Med anledning av propositionen 1975/76:24 om godkännande av en överenskommelse om grundande av Organisationen för järnmalmsexporterande länder jämte motion

NU 1975/76: 5

Näringsutskottets betänkande 1975/76:5

med anledning av propositionen 1975/76:24 om godkännande av en överenskommelse om grundande av Organisationen för järnmalmsexporterande länder jämte motion

Ärendet

I propositionen 1975/76:24 (handelsdepartementet) har regeringen föreslagit riksdagen att godkänna överenskommelsen om grundande av Organisationen för järnmalmsexporterande länder.

Med anledning av propositionen har väckts motionen 1975/76:34 av herr Siegbahn m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen avslår propositionen.

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en överenskommelse om grundande av Organisationen för järnmalmsexporterande länder. Denna organisation syftar enligt överenskommelsen till att främja ett nära samarbete för att tillvarata medlemsländernas intressen beträffande den järnmalmsexporterande industrin och säkra en ordnad och sund tillväxt av järnmalmsexporten. Vidare skall organisationen hjälpa medlemsländerna att erhålla en rättvis och lönsam avkastning av järnmalmshanteringen och främja vidarebearbetning av järnmalm i medlemsländerna. För att göra det möjligt för medlemsländerna att vidta lämpliga åtgärder skall organisationen utgöra ett forum för informationsutbyte samt effektiva och meningsfyllda konsultationer om problem beträffande den järnmalmsexporterande industrin.

Initiativtagare till organisationens grundande är de ledande malmproducerande utvecklingsländerna. Australien, Canada och Sverige har inbjudits att delta. Andra länder, som exporterar järnmalm eller har betydande järnmalmsreserver och som har liknande intressen som medlemsländerna, kan bli medlemmar. Organisationens högsta instanser är ministerkonferensen och styrelsen. I dessa deltar samtliga medlemsstater. För besluts fattande inom ministerkonferensen och styrelsen krävs enhällighet. Organisationens sekretariat förläggs till London. Kostnaderna delas lika mellan medlemsländerna. Utgifterna för Sveriges andel avses belasta förslagsanslaget Bidrag till vissa internationella byråer m. m. under tionde huvudtiteln.

Motionen

I propositionen redovisas, anför motionärerna, att Sverige i det förberedande arbetet på utformningen av överenskommelsen klart tagit avstånd

1 Riksdagen 1975/ 76. 17 sami. Nr 5

NU 1975/76: 5

från att organisationen skulle få karaktär av kartell med möjlighet att ingripa i marknadsreglerande syfte. Av den överenskommelse som nu läggs fram för ratificering framgår dock enligt motionärerna klart att organisationens karaktär av kartell är betydligt starkare än vad föredragande departementschefen vill göra gällande.

Motionärerna erinrar om att Canada har avböjt medlemskap så länge det inom organisationen inte finns några representanter för de länder som importerar järnmalm. Canada upprätthåller alltså den enligt motionärernas mening riktiga principen att internationella organ som syftar till stabilisering av råvarupriser bör omfatta både köpare och säljare. Inte heller Brasilien har, påpekas det, för avsikt att ansluta sig till organisationen. Motionärerna ifrågasätter om medlemskap kan föra med sig några påtagliga fördelar för de svenska intressenterna. Man kan ju, säger motionärerna, heller inte bortse från de komplikationer som kan uppstå genom att medlemsländernas regeringar får ett direkt statligt ansvar för järnmalmsproducenterna i respektive länder. Motionärerna menar att Sverige inte bör ansluta sig förrän Canada och Brasilien accepterar medlemskap i organisationen.

Utskottet

I propositionen erinras om att de järnmalmsexporterande utvecklingsländerna, vilka år 1973 svarade för 44 % av världshandeln med järnmalm, under de senaste åren har inlett ett närmare samarbete. Detta bedrevs till en början inom ramen för FN:s konferens för handels- och utvecklingsfrågor, UNCTAD, och omfattade såväl producent- som konsumentländer. Samarbetet inom UNCTAD:s ram kom inte att motsvara utvecklingsländernas önskemål att arbetet borde inriktas på konkreta åtgärder i marknadshänseende med bl. a. särskilda åtgärder för att stabilisera priserna. Under åren 1973 och 1974 sökte därför utvecklingsländerna att lägga fast ett aktionsprogram med syfte att harmonisera marknadspolitiken inom ramen för en särskild organisation för järnmalmsexporterande länder. Sverige samt Australien och Canada inbjöds att delta och har gjort detta som observatörer. I det arbete som sedan november 1974 pågått för att utarbeta en stadga för organisationen har Australien, Canada och Sverige samt även Brasilien bestämt motsatt sig en samordning av beslut angående produktion, priser och exportpolitik. Sverige har i stadgearbetet verkat för att organisationen skulle bli enbart ett forum för informationsutbyte och konsultationer. Grundläggande för den svenska regeringens inställning har varit att internationellt samarbete bör bygga på samverkan mellan konsumenter och producenter. En organisation av kartellkaraktär med möjlighet att ingripa i marknadsreglerande syfte har Sverige klart tagit avstånd från. I propositionen framhåller också föredraganden att organisationens huvuduppgift - enligt den nu träffade överenskommelsen - är att främja en balanserad global utveckling av järnmalmsindustrin genom att skapa bättre förutsätt -

