Med anledning av propositionen 1975/76:50 om ändring i ärvdabalken, m. m. jämte motioner
LU 1975/76:16
Lagutskottets betänkande 1975/76:16
med anledning av propositionen 1975/76: 50 om ändring i ärvdabalken, m. m. jämte motioner
Propositionen
i propositionen 1975/76:50 har regeringen (justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att antaga i propositionen framlagda förslag till
1. lag om ändring i ärvdabalken,
2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till
vad utskottet anfört på s. 8.
I samband med propositionen behandlar utskottet dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1975/76:301, 1975/76:1103 och 1975/76:1113, dels de i januari 1976 väckta fristående motionerna 1975/76:260 och 1975/76:1118. Motionsyrkandena redovisas på s. 6-7.
1 Riksdagen 1975/76. 8 sami Nr 16
LU 1975/76:16
2 Lagförslagen 1 Förslag till
Lag om ändring i ärvdabalken
Härigenom foreskrives i fråga om ärvdabalken dels att 18 kap. 2 §, 20 kap. I och 9 §§ samt rubriken till 20 kap. skall ha nedan angivna lydelse, dels att i 20 kap. skall införas en ny paragraf, 8 a §, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 kap.
2 §
Till dess att egendomen omhändertagits av samtliga dödsbodelägare eller av den som eljest har att förvalta boet, skall egendomen, där den ej står under vård av förmyndare, syssloman eller annan, vårdas av delägare som sammanbodde med den avlidne eller eljest kan taga vård om egendomen; och har han att ofördröjligen underrätta övriga delägare om dödsfallet samt.
där god man för delägare tarvas, hos föräldrabalken sägs. Vad nu är sagt make som ej är delägare i boet.
Är ej någon som sålunda tager vård om den dödes egendom, skall husfolk, husvärd eller annan som är närmast därtill omhändertaga egendomen samt tillkalla delägare eller hos rällen göra anmälan om dödsfallet. Polismyndigheten är ock pliktig att utföra vad nu sagts, om dess biträde äskas eller eljest finnes erforderligt. Då anmälan skett, skall rällen. där så erfordras, förordna god man all fullgöra vad enligt första stycket åligger delägare.
rätten göra anmälan såsom i 18 kap. om delägare gäller ock efterlevande
Är ej någon som sålunda tager vård om den dödes egendom, skall husfolk, husvärd eller annan som är närmast därtill omhändertaga egendomen samt tillkalla delägare eller anmäla dödsfallet lill socialnämnden. Polismyndigheten är ock pliktig att utföra vad nu sagts, om dess biträde äskas eller eljest finnes erforderligt. Då anmälan skett, skall socialnämnden. där så erfordras, fullgöra vad enligt första stycket åligger delägare. För kostnaderna med anledning härav äger kommunen erhålla ersättning av boet.
LU 1975/76:16
3 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 kap.
Om bouppteckning Om bouppteckning och dödsboan mälan -
1 §
Bouppteckning skall förrättas sist tre månader efter dödsfallet, såframt ej på ansökan inom samma tid rätten med hänsyn till boets beskaffenhet eller av annan särskild orsak förlänger tiden.
Om dödsboanmälan och undanlag på grund av sådan anmälan från skyldigheten au förrätta bouppteckningJöreskrives i 8 a f
8a §
Förslå den dödes tillgångar eller, när han efterlämnar make, tillgångarna jämte hans andel i makens giftorättsgods icke till annat än begravningskostnader och andra utgifter med anledning av dödsfallet och omfatta tillgångarna ej fast egendom eller tomträtt, behöver bouppteckning icke förrättas, om dödsboanmälan göres till rätten av socialnämnden.
Dödsboanmälan skall vara skriftlig och upptaga den dödes fullständiga namn, personnummer, hemvist, bostadsadress och dödsdag samt intyg, utvisande att bett äflande tillgångarna föreligger fall som avses i första stycket. I anmälan skola även angivas namn och bostadsadresser beträffande dödsbodelägare, om uppgifter därom kunna inhämtas utan avsevärd tidsutdräkt. Dödsboanmälan bör göras inom två månader efter dödsfallet. Den skall förvaras hos rätten.
Aven om dödsboanmälan gjorts, skall bouppteckning förrättas, om det begäres av dödsbodelägare eller annan vars rätt kan bero därav och denne stället■ säkerhet för boupptecknings -
1* Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 16
LU 1975/76:16
4 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
kostnaden eller om ny tillgäng yppas oell det därför ej längre föreligger sådant Jäll som avses iJörsta stycket. Bouppteckning skall förrättas sist tre månader efter det att begäran därom gjordes och säkerhet ställdes eller den nya tillgängen yppades. Om Förlängning av tiden för boupptecknings förrättande äger I § /örsta stycket motsvarande tillämpning.
9 §
Det åligger rätten att tillse, att bo- Det åligger rätten att tillse att bouppteckning inom laga tid förrättats uppteckning, när sådan erfordras.
och ingivits. Finnes det vara forsum- inom laga tid förrättats och ingivits,
mat, äger rätten vid vite förelägga Finnes det vara försummat äger rätviss tid eller, där bouppteckning ej ten vid vite förelägga viss tid eller,
skett, förordna någon att föranstalta där bouppteckning ej skett, förordna
därom. Sådant förordnande utgör ej någon att föranstalta därom. Sådant
hinder att vara god man vid förrätt- förordnande utgör ej hinder att vara
ningen. god man vid förrättningen.
