Med anledning av motioner om beräkning av socialförsäkringsavgifter i vissa fall m. m.

SfU 1975/76: 22

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1975/76: 22

med anledning av motioner om beräkning av socialförsäkringsavgifter i vissa fall m. m.

Motionerna

1975/76:554 av herr Josefson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning om införande av ett avgiftsfritt belopp i botten av inkomsten vid uttagandet av egenavgifter till socialförsäkringarna från egna företagare och fria yrkesutövare,

1975/76:733 av herr Andersson i Nyrbro m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om att ett avgiftsfritt grundbelopp för egenföretagare införs när det gäller uttag av social försäkringsavgift till folkpensioneringen,

1975/76:741 av herr Korpås (c) och fröken Rogestam (c) vari hemställs

1. att riksdagen uttalar att tillfälliga inkomster av royalty inte skall vara att betrakta som inkomst av rörelse, utan att socialförsäkringsavgifter skall betalas av den som tar tjänsten i anspråk,

2. att riksdagen - om ett uttalande enligt föregående punkt ej kan ske - hos regeringen anhåller om förslag till sådan ändring i av riksdagen den 4 december 1975 antagna lag om ändring i lagen om allmän försäkring, lag om ändring i lagen om löntagaravgift och lag om ändring i lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m. att motsvarande effekt nås,

1975/76:743 av herrar Strindberg (m) och Nordgren (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att ATP-avgiften fr. o. m. den 1 januari 1977 fastställs till 9 procent,

1975/76:1189 av herrar Johansson i Skärstad (c) och Persson i Heden (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till sådan ändring i lagen om allmän försäkring att särbehandlingen i fråga om uttag av socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen av pensionär som driver eget företag i form av aktiebolag undanröjs,

1975/76:2005 (jfr 1975/76:1979) av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att socialförsäkringsavgifterna till folkpensionering och sjukförsäkring endast skall utgå på den del av inkomsten som understiger 7,5 gånger basbeloppet från och med 1 januari 1976.

1975/76:2136 (jfr 1975/76:2135) av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att ATP-avgift ej skall uttas för arbetskraft över 55 år.

1 Riksdagen 1975/76. II sami. Nr 22

SfU 1975/76:22

2 Gällande bestämmelser m. m.

Soda/försäkringsavgifterna

Genom beslut av 1973 års höstriksdag (prop. 1973:144, SfU 1973:28, rskr 339) avskaffades med verkan fr. o. m. den 1 januari 1974 folkpensionsavgiften och ersattes med en socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen. Denna avgift, som utformades i nära anslutning till de bestämmelser om socialförsäkringsavgifter vilka redan tidigare fanns i lagen om allmän försäkring, höjdes genom beslut av 1974 års riksdag (prop. 1974:129, SfU 1974:32, rskr 332) till 4,2 % för år 1975 och till 4,7 % för år 1976. Vid 1975 års riksdag (prop. 1975:92, SfU 1975:17, rskr 127) höjdes avgiften, i vad den belöper på tid efter den 1 januari 1976, med ytterligare 1,5 % till 6,2 % av avgiftsunderlaget.

Sjukförsäkringens kostnader täcktes före den 1 januari 1975 tillen tredjedel av statsbidrag, till ca 40 % av socialförsäkringsavgifter från arbetsgivarna och till resterande ca 27 % av avgifter från de försäkrade. Genom beslut av 1974 års riksdag (prop. 1974:132, SkU 1974:54, rskr 329) slopades fr. o. m. 1975 löntagarnas socialförsäkringsavgifter till sjukförsäkringen. I samband därmed höjdes arbetsgivarnas och egenföretagarnas avgifter till sjukförsäkringen från 3,8 % till 7 % av avgiftsunderlaget. Numera har, enligt beslut av 1975 års riksdag, denna avgift (prop. 1975:36 och 92, SfU 1975:16 och 17 samt rskr 125 och 127) höjts till 8 "« av avgiftsunderlaget. Samtidigt har den tidigare begränsningen av avgiftsunderlaget till 7,5 gånger basbeloppet avvecklats i fråga om alla socialförsäkringsavgifter med undantag av den till ATP. Genom utvidgningen av avgiftsunderlaget och höjningen av avgiftsprocenten för sjukförsäkringen beräknas 85 av sjukförsäkringskostnaden, däri inräknat kostnader för föräldraförsäkringen och den särskilda sjukförsäkringen för studerande, bli täckta genom socialförsäkringsavgifter från arbetsgivare och egenföretagare. Statsbidraget till sjukförsäkringen uppgår således fr. o. m. 1976 till 15 "<> av kostnaderna.

