Betänkande 1975/76:SfU18

SfU 1975/76:18

3 Nuvarande lydelse

het enligt förordningen (1947:

577) om statlig förmögenhetsskatt.

Belopp varmed den studerande uppburit återbetalningspliktiga studiemedel får dock ej avräknas såsom skuld.

26 §2

Har studerande vid samma tillfälle beviljats studiemedel för två på varandra följande kalenderhalvår, utgår återbetalningspliktiga studiemedel till honom med högre belopp än som följer av 10, 13, 14, 16, 17, 19 och 21 §§ eller bestämmelse som avses i 22 §, förutsatt att

1. basbeloppet för andra månaden före det senare kalenderhalvåret överstiger basbeloppet för andra månaden före det första kalenderhalvåret med minst 400 kronor, samt

2. den studerande har uppburit det studiebidrag och de återbetalningspliktiga studiemedel som han har beviljats i studiemedel för det senare kalenderhalvåret.

De ytterligare återbetalningspliktiga studiemedel som avses i första stycket utgår med belopp som motsvarar, för heltidsstuderande 70 procent av skillnaden mellan de två basbelopp som avses i första stycket 1 och för deltidsstuderande med 35 procent av skillnaden mellan dessa två basbelopp.

7 kap.

17 §

I fråga om rätt till vuxenstudiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel för tid under vilken den studerande på grund av sjukdom är helt oförmögen att bedriva sina studier äger 4 kap. 28—35 §§ motsvarande tillämpning.

Utgår sjukpenning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller motsvarande ersättning en •

Förutvarande 4 kap. 26 § upphävd genom 1975: 359. t2 Riksdagen 1975/76.11 sami. Nr 18

Föreslagen lydelse

het enligt förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt.

SfU 1975/76:18

4 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ligt annan författning för tid under vilken den studerande uppbär vuxenstudiebidrag, skall vuxenstudiebidraget minskas med det belopp som har utgått i sjukpenning eller sådan ersättning för samma tid.

8 kap.

1§

Den som uppburit återbetalningspliktiga studiemedel skall återbetala dessa genom årliga avgifter.

Återbetalningspliktiga studiemedel som belöper på sjukperiod skall ej återbetalas enligt vad som framgår av 77—80 §§.

Återbetalningspliktiga studiemedel som belöper på tid under vilken den studerande har uppburit utbildningsbidrag skall ej återbetalas enligt vad som framgår av 80 a §.

Återbetalningen skall börja under det tredje året efter det för vilket den återbetalningsskyldige senast uppburit studiemedel.

Återbetalningen skall börja under det tredje året efter det för vilket den återbetalningsskyldige senast uppburit återbetalningspliktiga studiemedel enligt 3 kap. eller studiestöd enligt 4 eller 7 kap.

Det år då återbetalningen skall börja benämnes första avgiftsåret.

5§

Äterbetalningstiden enligt 3 § förkortas, om under denna tid den återbetalningsskyldige frivilligt återbetalt visst belopp eller om beslut angående befrielse enligt 60 § eller återkrav enligt 6 kap. 2 § meddelats i fråga om visst belopp som omfattas av hans återbetalningsskyldighet.

Äterbetalningstiden enligt 3 § förkortas, om under denna tid den återbetalningsskyldige frivilligt återbetalt visst belopp eller om beslut angående befrielse enligt 60 § eller återkrav enligt 9 kap. 2 § meddelats i fråga om visst belopp som omfattas av hans återbetalningsskyldighet.

Förkortningen avser det antal år i slutet av äterbetalningstiden som skulle ha fordrats för debitering av motsvarande avgifter.

16 §

Återbetalningsbeloppet utgör vid utgången av det år, under vilket den återbetalningsskyldige första gången uppburit återbetalningspliktiga stu -

SfU 1975/76:18

1 Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973: 349)

Härigenom föreskrives i fråga om studiestödslagen (1973: 349)1

dels att 4 kap. 16 och 21 §§, 7 kap. 17 § och 8 kap. 1, 2, 5, 16,

18—20, 32, 49, 55 och 56 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 4 kap. 26 § och 8

kap. 80 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

16 §

För heltidsstuderande minskas det belopp som utgår enligt 13 § första stycket och 14 § för varje hel, sammanhängande tidsperiod om 15 dagar med två tjugosjundedelar av den del av den studerandes inkomst under kalenderhalvåret som överstiger nedan för skilda perioder angivna delar av basbeloppet, nämligen

För heltidsstuderande minskas det belopp som utgår enligt 13 § första stycket och 14 § för varje hel, sammanhängande tidsperiod om 15 dagar med en adertondel av den del av den studerandes inkomst under kalenderhalvåret som överstiger nedan för skilda perioder angivna delar av basbeloppet, nämligen

Antal hela, sammanhängande tidsperioder om 15 dagar för vilka studiemedel skall utgå under kalenderhalvåret

högst 4

6 7

lägst 8

Del av basbeloppet -

60 procent 55 procent 50 procent 45 procent 40 procent

Antal hela, sammanhängande tidsperioder om 15 dagar för vilka studiemedel skall utgå under kalenderhalvåret

högst 4

6 7

lägst 8

Del av basbeloppet -

75 procent 70 procent 65 procent 60 procent 55 procent

21 §

Som den studerandes inkomst under kalenderhalvåret enligt 16 och 19 §§ räknas den inkomst som han kan antagas komma att åtnjuta under kalenderhalvåret eller, om studiemedel vid ett och samma tillfälle skall beviljas för två kalenderhalvår, hälften av den inkomst som han kan antagas komma att åtnjuta under kalenderhalvåren. Värdet av naturaförmåner fastställes av regeringen. Doktorandstipendium, statskommunalt bostadstillägg, allmänt barnbidrag och annat studiestöd enligt denna lag än timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag räknas icke som inkomst.

