Med anledning av motioner om en allmän medborgarförsäkring och om medborgarbidrag
SfU 1975/76:10
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1975/76:10
med anledning av motioner om en allmän medborgarförsäkring och om medborgarbidrag
Motionerna
I motionen 1975:255 (jfr 1975:291) av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om en utredning angående en allmän medborgarförsäkring.
1 motionen 1975:1203 av herr Hörberg (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att frågan om ett allmänt medborgarbidrag blir föremål för utredning.
Motiveringen till motionen 1975:255 finns i motionen 1975:291, i vilken samma motionärer föreslår att riksdagen skall begära förslag från regeringen om förstatligande av de privata försäkringsbolagen. Samtidigt med att så sker bör enligt motionärerna frågan om en allmän medborgarförsäkring, som skulle ta bort behovet av försäkringsbolag, utredas.
Motionen 1975:1203 syftar till genomgripande förändringar i nuvarande bidrags- och skattesystem genom införande av ett till alla medborgare utgående grundbidrag.
Frågornas tidigare behandling
Motionen 1975:291 om förstatligande av de privata försäkringsbolagen har hänvisats till näringsutskottet, som behandlat motionen i sitt betänkande NU 1975:14 (se s. 14 ff., 76 och 105). Motionen avstyrktes av utskottet med motivering att ett tillfredsställande samhälleligt inflytande över försäkringsväsendet inte förutsatte att försäkringsbolagen övertogs av staten. I sammanhanget hänvisade utskottet till försäkringsinspektionens omfattande kontrollfunktion. Riksdagen avslog motionen.
Under en följd av år har i samband med motionsyrkanden om allmän översyn av socialförsäkringssystemet framförts förslag om utredning av frågan om en garanterad minimiinkomst. I socialförsäkringsutskottets betänkande 1973:6 lämnas en utförlig redogörelse för olika yrkanden med sådant syfte. Under åren 1969-1973 avvisade riksdagen utredningsyrkanden under hänvisning i huvudsak till det kontinuerliga utredningsarbetet på socialförsäkringens område och till att frågan om en allmän översyn av socialförsäkringssystemet var för tidigt väckt. Vad särskilt beträffade ett system med garanterad minimiinkomst framhöll andra lagutskottet i sitt utlåtande 1970:41 följande:
1 Riksdagen 1975/76. 11 sami. Nr 10
SfU 1975/76:10
2 Utskottet är skeptiskt till de förslag som lagts fram att man helt eller delvis skall avlösa vårt nuvarande socialpolitiska system med någon form av generellt verkande inkomsttrygghet. Förslagen är alltför diffusa för att man skall kunna göra en bedömning av verkningarna. De angivna fördelarna är ingalunda odiskutabla. I den mån förslagen endast innebär införande av grundtrygghet upp till en viss nivå kan man inte avstå från påbyggnadsanordningar av i princip samma slag som de vi f. n. har. Mot den bakgrunden måste de påstådda administrativa vinsterna bli begränsade.
Den i motionerna redovisade argumenteringen har inte övertygat utskottet om att man skall överge de metoder som hittills använts för att ge den enskilde ett så fullständigt socialt skydd som möjligt. Den stora fördelen med ett system med selektiva och differentierade stödformer är att man på ett ändamålsenligt sätt kan styra hjälpen till de grupper eller till de enskilda som är i behov därav.
Vid 1974 års riksdag framfördes i motioner (c, fp och vpk) krav på en parlamentariskt förankrad utredning med uppgift att förbättra socialförsäkringarna och söka åstadkomma en samordning av det socialpolitiska bidragssystemet. Därvid underströks (c och fp) att utredningen borde undersöka vilka lösningar som bäst kunde tillgodose kravet på en tillfredsställande grundtrygghet och pröva bl. a. möjligheterna att skapa ett system med garanterad minimiinkomst.
Socialförsäkringsutskottet (SfU 1974:36), som erinrade om att det föregående år inte rått några delade meningar i och för sig inom utskottet om nödvändigheten av en samlad översyn av hela det socialpolitiska bidragssystemet, utgick från att den kartläggning som pågick inom den år 1972 tillsatta socialpolitiska bidragsutredningen kunde förväntas vara slutförd senast under första halvåret 1975. Med hänsyn därtill förordade utskottet att en parlamentariskt förankrad kommitté snarast skulle tillsättas med uppgift att verkställa den åsyftade utredningen. Enligt utskottets mening borde kommitténs arbete lämpligen bedrivas på grundval av det material som kom fram genom den socialpolitiska bidragsutredningen. Riksdagen (rskr 336) gav regeringen till känna vad utskottet anfört.
