Med anledning av motion om affärstidsreglering

NU 1975/76:23

Näringsutskottets betänkande 1975/76: 23

med anledning av motion om affärstidsreglering Ärendet

I motionen 1975/76: 333 av fru Nordlander m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen uttalar sig för ett förbud mot öppethållande på sön- och helgdagar för butiker och varuhus, och hemställer till regeringen att förslag till författningstext härom utarbetas.

Motionen

Motionärerna hävdar att de möjligheter till friare öppethållande i affärerna som följt av att affärstidslagen upphörde 1971 har skapat ett behov som tidigare inte fanns. De undersökningar av kundernas önskemål som gjordes innan affärstidsregleringen slopades visade att det — med undantag för Stockholm — inte fanns uttalade önskemål om ökat öppethållande i livsmedelsbutiker. Däremot förelåg det intresse för ökat öppethållande på kvällstid för bl. a. kläder, skor, möbler och bilar.

Motionärerna anser att det är på de orter där affärerna har öppet på söndagar som det finns en mer positiv syn på söndagsöppethållande. De hävdar att detaljhandeln använder öppethållande på söndagar som ett medel i konkurrensen om kunderna. Det krävs därför, anför motionärerna, skyndsamma åtgärder innan utvecklingen går dithän att det blir en onödig vana att förlägga inköp till sön- och helgdagar.

Tidigare och nu gällande ordning

1966 års affärstidslag (1966: 668) reglerade öppethållandetiden för detaljhandeln. Vanlig affärstid enligt lagen var vardagar mellan kl. 08.00 och kl. 20.00. Kommun kunde dock efter ansökan medge affärstid utöver den vanliga. Lagen — som haft olika föregångare alltsedan 1909 — trädde i kraft den 1 januari 1967 och hade en giltighetstid av fem år. Inför giltighetstidens utgång meddelade chefen för handelsdepartementet att Kungl. Maj:t inte skulle föreslå någon förlängning eller annan motsvarande reglering. Till grund för detta ställningstagande låg betänkandet (SOU 1971: 33) Fri affärstid, som avgivits av 1970 års affärstidskommitté, och remissyttrandena däröver. I ett stort antal motioner som väcktes med anledning av meddelandet rörande affärstidslagstiftningen föreslogs en fortsatt reglering. Näringsutskottet (NU 1971: 53)

1 Riksdagen 1975/76.17 sami. Nr 23

NU 1975/76:23

fann övervägande skäl tala för att statsmakterna inte skulle förlänga regleringen utan överlämna åt konsumenterna att genom sina köpvanor påverka detaljhandeln att tillämpa de affärstider som vid en samlad bedömning av inköpsmöjligheter och priser tedde sig mest fördelaktiga för konsumenterna. Riksdagen följde utskottet och avslog motionerna.

Genom affärstidsregleringens upphörande kom detaljhandelsföretagen att fritt få bestämma de tider under vilka butikerna kan hållas öppna. Då fria affärstider bedömdes kunna medföra effekter på prisnivån, påverka strukturomvandlingen inom handeln och påverka de anställdas arbetsförhållanden beslöts att en uppföljning skulle göras av utvecklingen i dessa avseenden sedan regleringen upphört. För detta ändamål inrättades ett särskilt organ, affärstidsnämnden (se nedan).

Vissa utredningar

Affärstidsnämnden har den 30 maj 1975 till regeringen överlämnat en sammanfattande rapport — Resultat av tre års prövotid med fria affärstider — över sitt arbete. Nämnden konstaterar bl. a. följande.

Sedan årsskiftet 1971-1972, då affärstidslagen upphörde att gälla, har det för handeln som helhet inträffat små förändringar i det kontinuerliga öppethållandet på söndagar, dvs. öppethållande vid minst tre tillfällen per månad, och i det förlängda öppethållandet på vardagar efter kl. 20.00. Utvecklingen har dock inte varit enhetlig, och påtagliga avvikelser förekommer från vad som totalt sett gäller.

Det framgår av nämndens material att det är bland varuhusen som de fria affärstiderna har lett till de största förändringarna. Sålunda gäller att andelen varuhus med kontinuerligt öppethållande på söndagar ökade från 7 % i november 1971 till 21 % i november 1974. Under våren och hösten 1973 och 1974 skedde dock en stabilisering av nivån till mellan 16 och 20 %, dvs. mellan 60 och 75 varuhus hade kontinuerligt söndagsöppet.

