Med anledning av propositionen 1975/76:100 i vad gäller anslag inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde avseende företagareföreningarna och av dem administrerad garanti- och långivning jämte motioner
NU 1975/76:51
Näringsutskottets betänkande 1975/76:51
med anledning av propositionen 1975/76:100 i vad gäller anslag inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde avseende företagareföreningarna och av dem administrerad garanti- och långivning jämte motioner
I detta betänkande behandlas propositionen 1975/76:100 bilaga 13, såvitt denna bilaga har hänvisats till näringsutskottet, samt - helt eller delvis - tio motioner med anknytning därtill. I sina betänkanden 1975/76:53 och 1975/76:54 behandlar utskottet ytterligare några motionsyrkanden som berör företagareföreningarnas verksamhet.
REGIONAL UTVECKLING
1. Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader. Regeringen har under punkten E 3 (s. 172-174) föreslagit riksdagen att till Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader för budgetåret 1976/77 anvisa ett reservationsanslag av 20 700 000 kr.
1 detta sammanhang behandlar utskottet motionerna
1975/76:1825 av herr Westberg i Ljusdal (fp), såvitt gäller hemställan (3) att riksdagen anvisar ett i förhållande till regeringsförslaget förhöjt anslag av 22,5 milj. kr. till företagareföreningarnas administrationskostnader,
1975/76:2113 av herr Ahlmark m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan (4 a) att riksdagen till Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 1,8 milj. kr. höjt anslag av 22,5 milj. kr.,
1975/76:2122 av herr Fälldin m. fl. (c), såvitt gäller hemställan (B 1) att riksdagen till Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader anvisar ett i förhållande till budgetpropositionen med 2 800 000 kr. förhöjt anslag av 23 500 000 kr.
Motionerna
I motionerna - som också innehåller yrkanden rörande anslaget till företags- och branschfrämjande åtgärder (inom industridepartementets verksamhetsområde) - betonas allmänt företagareföreningarnas betydelse som serviceorgan för de mindre och medelstora företagen.
Nödvändigheten av att företagareföreningarnas kapacitet byggs ut framgår, anförs det i motionen 1975/76:2122, av en jämförelse mellan dem och lant -
1 Riksdagen 1975/76. 17 sami. Nr 51
NU 1975/76:51
bruksnämnderna. De senare har, framhåller motionärerna, ca 1 300 personer i arbete för främjande av jordbruket, medan antalet anställda hos företagareföreningarna vid årsskiftet 1974-1975 var 338. Med hänvisning till att flertalet av dessa kan sägas arbeta på att öka och rädda sysselsättningstillfällen jämförs också med antalet anställda inom arbetsförmedlingsverksamheten, ca 4 000. Som ett skäl till höjning av administrationsanslaget anges vidare den utökade utlåningsverksamhet som blir följden om motionärernas förslag (se nedan under punkten 3) om utvidgning av låneramarna genomförs.
Även i motionen 1975/76:2113 nämns serviceorganisationen på jordbrukets område som en förebild för företagareföreningarnas utveckling. Dessa föreningars möjligheter att fullfölja de arbetsuppgifter som har ålagts dem varierar starkt, och denna skillnad är otillfredsställande, säger motionärerna. Varje förening måste, anför de, ha sådana resurser att den kan leva upp till de krav och förväntningar som ställs på den.
Liknande synpunkter återfinns i motionen 1975/76:1825. Många företagareföreningar tvingas i dag föra en mycket starkt defensiv politik, hävdas det här, i det att deras resurser i stor utsträckning tas i anspråk för medverkan vid lösandet av kriser vid företag. Resurser behövs för att jämsides därmed skall kunna föras en offensiv näringspolitik.
Företagareföreningsutredningen
Företagareföreningsutredningen (A 1975:03; ordförande: landshövding Karl Frithiofson) har tillkallats av chefen för arbetsmarknadsdepartementet i december 1975. Utredningen skall göra en översyn av företagareföreningarnas ställning och roll inom samhällets närings- och regionalpolitiska organisation samt en fördjupad analys av vissa frågor om de små och medelstora företagens tillgång till och efterfrågan på krediter. I direktiven anges följande utgångspunkter för utredningens arbete. Den skall undersöka möjligheterna att åstadkomma en alltmer effektiv verksamhet genom ett rationellt utnyttjande av de resurser som ställs till förfogande för företagareföreningarna. De upparbetade kontaktvägarna mellan föreningarna och de mindre och medelstora företagen skall tas till vara vid de organisatoriska förändringar som kan aktualiseras. Statliga och landstingskommunala näringspolitiska insatser på regional nivå skall förbli organisatoriskt samordnade. Samordningen av näringspolitiska och regionalpolitiska åtgärder skall likaså bibehållas. Att kartlägga och utvärdera föreningarnas verksamhet anges vara en viktig utredningsuppgift. De fördelar och nackdelar som följer av att företagareföreningarna utgör ekonomiska föreningar skall närmare studeras. Behovet av och formerna för en ökad samordning av de olika centrala näringspolitiska organens regionala kontakter skall övervägas, och föreningarnas uppgifter inom näringspolitiken skall belysas. Statens industriverk har föreslagit vissa ändringar i reglerna för kreditstödet till mindre och medelstora företag. I syfte att åstadkomma underlag för prövning av
NU 1975/76:51
industriverkets förslag skall utredningen kartlägga det aktuella utbudet av krediter till dessa företag och deras efterfrågan på olika typer av krediter. Utredningsarbetet skall bedrivas skyndsamt, så att de sakkunniga kan lägga fram sina förslag före utgången av år 1976.
