre övriga huvudgrupperna - överlämnande, utan åtgärd och besvarande - förekommit endast hos vissa utskott. Sålunda är det främst jordbruksutskottet som begärt (anhållit, hemställt) hos regeringen att motioner skall överlämnas till pågående utredning, men även finans-, lag- och socialförsäkringsutskotten har i enstaka fall använt denna metod. Formuleringen att motioner skall lämnas utan åtgärd

1 Riksdagen 1975/76. 4 sam!. Nr 9

KU 1975/76:9

resp. inte skall föranleda någon (vidare) riksdagens åtgärd har använts av främst jordbruksutskottet (ett 90-tal fall) och inrikesutskottet (ett 70-tal fall). Denna formulering har också förekommit i ett mindre antal fall hos finans-, skatte-, lag- och näringsutskotten. Formuleringen att motioner skall anses (förklaras) besvarade med vad utskottet anfört har använts endast av tre utskott, konstitutionsutskottet (6 fall), utrikesutskottet (75 fall) och jordbruksutskottet (ett drygt 10-tal fall). Åtta utskott har sålunda under 1975 års riksmöte inte använt vare sig formuleringen att motion skall lämnas utan åtgärd eller anses (förklaras) besvarad med vad utskottet anfört.

Förutom de ovan redovisade formella skillnaderna har också förekommit diverse smärre, språkliga olikheter i utskottens klämmar.

Utskottet

Enligt 4 kap. 8 § riksdagsordningen skall utskott avge betänkande i ärende som hänvisats till utskottet och som inte har återkallats. Utskotts betänkande avslutas med en hemställan, dvs. förslag till riksdagens beslut. Några bestämmelser om hur en sådan hemställan skall utformas finns inte.

Inom de olika riksdagsutskotten har sedan lång tid en fast praxis utvecklats beträffande formuleringen av hemställan. Utskotten tillämpar härvidlag inte genomgående samma formuleringar, vilket sammanhänger med utskottens självständiga ställning och ärendenas olikartade beskaffenhet. Det bör hållas i minnet att utskottens betänkanden i första hand är politiska produkter och att ordvalet ofta spelar en viktig roll för ställningstagandet.

Enligt utskottets mening är det självfallet angeläget att onödiga skillnader i terminologin undviks. Kravet på enhetlighet bör dock inte drivas så långt att det inkräktar på utskottens självständighet. Dessa bör sålunda liksom hittills ha största möjliga frihet att själva förfoga över utformningen av sina betänkanden. Detta står också i god samklang med de överväganden som grundlagberedningen gjort i detta avseende. Det får förutsättas att utskotten själva beaktar önskvärdheten att missförstånd rörande innebörden av riksdagens beslut inte skall uppkomma ävensom eftersträvar en så klar och konsekvent praxis som möjligt. Vid utskottens ställningstaganden i dessa frågor bör naturligtvis också beaktas de överväganden som förekommit och förekommer i liknande formella frågor på annat håll, t. ex. inom statsrådsberedningen vad gäller hemställan i propositioner, inom kammarkansliet vad gäller hemställan i motioner och inom riksdagens kanslichefsgrupp. Sistnämnda grupp ägnar sålunda hithörande frågor fortlöpande studier och överläggningar.

KU 1975/76:9

3 Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet att riksdagen avslår motionen 1975:129.

Stockholm den 14 oktober 1975

På konstitutionsutskottets vägnar HILDING JOHANSSON

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Boo (c), fru Thunvall (s), herrar Werner i Malmö (m), Mossberg (s), Fiskesjö (c), Jonnergård (c). Björck i Nässjö (m). Karlsson i Malung (s), Nordin (c). Olsson i Edane (s), Molin (fp), Johansson i Malmö (s), Wictorsson* (s) och Berndtson (vpk).

* Ej närvarande vid justeringen.

Särskilt yttrande

av herrar Wemer i Malmö (m) och Molin (fp):

Riksdagens utskott använder olika formuleringar vad gäller hemställan i utskottens betänkanden. Detta kan i två avseenden vara förenat med nackdelar.

Det ena gäller tolkningen av riksdagens beslut. Således kan t. ex. två motioner som remitterats till olika utskott men som givits samma behandling föranleda olika beslut därför att utskotten använder olika beslutsformuleringar.

Det andra gäller informationen till allmänheten om riksdagens beslut. Olika formuleringar i hemställan kan härvidlag ge allmänheten en oriktig bild av beslutens innehåll.

Det är därför, såsom framhålls i motionen, angeläget att nå fram till en ökad enhetlighet i utskottsbetänkandena. Detta önskemål behöver inte stå i strid med utskottens självständiga ställning.

En enhetlig terminologi bör därför kunna åstadkommas genom åtgärder från utskottens egen sida, eller genom kanslichefsgruppen.

%

GOTAB 75 10107 S Stockholm 1975