Registrering av bouppteckning må ej äga rum. där vid bouppteckningen finnes ej hava så förfarits som i detta kapitel sägs. Är bouppteckningen bristfällig, äger rätten med föreläggande av vite utsätta tid inom vilken bristen skall avhjälpas.
Den som är pliktig att lämna uppgift till bouppteckning må vid vite hållas därtill.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om dödsfall som har inträffat före ikraftträdandet.
LU 1975/76:16
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom föreskrives att 45 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
45 5
Deklaration skall av den, som är skattskyldig, avgivas
A) angående förvärv av arvs- eller testamentslott, när lotten utgöres av
1) egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall, då denne vid sin död ej hade hemvist i riket och skyldighet ej inträtt alt efter honom här förrätta bouppteckning enligt svensk lag;
2) egendom i dödsbo efter utlänning, sorn vid sin död ej hade hemvist i riket;
3) äganderätt eller rättighet, vilken jämlikt 6-9 $§ beskattas senare än vid arvlåtarens (testators) död, dock icke där fråga är om förvärv efter den som på livstid innehaft egendom med i 8 § första stycket avsedd rätt;
4) egendom i dödsbo, som avträtts till konkurs, i fall där arvsskatt skall beräknas med tillämpning av 33 § 1 morn.;
B) angående förvärv, som tillfallit förmånstagare vid försäkringstagares död; är förmånstagaren tillika arvinge eller testamentstagare, skall lian dock avgiva deklaration endast om dödsboanmälan enligt 20 kap. tia$ ärvda - balkcn gjorts oell bouppteckning därför ej förrättats.
C) angående sådan i 32 § a), b), c), e) och f) samt i 33 S 2 mom. angiven omständighet, som föranleder efterbeskattning, dock ej där i fall som avses i 32 S a) testamente, varom kännedom erhållits, blivit bevakat;
D) angående förvärv genom gåva eller annat jämlikt 37 $ därmed i beskattningshänseende likställt fång.
Skall enligt vad nu stadgas deklaration avgivas angående lott i dödsbo efter den som vid sin död ej hade hemvist i riket och är den för lotten skattskyldige ej bosatt inom riket, åligger det den som omhänderhar dödsboets egendom att i den skattskyldiges ställe avgiva deklaration.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976. Äldre bestämmelser gäller fortfarande när försäkringstagares död har inträffat före ikraftträdandet.
B) angående förvärv, som vid försäkringstagares död tillfallit förmånstagare. vilken icke tillika är arvinge eller testamentstagare;
' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.
LU 1975/76:16
6 Motionsyrkanden
Utskottet har i samband med propositionen behandlat följande motioner.
I. De med anledning av propositionen väckta motionerna
1975/76:301 av herr Enlund m. fl. (fp) vari hemställs
A. att riksdagen beslutar
1. att avslå förslaget i prop. 1975/76:50 att bouppteckning i vissa fall skall ersättas med dösboanmälan,
2. att hos regeringen hemställa om åtgärder i syfte att inom den obligatoriska bouppteckningspliktens ram åstadkomma ett enklare förfarande i de fall då dödsboets tillgångar är obetydliga,
B. under förutsättning att yrkandet under punkt A 1 inte vinner riksdagens bifall och förslaget om dödsboanmälan genomföres att riksdagen beslutar hemställa hos regeringen om
1. att det till dödsboanmälan fogade intyget angående dödsboets tillgångar förutom av socialnämndens företrädare också under edlig förpliktelse undertecknas av den som har den avlidnes egendom i sin vård,
2. att till dödsboanmälan fogas bevis om att samtliga delägare i dödsboet underrättats om dödsfallet,
3. att de kostnader som åsamkas kommunerna genom verksamheten med dödsboanmälan ersätts av staten.
1975/76:1103 av herr Glimnér (c) vari hemställs att riksdagen måtte besluta att 20 kap. 8 a § ärvdabalken får följande lydelse:
8 a §
Bouppteckning får ersättas av dödsboanmälan, om den dödes tillgångar icke överstiga ett värde av 5 000 kronor och ej omfatta fast egendom eller tomträtt. Bland tillgångarna skall medräknas egendom som enligt 12 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall anses som avfallen. Lever make efter, får värdet av makarnas sammanlagda giftorättsgods icke överstiga 10 000 kronor. Finnes efter den döde testamente eller egendom i vilken giftorätt var utesluten eller har efterlevande make sådan egendom, skall bouppteckning alltid ske.
Dödsboanmälan göres inom tre månader från dödsfallet.
Anmälan skall vara skriftlig och upptaga den dödes fullständiga namn, personnummer, hemvist, bostadsadress och dödsdag, namn och bostadsadresser beträffande dödsbodelägare som äro kända för anmälaren samt intyg om den dödes och, om han var gift, efterlevande makes tillgångar.
Utan hinder av att dödsboanmälan har gjorts skall bouppteckning förrättas om ny tillgång yppas och förutsättning för dödsboanmälan därigenom ej längre föreligger eller om i annat fall bouppteckning begäres av dödsbodelägare, borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende därav. Bouppteckningen skall förrättas senast tre månader efter det att tillgången yppades eller begäran gjordes.
