Med anledning av motion om prisuppgift på medicinförpackningar
SfU 1975/76:2
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1975/76:2
med anledning av motion om prisuppgift på medicinförpackningar Motionen
I motionen 1975:1227 av herrar Sundkvist (c) och Karlsson i Mariefred (c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder så att varans pris anges på medicinförpackningar.
Bakgrunden till motionen är önskvärdheten av att öka informationen till de enskilda skattebetalarna om den allmänna försäkringens åtagande när det gäller medicinkostnaderna och därmed öka förståelsen hos allmänheten för samhällets insatser.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från Apoteksbolaget AB.
Gällande bestämmelser m. m.
I sjukförsäkringens förmåner ingår ersättning för läkemedelskostnader.
Ersättningen regleras bl. a. i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m. Enligt huvudregeln skall under vissa angivna förutsättningar på apotek kostnadsfritt eller till nedsatt pris tillhandahållas läkemedel som ordinerats av läkare eller tandläkare.
Vissa, i särskild förteckning angivna läkemedel, tillhandahålls kostnadsfritt den som lider av långvarig och allvarlig sjukdom. I övriga fall nedsätts priset för samtidigt förskrivna och inköpta läkemedel med hälften av det belopp varmed priset överstiger 5 kr. och med hela det belopp varmed priset överstiger 25 kr., innebärande att maximiavgiften vid inköp av medicin på recept är 15 kr. Efter den 1 januari 1976 kommer enligt riksdagsbeslut innevarande år(se SfU 1975:16) maximipriset att bli 20 kr. genom att gränsen för hel reduktion av medicinpriset höjs till 35 kr. Prisnedsättningen gäller även p-piller, dock att vid beräkningen av prisnedsättningen kostnaden härför ej får räknas samman med kostnaden för läkemedel.
Huvuddelen av de enskildas kostnader för receptläkemedel bestrids av sjukförsäkringen och sammanlagda beloppet för dessa förmåner uppgick år 1974 till 993,5 miljoner kronor.
Receptkungörelsen, utfärdad av dåvarande medicinalstyrelsen den 15 november 1965, reglerar förordnande och utlämnande av läkemedel från apotek m. m. Kungörelsen innehåller en bestämmelse om att medicinens pris skall anges på receptet vid utlämningen av läkemedlet. Föreskrifter om prisuppgift på förpackningen finns däremot ej.
1 Riksdagen 1975/76. 11 sam!. Nr 2
SfU 1975/76: 2
2 Remissyttrandet
Apoteksbolaget, som inte velat uttala sig om önskvärdheten och betydelsen av att den enskilde skattebetalaren vid varje inköpstillfälle upplyses om ifrågavarande läkemedelskostnader inklusive försäkringskassans andel utan inskränkt sig till att lämna vissa tekniska synpunkter på det föreslagna systemet med prisuppgift på förpackningarnas etikett, har anfört följande:
De regler som gällde för expedition av läkemedel mot recept fram till 1966 innebar, närén föreskrivning (recipe) omfattade mer än en förpackning av ett och samma läkemedel, att normalt endast en av dessa förpackningar försågs med etikett. På denna utsattes uppgift om totalkostnaden för expeditionen. Receptkungörelsen som trädde i kraft 1966 föreskrev i liknande situationer att varje förpackning skulle förses med etikett. Det vållade då ibland svårigheter att på ett enkelt sätt lämna en entydig prisuppgift på etiketterna, varför denna uppgift, sedermera kommit att utelämnas.
Vid de försök med dataterm inål betjänad receptexpedition som nu pågår på ett tiotal apotek kommer prisuppgiften tillbaka i form av en särskild lapp med priset uppdelat på sjukförsäkringsandel och patientandel. Lappen är i första hand avsedd för den som skall ta betalt vid apoteksdisken. Men om och när terminalhantering av recept allmänt kommer att införas på apoteken vållar det inga besvär att programlägga framtagningen av ytterligare ett exemplar av prisuppgifter för överlämning till kunden.
I avvaktan på att ett sådant system skall bli verklighet, skulle det vålla apoteken minst av merarbete och teknisk komplikation om personalen ökade den aktiva, muntliga upplysningsverksamheten kring kostnadsbilden.