Bestämmelserna i första stycket äger motsvarande tillämpning vid beräkning av makes inkomst i fall som anges i 17 och 19 §§.

Med förmögenhet förstås i 17 Med förmögenhet förstås i 17

och 19 §§ skattepliktig förmögen- och 19 §§ skattepliktig förmögen 1

Lagen omtryckt 1975: 359.

SfU 1975/76:18

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1975/76:18

med anledning av propositionen 1975/76: 22 om ändrade regler för studiesocialt stöd jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1975/76: 22 har regeringen (utbildningsdepartementet) föreslagit riksdagen att anta de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i studiestödslagen (1973: 349),

2. lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.

I propositionen läggs bl. a. fram förslag till författningsändringar föranledda av riksdagens beslut tidigare i år. I fråga om studiemedel föreslås en höjning av fribeloppsgränsen vid prövning mot egen inkomst från 40 till 55 % av basbeloppet per kalenderhalvår för heltidsstuderande som studerar minst 4 månader. Motsvarande höjning av fribeloppsgränsen föreslås ske även för den som studerar kortare tid.

Vidare föreslås att återbetalningspliktiga studiemedel vid studiemedelstilldelning skall få avräknas som skuld vid förmögenhetsberäkning.

De nämnda förändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1976.

De som har beviljats studiemedel för helt kalenderår eller helt läsår föreslås få extra studiemedel med 70 % för heltidsstuderande resp.

35 % för deltidsstuderande av skillnaden mellan basbeloppen för november och maj månad om basbeloppet mellan dessa månader har stigit med minst 400 kr.

När det gäller samordningen av vuxenstudiestödet med sjukförsäkringen läggs provisoriska regler fram för att undvika att den som uppbär båda förmånerna blir överkompenserad.

Förändringarna i dessa hänseenden föreslås träda i kraft den 1 januari 1976.

Lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1975/76.11 sami. Nr IS

SfU 1975/76:18

5 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

diemedel, produkten av det uppburna beloppet och ett jämkat regleringstal.

Har den återbetalningsskyldige under året uppburit återbetalningspliktiga studiemedel vid flera tillfällen, skall varje sådant belopp multipliceras med ett jämkat regleringstal och återbetalningsbeloppet utgöra summan av de belopp som därvid erhålles.

Har under året den återbetalningsskyldige frivilligt återbetalt visst belopp eller har beslut angående befrielse enligt 60 § eller återkrav enligt 6 kap. 2 § meddelats i fråga om visst belopp som omfattas av hans återbetalningsskyldighet, minskas dock återbetalningsbeloppet enligt första eller andra stycket med produkten av sådant belopp och ett jämkat regleringstal. Beröres flera belopp skall varje sådant belopp multipliceras med ett jämkat regleringstal och återbetalningsbeloppet enligt första eller andra stycket minskas med summan av de belopp som därvid erhålles.

18 Med jämkat regleringstal i 16 § tredje stycket avses det tal som erhålles vid beräkning enligt följande formel, nämligen

där a motsvarar det antal dagar som återstod av året när den återbetalningsskyldige gjorde den frivilliga återbetalningen eller när beslutet om befrielse enligt 60 § meddelades eller när den återbetalningsskyldige uppbar de medel i fråga om vilka beslutet om återkrav enligt 6 kap. 2 § meddelades samt r regleringstalet för året. Månad skall anses motsvara 30 dagar.

Har under året den återbetalningsskyldige frivilligt återbetalt visst belopp eller har beslut angående befrielse enligt 60 § eller återkrav enligt 9 kap. 2 § meddelats i fråga om visst belopp som omfattas av hans återbetalningsskyldighet, minskas dock återbetalningsbeloppet enligt första eller andra stycket med produkten av sådant belopp och ett jämkat regleringstal. Beröres flera belopp skall varje sådant belopp multipliceras med ett jämkat regleringstal och återbetalningsbeloppet enligt första eller andra stycket minskas med summan av de belopp som därvid erhålles.

§

Med jämkat regleringstal i 16 § tredje stycket avses det tal som erhålles vid beräkning enligt följande formel, nämligen

där a motsvarar det antal dagar som återstod av året när den återbetalningsskyldige gjorde den frivilliga återbetalningen eller när beslutet om befrielse enligt 60 § meddelades eller när den återbetalningsskyldige uppbar de medel i fråga om vilka beslutet om återkrav enligt 9 kap. 2 § meddelades samt r regleringstalet för året. Månad skall anses motsvara 30 dagar.

19 §

Återbetalningsbeloppet utgör vid utgången av sådant år, vilket infaller efter det år som avses i 16 § men före första avgiftsåret, summan av följande två belopp, nämligen

1. produkten av regleringstalet för året och återbetalningsbeloppet vid utgången av närmast föregående år,

SfU 1975/76:18

6 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. produkten av ett jämkat reglerings tal och de återbetalningspliktiga studiemedel som den återbetalningsskyldige uppburit under året.

