Med anledning av motion om ändring av reglerna rörande upphovsrätt till visor och sånger
Lagutskottets betänkande 1975/76: 23
med anledning av motion om ändring av reglerna rörande upphovsrätt till visor och sånger
Motionen
I motionen 1975/76:546 av herr Jadestig m. fl. (s, c och fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av gällande regler rörande upphovsrätten med syfte att förbättra möjligheterna att utge vis- och sångböcker avsedda för verksamheten inom exempelvis folkrörelserna.
Motionärerna framhåller att gällande regler rörande upphovsrätt har visat sig medföra mycket allvarliga konsekvenser vid utgivning av vissa litterära och musikaliska verk av stor betydelse för kulturlivet. Som exempel anför motionärerna att en utgåva i enkelt utförande av en sångbok omfattande 250 sånger med inlagd melodistämma ger ett ut försäljningspris av 70 kr. per exemplar vid en upplaga av 20 000, varvid inget vinstpåslag inräknats. Enligt motionärerna har lagstiftningen fått till följd att folkrörelserna hindras från att utföra en angelägen uppgift och att konstnärerna inte kan få ersättning för sina alster. Reglerna innebär också att verken inte når ut till allmänheten och blir en del i exempelvis folkrörelsernas sång- och musikverksamhet.
Gällande ordning
Bestämmelser om den upphovsrätt som tillkommer författare, kompositörer m. fl. finns i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Den svenska lagstiftningen på området liksom motsvarande lagar i våra nordiska grannländer har tillkommit i nordiskt samarbete och bygger på internationella överenskommelser. Enligt upphovsrättslagen har den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk ensamrätt att i vissa avseenden förfoga över verket. Som litterärt verk räknas bl. a. romaner och dikter. Ett konstnärligt verk kan vara alster av bildkonst eller brukskonst men också ett musikaliskt verk. Föremålen för upphovsrätten kan vidare indelas i originalverk och bearbetningar. Som exempel på bearbetningar kan nämnas översättningar, självständiga omarbetningar och arrangerande av ett sångstycke som ett orkesterstycke. En särskild typ av verk utgör samlingsverket som man kan åstadkomma genom att sammanställa verk eller delar därav, t. ex. en diktantologi. Härvid skyddas själva redigeringsarbetet när detta fyller kvalifikationerna för ett verk.
Ett verk kan framträda i många olika former. Det kan vara fixerat på ett materiellt underlag, dvs. finnas i ett exemplar i form av en bok, en notskrift eller en grammofonskiva m. m. Verket kan också framträda i obe 1
Riksdagen 1975/76. S sami. Nr 23
LU 1975/76:23
ständig form, t. ex. i uppläsarens ord eller i tonerna av ett musikstycke.
Upphovsrättens innehåll består av en förfoganderätt, som i huvudsak skyddar det ekonomiska värdet av verket, och en ideell rätt, som i huvudsak skyddar det ideella värdet, dvs. rätten att anges som upphovsman och att motsätta sig förvanskningar och andra angrepp mot verkets integritet. Förfoganderätten innebär en principiell ensamrätt att utnyttja verket genom att framställa exemplar av det (mångfaldiganderätt) och att göra verket tillgängligt för allmänheten genom offentligt framförande eller spridande av färdiga exemplar. En upphovsmans ensamrätt till sitt verk är emellertid underkastad vissa inskränkningar. Bl. a. får utan upphovsmannens tillstånd under vissa förutsättningar i samlingsverk till verk vid gudstjänst eller undervisning tas in mindre delar av litterärt eller musikaliskt verk eller sådant verk av mindre omfattning. Vidare kan en tonsättare utnyttja en dikt som text till ett musikverk och framföra den offentligt. I båda de anförda exemplen äger upphovsmannen rätt till ersättning.
Upphovsmannen kan helt eller delvis överlåta sin rätt till verket. Överlåtelsen får dock inte avse upphovsmannens ideella rätt till verket. I upphovsrättslagen finns dels vissa allmänna regler om överlåtelse av upphovsrätt, dels speciella regler för tre typer av överlåtelseavtal, nämligen förlagsavtal, avtal om offentligt framförande och avtal om filmning. Reglerna är dispositiva. I fråga om förlagsavtal, varmed förstås överlåtelse av rätten att mångfaldiga och utge litterärt eller konstnärligt verk, gäller bl. a. att manuskript eller annat exemplar av verket, efter vilket detta skall utges, förblir i upphovsmannens ägo. Förläggaren har rätt att utge en upplaga om högst 2 000 exemplar av litterärt verk, 1 000 exemplar av musikaliskt verk och 200 exemplar av konstverk.