Avgiften till ATP utgör för år 1975 11 % och skall för ett vart av åren 1977-1979 utgå med 11,75 % av avgiftsunderlaget. Vid beräkningen av denna avgift får göras ett basbeloppsavdrag (f. n. 9 700 kr.).

Arbetsgivarna har - utöver tidigare nämnda avgifter - också att erlägga avgifter till del pensionsförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen, yrkesskadeförsäkringen och arbetsmarknadsutbildningen samt vuxenutbildningsavgift, arbetarskyddsavgift och lönegarantiavgift. Dessa avgifter utgör för år 1976 tillhopa 1,490 % av avgiftsunderlaget.

Underlag för arbetsgivares avgifter utgörs av de kontantlöner i pengar och naturaförmåner i form av kost och bostad som utgår till anställda och som - exklusive omkostnadsavdrag - under året uppgått till minst 500 kr. Egenavgifterna erläggs på inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, dvs. främst inkomst av jordbruk, rörelse eller uppdrag. Till grund för av -

SfU 1975/76:22

giftsberäkningen läggs i princip den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt.

I fråga om egenföretagare gäller att han inte behöver erlägga socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen för egen inkomst från företaget om han uppnått 65 års ålder. Han är också befriad från socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen om han vid avgiftsårets ingång fyllt 67 år (fr. o. m. den 1 juli 1976 sänks denna åldersgräns till 65 år). En arbetsgivare måste emellertid betala sådana avgifter för sina anställda oavsett deras ålder. Detta innebär att en egenföretagare som driver en rörelse i form av aktiebolag och därmed betraktas som sin egen arbetsgivare måste betala socialförsäkringsavgifter till sjukförsäkringen och folkpensioneringen på egen inkomst från detta företag oberoende av hur gammal han är men att han är befriad från avgift på samma inkomst efter 65 år (resp. 67) års ålder, om han driver rörelsen som handelsbolag eller enskild firma.

Allmän arbetsgivaravgift

Förutom socialförsäkringsavgifter uttas av arbetsgivare och egenföretagare en allmän arbetsgivaravgift om 4%. Den allmänna arbetsgivaravgiften i form av egenavgift skall erläggas av fysisk person, som åtnjutit inkomst av här i riket bedriven rörelse eller inkomst av här i riket belägen jordbruksfastighet som brukas av honom. Därvid gäller att avgift endast tas ut på den del av inkomsten som överstiger 18 000 kr.

Likställighetsavtal

Enligt bestämmelser som gäller fr. o. m. den 1 januari i år (prop. 1975/76:46, SfU 1975/76:17, rskr 67) skall uppdragsgivare alltid svara för uppdragstagares socialförsäkringsavgifter. Uppdragstagarna behöver alltså inte erlägga egenavgifter utan jämställs i detta hänseende med arbetstagarna. På uppdragsersättningar skall i stället uppdragsgivarna betala avgifter på väsentligen samma sätt som arbetsgivarna har att erlägga socialförsäkringsavgifter på lön till anställda. Detta betyder att uppdragsgivare på den ersättning som utges till uppdragstagare alltid skall erlägga arbetsgivareavgifter till ATP, folkpensioneringen, sjukförsäkringen, delpensionsförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen jämte det kontanta arbetsmarknadsstödet, arbetsmarknadsutbildningen samt vuxenutbildningen. Uppdragsinkomst anses vid beräkningen av sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst enligt AFL som inkomst av anställning.