Socialpolitiska bidragsutredningen har i juni i år avlämnat en rapport (Ds S 1975:4)om kartläggning av samordningsfrågor i det socialpolitiska bidragssystemet. På s. 189 ff. i rapporten går utredningen in på olika möjligheter att tillgodose ekonomiska behov genom socialpolitiska anordningar som är mer enhetliga än de nuvarande anordningarna sammantagna kan sägas vara. I sammanhanget diskuteras socialpolitiska "helhetslösningar” såsom allmänt folkbidrag, inkomstgarantikonto och negativ inkomstskatt. I fråga om ett allmänt folkbidrag förutsätter utredningen att detta skall utgå till alla individer och endast differentieras i förhållande till mottagarnas ålder. Med utgångspunkt i ett folkbidrag beräknat på ett basbelopp om 10 000 kr. gör utredningen vissa beräkningar, som utmynnar i slutsatsen att införande av ett allmänt folkbidrag kan antas bli synnerligen kostnadskrävande om det skall ersätta en väsentlig del av det nuvarande socialpolitiska bi -
SfU 1975/76:10
dragssystemet. Samtidigt skulle andra konstadskrävande reformer fl skjutas åt sidan. Utredningen anser därför ett folkbidrag av angivet slag vara från finansiella utgångspunkter orealistiskt. Om bidraget utgår med ett mindre belopp kommer - menar utredningen - en allmän minimigaranti inte att uppnås. Även sådana trygghetsformer, där grundtryggheten täcks genom ett inkomstgarantikonto eller en negativ inkomstskatt, förkastas av utredningen, som sammanfattningsvis konstaterar att man måste söka sig fram på andra vägar vid en realistisk diskussion om en samordning av bidragssystemet och att en allmän socialförsäkring i denna mening förutsätter att det tidigare reformarbetet fortsätter med inriktning på en samordning av olika bidragssystem. I det avslutande kapitlet (kap. 9) ger utredningen sin syn på den fortsatta behandlingen av sådana samordningsfrågor.
I samband med att den socialpolitiska bidragsutredningen avlämnat sin rapport har en parlamentariskt sammansatt kommitté, socialpolitiska samordningsutredningen, tillsatts med uppdrag att göra en utredning om samordningsfrågor i det socialpolitiska bidragssystemet med ledning av den sammanfattning av frågeställningar som anges i rapportens avslutande kapitel.
Enligt direktiven för utredningen skall den undersöka vilka förbättringar i samordningsavseende som kan genomföras inom ramen för befintliga bidragsformer och för dessa fastlagda principer i fråga om bidragens inriktning och omfattning. Arbetet bör bedrivas med utgångspunkt i den totala resurstilldelning och den huvudsakliga fördelning mellan olika områden som är fastställd av statsmakterna.
Utskottet
I motionen 255 av herr Hermansson m. fl. begärs utredning om en allmän medborgarförsäkring. Motiveringen för yrkandet återfinns i den tidigare i år av riksdagen (se NU 1975:14) behandlade motionen 291, som innehåller förslag om förstatligande av de privata försäkringsbolagen. Samtidigt med ett sådant förstatligande bör enligt motionärerna en utredning komma till stånd om en allmän medborgarförsäkring för att ersätta det skydd de privata försäkringsbolagen erbjuder vid person- och egendomsskador. En sådan försäkring skulle nämligen, menar de, ta bort behovet av privata försäkringsbolag.
Förslaget i motionen 291 har inte biträtts av riksdagen. Vid sin bedömning av motionsyrkandet har utskottet att utgå från detta ställningstagande. Mot denna bakgrund finns beträffande yrkandet om en allmän medborgarförsäkring skäl framhålla följande. De allmänna försäkringar, som för närvarande finns och som fortlöpande byggs ut och förbättras, syftar till att ge en grundläggande försörjningstrygghet. De på privat väg erbjudna försäkringarna, främst grupplivförsäkringarna, utgör ett värdefullt komplement härtill. Med hänsyn till de synnerligen skiftande behov som föreligger hos olika medborgare, inte minst när det gäller skyddet mot egendomsskador.
SfU 1975/76:10
skulle enligt utskottets mening en allmän försäkringsform, som helt skulle ta bort behovet av privata försäkringsbolag, kräva en mycket betungande administration och därtill vara kostnadskrävande. Med hänsyn till det anförda och med beaktande av den kontroll och det inflytande samhället har över försäkringsväsendet anser utskottet inte den begärda utredningen påkallad. Vid detta ställningstagande har utskottet även beaktat det arbete som - bl. a. inom den år 1974 tillsatta försäkringsrättskommittén - för närvarande pågår i avsikt att stärka konsumenternas ställning i försäkringsfrågor.