Har under året beslut om återkrav enligt 6 kap. 2 § meddelats i fråga om visst belopp, minskas återbetalningsbeloppet enligt första stycket med det belopp som erhålles vid följande beräkning. Det belopp som återkrävs multipliceras med det jämkade regleringstal som beräknades i slutet av det år, för vilket de studiemedel uppburits som omfattas av återkravet. Det belopp som därvid erhålles multipliceras i sin tur med det regleringstal som fastställts under närmast följande år. Motsvarande sker därefter för varje följande år till och med det år under vilket beslutet om återkrav meddelats. Avser återkravsbeloppet studiemedel som uppburits under mer än ett år, skall detta fördelas på respektive år, varefter varje fördelat belopp skall beräknas på nyss angivet sätt. Återbetalningsbeloppet enligt första stycket skall då minskas med summan av de belopp som därvid erhålles.

Har under året beslut om återkrav enligt 9 kap. 2 § meddelats i fråga om visst belopp, minskas återbetalningsbeloppet enligt första stycket med det belopp som erhålles vid följande beräkning. Det belopp som återkrävs multipliceras med det jämkade regleringstal som beräknades i slutet av det år, för vilket de studiemedel uppburits som omfattas av återkravet. Det belopp som därvid erhålles multipliceras i sin tur med det regleringstal som fastställts under närmast följande år. Motsvarande sker därefter för varje följande år till och med det år under vilket beslutet om återkrav meddelats. Avser återkravsbeloppet studiemedel som uppburits under mer än ett år, skall detta fördelas på respektive år, varefter varje fördelat belopp skall beräknas på nyss angivet sätt. Återbetalningsbeloppet enligt första stycket skall då minskas med summan av de belopp som därvid erhålles.

Vid fastställande av återbetalningsbeloppet enligt denna paragraf äger bestämmelserna i 16 § andra och tredje styckena samt 17 och 18 §§ motsvarande tillämpning.

20 §

Återbetalningsbeloppet utgör vid utgången av avgiftsår summan av följande två tal, nämligen

1. produkten av

a) återbetalningsbeloppet vid utgången av närmast föregående år, minskat med dels summan av de preliminära och kvarstående avgifter som under året debiterats den återbetalningsskyldige, dels belopp som den återbetalningsskyldige under året återbetalt frivilligt jämte sådan förhöjning som avses i 57 §, dels belopp i fråga om vilket beslut om befrielse enligt 60 § meddelats under året, dels belopp i fråga om vilket be -

1. produkten av

a) återbetalningsbeloppet vid utgången av närmast föregående år, minskat med dels summan av de preliminära och kvarstående avgifter som under året debiterats den återbetalningsskyldige, dels belopp som den återbetalningsskyldige under året återbetalt frivilligt jämte sådan förhöjning som avses i 57 §, dels belopp i fråga om vilket beslut om befrielse enligt 60 § meddelats under året, dels belopp i fråga om vilket beslut om åter -

SfU 1975/76:18

7 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

slut om återkrav enligt 6 kap. 2 § krav enligt 9 kap. 2 § meddelats

meddelats under året, och under året, och

b) regleringstalet för året, b) regleringstalet för året,

2. produkten av

a) de återbetalningspliktiga studiemedel som den återbetalningsskyldige uppburit under året och

b) ett jämkat regleringstal.

Vid fastställande av återbetalningsbeloppet enligt denna paragraf äger bestämmelserna i 16 § andra och tredje styckena, 17 och 18 §§ samt 19 § andra stycket motsvarande tillämpning.

32 §

Har den återbetalningsskyldige vid årets ingång vårdnaden om barn som är under tio år, minskas avgiftsunderlaget med ett basbelopp.

Avgiftsunderlaget minskas med ett basbelopp, om den återbetalningsskyldige vid årets ingång har vårdnaden om barn som är under tio år eller om han då har

eget barn som är under tio år och lever tillsammans med barnets vårdnadshavare.

Minskning enligt första stycket får dock ej avse större belopp än den del av avgiftsunderlaget som avser den återbetalningsskyldiges inkomst.

Kan på grund av vad som föreskrives i andra stycket gift återbetalningsskyldig ej tillgodogöra sig hela den minskning som anges i första

stycket, skall återstående belopp dragas av från makens inkomst.

49 §

Vid prövning enligt 43 § får slutlig avgift för ett avgiftsår icke bestämmas till högre belopp än att summan av denna slutliga avgift och följande två poster uppgår till högst samma belopp som summan av återbetalningsbeloppet vid utgången av avgiftsåret och den preliminära avgift som har debiterats den återbetalningsskyldige för avgiftsåret

1. den preliminära avgift som debiterats den återbetalningsskyldige för närmast följande avgiftsår,

2. summan av dels belopp som den återbetalningsskyldige återbetalt frivilligt under närmast följande avgiftsår jämte förhöjning sorn avses i 57 §, dels belopp i fråga om vilket beslut om befrielse enligt 60 § meddelats under samma avgiftsår, dels belopp i fråga om vilket beslut om återkrav enligt 6 kap. 2 § meddelats under samma avgiftsår.

2. summan av dels belopp som den återbetalningsskyldige återbetalt frivilligt under närmast följande avgiftsår jämte förhöjning som avses i 57 §, dels belopp i fråga om vilket beslut om befrielse enligt 60 § meddelats under samma avgiftsår, dels belopp i fråga om vilket beslut om återkrav enligt 9 kap. 2 § meddelats under samma avgiftsår.

Har den återbetalningsskyldige enligt 74 § första eller andra stycket eller enligt 75 § återfått belopp som han erlagt i preliminär eller kvarstående avgift och har detta belopp ej tidigare beaktats vid beräkning

SfU 1975/76:18

8 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av återbetalningsbeloppet vid utgången av avgiftsåret, skall detta återbetalningsbelopp ökas med beaktande av det återburna beloppet. Motsvarande gäller i fråga om avgift eller del av avgift i fråga om vilken beslut om debitering förfallit enligt 66 §.

