Med anledning av motioner om regional konsumentpolitisk verksamhet
Näringsutskottets betänkande 1975/76:31
NU 1975/76:31
med anledning av motioner om regional konsumentpolitisk verksamhet Ärendet 1
detta betänkande behandlas motionerna
1975/76:644 av fru Jonäng m. fl. (c, fp), vari hemställs att riksdagen
1. uttalar att den regionala konsumentverksamheten bibehålls,
2. hos regeringen begär att nya anvisningar utan inskränkningar av verksamheten utfärdas för hemkonsulenternas arbete,
1975/76:836 av herr Henmark (fp), vari hemställs att riksdagen uttalar att hemkonsulentorganisationen i länen har betydelsefulla uppgifter och alltjämt bör bestå,
1975/76:843 av herr Sjönell m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen uttalar att det regionala ledet i den konsumentpolitiska organisationen har betydelsefulla uppgifter och skall bestå,
1975/76:1752 av herr Danell m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen
1. uttalar att regional hemkonsulentverksamhet endast kan upphöra efter riksdagens godkännande,
2. uttalar att lediga hemkonsulenttjänster i sedvanlig ordning skall ledigförklaras, utannonseras och återbesättas,
1975/76:1756 av fru Fraenkel (fp) och herr Jonsson i Alingsås (fp), vari hemställs att riksdagen uttalar att den regionala hemkonsulentorganisationen tills vidare skall bestå oförändrad.
Bakgrund
Hemkonsulentorganisationen började byggas upp omkring år 1910 i hushållningssällskapens regi. När hushållningssällskapens statsunderstödda verksamhet år 1967 överfördes till statliga organ blev hemkonsulenterna tjänstemän hos lantbruksnämnderna. År 1970 överflyttades organisationen till länsstyrelserna, och det uppdrogs åt konsumentinstitutet att svara för ledningen av konsulentverksamheten. Denna uppgift övertogs av konsumentverket, när det inrättades år 1973. Året innan förstärktes hemkonsulentorganisationen med sex tjänster så att nuvarande antal tjänster, 39, uppnåddes. Tio län - Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Örebro, Gävleborgs och Västernorrlands - har vartdera en hemkonsulent. 1 Västerbottens län finns tre hemkonsulenter och i övriga län två.
1 Riksdagen 1975/76. 17 sami. Nr 31
ND 1975/76:31
2 Hemkonsulenternas arbete var tidigare inriktat främst på rådgivning till enskilda hushåll samt medverkan i kurs- och konferensverksamhet. De riktlinjer för konsumentpolitiken som fastställdes år 1972 innefattade att kommunal konsumentpolitisk verksamhet borde byggas upp. Det uttalades att hemkonsulenterna borde ha till uppgift att stödja och främja utvecklingen av denna verksamhet och att förmedla material och synpunkter från den till konsumentverket.
År 1975 (prop. 1975:40, NU 1975:26) drog statsmakterna upp riktlinjer för en väsentlig utbyggnad av kommunernas medverkan i konsumentpolitiken. Enligt den arbetsgrupp inom handelsdepartementet som utarbetade förslag i ämnet skulle all konsumentvägledning och stora delar av den allmänna konsumentinformationen i framtiden vara kommunala uppgifter. Några särskilda regionala resurser för bistånd till kommunerna vid verksamhetens uppbyggnad skulle inte längre behövas. Råd och annat bistånd i det löpande arbetet borde kommunerna få direkt från konsumentverket. De konsumentpolitiska uppgifter som framgent skulle åligga den regionala nivån motiverade enligt arbetsgruppen inte särskilda personalresurser. Därför föreslog gruppen att hemkonsulenttjänsterna skulle dras in från den 1 januari 1976. De resurser som frigjordes härigenom borde successivt tillföras konsumentverket för att detta bättre skulle kunna möta de ökade krav på utrednings- och informationskapacitet som den kommunala verksamheten skulle medföra.
