Med anledning av motion om ökat stöd åt idrotten

KrU 1975/76:11

Kulturutskottets betänkande 1975/76:11

med anledning av motion om ökat stöd åt idrotten Motionen

I motionen 1975:85, vars behandling på förslag av kulturutskottet i betänkandet 1975:14 uppskjutits till 1975/76 års riksmöte, har herr Norrby m. fl. (c) hemställt att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att en parlamentarisk utredning tillsättes med representanter även från idrottsrörelsen, utbildningsväsende och kommuner, vilken skall ha till uppgift att utarbeta ett program för ökad breddidrott enligt vad som i motionen anförts.

1 motionen konstateras att förändringar i arbetsliv och samhälle i olika avseenden påverkat människans villkor. Det pekas bl. a. på att den ökade mekaniseringen av produktionen inneburit ett ökat stillasittande, som i sin tur medfört att genomsnittssvensken har fått en väsentligt försämrad allmänkondition. Rent ekonomiskt säges detta utgöra en direkt belastning för samhället, och motionärerna anser att det av den anledningen finns motiv för en rejäl statlig och kommunal satsning på motion och idrott.

Samhällets insatser för att främja en ökad breddidrott måste enligt motionärerna vara av två slag. För det första gäller det att genom samhällsplanering ge förutsättningar för ett ökat idrottande för alla samhällsgrupper. För det andra gäller det att med olika åtgärder stimulera enskilda att utnyttja dessa förutsättningar.

Enligt motionärernas uppfattning har elitidrotten en central roll när det gäller att stimulera intresset i de breda folklagren för ett ökat idrottande. I motionen diskuteras hur samhället på olika sätt genom insatser inriktade på såväl bredd- som elitidrotten skall kunna stödja och verka för ett utökat idrottsutövande i alla åldersgrupper.

De olika samhälleliga åtgärder som motionärerna önskar har sammanfattats i ett program för utbyggd breddidrott. Flera av punkterna i detta program rör utbildningsområdet och har lett fram till yrkanden i följdmotionerna 1975:123 och 1975:124, vilka behandlas av socialförsäkringsutskottet, respektive utbildningsutskottet. 1 förevarande kulturutskottsbetänkande behandlas frågan om tillsättande av en parlamentarisk utredning med uppgift att utarbeta ett program för ökad breddidrott.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1975:85 från universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, statens ungdomsråd, Svenska

1 Riksdagen 1975/76. 13 sami. Nr 11

KrU1975/76:11

kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges riksidrottsförbund. Sveriges Radio och Svenska korporationsidrottsförbundet. Universitetskanslersämbetet har överlämnat yttranden från dels rektorsämbetena vid universiteten i Uppsala, Stockholm och Umeå samt karolinska institutet, dels yttranden från vissa fakulteter vid universiteten i Lund, Göteborg och Linköping.

Motionsförslaget om en parlamentarisk utredning med uppgift att utarbeta ett program förökad breddidrott tillstyrks av rektorsämbetet vid universitetet i Uppsala, medicinska fakulteten vid universitetet i Lund och rektorsämbetet vid karolinska institutet, medan statens ungdomsråd, Svenska kommunförbundet, Sveriges riksidrottsförbund och Svenska korporationsidrottsförbundet avstyrker yrkandet om utredning. I en reservation till Kommunförbundets yttrande tillstyrks utredning av vissa ledamöter i förbundets styrelse. Nämnas bör även att samhällsvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Göteborg uttalar sig för en utredning av elitidrottens problem. I övriga yttranden tas inte ställning till utredningskravet.

1 de yttranden som överlämnats av universitetskanslersämbetet är man i allt väsentligt positiv till grundtankarna i motionen och betonar allmänt önskvärdheten av en ökad satsning på motionsidrott från samhällets sida.

Enligt medicinska fakulteten vid universitetet i Lund är det i dag välkänt att vinster för samhället kan hämtas genom bl. a. motionsverksamhetens och den fysiska aktivitetens inverkan på frekvensen av sjukskrivningsdagar, medan fakultetens utbildningsnämnd finner det ytterst tveksamt huruvida fysisk aktivitet och förbättrad allmänkondition minskar sjukdomsincidensen eller förkortar sjukdomstiden. Odontologiska fakultetens utbildningsnämnd vid universitetet i Göteborg anser att breddidrott ingår som naturlig del i friskvård och bör från grund- och gymnasieskolornas schemalagda kroppsövningstimmar ges kontinuitet in i och under arbetslivet. I yttrandet från Umeå universitet varnas med anledning av risken för olycksfall vid idrottsutövande för en alltför oreserverad inställning till motionsutövandet. Rätt bedriven har dock motionen enligt detta yttrande väsentliga effekter på såväl fysisk som psykisk balans och trivsel och kan även ge människorna meningsfull fritid och social gemenskap.