Utskottet
Anslaget till företagareföreningarna för administrationskostnader är för det nu löpande budgetåret 18,2 milj. kr. För det kommande budgetåret föreslås i propositionen en höjning till 20,7 milj. kr. Statens industriverk har i sin anslagsframställning förordat en större anslagshöjning, till 22,5 milj. kr. Detta förslag tas upp i motionerna 1975/76:1825 och 1975/76:2113.
I motionen 1975/76:2122 begärs - med hänvisning bl. a. till en av motionärerna föreslagen utvidgning av låneramarna, vilken kan medföra ökad utlåningsverksamhet - att anslaget skall bestämmas till 23,5 milj. kr.
Statliga bidrag får företagareföreningarna också från anslaget inom industridepartementets verksamhetsområde till företags- och branschfrämjande åtgärder. En del av detta anslag är avsett för främjande av företagsservice, varmed förstås utvecklingsfrämjande verksamhet från företagareföreningarnas sida, i första hand teknisk och ekonomisk rådgivning, kontaktförmedling och information. Delposten för detta ändamål föreslås i propositionen (prop. 1975/76:100 bilaga 15 s. 73 f.) utökad från 7,0 milj. kr. under innevarande budgetår till 8,4 milj. kr. (därav 700 000 kr. för speciella ändamål) under nästa budgetår. I tre motioner har väckts förslag om ytterligare medelstillskott. Det nu nämnda anslaget behandlar utskottet i sitt betänkande 1975/76:53.
Som framgår av den redogörelse som har lämnats i det föregående pågår sedan några månader en utredning om företagareföreningarna, vilken skall utmynna i förslag före utgången av år 1976.
Utskottet är, bl. a. mot bakgrund av att företagareföreningarnas verksamhet nu är föremål för översyn, inte berett att tillstyrka större höjning av statens bidrag till föreningarnas administrationskostnader än den som föreslås i propositionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
a) motionen 1975/76:1825 yrkandet 3 och motionen 1975/76:2113 yrkandet 4 a,
b)motionen 1975/76:2122 yrkandet Bl
till Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader för budgetåret 1976/77 anvisar ett reservationsanslag av 20 700 000 kr.
2. Täckande av förluster i anledning av statligt stöd till hantverks- och industriföretag m. fl. Regeringen har under punkten 4(s. 174-176) föreslagit
NU 1975/76:51
riksdagen att till Täckande av förluster i anledning av statligt stöd till hantverks- och industriföretag m. fl. för budgetåret 1976/77 anvisa ett förslagsanslag av 15 000 000 kr.
I detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1975/76:650 av herr Ångström (fp), vari hemställs att riksdagen beslutar att ett reservationsanslag på 5 milj. kr. ställs till regeringens förfogande för budgetåret 1976/77 för fortsatt sanering av företagareföreningarnas äldre lånefordringar.
Uppgifter i anslutning till motionen
Till att täcka förluster på företagareföreningarnas långivning från statens hantverks- och industri lånefond skall i första hand föreningarnas förlusttäckningsfonder utnyttjas. Till sådan fond skall årligen avsättas ett belopp som motsvarar 0,5 % av de lånemedel ur hantverks- och industrilånefonden på vilka föreningarna har att erlägga ränta. Förening vars förlusttäckning visar sig otillräcklig har möjlighet att efter ansökan hos regeringen få kompletterande medel för ändamålet ur förevarande anslag.
För budgetåret 1974/75 anvisades ett belopp av 5 milj. kr. för en sanering av företagareföreningarnas äldre lånefordringar. Detta belopp togs helt i anspråk.
I 1975 års budgetproposition (prop. 1975:1 bilaga 13 s. 153) meddelade chefen för arbetsmarknadsdepartementet att frågan om ändrade regler för avsättning av medel till förlusttäckningsfonderna liksom frågan om skälig nivå på räntan för garantilån prövades inom departementet och att han avsåg att redovisa sina ställningstaganden vid anmälan av 1976 års budgetproposition.
