Med anledning av propositionen 1975/76:37 om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig .jord, m. m., jämte motioner
Kulturutskottets betänkande
KrU 1975/76: 22
1975/76: 22
med anledning av propositionen 1975/76:37 om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig .jord, m. m., jämte motioner
Inledning
Regeringen har i propositionen 1975/76:37 (utbildningsdepartementet) föreslagit riksdagen att antaga de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord,
2. lag om ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader,
3. lag om ändring i lagen (1963:633) om biskopsval,
4. lag om ändring i lagen (1957:577) om prästval,
5. lag om upphävande av lagen (1926:104) angående lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av till ecklesiastikt ändamål anslagen jord,
6. lag om upphävande av lagen (1932:465) om ändring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av ecklesiastika löneboställen.
I detta sammanhang behandlar utskottet
dels den i anledning av propositionen väckta motionen 1975/76:134 av herrar Elmstedt (c) och Nordin (c) vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76:37 beslutar
1. att avslå förslaget om talerätt för stiftsnämnd vid arrendenämnd och domstol,
2. att avslå förslaget om möjlighet till lån ur kyrkofonden för inköp av självständig brukningsenhet,
dels den på förslag av kulturutskottet i betänkandet 1975:14 från 1975 års riksmöte uppskjutna motionen 1975:1324 av herr Nordin m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring av 90 5 kungörelsen 1971:860 om förvaltning av kyrklig jord och av 3 § kungörelsen 1971:861 om kyrkliga kostnader att möjligheter ges för användning av i vart fall högst hälften av tillgångarna i prästlönefond och av de medel i kyrkofonden, som ej behövs för utbetalningar från fonden, till inköp av aktier och förlagsbevis, som är noterade på Stockholms fondbörs.
Propositionen
1 fråga om lagarna om förvaltning av kyrklig jord och om kyrkliga kostnader föreslås i propositionen vissa förtydliganden och ändringar. Förslag läggs fram bl. a. om talerätt för stiftsnämnd vid arrendenämnd och domstol, om vidgad möjlighet att föra över ett slag av kyrklig jord till annat slag
1 Riksdagen 1975/76. 13 sami. Nr 22
KrU 1975/76:22
samt om lån ur kyrkofonden för inköp av självständig brukningsenhet. Ändring föreslås också av vissa besvärsbestämmelser.
1975 års kyrkomöte har för sin del godkänt lagförslagen.
Vad först angår den i propositionen aktualiserade frågan om talerätt för stiftsnämnd vid arrendenämnd och domstol inhämtas följande.
Av 15 S i lagen om förvaltning av kyrklig jord följer att jordbruk på löneboställe, församlingskyrkas fastighet eller Lunds domkyrkas fastighet inte får upplåtas på arrende annat än på de arrendevillkor som boställsnämnden har bestämt. Själva arrendeavtalet ingås emellertid mellan pastoratet, församlingen resp. det särskilda domkyrkorådet för Lunds domkyrkas fastigheter och arrendatorn. Vid bestämmande av arrendevillkoren skall bostälIsnämnden beakta grundsatsen att förvaltningen av den kyrkliga jorden skall inriktas på att egendomens avkastningsförmåga skall tillgodogöras på ekonomiskt bästa sätt. Arrendet skall således bestämmas till det belopp som är skäligt med hänsyn til! jordbrukets storlek och kvalitet. Med inkomsterna från sina prästlönetillgångar, dvs. bl. a. från eventuella löneboställen, skall pastorat bestrida avlöningsförmåner åt församlingspräster. Om dessa inkomster och ett belopp som motsvarar viss utdebitering av församlingsskatt inte täcker kostnaderna för avlöningsförmånerna får pastoratet tillskott ur kyrkofonden. Arrendets storlek är således av betydelse inte bara för det berörda pastoratet.
Förvaltare av löneboställes jordbruk, pastoratet, som är missnöjd med boställsnämnds beslut om arrendevillkor kan föra talan mot beslutet hos stiftsnämnden. Arrendator som inte vill godta arrendevillkor kan vända sig till arrendenämnd.
