Med anledning av motion om viss kostnadskompensation för ägare av byggnad som förklarats som byggnadsminne

KrU 1975/76: 15

Kulturutskottets betänkande 1975/76:15

med anledning av motion om viss kostnadskompensation för ägare av byggnad som förklarats som byggnadsminne

Motionen

I motionen 1975:1308, vars behandling på förslag av kulturutskottet i betänkandet 1975:14 uppskjutits till 1975/76 års riksmöte, har herrar Ekinge (fp) och Strömberg i Botkyrka (fp) hemställt att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder i enlighet med vad i motionen anförts.

I motionen anförs att byggnader som uppfördes av de under 1800-talet begynnande folkrörelserna - framför allt kyrkor och lokaler avsedda för frikyrkoförsamlingarna och nykterhetsorganisationerna - ofta bevarar egenarten av gångna tiders byggnadsskick och därför i flera fall förklarats för byggnadsminne enligt 1960 års lag om byggnadsminnen.

Motionärerna påpekar att byggnadsminnesförklaringen, som populärt brukar kallas k-märkning, visat sig utgöra ett uppenbart hinder för församlingen eller föreningen att fritt vidta de dispositioner som dagens verksamhet kräver. Som exempel nämns svårigheten att tillgodose det ökade lokalbehovet för verksamheten bland barn och ungdom. En ombyggnad av lokalerna i enlighet med bestämmelserna i skyddsföreskrifterna medför betydande merkostnader, som får bäras av de enskilda medlemmarna i församlingen eller föreningen och som inverkar menligt på möjligheterna till fortsatt verksamhet. Även svårigheten att avyttra fastighet som är k-märkt påtalas av motionärerna.

Byggnader av det slag motionen behandlar utgör sällan något inkomstobjekt och de ekonomiska konsekvenserna av k-märkningen kan inte kompenseras. Enligt motionärernas mening är det därför rimligt att man från samhällets sida ikläder sig dessa extra kostnader i stället för att låta dem bäras av medlemmarna i församlingen eller föreningen. Eftersom det är ett allmänt samhällsintresse att ifrågavarande byggnader bevaras bör enligt motionärerna särskilda medel anvisas för ändamålet. De statliga medel som i annan ordning ställs till frikyrkosamfundens och andra organisationers förfogande för uppförande av lokaler bör alltså enligt deras mening inte användas för att täcka i motionen berörda merkostnader.

Gällande bestämmelser. Statens ekonomiska insatser

Enligt lagen (1960:690) om byggnadsminnen får byggnad som bevarar egenarten hos gången tids byggnadsskick eller minnet av historiskt betydelsefull händelse och som med hänsyn därtill är att anse som synnerligen

1 Riksdagen 1975/76. 13 sami Nr 15

KrU 1975/76: 15

märklig av riksantikvarieämbetet förklaras för byggnadsminne. Lagen gäller inte byggnad som tillhör staten eller utgör fast fornlämning. Inte heller gäller lagen kyrkliga byggnader. I samband med byggnadsminnesförklaring skall genom skyddsföreskrifter anges de delar av byggnaden som skall åtnjuta skydd och på vad sätt ägaren har att sörja för vården av byggnaden. Skyddsföreskrifterna kan även innehålla bestämmelser angående området kring byggnaden.

Från anslaget Riksantikvarieämbetet: Vård och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader utgår bidrag till vård, undersökning och iståndsättning av kulturhistoriskt värdefulla fasta fornlämningar och byggnader. Detta anslag uppgår innevarande budgetår till 2 560 000 kr. Stöd till kulturminnesvården utgår också av särskilda lotterimedel på ansökningar av kommuner, hembygdsföreningar m. fl. Under budgetåret 1974/75 fördelade regeringen sammanlagt ca 500000 kr. för ändamålet. De ekonomiskt sett mest betydande statliga utgifterna för kulturminnesvårdande åtgärder har under senare år emellertid utgjorts av bidrag som beviljas av arbetsmarknadsverket. Nämnas bör även åtgärderna inom den statliga bostadspolitikens ram för bevarande av kulturhistoriskt och miljömässigt värdefull bebyggelse.

Utskottet

Från riksantikvarieämbetet har utskottet inhämtat att endast ett mycket begränsat antal av de byggnader som åsyftas i motionen - dvs. gudstjänstoch föreningslokaler som uppförts av frikyrkoförsamlingar respektive nykterhetsorganisationer - förklarats som byggnadsminne enligt 1960 års lag om byggnadsminnen. Detta innebär givetvis inte att man i det enskilda fallet får underskatta betydelsen av det problem som motionärerna pekat på. Den i motionen aktualiserade frågan hör emellertid enligt utskottets mening nära samman med frågan om formerna för medelstilldelningen till vård och bevarande av byggnader och byggnadsmiljöer. På förslag av utskottet har 1974 års riksdag hos Kungl. Maj:t begärt en översyn av dessa former (KrU 1974:15, rskr 1974:248). Den begärda översynen utförs av en arbetsgrupp inom utbildningsdepartementet och beräknas vara slutförd inom kort. Utskottet har inhämtat att resultatet av arbetsgruppens arbete beräknas bli förelagt riksdagen i en proposition våren 1976. Med hänsyn härtill finner utskottet det inte påkallat att riksdagen nu begär förslag till åtgärder i enlighet med vad som anförts i motionen 1975:1308. Utskottet avstyrker alltså motionen.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet att riksdagen avslår motionen 1975:1308.

KrU 1975/76:15

3 Stockholm den 18 novémber 1975

På kulturutskottets vägnar LENNART MATTSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c), Andersson i Lycksele (s), Nilsson i Agnäs (m), Leander (s), fru Fraenkel (fp), herrar Green (s), Eriksson i Ulfsbyn (c), fru Johansson i Uddevalla (s), fru Mogård (m), herr Norrby (c), fru Ryding (vpk), fröken Eliasson (c), fru Göthberg (c), herr Gillström (s) och fru Jordan (s).

Stockholm 1975