Det belopp i fråga om vilket beslut meddelats om återkrav och som avses i första stycket 2 skall beräknas med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 19 § andra stycket. Vid ökning som avses i andra stycket äger 21 § motsvarande tillämpning.

55 §

Återbetalning enligt 53 § andra stycket 1 före första avgiftsåret skall avse summan av följande två belopp, nämligen

1. produkten av återbetalningsbeloppet vid utgången av närmast föregående år och ett jämkat regleringstal,

2. produkten av de återbetalningspliktiga studiemedel som den återbetalningsskyldige uppburit under året och ett jämkat regleringstal.

Har under året den återbetalningsskyldige frivilligt återbetalt visst belopp eller har beslut angående befrielse enligt 60 § eller återkrav enligt 6 kap. 2 § meddelats i fråga om visst belopp som omfattas av hans återbetalningsskyldighet, minskas dock summan enligt första stycket med produkten av sådant belopp och ett jämkat regleringstal.

Har under året den återbetalningsskyldige frivilligt återbetalt visst belopp eller har beslut angående befrielse enligt 60 § eller återkrav enligt 9 kap. 2 § meddelats i fråga om visst belopp som omfattas av hans återbetalningsskyldighet, minskas dock summan enligt första stycket med produkten av sådant belopp och ett jämkat regleringstal.

Vid fastställande av det belopp som skall erläggas enligt denna paragraf äger bestämmelserna i 16 § andra och tredje styckena, 17 och 18 §§ samt 19 § andra stycket motsvarande tillämpning. Därvid skall dock det regleringstal gälla som fastställts i slutet av närmast föregående år.

56 §

Återbetalning enligt 53 § andra stycket 1 under ett avgiftsår skall avse återbetalningsbeloppet vid närmast föregående års utgång

1. minskat med dels belopp som debiterats den återbetalningsskyldige till betalning av preliminära och kvarstående avgifter under året, dels belopp som den återbetalningsskyldige under året återbetalt frivilligt jämte förhöjning som avses i 57 §, dels belopp i fråga om vilket beslut om befrielse enligt 60 § meddelats under året, dels belopp i fråga om vilket beslut om återkrav enligt 6 kap. 2 § meddelats under året,

1. minskat med dels belopp som debiterats den återbetalningsskyldige till betalning av preliminära och kvarstående avgifter under året, dels belopp som den återbetalningsskyldige under året återbetalt frivilligt jämte förhöjning som avses i 57 §, dels belopp i fråga om vilket beslut om befrielse enligt 60 § meddelats under året, dels belopp i fråga om vilket beslut om återkrav enligt 9 kap. 2 § meddelats under året,

SfU 1975/76:18

9 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. ökat med dels avgift eller del av avgift som den återbetalningsskyldige erlagt under tidigare avgiftsår och som han under året återfått enligt 74 § första eller andra stycket eller enligt 75 §, dels avgift eller del av avgift i fråga om vilken beslut om debitering under året förfallit enligt 66 §,

3. ökat med produkten av det belopp varmed återbetalningspliktiga studiemedel utgått under året och ett jämkat regleringstal.

Från beloppet enligt första stycket avdrages det belopp som motsvarar förhöjning enligt 57 §.

Vid beräkning enligt första stycket äger följande bestämmelser motsvarande tillämpning, nämligen i fråga om

1. första stycket 1, bestämmelserna i 19 § andra stycket,

2. första stycket 2, bestämmelserna i 21 § och 49 § andra stycket,

3. första stycket 3, bestämmelserna i 16 § andra stycket, 17 § och 55 § sista stycket.

80 a §

A terbetalningspliktiga studiemedel, som belöper på tid under vilken den den studerande har uppburit utbildningsbidrag, enligt bestämmelserna om dagpenning och stimulansbidrag, medräknas ej vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel om återbetalningsbelopp och frivillig återbetalning, i den mån de återbetalningspliktiga studiemedlen har återbetalats genom avdrag från utbildningsbidraget.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 4 kap. 26 §, 7 kap. 17 § och

8 kap. 1, 2, 5, 16, 18—20, 32, 49, 55, 56 och 80 a §§, den 1 januari 1976 och i övrigt den 1 juli 1976.

SfU 1975/76:18

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrives att 5 § lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §2

Med årsinkomst avses i denna Med årsinkomst avses i denna lag den inkomst, för år räknat, som lag den inkomst, för år räknat,

någon kan antagas komma att åt- som någon kan antagas komma

njuta under den närmaste tiden. att åtnjuta under den närmaste ti Såsom

inkomst räknas icke all- den. Såsom inkomst räknas icke

mänt barnbidrag, folkpension, till- allmänt barnbidrag, folkpension,

läggspension enligt lagen om all- tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensio- män försäkring till den del pennen föranlett minskning av pen- sionen föranlett minskning av pensionstillskott enligt 3 § lagen om sionstillskott enligt 3 § lagen om

pensionstillskott eller av barntill- pensionstillskott eller av barntill lägg

enligt 9 kap. 1 § sista styc- lägg enligt 9 kap. 1 § sista stycket lagen om allmän försäkring, ket lagen om allmän försäkring,

livränta som avses i 17 kap. 2 § livränta som avses i 17 kap. 2 §

nyssnämnda lag i vad den enligt nyssnämnda lag i vad den enligt

samma lagrum avdragits från pen- samma lagrum avdragits från pension eller understöd som någon på sion eller understöd som någon på

grund av skyldskap eller svågerlag grund av skyldskap eller svåger må

vara föranledd att utgiva. lag må vara föranledd att utgiva.