Vid remissbehandlingen av arbetsgruppens förslag hävdades från många håll att det även i framtiden var nödvändigt med konsumentpolitiska resurser på regional nivå. Åtskilliga remissinstanser menade att hemkonsulenttjänsterna borde bibehållas, och somliga förordade t. o. m. en förstärkning av hemkonsulentkåren. Regeringen föreslog en reform som innebar att betydande delar av hemkonsulenternas verksamhet skulle föras ut i kommunerna och att den stödjande verksamheten i huvudsak skulle bli en uppgift för konsumentverket.
Hemkonsulenterna har gjort värdefulla insatser på det konsumentpolitiska området, framhöll chefen för handelsdepartementet i propositionen om kommunal konsumentpolitisk verksamhet. Den föreslagna kommunala verksamheten kunde, anförde han, delvis betraktas som en vidareutveckling och förstärkning av hemkonsulenternas verksamhet. Riksdagens uttalande 1972 om en utbyggnad av hemkonsulentorganisationen måste enligt hans mening ses mot bakgrund av det relativt blygsamma kommunala engagemang som då kunde förutses. Den utvidgade kommunala verksamheten skulle komma att ställa stora krav på statligt bistånd i olika avseenden. Det bedömdes inte vara möjligt att till rimliga kostnader erbjuda kommunerna behövlig service på regional nivå. Genom att komma i direkt kontakt med konsumentverket skulle kommunerna få tillgång till en bredare sakkunskap.
Handelsministern avvisade önskemål som framförts om att den kapacitet
NU 1975/76:31
som hemkonsulenterna fick ledig genom den utvidgade kommunala verksamheten skulle användas för ökade informations- och kampanjaktiviteter på regional nivå. Inom ramen för oförändrad statlig medelstilldelning kunde inte dessa önskemål tillgodoses i någon mera betydande utsträckning samtidigt som konsumentverket gavs de nödvändiga resursförstärkningarna. Förslaget att hemkonsulenttjänsterna skulle dras in och de frigjorda resurserna användas till förstärkningar av konsumentverket var därför i princip riktigt, sade handelsministern. Tjänsterna borde dock, särskilt för att det inte-skulle uppstå avbrott i den direkta konsumentvägledningen, normalt dras in med verkan först från den 1 januari 1977. Frågan om det i vissa fall kunde vara motiverat med regionalt stöd till den kommunala verksamheten även efter denna tidpunkt borde övervägas av konsumentverket, som härvid borde hålla sig inom ramen för den medelstilldelning som handelsministern hade uttalat sig för.
Propositionens förslag rörande hemkonsulenttjänsterna kritiserades i elva motioner, av företrädare för samtliga partier. I flertalet fall påyrkades att tjänsterna skulle bibehållas, i några att hemkonsulentorganisationen skulle få bestå åtminstone tills vidare och att frågan senare skulle prövas på nytt. Genomgående uttalade motionärerna tvivel om att en tillräckligt utbyggd kommunal konsumentpolitisk verksamhet skulle stå till buds inom en snar framtid. 1 flera av motionerna poängterades också mera allmänt betydelsen av en regional förbindelselänk mellan centrala och regionala organ på konsumentpolitikens område.
Näringsutskottet gjorde enhälligt följande uttalande (s. 16), som riksdagen anslöt sig till:
Utskottet delar i väsentliga hänseenden motionärernas uppfattning. Det finns enligt utskottets mening inte underlag för ett beslut nu om indragning i en nära framtid av hemkonsulenttjänsterna i länen. Den verksamhet som bedrivs på regional nivå genom hemkonsulenterna fyller för närvarande en viktig funktion. Den lokala konsumentpolitiska verksamheten är under utbyggnad. Ännu är det dock endast ett begränsat antal kommuner som mera aktivt bedriver sådan verksamhet, och det finns, som flera motionärer påpekat, inga egentliga garantier för att de kommuner som nu skall starta verksamhet på detta område gör det så snart som förutsätts i propositionen. Utskottet vill understryka vikten av att den konsumentpolitiska verksamheten byggs ut i kommunerna. 1 takt med utvecklingen på det kommunala planet bör enligt utskottets mening en anpassning av den regionala organisationen komma till stånd. Den strävan att rationellt fördela de konsumentpolitiska resurserna, som regeringens förslag är ett uttryck för, kan utskottet ansluta sig till. Regeringen bör fortlöpande följa utvecklingen på det lokala och regionala planet och lägga fram förslag till sådana organisatoriska förändringar som föranleds härav.