LU 1975/76:16
1975/76:1113 av herrar Mattsson i Skee (c) och Bengtsson i Göteborg (c) vari hemställs att riksdagen med ändring av propositionen 1975/76:50 låter den i 18 kap. 2 § ärvdabalken föreskrivna skyldigheten för polismyndighet att befatta sig med avlidens egendom utgå ur lagen.
II. De i januari 1976 väckta fristående motionerna
1975/76:260 av herr Fredriksson (s) vari hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om uppskattning av premieobligations värde i vissa fall.
1975/76:1118 av herr Polstam (c) och fru Mogård (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en uppföljning av kapitalskatteberedningens i motionen citerade intentioner genom att vidta en översyn av lagstiftningen för att stärka rättsskyddet för dödsbon, dödsbodelägare och tredje man.
Utskottet
Inledning
Gällande bestämmelser i ärvdabalken (ÄB) om bouppteckning innebär att bouppteckning måste utan undantag upprättas efter varje person som avlider.
Frågan om en uppmjukning av bouppteckningsplikten har aktualiserats i riksdagen vid åtskilliga tillfällen. Reformkraven har framför allt tagit sikte på sådana fall som när små barn och meddellösa personer dör. I debatten har pekats på att bouppteckningsplikten för barnets föräldrar många gånger ter sig som en plågsam och rent av stötande formalitet. Det har vidare hävdats att, när det gäller meddellösa personer, bouppteckningsskyldigheten ofta framstår som helt medningslös. Under senare år har motionsyrkanden om en uppmjkuning av bouppteckningsplikten också vunnit ett allt bredare stöd i riksdagen.
Med anledning av en motion (1974:973) till 1974 års riksdag med begäran om översyn av bestämmelserna om bouppteckningsplikten uttalade lagutskottet (LU 1974:24) bl. a. att man i de ovannämnda fallen borde kunna tillämpa ett enklare förfarande än förrättande av fullständig bouppteckning. Med hänsyn till att inom domstolsväsendets organisationsnämnd pågick ett arbete med att få fram ett enkelt formulär för bouppteckningar, som skulle användas obligatoriskt, ansåg utskottet dock att det då inte borde påbörjas en översyn av ÄB:s bestämmelser om bouppteckningsplikt. Skulle arbetet med bouppteckningsrutinerna inte leda till ett väsentligt förenklat bouppteckningsförfarande i åsyftade fall och till en enhetlig rättstillämpning vid inregistrering av bouppteckningar, borde bestämmelserna härom snarast ses över. Utskottet framhöll att även om en godtagbar lösning kunde uppnås
LU 1975/76:16
genom administrativa förenklingar skulle en uppmjukning av själva bouppteckningsplikten kunna innebära vissa ytterligare fördelar. Utskottet förutsatte därför att denna fråga under alla förhållanden prövades i lämpligt sammanhang. Det skulle t. ex. kunna ske vid översyn av dödsbolagstiftningen eller av förfarandet i bouppteckningsärenden. Utskottets minoritet (7 ledamöter) reserverade sig för en omedelbar översyn av bestämmelserna.
Mot bakgrund av utskottets ovannämnda uttalanden upprättades i januari 1975 en promemoria (Ds Ju 1975:6) med förslag till ändringar i lagstiftningen om bouppteckning m. m. Förslaget innebaren uppmjukning av den undantagslösa skyldigheten att förrätta bouppteckning efter avliden person.
Promemorian har remissbehandlats, och promemorieförslaget ligger till grund för det i propositionen framlagda förslaget till en uppmjukning av bouppteckningsplikten. Enligt propositionens förslag skall i stället för bouppteckning en enkel s. k. dödsboanmälan få göras hos tingsrätten, när den dödes tillgångar inte räcker till annat än begravningskostnader och andra utgifter som belastar dödsboet med anledning av dödsfallet. Dödsboanmälan skall vara skriftlig och göras av socialnämnden. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1976.
Utskottet kommer i det följande att behandla propositionen i de delar som tagits upp i motionerna eller eljest tilldragit sig utskottets uppmärksamhet. Vidare behandlar utskottet två under den allmänna motionstiden väckta motioner som tar upp vissa frågor rörande boupteckningsförfarandet.
Dödsboanmälan
I den ovannämnda departementspromemorian föreslogs att ett förenklat förfarande, kallat dödboanmälan, skulle kunna ersätta bouppteckning när den dödes tillgångar inte översteg 5 000 kronor. Var den döde gift fick värdet av makarnas sammanlagda giftorättsgods inte överstiga 10 000 kr. Även om tillgångarna inte översteg de angivna beloppen, borde enligt promemorian bouppteckning ändå ske i vissa fall, t. ex. när dödsbodelägare eller borgenär ville ha bouppteckning till stånd eller när i kvarlåtenskapen ingick fast egendom. Vid beräkningen av tillgångarnas värde hade det vidare ansetts nödvändigt att medräkna försäkringsbelopp som efter den döde tillföll någon som förmånstagare. Dösboanmälan skulle enligt promemorian göras av socialnämnden eller någon som nämnden hade förordnat.