Motionen
Till följd av en föredömlig verksamhet från företagareföreningarnas sida har långivningen med medel ur statens hantverks- och industrilånefond inte förorsakat särskilt stora förluster, anförs i motionen 1975/76:650. Stora kostnader kan emellertid uppstå för föreningarna genom att de vid konkurser måste erlägga ränta till staten för hela tiden från konkurstillfället till dess att konkursen avslutas. Den beslutade saneringen av gamla förluster har, säger motionären, inte givit föreningarna full täckning för deras förluster. Motionären tar upp ett förslag som statens industriverk har lagt fram i sin anslagsframställning.
Utskottet
I motionen 1975/76:650 begärs ett särskilt anslag för fortsatt sanering av företagareföreningarnas äldre lånefordringar. Som framhålls i propositionen kan regeringen efter särskild prövning medge företagareförening bi -
NU 1975/76:51
drag till ersättande av förluster som föreningens egen förlusttäckningsfond inte förslår att täcka. Erforderliga bidrag av detta slag bör enligt departementschefen rymmas i det belopp som föreslås under det nu aktuella anslaget, vilket f. ö. har karaktären av förslagsanslag och alltså vid behov får överskridas. Det kan också noteras att frågan om företagareföreningarnas förlusttäckningsavsättning prövas av företagareföreningsutredningen (se ovan under punkten 1). Med hänvisning till vad här sagts avstyrker utskottet motionen.
Regeringens förslag till medelsberäkning tillstyrks av utskottet.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag tili Täckande av förluster i anledning av statligt stöd till hantverks- och industriföretag m. fl. för budgetåret 1976/77 anvisar ett förslagsanslag av 15 000 000 kr.,
2. att riksdagen avslår motionen 1975/76:650.
STATENS UTLÅNINGSFONDER
3. Statens hantverks- och industrilånefond. Regeringen har under punkten IV: 10 (s. 177 f.) föreslagit riksdagen att
1. medge att för budgetåret 1976/77 statlig kreditgaranti för lån till hantverks- och industriföretag m. m. beviljas med sammanlagt högst 100 000 000 kr.,
2. till Statens hantverks- och industrilånefond för budgetåret 1976/77 under statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag av 35 000 000 kr.
I detta sammanhang behandlar utskottet motionerna
1975/76:510 av herr Rämgård m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger till känna att en ändring i kungörelsen för statens hantverksoch industrilånefond måtte komma till stånd, så att företagareföreningarna bereds möjlighet att bevilja villkorliga lån för genomförande av konsultinsatser för särskild uppföljning i enskilda företag,
1975/76:651 av herr Ångström (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning när det gäller möjligheterna att förbättra lånevillkoren för de lån som ställs till företagens förfogande genom landets företagareföreningar,
1975/76:834 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp), vari hemställs att den övre gränsen för företagareföreningarnas långivning ur statens hantverks- och industrilånefond fastställs till 400 000 kr. per företag,
1975/76:1794 av herr Larfors m. fl. (s), vari hemställs att den övre beloppsgränsen för företagareföreningarnas direktlån ur statens hantverks- och industrilånefond fastställs till 300 000 kr. per företag,
NU 1975/76:51
1975/76:1824 av herr Ulander m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att regler utarbetas som ger företagareföreningarna skyldighet att kräva att kollektivavtal finns för att företagen skall erhålla lån eller andra former av service,
1975/76:2044 av herrar Fälldin (c) och Ahlmark (fp), såvitt gäller hemställan att riksdagen skall
4. medge företagareföreningarna rätt att lämna hantverks- och industrilån upp till ett belopp av 500 000 kr. i varje enskilt fall,
5. till Statens hantverks- och industrilånefond för budgetåret 1976/77 anvisa ett investeringsanslag av 150 000 000 kr.,
1975/76:2113 av herr Ahlmark m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan (3) att riksdagen uttalar att lån ur hantverks- och industrilånefonden skall utgå även till tjänsteproducerande företag,
1975/76:2122 av herr Fälldin m. fl. (c), såvitt gäller hemställan under B att riksdagen skall besluta
2. att höja den övre lånegränsen för företagareföreningarnas lån från medel ur statens hantverks- och industrilånefond från 200 000 kr. till 400 000 kr.,
3. att beslutanderätten angående industrigarantilån (lån med statlig kreditgaranti) skall decentraliseras till länsstyrelsen för lån uppgående till ett belopp av högst 400 000 kr.,
4. att industrigarantilån även skall kunna lämnas i syfte att främja utveckling och avsättning av produkter från enskilt företag,
5. att medge att för budgetåret 1976/77 statlig kreditgaranti för lån till hantverks- och industriföretag m. m. beviljas med sammanlagt högst 150 000 000 kr., innebärande 50 000 000 kr. utöver budgetpropositionen.
Motionerna
1 några motioner anförs argument för utvidgning av ramen för statlig kreditgaranti, höjning av anslaget till statens hantverks- och industrilånefond och höjning av beloppsgränsen för företagareföreningarnas utlåning av medel ur fonden.