Vad anslagsfrågan beträffar anförde utskottet att både kommunerna och den bibehållna regionala verksamheten borde garanteras stöd från centralt håll. Trots avvikelsen från regeringens organisationsförslag förordades därför att konsumentverket skulle få den resursförstärkning som regeringen hade f* Riksdagen 1975/76. 17 sam!. Nr 31
NU 1975/76:31
begärt. Riksdagen beslöt i enlighet härmed och avslog en reservation (m) där denna resursförstärkning avstyrktes.
Regeringen uppdrog sedermera den 5 juni 1975 åt konsumentverket att utfärda anvisningar för hemkonsulenternas fortsatta arbete att gälla tills vidare. Härvid skall, hette det i beslutet, följande iakttas:
Hemkonsulenternas arbete skall inriktas på att stimulera och stödja kommunal konsumentpolitisk verksamhet. Detta arbete bör omfatta information om statsmakternas beslut om den kommunala verksamheten samt medverkan - om kommun så önskar - vid planering och uppbyggnad av verksamheten. Hemkonsulenterna skall också på begäran bistå kommunerna i den löpande verksamheten.
Vidare skall hemkonsulenterna svara för konsumentvägledningen i de kommuner, där någon verksamhet inte har påbörjats.
Om arbetet med de nämnda uppgifterna så medger, bör hemkonsulenterna även kunna svara för utbildning och allmän information. Härvid bör så långt möjligt samarbete ske med de kommunala organen. Härutöver skall hemkonsulenterna som hittills vara länsstyrelserna behjälpliga med konsumentpolitisk sakkunskap.
I regleringsbrev till länsstyrelserna den 7 maj 1975 föreskrevs att tjänst som hemkonsulent hos länsstyrelse skulle vid uppkommande ledighet få återbesättas först efter medgivande av regeringen. Medel som frigjordes i samband med uppkommande vakans skulle inte heller få utnyttjas utan sådant medgivande.
Två ärenden om återbesättande av ledigblivna hemkonsulenttjänster har hittills avgjorts av regeringen. De gäller en av de två tjänsterna i vartdera av Kalmar och Norrbottens län. Regeringens beslut innebär att tjänsterna har fått återbesättas genom långtidsvikariat, i Kalmar län till utgången av år 1976 och i Norrbottens län t. o. m. den 30 juni 1976.
Motionerna
1 motionerna rekapituleras mer eller mindre utförligt de senaste årens överväganden och beslut rörande hemkonsulentorganisationen. Mest ingående görs detta i motionen 1975/76:1752. I denna riktas kritik mot att regeringen en vecka före riksdagens beslut den 14 maj 1975 om den kommunala konsumentpolitiska verksamheten utfärdade direktiv till länsstyrelserna att hemkonsulenttjänster som blev lediga inte fick återbesättas utan regeringens medgivande. Här och i motionerna 1975/76:836 och 1975/76:1756 hävdas att ordningen med långtidsvikariat på ledigblivna tjänster innebär att organisationen försvagas och att det skapas en osäkerhet som försvårar rekrytering av kvalificerade personer.
Under de närmaste åren, innan den kommunala konsumentpolitiska verksamheten har blivit fullt utbyggd och vunnit stabilitet, är det särskilt viktigt att den regionala organisationen fungerar utan försvagning, anförs i motionen 1975/76:836. Samma uppfattning uttrycks i motionen 1975/76:1756. Nä -
NU 1975/76:31
ringsutskottets uttalande i ämnet våren 1975 innebar, sägs det där, att hemkonsulentorganisationen skulle bibehållas tills vidare och att en eventuell indragning av tjänster eller ändrad inriktning av verksamheten fick ske först då den kommunala verksamheten hade byggts ut ordentligt.