Stiftsnämnden i Lund har i skrivelse till regeringen anhållit om sådan ändring i den kyrkliga förvaltningslagen att stiftsnämnd får föra talan för kyrklig jord i mål om arrendevillkor. Bakgrunden till framställningen är ett aktuellt fall där stiftsnämnden överklagat ett beslut av arrendenämnden. 1 detta beslut hade nämnden fastställt en förlikning angående ett arrende som ingåtts mellan vederbörande pastorat och arrendator. Såväl tingsrätten som hovrätten - och numera även högsta domstolen - har emellertid förklarat att stiftsnämnd inte har talerätt i sådant ärende.
Föredragande statsrådet har i skrivelse nr 7 till 1975 års kyrkomöte uttalat att 15 5 i lagen om förvaltning av kyrklig jord i förtydligande syfte bör kompletteras med en uttrycklig bestämmelse om vem som företräder den kyrkliga jorden inför arrendenämnd och domstol i frågor om vilka arrendevillkor som skall gälla. Han anser att uppgiften av praktiska skäl bör anförtros stiftsnämnderna som har tillgång till den personal och de resurser i övrigt som krävs. Han förutsätter som självfallet att stiftsnämnderna därvid samarbetar med boställsnämnderna och förvaltarna i alla frågor som rör arrendevillkor.
I propositionen föreslås nu den av statsrådet angivna ändringen av 15 5 i den kyrkliga förvaltningslagen och därjämte ändringar i en rad andra paragrafer i samma lag. Ändringarna har formen av ovan redovisade förslag
KrU 1975/76:22
till lag om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord. Som redan omnämnts har kyrkomötet för sin del antagit detta lagförslag.
Enligt 13 § lagen om kyrkliga kostnader kan pastorat få lån ur kyrkofonden bl. a. för åtgärd som syftar till rationalisering av driften på löneboställe. Dylikt lån får emellertid inte utgå för annat än köp som syftar till rationalisering beträffande ett redan befintligt löneboställe. Det är alltså möjligt med nuvarande bestämmelse att få lån för köp av ytterligare mark till ett boställe men däremot inte att få lån för köp av ett rationellt jordbruk i stället för ett eller flera orationella löneboställen. 1 en inom utbildningsdepartementet upprättad promemoria har denna fråga tagits upp. Där föreslås att lånemöjligheten skall utökas till att även avse köp av självständig brukningsenhet. Förslaget har tillstyrkts under remissbehandlingen.
I nyssnämnda skrivelse nr 7 till kyrkomötet har föredragande statsrådet förordat en utvidgning av lånemöjligheten och därvid anfört följande.
Ett av de viktigaste motiven för den nya lagstiftningen var att underlätta strukturrationaliseringen av den kyrkliga jorden. För att åstadkomma en effektiv strukturrationalisering krävs att olönsamma löneboställen kan ersättas av lönsamma sådana eller av prästlönefondsfastigheter. I den mån pastorat inte omedelbart kan tillskjuta de medel som behövs för förvärvet av den nya brukningsenheten, bör pastoratet ha möjlighet att få lån från kyrkofonden. Detta bör gälla oavsett om den nya brukningsenheten är avsedd att bli löneboställe eller prästlönefondsfastighet. För rätt till lån måste krävas att den nya brukningsenheten i sig är en rationell brukningsenhet och att förvärvet av den syftar till en rationalisering av det kyrkliga jordinnehavet i stiftet. Om den förvärvas innan det varit möjligt att sälja ett olönsamt löneboställe, måste krävas att köpet sker i syfte att när det gamla lönebostället kan säljas helt eller delvis lyfta av lånet från kyrkofonden. Den utökade lånemöjligheten bör föranleda ändring i 13 § i lagen om kyrkliga kostnader. I denna paragraf bör i fortsättningen i första stycket anges att lån kan lämnas ur kyrkofonden för åtgärd som syftar till rationalisering av driften av löneboställe eller prästlönefondsfastighet eller för sådant förvärv av jordbruksfastighet såsom löneboställe eller prästlönefondsfastighet, vilket syftar till rationalisering av det kyrkliga jordinnehavet i stiftet.
1 propositionen föreslås nu den av statsrådet angivna ändringen i 13 S lagen om kyrkliga kostnader och därjämte några andra ändringar i samma lag. Ändringarna har formen av ovan redovisade förslag till lag om ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader. Som redan omnämnts har kyrkomötet för sin del antagit detta lagförslag.