Som inkomst räknas icke heller vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349) eller utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning.

Vid uppskattning av förmögenhets avkastning skall denna höjas med tio procent av det belopp, varmed förmögenheten må överstiga för den som är gift sextiotusen kronor, och för annan sjuttiofemtusen kronor.

Värdet av naturaförmåner skall uppskattas efter regler, som fastställas av regeringen.

Ifråga om makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda förmögenhet.

Årsinkomst avrundas för envar pensionsberättigad till närmaste hela tiotal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

1 Lagen omtryckt 1973: 909.

2 Senaste lydelse 1975: 324.

SfU 1975/76:18

11 Motionerna

Med anledning av propositionen har följande motioner väckts, nämligen: motionen

1975/76: 109 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen uttalar sig för införande av studielön och hos regeringen begär att utredningsdirektiven — till utredningen om studiesocialt stöd — kompletteras så att utredningen får i uppgift att utarbeta förslag rörande införande av studielön;

motionen 1975/76: 110 av herr Molin m. fl. (fp, c, m) vari hemställs att riksdagen uttalar

1. att den tillkallade utredningen om studiestödet bör ges möjlighet att förutsättningslöst pröva dels frågan om antalet stödformer, dels konstruktionen av studiestödet på högskolenivå, inklusive frågan om studielön,

2. att utredningen bör ges i uppdrag att förutsättningslöst utreda frågan om sjukförsäkring för studerande;

motionen 1975/76: lil av fru Sundberg (m) vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av proposition 1975/76: 22 beslutar att åldersgränsen i 8 kap. 32 § studiestödslagen skall höjas från tio till sexton år.

Utskottet

Med anledning av propositionen 1975: 23 om vidgad vuxenutbildning samt studiestöd för vuxna m. m. (SfU 1975: 14, rskr 1975: 176) antog riksdagen under våren 1975 vissa författningsändringar i studiestödslagen. Bl. a. gjordes med verkan fr. o. m. den 1 januari 1976 sådana formella ändringar i reglerna för behovsprövning mot egen inkomst vid studiemedelstilldelningen som följer av att studiemedlen från nämnda tidpunkt skall beviljas i 15-dagarsperioder i stället för som nu för termin. Riksdagen uttalade samtidigt med bifall till motioner i ämnet att fribeloppsgränsen vid prövningen mot egen inkomst borde höjas från 40 % av basbeloppet per termin till 55 % av basbeloppet per kalenderhalvår och att inkomster över detta belopp endast skulle reducera studiemedlen med hälften i stället för med två tredjedelar. Riksdagen biträdde även motionsyrkanden om att återbetalningspliktiga studiemedel vid behovsprövningen mot egen och makes förmögenhet vid studiemedelstilldelningen skulle få avräknas som skuld.

Propositionen innehåller de förslag till författningsändringar som föranleds av nämnda uttalanden. Då dessa inte ansetts omfatta reglerna

SfU 1975/76:18

om behovsprövning mot egen inkomst när det gäller deltidsstuderande har departementschefen enligt uppgift i propositionen för avsikt att i annat sammanhang återkomma till riksdagen i denna fråga.

Utskottet biträder förslagen och förutsätter med hänsyn till att författningsändringarna skall gälla först fr. o. m. den 1 juli 1976 att förslag till bestämmelser om motsvarande lättnader för deltidsstuderande föreläggs riksdagen i sådan tid att de kan gälla från samma tidpunkt.

Utskottet biträder även propositionen i övrigt. Vad särskilt angår de provisoriska reglerna om samordning mellan sjukpenning eller motsvarande ersättning och vuxenstudiebidraget vill utskottet dock framhålla följande.

Enligt de tidigare i år antagna reglerna får den som uppbär vuxenstudiestöd i form av vuxenstudiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel behålla stödet under sjukdomstid som gör honom oförmögen till studier. Efter en karenstid av 14 dagar bortfaller återbetalningsskyldigheten för de återbetalningspliktiga studiemedlen. En förutsättning härför är dock att den studerande inte samtidigt uppbär sjukpenning eller motsvarande ersättning med belopp överstigande 25 kr. Vid denna gräns inträder återbetalningsskyldighet i motsvarande mån som sjukpenningen ökar. Genom förslaget i propositionen kommer sjukpenning eller motsvarande ersättning att påverka även vuxenstudiebidraget under sjukdom genom att bidraget minskas med det belopp som utgått i sjukpenning. Samordningsreglerna kommer härigenom att medge att den studerande — vare sig han uppbär sjukpenning eller ej — inte kommer att få sämre beloppsmässigt stöd under sjukdomen än under studierna. För de studerande som under sjukdom uppbär sjukpenning — helt eller delvis — i stället för vuxenstudiebidrag kommer emellertid, under förutsättning att sjukpenningen överstiger 25 kr., återbetalningsskyldighet att föreligga även efter karenstidens slut. Så länge sjukpenningen understiger vuxenstudiebidraget synes denna konsekvens inte motiverad. Utskottet förutsätter därför att förhållandet uppmärksammas vid det fortsatta arbetet på att samordna bl. a. vuxenstudiestödet och sjukförsäkringen som för närvarande pågår inom riksförsäkringsverket.

Utskottet övergår härefter till att behandla de motioner som väckts med anledning av propositionen.

Motionerna 1975/76: 109 av herr Hermansson m. fl. och 1975/76: 110 av herr Molin m. fl. tar båda upp frågan, om utredningsdirektiven till den nyligen tillsatta utredningen om studiesocialt stöd överensstämmer med riksdagens intentioner i fråga om utredningsarbetet. Bakgrunden till motionerna är följande.