Förändringarna i öppethållandet på söndagar vid varuhusen har dock enligt affärstidsnämndens undersökningar inte lett till någon större förändring av antalet öppethållandetimmar per vecka. Det ökade söndagsöppethållandet har varuhusen kompenserat genom ett minskat öppethållande på vardagar.

Andra butiksformer än varuhus visar inom olika branscher genomgående en låg frekvens söndagsöppna butiker. Av nämndens lokala undersökningar framgår att det huvudsakligen är de större varuhusen och butikerna som har kontinuerligt söndagsöppet. De söndagsöppna varuhusen är framför allt belägna i förorternas köpcentra eller utanför tätorterna (stormarknader).

Affärstidsnämnden har utfört flera undersökningar av de handelsanställdas anställningsförhållanden med inriktning på läget vid varu -

NU 1975/76:23

husen. Det framgår bl. a. att för den fast heltidsanställda personalen — vars andel av all butikspersonal var densamma i november 1974 som i november 1971 — andelen arbetstid av total butikstid har minskat sedan lagen slopades. Detta sammanhänger i viss utsträckning med den arbetstidsförkortning som genomfördes år 1972. Även andelen arbetstid på obekväm tid och övertid har minskat, vilket bl. a. beror på att varuhusen och livsmedelshallarna har anställt särskild personal för att arbeta på söndagar eller under förlängt öppethållande på vardagar.

Enligt nämndens uppfattning har de fria affärstiderna inte påverkat prisnivån i butikerna i en för konsumenterna ogynnsam riktning. Det kan inte heller hävdas att strukturutvecklingen i handeln skulle ha påverkats negativt. Nämnden framhåller dock att tre år är en för kort tid för att eventuella förändringar i strukturen skall kunna konstateras.

I anslutning till nämndens slutrapport förordar en majoritet av nämndens ledamöter att öppethållandet på nytt regleras genom lag. Det sker med hänvisning till att det inom varuhussektorn har skett påtagliga förändringar till ett ökat öppethållande på söndagar och att det ökade öppethållandet inträffat även på förhållandevis små orter. Vidare hänvisas till att arbetstiden för den fast heltidsanställda personalen har minskat väsentligt och att arbetslösheten inom handeln torde kunna minska avsevärt om den arbetstid som disponeras av tillfällig och extra personal omsätts i fasta hel- och deltidstjänster. Slutligen heter det att endast ett obetydligt antal konsumenter förklarat att de inte kunnat göra sina inköp på vardagar.

En minoritet inom affärstidsnämnden framhåller att nämnden inte har haft i uppdrag att ta ställning till huruvida affärstiderna skall bli föremål för reglering. Under den treåriga försöksperioden med fria affärstider har utvecklingen inte i något avseende gått i en sådan från allmän synpunkt ogynnsam riktning att den föranlett någon anmälan till regeringen. Nämnden har därför inte haft anledning att närmare överväga utformningen av eventuellt erforderliga åtgärder.

1975 års affärstidskommitté (H 1975: 05, ordförande: generaldirektör Åke Englund) tillkallades i juni 1975 med uppdrag att analysera affärstidsnämndens utredningsmaterial och även anvisa åtgärder som behövs. I direktiven framhålls bl. a. att till grund för frågan huruvida fri affärstid skall fortsätta att gälla eller om någon form av affärstidsreglering skall införas bör ligga de erfarenheter som har gjorts och de synpunkter som har anlagts beträffande fri affärstids tillämpning och verkningar. De skäl som talar för att affärstiden även i fortsättningen lämnas fri bör ställas mot de olägenheter som bedöms ha uppkommit sedan affärstidslagen slopades och som anses vara följder av en oreglerad affärstid.

I direktiven konstateras att det har skett markanta förändringar i fö -

NU 1975/76:23

retagens sortimentspolitik inom flera branscher. Sålunda märks att bensinstationer ofta vid sidan av biltillbehör även saluför andra varor, såsom livsmedel. Även det ordinarie kiosksortimentet har utvidgats och ändrat karaktär. Denna utveckling av sortimentet bör beaktas av de sakkunniga.