Industrigarantilånen är ett smidigt alternativ för kreditgivning till de mindre företagen och bör kunna utnyttjas i avsevärt ökad omfattning, anförs i motionen 1975/76:2122. Motionärerna hänvisar till de yrkanden beträffande dessa lån som de framför i motionen.
Motiveringen för yrkandena i motionen 1975/76:2044 finns i motionen 1975/76:2042. En ökning av anslaget till hantverks- och industrilånefonden och en höjning av den nämnda beloppsgränsen anges där bland de åtgärder för förbättring av de mindre och medelstora företagens kreditförsörjning som motionärerna velat uppställa som villkor för att de skulle biträda regeringens förslag (i propositionen 1975/76:100 bilaga 1) om utvidgad me -
NU 1975/76:51
delsram för allmänna pensionsfondens aktieförvärv (se NU 1975/76:34).
Prisutvecklingen sedan den nuvarande beloppsgränsen, 200 000 kr., fastställdes år 1971 åberopas i motionen 1975/76:834 som motiv för att beloppsgränsen bör höjas. Ett stort antal företag har utnyttjat lånemöjligheten fullt ut, varför en ökning av lånemedlen endast i kombination med en höjning torde innebära ett i realiteten utökat stöd till mindre och medelstora företag, säger motionärerna. Samma synpunkter framförs i motionen 1975/76:1794 och - helt kortfattat - i motionen 1975/76:2122.
Företag som producerar tjänster utgör en växande grupp och har ofta samma svårigheter som mindre industriföretag att få sina kapitalbehov tillgodosedda, heter det i motionen 1975/76:2113, där det pläderas för att företagareföreningarna skall få möjlighet att ge kreditstöd även till den gruppen av företag.
Samtidigt som statens kreditstöd har ökat i omfattning har kravet på insyn och uppföljning av de företag som fått finansiellt stöd ökat, anförs i motionen 1975/76:510. Motionärerna redogör för hur detta uppföljningsarbete är organiserat. De åtgärder som bör genomföras i företagen kräver oftast medverkan av utomstående expertis, påpekas det. De belopp som erfordras för dessa konsultinsatser betecknas som blygsamma med hänsyn till den samhällsekonomiska effekten av att sysselsättningen tryggas för de anställda. Det system med lån för konsultinsatser som motionärerna föreslår skulle, menar de, kunna jämföras med det stöd som tillkommit för att stimulera industrin till utveckling av nya produkter och idéer.
Många nya företag får likviditetssvårigheter redan efter mycket kort tid till följd av höga inkörningskostnader, anförs i motionen 1975/76:651. Antalet företagshaverier är också förhållandevis stort under de första verksamhetsåren. De fem första åren borde kunna vara amorteringsfria med en följande amorteringstid av tio år. En annan möjlighet vore att lämna s. k. annuitetslån med en amorteringstid av tjugo år. En ytterligare åtgärd i samma syfte vore att göra de tre första åren av lånetiden räntefria.
Samhällets stöd bör gå till verksamheter av seriös natur, anförs det i motionen 1975/76:1824. Samhället kan inte ha intresse av att stödja företag som inte fullgör sina skyldigheter mot samhället och de anställda. Motionärerna framhåller att en rad sociala förmåner är förknippade med avtalen på arbetsmarknaden och att det måste finnas ett avtal för att de anställdas rätt skall kunna hävdas.
En decentralisering till länsstyrelserna av beslutanderätten i fråga om industrigarantilån intill ett lånebelopp av 400 000 kr. skulle medföra en avsevärd kortare handläggningstid, sägs i motionen 1975/76:2122.
Uttalande av statens industriverk beträffande kollektivavtal som förutsättning för kreditstöd
Stockholms läns fackliga centralorganisation (FCO) och Halland-Älvsborgs FCO-distrikt har i skrivelser till statens industriverk begärt en översyn
NU 1975/76:51
av gällande regler för bedömning av lånesökandes kreditvärdighet. I anslutning till reservationer av sina representanter i styrelsen för företagareföreningarna i Stockholms län och Hallands län hävdar organisationerna att vid bedömning av en låneansökan hänsyn bör tas till om anställningsförhållandena är reglerade med behörig facklig organisation och att yttrande härvidlag bör inhämtas från den avtalsslutande fackliga organisationen. Stockholms läns FCQ vill även ha en bedömning av arbetsplatsens miljö.
Statens industriverk har i svar till organisationerna den 10 februari 1976 anfört bl. a. följande.