1 de flesta motionerna framförs den meningen att en regional nivå även fortsättningsvis bör finnas i den konsumentpolitiska organisationen. Överflyttningen till konsumentverket av verksamhet som nu är regional innebär en centralisering som kan få mycket negativa effekter och som strider mot strävandena till regionalisering av statlig verksamhet, sägs det i motionen 1975/76:644. Också i motionen 1975/76:843 argumenteras mot en centralisering av det konsumentpolitiska arbetet. Genom att det finns en regional instans förebyggs alltför stor anhopning av ärenden hos det centrala organet, framhålls i motionen 1975/76:1752. 1 motionerna 1975/76:644 och 1975/76:843 ges exempel på aktiviteter som enligt motionärerna bör bedrivas på länsplanet. Hit hör informationsverksamhet i form av utställningar och särskilaa kampanjer samt vidareutbildning av kommunala konsumentsekreterare. I den förra motionen erinras om att den regionala konsumentverksamheten har anknytning även till andra organ än konsumentverket, såsom statens livsmedelsverk och statens pris- och kartellnämnd. En regional instans är, sägs det i den senare motionen, betydelsefull när det gäller samverkan mellan olika länsorgan, t. ex. i fråga om den yttre eller den inre miljön.
Interpellationsdebatt
Chefen för handelsdepartementet statsrådet Lidbom besvarade den 13 januari 1976 en interpellation (1975/76:74) av fru Oskarsson (c), som hade frågat om statsrådet ansåg att regeringens åtgärder när det gällde återbesättande av lediga hemkonsulenttjänster var förenliga med riksdagens beslut. I svaret redogjordes för riksdagens, regeringens och konsumentverkets beslut med avseende på hemkonsulenterna. Anledningen till regeringens beslut att vakanta hemkonsulenttjänster inte får återbesättas utan regeringens medgivande är, sade handelsministern, att regeringen vill ha reella möjligheter att, som riksdagen förutsatt, få till stånd en anpassning av den regionala organisationen till den kommunala verksamhetens utbyggnad. Konsumentverket följer nu fortlöpande utvecklingen på det kommunala området, meddelades vidare i interpellationssvaret. De uppgifter som verket får in visar, anförde handelsministern, att kommunerna nu har ett påtagligt intresse av att engagera sig i det konsumentpolitiska arbetet. Åtskilliga kommuner har fått i gång en verksamhet och andra står i tur.
I de ärenden om återbesättning av hemkonsulenttjänster som regeringen hittills har prövat har, sade statsrådet vidare, konsumentverket i varje särskilt fall gjort en noggrann bedömning av den kommunala verksamheten i berört län samt en prognos om utvecklingen framöver. Konsumentverket har på
NU 1975/76:31
grundval av de uppgifter man fått fram funnit att återbesättning i de flesta fall bör ske genom långtidsvikariat på viss tid. Regeringen har delat denna bedömning. Handelsministern sade sig finna att de åtgärder som han hade redovisat var helt i linje med riksdagens beslut.
Interpellantén genmälde att diskussionen både i utskottet och i kammaren hade präglats av att den anpassning av verksamheten som man fann angelägen inte skulle innebära en indragning av tjänsterna utan en anpassning av arbetsuppgifterna i takt med att den kommunala konsumentverksamheten förstärktes. Utbyggnaden av denna måste ju, sade interpellanten, innebära ett ökat krav på den regionala verksamheten, bl. a. när det gällde rådgivning i större frågor, utbildning och fortbildningsverksamhet. Därtill kom att hemkonsulenterna hade en viktig funktion när det gällde samverkan mellan olika länsorgan. Att förutsättningarna för hemkonsulenttjänsterna förändras innan man kommer med förslag till organisatoriska förändringar innebär, sade interpellanten, att man rycker undan grunden för eller urholkar verksamheten.