Beträffande utredningens uppgifter uttalas bl. a. följande. Vid bedömningen av de fria affärstidernas effekter bör konsumentintresset beaktas. De sakkunniga bör bilda sig en uppfattning om hur affärerna har tillgodosett och kan komma att tillgodose skilda konsumentgruppers önskemål om öppethållande. Det är härvid av särskild vikt att de försöker klarlägga i vilken utsträckning utvecklingen har styrts av å ena sidan konsumenternas önskemål om att handla på olika tider och å andra sidan affärernas fria användning av öppethållandet som ett konkurrensmedel. I detta sammanhang bör de stora avvikelser i öppethållandet som finns mellan olika orter uppmärksammas.

På senare tid har, anförs det vidare, från de handelsanställdas sida framförts allt kraftigare kritik mot det kontinuerliga öppethållandet på sön- och helgdagar. De sakkunniga bör mot bakgrund av de synpunkter som har uttalats även beakta utvecklingen av de handelsanställdas arbetsförhållanden och bedöma dess konsekvenser.

Om de sakkunniga vid en samlad bedömning av hittillsvarande och möjliga framtida effekter av fri affärstid kommer fram till att viss begränsning av butikernas öppethållande bör införas, skall de lämna förslag till reglering. Därvid bör frågan om vad som skall anses vara normal affärstid särskilt uppmärksammas. Det bör beaktas att en alltför snävt tilltagen normal affärstid på vardagar kan medföra olägenheter för flera konsumentkategorier, främst hushåll där alla vuxna förvärvsarbetar.

I direktiven påpekas att erfarenheterna vid tillämpningen av den tidigare gällande affärstidslagen gav vid handen att en lagstiftning med dispensmöjlighet var svårhanterlig. Allmän enighet rådde då om att lagen ledde till avsevärda problem vid tillämpningen. De sakkunniga bör vid diskussionen om utformningen av en eventuell reglering ha detta i åtanke och förutsättningslöst söka alternativa lösningar. Härvid bör övervägas om det är möjligt att undanta vissa typer av försäljningsställen från en eventuell reglering. En möjlighet att tillgodose konsumentens intresse av närhetsservice och öppethållande utöver normal affärstid kan vara att från regleringen undanta försäljningsställen med ett begränsat antal sysselsatta eller med begränsad butiksyta.

Distributionsutredningen avgav i augusti 1975 sitt slutbetänkande (SOU 1975: 69) Samhället och distributionen. Utredningen lägger inte fram särskilt förslag beträffande öppethållandetider i butiker. Dessa bör enligt utredningen anpassas till de tider då hushållens inköpare inte

NU 1975/76:23

är bundna av förvärvsarbete. Stängningstiden bör anpassas så att förvärvsarbetande normalt hinner hem till bostadsområdets butiker efter arbetets slut. Utredningen anser att det är väsentligt att samhällsinflytandet över distributionen ökar och att samhällsorgan på lokal, regional och central nivå mera aktivt tar sig an distributionsfrågor. Utredningen föreslår att varje kommun för att förbättra sina kunskaper och sin planering skall upprätta en varuförsörjningsplan. Denna bör bygga på en kartläggning, probleminventering och åtgärdsdiskussion och bör också ange var nyetableringar kan vara önskvärda och vilken storlek, lokalisering m. m. de bör ha. Den bör utarbetas under kommunstyrelsens ansvar och antagas av kommunfullmäktige. Utredningen har inte funnit att kommunernas planering för varuförsörjningen behöver regleras genom särskild lagstiftning. Utredningen anser emellertid att kommunerna för att kunna förverkliga sina intentioner behöver styrmedel utöver dem som nu står till buds genom den fysiska planeringen och byggnadslagstiftningen. Därför föreslår utredningen att en kommunal tillståndsprövning införs enligt särskild lag. Den skall avse all nyetablering och utbyggnad av detaljhandel med livsmedel samt etablering av ambulerande handel och förändringar av rutter.

Tidigare behandling av liknande motioner

Motioner med förslag om att affärstiderna åter skulle regleras i lag har behandlats av näringsutskottet åren 1973, 1974 och 1975 (NU 1973: 15, 1974: 27, 1975: 2). Utskottet har vid samtliga tillfällen avstyrkt motionerna, som också avslagits av riksdagen. Aren 1973 och 1974 påyrkades i reservationer att riksdagen skulle hemställa hos Kungl. Maj:t om förslag till en ny affärstidslag med restriktiva dispensbestämmelser. Vid sin behandling av frågan år 1975 erinrade utskottet om att chefen för handelsdepartementet i ett interpellationssvar i februari 1975 uttalat att en utvärdering av affärstidsnämndens material skulle komma att göras av en särskild utredning. Utskottet betecknade det som angeläget att affärstidsnämndens slutredovisning framlades inom kort och att det därpå följande utredningsarbetet bedrevs med stor snabbhet.