Efter upphovsmannens död är reglerna om giftorätt, arv och testamente tillämpliga på upphovsrätten, dvs. både förfoganderätten och den ideella rätten övergår till successorerna. Upphovsrätten gäller sedan under 50 år efter året för upphovsmannens död. I fråga om verk till vilka upphovsrätten gemensamt tillkommer två eller flera personer räknas skyddstiden från den sist avlidne upphovsmannens död. Har verket offentliggjorts utan att upphovsmannen blivit angiven med namn eller med sin allmänt kända pseudonym eller signatur, räknas skyddstiden från offentliggörandet. Efter skyddstidens utgång är verken fria med undantag för att vissa regler om klassiska verk måste iakttas.
Utredningar
År 1970 tillsattes en utredning med sakkunniga från Danmark, Finland, Norge och Sverige för att göra en översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen mot bakgrund främst av den tekniska utveckling som ägt rum sedan upphovsrättslagarna i dessa länder kom till i början av 1960-talet. Kommittén avgav år 1974 ett delbetänkande om fotokopiering och band -
LU 1975/76:23
inspelning särskilt inom undervisningsverksamhet (NU 29/73).
Vid ett möte i Oslo den 22 maj 1975 beslutade Nordiska ministerrådet att en allmän översyn av den nordiska upphovsrättslagstiftningen skulle ske i nordiskt samarbete. Ministerrådet enades om vissa riktlinjer, som skulle ligga till grund för revisionsarbetet. Riktlinjerna innebär bl. a. följande.
En allmän strävan vid reformarbetet bör vara att främja ett större och mera rikhaltigt kulturutbud. En viktig målsättning bör vara att den upphovsrättsliga lagstiftningen utformas så att den i den praktiska tillämpningen kan fungera på ett ändamålsenligt sätt. Den individuella upphovsrätten måste alltjämt vara lagstiftningens utgångspunkt. För att de moderna tekniska hjälpmedlen för kulturspridningen skall kunna användas på områden där angelägna behov finns, bör emellertid, i den mån det är förenligt med gällande konventioner, ökade möjligheter skapas att utnyttja skyddade verk utan individuellt samtycke från rättighetshavarna och mot att vederlag ges i kollektiva former. De problem som den nuvarande ordningen har inneburit för såväl upphovsmän och andra rättighetshavare som utnyttjare av deras verk bör genom sådana särordningar kunna bemästras. En central uppgift i utredningsarbetet blir att göra en rimlig avvägning mellan upphovsmännens intresse av att få bestämma över sina verk och det allmänna intresset av att dessa kan användas utan onödiga hinder. Däremot är syftet självfallet inte att ge dem som kommersiellt utnyttjar upphovsrättsligt skyddade alster obehöriga fördelar på upphovsmännens bekostnad. Vidare bör man inte rubba de rättigheter av ideell karaktär som enligt gällande lagstiftning tillkommer upphovsmännen. En annan angelägen uppgift blir att på sådana områden, där ett fritt utnyttjande av upphovsrättsligt skyddat material måste anses skada upphovsmännens ekonomiska intressen, finna administrativt enkla lösningar på regleringen av ersättningsfrågorna. Lösningarna bör innebära att det ekonomiska utbytet för upphovsmännen som grupp inte kommer att försämras och bör stå i överensstämmelse med den allmänna kulturpolitiken. Översynen bör syfta till att undersöka vilka ändringar som kan genomföras inom formen för nu gällande konventioner. Man bör emellertid under utredningsarbetet inte vara förhindrad att påtala behovet av ändringar i konventionerna. Översynen av upphovsrätten bör innefatta en systematisk genomgång av lagstiftningen på området.
Ministerrådet uttalade i sitt beslut att arbetet på en allmän översyn av upphovsrätten i fortsättningen borde bedrivas i form av nationella kommittéer.
Kulturrådet avgav år 1974 betänkandet (SOU 1974:43) Konstnärerna i samhället. I betänkandet behandlas bl. a. upphovsrättsliga frågor. Kulturrådet framhöll att den upphovsrättsliga lagstiftningen bör vara så utformad att den ger upphovsmännen rimlig kompensation för deras arbete men att skyddet inte får medföra att ersättningsreglerna i alltför hög grad styr eller begränsar utnyttjandet. Lagstiftningen borde därför enligt kulturrådet ses över. Kulturrådet tog även upp frågan om möjligheten att friköpa kultur -
LU 1975/76:23
produkter för fri användning i kommunerna och inom de av samhället stödda organisationerna som lokalt svarar för kulturverksamheten.