I samband med behandlingen av propositionen 1974: 14 om studiesocialt stöd hade socialförsäkringsutskottet att ta ställning till ett flertal motioner med olika yrkanden om utredning. Dessa avsåg bl. a. en total

SfU 1975/76:18

översyn av studiemedelssystemet, en övergripande utredning om studiefinansieringssidan och sjukförsäkringen för studerande och en utredning om införande av studielön. Utskottet (SfU 1974: 19) uttalade med anledning härav att det studiesociala systemet borde göras till föremål för en allsidig och förutsättningslös utredning. Vilka frågor som borde omfattas av det kommande utredningsuppdraget ansåg utskottet, bl. a. med hänvisning till SVUX pågående arbete, det vara för tidigt att definitivt ta ställning till. Utskottet framhöll emellertid att man särskilt borde undersöka om och i vad mån förenklingar i nuvarande system var möjliga att åstadkomma. Till de övriga frågor som enligt utskottet kunde bli aktuella att behandla hörde frågor gällande studiemedlens maximibelopp och behovsprövning mot egen och makes inkomst och förmögenhet vid studiemedelstilldelning. Även andra i motionerna aktualiserade frågor borde prövas.

Riksdagen gav regeringen till känna vad utskottet sålunda anfört.

Utskottet prövade tidigare i år i samband med behandlingen av propositionen 1975:23 om vidgad vuxenutbildning samt studiestöd för vuxna m. m. ånyo motionsyrkanden i anslutning till den föregående år begärda utredningen. Bl. a. yrkades då att utredningen skulle få i uppdrag att lägga fram förslag om ett studiestödssystem som tillgodosåg behovet hos både ungdoms- och vuxenstuderande. Enligt en annan motion borde studiemedelssystemet reformeras så att det omfattade alla kategorier i vuxen ålder. I en partimotion från vänsterpartiet kommunisterna framfördes krav på en utredning med uppdrag att pröva frågan om studielön.

Utskottet underströk i det av riksdagen godkända betänkandet SfU 1975: 14 med anledning av dessa motioner att det borde vara en självklar uppgift för utredningen att göra en allsidig och förutsättningslös översyn av hela det studiesociala systemet och att vid utformningen av sina förslag pröva de skilda behov som finns hos olika studerandegrupper. Utskottet uttalade också att det mot bakgrund av att det studiesociala systemet varit i kraft i tio år var önskvärt att en utvärdering av reformens effekter kom till stånd liksom en diskussion i vad mån syftet med reformen uppnåtts. Översynen borde ske med utgångspunkt i en sådan utvärdering och diskussion. Utredningens förslag borde utformas med beaktande av de förändringar som skett på utbildningsområdet och i samhället i övrigt under det senaste decenniet. Utskottet erinrade om att utskottet i andra sammanhang uttalat sig för en översyn av olika regelkomplex och framhöll att dessa frågor borde ägnas särskild uppmärksamhet. Även beträffande frågan om studielön åberopade utskottet att denna fråga kunde prövas inom ramen för den nya utredningen.

Utbildningsministern har nyligen efter regeringens bemyndigande tillkallat en utredning om det studiesociala stödet. I direktiven för ut -

SfU 1975/76:18

redningen, som är parlamentariskt sammansatt, framhåller utbildningsministern att studiehjälps- och studiemedelssystemet mot bakgrund av riksdagens uttalande 1974 nu bör få en övergripande översyn. Efter en redogörelse för utvecklingen av såväl studiehjälps- som studiestödssystemet sedan tillkomsten 1964 anger utbildningsministern allmänna utgångspunkter för utredningsarbetet. En sådan utgångspunkt bör vara att de studiesociala systemen även framdeles bör bestå av dels stödet till de s. k. yngre eleverna inom gymnasieskolan, dels stöd till studerande i högskoleutbildningen. Med hänsyn till de studerandes olika situation vid gymnasiala studier respektive högskolestudier är det enligt utbildningsministern naturligt med en skillnad mellan dessa två systems totala nivåer. En utgångspunkt bör vidare vara att det vid sidan av ett generellt system för högskolestudier som till sin huvuddel är förenat med åt erbetalningsskyldighet skall finnas ett tredje, förmånligare system i enlighet med det förslag om vuxenutbildningsstöd som riksdagen nyligen beslutat om.

Som en allmän utgångspunkt för utredningen betonas också att bidragshöjningar inom det studiesociala systemet med nödvändighet blir mycket kostnadskrävande reformer och därför alltid måste avvägas i ett vidare socialpolitiskt sammanhang, främst inom familje- och bostadspolitiken. Bedömningar av detta slag bör alltså ej ankomma på de sakkunniga, utan deras översyn bör i första hand inriktas på den reformering av nuvarande studiesociala system som utvecklingen på utbildningsområdet motiverar.

Utbildningsministern går därefter i direktiven närmare in på stödet till studerande inom gymnasieskolan respektive stödet till studerande i högskoleutbildning. För båda grupperna betonas starkt vikten av att studiestödet utformas så, att rekryteringen av de studerande inte blir beroende av deras sociala situation. Studiestödet till ungdomsstuderande bör utformas så att det smidigt kan anpassas till ett studiesystem, i vilket ungdomarna varvar studier med yrkesverksamhet eller bedriver gymnasiala studier på deltid. De sakkunniga bör analysera vilken betydelse familj eekonomin har för ungdomarnas val mellan utbildning och annan verksamhet och om analysen motiverar det föreslå sådana förändringar i studiestödet som kan motverka att den enskilda familjens ekonomi styr studievalet eller valet mellan studier och annan verksamhet. I detta sammanhang bör även de problem uppmärksammas som kan uppstå när studerande med i övrigt likartade förhållanden men med skilda studiesociala förmåner deltar i samma utbildning.