Motionerna
Som stöd för det i motionen 1975/76:134 framställda yrkandet om avslag på propositionens förslag om talerätt för stiftsnämnd vid arrendenämnd och domstol framhålls till en början att det inte kan anses motiverat av ekonomiska grunder att ge stiftsnämnden den föreslagna talerätten. Eftersom avkastningen av löneboställe är avsedd till avlöning åt församlingspräst har
1* Riksdagen 1975/76. 13 sami. Nr 22
KrU 1975/76:22
nämligen pastoratet alltid det kravet på sig att nå en fördelaktig uppgörelse. Motionärerna bestrider också att praktiska skäl talar för att stiftsnämnderna bör få företräda den kyrkliga jorden inför arrendenämnd och domstol. Man kan inte räkna med att alla stiftsnämnderna har sakkunnig personal som kan föra talan i arrendefrågor. Däremot kan pastoraten få sakkunnig hjälp från Pastoratsförbundet. Motionärerna förutsätter också att pastoraten rådfrågar boställsnämnderna vid uppkomna tvister.
Vad angår den i propositionen föreslagna utökade möjligheten till lån ur kyrkofonden för inköp av självständig brukningsenhet erinras i motionen 1975/76:134 om en partimotion från centerpartiet vid 1970 års riksdag (1970:11:1568). I denna uttalades följande:
Enligt vår mening finns det i nuvarande samhälle inga särskilda skäl att koncentrera placeringen av kyrkliga förmögenhetstillgångartill jordbruksoch skogsfastigheter. Hyresfastigheter samt aktier eller förlagsbevis måste anses som lika lämpliga placeringsobjekt.
Motionärerna framhåller att detta synsätt i samma utsträckning gäller i dagens situation. Det kyrkliga jordinnehavet bör inte få öka och det finns därför inte någon anledning att öppna en möjlighet till lån ur kyrkofonden för köp av jordbruksfastigheter.
Motionärerna anför vidare följande.
För närvarande arbetar jordförvärvsutredningen (Jo 1974:07) med frågor om brukandet och ägandet av jordbruksmarken. Man torde komma att lägga fram sitt slutbetänkande om något år. Då kan man göra en mer samlad bedömning av problematiken kring förvärv av jordbruksfastigheter. I överläggningarna om det framtida förhållandet mellan kyrkan och staten berörs bl. a. de ekonomiska förhållandena. Där torde förslag komma fram om ändrade regler för kyrkans kapitalplacering.
Enligt vår mening börjordförvärvslagstiftningen främja sambandet mellan ägande och brukande av mark för att hindra spekulationsförvärv. Näringen bör även i framtiden i huvudsak baseras på enheter av typen familjeföretag. Det måste tyvärr konstateras att kyrkan på olika håll i landet genom inköp av jordbruksfastigheter har kommit att driva upp priserna. Detta har varit olyckligt, då de höjda priserna inneburit ökade svårigheter för den enskilde - då ofta unga lantbrukare - att kunna köpa ett jordbruk. Det framstår som mer motiverat att prioritera denna kategori än att främja kyrkligt ägande av jordbruksmark.
I motionen 1975:1324 uttalas att kyrkan under den senaste femårsperioden i betydande utsträckning sökt köpa ny mark som ersättning för mark som sålts. Motionärerna anser att det vid flera tillfällen observerats att kyrkans markförvärv haft spekulationskaraktär och uttalar att det också förekommit protester från såväl aktiva jordbrukare och sågverksägare som kommunalmän vilka menat att kyrkan köpt fastigheter till överpriser eller genom sitt agerande rubbat prisnivån för åkerjord, skog och tomtmark. Det finns därför enligt motionärernas uppfattning nu anledning att överväga ökade möjligheter för de kyrkliga fonderna att placera sitt lösgjorda kapital i andra
KrU 1975/76:22
värdesäkra tillgångar. Enligt gällande bestämmelser finns det möjlighet att placera ifrågavarande medel i börsnoterade aktier eller förlagsbevis, dock inte i fråga om mer än en fjärdedel av tillgångarna. Denna bestämmelse är enligt motionärernas uppfattning alltför snäv mot bakgrund av vad som anförts om kyrkans markförvärv. I varje fall bör man kunna tillåta en placering av hälften av tillgångarna i dylika värdepapper.