Vid remissbehandlingen godtog det stora flertalet remissinstanser förslaget om en uppmjukning av bouppteckningsskyldigheten. Några remissinstanser ställde sig dock avvisande till förslaget. Mot bakgrund av den kritik som därvid anfördes har departementschefen kommit fram till att värdegränsen bör sättas lägre än som föreslagits i promemorian. Som framgår av vad utskottet anfört i det föregående har i propositionen valts att som villkor för tillåtande av dödboanmälan stipulera att den dödes tillgångar inte får överstiga begravningskostnader och andra utgifter med anledning av döds -
LU 1975/76:16
fallet.
Frågan om införandet av institutet dödsboanmälan och förutsättningarna för en sådan anmälan har föranlett två motioner. I motionen 1975/76:301 hänvisas till de remissvar som ställt sig avvisande till promemorieförslaget. Även om detta undergått ändringar först i lagrådsremissen och därefter ytterligare i propositionen anser motionärerna ändringarna dock inte vara av sådan art att de undanröjer grunden för remissinstansernas kritik, vilken enligt motionärerna har sådan tyngd att den bör beaktas vid riksdagsbehandlingen. Motionärerna framhåller särskilt att, hur små tillgångarna i ett dödsbo än må vara, varje delägare måste ha rätt till säker information om tillgångarna. Denna rätt garanteras bäst genom upprättande av bouppteckning. Motionärerna yrkar därför (yrkandena A.l och 2) att riksdagen dels avslår förslaget om att dödsboanmälan i vissa fall skall ersätta bouppteckning, dels hemställer hos regeringen om förslag som syftar till att inom den obligatoriska bouppteckningens ram åstadkomma ett enklare förfarande då dödsboets tillgångar är ringa. I motionen 1975/76:1103 yrkas att riksdagen skall när det gäller förutsättningarna för dödsboanmälan anta promemorieförslaget. Någon närmare motivering för yrkandet lämnas dock inte.
Som framgår av vad utskottet inledningsvis anfört uttalade sig utskottet redan år 1974 för att ett enklare förfarande än upprättande av fullständig bouppteckning borde tillåtas i vissa fall. Utskottet tänkte härvid i första hand på fall när spädbarn eller små barn avlider utan nämnvärda tillgångar, men utskottet åstyftade även fall när i övrigt den avlidnes tillgångar är obetydliga. Det förslag som nu förelagts riksdagen ligger i linje med de tankegångar som utskottet år 1974 gav uttryck för. Utskottet kan därför ansluta sig till departementschefens ståndpunkt att bouppteckning under vissa förutsättningar skall kunna ersättas av dödsboanmälan. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionen 1975/76:301, såvitt nu är i fråga.
När det därefter gäller frågan under vilka förutsättningar dödsboanmälan skall kunna tillåtas medger utskottet att det - med hänsyn till att även små barn kan efterlämna avsevärda tillgångar - torde vara svårt att knyta förutsättningarna för dödsboanmälan till exempelvis någon viss åldersgrupp av barn. Utskottet instämmer därför i departementschefens uttalande att ett rent ekonomiskt kriterium bör vara avgörande för om kravet på bouppteckning skall kunna efterges. Härvid kan självfallet inte boets behållning komma i fråga, utan bestämmande måste vara tillgångarnas storlek.
Till grund för departementspromemorians förslag om en värdegräns på 5 000 kronor låg de omständigheterna att det skattefria avdragsbeloppet uppgår till minst 3 000 kronor och att tillgångarna i ett dödsbo i princip alltid minskas med begravnings- och bouppteckningskostnader. Promemorieförslaget har den fördelen att en betydande rationaliseringseffekt skulle kunna uppnås. Enligt promemorian skulle nämligen förslaget leda till att sannolikt mer än 20 procent av bouppteckningarna skulle kunna ersättas av dödsboanmälan. Å andra sidan kan man enligt utskottets mening inte bortse
LU 1975/76:16
från att promemoriefÖrslaget i vissa fall kan innebära nackdelar för den avlidnes arvtagare. Med hänsyn till att lösöret ofta värderas lågt och schablonmässigt kan förslaget få till följd att bouppteckning inte kommer att förrättas i dödsbon där det finns en betydande mängd lösöre, som visserligen kanske saknar större ekonomiskt värde men som ändå är av intresse för dödsbodelägarna t. ex. från affektionssynpunkt. Den omständigheten att det i dessa fall inte finns någon bouppteckning, som kan läggas till grund för ett arvskifte, leder i sin tur lätt till osämja mellan delägarna.
Med hänsyn till det anförda ansluter sig utskottet till departementschefens ställningstagande att som villkor för användande av dödsboanmälan bör föreskrivas att den avlidnes tillgångar inte får överstiga begravningskostnader och därmed jämställda utgifter. En sådan begränsning minskar visserligen rationaliseringseffekten, men dödsboanmälan kommer likväl att kunna användas i flertalet av de fall i vilka utskottet ansett det angeläget att en förenkling kommer till stånd. Utskottet avstyrker således motionen 1975/76:1103 i förevarande del.
Utskottet övergår därefter till att behandla frågan vem som skall vara behörig att avge dödsboanmälan.