Före den 1 januari 1976 förelåg möjlighet att träffa likställighetsavtal i fråga om kontantersättning eller naturaförmåner för arbete som försäkrad utfört för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst. Ett likställighetsavtal kunde vara antingen fullständigt eller begränsat. Med ett fullständigt likställighetsavtal följde skyldighet för uppdragsgivaren att er -

SfU 1975/76:22

lägga - förutom ATP- och sjukförsäkringsavgift - avgift till folkpensioneringen, lönegarantiavgift samt avgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet. Vid ett begränsat 1 ikställighetsavtal avsåg avgiftsskyldigheten för uppdragsgivaren endast ATP-avgiften.

Genom de nya bestämmelserna om socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster fyller likställighetsavtalen inte längre någon funktion såvitt gäller uppdragstagarna. Reglerna om möjlighet för dessa att ingå sådana avtal har därför avskaffats fr. o. m. den 1 januari i år. Egenföretagare har emellertid alltjämt möjlighet att träffa likställighetsavtal i fråga om uppdrag som annars ingår i rörelse eller jordbruk. Träffas sådant avtal blir uppdragsgivarnas avgiftsskyldighet densamma som för annan uppdragsersättning. 1 fortsättningen får dock endast fullständiga likställighetsavtal förekomma.

Tidigare riksdagsbehandling

Avgiftsfritt bottenbelopp

Frågan om införande av lättnader i företagares och fria yrkesutövares egenavgifter till socialförsäkringen genom ett avgiftsfritt bottenbelopp motsvarande det som gäller i fråga om allmän arbetsgivaravgift prövades och avvisades av riksdagen såväl 1974 som 1975. Därvid uttalade riksdagen som sin mening (jfr SfU 1974:32, 1975:11 och 1975:17) att det förelåg en avgörande skillnad mellan den allmänna arbetsgivaravgiften å ena sidan och socialförsäkringsavgifterna å den andra. Den förra hade karaktären av skatt och borde därför kunna användas som ett medel att stimulera företagens bärkraft. Socialförsäkringsavgifterna däremot hade tillkommit för att bereda de försäkrade ett grundskydd vid bl. a. sjukdom och ålderdom, ett grundskydd som alla försäkrade måste vara med om att betala. Selektiva åtgärder av den art motionärerna avsåg skulle innebära att man övervältrade kostnaderna för detta grundskydd på andra försäkrade.

A vgiftstaket

I samband med behandlingen av propositionen 1975:92 om sänkning av den statliga inkomstskatten m. m. för inkomståret 1976 hade socialförsäkringsutskottet att pröva ett motionsyrkande, enligt vilket avgiftstaket inom socialförsäkringssystemet borde bibehållas. Utskottet hänvisade med anledning härav till den s. k. Haga Il-uppgörelsen mellan socialdemokraterna, folkpartiet och centerpartiet och erinrade om att förslaget i propositionen tillkommit i syfte bl. a. att möjliggöra reallöneökning för arbetstagarna utan motsvarande ökning av bruttolönerna och att löntagarorganisationerna vid överläggningar med regeringen förklarat sig beredda att i avtalsförhandlingarna för år 1976 beakta vad arbetsgivarna påförts i direkt höjda socialförsäkringsavgifter. Med hänsyn härtill och då skatteutskottet (SkU

SfU 1975/76:22

1975:25) i allt väsentligt tillstyrkt bifall till den föreslagna skatteomläggningen för år 1976 ansåg socialförsäkringsutskottet sig böra biträda bl. a. förslaget om att avgiftstaket togs bort. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

A vgiftsskyldigheten

Den olikhet i fråga om avgiftsskyldighet som råder mellan en egenföretagare som driver rörelse i aktiebolagsform och den som driver rörelse i form av handelsbolag eller enskild firma aktualiserades i motioner både vid 1973 och 1974 års riksdagar. 1 sitt betänkande 1974:1 framhöll socialförsäkringsutskottet bl. a.