I karolinska institutets yttrande anförs att det är viktigt att allt görs för att förebygga sjukdom och olycksfall och att denna strävan torde vara huvudsyftet med motionen 1975:85. Det framhålls att medicinsk kompetens måste in i utredningsarbetet.

I några yttranden framhålls att det är väsentligt att samhället satsar på anläggningar för motion i bostadsområden. Även behovet av ledare och handledning vid motionsutövandet betonas.

Enligt yttrandet från Umeå universitet är det ytterst tveksamt om elitidrotten fungerar som stimulans för den enskilde motionsidrottaren. Däremot torde elitidrottens idoler direkt påverka den nya generationens idrotts -

KrU 1975/76:11

utövande och ha sin betydelse i samband med rekryteringen till idrottsrörelsen, framhålls det.

I samma yttrande förordas en analys av huruvida statsmakternas beslut med anledning av betänkandet Idrott åt alla (SOU 1969:29) givit de avsedda effekterna på breddidrotts- och motionerandesidan.

Skolöverstyrelsen har med anledning av förslaget om en parlamentarisk utredning i sitt yttrande redovisat vilka åtgärder på gymnastik- och idrottsområdet överstyrelsen redan planerar och är i färd med att genomföra.

Statens ungdomsråd konstaterar att det främsta skälet för samhällets successivt utbyggda stöd till idrottsverksamheten varit den betydelse idrotten har i form av förebyggande hälsovård. Även idrottens värde som kontaktoch gemenskapsförmedlare och dess ungdomsfostrande betydelse har enligt rådet varit tungt vägande motiv för samhällets ökade stöd.

Rådet erinrar om att riksidrottsstyrelsen genom statsmakternas beslut år 1970 anförtrotts uppgiften att i ett flertal avseenden utöva myndighetsfunktion inom idrottens verksamhetsområde och anför i anslutning härtill följande.

Detta har inneburit att regeringen fått underlag för sina ställningstaganden från den part i samhället som säkerligen bäst kunnat bedöma idrotts- och motionsverksamhetens utveckling. Enligt statens ungdomsråd har den ordning riksdagen beslutade om 1970 fungerat tillfredsställande. Rådets erfarenheter av kontakter med Riksidrottsförbundet är också, att ett ständigt utrednings- och utvecklingsarbete pågår inom den samlade idrottsrörelsen, i syfte att nå nya grupper för regelbunden motion och att ytterligare stärka idrottsverksam heten.

Mot bakgrund härav finner ungdomsrådet, i motsats till motionärerna, ingen anledning att tillsätta en parlamentarisk idrottsutredning i syfte att utarbeta ett program för ökad breddidrott. Denna uppgift borde med förtroende kunna anförtros den samlade idrottsrörelsen att utredas i den ordning den finner mest ändamålsenligt.

Svenska kommunförbundet. som anser att frågor av stor betydelse för idrottsrörelsen behandlas i motionen, konstaterar att många av dessa är under övervägande i andra sammanhang. Det bör enligt förbundet vara möjligt att få en samlad bedömning av dessa frågor av de organisationer och samhällsorgan som berörs. För att klarlägga om ytterligare åtgärder erfordras för att statsmakternas intentioner enligt 1970 års riksdagsbeslut skall kunna fullföljas synes det förbundet just nu tillräckligt med en inventering av riksidrottsstyrelsen. Resultatet av denna bör kunna redovisas i riksidrottsstyrelsens petita. De frågor som aktualiseras i motionen kommer därigenom att på olika sätt bli prövade av statsmakterna.