I propositionen föreslås att dödsboanmälan skall göras till rätten av socialnämnden. Departementschefen framhåller att denna skyldighet kan enligt socialhjälpslagen och lagen om social centralnämnd m. m. efter bemyndigande av kommunfullmäktige delegeras till ledamot av nämnden eller till tjänsteman hos kommunen, t. ex. någon som tjänstgör inom socialförvaltningen eller inom överförmyndarorganisationen. Propositionens förslag innebär en begränsning i förhållande till förslagen i promemorian och i lagrådsremissen. I den senare underströk departementschefen sålunda att det var motiverat att socialnämnden gavs möjlighet att delegera anmälningsrätten till personer inom en ganska vid krets.
I motionen 1975/76:1103 framhålls att det inte torde vara nödvändigt att i lag fastslå att socialnämnden skall göra dödsboanmälan. Motionären pekar på att något formellt krav inte finns på dem som förrättar bouppteckning och att bouppteckningsförfarandet hittills fungerat väl utan att någon kommunal nämnd haft något ansvar för detta annan än i de fall, då en avliden vistats på någon kommunal inrättning och saknat anförvanter.
Utskottet kan för sin del medge att förslaget i propositionen att dödsboanmälan skall göras av socialnämnden eller - efter delegation - av någon av kommunens tjänstemän i viss mån komplicerar förfarandet med dödsboanmälan. När ett litet barn avlidit, torde det också te sig något främmande för föräldrarna att behöva vända sig till socialnämnden för en anmälan om att barnet saknar tillgångar i stället för att kunna göra en enkel anmälan direkt till rätten. Enligt utskottets mening måste det emellertid finnas någon form av offentlig kontroll för att inte möjligheten till dödsboanmälan skall missbrukas. Utskottet delar departementschefens uppfattning att tingsrätten inte bör betungas med en skyldighet att ingående pröva huruvida an -
LU 1975/76:16
målningen är riktig i sak. En sådan skyldighet skulle nämligen tvinga tingsrätten att göra betydande efterforskningar och således fl till följd att bouppteckningsreformen inte skulle, såsom avsetts, minska utan tvärtom öka tingsrätternas arbetsbörda. Utskottet anser därför att kontrollen måste ske genom annat offentligt organ. Förslaget att lägga ansvaret härför på socialnämnden finner utskottet lämpligt. När det gäller personer som avlider utan att efterlämna annat än obetydliga tillgångar torde det förekomma att de redan har haft kontakt med de sociala myndigheterna, och det ter sig då naturligt att dessa får göra vederbörlig dödsboanmälan. Utskottet biträder därför propositionens förslag i denna del och avstyrker följaktligen motionen 1975/76:1103, såvitt nu är i fråga.
Utskottet vill emellertid tillägga följande. Den ovan redovisade begränsningen av delegationsrätten har skett på inrådan av lagrådet och har sin grund i kommunalrättsliga hänsyn. Utskottet har inget att erinra mot förslaget men vill stryka under vikten av att delegationsrätten utnyttjas i sådan utsträckning att den enskilde utan större besvär kan nå någon som är behörig att göra anmälan. 1 fråga om de undersökningar som självfallet måste föregå dödsboanmälan framhåller utskottet angelägenheten av att de i barnfallen sker på sådant sätt att föräldrarna åsamkas minsta möjliga obehag och besvär. Utskottet vill särskilt peka på departementschefens uttalande (s. 69) att undersökningarna i spädbarnsfallen ofta torde kunna begränsas till ett telefonsamtal med föräldrarna.
I fråga om dödsboanmälans utformning föreslås i propositionen att dödsboanmälan skall vara skriftlig samt bl. a. innehålla intyg om att tillgångarna inte förslår till annat än begravningskostnader o. d. I anmälan skall även anges dödsbodelägarnas namn och adresser, om uppgifter härom kan inhämtas utan avsevärd tidsutdräkt.
I motionen 1975/76:301 föreslås att anmälan skall kompletteras i två hänseenden. Dels yrkas (yrkandet B. 1) att det till anmälan fogade intyget skall undertecknas under edlig förpliktelse av den som har den avlidnes egendom i sin vård, dels yrkas (yrkandet B. 2) att till anmälan skall fogas bevis om att samtliga delägare i dödsboet underrättats om dödsfallet. Till stöd för det förstnämnda yrkandet anför motionärerna att de inte finner det tillfredsställande att socialnämndens företrädare, som kanske helt saknar kännedom om den dödes ekonomiska förhållanden, ensam skall underteckna intyget och garantera dess riktighet. Propositionens förslag i denna del innebär enligt motionärerna att den som bäst känner boet befrias från skyldigheten att under edlig förpliktelse uppge boets tillgångar. Motionärerna anser att, om dödsboanmälaren skall ha någon möjlighet att säkert bedöma om rätt till dödsboanmälan föreligger, det är nödvändigt att den som har den avlidnes egendom i sin vård under samma former som vid bouppteckning skriftligen under edsförpliktelse garanterar riktigheten i lämnade uppgifter. Beträffande yrkandet om underrättelse till delägarna framhåller
LU 1975/76:16
motionärerna att dödsbodelägares rätt att i efterhand påkalla att bouppteckning förrättas blir tämligen illusorisk, om inte garantier finns för att delägaren underrättas om dödsfallet. Härtill kommer att dödsboets tillgångar i flertalet fall torde skingras, så snart anmälan gjorts av socialnämnden. Enligt motionärernas uppfattning föreligger det därför knappast några möjligheter, om någon delägare i senare skede begär bouppteckning, att rekonstruera den ekonmiska situationen vid dödsfallet.