Utskottet
Utskottet får till en början erinra om att lag av kyrkolags natur, vilket det i detta sammanhang är fråga om, stiftas genom att regeringen, riksdagen och kyrkomötet fattar beslut som till alla delar överensstämmer med varandra. Om ett av kyrkomötet antaget lagförslag av regeringen föreläggs riksdagen har riksdagen därför att antingen anta förslaget i sin helhet eller också avslå det. Om riksdagen för sin del önskar ändra någon detalj i ett dylikt lagförslag men i övrigt önskar att det godtas är detta liktydigt med att ett nytt förslag utgår från riksdagen. Detta nya förslag måste i sin helhet antas av kyrkomötet och regeringen och utfärdas före närmast följande lagtima riksmötes början.
De sex lagförslag som läggs fram i propositionen har antagits av 1975 års kyrkomöte. De gäller frågor som regeringen ansett kunna behandlas utan hinder av pågående överläggningar om det framtida förhållandet mellan staten och svenska kyrkan. 1 viss utsträckning rör det sig om förtydliganden som kan behövas för att nå de resultat som åsyftades med den sedan den 1 januari 1972 gällande nya lagstiftningen på det kyrkligt-ekonomiska området. I övrigt är det på detta område fråga om språkliga ändringar eller ändringar på grund av ny lagstiftning men däremot inte om något principiellt nytt.
Den föreslagna lagen om ändring i lagen om förvaltning av kyrklig jord berör ett stort antal frågor, däribland den fråga om talerätt för stiftsnämnd för vilken utskottet ovan redogjort. I motionen 1975/76:134 har avslag yrkats på lagförslaget i denna del.
Utskottet delar regeringens och kyrkomötets uppfattning att det är lämpligt att stiftsnämnderna får den angivna talerätten. Man kan utgå från som självklart att stiftsnämnderna kommer att samarbeta med boställsnämnderna och förvaltarna i alla frågor som rör arrendevillkor. Utskottet avstyrker därför motionen 1975/76:134, yrkande 1, och tillstyrker propositionen i motsvarande del. Då utskottet inte heller i övrigt haft någon erinran mot det nu behandlade lagförslaget tillstyrker utskottet att riksdagen för sin del antar propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord.
Propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader berör, förutom annat, även den ovan redovisade frågan om möjlighet för pastorat att få lån ur kyrkofonden även för köp av självständig brukningsenhet. 1 motionen 1975/76:134 har avslag yrkats på lagförslaget
KrU 1975/76: 22
i denna del.
Utskottet för med anledning av motionen framhålla att den utvidgade möjligheten att erhålla lån ur kyrkofonden är avsedd att underlätta en strukturrationalisering av den kyrkliga jorden. Behovet av en dylik rationalisering var ett av de viktigaste motiven för den nu gällande lagstiftningen på det kyrkligt-ekonomiska området, och den ifrågavarande lagändringen ligger helt i linje med tidigare fattade beslut. Den innebär att man gör en konsekvensändring i fråga om en tidigare förbisedd detalj. Avslagsyrkandet i motionen har motiverats med jordbrukspolitiska skäl, vilket ger utskottet anledning att erinra om det arbete som pågår inom jordförvärvsutredningen. När resultatet av utredningens arbete föreligger bör man kunna göra en samlad bedömning av problematiken kring förvärv av jordbruksfastigheter, både de som görs av kyrkan och de som görs av andra. Enligt utskottets mening är det i detta sammanhang som frågan om kyrkans möjligheter att placera sina egna medel i jordbruksfastigheter hör hemma. Det bör inte möta något hinder att nu, i konsekvens med den inriktning som gällande lagstiftning har, göra den i propositionen föreslagna justeringen i möjligheterna att erhålla lån ur kyrkofonden.
Med hänvisning till det nu anförda avstyrker utskottet motionen 1975/76:134, yrkande 2, och tillstyrker propositionen i motsvarande del. Då utskottet inte heller i övrigt haft någon erinran mot det nu behandlade lagförslaget tillstyrker utskottet att riksdagen för sin del antar propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader.
De i propositionen som nummer 3-6 upptagna lagförslagen tillstyrks av utskottet.
I motionen 1975:1324 har önskats en utvidgning av möjligheterna att använda prästlönefondsmedel och vissa kyrkofondsmedel till inköp av aktier och förlagsbevis som är noterade på Stockholms fondbörs.