I en replik medgav handelsministern att det fanns en viss tyngd i argumentet att rekryteringen kunde försämras om lediga hemkonsulenttjänster återbesattes blott med långtidsvikariat. Övergångsproblem av denna typ är dock, framhöll han, inte unika för hemkonsulentverksamheten. Han betonade att regeringen vid sina beslut hade ansett sig stå på fast grund och handla i full överensstämmelse med riksdagens intentioner. I län där ingen kommunal verksamhet hade inletts fick allt förbli vid det gamla.
I län där en kommunal verksamhet hade kommit i gång och där man hade förhoppningar om att den skulle bli tämligen heltäckande inom länet förbereddes en avveckling av hemkonsulenttjänsterna genom vakantsättning och tillsättning med långtidsvikariat.
I de två närmast aktuella länen, Kalmar län och Norrbottens län, hade en lokal konsumentpolitisk verksamhet just kommit i gång i vissa kommuner. Att riksdagens beslut skulle innebära att man skulle behålla hemkonsulenterna och anpassa deras uppgifter var, sade handelsministern, för honom ”en ny och något uppseendeväckande tolkning”. Han hade trott sig kunna inläsa i riksdagens beslut att man i princip var totalt ense med regeringen om att den regionala verksamheten på längre sikt skulle avskaffas.
Uppgifter om kommunal konsumentpolitisk verksamhet
Kommunal konsumentpolitisk verksamhet finns vid 1976 års början införd i 95 av landets 278 kommuner. Om verksamhetens organisatoriska förankring föreligger följande uppgifter.
NU 1975/76:31 7
Organ som ansvarar för konsument politisk verksamhet (antaI kommuner)
Juli 1975 Fr. o. m. 1976 Ökning
Konsumentnämnd 10 26 16
Konsumentutskott 1 8 7
Kommunstyrelse 48 50 2
Annan ansvarig' 10 11 1
69 95 26
1 Konsumentkommitté 6 Social centralnämnd 5
Utskottet
Riksdagen fattade våren 1975 beslut om en utbyggnad av den kommunala konsumentpolitiska verksamheten (prop. 1975:40, NU 1975:26). 1 samband därmed behandlades frågan om det konsumentpolitiska arbete på regional nivå som utförs av hemkonsulenterna vid länsstyrelserna. Enligt propositionen skulle betydande delar av detta arbete föras ut i kommunerna. Samtidigt skulle den statliga verksamheten till stöd för de kommunala aktiviteterna förläggas till konsumentverket. Mot denna bakgrund och för att resurser skulle frigöras för de behövliga förstärkningarna hos konsumentverket föreslogs att hemkonsulenttjänsterna skulle dras in med verkan från den 1 januari 1977. I vissa fall skulle det dock bli möjligt att hålla regionalt stationerade tjänstemän även efter denna tidpunkt.
Regeringens förslag beträffande hemkonsulenterna godtogs inte av riksdagen. Det finns inte underlag för ett beslut nu om indragning i en nära framtid av hemkonsulenttjänsterna i länen, anförde riksdagen i sitt yttrande. Den verksamhet som bedrivs på regional nivå genom hemkonsulenterna fyller för närvarande en viktig funktion, konstaterade riksdagen vidare. Den lokala konsumentpolitiska verksamheten var visserligen under utbyggnad, men det var ännu bara ett begränsat antal kommuner som mera aktivt bedrev sådan verksamhet. Inga egentliga garantier ansågs föreligga för att de kommuner som skulle starta verksamhet på området gjorde det så snart som förutsattes i propositionen. Riksdagen underströk vikten av att den konsumentpolitiska verksamheten byggdes ut i kommunerna. I takt med utvecklingen på det kommunala planet bör en anpassning av den regionala organisationen komma till stånd, sades det vidare. Riksdagen gav sin anslutning till den strävan att rationellt fördela de konsumentpolitiska resurserna sorn kom lill uttryck i regeringens förslag. Regeringen borde fortlöpande följa utvecklingen på det lokala och regionala planet och lägga fram förslag till sådana organisatoriska förändringar som föranleddes därav.