Frågan om att med ett allmänt medborgarbidrag uppnå en grundtrygghet för alla medborgare tas upp i motionen 1203 av herr Hörberg. Motionären framhåller att nuvarande fördelnings- och trygghetssystem lider av sådana brister att en allmän översyn av detta är berättigad. Därvid bör även alternativa, helt nya totallösningar prövas. I motionen skisseras ett förslag till ett samverkande bidrags- och skattesystem, som bygger på ett grundbidrag motsvarande ett basbelopp till varje vuxen medborgare och ett halvt basbelopp till varje medborgare under 18 år. I motionen ges exempel på en rad sociala förmåner, som jämte grundavdraget vid beskattningen skulle kunna ersättas av ett medborgarbidrag. Finansieringen av den beräknade nettokostnaden för bidraget, 46 milj. kr., föreslås ske genom ändringar i skattesystemet, främst genom en omläggning till en proportionell beskattning. Motionären framhåller att det skisserade systemet bör kunna utgöra ett diskussionsunderlag för 1972 årsskatteutredning och den parlamentariska utredning som skall pröva samordningsfrågor inom det socialpolitiska bidragssystemet.
Socialpolitiska bidragsutredningen har i juni i år avlämnat sin rapport om kartläggning av samordningsfrågor i det socialpolitiska bidragssystemet.
I rapporten har utredningen berört frågan om ett allmänt folkbidrag och liknande former av garanterad minimistandard för alla medborgare men avvisat tanken på att införa någon sådan bidragsform. I fråga om ett allmänt folkbidrag har utredningen konstaterat att ett sådant inte är ekonomiskt genomförbart. Utredningen har i stället föreslagit att det fortsatta reformarbetet inriktas på att samordna nuvarande bidragssystem.
När riksdagen föregående år begärde att en parlamentariskt sammansatt utredning skulle få i uppdrag att göra en samlad översyn av hela det socialpolitiska bidragssystemet förutsattes att utredningens arbete skulle bedrivas på grundval av det material som kom fram genom den socialpolitiska bidragsutredningen. Den av riksdagen begärda utredningen har tillsatts i juni i år. 1 enlighet med bidragsutredningens nyssnämnda förslag skall den nya utredningens arbete inriktas på de förbättringar i samordningshänseende som kan genomföras inom ramen för befintliga bidragsformer och för dessa fastlagda principer i fråga om bidragens inriktning och omfattning samt bedrivas med utgångspunkt i den totala resurstilldelning och den huvudsakliga fördelning mellan olika områden som är fastställda av statsmakterna.
I den parlamentariska utredningens uppdrag kan inte anses ingå att pröva
SfU 1975/76:10
ett så väsentligen annorlunda socialpolitiskt trygghetssystem som det som skisserats i motionen 1203, även om utredningen synes oförhindrad att inom nuvarande resursramar föreslå långtgående förändringar för att uppnå en grundtrygghet för alla. Med hänsyn till bidragsutredningens överväganden om förutsättningarna för att införa folkbidrag eller liknande garantier för minimistandard anser sig utskottet inte ha anledning föreslå att frågan om ett allmänt medborgarbidrag blir föremål för särskild prövning. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
1. motionen 1975:255,
2. motionen 1975:1203.
Stockholm den 11 november 1975
På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON
Närvarande: herrar Fredriksson (s), Augustsson (s), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s). Magnusson i Nennesholm (c), fru Håvik* (s), herrar Hyltander (fp), Lindström (s), Fridolfsson (m), Nilsson i Kristianstad (s), Andersson i Nybro (c), Olsson i Stockholm (vpk). Andersson i Edsbro (c), fröken Engman (s) och fröken Rogestam (c).
*Ej närvarande vid betänkandets justering.
Särskilda yttranden
beträffande allmän medborgarförsäknng
1. av herr Olsson i Stockholm (vpk) som anför:
Sedan riksdagen avslog motionen 1975:291 har motiven för ett bifall till motionsyrkandet om en utredning angående en allmän medborgarförsäkring (1975:255) bortfallit. En sådan utredning hade till förutsättning ett ställningstagande i princip för ett förstatligande av de privata försäkringsbolagen. Sedan nyssnämnda beslut fattades har en påtaglig opinionsförskjutning ägt rum i förstatligandefrågorna. Det ges sålunda anledning till att återkomma till denna fråga och därmed även till den konkreta utformning försäkringsväsendet bör få efter ett sådant förstatligande. Vad de renodlade trygghetsfrågorna beträffar har vänsterpartiet kommunisterna vid tidigare riksdagar väckt motioner med yrkande om utredning angående en total allmän försäkring som täcker alla slag av inkomstbortfall. Även denna tankegång röner enligt min mening en ökad resonans. Det kan bli anledning att återkomma även till denna fråga.