Huvuddelen av bestämmelserna om den kreditstödsverksamhet som företagareföreningarna medverkar i finns i kungörelsen (1960:354, omtryckt 1973:550) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri. I brev till industriverket har regeringen angivit de särskilda villkor - tilllämpning av reglerna i kungörelsen, revision genom en av industriverket utsedd revisor, representation för vissa organ i styrelsen - som skall gälla för företagareförenings rätt att förfoga över statliga medel. Villkor som föreskriver skyldighet för föreningsstyrelse att beakta sådana förhållanden som anges i FCO-distriktens skrivelser saknas. Industriverket har menat att dess befogenhet att utfärda tillämpningsföreskrifter inte sträcker sig längre än till mera allmänt hållna föreskrifter och att verket inte bör ge sig in i en detaljreglering av verksamheten eller föreskriva långtgående villkor för rätten att lämna ut direktlån. Verket går inte utanför den ram som har angivits av regeringen.
Enligt industriverkets mening faller undersökning av det slag som nämns i FCO-skrivelsema inom ramen för kungörelsen i den mån den avser besked om huruvida och i vilken mån omständigheter av angiven art påverkar sökandens kreditvärdighet. Om t. ex. företaget har förklarats i blockad eller varsel om blockad har utfärdats av vederbörande fackförening därför att företagaren vägrar att teckna avtal för arbetstagarnas räkning på de villkor som enligt kollektivavtal gäller för branschen, är detta en omständighet som enligt industriverkets mening i hög grad kan antas påverka företagets lönsamhet och därmed företagarens kreditvärdighet. Detta kan då föranleda att ansökan om direktlån lämnas utan bifall. Vidare kan miljön på arbetsplatsen vara sådan att företagaren kan tvingas vidta kostnadskrävande åtgärder till förbättrande av miljön, något som kan sätta lönsamheten i fara och leda till att kreditvärdigheten bedöms vara dålig. Självfallet är det intet som hindrar att löntagarnas företrädare i styrelsen med ledning av föredragningslistan och genom sina naturliga kontakter med de anställdas organisationer - med beaktande av tillämpliga sekretessregler - undersöker hur det förhåller sig i detta hänseende.
Industriverket anser däremot att företagareförening skulle gå utanför ramen för gällande ordning om den av andra skäl än de nämnda skulle låta sin kreditbedömning påverkas av miljö- eller avtalsförhållanden. Verket har
NU 1975/76:51
för kännedom tillställt alla företagareföreningar avskrift av sin skrivelse till FCO-distrikten.
Tidigare riksdagsbehandling av vissa frågor
Vid riksmötet 1975 förekom två motionsyrkanden av innebörd att företagareföreningarna skulle lä möjlighet att ge kreditstöd till tjänsteproducerande företag - ett ämne som hade varit aktuellt även tidigare. Näringsutskottet (NU 1975:14 s. 91) anförde att förslag om en ändring i kreditstödskungörelsen, innebärande att stöd till vissa serviceföretag skulle möjliggöras, hade lagts fram i en framställning av statens industriverk och att något initiativ från riksdagens sida inte syntes vara motiverat. Motionsyrkandena avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen.
Vid riksmötet 1975 väcktes också en motion med samma förslag om möjlighet för företagareförening att bevilja lån för vissa konsultinsatser som nu återfinns i motionen 1975/76:510. Näringsutskottet (NU 1975:14 s. 91) uttalade att mindre och medelstora företags behov av förebyggande stödoch utvecklingsinsatser rent allmänt i många fall torde kunna tillgodoses inom ramen för företagareföreningarnas administrativa resurser. Vidare hänvisades till att industriverket i sin ovan nämnda framställning om ändringar i kreditstödskungörelsen hade föreslagit att den paragraf som behandlar ändamålen med stödet skulle fä en mera generell utformning, så att kreditgivningen framgent inte i samma utsträckning skulle innebära att medel specialdestinerades till vissa ämnesområden. Motionen avstyrktes av utskottet, dock med reservation av centerpartiets företrädare. Riksdagen avslog motionen.
Även en motsvarighet till motionen 1975/76:651 förekom vid riksmötet 1975. Näringsutskottet (NU 1975:14 s. 89) avstyrkte motionen. Förslagen däri syntes delvis innebära, yttrade utskottet, att ett dittills inte avsett subventionsmoment skulle föras in i det kreditstöd som handhades av företagareföreningarna. Utskottet tilläde dock att ingenting hindrade att sådana uppslag prövades vid den översyn av lånevillkoren som hade initierats genom industriverkets framställning. Riksdagen följde utskottet.
Gällande bestämmelser
Av bestämmelserna i kungörelsen (1960:372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri (omtryckt 1973:550, senast ändrad 1976:162) finns anledning att här nämna följande.
Statligt kreditstöd lämnas för att främja "hemslöjd, hantverk och småindustri samt därmed jämförlig verksamhet" (1 §). Om särskilda skäl föreligger får kreditstöd lämnas även i fråga om annan industriell verksamhet eller i fråga om anläggningsverksamhet eller - med viss begränsning - verksamhet inom jordbrukets binäringar.