Riksdagens beslut att avskaffa folkpensionsavgiften och ersätta denna med en socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen tillkom i syfte att ge löntagarna en reell standardförbättring redan under 1974. Beslutet innebär en omläggning av folkpensioneringens finansiering av innebörd, att det bidrag till kostnaderna för denna pensionering som staten tidigare erhållit genom folkpensionsavgifterna skall täckas av avgifter utformade i huvudsaklig överensstämmelse med andra socialförsäkringsavgifter inom den allmänna försäkringen. Från denna utgångspunkt kan enligt utskottets uppfattning berättigade invändningar knappast riktas mot att en arbetsgivare enligt de nya bestämmelserna är skyldig betala socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen även för sådan anställd som är äldre än 65 år. Samtidigt kan utskottet biträda den i motionerna uttalade uppfattningen att det från rättvisesynpunkt knappast kan anses tillfredsställande att skyldigheten för en egenföretagare att erlägga socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen för egen inkomst från företaget skall vara beroende av i vilken form verksamheten bedrivs.

Viktiga reformer inom den allmänna pensioneringen övervägs f. n. inom pensionsålderskommittén. Kommittén har i uppdrag att utreda hela frågan om utformningen av avgiftsreglerna inom den allmänna försäkringen. Enligt utskottets mening bör den här berörda frågan om egenföretagare liksom frågan över huvud taget om en övre åldersgräns för uttaget av socialförsäkringsavgift tas upp i detta sammanhang och ges en skyndsam lösning.

Riksdagen gav regeringen till känna vad utskottet sålunda anfört.

Även den i motionen 2136 av herr Fälldin m. fl. aktualiserade frågan om befrielse från ATP-avgift för äldre arbetskraft har tidigare prövats av riksdagen. Bl. a. skedde detta vid 1974 års riksdag, då socialförsäkringsutskottet (SfU 1974:6) uttalade att det kunde finnas anledning att, med utgångspunkt i de erfarenheter som vunnits av tilläggspensioneringens tilllämpning i praktiken och mot bakgrund bl. a. av de bestämmelser som numera gällde inom andra delar av den allmänna försäkringen, pröva frågan om deltids- och korttidsanställdas ställning inom tilläggspensioneringen och i samband därmed även närmare undersöka möjligheterna att medge pensionsrätt för vårdinsatser i hemmet. Då frågan om den äldre arbetskraftens ATP-avgifter intimt sammanhängde med finansieringssystemet inom so -

SfU 1975/76:22

cialförsäkringen, borde enligt utskottets mening agen denna fråga prövas i förevarande sammanhang. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

A TP-avgiJiens storlek

Frågan om en sänkning av ATP-uttaget har under en följd av år i olika sammanhang prövats av riksdagen. Vid 1975 års riksdag avvisade riksdagen på förslag av socialförsäkringsutskottet (SfU 1975:15) en motion av samma innebörd som motionen 743 av herrar Strindberg och Nordgren. Riksdagen hänvisade därvid bl. a. till att riksförsäkringsverket i sitt förslag till avgiftsuttag för åren 1975-1979 enhälligt förordat att avgiften skulle fastställas till 11 % för hela perioden och till de uttalanden om önskvärdheten av en betydande fondering som gjorts i princippropositionen (1958 A:55) angående tilläggspensioneringen.

Utskottet

De motioner utskottet behandlar i förevarande betänkande tar alla upp frågor med anknytning till socialförsäkringarna och deras finansiering. Om man undantar motionen 741 av herr Korpås och fröken Rogestam har motioner av samma eller liknande innebörd tidigare prövats av riksdagen.

Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår (jfr s. 5 och 6) att riksdagen på förslag av socialförsäkringsutskottet i dess betänkanden 1974:1 och 1974:6 begärt utredning såväl om den i motionen 1189 aktualiserade frågan om socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen för pensionär, vilken driver eget företag i form av aktiebolag, som det i motionen 2136 aktualiserade spörsmålet om den äldre arbetskraftens ATP-avgifter. Båda dessa utredningsuppdrag har överlämnats till pensionskommittén. I avvaktan på resultatet av denna kommittés arbete bör motionerna enligt utskottets mening inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till båda dessa motioner.