Utskottet framhöll vidare att flera skäl kunde anses tala för en reglering i någon form av butikernas öppethållande. Utskottet förutsatte att den aviserade utredningen skulle komma att noga pröva detta alternativ och därvid bl. a. överväga frågan om de fackliga organisationernas inflytande på området. Att riksdagen vid detta tillfälle skulle ta ställning till förmån för en på visst sätt utformad affärstidsreglering avstyrktes av utskottet.

I en reservation av vänsterpartiet kommunisternas representant yrkades att riksdagen hos regeringen skulle hemställa om förslag till lag om förbud mot öppethållande av butiker och varuhus på sön- och helgdagar.

NU 1975/76:23

6 Utskottet

En reglering av affärstiderna så att öppethållande på sön- och helgdagar förbjuds önskas i motionen 1975/76: 333. Riksdagen föreslås göra ett uttalande härom och hemställa till regeringen att förslag till författningstext av denna innebörd utarbetas. I motiveringen anförs bl. a. att detaljhandeln använder öppethållande på söndagar som ett konkurrensmedel. Motionärerna anser att det är nödvändigt att skyndsamma åtgärder vidtas för att hindra att utvecklingen går i riktning mot att inköp på sön- och helgdagar blir en onödig vana.

Utskottet har vid tre tillfällen (NU 1973: 15, 1974: 27, 1975: 2) behandlat motionsyrkanden som i allt väsentligt överensstämmer med det nu föreliggande. Vid sin behandling förra året av ett antal motioner med förslag om att affärstiderna åter skulle regleras i lag uttalade utskottet att flera skäl kunde anses tala för en reglering i någon form av butikernas öppethållande. Utskottet förutsatte att den utredning av affärstidsnämndens material som chefen för handelsdepartementet hade aviserat skulle komma att noga pröva detta alternativ. Denna utredning — 1975 års affärstidskommitté —, som tillsattes i juni 1975, avser att lägga fram förslag under år 1976. Utskottet finner därför inte skäl att nu föreslå riksdagen att göra en framställning till regeringen i denna fråga.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975/76: 333.

Stockholm den 10 februari 1976

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona (s), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp), Blomkvist (s), fru Hambraeus (c), fru Hansson (s), herrar Petersson i Ronneby (c), Pettersson i Helsingborg (s), Siegbahn (m), fru Jordan (s) och herr Pettersson i Västerås (vpk).

Reservation

av herr Pettersson i Västerås (vpk) som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

En reglering (= utskottet) onödig vana.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att öppethållande på söndagar blivit ett konkurrensmedel som utnyttjas främst av varuhus och stormarknader. Det är knappast konsumenternas krav och önskemål som avgör om affärerna skall hålla öppet på söndagar eller ej utan detalj -

NU 1975/76:23

handelns konkurrens om kunderna. Undersökningar som bl. a. affärstidsnämnden har låtit utföra tyder på att flertalet konsumenter utan olägenhet skulle kunna avstå från att förlägga sina inköp till söndagar. Affärstidsnämndens undersökningar har vidare givit vid handen att det är först när butikerna tillämpar ett mera regelbundet öppethållande som konsumenterna inordnar söndagshandel i sitt inköpsmönster. Det finns därför i nuvarande läge risk för att konsumenternas köpvanor förändras så att inköp vanemässigt kommer att förläggas till sön- och helgdagar. Med hänsyn härtill anser utskottet inte att ett eventuellt förslag från 1975 års affärstidskommitté bör avvaktas utan finner det angeläget att en lagändring i enlighet med vad som föreslås i motionen omedelbart genomförs.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76: 333 hos regeringen hemställer om förslag till lag om förbud mot öppethållande av butiker och varuhus på sön- och helgdagar.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1974 770057

fr' . - , . • •

’

v . ' i 1 .1. i:- : > .'■ . . •

UV ?bfi' ■ V^r'-"- ' ■ . ' « '■ •! 't!

-Im"'' ior • ' ;• . i. i

' rf' . ,

. • v ' ' ■ ! fh ’

.</ ■ : r-. ,.<j. .