NU 1975/76:51
10 Kreditstöd får lämnas för ny-, till- eller ombyggnad eller inredning av lokaler eller anläggningar som är nödvändiga för verksamheten, anskaffning av maskiner, arbetsredskap eller verktyg samt, om särskilda skäl föreligger, förvärv av fabriksbyggnad eller anskaffning av omsättningstillgångar (2 §). Dessutom får, om särskilda skäl föreligger, kreditstöd lämnas till sammanslutning av utövare av kreditstödsberättigad verksamhet i syfte att främja avsättningen av deras produkter eller för att möjliggöra tillkomsten av kollektiva verkstadsanläggningar.
Lånegaranti får beviljas endast för lån som är avsett att återbetalas genom regelbundna avbetalningar under viss tid, högst tio år (9 §). Om det finns särskilda skäl får lånegaranti beviljas för lån med längre återbetalningstid, högst tjugo år, och för lån med amorteringsfrihet under högst tre år.
Utskottet
I ett par motioner föreslås att statligt kreditstöd skall få lämnas för fler ändamål än f. n.
Nuvarande bestämmelser tillåter kreditstöd till sammanslutningar av utövare av kreditstödsberättigad verksamhet i syfte att främja avsättningen av de anslutna företagens produkter. Enligt motionen 1975/76:2122 bör kreditstöd för utveckling och marknadsföring av produkter kunna erhållas även av enskilda företag.
1 direktiven för företagareföreningsutredningen, för vilka en redogörelse har lämnats i det föregående (s. 2), erinras om att statens industriverk har föreslagit vissa ändringar i reglerna för det statliga kreditstödet, främst med avseende på vilka typer av verksamhet som skall kunna få stöd och ändamålet med stödet. Industriverkets förslag skall prövas av utredningen mot bakgrund av en kartläggning av det aktuella utbudet av krediter till små och medelstora företag och av dessa företags efterfrågan på olika typer av krediter.
Utskottet utgår från att även frågan om en sådan ändring som den i motionen 1975/76:2122 föreslagna kommer att övervägas i det sammanhanget och finnér inte skäl för något ställningstagande nu från riksdagens sida i denna sak.
Såsom senast skedde förra året föreslås i motionen 1975/76:2113 att företagareföreningarna skall få rätt att ge lån ur hantverks- och industrilånefonden åt tjänsteproducerande företag. En ändring av nuvarande regler av innebörd att kreditstöd åt vissa serviceföretag möjliggörs har, som utskottet redovisade förra året, förordats av industriverket. Dess förslag prövas nu i ett vidare sammanhang av företagareföreningsutredningen.
I detta läge avstyrker utskottet ett initiativ i saken från riksdagens sida.
Ett annat önskemål som framförs på nytt - nu i motionen 1975/76:510 - är att företagareföreningarna skall få möjlighet att lämna företag med vikande lönsamhet villkorliga lån för konsultinsatser med anknytning till
NU 1975/76:51
den förekommande uppföljningen av företag som har erhållit statligt stöd. Utskottet hänvisar till sitt uttalande i ämnet i fjol, vilket har redovisats i det föregående, och till företagareföreningsutredningens arbete samt avstyrker motionen. Motsvarande hänvisning och samma ställningstagande gör utskottet i fråga om motionen 1975/76:651, där det föreslås en utredning om förbättrade villkor - längre amorteringsfri period, viss räntefrihet etc. - för de lån som ställs till förfogande genom företagareföreningarna.
Ett nytt förslag rörande bestämmelserna om kreditstöd framförs i motionen 1975/76:1824. Där begärs att företagareföreningarna skall bli skyldiga att som villkor för kreditstöd till ett företag ange att förhållandet mellan företaget och dess anställda är reglerat genom kollektivavtal. Förslag av här angiven innebörd har, sedan motionen väcktes, prövats av statens industriverk. Dess uttalande i ämnet har utförligt refererats i det föregående. Utskottet ansluter sig till industriverkets ståndpunkt och avstyrker motionen.
Med hänvisning till önskemål om en avsevärt ökad användning av kreditformen industrigarantilån föreslås i motionen 1975/76:2122 att ramen för statlig kreditgaranti till hantverks- och industriföretag skall utvidgas från 100 milj. kr. - detta budgetårs belopp, som enligt propositionen blir oförändrat - till 150 milj. kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionsyrkandet.
Den övre gränsen för lån ur statens hantverks- och industrilånefond är 200 000 kr. Gränsen höjdes år 1971 från 150 000 kr. Yrkanden om en ytterligare höjning framförs nu i flera motioner. I motionen 1975/76:1794 föreslås den nya gränsen bli 300 000 kr. En höjning till 400 000 kr. påyrkas i motionerna 1975/76:834 och 1975/76:2122. Vidare föreslås i motionen 1975/76:2044 att gränsen skall sättas till 500 000 kr.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att Sveriges Investeringsbank AB sedan hösten 1974 har ett samarbete med företagareföreningarna beträffande s. k. kombinationslån. Samarbetet innebär att banken kompletterar företagareföreningarnas direktlån, vilka alltså är maximerade till 200 000 kr. per låntagare, med egna lån på upp till 300 000 kr. Antalet kombinationslån uppgick vid utgången av år 1975 till 66, och 22 av landets 24 företagareföreningar var då engagerade i lånesamarbetet.