Utskottet hyser i och för sig förståelse för de av motionärerna föreslagna kompletteringarna. De skulle nämligen innebära ökade garantier för att dödsboanmälan kommer till användning endast när lagens villkor verkligen är uppfyllda. Säkerligen skulle de också bidra till att minska riskerna för tvister mellan dödsbodelägarna. Samtidigt skulle de emellertid så komplicera förfarandet att några vinster med reformen knappast skulle uppnås. I själva verket torde med motionärernas förslag upprättandet av en bouppteckning många gånger bli att föredra framför en dödsboanmälan.
På anförda skäl avstyrker utskottet bifall till motionsyrkandena.
Vård av dödsbos egendom
18 kap. 2 § ÄB innehåller bestämmelser om vem som skall vårda avlidens egendom till dess att den har omhändertagits av samtliga dödsbodelägare eller av den som annars har att förvalta boet. Vårdnadsplikten åvilar i första hand delägare som sammanbodde med den avlidne eller som annars kan ta vård om egendomen. Även efterlevande make, som inte är dödsbodelägare, har en vårdnadsplikt. Finns ingen sådan närstående, åligger det husfolk, husvärd eller annan som är närmast därtill att tillfälligt ta hand om egendomen. Vårdnadshavaren får sedan välja mellan att själv tillkalla delägare i boet eller hos rätten göra anmälan om dödsfallet. I det senare fallet skall rätten, om det behövs, förordna god man att fullgöra den provisoriska dödsboförvaltning som normalt åligger delägare. Vid behov är även polismyndigheten skyldig att vidta de åtgärder som ankommer på husvärd m. fl.
1 propositionen föreslås att anmälan från husvärd m. fl. om dödsfallet inte längre skall göras hos rätten utan till socialnämnden, som i förekommande fall skall förordna någon att handha den provisoriska dödsboförvaltningen. Bestämmelsen blir formellt tillämplig inte bara på små dödsbon utan även på dödsbon som har betydande tillgångar.
Under remissbehandlingen av promemorieförslaget framhöll rikspolisstyrelsen att polismyndigheten inte längre bör vara skyldig att ta hand om avlidens egendom. Samma åsikt förs fram i motionen 1975/76:1113. Motionärerna hävdaratt det inte kan vara en uppgift för polisen att omhänderta avlidens egendom. Om förslaget att socialnämnden skall omhänderta sådan egendom genomförs kan enligt motionärernas mening bestämmelserna om polisens befattning härmed utmönstras. Motionärerna stryker vidare under
LU 1975/76:16
att det över huvud taget är angeläget att polisen befrias från uppgifter som inte är av polisiär natur.
Utskottet biträder för sin del förslaget att låta socialnämnden ombesörja dödsboförvaltningen. Härigenom slipper man problemet med att söka finna personer som är villiga att åta sig sådan förvaltning. Såsom framhålls i propositionen får det också anses ligga i socialnämndens allmänna uppgifter att ombesörja dödsboförvaltning till dess delägarna själva har kunnat ta hand om egendomen.
Vad därefter angår frågan om polisens vård av avlidens egendom delar utskottet motionärernas uppfattning att dödsboförvaltning inte är en i första hand polisiär uppgift och att man i princip bör befria polismyndigheterna från uppgifter som bättre kan skötas av andra samhällsorgan. Det kan emellertid inte uteslutas att det även efter nu ifrågavarande reform kan finnas ett behov av att polisen tillfälligt, t. ex. under en helg, tar hand om avlidens egendom. Polismyndighets skyldighet att göra detta bör därför bestå tills vidare. Utskottet avstyrker följaktligen motionen 1975/76:1113. Utskottet vill emellertid stryka under att omhändertagandet endast skall vara tillfälligt och att ansvaret för egendomens vård snarast bör föras över på socialnämnden.
Kostnaderna för reformen
I propositionen framhålls att man vid diskussionen om kostnadsfrågorna
1 viss mån får skilja mellan kostnaderna för dödsboförvaltning och kostnaderna för dödsboanmälan. När det gäller socialnämnds vård av avlidens egendom kan det hända att socialnämnd tillfälligt får ta hand om tillgångar av inte obetydligt värde. I sådana fall skall kostnaderna givetvis i första hand betalas av dödsboet. En bestämmelse härom har tagits in i 18 kap.
2 § ÄB. Vad gäller kostnaderna för dödsboanmälan bör de enligt departementschefen ersättas av kommunen.
Sistnämnda uttalande kritiseras i motionen 1975/76:301. Enligt motionärernas uppfattning kommer verksamheten med dödsboanmälningar, om denna skall skötas på ett tillfredsställande sätt, att kräva betydande arbetsinsatser från socialnämndernas sida. Kostnaderna härför bör inte drabba kommunerna. Motionärerna yrkar därför (yrkandet B. 3) att kommunerna skall få ersättning för kostnaderna genom statsbidrag.