När det gäller studiestödet till studerande i högskolan framhåller utbildningsministern att det nya vuxenstudiestödet främst avser något äldre studerande med arbetslivserfarenhet som studerar på lägre utbildningsnivåer och att därför under överskådlig tid behov kommer att finnas av andra slags studiestöd för merparten av de studerande på högskolenivå. Studiemedlens rekryteringseffekt bör analyseras och de sak -

SfU 1975/76:18

kunniga på grundval härav pröva vilka åtgärder som bör vidtas inom studiemedelssystemet för att åstadkomma en bättre social rekrytering. Riktpunkten skall vara att de återbetalningspliktiga studiemedlen utgör huvuddelen av studiestödet och att förslag om en höjning av bidragsdelen bör åtföljas av en redovisning av effekterna av en beskattning av denna. En förbättring av förmånerna inom studiemedelssystemet kan alternativt ske genom förändringar av återbetalningsreglerna.

Motionärerna i motionen 110, herr Molin m. fl., framhåller att direktiven för utredningen på flera punkter är mer restriktiva än vad riksdagen uppenbarligen avsett. Motionärerna pekar på att direktiven fastslår att det även i framtiden skall finnas tre stödformer, trots att riksdagen utgått från att utredningen skulle ha full frihet att pröva de skilda behoven hos olika studerandegrupper. Vidare nämner motionärerna det förhållandet att återbetalningspliktiga studiemedel i fortsättningen skall utgöra huvuddelen av studiestödet på högskolenivå, trots att, anför motionärerna, ”riksdagen uttalat att även frågan om studielön måste prövas av utredningen”. Motionärerna vill därför ha ett nytt uttalande av riksdagen av innebörd att utredningen bör ha full frihet att förutsättningslöst pröva frågan om antalet stödformer samt konstruktionen av studiestödet på högskolenivå, inklusive frågan om studielön. Vidare bör utredningen ges i uppdrag att, i enlighet med riksdagens tidigare uttalanden, förutsättningslöst pröva frågan om sjukförsäkring för studerande.

Inte heller motionärerna i motionen 109 av herr Hermansson m. fl. anser att utredningsdirektiven tillgodoser riksdagens begäran om en förutsättningslös och allsidig utredning. Utredningen bör därför enligt motionärerna ges tilläggsdirektiv som gör det möjligt för den att utreda frågan om en total omläggning av studiemedelssystemet från ett lånesystem till ett lönesystem, eftersom införandet av studielön är en viktig åtgärd för att bryta den sociala snedrekryteringen till högre utbildning.

Utredningsdirektiven har nyligen föranlett fröken Rogestam (c), herr Wijkman (m) och fru Lantz (vpk) att ställa frågor till utbildningsministern. Fröken Rogestam frågade om det är möjligt för den studiesociala utredningen att göra den allsidiga och förutsättningslösa utredning av det studiesociala systemet som riksdagen begärde 1974, herr Wijkman om direktiven till utredningen möjliggör en fri prövning av olika studiefinansieringssystem i enlighet med riksdagens begäran och fru Lantz om utbildningsministern var beredd att komplettera utredningsdirektiven så att riksdagens uttalade intentioner bättre tillgodoses. Utbildningsministern, som besvarade dessa och vissa andra frågor i ett sammanhang den 13 november, anförde: ”Vad gäller utredningens möjligheter att allsidigt och förutsättningslöst utreda det studiesociala stödet har enligt min mening direktiven utformats så att detta är möjligt.”

I den följande debatten underströk utbildningsministern att det var

SfU 1975/76:18

hans bestämda uppfattning, att utredningen hade möjlighet att arbeta allsidigt och att direktiven i det avseendet mycket nära anslöt sig till de formuleringar som finns i riksdagsbeslutet.

Dessa klargörande uttalanden bör enligt utskottets mening utgöra ett gott stöd för utredningen, och utskottet finner det särskilt värdefullt att utbildningsministern så entydigt uttalat att utredningen har möjlighet att allsidigt och förutsättningslöst pröva det studiesociala stödet. Tveksamheten hos motionärerna på denna punkt borde härmed vara undanröjd, men utskottet vill ändå i anslutning till de särskilda frågor som tagits upp i motionerna framhålla följande.

Direktiven har visserligen som en allmän utgångspunkt den uppdelning som i dag finns mellan elever i gymnasial utbildning och högskoleutbildning, en utgångspunkt som är naturlig inte bara med hänsyn till utbildningsväsendets konstruktion utan även till att majoriteten av eleverna i gymnasieskolan fortfarande har anknytning till föräldraekonomin. I direktiven betonas emellertid mycket starkt de skillnader som kan finnas mellan olika studerande inom samma utbildningsform och den uppmärksamhet som detta förhållande kräver. Så t. ex. sägs beträffande ungdomsstuderande att studiestödet bör utformas så att det smidigt kan anpassas till ett studiesystem i vilket ungdomen varvar studier med yrkesverksamhet eller bedriver gymnasiala studier på deltid. Om analyser motiverar det bör de sakkunniga föreslå sådana förändringar i studiestödet som kan motverka att den enskilda familjens ekonomi styr ungdomarnas studieval eller valet mellan studier och annan verksamhet. Problem i anslutning till att studerande med i övrigt likartade förhållanden men med skilda studiesociala förmåner deltar i samma utbildning bör också uppmärksammas. Det sagda återspeglar enligt utskottets mening väl riksdagens uttalande om att utredningen vid utformningen av sina förslag skall pröva de skilda behov som finns hos olika studerandegrupper.

