Med anledning av motion om näringsidkares rätt att föra talan enligt marknadsföringslagen (1975:1418)

Näringsutskottets betänkande 1975/76: 27

med anledning av motion om näringsidkares rätt att föra talan enligt marknadsföringslagen (1975:1418)

Ärendet

I motionen 1975/76:1753 av herr Danell m. fl. (m) hemställs att riksdagen skall besluta om en i motionen föreslagen ändring i marknadsföringslagen (1975:1418).

Förslagets innebörd anges i det följande (s. 2).

Av riksdagen antagna bestämmelser

Riksdagen antog i december 1975 en ny marknadsföringslag. Denna träder i kraft den dag regeringen bestämmer och ersätter då den nu gällande lagen (1970:412) om otillbörlig marknadsföring.

I den nya lagen (1975:1418) finns bl. a. följande bestämmelser som saknar motsvarighet i den nuvarande lagen. Näringsidkare kan åläggas att om de varor, tjänster eller andra nyttigheter som han marknadsför lämna sådan information som har särskild betydelse från konsumentsynpunkt (3 8). Försäljning och uthyrning av varor som på grund av sina egenskaper medför särskild risk för skada på person eller egendom eller som är uppenbart otjänliga för sitt huvudsakliga ändamål kan förbjudas (4 8). Såväl åläggande att lämna information som förbud mot försäljning eller uthyrning skall enligt lagen meddelas av marknadsdomstolen.

I 2 § återfinns, i sak oförändrad, den bestämmelse om förbud mot handling innebärande otillbörlig marknadsföring som inleder den nuvarande lagen.

I10|} finns följande handläggningsregler. Fråga om förbud eller åläggande upptas efter ansökan. Sådan ansökan görs av konsumentombudsmannen. Om denne för visst fall beslutar att inte göra ansökan, får talan föras av sammanslutning av konsumenter eller löntagare eller, beträffande förbud enligt 2 8, av näringsidkare som berörs av handlingen eller sammanslutning av näringsidkare.

Motivuttalanden och riksdagsbehandling

Som motivering till den ovan refererade 10 § anfördes i propositionen (prop. 1975/76:34 s. 129) blott följande: ”Föreskrifterna stämmer överens med vad som gäller enligt 6 8 lagen om otillbörlig marknadsföring, frånsett

1 Riksdagen 1975/76. 17 sami. Nr27

NU 1975/76: 27

att ansökan av näringsidkare inte kommer i fråga beträffande åläggande enligt 3 § eller förbud enligt 4 §.”

I tre av de motioner som föranleddes av propositionen framlades förslag till utvidgning av den subsidiära talerätten enligt 10 §. Sammanslutning av näringsidkare har - med hänsyn till branschens anseende - samma legitima intresse som konsument- eller löntagarsammanslutning av att ordentlig information ges och att skadebringande varor förbjuds, sades det i en av dessa motioner. Yrkandet var detsamma som i den nu föreliggande motionen. Liknande resonemang i två andra motioner utmynnade i förslag alt subsidiär rätt att föra talan skulle över hela linjen tillkomma inte bara sammanslutning av näringsidkare utan också enskild näringsidkare som berördes av sådan handling eller underlåtenhet som det var fråga om.

Näringsutskottet (NU 1975/76:14) avstyrkte de tre motionsyrkandena med följande motivering:

Bestämmelserna om informationsåläggande och om förbud mot skadliga och otjänliga varor motiveras uteslutande av konsumenternas intressen. Med hänsyn härtill finner utskottet inte skäl för en utvidgning av den subsidiära talerätten utöver vad som föreslås i propositionen.

I två reservationer begärdes en utvidgning av den subsidiära talerätten. Den ena (m) stödde det mera långtgående motionsförslaget. Näringsidkare likaväl som konsumenter kan ha ett befogat intresse att få föra talan i fråga om åläggande eller förbud enligt 3 resp. 4 § marknadsföringslagen i de fall då KO inte vidtar åtgärder mot ett företag som anmälts ha brustit i information eller i hänsyn till krav på produktsäkerhet etc., sades det i denna reservation. Någon anledning att ge endast sammanslutning talerätt på näringsidkares vägnar finns inte, tillfogade reservanterna. I den andra reservationen (c, fp) framställdes samma ändringsförslag som i den nu föreliggande motionen. Motionärerna instämde i de-ovan refererade - argument som då anförts till stöd för detta yrkande. Riksdagen följde utskottet.

Motionen

I motionen föreslås följande ändring i marknadsföringslagen:

Nuvarande lydelse

Fråga om förbud eller åläggande enligt 2-4 § upptages efter ansökan. Sådan ansökan göres av konsumentombudsmannen. Beslutar denne för visst fall att ej göra ansökan, får ansökan göras av sammanslutning av konsumenter eller löntagare eller, beträffande förbud enligt 2 g, av näringsidkare som beröres av handlingen eller sammanslutning av näringsidkare.