Vad angår kyrkofondsmedlen har kammarkollegiet i skrivelse till regeringen föreslagit samma utvidgning som nu föreslås i motionen. Beslut i detta ärende har ännu inte meddelats och frågan är alltså fortfarande under prövning. Vad beträffar prästlönefondsmedlen tyder uppgifter, som utskottet inhämtat under hand, på att nuvarande möjligheter att placera dylika medel i aktier och förlagsbevis i stort sett endast utnyttjats i mycket begränsad omfattning. Med hänsyn till det nu anförda avstyrker utskottet motionen 1975:1324.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:37 och med avslag på motionen 1975/76:134, yrkande 1, för sin del antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord,
2. att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:37 och med avslag på motionen 1975/76:134, yrkande 2, för sin del antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
KrU 1975/76: 22
lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader,
3. att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:37 för sin del antar de i propositionen framlagda förslagen till
a. lag om ändring i lagen (1963:633) om biskopsval,
b. lag om ändring i lagen (1957:577) om prästval,
c. lag om upphävande av lagen (1926:104) angående lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av till ecklesiastikt ändamål anslagen jord,
d. lag om upphävande av lagen (1932:465) om ändring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av ecklesiastika löneboställen,
4. att riksdagen avslår motionen 1975:1324.
Stockholm den 4 december 1975
På kulturutskottets vägnar LENNART MATTSSON
Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c), Andersson i Lycksele (s), Nilsson i Agnäs (m), fröken Sandell (s), herrar Leander (s), Green (s), Eriksson i Ulfsbyn (c), Sörenson (s), Norrby (c), fru Ryding (vpk), fröken Eliasson (c), fru Rönnung (s), herr Nisser (m), fru Andersson i Täby (c) och herr Wikström (fp).
Reservationer
1. beträffande frågan om talerätt för stiftsnämnd vid arrendenämnd och domstol av herr Mattsson i Lane-Herrestad (c), herr Nilsson i Agnäs (m), herr Eriksson i Ulfsbyn (c), herr Norrby (c), fröken Eliasson (c), herr Nisser (m) och fru Andersson i Täby (c) som anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet får” och slutar med ”kyrklig jord” bort ha följande lydelse:
Det har i propositionen angetts att de föreslagna ändringarna i lagarna om förvaltning av kyrklig jord och om kyrkliga kostnader (lagförslagen 1 och 2 i propositionen) endast innebär dels sakliga eller språkliga förtydliganden, dels ändringar som är betingade av ny lagstiftning. Utskottet anser emellertid att det på en punkt i vartdera lagförslaget finns anledning att göra en viktig principiell invändning.
Det förslag om talerätt för stiftsnämnd vid arrendenämnd och domstol som lagts fram i förslaget till lag om ändring i lagen om förvaltning av kyrklig jord har, som framgått i det föregående, föranletts av en framställning
KrU 1975/76: 22
av stiftsnämnden i Lund. Utskottet anser det viktigt att pastoraten även i fortsättningen får ha ansvaret för förvaltningen av löneboställena. Man kan också enligt utskottets mening förutsätta att pastoraten, som är väl förtrogna med de lokala förhållandena, är medvetna om vikten av att få skäliga arrenden för boställena. Det finns därför enligt utskottets mening inte några vare sig ekonomiska eller praktiska skäl att föra över talerätten till stiftsnämnderna. Utskottet anser att man inte bör ge stiftsnämnderna den talerätt som föreslås i propositionen. Utskottet ansluter sig alltså till den uppfattning som framförts i motionen 1975/76:134 och tillstyrker motionens yrkande 1 om avslag på propositionen i nu ifrågavarande del.
Lag av kyrkolags natur, vilket det nu är fråga om, stiftas genom att regeringen, riksdagen och kyrkomötet fattar beslut som till alla delar överensstämmer med varandra. Om riksdagen för sin del beslutar att ändra någon detalj i ett av kyrkomötet antaget lagförslag men godtar detta i övrigt är detta liktydigt med att ett nytt förslag utgår från riksdagen. Detta nya förslag måste i sin tur i sin helhet antas av kyrkomötet och regeringen och utfärdas före närmast följande lagtima riksmötes början.