SfU 1975/76:10
beträffande medborgarbidrag 2.
av herrar Magnusson i Nennesholm (c), Andersson i Nybro (c), Andersson i Edsbro (c) och fröken Rogestam (c) vilka anför:
Under en följd av år har från centerpartiets sida framförts förslag om utredningar för att nå en förbättrad grundtrygghet för alla medborgare. De reformkrav som därvid tett sig angelägna har varit att få till stånd dels en bättre samordning mellan olika bidragsformer dels en jämnare inkomstoch standardfördelning.
Vid fjolårets riksdag påpekades i en centermotion - som jämte andra föranledde riksdagen att begära en översyn av det socialpolitiska bidragssystemet - att en parlamentarisk utredning med uppgift att förbättra socialförsäkringssystemet och samordna det socialpolitiska bidragssystemet också måste kunna utreda andra tänkbara metoder än hittills och dessutom ha möjligheter att jämföra dagens trygghetssystem med en garanterad minimiinkomst. I motionen angavs vissa krav som måste uppfyllas för att säkerställa en bättre grundtrygghet. Eftersom ett system med garanterad minimiinkomst borde kunna motsvara dessa krav framhölls i motionen att ett sådant alternativ borde bli föremål för en särskilt noggrann prövning i en parlamentarisk utredning.
Vid tiden för riksdagens nämnda begäran om översyn pågick fortfarande den socialpolitiska bidragsutredningens kartläggning av eventuella brister i avseende på samordningen av nuvarande bidragsformer. Det var därför knappast möjligt att precisera de frågor som en parlamentarisk utredning skulle arbeta med i vidare mån än att arbetet lämpligen borde bedrivas på grundval av det material som kom fram genom bidragsutredningen.
Vi konstaterar med tillfredsställelse att vårt utredningskrav på en bättre samordning mellan de olika bidragssystemen tillgodoses i direktiven till den nya parlamentariska utredning som numera tillsatts. Vi måste emellertid beklaga att direktiven synes ge begränsade möjligheter att pröva "heltäckande" trygghetssystem av typen garanterad minimiinkomst. Genom direktivens bindning till bidragsutredningens redovisning av vilka frågor som i fortsättningen bör prövas och genom att förbättringarna i samordningshänseende skall genomföras inom ramen för befintliga bidragsformer och för dessa fastlagda principer i fråga om bidragens inriktning och omfattning synes den parlamentariska kommittén vara förhindrad att bedriva sitt arbete på det förutsättningslösa sätt som skulle vara önskvärt när det gäller så viktiga reformfrågor. Även det förhållandet att arbetet bör bedrivas med utgångspunkt i den totala resurstilldelning och den huvudsakliga fördelning mellan olika områden som är fastställd av statsmakterna begränsar utredningens handlingsmöjligheter. Det summariska material som bidragsutredningen presenterat när den avvisat olika system med garanterad minimistandard är enligt vår mening otillräckligt för ett definitivt ställningstagande i frågan. Bl. a. har när det gäller ett allmänt grundbidrag flera tunga poster
SfU 1975/76:10
i den sociala budgeten, såsom de allmänna barnbidragen, de statliga- och statskommunala bostadstilläggen, studiesociala förmåner och socialhjälp inte tagits med bland de förmåner ett sådant bidrag helt eller delvis skulle kunna ersätta. Inte heller har effekterna av en beskattning av bidraget belysts.
Mot bakgrund av det anförda förutsätter vi att den socialpolitiska samordningsutredningen ger utredningsdirektiven en så vid tolkning, att den anser sig oförhindrad att pröva också trygghetsformer som syftar till en garanterad minimistandard som ger grundtrygghet för alla medborgare.
3. av herr Hyltander (fp) som anför:
Motion 1975:1203 tar upp till diskussion en principfråga av stor räckvidd. Samordningen i dag mellan våra skatte-, socialförsäkrings- och bidragssystem är långt ifrån tillfredsställande. För de flesta medborgare ter sig floran av avdrags-, bidrags- och stödformer som en "snårskog”. Många skattebetalare och bidragsberättigade bidragsmottagare går miste om sina rättigheter på grund av detta.
En samordnande översyn för att åstadkomma förenklingar, förbättringar och överskådlighet synes välmotiverad.
Inom ramen för en sådan samordnande översyn bör motionens principskiss med en garanterad minimiinkomst få utgöra ett diskussionsalternativ. Måhända är frågan om någon form av garanterad minimiinkomst för tidigt väckt för att kunna resultera i utredning omedelbart p. g. a. de utredningar som pågår på skatteområdet och beträffande samordning av sociala förmåner, då direktiven för dessa inte är så vittfamnande.
Den i motionen väckta frågan är emellertid av så stort allmänt intresse och berör så många människor att den inte kan nonchaleras utan måste komma med som e n modell för en helhetslösning om man vill lägga en helhetssyn på det totala skatte-, socialförsäkrings- och bidragssystemet.
... •
.
.