/ motionen föreslagen lydelse 10 §

Fråga om förbud eller åläggande enligt 2-4 § upptages efter ansökan. Sådan ansökan göres av konsumentombudsmannen. Beslutar denne för visst fall att ej göra ansökan, får ansökan göras av sammanslutning av konsumenter, löntagare eller näringsidkare eller, beträffande förbud enligt 2 §, av näringsidkare som beröres av handlingen.

NU 1975/76: 27

3 Motionärerna anför att sammanslutning av näringsidkare med hänsyn till bl. a. sin branschs anseende harsamma legitima intressesom konsument - och löntagarorganisationer av att ordentlig information ges och att skadebringande varor förbjuds enligt marknadsföringslagen.

Utskottet

Riksdagen antog i december 1975 en ny marknadsföringslag (1975:1418), som beräknas komma att träda i kraft den 1 juli 1976. Lagen innehåller bl. a. två nya generalklausuler, enligt vilka marknadsdomstolen kan meddela näringsidkare dels åläggande att lämna information som har särskild betydelse från konsumentsynpunkt, dels förbud att sälja eller hyra ut varor som medför särskild risk för skada eller är uppenbart otjänliga för sitt ändamål. Ansökan om sådant åläggande eller förbud görs i första hand av konsumentombudsmannen (KO). Om KO för visst fall beslutar att inte göra ansökan finns en subsidiär talerätt för sammanslutning av konsumenter eller löntagare. Detsamma gäller beträffande ansökan om förbud enligt den generalklausul som finns i den nuvarande lagen (1970:412) om otillbörlig marknadsföring och som flyttas över till den nya lagen. I detta fall finns subsidiär talerätt även för näringsidkare som berörs av den handling det är fråga om och för sammanslutning av näringsidkare.

I motionen 1975/76:1753 begärs nu att den subsidiära talerätten enligt de nya bestämmelserna om information och produktsäkerhet skall utsträckas till att omfatta också sammanslutning av näringsidkare. En sådan organisation har med hänsyn till sin branschs anseende samma legitima intresse som konsument- och löntagarorganisationer av att ordentlig information ges och av att skadliga varor förbjuds, menar motionärerna.

De nytillkomna bestämmelserna om informationsåläggande och om förbud mot skadliga och otjänliga varor motiveras, som utskottet framhöll när frågan behandlades förra gången, uteslutande av konsumenternas intressen. Med hänsyn härtill finner utskottet alltjämt inte skäl för en utvidgning av den subsidiära talerätten till att omfatta också företrädare för näringsidkarnas intressen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975/76:1753.

Stockholm den 17 februari 1976

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

NU 1975/76:27

4 Närvarande: herrar Svanberg (s), Börjesson i Glömminge (c). Bengtsson i Landskrona (s), Gustafsson i Byske (c). Andersson i Örebro (fp). Rask (s), Sjönell (c), Blomkvist (s), Hovhammar (m). Wååg (s), fru Hambraeus (c), herr Svensson i Malmö (vpk), fru Hansson (s), herr Komstedt (m) och fru Radesjö (s).

Reservation

av herrar Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c), Hovhammar (m), fru Hambraeus (c) och herr Komstedt (m) som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att man även på näringsidkarhåll kan ha ett befogat intresse av att få föra talan i fråga om åläggande eller förbud enligt 3 resp. 4 § marknadsföringslagen i de fall då KO inte vidtar åtgärd mot ett företag som anmälts ha brustit i information eller i hänsyn till krav på produktsäkerhet etc. Genom att den begränsningen föreskrivs att subsidiär talerätt på näringsidkares vägnar, liksom på konsumenternas, tillkommer endast sammanslutning torde missbruk eller alltför omfattande bruk av denna talerätt förebyggas.

Utskottet tillstyrker alltså att 10 § marknadsföringslagen vid ikraftträdandet får den av motionärerna angivna lydelsen, som är identisk med den som föreslogs i reservationen 2 (c, fp) i näringsutskottets betänkande 1975/76:14.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1753 antager följande Förslag

till

Lag om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418)

Härigenom föreskrives att 10 § marknadsföringslagen (1975:1418) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

Fråga om förbud eller åläggande Fråga om förbud eller åläggande enligt 2-4 § upptages efter ansökan, enligt 2-4 § upptages efter ansökan.

Sådan ansökan göres av konsument- Sådan ansökan göres av konsumentombudsmannen. Beslutar denne för ombudsmannen. Beslutar denne för

visst fall att ej göra ansökan, får an- visst fall att ej göra ansökan, får ansökan göras av sammanslutning av sökan göras av sammanslutning av

konsumenter eller löntagare eller, be- konsumenter, löntagare eller närings träffande

förbud enligt 2 §, av nä- idkare eller, beträffande förbud en ringsidkare

som beröres av hand- ligt 2 §,av näringsidkare som beröres

lingen eller sammanslutning av nä- av handlingen.

ringsidkare.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

GOTAB 51288 Stockholm 1976