Ett alternativt system med en på etiketten påtryckt eller på annat sätt utskriven prisuppgift låter sig genomföra men det kan komma att innebära förändringar i expeditionsrutinerna och viss förlängning av expeditionstiden för att informationen skall bli så klar och entydig som möjligt.
Apoteksrutinema liksom de författningsföreskrifter som ibland ligger bakom dessa förändras och anpassas successivt. Skulle den genom motionen aktualiserade prisinformationen bedömas som angelägen bör det få ankomma på Apoteksbolaget att detaljutforma informationssättet, så att det motsvarar intentionerna bakom förslaget och tar hänsyn till då existerande förutsättningar för apotekens expeditionsarbete.
Utskottet
Huvuddelen av kostnaderna för receptläkemedel bestrids av den allmänna försäkringen. Den enskildes kostnad för läkemedel, som samtidigt förskrivits och inköpts, är f. n. maximerad till 15 kr. Kunden får i allmänhet inte upplysning om prisnedsättningens storlek.
Motionärerna i motionen 1227, herrar Sundkvist och Karlsson i Mariefred, framhåller att den enskilde skattebetalaren har mycket små möjligheter att exakt avgöra vad skattemedel och försäkringsavgifter används till och att det ställer sig mycket svårt att helt klargöra detta med en samhällsinformation. På ett område som medicinkostnadernas skulle emellertid, menar motionärerna, den enskilde kunna få en inblick i försäkringens kostnadsomfattning om det verkliga priset fördes upp på medicinförpackningarna.
SfU 1975/76:2
3 Den prisinformation som motionärerna efterlyser gavs fram till 1966 vid medicininköp men slopades enligt vad Apoteksbolaget upplyst i sitt remissyttrande på grund av svårigheterna att på ett enkelt sätt lämna en entydig prisuppgift i de fall receptet expedieras i mer än en förpackning. Dessa svårigheter kommer enligt bolaget att elimineras närén dataterminalbetjänad receptexpedition kan genomföras på samtliga apotek.
Utskottet är enigt med motionärerna om värdet av en fortlöpande information om vad skatter och sociala avgifter används till. Genom myndigheter och massmedia pågår ständigt en omfattande sådan information, och medborgarna torde i allmänhet vara medvetna om de omfattande åtaganden som samhället gjort på den allmänna försäkringens område. Inte minst i fråga om medicinförbrukningen pågår en intensiv kostnadsdebatt. Utskottet är emellertid inte helt övertygat om att den av motionärerna anvisade vägen är den lämpligaste när det gäller att nå syftet att ge alla medborgare en så god information som möjligt och därmed öka förståelsen för samhällets insatser. Majoriteten av medborgarna behöver endast sporadiskt köpa receptbelagd medicin. De stora individuella läkemedelskostnaderna hänför sig i stället till kroniskt sjuka, ofta arbetsoförmögna och gamla människor, som regelbundet måste inköpa medicin. En individuell information om kostnaderna vid läkemedelsinköpet skulle därför komma att nå i huvudsak de senare grupperna. I den mån motionen även syftar till att genom information minska läkemedelskostnaderna för samhället, något som kommit att framstå som alltmer angeläget, måste informationen i första hand riktas till läkarna, som har att välja och värdera de olika läkemedlen i varje enskilt fall.
Utskottet anser således att en fortsatt kollektiv information bäst gagnar motionens syfte. Detta innebär emellertid inte att utskottet ställer sig avvisande till att kunden rutinmässigt får ett exemplar av den totala prisuppgiften vid medicininköp om resurserna med dataterminalbetjänad receptexpedition i framtiden kommer att medge att så lätt kan ske. Utskottet är däremot i nuläget, med hänsyn till det osäkra värdet av enskild information och till det administrativa merarbete som skulle bli följden, inte berett att medverka till att några särskilda åtgärder vidtas för att upplysa kunderna om medicinens verkliga kostnad. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1975:1227.
Stockholm den 15 oktober 1975
På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON
SfU 1975/76:2
4 Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Augustsson (s). Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik (s), herrar Hyltander (fp), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Lindström (s), Nilsson i Kristianstad (s), Andersson i Nybro (c), Olsson i Stockholm (vpk), Andersson i Edsbro (c) och Nisser (m)*.
*Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 75 9856 S Stockholm 1975