I en reservation till Kommunförbundets yttrande hävdar sju av styrelseledamöterna att det är nödvändigt att den framtida idrottspolitiken i landet förutsättningslöst prövas av idrottsrörelsen tillsammans med statsmakterna, kommunerna och landstingen. Till stöd för sin uppfattning åberopar re -

1* Riksdagen 1975/76. 15 sami. Nr II

KrU 1975/76:11

servanterna bl. a. att det i dag råder mycket ojämna ekonomiska förutsättningar för distriktsförbunden i deras regionala verksamhet till följd av landstingskommunernas varierande bidragsgivning.

Landstingsförbundet, som instämmer med motionärerna i att idrotten - och då särskilt motionsidrotten - är ett viktigt led i förebyggande av sjukdom och ohälsa, meddelar att ett omfattande planeringsarbete pågår i landstingen i form av sjukvårds- och friskvårdsplaner. Detta samband mellan motionsoch vårdbehov motiverar landstingskommunala insatser för idrotts- och friluftsliv.

Vidare anför förbundet bl. a. följande.

Landstingens anslag till idrottsrörelsen ökar år för år. För år 1973, 1974 och 1975 har anslagen uppgått till 8,2, 9,6 respektive 11,3 milj. kr. Anslagen per innevånare visar dock på stora skillnader mellan landstingen. En uppfattning som ofta kommer till uttryck är att idrottsrörelsen genom sin bredd och tyngd väl har hävdat sig i konkurrensen om utgående landstingsbidrag.

Landstingsförbundets styrelse har nyligen (28.8.75) beslutat tillsätta en utredning med uppgift att företa en översyn av landstingsförbundets rekommendation (AC 13/71) angående landstingsbidrag till ungdomsorganisationer, studiedistrikt, länsbildningsförbund och idrottsrörelsen. Viktiga frågor för idrottsrörelsens del blir problematiken med bidragens ojämna fördelning mellan landstingen.

Sveriges riksidrottsforbund(RF)avstyrker utredningsyrkandet med följande motivering.

Riksidrottsstyrelsen och RF:s kansli bedriver kontinuerligt utredningsoch utvecklingsarbete. Så kan exempelvis nämnas pågående utredningar avseende idrottens kommersialisering och idrottens serviceverksamhet (innefattande även bingospel). Centrala motionsrådet samarbetar med landstingen i syfte att planera för friskvårdssatsningar. Vidare söker RF att skapa förutsättningar för motionsidrott i samråd med specialförbund och utanför RF stående idrottsorganisationer. Under senare år har RF även ägnat särskild uppmärksamhet åt frågan om kombination av elitidrott och studier. RF deltar i en pågående utredning i denna fråga inom skolöverstyrelsen.

Sveriges Radio delar motionärernas uppfattning att det finns motiv för ökade insatser i avsikt att stimulera olika grupper av människor till motion och motionsidrott. I sitt yttrande redogör Sveriges Radio för sändningstider i TV 1 och TV 2 samt i radio beträffande dels program som är avsedda att öka intresset för motion och motionsidrott, dels i direkt mening motionsstimulerande program, typ motionsgymnastik.

Det meddelas att man överväger möjligheterna att utöka ljudradions motionsprogram, varvid speciell hänsyn avses bli tagen till äldre och handikappade.

Svenska korporationsidrottsforbundet framhåller inledningsvis att det är av största vikt att människor på skilda sätt motiveras för motionsutövning i för dem attraktiva former. I yttrandet erinras om att korpidrottsrörelsen

KrU 1975/76:11

har mer än 30 års erfarenhet av motionsidrott på arbetsplatserna, i familjeoch kamratkretsen och inom andra intressegemenskaper. Enligt förbundets mening sprids motionsaktiviteterna effektivare till bostadsområden, ungdomsgrupper och andra ideella organisationer genom regelbundna arrangemang, där de nyvunna motionärerna kan träffas inom sina respektive intressegrupper.

När det gäller att bättre nå breda grupper i samhället pekar förbundet på dels nödvändigheten av väsentligt ökad information, dels behovet av lämpliga friluftsmarker och motionsutrymmen.

I övrigt anför förbundet huvudsakligen följande.

Samhället har alltmer insett motionsidrottens betydelse för fysisk och psykisk hälsa samt för trivsel och gemenskap. Låginkomstutredningen visar emellertid att de lägst betalda inte deltar i samma utsträckning som de med bättre ekonomiska förutsättningar. Det är därför av största vikt att idrottsorganisationerna ges resurser för ett ökat motionsutbud åt alla människor.