NU 1975/76: 5

ningar för varje enskilt medlemsland att vidta lämpliga åtgärder avpassade till de egna problemen. Ett svenskt medlemskap i organisationen med den inriktning den nu har fått medför enligt föredraganden vissa fördelar för Sverige. Särskilt nämns värdet av att delta i ett mellanstatligt informationsutbyte. En förbättrad information om marknadsförhållandena kan skapa förutsättningar för en bättre anpassning av investeringsplaner till långsiktiga efterfrågetendenser och därmed för en mer balanserad utveckling av handeln med järnmalm. Det påpekas också i propositionen att de järnmalmsexporterande utvecklingsländerna har varit angelägna om att Sverige, som har betydande erfarenheter på järnmalmsområdet, skall medverka i organisationen. Det faktum att Sverige aktivt deltar i mellanstatliga råvaruorgan är, anförs det, ett uttryck för viljan att stödja u-länderna.

Föredragandens bedömning av överenskommelsens utformning och syftet med organisationen kritiseras i motionen 1975/76:34. Motionärerna anser att ett medlemskap knappast kan medföra några fördelar för Sverige eller motsvara svenska intressen. Det kan däremot finnas viss risk för att det kan uppstå störningar på den internationella järnmalmsmarknaden genom att regeringarna i medlemsstaterna får ett direkt statligt ansvar för järnmalmsproducenterna i respektive länder. Motionsyrkandet går ut på att propositionen skall avslås.

Den bedömning av värdet för Sveriges vidkommande av ett medlemskap i Organisationen för järnmalmsexporterande länder som redovisas i propositionen kan utskottet ansluta sig till. Med den utformning som överenskommelsen bl. a. genom svenskt inflytande har fått finner utskottet inte att motionärernas invändningar mot ett svenskt medlemskap är övertygande. Deltagande i organisationens arbete kan även ses som ett led i Sveriges strävan att genom internationella organ fl till stånd ett samarbete för att främja ekonomisk och social utveckling i u-länderna.

Vad som föreslås i propositionen i övrigt föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:24 och med avslag på motionen 1975/76:34 godkänner överenskommelsen om grundande av Organisationen för järnmalmsexporterande länder.

Stockholm den 18 november 1975

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s). Regnéll (m). Börjesson i Glömminge (c). Bengtsson i Landskrona (s). Haglund (s). Gustafsson i Byske (c). Andersson i Örebro (fp), Rask (s), Sjönell (c). Blomkvist (s). Hovhammar (m). Wååg (s), Svensson i Malmö (vpk), Petersson i Ronneby (c) och fru Radesjö (s).

NU 1975/76:5

4 Reservation

av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m) som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

I propositionen erinras (= utskottet) propositionen skall avslås.

Utskottet delar inte föredragandens uppfattning att medlemskap i Organisationen för järnmalmsexporterande länder kan medföra påtagliga fördelar för Sveriges del. Värdet av det informationsutbyte som är ett av organisationens huvudsyften är diskutabelt. Det är, som motionärerna påpekar, osannolikt att de svenska intressenterna kommer att genom organisationen få någon information som de inte skulle ha kunnat erhålla på annat sätt.

Utskottet vill vidare framhålla att medlemskap i en organisation där endast producentländer kan ingå strider mot den principiella svenska inställningen att internationellt råvarusamarbete bör bygga på samverkan mellan konsumenter och producenter. Mot bakgrund av utvecklingsländernas ursprungliga syften med ett i fastare former organiserat samarbete finns det viss risk för att organisationen kan komma att få karaktär av kartell. I motionen erinras om att Canada och Brasilien har avböjt medlemskap och att Australien och Sverige alltså skulle bli de enda industriländerna i organisationen. Utskottet anser i likhet med motionärerna att en eventuell svensk anslutning till organisationen bör anstå till dess att även dessa länder kan finna skäl att bli medlemmar.

Utskottet hemstälier

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:34 avslår propositionen 1975/76:24 om godkännande av en överenskommelse om grundande av Organisationen för järnmalmsexporterande länder.

GOTAB 75 10310 S Stockholm 1975