Med hänsyn till de sålunda redovisade lagstiftningsbestämmelserna anser utskottet att den ståndpunkt som utskottet intagit i fråga om talerätt för stiftsnämnd bör föranleda att ifrågavarande lagförslag i sin helhet avslås. Utskottet anser alltså att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:134 bör avslå propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord. Detta innebär inte att utskottet i sak haft något att erinra mot övriga punkter i lagförslaget. Vid lämplig tidpunkt bör dessa därför kunna aktualiseras igen.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:134, yrkande 1, avslår det i propositionen 1975/76:37 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord,
2. beträffande frågan om utvidgning av möjligheterna att erhålla lån ur kyrkofonden av herr Mattsson i Lane-Herrestad (c), herr Nilsson i Agnäs (m), herr Eriksson i Ulfsbyn (c), herr Norrby (c), fröken Eliasson (c), herr Nisser (m) och fru Andersson i Täby (c) som anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”propositionens förslag” och på s. 6 slutar med ”kyrkliga kostnader” bort ha följande lydelse:
Vad därnäst angår förslaget till lag om ändring i lagen om kyrkliga kostnader har i motionen 1975/76:134 yrkats avslag på detta förslag i den del som gäller möjlighet till lån ur kyrkofonden för inköp av självständig brukningsenhet. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det i dagens samhälle är önskvärt att placeringen av kyrkliga förmögenhetstillgångar inte
KrU 1975/76: 22
koncentreras till jordbruks- och skogsfastigheter. Jordbruks- och skogsnäringen bör även i framtiden i huvudsak baseras på enheter av typen familjeföretag. Sambandet mellan ägande och brukande av mark bör därför främjas.
För närvarande arbetar jordförvärvsutredningen (Jo 1974:07) med frågor om brukandet och ägandet av jordbruksmarken. Utredningen torde komma att lägga fram sitt slutbetänkande om något år, varvid underlag kommer att föreligga för en mer samlad bedömning av alla de frågor som rör förvärv av jordbruksfastigheter. I överläggningarna om det framtida förhållandet mellan kyrkan och staten ingår för övrigt även de ekonomiska förhållandena, och i detta sammanhang torde även de kyrkliga förmögenhetstillgångarna och förändringar därvidlag kunna komma att aktualiseras.
Mot denna bakgrund finnér utskottet inte skäl att tillstyrka den föreslagna lagändringen med innebörd att kyrkans nuvarande möjligheter att förvärva mark för jord- och skogsbruk skall utvidgas. Utskottet tillstyrker motionen 1975/76:134, yrkande 2. Vad utskottet i det föregående sagt om nu gällande bestämmelser i fråga om stiftande av lag av kyrkolags natur föranleder utskottet att föreslå att nu ifrågavarande lagförslag i sin helhet avvisas. Riksdagen bör alltså med anledning av motionen 1975/76:134, yrkande 2, avslå propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2, att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:134, yrkande 2, avslår det i propositionen 1975/76:37 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader,
3. beträffande frågan om placering av vissa kyrkliga medel i börsnoterade aktier och förlagsbevis av herr Mattsson i Lane-Herrestad (c), herr Nilsson i Agnäs (m), herr Eriksson i Ulfsbyn (c), herr Norrby (c), fröken Eliasson (c), herr Nisser (m) och fru Andersson i Täby (c) som anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”1 motionen” och slutar med ”1975:1324” bort ha följande lydelse:
En konsekvens av vad utskottet anfört om kyrkans möjligheter att förvärva mark är att ett ökat behov kan uppstå av att placera vissa kyrkliga medel i aktier och förlagsbevis, som är noterade på Stockholms fondbörs, och att nuvarande regler om rätt att placera tillgångar på detta sätt kan visa sig vara alltför snäva. För den händelse så är påkallat bör enligt utskottets mening möjligheter kunna ges att placera en större andel av tillgångarna i aktier och förlagsbevis än som enligt nuvarande regler kan ske. Vad utskottet nu med anledning av motionen 1975:1324 anfört bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.
KrU 1975/76: 22
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. att riksdagen med anledning av motionen 1975:1324 som sin mening ger till känna för regeringen vad utskottet anfört om placering av vissa kyrkliga medel i börsnoterade aktier och förlagsbevis.