Även om elitidrotten har sin givna plats är det viktigt understryka att samhällets stöd i första hand bör ges till breddidrotten. De människor som inte har fysiska förutsättningar för eller intresse av att hävda sig i tävlingar måste stimuleras på annat sätt. Ofta finnér man bland ungdomar, men även i andra åldersgrupper, personer som i tävlingssammanhang känner sig utslagna och därför blir negativa. Dessa människor löper risk att lättare bli disponerade för att hävda sig på annat, mindre samhällstillvänt sätt. Bland äldre finnér man liknande fenomen. De avhåller sig ofta från att deltaga i den idrottsliga samvaron på grund av prestationskrav och blir därmed lättare offer för hjärtinfarkter etc. Här har bl. a. korpidrottsrörelsen sin givna roll. Dess ideologi är att inbjuda alla, oberoende av ålder, kön och förutsättningar i övrigt, att utan resultatmätning deltaga i lämpliga aktiviteter.

Förbundet är i stället av den uppfattningen att idrottsrörelsen, och i synnerhet dess motionsidrottsorganisationer, av samhället måste tillföras ökade resurser till rekrytering och utbildning av flera ledare. Den vägen skapas möjligheter att locka med ett växande antal människor i olika, regelbundna aktiviteter. Samhället bör också i större utsträckning i samråd med organisationerna ställa fler utrymmen fritt till förfogande för alla människor, så att de utan alltför stora besvär får tillfälle att utöva olika former av motionsidrott. Kommunernas insatser är därvid av avgörande betydelse. Det nuvarande kärva kommunalekonomiska läget utgör ett bekymmer. Inte sällan sker inskränkningar av anläggningars öppethållande m. m. till men för en utveckling av motionsutbuden.

Förbundet ifrågasätter behovet av en särskild utredning med uppgift att ”utarbeta ett program för ökad breddidrott”. Det anser att samhällets beslutsfattare på olika nivåer bör ha förtroende för idrottsrörelsen att själv arbeta fram sådana program. Idrottens organisationer har sedan att, beroende på tilldelade resurser och efter egen bedömning, lämna den motionsidrottsservice som krävs för att genom lämplig verksamhet förbättra människors fysiska och psykiska hälsa samt underlätta den sociala anpassningen.

KrU1975/76:11

6 Utskottet

1970 års riksdagsbeslut angående stöd till idrotten (prop. 1970:79, SU 1970:122, rskr 1970:291, JoU 1970:33, rskr 1970:239) innebaren förstärkning av det statliga stödet till idrotten samtidigt som en samordning av medelsanvisningen till idrottsändamål genomfördes. Det anförtroddes åt Sveriges riksidrottsförbund (RF) att utöva myndighetsfunktion avseende organisationsstödet till idrotten. Anslagsökningen efter år 1970 har varit betydande. Sålunda har organisationsstödet mellan budgetåren 1970/71 och 1975/76 ökat från 40,4 till 75,9 milj. kr., medan anläggningsstödet under samma tidsperiod vuxit från 16,5 till 24,6 milj. kr. Även kommuner och landsting har visat en stark vilja att öka sitt stöd till idrotten. Till detta skall läggas de bidrag idrotten får till sin ungdomsverksamhet. Det statliga stödet för denna verksamhet uppgick budgetåret 1974/75 till ca 25 milj. kr.

En grundläggande tanke vid förstärkningen av det statliga idrottsstödet har varit att öka insatserna för motions- och breddidrott. Som påpekades i proposition 1970:79 slöt idrottsrörelsen entydigt upp kring denna tanke. Inriktningen mot motions- och breddidrott stöddes också av en enig riksdag.

Utskottet har kunnat konstatera att Riksidrottsförbundet och framför allt vissa utanför förbundet stående idrottsorganisationer gör stora ansträngningar att stimulera människor att delta i olika motionsaktiviteter. Som exempel kan nämnas att man inom ramen för aktioner med samlingsbeteckningar som Sverige i Trim (RF), Trivs med Korpen (Svenska korporationsidrottsförbundet) och Hålliform (Skid- och friluftsfrämjandet) propagerar för motion och sundare kostvanor.