I motionerna 554 av herr Josefson m. fl. och 733 av herr Andersson i Nybro m. fl. behandlas frågor avseende socialförsäkringsavgifter för egenföretagare. Båda motionerna syftar till införande av ett avgiftsfritt bottenbelopp vid beräkning av sådana företagares socialförsäkringsavgifter. Motionen 554 avser alla socialförsäkringsavgifter, medan yrkandet i motionen 733 är begränsat till folkpensionsavgiften. Motionärerna i den förra motionen erinrar om att man vid beräkning av såväl den direkta skatten som vid uttag av den allmänna arbetsgivaravgiften för egenföretagare tillämpar systemet med ett avgiftsfritt grundbelopp. Med hänsyn till att egenavgifterna höjts mycket kraftigt och statens andel i avgiftskostnaderna numera väsentligt minskat föreligger enligt motionärernas mening ett starkt motiv för att även vid beräkning av egenföretagares och fria yrkesutövares so -

SfU 1975/76:22

cialförsäkringsavgifter införa ett avgiftsfritt grundbelopp. I motionen 733 erinrar motionärerna om att socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen tas ut även på den del av egenföretagarnas inkomst som utgör kapitalinkomst. Detta medför att egenföretagaren får betala en högre avgift än den som tillämpas i fråga om anställda. Motionärerna anser det från rättvisesynpunkt angeläget att den del av nettointäkten som motsvarar kapitalavkastning undantas från folkpensionsavgift. Detta kan - menar de - lämpligen ske genom att man inför ett avgiftsfritt bottenbelopp liknande det som tillämpas vid den allmänna arbetsgivaravgiften.

Riksdagen har såväl 1974 som 1975 motsatt sig motionskrav som går ut på en differentiering av socialförsäkringsavgifterna. Riksdagen har därvid (jfr SfU 1974:32 och 1975:11 och 17) åberopat rättviseskäl men också pekat på att det så till vida föreligger en skillnad mellan den allmänna arbetsgivaravgiften och socialförsäkringsavgifterna, som att den förra har karaktären av skatt och därför kan användas som ett medel att stimulera företagens bärkraft, medan de senare tillkommit för att bereda de försäkrade ett grundskydd vid bl. a. sjukdom och ålderdom. Genom en differentiering av socialförsäkringsavgifterna övervältrar man delvis kostnaderna för detta grundskydd på andra försäkrade. Utskottet, som anser att dessa skäl mot att för vissa försäkrade införa ett avdragsgillt grundbelopp i socialförsäkringsystemet alltjämt äger giltighet, vill erinra om att riksdagen i samband med behandlingen av propositionen 1975/76:17 hade att pröva motionsyrkanden av innebörd att avdrag för egna företagares och fria yrkesutövares egenavgifter till socialförsäkringarna skulle vara avdragsgilla i den förvärvskälla från vilken den avgiftspliktiga inkomsten härrör och inte - som nu - inom ramen för de allmänna avdragen. Med anledning av dessa yrkanden föreslog socialförsäkringsutskottet (SfU 1975/76:17), som inhämtat skatteutskottets yttrande över motionerna, att dessa skulle överlämnas till företagsskatteberedningen för övervägande. Frågan om behandlingen i beskattningshänseende av egenföretagares avgifter till socialförsäkringarna är således numera föremål för särskild prövning. Med hänsyn härtill och till vad utskottet tidigare anfört avstyrker utskottet bifall till motionerna 554 och 733.

Herr Bohman m. fl. yrkar i motionen 2005, med hänvisning till moderaternas skattepolitiska program i motionen 1979, att socialförsäkringsavgifterna till folkpensioneringen och sjukförsäkringen skall utgå endast på den del av inkomsten som understiger basbeloppstaket, dvs. 7,5 gånger basbeloppet. Även detta yrkande har tidigare prövats av riksdagen (jfr SfU 1975:17 och 1975/76:17) och avvisats med hänvisning till den tre-partiuppgörelse mellan socialdemokraterna, centern och folkpartiet som ligger till grund för 1976 års skatteomläggning och till att ett återinförande av avgiftstaket kan beräknas medföra en minskning av förväntade intäkter för statsverket om ca en miljard kr. Enligt utskottets mening saknar riks -

SfU 1975/76:22

dagen anledning att nu inta en annan ståndpunkt än förra året. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 2005.