Med anledning av riksdagens beslut uppdrog regeringen åt konsumentverket att utfärda anvisningar för hemkonsulenternas verksamhet. Huvudprinciperna för denna angavs i samband med uppdraget. Hemkonsulenternas
NU 1975/76:31
arbete skall enligt dessa principer inriktas på att stimulera och stödja kommunal konsumentpolitisk verksamhet. Vidare skall hemkonsulenterna svara för konsumentvägledningen i de kommuner där ingen verksamhet har påbörjats. De skall även, om arbetet med de nämnda uppgifterna medger det, kunna svara för utbildning och information. Härutöver skall hemkonsulenterna liksom tidigare vara länsstyrelserna behjälpliga med konsumentpolitisk sakkunskap.
I regleringsbrev till länsstyrelserna föreskrev regeringen att hemkonsulenttjänst som blev ledig fick återbesättas först efter medgivande av regeringen. Vakanser har hittills uppkommit i två fall. I båda dessa fall har regeringen beslutat att den ledigblivna tjänsten fick återbesättas endast med långtidsvikariat för begränsad tid. I vartdera av de två län - Kalmar och Norrbottens - som berörs av dessa beslut finns ytterligare en hemkonsulenttjänst med permanent innehavare. Enligt motionen 1975/76:1752 skulle en av de båda hemkonsulenttjänsterna i Värmlands län vara obesatt. Det rör sig emellertid här om en tjänst som skall upprätthållas av vikarie under normal tjänstledighet för innehavaren. Några av landets hemkonsulenter kommer i en nära framtid att avgå med pension.
Som redovisats i det föregående förekom i mitten av januari i år en interpellationsdebatt, där regeringens åtgärder med avseende på hemkonsulenterna redovisades och diskuterades mot bakgrund av riksdagens beslut i ämnet förra året. Efter interpellationsdebatten har de fem motioner som här behandlas blivit avlämnade. De går alla ut på att det regionala ledet i den konsumentpolitiska verksamheten bör bestå och att hemkonsulentorganisationen åtminstone tills vidare bör bibehållas oförändrad. I motionen 1975/76:1752 yrkas särskilt att riksdagen skall uttala sig för att ledigblivna hemkonsulenttjänster skall återbesättas i vanlig ordning.
De meningsskiljaktigheter som nu är aktuella gäller ytterst huruvida särskilda tjänster för regional konsumentpolitisk verksamhet kommer att vara motiverade när den kommunala verksamheten har blivit fullt utbyggd. Det finns enligt utskottets mening goda skäl för att det även i det läget bör finnas en konsumentpolitisk funktion på det regionala planet. Det synes lämpligt att frågan om inriktningen av och resurserna för en sådan regional versamhet nu utreds, så att klarare riktlinjer skapas för den anpassning av den regionala konsumentpolitiska organisationen som riksdagen förra året uttalade sig för. Denna uppgift bör anförtros åt en kommitté med parlamentariskt inslag. I avvaktan på att utredningsarbetet fullföljs och utmynnar i beslut av statsmakterna synes den hittillsvarande regionala organisationen böra bestå intakt och tjänster som blir lediga normalt böra återbesättas i vanlig ordning. I övrigt kan hänvisas till riksdagens ställningstagande förra året. Genom att riksdagen gör ett uttalande till regeringen av den innebörd som utskottet här har angivit kan motionsyrkandena anses ha blivit i huvudsak tillgodosedda.
NU 1975/76:31
9 Utskottet hemställer
att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:644, 1975/76:836, 1975/76:843,1975/76:1752 och 1975/76:1756
1. hos regeringen begär utredning om den regionala konsumentpolitiska verksamheten i enlighet med vad utskottet anfört,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande hemkonsulenttjänsterna.
Stockholm den 24 februari 1976
På näringsutskottets vägnar C. G. REGNÉLL
Nänarande: herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Gustafsson i Byske (c). Andersson i Storfors (s), Andersson i Örebro (fp). Sjönell (c). Blomkvist (s), Wååg (s), Svensson i Malmö (vpk), fru Hansson (s), fru Radesjö (s), herrar Pettersson i Helsingborg (s), Siegbahn (m) och fru Oskarsson (c).