Sambandet mellan kostvanor, fysisk aktivitet och hälsa har blivit alltmer uppmärksammat under senare år. Sålunda har socialstyrelsen och riksidrottsstyrelsen tillsatt en gemensam projektgrupp för motion med uppgift att planera och genomföra aktiviteter i avsikt att öka förutsättningarna och valmöjligheterna för individen att bedriva motion. Planeringen omfattar i första hand en tioårsperiod och innebären samordning av befintliga resurser, utveckling av verksamheter och koordinering med andra planerade aktiviteter inom kost- och motionsområdet.

1 motionen 1975:85 diskuteras hur samhället på olika sätt kan bereda möjlighet till ökad motionsverksamhet och stimulera till dylik. Motionärerna önskar större insatser från statens och kommunernas sida för att bygga ut breddidrotten. Det program som läggs fram i motionen spänner över ett brett fält av åtgärder och innefattar satsningar på både motions- och elitidrott.

Samhällsutvecklingen under de senaste decennierna med bl. a. en fortsatt urbanisering, stegrat arbetstempo och kortare arbetstid har medfört en ökad insikt om behovet av motion och fysisk aktivitet. Utskottet anser att motionärerna behandlar angelägna frågor med stor aktualitet. Åtgärder som syftar till att göra det möjligt för människor att - oberoende av ålder, kön

KrU 1975/76:11

och fysiska förutsättningar - ägna sig åt fysisk aktivitet är av stor betydelse. De påpekanden som gjorts i motionen om angelägenheten av lättillgängliga och lämpliga motions- och idrottsanläggningar i bostadsområdena finner utskottet - liksom flera av remissinstanserna - mycket beaktansvärda. Uppfattningen om vikten härav verifieras även i en undersökning av vanor och önskemål hos den vuxna tätortsbefolkningen som statens naturvårdsverk låtit utföra och publicera.

I motionen hävdas att en parlamentarisk utredning bör tillsättas med uppgift att utarbeta ett program för ökad breddidrott med den inriktning som förordas i motionen. Utskottet anser sig inte genom remissbehandlingen av motionen ha fått stöd för att en sådan utredning bör begäras av riksdagen. I flera av yttrandena har redogjorts för pågående och planerat utredningsarbete. Sett i ett sammanhang talar detta mot behovet av en ny utredning. Vidare har ingenting framkommit som tyder på att delade uppfattningar skulle råda beträffande inriktningen av samhällsstödet till idrotten till att avse främst motions- och breddidrotten. Det bör enligt utskottets mening vara den samlade idrottsrörelsens uppgift att söka nå nya grupper för regelbunden motion och att ytterligare stärka breddidrotten. I detta arbete är självfallet det allmännas stöd av stor betydelse. Som nyss nämnts har också anslagsutvecklingen under senare år varit gynnsam för idrotten. Enligt utskottets mening ligger bakom detta faktum bl. a. att de anslagsbeviljande myndigheterna insett värdet av breddidrotten när det gäller att förbättra människors fysiska och psykiska hälsa samt ge möjligheter till sociala kontakter och en rikare fritid.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet att riksdagen avslår motionen 1975:85.

Stockholm den 4 november 1975

På kulturutskottets vägnar GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Andersson i Lycksele (s), Nilsson i Agnäs (m), Leander (s), fru Fraenkel (fp), herr Eriksson i Ulfsbyn (c), fru Johansson i Uddevalla (s), herrar Sörenson (s), Norrby (c), fru Ryding (vpk), fröken Eliasson (c), fru Göthberg (c), herr Alsén (s), fru Diesen (m), fru Rönnung (s) och fru Andersson i Täby (c).

Reservation

av fru Fraenkel (fp), herr Eriksson i Ulfsbyn (c), herr Norrby (c), fröken Eliasson (c), fru Göthberg (c), fru Diesen (m) och fru Andersson i Täby (c) som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

KrU 1975/76:11

8 Under senare år har sambandet mellan kostvanor, fysisk aktivitet och hälsa blivit alltmer uppmärksammat och man har också på olika håll fäst allt större avseende vid motionsverksamhet som ett led i ansträngningarna att motverka rökning samt användning av alkohol och narkotika.

Utskottet ser i en ökad satsning på idrotten - i synnerhet motionsidrotten - ett viktigt led i arbetet på att förebygga sjukdom och olycksfall. Det är bl. a. mot den bakgrunden värdefullt att Riksidrottsförbundet (RF) - främst genom aktionen ”Sverige i trim” - de olika specialidrottsförbunden och utanför RF stående idrottsorganisationer genom olika aktiviteter söker stimulera människor att motionera mera.