Den i motionen 743 av herrar Strindberg och Nordgren aktualiserade frågan om en sänkning av ATP-uttaget har prövats av riksdagen under en följd av år. Senast 1975 avvisade riksdagen på förslag av ett enigt socialförsäkringsutskott (SfU 1975:15) en motion i ämnet. Enligt utskottets mening saknar riksdagen anledning att frånträda sin tidigare intagna ståndpunkt, och utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionen 743.

Fr. o. m. den 1 januari i år gäller enligt bestämmelser som antogs vid höstsessionen av innevarande riksmöte att uppdragsgivare alltid skall svara för uppdragstagares socialförsäkringsavgifter. Uppdragstagarna behöver alltså inte erlägga egenavgifter på uppdragsinkomsten utan är i detta hänseende jämställda med arbetstagarna. En förutsättning härför är emellertid att inkomsten av uppdraget inte är att hänföra till inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse.

Herr Korpås och fröken Rogestam begär i motionen 741 ett riksdagsuttalande av innehåll att socialförsäkringsavgifter på royalty av tillfällig natur skall erläggas av den som betalar ut royaltyn. Om detta yrkande inte bifalls yrkar motionärerna i andra hand förslag till sådan ändring i gällande författningar rörande socialförsäkringsavgifter att motsvarande effekt nås. Motionärerna framhåller bl. a. att det måste anses orimligt att exempelvis en lärare som uppbär royalty för en lärobok som han skrivit på sin fritid skall belastas med marginalskatt och sociala avgifter på över 90 "<>.

Royalty utgör enligt 28 § 1 mom. kommunalskatlelagen intäkt av rörelse. Detta innebär att den som uppbär royaltyn enligt huvudregeln själv skall erlägga de socialförsäkringsavgifter som belöper på densamma. Utskottet är inte berett att medverka till den utvidgning av uppdragsgivares avgiftsskyldighet som motionärerna begär men vill erinra om att royalty tillhör de inkomstslag beträffande vilka utbetalaren och mottagaren kan träffa likställighetsavtal. Ett sådant avtal innebär enligt de bestämmelser som gäller fr. o. m. den 1 januari i år och som endast medger s. k. fullständiga avtal att utbetalaren av royaltyn blir skyldig att för mottagarens räkning erlägga samtliga arbetsgivaravgifter utom lönegarantiavgiften.

Avslutningsvis vill utskottet, som understryker angelägenheten av att likställighetsavtal träffas i alla de fall det är möjligt, ånyo erinra om att frågan hur egenföretagares och fria yrkesutövares avgifter till socialförsäkringarna skall behandlas i beskattningshänseende är föremål för prövning i företagsskatteberedningen.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall också till motionen 741.

Utskottet hemställer

1. beträffande avgiftsfritt bottenbelopp i vissa fall

att riksdagen avslår motionerna 1975/76:554 och 1975/76:733,

SfU 1975/76:22

2. beträffande avgift staket

att riksdagen avslår motionen 2005,

3. beträffande avgiftsskyldigheten för egen företagare som driver företag i Jorm av aktiebolag

att riksdagen avslår motionen 1975/76:1189,

4. beträffande skyldigheten art erlägga socialförsäkringsavgifter på royally i vissa fall

att riksdagen avslår motionen 1975/76:741,

5. beträffande A TP-avgiften för äldre arbetskraft att riksdagen avslår motionen 1975/76:2136,

6. beträffande A TP-uttaget

att riksdagen avslår motionen 1975/76:743.

Stockholm den 24 februari 1976 På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan* (c). Ringaby* (m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), fru Håvik (s), herrar Hyltander (fp), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Lindström (s), Fridolfsson (m), Nilsson i Kristianstad (s), Olsson i Stockholm (vpk), Nilsson i Norrköping (s) och Andersson i Edsbro (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

beträffande avgiftsfritt bottenbelopp i vissa fall (1 i utskottets hemställan)

1. av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Magnusson i Nennesholm (c), fröken Pehrsson (c) och herr Andersson i Edsbro (c) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Riksdagen har” och slutar med ”och 733.” bort ha följande lydelse:

Genom beslut vid 1975 års riksmöte slopades avgiftstaket för andra socialförsäkringsavgifter än den till ATP. Samtidigt höjdes socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen med 1,5 från 4,7 till 6,2 och socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen med sammanlagt 1 "» från 7 till 8 'o av avgiftsunderlaget. Slopandet av avgiftstaket, hela höjningen av folkpensionsavgiften och 0,4 'o av höjningen av sjukförsäkringsavgiften var avsedda att täcka kostnaderna för en av riksdagen beslutad skatteomläggning avseende inkomståret 1976. Statens andel av kostnaderna för sjukförsäkringen kom genom detta beslut att motsvara 15 "■>.

Social försäkringsavgifterna har genom de mycket betydande avgiftshöjningarna under senare år kommit att innebära en väsentlig belastning framför allt för egenföretagare och fria yrkesutövare. Med den höjning som riksdagen genomförde i fjol kommer svårigheterna för dessa kategorier att bli ytterligare starkt markerade. Med hänsyn till den konstruktion socialförsäkringsavgifterna numera har och då en stor del av egenföretagarna är låginkomsttagare

SfU 1975/76:22

är det enligt urskottets mening angeläget att dessa vid beräkning av socialförsäkringsavgifterna till folkpensioneringen och sjukförsäkringen får undanta ett avgiftsfritt bottenbelopp. För en rätt till sådant avdrag talar också den omständigheten att en egenföretagares inkomst till viss del utgörs av kapitalavkastning, varigenom egenföretagaren får betala en högre avgift än den som gäller för löneinkomster utan att erhålla de förmåner som svarar mot avgiften.

Utskottet anser således i likhet med motionärerna i motionen 554 att egenföretagare och fria yrkesutövare bör medges rätt till ett avgiftsfritt bottenbelopp vid beräkning av socialförsäkringsavgifterna till folkpensioneringen och sjukförsäkringen. Detta avdrag bör kunna utformas i huvudsaklig överensstämmelse med det som gäller i fråga om den allmänna arbetsgivaravgiften. Utskottets ställningstagande innebär att också yrkandet i motionen 733 tillgodoses.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:554 och med anledning av motionen 1975/76:733 hos regeringen begär utredning och förslag om ett avgiftsfritt bottenbelopp för egenföretagare och fria yrkesutövare vid beräkningen av socialförsäkringsavgifterna till folkpensioneringen och sjukförsäkringen;

beträffande avgiftstaket (2 i utskottets hemställan)

2. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar i sista stycket på s. 7 med ”Även detta” och slutar på s. 8 med ”motionen 2005.” bort ha följande lydelse:

Vid 1975 års riksmöte beslutades en provisorisk skatteomläggning avseende 1976 års inkomster. Denna skall finansieras dels genom att man fr. o. m. 1976 slopar avgiftstaket för andra socialförsäkringsavgifter än den till ATP dels att man från samma tidpunkt höjer avgiften till folkpensioneringen med 1,5 "> från 4,7 till 6,2 och avgiften till sjukförsäkringen med 0,4 "» från 7,6 till 8 V Det torde inte kunna bestridas att det framför allt är de ökade pålagorna på arbetsgivarna i form av olika arbetsgivaravgifter som medverkat till de utomordentligt stora kostnadsökningarna under senare år. Den höjning av avgifterna som beslutades förra året måste antas ha- inte minst för egenföretagarna- inneburit en betydande skatteskärpning.

Enligt utskottets mening kan ett slopande av avgiftstaket, med den utformning socialförsäkringssystemet f. n. har, inte accepteras. Det måste nämligen anses orimligt att socialförsäkringsavgifter skall beräknas på inkomsterna i sin helhet men motsvaras av förmåner som är maximerade till viss del av samma inkomster.

Utskottet anser således att avgiftstaket, inte minst av rättviseskäl, bör

SfU 1975/76:22

återinföras i socialförsäkringssystemet och tillstyrker därför bifall till motionen 2005.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 2005 antar följande som reservanternas förslag betecknade

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 19 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

19 kap.

1 §

Arbetsgivare skall för tilläggspension.