I samband med frågan om en höjning av beloppsgränsen för lån ur hantverks- och industrilånefonden aktualiseras frågan om hur stort investeringsanslag till fonden som erfordras för att efterfrågan på lån skall kunna tillgodoses. Regeringen hemställer om ett anslag av 35 milj. kr., vilket är 5 milj. kr. merän industriverket har föreslagit. I motionen 1975/76:2044 begärs en väsentligt större höjning, till 150 milj. kr. Utskottet tar upp frågorna om beloppsgränsen och om investeringsanslagets storlek i ett sammanhang.
Utskottet finnér det, framför allt mot bakgrund av prisutvecklingen under de senaste åren, motiverat att beloppsgränsen för lån ur hantverks- och industrilånefonden höjs till 300 000 kr. I samband därmed bör investerings -
NU 1975/76:51
anslaget till fonden höjas till 50 milj. kr. för det kommande budgetåret.
Utskottet förutsätter att överläggningar kommer att upptas med Sveriges Investeringsbank om villkor för kombinationslån i framtiden.
Ett ytterligare förslag i motionen 1975/76:2122 är att beslutanderätten i fråga om industrikreditgaranti om högst 400 000 kr. skall decentraliseras till länsstyrelserna. Enligt nuvarande ordning är det industriverket som avgör sådana ärenden.
Decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01), som behandlar frågan om ökad decentralisering inom förvaltningen, prövar bl. a. om arbetsuppgifter bör överflyttas från centrala myndigheter till länsorgan. Utredningen har i november 1975 avgivit ett delbetänkande (Ds Kn 1975:4) om decentralisering av beslut om regionalpolitisk! stöd.
Utskottet utgår från att frågan om en ev. decentralisering av kreditgarantiärendena kommer att tas upp av decentraliseringsutredningen. Det synes också vara naturligt att företagareföreningsutredningen uppmärksammar frågan. Med hänvisning till det sagda avstyrker utskottet motionsyrkandet.
Utskottet hemställer
1. beträffande kreditstöd för utveckling och marknadsföring av produkter att
riksdagen avslår motionen 1975/76:2122 yrkandet B 4,
2. beträffande kreditstöd till tjänsteproducerande företag
att riksdagen avslår motionen 1975/76:2113 yrkandet 3,
3. beträffande lån för finansiering av konsultinsatser att riksdagen avslår motionen 1975/76:510,
4. beträffande förbättrade villkor för lån genom företagareförening att riksdagen avslår motionen 1975/76:651,
5. beträffande kollektivavtal sorn förutsättning för kreditstöd från företagareförening att
riksdagen avslår motionen 1975/76:1824,
6. beträffande medelsram för statlig kreditgaranti
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1975/76:2122 yrkandet B 5 medger att för budgetåret 1976/77 statlig kreditgaranti för lån till hantverks- och industriföretag m. m. beviljas med sammanlagt högst 100 000 000 kr.,
7. beträffande anslag till samt beloppsgräns för lån ur statens hantverks- och industrilånefond
att riksdagen
a) med anledning av regeringens förslag och med avslag på motionen 1975/76:2044 yrkandet 5 till Statens hantverks- och industrilånefond för budgetåret 1976/77 under statens utlåningsfonder anvisar ett investeringsanslag av 50 000 000 kr..
NU 1975/76:51
b) med bifall till motionen 1975/76:1794 och med avslag på motionen 1975/76:834, motionen 1975/76:2044 yrkandet 4 och motionen 1975/76:2122 yrkandet B 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort om höjning av beloppsgränsen för lån ur statens hantverks-och industrilånefond,
8. beträffande decentralisering av beslutanderätt i fråga om lån med statlig kreditgaranti
att riksdagen avslår motionen 1975/76:2122 yrkandet B 3.
Stockholm den 29 april 1976
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s). Haglund (s). Andersson i Storfors (s), Andersson i Örebro (fp), Rask (s), Sjönell (c), Blomkvist (s), Hovhammar (m), Wååg (s), Petersson i Ronneby (c) och fru Oskarsson (c).
Reservationer
1. vid punkten 1 (Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader) av herrar Börjesson i Glömminge (c). Andersson i Örebro (fp). Sjönell (c). Petersson i Ronneby (c) och fru Oskarsson (c) som anser att utskottets yttrande och hemställan under denna punkt (s. 3) bort ha följande lydelse:
Anslaget till (= utskottet) år 1976.