I motionen 1975:85 framhålles att samhällets stöd till idrott och idrottsanläggningar är jämförelsevis litet om man ser det i relation till det värde idrotten har för friskvården. Enligt motionärerna bör samhällets insatser för att främja en ökning av breddidrotten vara av två slag. Det gäller för det första att genom samhällsplaneringen ge alla samhällsgrupper förutsättningar för ett ökat idrottande, för det andra att med olika åtgärder stimulera enskilda att utnyttja de förutsättningar som föreligger. I motionen diskuteras en rad åtgärder inriktade på både bredd- och elitidrott och avsedda att stödja och verka för ett ökat idrottsutövande.

Liksom flera av de remissinstanser som yttrat sig över motionen vill utskottet framhålla betydelsen av en ökad satsning på enkla motions- och idrottsanläggningar i bostadsområdena. Det måste vara lätt för människor att nå platser och områden som är lämpliga för motion. Tillgänglighet för alla grupper och ett generöst öppethållande är av stor betydelse när det gäller att öka motionsverksamheten. Både nya anläggningar och en samordning och upprustning av befintliga resurser behövs.

Det är särskilt viktigt att man vänder sig till barn och ungdom för att tidigt grundlägga sunda motions- och idrottsvanor. Den stimulerande effekt som elitidrottare och internationella tävlingsframgångar har på rekryteringen av ungdomar till idrotten bör, som motionärerna framhåller, kunna tas till vara bättre t. ex. genom att idrottsmän i större utsträckning engageras som ledare och hälsovårdare i en utbyggd breddidrott. Utskottet delar också motionärernas uppfattning att idrottsrörelsen måste tillföras ökade resurser för rekrytering och utbildning av ledare. Tillgängliga uppgifter visar nämligen att den nuvarande nyrekryteringen inte täcker det behov som uppstår efter ledare som avgår.

Uppmärksammas bör också den roll skolan kan spela i sammanhanget och betydelsen av att man där fäster vikt vid sambandet mellan kost, fysisk aktivitet och hälsa. Det är mycket viktigt att alla barn och ungdomar i skolan, även sådana som har ett fysiskt handikapp, under skoltiden får regelbunden och lämpligt avpassad motion som är så upplagd att den väcker och stimulerar intresset för motionsverksamhet över huvud taget.

Det kärva ekonomiska läge som råder i många landstings- och primärkommuner har nödvändiggjort en hård prioritering i fråga om olika utgifts -

KrU 1975/76:11

ändamål. I denna situation har de flesta kommunerna i vad gäller fritidsverksamheten i första hand sökt tillgodose ungdomsverksamheten, varför målsättningen att alla kommunmedlemmar skall kunna utnyttja motions- och idrottsanläggningar inte kunnat förverkligas. En samordning av resurserna mellan stat, kommuner, företag, institutioner och andra intressenter synes därför utskottet nödvändig och brådskande. Av särskild vikt är att förutsättningarna klarläggs för målmedvetna satsningar från samhällets och organisationernas sida på en utökad motions- och idrottsverksamhet för framtiden. Idrottens ekonomiska situation och samhällets stöd till idrotten fordrar enligt utskottets mening uppmärksamhet inte minst med hänsyn till att det är angeläget att idrotten inte kommer i beroendeställning till kommersiella intressen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att samhället på en rad olika fält bör systematiskt stödja och verka för ett utökat motions- och idrottsutövande bland människor i alla åldersgrupper. De olika åtgärderna bör formas till ett övergripande åtgärdsprogram, vilket bör genomföras i samarbete med idrottsrörelsen. Kulturutskottet vill från sina utgångspunkter speciellt understryka angelägenheten av

- en samhällsplanering som bättre tar hänsyn till idrottens och det rörliga friluftslivets behov,

- en ökad satsning på idrottsrörelsen,

- en utbyggnad av idrotts- och motionsanläggningar,

- åtgärdei för att stimulera motionsverksamhet bland barn och ungdom.

I likhet med motionärerna anser utskottet att en parlamentarisk utredning

med representanter även från idrottsrörelsen, utbildningsväsende och kommuner bör ges till uppgift att utarbeta ett program för ökad breddidrott.

Utskottet hemställer därför

att riksdagen bifaller motionen 1975:85.

'