Även när det gäller stödet till studerande på högskolenivå framhålls i direktiven vikten av att en jämnare rekrytering främjas. Som riktpunkt anges att de återbetalningspliktiga studiemedlen skall utgöra huvuddelen av studiestödet. Utskottet anser emellertid att direktiven ger utrymme för en fri prövning av stödets konstruktion. När det gäller yrkandet om införande av studielön finns skäl framhålla följande. Riksdagens ställningstagande till ett motionsyrkande från vänsterpartiet kommunisterna 1974 om en utredning angående införande av studielön innebar att det inom ramen för en allsidig utredning borde finnas möjlighet att även pröva frågan om studielön. Däremot finns inte stöd för påståendet att riksdagen förordat att en sådan utredning skall komma till stånd. Denna uppfattning synes ha delats av motionärerna, eftersom i huvudsak samma motionärer återkom med ett motsvarande yrkande såväl under den allmänna motionstiden i år som i samband med behandlingen

SfU 1975/76:18

av propositionen 1975: 23 om vidgad vuxenutbildning samt studiestöd för vuxna m. m. När yrkandena avstyrktes av utskottet (SfU 1975: 14) med hänvisning till riksdagens ställningstagande 1974 avgav vänsterpartiet kommunisternas representant i utskottet reservation. I linje med det sagda ligger att återbetalningspliktiga studiemedel enligt direktiven skall utgöra huvuddelen av stödet även i fortsättningen. Utskottet vill emellertid fästa uppmärksamheten på att utredningen, om den föreslår en höjning av bidragsdelen, också skall redovisa effekterna härav. Utskottet förutsätter att utredningen i samband därmed kommer in på frågan om studielön.

I socialförsäkringsutskottets av riksdagen nyligen godkända betänkande SfU 1975/76: 11 med anledning av bl. a. motioner om översyn av sjukförsäkringen för studerande förutsatte utskottet att såväl utredningen om studiesocialt stöd som den tidigare i år inom socialdepartementet tillsatta socialpolitiska samordningsutredningen skulle komma in på frågor gällande en sådan försäkring. Utskottet har således redan gett uttryck för sin uppfattning att även sjukförsäkringsfrågoma ryms inom utredningsarbetet.

Med det anförda anser utskottet syftet med motionerna 109 och 110 tillgodosett, och någon riksdagens åtgärd är därför inte påkallad med anledning av dessa motioner.

Utskottet har slutligen att ta ställning till yrkandet i motionen lil av fru Sundberg.

För att studiemedelstagare under visst år skall vara skyldiga att återbetala studiemedel krävs bl. a. att vederbörandes avgiftsunderlag, som beräknas med visst hänsynstagande till egen och eventuell makes inkomst och förmögenhet, överstiger den s. k. avgiftsgränsen, som motsvarar 3,5 basbelopp. Den årliga avgift som skall återbetalas kan uppgå till högst en femtedel av den del av avgiftsunderlaget som överstiger avgiftsgränsen. Har den avgiftsskyldige barn under 10 år minskas avgiftsunderlaget med ett basbelopp. Denna lättnad har införts med hänsyn till den belastning på ekonomin som kostnader för barnets vård medför antingen på grund av barntillsynskostnader eller genom att förälder måste avstå från förvärvsarbete.

I motionen begärs att den nämnda åldersgränsen höjs till 16 år. Kopplingen mellan bamtillsynskostnader och återbetalning är enligt motionärens mening felaktig med hänsyn till att utgifterna för kommunal barntillsyn i allmänhet är låga och att de totala kostnaderna är betydligt högre för ett barn över tio år än för ett yngre barn.

Utskottet anser sig med hänsyn till att utredningen om det studiesociala stödet förutsättningslöst skall pröva även återbetalningsreglerna inom studiemedelssystemet inte ha anledning att i nuläget förorda någon ändring i dessa regler. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen lil.

SfU 1975/76:18

18 Utskottet hemställer att riksdagen

1. med bifall till propositionen 1975/76: 22 antar de i propositionen framlagda förslagen till

a. lag om ändring i studiestödslagen (1973: 349),

b. lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

2. avslår motionen 1975/76: 109;

3. avslår motionen 1975/76: 110;

4. avslår motionen 1975/76: lil.

Stockholm den 2 december 1975

På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), fru Håvik (s), herr Hyltander (fp), fröken Pehrsson (c), herrar Lindström (s), Fridolfsson (m), Nilsson i Kristianstad (s), Olsson i Stockholm (vpk), Nilsson i Norrköping (s), fröken Engman (s) och fröken Rogestam (c).

Särskilt yttrande

av herr Olsson i Stockholm (vpk) som anför:

I den av utskottet behandlade motionen 1975/76: 109 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen skall uttala sig för införande av studielön och vidare att utredningen om det studiesociala stödet skall få direktiv om att utarbeta förslag rörande införande av studielön. Det förstnämnda kravet har inte biträtts av utskottet. Däremot får kravet i det senare hänseendet anses i huvudsak tillgodosett genom vad utskottet anfört. Med anledning av att utskottet har förutsatt att utredningen om det studiesociala stödet också kommer in på frågan om studielön och dess konsekvenser anser jag det inte angeläget att i detta sammanhang reservera mig till förmån för ett riksdagsuttalande om införande av studielön.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1975 750051