Utskottet vill för sin del peka på att man i allt större utsträckning frångår systemet med särskilda statsbidrag för olika slag av kommunal verksamhet. Kommunförbundet har inte heller i sitt remissvar krävt några särskilda statsbidrag för den kommunala service som kommer att lämnas i förevarande fall. Utskottet kan med hänsyn till det anförda inte biträda motionsyrkandet. Såsom Kommunförbundet anfört bör i stället kostnaderna för kommunerna beaktas vid de allmänna diskussionerna om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun.
LU 1975/76:16
14 Vissa frågor om bouppteckningsforfarandet
Enligt 20 kap. 4 § ÄB skall ett dödsbos tillgångartas upp i bouppteckningen med angivande av deras värde vid dödsfallet. Aktie, obligation eller därmed jämförlig värdehandling, som noteras på inländsk eller utländsk börs, skall därvid uppskattas till det noterade värdet. I 26 § lagen om arvsskatt och gåvoskatt föreskrivs skyldighet för den som omhänderhar dödsbos egendom att tillhandahålla den utredning som prövas erforderlig för bedömande av egendoms värde. Till ledning för värdering av bl. a. premieobligationer skall företes intyg av bank, mäklare eller annan med saken förtrogen.
I motionen 1975/76:260 framhålls att det inte sällan förekommer att bouppteckningar, vilka bland tillgångarna upptar premieobligationer, måste kompletteras med värderingsintyg eller liknande beroende på att obligationerna tagits upp till nominella värdet i stället för till kursvärdet. Även i sådana fall då antalet obligationer varit relativt obetydligt och behållningen i boet inte varit så stor att den föranlett arvsskatt, har det hänt att bouppteckningarna återsänts till dödsboet för komplettering, därför att obligationerna tagits upp till nominella värdet. Motionären anför vidare att han från Stockholms tingsrätt inhämtat att man i sådana fall antingen låter saken bero eller vidtar rättelse med ledning av de uppgifter som finns i den s. k. fondlistan. Mot bakgrund av det anförda anser motionären att det kan antas att domstolarnas handläggningsrutiner på sina håll är alltför omständliga och att de vinster som därigenom kan uppnås inte står i rimlig proportion till de kostnader och besvär som dödsboet åsamkas. Motionären hänvisar till att inom domstolsverket tillsatts en arbetsgrupp för att ta fram en handbok för tingsrättens arbete med inregistrering och beskattning av bouppteckning och yrkar att motionen överlämnas till arbetsgruppen för beaktande.
Enligt vad utskottet inhämtat prenumererar en del större tingsrätter på fondlistan, i vilken kursvärdena på aktier och obligationer är upptagna. 1 sådana fall behövs inget intyg. Om tingsrätten inte har tillgång till fondlistan krävs som regel intyg om värdet på aktier och obligationer. Sådana intyg kan dödsboet få hos närmaste bank mot erläggande av en mindre avgift.
Utskottet vill med anlening av uppgifterna i motionen framhålla att det inte kan vara rimligt att man i fall, där bland tillgångarna finns upptagen någon enstaka premieobligation till nominella värdet och kursvärdet inte har någon som helst betydelse för arvsskatten, kräver kompletteringar och intyg om kursvärdet. Utskottet har vid flera tillfallen understrukit behovet av enhetliga handläggningsrutiner när det gäller inregistrering och skattläggning av bouppteckningar. Det arbete som inom domstolsverket påbörjats med att ta fram bouppteckningsformulär och handböcker för tingsrättens arbete med bouppteckningar finner utskottet därför angeläget, detta särskilt som inregistreringen av bouppteckningar ofta handhas av relativt orutinerade befattningshavare. Enligt utskottets mening bör föreliggande motion över -
LU 1975/76:16
lämnas till domstolsverket för att tas i beaktande i det fortsatta arbetet. Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.
Frågan om bouppteckningsförfarandet tas upp även i motionen 1975/76:1118. Motionärerna pekar inledningsvis på att förrättandet av bouppteckningar i osedvanligt stor utsträckning verkställs av personer utan juridisk skolning och erfarenhet. Motionärerna hävdar vidare att den psykiska press som en anhörigs frånfälle i regel utlöser hos dennes anförvanter många gånger utnyttjas av professionella ”dödsboförvaltare” och ”sterbhusuppköpare” till att få namnunderskrifter på viljeförklaringar, som uppsatts i förhand, vilket innebär risk för förmögenhetsförlust för arvingarna. Enligt motionärernas mening är det från såväl allmän som enskild utgångspunkt ytterst angeläget att ett tillfredsställande rättsskydd skapas för dödsbon, dödsbodelägare och tredje man. I motionen hänvisas vidare till att kapitalskatteberedningen år 1971 föreslog att inregistreringen av bouppteckningar och fastställande av arvsskatt skulle flyttas från tingsrätterna till länsstyrelserna. Härigenom skulle registrerings-, skattläggnings- och uppbördsfunktionerna samlas hos en och samma myndighet, vilket skulle innebära ökad effektivitet och rättssäkerhet på området. Med hänsyn till det anförda yrkar motionärerna att riksdagen hos regeringen begären uppföljning av kapitaltskatteberedningens intentioner genom en översyn av lagstiftningen för att stärka rättsskyddet för dödsbon, dödsbodelägare och tredje man.