De ekonomiska resurser som f. n. står till företagareföreningarnas förfogande är, som framhålls i motionerna, inte tillräckliga för att föreningarna genomgående skall kunna fylla de berättigade krav som ställs på dem. Den höjning av statens bidrag till föreningarnas administrationskostnader som regeringen föreslår är, särskilt mot bakgrund av de fortlöpande kostnadsstegringarna, inte till fyllest. Utskottet finnér det angeläget att bidraget utökas ytterligare och föreslår att det fastställs till 23,0 milj. kr., dvs. 2,3 milj. kr. mer än det belopp som har föreslagits i propositionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt motionen 1975/76:1825 yrkandet 3, motionen 1975/76:2113 yrkandet 4 a och motionen 1975/76:2122 yrkandet Bl till Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader för budgetåret 1976/77 anvisar ett reservationsanslag av 23 000 000 kr.,
NU 1975/76:51
2. vid punkten 3 (Statens hantverks- och industrilånefond) beträffande kreditstöd för utveckling och marknadsföring av produkter (utskottets hemställan under 1) av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c). Hovhammar (m), Petersson i Ronneby (c) och fru Oskarsson (c) som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet utgår” och slutar med ”denna sak” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en sådan utvidgning av de nu tillåtna kreditgarantiändamålen som föreslås i motionen 1975/76:2122 är betydelsefull och bör genomföras utan dröjsmål. Kreditgaranti i syfte att främja utveckling och avsättning av produkter bör alltså få lämnas inte bara åt företagskollektiv utan även åt enskilda företag.
dels att utskottet under 1 bort hemställa
1. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2122 yrkandet B 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. vid punkten 3 (Statens hantverks- och industrilånefond) beträffande kreditstöd till tjänsteproducerandeföretag (utskottets hemställan under 2) av herrar Regnéll (m). Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c). Hovhammar (m), Petersson i Ronneby (c) och fru Oskarsson (c) som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”1 detta läge” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka att motionärernas önskemål är välbefogat. Det är önskvärt att riksdagen nu slår fast att reglerna för det statliga kreditstödet snarast bör ändras på sådant sätt att även tjänsteproducerande företag kan komma i åtnjutande av kreditstöd.
dels att utskottet under 2 bort hemställa
2. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2113 yrkandet 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. vid punkten 3 (Statens hantverks- och industrilånefond) beträffande medelsram för statlig kreditgaranti (utskottets hemställan under 6) av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c). Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c). Hovhammar (m). Petersson i Ronneby (c) och fru Oskarsson (c) som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet tillstyrker” och slutar med ”avstyrker motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner en sådan utvidgning av kreditgarantiramen påkallad och tillstyrker alltså motionsyrkandet.
NU 1975/76:51
dels att utskottet under 6 bort hemställa
6. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1975/76:2122 yrkandet B 5 medger att för budgetåret 1976/77 statlig kreditgaranti för lån till hantverksoch industriföretag m. m. beviljas med sammanlagt högst 150 000 000 kr.,
5. vid punkten 3 (Statens hantverks- och industrilånefond) beträffande anslag till samt beloppsgräns för lån ur statens hantverks- och industrilånefond (utskottets hemställan under 7) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c), Petersson i Ronneby (c) och fru Oskarsson (c) som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 11 med "Utskottet linner” och slutar på s. 12 med "kommande budgetåret” bort ha följande lydelse:
Maximibeloppet för lån ur hantverks- och industrilånefonden är till följd av prisutvecklingen under de senaste åren reellt sett nu väsentligt lägre än år 1971, då det fastställdes. Utskottet finner en höjning även i förhållande till 1971 års nivå befogad och föreslår att beloppsgränsen bestäms till 500 000 kr. Investeringsanslaget till fonden bör i samband därmed höjas till 150 milj. kr. för det kommande budgetåret.
dels att utskottet under 7 bort hemställa
7. att riksdagen
a) med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1975/76:2044 yrkandet 5 till Statens hantverks- och industrilånefond för budgetåret 1976/77 under statens utlåningsfonder anvisar ett investeringsanslag av 150 000 000 kr.,
b) med bifall till motionen 1975:2044 yrkandet 4 och med anledning av motionen 1975/76:834, motionen 1975/76:1794 och motionen 1975/76:2122 yrkandet B 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om höjning av beloppsgränsen för lån ur statens hantverks- och industrilånefond,
6. vid punkten 3 (Statens hantverks- och industrilånefond) beträffande decentralisering av beslutanderätt i fråga om lån med statlig kreditgaranti (utskottets hemställan under 8) av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c). Hovhammar (m), Petersson i Ronneby (c) och fru Oskarsson (c) som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet utgår” och slutar med "utskottet motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner inte någon utredning rörande decentralisering av industrikreditgarantiärendenas handläggning erforderlig utan anser att riksdagen
NU 1975/76:51
nu bör uttala att beslutanderätten i fråga om garantilån om högst 400 000 kr. bör överflyttas från industriverket till länsstyrelserna.
dels att utskottet under 8 bort hemställa
8. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2122 yrkandet B 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort.
GOTAB Stockholm 1976