Avgiften till utfört arbete.

Avgiften till samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till femhundra kronor. Vad gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall vidare bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, eller, där fråga är om arbete som utförts för annans räkning utan att anställning förelegat, från arbetstagare som varit bosatt utomlands och utfört arbetet utom riket. Såvitt angor försäkringen för tilläggspension skall hänsyn icke tagas till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Såvitt angår försäkring för tillläggspension skall vidare bortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller

Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till femhundra kronor. Vad gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall vidare bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, eller,där fråga är om arbete som utförts för annans räkning utan att anställning förelegat, från arbetstagare som varit bosatt utomlands och utfört arbetet utom riket. Hänsyn skall icke tagas till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall vidare bortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom antingen enligt 11

SfU 1975/76:22

annan ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2 § tredje eller fjärde stycket icke räknas såsom inkomst av anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt härstädes, avser arbete utom riket.

Avgift erläggs c

kap. 2 § tredje och fjärde stycket icke räknas såsom inkomst av anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt härstädes, avser arbete utom riket.

rättigheter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

beträffande avgiftsskyldigheten för egenföretagare som driver företag i form av aktiebolag (3 i utskottets hemställan)

3. av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Ringaby (m), Magnusson i Nennesholm (c), Hyltander (fp), fröken Pehrsson (c), herrar Fridolfsson (m) och Andersson i Edsbro (c) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Av den" och slutar med "dessa motioner." bort ha följande lydelse:

Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår (jfr s. 5 och 6) att den i motionen 2136 aktualiserade frågan om den äldre arbetskraftens ATPavgifter, på förslag av socialförsäkringsutskottet i dess betänkande 1974:6, numera är föremål för prövning inom pensionskommittén. Yrkandet i denna motion kan därför anses tillgodosett. Också den fråga som tas upp i motionen 1189 och som gäller skyldighet för pensionär, som driver företag i form av aktiebolag, att erlägga egenavgifter på sin inkomst från företaget har prövats av riksdagen med anledning av motioner i ämnet. Riksdagen framhöll därvid (jfr SfU 1974:6) att det inte kunde anses tillfredsställande att skyldigheten för en egenföretagare att erlägga socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen för egen inkomst från företaget skulle vara beroende av i vilken form verksamheten bedrevs. Enligt riksdagens uppfattning borde den av motionärerna aktualiserade frågan därför ges en skyndsam lösning.

Något förslag till sådan lösning har emellertid ännu inte förelagts riksdagen, vilket enligt utskottets mening måste anses otillfredsställande. Utskottet anser sig därför böra biträda yrkandet i motionen 1189.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1189 hos regeringen begär förslag till riksdagen om sådan ändring av lagen om allmän försäkring att reglerna i fråga om skyldighet för egenföretagare att erlägga socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen blir enhetliga;

SfU 1975/76:22

13 Särskilt yttrande

beträffande ATP-uttaget (6 i utskottets hemställan)

av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anför:

I motionen 743 av herrar Strindberg och Nordgren konstateras att APfonderna har en behållning av storleksordningen 86 000 milj. kr. och att det av rent försäkringstekniska skäl inte erfordras så stor fond eller så hög avgift som 11 "n på den aktuella lönesumman, då ju ATP är ett försäkringssystem enligt fördelningsprincipen. Motionärerna förordar att man av bl. a. konjunkturpolitiska skäl sänker ATP-avgiften med 2 procentenheter.

En sådan sänkning skulle utan tvekan stärka både näringslivet och inte minst kommunernas och landstingens ekonomi och därmed både öka sysselsättningsmöjligheterna och minska behovet av kommunala skattehöjningar. Vi har emellertid i nuvarande situation valt att prioritera frågan om ett återinförande av "taket” vid beräkningen av sociala avgifter. Vi gör detta av den anledningen att uttaget av sociala avgifter på hela lönesumman skapar rent orimliga marginalskatteeffkter. Ett återinförande av ett avgiftstak skulle få samma positiva inverkan på näringsliv, kommuner och landsting som en sänkning av ATP-avgiften med 2 procentenheter, om än i något mindre omfattning.