Utskottet erinrar om att bouppteckning enligt gällande bestämmelser skall förrättas av två ”kunniga och trovärdiga” gode män. Något speciellt behörighetskrav finns således inte. Såsom motionärerna påpekar är det vanligt att gode männen inte har juridisk utbildning. Ofta är detta med hänsyn till boets beskaffenhet inte heller erforderligt. Som regel upprättar begravningsbyråer och begravningsföreningar, nämndemän och andra kommunala förtroendemän, polismän m. fl. helt korrekta bouppteckningar. Detta utesluter dock inte att det kan förekomma bouppteckningsförrättare som varken kan anses kunniga eller trovärdiga.
Någon kontroll av bouppteckningsförrättarnas kunskaper och lämplighet sker som regel inte hos tingsrätterna. Dessa saknar också i regel möjligheter att göra en sådan kontroll. Tingsrättens kontroll inskränker sig till en bedömning av riktigheten av uppgifterna i bouppteckningen och till begäran om kompletterande uppgifter där sådana synes nödvändiga.
Utskottet kan helt ansluta sig till motionärernas ståndpunkt att det är angeläget att det finns ett tillfredsställande rättsskydd vid bouppteckning och boutredning. Åtgärder i sådant syfte har också kommit till stånd under senare år. Utskottet erinrar om att riksdagen år 1974 (prop. 1974:142, LU 1974:38) beslutade vissa ändringar i bestämmelserna om boutredningsman. Ändringarna trädde i kraft den 1 januari 1976 och innebar att skyldighet infördes för boutredningsman att dels under vissa förutsättningar nedsätta dödsboets värdehandlingar i öppet förvar hos bank, dels före den 1 april
LU 1975/76:16
varje år avge redovisning för medelsförvaltningen under föregående år. Redovisningen, till vilken skall fogas bevis om insättningar och uttag från bankkonton, skall tillställas minst en av dödsbodelägarna. De övriga delägarna samt den domstol som meddelat boutredningsmannaförordnandet skall underrättas härom. Finns omyndig delägare skall ett exemplar av redovisningen tillställas överförmyndaren. Om boutredningsmannen inte fullgör vad som sålunda åligger honom, kan rätten vid vite förelägga honom att fullgöra sin redovisningsskyldighet.
Utskottet vill också peka på att bestämmelserna om att dödsboanmälan skall göras av socialnämnd måste ses som uttryck för den vikt regering och riksdag lägger vid den offentliga kontrollen av hithörande ärenden.
Som motionärerna anfört föreslog kapitalskatteberedningen år 1971 i betänkandet (SOU 1971:46) Teknisk översyn av kapitalbeskattningen att länsstyrelserna skulle överta arvsskattebestyren liksom registreringen av bouppteckningar från tingsrätterna. Enligt vad utskottet inhämtat är detta förslag alltjämt föremål för prövning i regeringens kansli.
Även om under senare år vidtagits åtgärder för att öka kontrollen över boutrednings- och bouppteckningsförfarandet kan säkerligen kontrollen förbättras ytterligare. Utskottet förutsätter att regeringen med hänsyn till frågans vikt följer utvecklingen på området och i lämpligt sammanhang verkställer de ytterligare utredningar som kan anses erforderliga. Någon åtgärd från riksdagens sida är f. n. inte påkallad. Utskottet avstyrker därför motionen 1975/76:1118.
Utskottets hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande införandet av institutet dödsboanmälan att riksdagen avslår motionen 1975/76:301, yrkandena A. 1 och 2,
2. beträffande vård av dödsbos egendom att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:1113 antar 18 kap. 2 § i det till propositionen 1975/76:50 fogade förslaget till lag om ändring i ärvdabalken,
3. beträffande förutsättningarna för och utformningen av dödsboanmälan att riksdagen med avslag på motionerna 1975/76:301, yrkandena B. 1 och 2, samt 1975/76:1103 antar 8 a § i förslaget till ändring i ärvdabalken,
4. beträffande övriga ändringar i ärvdabalken att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i ärvdabalken i den mån det inte omfattas av vad utskottet ovan hemställt,
5. beträffande förslaget tilt lag om ändring i lagen (1946:416) om arvsskatt och gåvoskatt att riksdagen antar lagförslaget,
6. beträffande kostnader för reformen att riksdagen avslår motionen 1975/76:301, yrkandet B. 3,
LU 1975/76:16
7. beträffande bestämmande av premieobligations värde att riksdagen ger regeringen til! känna vad utskottet anfört om att motionen 1975/76:260 bör överlämnas till domstolsverket för beaktande,
8. beträffande översyn av lagstiftningen om bouppteckning m. m. att riksdagen avslår motionen 1975/76:1118.
Stockholm den 8 april 1976
På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM
Närvarande: herrar Svanström (c), Hammarberg (s), Sundelin (s), Börjesson i Falköping (c), Sjöholm (fp)*, Andersson i Södertälje (s)1*, Torwald (c)1, Winberg (m), fru Nilsson i Sunne (s), herrar Olsson i Sundsvall (c), Israelsson (vpk), Gustafsson i Stockholm (s)2*, fru Lindquist (m), fru Hjalmarsson (s), fru Johansson i Hovmantorp (s), herr Henmark (fp)2 och fru Karlsson (c).
1 Ej närvarande vid p. 1 i utskottets hemställan.
3 Endast närvarande vid p. 1 i utskottets hemställan.
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
.
■