På grundval av bl. a. nämnda betänkande har regeringen i år genom prop. 1975/76:135 förelagt riksdagen en rad förslag om förbättringar av konstnärernas villkor. Förslagen behandlas av kulturutskottet i betänkandet KrU 1975/76:35. Beträffande de av kulturrådet behandlade upphovsrättsliga frågorna hänvisas i propositionen till nordiska ministerrådets beslut och till att direktiv för en svensk utredning torde komma att utfärdas. Enligt föredragande statsrådet är de frågor kulturrådet aktualiserat av det slaget att de bör behandlas inom ramen för den kommande översynen.
1 enlighet med ministerrådets beslut har efter regeringens bemyndigande i mars i år särskilda sakkunniga tillkallats för att göra en översyn av den svenska upphovsrättsliga lagstiftningen enligt de riktlinjer som ministerrådet dragit upp. I direktiven framhålls att - bortsett från vissa frågor som skall behandlas med förtur - utredningsarbetet bör inledas med en närmare kartläggning av de problem och frågeställningar som översiktligt angetts i riktlinjerna. Kartläggningen bör ske i nära kontakt med berörda organisationer på upphovsrättens område liksom med dem som i större omfattning utnyttjar upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer.
Utskottet
Enligt lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk har den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk, exempelvis en dikt eller ett musikaliskt verk, ensamrätt att bl. a. mångfaldiga verket, framföra det offentligt och sprida färdiga exemplar. Upphovsmannens rätt till verket kan helt eller delvis överlåtas. Efter upphovsmannens död övergår upphovsrätten till successorerna. Dessas rätt till verket gäller sedan under en tid av 50 år fr. o. m. året efter upphovsmannens död. I fråga om verk som utgivits anonymt räknas dock skyddstiden från offentliggörandet. Efter skyddstidens utgång är verket fritt med vissa undantag.
I motionen framhålls att den upphovsrättsliga lagstiftningen visat sig medföra mycket allvarliga konsekvenser vid utgivning av vissa litterära och musikaliska verk. Som exempel anför motionärerna att en utgåva i 20 000 exemplar av en sångbok med 250 sånger och inlagda melodistämmor ger ett försäljningspris av 70 kr. per exemplar exklusive vinstpåslag. Enligt motionärerna har lagstiftningen fått till följd att folkrörelserna hindras från att utföra en angelägen uppgift och att konstnärerna inte får ersättning för sina alster. Reglerna innebär också att verken inte når ut till allmänheten och blir en del i exempelvis folkrörelsernas sång- och musikverksamhet. Med hänvisning till det anförda yrkar motionärerna att lagstiftningen på området skall bli föremål för översyn syftande till förbättrade möjligheter att utge vis- och sångböcker avsedda för verksamheten inom exempelvis folkrörelserna.
LU 1975/76:23
5 Utskottet vill till en början framhålla att den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk självfallet har ett befogat intresse av att fl bestämma över verket och att lagstiftningen ger honom möjlighet att fl ekonomiskt utbyte av sin verksamhet. Å andra sidan måste beaktas att det från allmän synpunkt är angeläget att reglerna om upphovsrätt inte lägger hinder i vägen för ett rikt och mångfasetterat kulturutbud. Också för upphovsmännen är det betydelsefullt att deras alster blir utnyttjade och sprids bland allmänheten.
Det nuvarande upphovsrättsliga ensamrättssystemet ger den enskilde upphovsmannen ett gott skydd, samtidigt som det innebär en värdefull stimulans för kulturlivet. Som motionärerna framhåller har emellertid tilllämpningen av upphovsrättslagstiftningen medfört problem både för upphovsmännen själva och för dem som vill utnyttja deras verk. Enligt utskottets mening är det angeläget att de negativa verkningarna av upphovsrättslagen i möjligaste mån begränsas eller undanröjs. Utskottet ser därför med tillfredsställelse att en översyn av upphovsrättslagen skall ske i enlighet med nordiska ministerrådets beslut i maj 1975 om en allmän översyn av den nordiska upphovsrättslagstiftningen. Enligt direktiven till utredningen, som tillkallats efter det motionen väcktes, skall översynen ske enligt de riktlinjer som dragits upp av ministerrådet. Som framgår av den ovan (s. 3 och 4) lämnade redogörelsen för direktiven kommer utredningen att behandla det spörsmål som tagits upp i motionen. Något initiativ från riksdagens sida är således inte erforderligt.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1975/76:546.
Stockholm den 22 april 1976
På lagutskottets vägnar IVAN SVANSTRÖM
Närvarande: herrar Svanström (c), Hammarberg (s)*, Lidgård (m), Böijesson i Falköping (c), fru Åsbrink (s), herrar Andersson i Södertälje (s), Torwald (c), Olsson i Timrå (s), fru Nilsson i Sunne (s), herrar Olsson i Sundsvall (c), Israelsson (vpk), fru Fredgardh (c)*, fru Lindquist (m), fru Hjalmarsson (s) och herr Henmark (fp)*.
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 51549 Stockholm 1976